Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Var visas matchen? En guide till stadens sportbarer

2015-05-21 av ozelot

Under stora evenemang som EM och VM finns det ju knappt en enda Pizzeria i hela landet som inte smäller upp en storbildsskärm men vi ville göra en kartläggning av de som håller i vått och torrt. Som visar allt från elitseriematchen till Champions League-finalen. Håll till godo.

Från datorn eller Smartphonen följer du Allsvenskan liveBet365.
För aktuella odds, se info

Centrum:
Mest centralt har du flaggskeppet O’Learys som inte behöver någon vidare presentation. O´learys finns numer även på Centralen, Avenyn och i en stor restaurang vid Järntorget. Gott om plats, knappast billigt och rätt opersonligt, men man vet i alla fall vad man får.

bild3John Scott har formligen exploderat de senaste åren med hjälp av pengarna från billig söt cider, Är inte i första hand en sportbar utan mer familjerestauranger som dock visar de stora matcherna. Rekommenderas att ringa efter och höra innan. De brukar dock inte gilla fans som bär matchtröjor och skrålande ramsor uppmuntras ej.

Riktigt bra matchbild och matchljud hittar du hos Biljardpalatset. För att sitta vid bord måste du äta, men gör du å andra sidan det har du det väldigt väl förspänt i den bioliknande loungen. Ett angränsande rum finns för alternativa matcher.

Öl och mat är relativt dyrt och de rycker en tjuga i entrén. Men stället är ett bra val för jobbsällskap och man kan alltid ta ett parti eller två för att främja den manliga bondingen.


Cheers
på Viktoriagatan är en pålitlig sport- och vätskedepå som har lockar en blandning av bohemer och fyrkantiga ”lads”. Skärmar i varje rum men man får göra små akrobatiska nummer för att försäkra sig om fri sikt. Stölen ligger kring fyrtio-femtio och köket serverar det vanliga pubutbudet.

Mitt emot på samma gata återfinns The Queen som har ett år eller två två på nacken, och om publiken kan man nästan säga det samma. I de ljusa luftiga lokalerna samsas unga bratkids med kotlettfrisyrer och rullstolsekipage med personliga assistenter. Kanske är det de billiga ölpriserna som lockar, för billigt det är det. Strax över 30 spänn för en öl är taget och maten är prisvärd och helt okej med stenugnspizzor runt 100-lappen

P.C bar och kök på Kungsgatans puckel på väg ned mot Rosenlund är ett annat budgetalternativ och lokalen och är faktiskt riktigt väl lämpade för folkliga sportevenemang. Åtminstone två ordentliga skärmar och öppen lokallösning ger god sikt. Men mer ett ställe med storbild som bonus snarare än att du kan lita på att de visar din match. Väldigt billigt, särskilt under Happy Hour fram till 20.

Linnéstaden
Plain kitchen har länge varit en klassiker lite undangömd på en tvärgata till. Hit vågar man sig både för att avnjuta god husmanskost och titta på sport i någon av de många rummen som gör sitt bästa för att täcka in alla intressen. Trångt. Hit går även ofta ensamma tjejpar för att ta ett glas och spana in killar som spanar in sport, så testonivån håller sig på en dräglig nivå Boka bord.

Trevliga Glenn Sportbar öppnade filial på Andra Lång i november, och konceptet känns igen från moderskeppet på Friggagatan. En Kvarterskrog. Fast med sport. Bra utbud av skärmar på strategiska ställen som visar det viktigaste som händer på fotbolls- och hockeyhimlen. Hit vågar du också ta med tjejen utan behöva skämmas för mycket över de värsta testo-brölen. Numer finns de även på Masthugget såväl som i Munkebäck
Bästa valet på Andra långgatan.

olearysLagom till VM har också O’Learys Järntorget slagit upp. Det är kanske inte normalt den mest originella inslaget i restaurangfloran, men man vet vad man får. Det är ribs, burgers och chicken wings som är så klibbiga (och spicy!) att du kommer vilja torka av dig på bordsgrannen. Oftast vällagat och prissatt därefter – inte billigt.
Och vad mer är – de fyller ett stort hål i just Linnéstaden som faktiskt behöver en stor sportbar vid sidan av ganska småttiga Glenn och Plain Kitchen.
Ligger mellan Pustervik och Sjösports-magasinet.


Majorna

Gamla slagskeppet Jeffrey´s på Karl Johansgatan har genomgått en metamorfos det senaste åren och kallade sig först Hemmaplan och nu Caisa Warg. Efter att ha famlat lite efter sin identitet har man nu fattat att Majorna och en så stor lokal kräver billig bärs och kränger nu stöl för 29 kr.
Därför har också den lite bohemiska publiken hittat tillbaka. Ligger vid Chapmans torg.

