Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Bortom det synliga – filmen om Hilma af Klint. Recension

2019-10-03 av Chawki
copyright: Folkets Bio

Orginaltitel: Beyond the Visible – Hilma af Klint

Regi: Halina Dyrschka

Tyskland 2019

Längd: 93 minuter

Premiär 4 Oktober 2019 på Folkets Bio

  Hilma af Klint (1862-1944)  va konstnär och teosof som under sin livstid verkade mest i det fördolda. Nu har det gjorts en film om henne av en tysk regissör. Denna filmen handlar inte bara om Hilma och hennes konst utan också om att många kvinnliga konstnärer inte har fått sin rättmätiga plats i konsthistorien. En god idé som motverkar sitt syfte. Allt sjå med att hävda den kvinnliga konstnären Hilma gör att man istället börjar ifrågasätta hennes konst. Det är en radda talking heads, från släktingar till konstvetare som presenteras. Hilmas konst visas och även utdrag ur hennes texter. Hennes nedskrivna ord i sirlig handstil. Tex ”MÅ DU LÄGGA DIN RÄDDHÅGA ÅT SIDAN. TY UTAN DIN VILJA ATT HELT LÄMNA DIG GÅR DET EJ BRA.” Spretigt upplägg. Som en informationsfilm på Kunskapskanalen.

  Hilma af Klint var uppenbart  mkt skicklig på måleri och hon hade även starka andliga böjelser och hängav hela sitt liv åt konsten och andliga aspekter av livet och åt att visualisera andliga aspekter på tavla vilket kan tolkas som abstrakt konst.  Hon kanaliserade konsten som så många andra konstnärer. Det framgår i filmen att hon och August Strindberg med all förmodan var på samma spiritistiska seanser. Hon växte upp på ett slott och hade en välbärgad familj och även många rika vänner, en av dem försörjde Hilma senare i livet så att hon kunde ägna sig helt åt konsten. Hon va enormt produktiv, både som konstnär och i text. Hon ansåg själv att hon var före sin tid och önskade att hennes produktion skulle visas för allmänheten först 20 år efter hennes död och att den inte fick säljas. Så på detta sättet har Hilma avsagt sig all form av kommersialisering av hennes konst och även sin egna status som konstnär. Hälsosamt. Och svårt för en värld som denna att hantera. Men till slut visas Hilmas konst på MoMA i New York. Slutet gott, allting gott. Äntligen accepterad av eliten.

   Jag tycker att Hilma af Klint är värd en bättre film om sig själv, sin konst och lära.

Häftigt ömt och massor av sex. Filmrecension

2017-11-29 av Chawki

120 SLAG I MINUTEN (120 battements par minute)
Regi:Robin Campillo, Frankrike 2017
Skådespelare: Adèle Haenel, Arnaud Valois, Nahuel Pérez Biscayart m fl

Premiär 1 dec

120 slag i minuten ska det va i en klassisk discodänga, och en remix av Bronski Beats Smalltown Boy återkommer under hela filmen. Jimmy Somerville – en av alla begåvade sångare i gay-världen.

Ibland önskar jag att jag var kille och gay, tex när jag ser den här franska rullen. Även om den skildrar en svår tid då många homosexuella dog av AIDS.
Filmen följer en aktionsgrupp mot AIDS i Paris under Mitterrands styre. De gör kupper mot politiker och medicinföretag som de upplever passivt ser på när de själva dör en efter en.
Det är massor av snack, massor av sex, högt tempo i actionscener varvas med långsamma intima scener. Det är spännande, sorgligt och roligt och man blir inspirerad att leva livet fullt ut. Himla fin scen när en kille är döende på sjukan med fläckar på kroppen, slangar och nålar. Hans väldigt tjusiga pojkvän får honom att glömma smärta och rädsla med kyssar och smek inne på hospitalet. Låter kanske banalt men det okuvliga dödsföraktet är så oerhört vackert filmen igenom.

Jag tyckte mig höra att Almodovar gillar den här filmen, Jag å Almodovar har denna gången samma smak.

Foto: Folkets Bio

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.