Red Lion är en långkörare vid Mariaplan som alltid går att lita på om du är i faggorna. Städad stammispublik uppskattar det stora ölutbudet, och temakvällar med quiz lockar horder, bland annat gamle hjälten Ruben Svensson och Adam Johansson. Aldrig sett match där, men det skall nog gå fint.

Öster

Paddingtons vid Redbergsplatsen är en riktig engelsk pub med anglofil publik såväl som personal. Sky sports toppar TV-utbudet men visar matcher från de flesta stora ligorna. Kommer du och skall se Häcken mot Brommapojkarna samtidigt som det är Londonderby kammar du nog dock noll hos fjärrkontrolloperatörerna.

Undangömda Tidbloms är en riktigt positiv överraskning för undertecknad, hittar du väl hit så lär du återkomma. Lokal stammispublik i de anrika lokalerna samsas framför de få tv-skärmarna när det är match, maten är god och du kan med gott samvete släpa med tjejen medan du slänger ett oskyldigt getöga på det gröna fältets schack.

Friggagatan hittar du numer ganska etablerade vattenhålet där du med jämna mellanrum kan bli bargranne med Glenn Hysén. För det här är just Glenns Sportbar, och konceptet är tillbakalutad kvarterskrog som även lockar matchpubliken. För hit kommer du inte inte för att käka gåslever utan tvärtom rejäl mat med grenförstärkning, ”The Platter” för två personer räcker egentligen till ett mindre daghem, och fatölen kostar mellan 45 och en tjuga mer.

frankesGlenns även tagit över gamla klassiska kvarterskrogen Frankes i Munkebäck, med Frankes kontrade med att öppna ny sportbar i samma kvarter som Glenns Frigga. Alströmergatan heter den lilla vägstumpen mellan Friggagatan och Stampens Kyrkogård, och de har öppen planlösning med många skärmar som lovar god sikt. Än så länge i lite i skuggan av Glenns så vid stora event är det här du säkrast får plats.

Fri entré till Gamla Ullevi när Öis tar emot FC Trollhättan

2014-09-22 av ozelot

öisGillar du fotboll men anser dig inte ha råd att ta med familjen på match? Kanske du är nyinflyttad till Göteborg men ännu ej skaffat ett lag att hålla på? Du kanske har läst om firmor som gör upp med sparkar och slag på väg till arenan. Lugn bara.
I Örgryte IS saknas helt och hållet våldsamma firmor, och bara rika sådana i stadens näringsliv som möjliggör den årliga ”gratismatchen”.

Öis tar emot FC Trollhättan måndag 22 september kl 19:00 på Gamla Ullevi.
Entren är gratis

Nytt blod i IFK Göteborgs styrelse

2013-02-11 av ozelot

IFK Göteborgs nya ordförande heter Bertil Rignäs – det meddelades nyligen via presskonferensen. Rignäs har sedan 2006 varit VD för Bostadsbolaget och har ett stort kontaktnät inom såväl maktens korridorer såväl som näringslivet. Plats i styrelsen tar också Säfehofs starke man Stefan Albrechtsson. Beslutet klubbas rent officiellt vid årsmötet i Mars.

Bertil Rignäs har stort fotbollshjärta – som klappar extra för IFK Göteborg – och har assisterat vid anläggningsfrågor på Göteborgs Fotbollsförbund. Dessutom har han deltagit vid planeringen av gamla Kamratgården såväl som Änglagårdsprojektet.
Albrechtsson erfarenhet av framgångsrikt föreningsliv lär bli värdefullt – under hans ledning har Säfehof tagit inte mindre än 13 SM-Guld.

Nu återstår att IFK hittar en ny klubbdirektör, posten som Seppo Vaihela lite mystiskt hoppade av från förra året. Rykten säger att han inte drog jämt med sponsorerna, och en viss sponsorresa till Tyskland skall ha varit droppen. Vad det var i den droppen kan man bara spekulera om.

– Det har skett saker som ligger till grund för att han lämnar posten. Det är allt vi vill säga nu, sade avgående ordförande Kent Olsson till GT i november 2012.
Planen är att hitta en ny klubbdirektör innan säsongen drar igång på allvar.

Bland kandidaterna som nämnts finns kändisdomaren Anders Frisk, IFK-legenden Magnus Erlingmark (”visst skulle det vara ett intressant uppdrag..”), Svante Samuelsson (mindre troligt va?) och Carl Fhager (låter inte så dumt).

Järntorgets Brygghus öppnar i Stars ’n’ Bars gamla lokaler: Intervju med bryggerichefen

2012-04-16 av ozelot

Hålögda och törstiga har folk stått där, förgäves ryckt i de massiva dörrarna på Stars ’n’ Bars den där sista skälvande timmen då barerna på Andra Långgatan slocknat, och skelögda stjärnor och 7-eleven är de enda som återstår som sällskap. Så vad hände då? Att det fick stänga vet vi ju, men nu kan vi berätta vad som kommer där istället.

Mattias Jakob är en av bröderna bakom Linnéterassen, Lilla Linné samt succékonceptet Ölstugan Tullen.
Redan innan nyår stötte jag på honom på Andra Lång, med ett extremt stort vinglas på sned i handen och ett likaledes snett leende som vittnade om att något nytt var i görningen.
Men vad fick jag inte ur honom, hur mycket man än hällde i hans strupe.

I mitten av februari började sikten dock klarna och det faktum att insomnade Stars ’n’ Bars tycktes vara föremål för en omfattande invärtes rekonstruktion blev ett indicium för mycket. Ty så var det:
Mattias Jakob tar över driften av de anrika lokalerna. Vi passade på att ställa några frågor.

Faktum är att jag redan under våren 2011 frågade dig om Stars ’n’ Bars då det var uppenbart att de drogs med vissa problem men att läget har stor potential. Om du hade några tankar på de lokalerna alls så dolde du det bra..

– Jag hade inte koll på lokalen alls men i mitten på december blev jag kontaktad av Spendrups Bryggeri och de undrade om jag kunde tänka mig ta över Stars. Efter ett par dagars funderande och en grundlig genomgång av lokalen föddes ett intresse och jag beslutade mig för att ta mig an projektet.
– Jag tackade ja i början på januari efter ha kommit överens med den förra ägaren, så i mitten på januari förstod jag att det skulle bli verklighet.

Vad är era planer för stället? Hörnet är ju en inarbetad sportbar, men även ett vattenhål för diverse vinddrivna existenser. Faktiskt en riktig rövarhåla om man skall vara ärlig..
– Vi kommer inte visa någon sport, inga spelmaskiner eller ha något spel överhuvudtaget. Vi ska skapa en internationell ölhall med vällagad mat från alla hörn i världen.
– Vi plockar något från olika delar av världen ex korv med surkål från tyskland, gulsach från ungern, fish & chips från england osv. Det hänger ihop med en fiktiv historia som jag har skapat om lokalen [Läs den kursiverat nedan, red anm.].

Ni renoverar för fullt i lokalerna. Kommer nygamla gäster känna igen sig? Och blir indianen kvar?

– Vi har blåst ut allting, du kommer inte känna igen dig! Statyerna åkte ut haha…
– Min ursprungsidé var att bygga ett mikrobryggeri på nedervåningen och producera egen öl, men det skulle bli väldigt krångligt och dyrt så jag övergav den tanken, tyvärr!!
Istället kommer det finnas inredningsdetaljer som för tankarna till ett ”gammalt bryggeri”.

Etablissemanget hade ju sin givna plats i linnénatten delvis på grund av det stängde en timma senare än övriga krogar. Kommer ni behålla öppettiderna?

– Vi kommer ha kvar de sena öppettiderna, i övrigt kommer vi prova oss fram.

Vad anser du annars om debatten om krogöppettiderna som rasar?

– Jag personligen skulle aldrig vilja driva krog till kl 05 men jag tycker det är löjligt att politikerna ska bestämma när vuxna människor ska gå hem från krogen. Jag är väldigt för femtillstånd men jag själv skulle aldrig vilja jobba så sent.
– Problemen kommer inte försvinna bara för att man begränsar öppettiderna. Då är det bättre att man försöker ha fler ordningsvakter/poliser på plats i områden som Avenyn. Jag personligen har aldrig upplevt att det är så pass stökigt att man måste begränsa öppettiderna. Tvärtom tycker jag oftast det är bra stämning och ordning på stan, även om det så klart det kan bli lite bråk emellanåt.

Så vad skulle du vilja hälsa politikerna som drivit ärendet?

– Tror inte de här politikerna som är emot femtillstånd någonsin satt sin fot på stan efter kl 03. Man kan ju inte begära att folk ska vara spik nyktra men på politikerna låter det som att det råder anarki och upplopp varje fredag-lördag.
– Det vore konstigt om det inte blir lite stökigt ibland när det finns alkohol med i bilden men även solen har sina fläckar.
– Då kan man ju lika gärna förbjuda alla fotbollsmatcher, för i samband med varje allsvensk match så står folk och häcklar spelarna, ropar nidramsor och könsord och bråkar med polis och motståndarfans.
Är det ett bättre beteende!? Lever rövare på stan innan matcherna, slår sönder saker och vandaliserar.

Ja, det vore ju trist med ett Göteborg utan fotboll. Vad tror du om årets allsvenska?

– Jag hade blivit jätteledsen om de förbjöd fotboll, jag älskar fotboll haha… Vilka vinner?
Jag hoppas på Häcken, skulle vara kul om ett lag som ingen tror på kan gå hela vägen men det blir antagligen Blåvitt som vinner. De kommer nog igång snart och vinna. Personligen spelar mitt favoritlag i division 2 – Assyriska BK! De förlorade premiären mot Lindome med 2-0.. Surt!

Du har ju spelat själv på ganska hög nivå. Men vilken är den bästa fotbollsspelare du serverat?

– Den bästa fotbollsspelare jag serverat är min gode vän George Mourad – jag är lite partisk således – i Syrianska numera. Minns inte vad han åt, säkert något med kött.
– En annan gång serverade jag Kim Källström och hans mor. De åt fisksoppa. De tyckte det var gott.

Om du själv svänger ihop en rätt hemma vid spisen, vad blir det då?

– Jag har inte lagat mat på över 10 år haha…. jag äter alltid ute. Men okej, om jag skulle vara tvungen att laga något hemma så skulle jag marinera fläskkarre i min hemliga marinad och köra den i ugnen, till den skulle jag göra en syrlig potatissallad och en rödvinssås med massa rödvin i.

De börjar se färdigt ut i de nya lokalerna, jag har stuckit in huvudet och tittat in. När öppnar ni för allmänheten?

– Vet inte riktigt när vi blir klara men det är inte långt kvar. Vi hade satt 25:e april som mål, men det kan nog bli tight. Men vi får återkomma om det!

Fotnot: Artikeln skrevs i april, först nu mot slutet av maj närmar det sig öppning.


Sagan om ”Järntorgets Brygghus”

” I början på 1800-talet föddes Hans Bräuer i hjärtat av Bayern i staden Nürnberg av bryggarparet Heinrich och Katrin Bräuer.
Heinrich och Katrin drev ett av många bryggerier i Bayern, det var ett bryggeri som gått i arv under många generationer i Heinrichs släkt.
Den unge Hans fick hjälpa till i familjeföretaget under hela sin uppväxt men fann aldrig någon glädje i arbetet. Arbetet var tungt och inte särskilt lukrativt, det var dåliga tider. När Hans fyllde 17 lämnade han Nürnberg till sina föräldrars besvikelse och for norrut för att finna lyckan och någon sysselsättning som han kände sig tillfreds med.
Hans hamnade till slut i Lübeck en hamnstad i norra Tyskland, av en slump fick han en plats på en segelbåt som fraktade vidare textiler från Orienten.
Hans trivdes utmärkt till havs och seglade jorden runt under några år och trivdes såväl med besättningen som med kaptenen.
En varm sommardag i juni lägger båten till i Sverige och i Göteborgs hamn, det är första gången Hans besöker Sverige. Han är på bra humör, efter att de lastat av ska de få tre dagar ledigt. Hans och resten av besättningen jobbar undan snabbt och blir snart klara med sina sysslor.
Väl inne i staden träffar Hans en ung tös som hette Kristina och ömsesidigt tycke uppstår. Hans är kär för första gången i sitt unga liv och han beslutar sig för att stanna kvar hos Kristina i Göteborg. De slår sina påsar ihop och försöker göra en plan för hur de ska försörja sig.
Hans får en idé, han måste givetvis föra sitt arv vidare, dvs brygga öl. Han kommer över en nedgången lokal vid Järntorget som han renoverar upp tillsammans med Kristina och startar så småningom Göteborgs första bryggeri. De döper bryggeriet till Järntorgets Brygghus!”

Jag och Zlatan

2011-12-13 av ozelot

Tidigt 2000-tal, fotboll, Svenska Cupen. Normalt inget att skriva hem om, men i pressen började det talas om en ung kille i Malmö FF som var något alldeles extra. Han hette Zlatan, jag stod på Ullevis läktare och skrockade skadeglatt att så bra kan han inte vara om han sitter på bänken.
Sedan kom han in i andra halvlek, gjorde en helt osannolik dribbling på högerkanten och det var bara att ge upp. Han var bra.

Många har sett Blådårar 2, som måste vara en av de bästa dokumentationerna av en enskild spelare på gränsen till genombrottet som någonsin gjorts.
Zlatan har precis fått kontrakt med Ajax, den dyraste värvningen i Norden någonsin och han kliver triumferande in i omklädningsrummet. V-tecken.
Ingen kan ta miste på stackars Hasse Mattissons blick. Han sväljer förtretet, han är ändå lagkapten.
Säger: ”Grattis, det är bara att gratulera”.

Men alla vet, och ser blicken. Avundsjukan. Någon som var bättre.
Som var det man själv inte kunde bli. Små och stora genier.
Stackars Hasse Mattisson, han var en dräglig fotbollsarbetare vars tillkortakommande inte förtjänade att bli förevigad på det sättet. Men jävlar, vilken story det ögonkastet rymde.

Det är sent 2011 och boken om Zlatan Ibrahimovic ligger på bokhandelsdiskarna.
Ja inte bara bokhandelsdiskarna, man bygger varuberg på Åhléns med den och stora delar av innehållet började twittras ut av murvlar flera månader innan den ens kommit ut.

Återigen samma känsla. Men så bra kan den väl inte vara? Och dessutom är det ju en spökskrivare som står bakom? Okej ett och annat smaskigt uttalande, det har han ju skämt bort oss med ändå.
Säkert är det en ganska tillrättalagd produkt.
Men ändå: Man skaffar sig ett ex. Ringer ta mig fan Bonnier.
Zlatan är Zlatan.

Det finns vissa urscener i en fotbollsfantasts liv.
En sådan för mig är när Blåvitt slog Hamburg på hemmaplan på ett Ullevi i spöregn – Tord Holmgren gjorde ett fult mål i sista minuten och de misströstande hade redan lämnat arenan till förmån för värmen i de väntande bilarna.
Den fick mig att älska fotboll, jag var bara ett barn, men jag ville ha mer.
Det finns urscener i boken Jag är Zlatan Ibrahimovic som får marken att skälva under fötterna. Jag skojar inte. Det är faktiskt ett djupt gripande bok.

Zlatan Ibrahimovic, Rosengård, Malmö, Sverige.
Häromdagen högg två turistande spanjorer fatt i min arm, frågade: ”Var kommer Zlatan ifrån?” ”Från Sverige?” ”Aldrig i livet!”
Jag fick avgöra frågan, jo det stämde. Han är faktiskt från Sverige.

Andra spelare har kanske uträttat mer än vad han gjort i landslaget. I Allsvenskan.
Varit mer viktig där och då.
Men när det kommer till vad han uträttat i internationell klubbfotboll saknas svenskt motstycke.
Zlatan har aldrig inte vunnit en liga sedan han lämnade Malmö för Ajax.
Det kunde stå som baksidetext till boken. V.I.N.N.A.R.E.

Finns det en svensk avundsjuka, en patenterad IKEA-misunnsamhet så går den att utvinna ur spaltkilometer av kommentarer på Expressen och Aftonbladets sportsidor. Landslaget är bättre utan Zlatan. Jaha. När då?
Mot Åland?

I en urscen i boken spelar Zlatan juniormatch i Malmö FF.
Oftast får han sitta på bänken, folk gillar inte hans stil.
Föräldrar skriver namnlistor bakom ryggen på honom för att få honom utkastad ur föreningen.
Han dribblar för mycket, skäller ut lagkamrater, är kaxig. Snor cyklar och kläder på fritiden och är fattiglappen.
Han är blatten.
Kämpar på, gör mål, mot något överklasslag och är taggad.
Plötsligt får han syn på sin pappa där i publiken. Har aldrig hänt innan.

Spelar för livet. Efter matchen: ”Bra spelat, Zlatan” Sedd.

Hemma hos Zlatans pappa, där han tillbringar stora delar av sin uppväxt, är kylskåpet alltid tomt.
Förutom den till synes evigt självpåfyllande folkölen.
I soffan fadern, full av självförakt, lyssnande på juggemusik i billiga hörlurar och muttrande i ruset om kriget , om inbillade och verkliga oförrätter.
Zlatan, med hungern skrikande i den snabbt växande kroppen, kan inte hänga med kompisarna till McDonalds.
Han har inte tjugo kronor.
Ibland tycker tränarna synd honom, sticker till honom en peng till en pizza.

Zlatan bestämmer sig för att skaffa en lila Lamborghini.
En gång snor han en postcykel, mindre bra idé, en annan gång sin tränares.
Kliver fram, brer på sitt värsta leende, säger: ”det var ett nödläge”. ”Du får tillbaka den i morgon”.
Och kommer undan med det.

Boken om Zlatan Ibrahimovic är inte bara en bok om fotboll. Det är faktiskt en slags utvecklingsroman, en sociologisk betraktelse över en klassresa utan motstycke och en nyckel till det svenska samhället.
Nej jag säger inte att det är ett litterärt mästerverk.
Men jag har läst saker i den som faktiskt fått mig att tänka och omvärdera saker.
Zlatan – mannen bakom rubrikerna. Sure.
Men också hur man föds in i ett en visst mönster som idrottsliga prestationer, rubriker och miljonkontrakt inte riktigt förmår att radera.

Ni har säkert läst om konflikter med tränare, om Barcelona, om vilda bilturer i hundranittio.
Om Zlatans särskilda förhållande till demontränare, där Beenhacker, Mourinho och Capello samt galenpannan Raiola fått hans särskilda förtroende. Han gillar ju den stajlen.
I boken nämns flera gången fadern, ibland svag.
Men jävlar, ”då det gällde var han ett lejon”.

Mourinho spänner ögonen i Zlatan efter en platt första halvlek: ”Du har inte gjort ett skit”.
Zlatan stortrivs. Går in och gör två mål på ren vilja, det sista med en klack som avgör skytteligan.
Från sin plats på plan ser Zlatan för första gången Mourinho jubla.
Du frågar inte efter respekt. Du tar den. Står det i Zlatans bok.
Det skulle kunna vara en klyscha varsomhelst, men här tror jag på det.

David Lagercrantz har gjort ett gediget arbete, att via ren alkemi försöka utvinna det som är essensen i historien, hitta ett ärligt tilltal och – vad viktigt är – ställa de viktiga frågorna utan att vika ned sig.
Det har säkert inte varit alldeles lätt. Men det blev en bra bok.

I en scen debuterar Zlatan på hemmaplan mot Inter. Ultras,hemmasupportrarna är inte att leka med och nyfödda sonen svävar mellan liv och död på sjukhus. Något står inte riktigt rätt till med värdena, Ibra är sjuk av oro och har inte sovit en blund på natten.
Tittar upp mot läktaren där hardcorefansen står och läser: ”Benvenuto Maximilian”
Italien när det är som bäst. Mina tårkanaler känner sig märkbart irriterade.

En annan: Zlatan i St Moritz, med jetsetflickvännen som alltid klarar sig i dylika situationer, tio år äldre och med ett förflutet i näringslivet. Alla dricker Champagne till frukost.
Zlatan sitter i kallingar och ropar efter flingor.
Aldrig ett tomt kylskåp igen.
Att Zlatan sedan aldrig blir en slalomåkare av rang blir vi snart varse. Jag skrattar högt.

Alla som någonsin haft intresse av fotboll bör läsa den här boken. Alla som haft ett intresse av att se bortom rubrikerna, vill förstå det svenska samhället eller någonstans närt ett intresse av att läsa en underhållande och viktig historia bör också läsa den.
Jag tycker att varenda skolbibliotek borde lägga beställningar och att varenda rektor och lärare borde få den i julgåva.

Sina första fotbollsskor köpte Zlatan i Ekohallen för 59:90. Det var REA.

Hallå Ian Person: Om film, musik och fotboll

2011-06-03 av

Vi fick kontakt med en jetlaggad Ian Person (TSOOL etc) som just landat i ett hotellrum i Chicago klockan fem på natten svensk tid.
Det blev en diskussion om musik, en hel del fotboll samt om filmmusiken till Filmen om Blåvitt.

Du gjorde filmmusiken till Fotbollens sista proletärer.
Vad jag förstår var det en film med stora födslovåndor – långa sessioner i klipprummet innan vi slutligen fick se det färdiga resultatet.
Hur gick det till när initiativet togs? Har ni någon inbördes relation utöver att ni då håller på samma lag?
-Filmen produceras av Kalle Gustavsson-Jerneholm som även spelar bas i TSOOL, och genom honom hade jag träffat Pontus tidigare under åren. De kände till min kapacitet som kompositör och att jag var ett blåvittfan.
Martin kände jag till genom Martin och Pontus tidigare dokumentärfilmsprojekt.
Vårt samarbete var helt okomplicerat och gick som på räls.

Musiken funkar väldigt bra till filmen tycker jag. Det finns några episka sekvenser med svepande kamera över älven, varven och kanske lite ruffigare miljöer som utgör Göteborgs speciella särart.
Skrev du musiken med bilderna som förlaga eller är det tvärtom, att du levererade ett stycke musik som de sedan passade in i filmen?
-Grundtanken med musiken var att det skulle vara jordnära boogierock när spelarna var i fokus, och som kompositör har jag ett bibliotek med låtar och olika teman. Efter vårt första möte – där jag fick se några klipp – levererade jag några spår som jag kände kunde passa.
Första låten de fick var den som sedermera blev intro-låten till filmen.
-Därefter så specialskrevs materialet allteftersom filmen tog form. Vi bollade med idéer och provade med olika teman i klipprummet. Ibland kunde jag ha en färdigt musikstycke i datorn där vi kunde kolla på direkt om det funkade eller inte, i annat fall fick jag åka iväg till min studio och skriva ett stycke som kunde passa.
I sin helhet levererades ett par timmars musik, med ungefär fifty-fifty specialskrivet sådant som funnits klart innan.

Filmen är rätt politisk, med nostalgisk återblick tillbaka till en svunnen tid då Palme var statsminister och fotbollen ännu inte var riktigt genomkommersialiserad.
Du kommer ju själv från Askim/Hovås vilket ju ändå är lite privilegierade områden där de flesta var moderater, samtidigt som Blåvitt är lite av arbetarlag.
Ser du någon konflikt här?

-Det är ju först och främst en fotbollsfilm, men jag tycker att den politiska dimension funkar bra i filmen. Sedan att IFK fick sådana framgångar, med spelare som hade vanliga jobb vid sidan av, var nog i alla fall delvis en produkt av dåtidens samhälle och politiska värderingar.
– I mitt område där jag växte upp fanns inte många moderater, även i Askim fanns det vanliga hyreshus. Men för min del var det inget politiskt statement att börja hålla på blåvitt, det fanns andra orsaker till att det blev så.

Vi gick nog på en hel del matcher ihop på 80-talet med lite speciell stämning på läktarna. Jag kommer ihåg att det var en helt galen hejaklacksledare som jag har för mig hette Christer, och att det efter matcherna blev lite bus på stan – mest pojkstreck dock. Har du något minne av denna period?
-Vad jag minns själv från denna tiden var framför allt matchen mot Hammarby -82, när man stod i klacken som 12- åring. På den tiden stod man sida vid sida med motståndarlagets supportrar och det var en mäktig inramning. Finalmatchen mot Hamburg såg jag på tv, även matcherna mot Barcelona -86, förlustmatchen sved hårt. Minns att man var knäckt i flera veckor.

När man ser filmen och drabbas av musiken inser man hur viktig du är för Soundtrack och tidigare Carbides ljudbild, och man skäms en smula över att man kanske varit lite insnöad på att allt kretsar kring Ebbot och även Björn i viss mån tidigare.

-Att bilden av TSOOL är som den är, är en bild som pressen målat upp samt att vi inte gjort mycket för att motarbeta den.
Har du flera sidoprojekt på gång i framtiden? Skriver du någonsin musik att sjungas av en annan röst än Ebbots i åtanke? Kan du sjunga själv?
-Jag gjorde ett soundtrack till en tv serie på SVT – Bonsai/No 1 – som tyvärr inte blev klart efter ett internt bråk och ett stort rabalder i pressen. Där sjunger jag.
Det gavs ut under namnet ”Diamonds in the rough”. Finns en video på en låt med samma namn där jag är på gamla, gamla ullevi..
-Sedan har jag skrivit musik till Magnus Carlsons första soloskiva och till några andra artister.
Kommer även börja spela in en skiva till hösten, när den kommer släppas har jag ännu inte bestämt.

Vilka favoriter har du i dagens blåvitt? Vad tror du om årets allsvenska för blåvit del?
-Finns flera spelare som gör bra ifrån sig. Hysén är givetvis en viktig kugge, Tobias Sana, Sebastian Eriksson.. Dessutom kul att se Kalle Svensson komma tillbaka i gammal fin form.
Nu inväntar man Dyrestam, Adam och Söder.
-Med några nyförvärv samt om vi kan behålla Hysén så kan vi gå riktigt långt i år.
Det är ju annars det största problemet i Allsvenskan, att så fort ett lag blir riktigt bra har vi inte råd att ha spelarna kvar. Vi får hoppas på en förändring här. Man kan ju undra var vi hade varit med Marcus Berg, Wernbloom, Bjärsmyr och så vidare..


Fotbollens sista proletärer – filmen om Blåvitt på 80-talet – släpptes nyligen på DVD.
Den visas fortfarande på biografer runt omkring i landet och är regisserad av Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson.


Foto av Håkan Moberg för Gaffa.se

//Ozelot

Motherlode of råkurr

2011-05-10 av ozelot

Polisen vill förbehålla sig rätten att fakturera fotbollsföreningar vid stora evenemang. Det kanske är okej, jag vet inte. Det kanske är rimligt att de är med och tar notan på och kring själva arenan. Allt beror som sagt på avvägningen var ett allmänt socialt problem slutar och var då fotbollen i sig tar vid.
Man kan ju inte gärna skylla på Västtrafik för att det ibland blir bråk på hållplatserna.

Min fundering är ingalunda särskilt originell. Sociologer har skrivit avhandlingar om det här.
En stillsam undran dock: Tar polisen betalt av krögarna? Eller rent av, av själva systembolaget som är the fucking motherlode of råkurr?

Fotboll och Politik

2010-11-29 av ozelot

En gång försökte jag mig på att skriva en B-uppsats med syftet att förklara bollsinnets anatomi med utflykter hos Beethoven, Jan-Ove Waldner och en frispark av Zinedine Zidane. Jag tror till och med att jag i en exkursion refererade till kärnfysikern Nils Bohr och sociologen Mihaly Csíkszentmihályi. Utöver en rad amerikanska kursböcker i neuroanatomi då.. Det slutade naturligtvis med ett fullständigt akademiskt debacle.

Att försöka förklara fotboll utifrån politik är nog lite lättare. Det är bara att dra in lite fotbollskrig i Centralamerika och marxistisk teori så har man uppsatsen kirrad. Jag har aldrig gjort det enkelt för mig.

Temat för föreläsningen på Utrikespolitiska föreningen är förbindelserna mellan fotboll och politik i olika länder.
Ett historisk perspektiv kommer att ges, liksom exempel från många olika länder. Avslutningsvis ges några kommentarer till politikens förbindelse med dagens svenska klubbfotboll, i bland annat Göteborg (utifrån boken “Spela fotboll bondjävlar!)

Föreläsare är Torbjörn Andersson, lektor i idrottsvetenskap är fotbollshistoriker och fotbollsforskare på Malmö högskola.

Utrikespolitiska föreningen
Tisdagen 30 november · 17:30 – 19:00
Plats Volvosalen, Handelshögskolan

Among the Hooligans

2010-10-27 av ozelot

I söndags var jag en av dem som skippade ståplatsbiljetten på Gamla Ullevi för att istället sätta mig på en något bekvämare barstol på Restaurang Queen på Viktoriagatan. Jag håller på IFK Göteborg och det det blev Tord Holmgrens fel i 88:e minuten mot Hamburg 1982. Men det skall vi inte prata om nu. Sånt är känsligt.

Matchen gick hursomhelst inget vidare och stämningen var laddad, särskilt som baklängesmålen började trilla in i måstematchen som småningom förvandlades till en förlust.
Jag vet inte om ni är bekanta med hur vuxna beter sig när det går dåligt för deras fotbollslag, och jag vet inte om ni är bekanta med publiken på Restaurang Queen.
Queen är billigt och tilldrar sig därför både riktigt fyrkantiga lads med ölsinne samt unga tjejer med feministsympatier med ringa förståelse för det som utspelar sig under det gröna fältets schack.

Det utgör inte alltid en helt okomplicerad kombination.
Fotbollstittande har sitt egen dialektik och uttrycken kan variera från allt från gutturala läten med klangbotten i en stenåldersgrotta till svärord – samt mer eller mindre smickrande omskrivningar på både kvinnliga och manliga könsorgan. Det är inte helt ovanligt att folk skriker hora rakt ut och sexuella läggningar är en outsinlig källa av vokabulär.
Det tas inte alltid väl emot av den icke-fotbollsintresserade publiken som inte sällan har ring i underläppen och hennafärgat kort stubb.

Nu tycker jag att respekt är ledordet. Befinner man sig på en sportbar så får man finna sig i att folk studsar omkring och brölar som vettvillingar över någon odefinierad matchsekvens. Kanske även om någon skriker ”fitta” i stridens hetta. Det har säkert jag också gjort och det är inte illa ment.
Det försökte jag förklara för några förnumstiga unga damer som genast skulle ta genusdebatten på plats. Jag fick dem till och med på min sida redan där och bildade en köttmur mot de adrenalinstinna tjurrusande fotbollshannarna.
Det är nog den borne diplomaten i mig.

Efter hand skruvades debatten upp några grader, och det dröjde inte länge innan lavetten låg i luften. Man får förstå besvikelsens beska och även ungdomlig iver att göra rätt – även hur provocerande det än kan te sig.

Men jag tycker ändå att det är en smula skrämmande hur många tar fotbollen som alibi för att häva ur sig vadsomhelst.
Det är inte okej för en ca 60-årig man att kalla en 18-årig tjej för hora och att hon skall gå hem och slicka sitt kvinnliga barsällskap samtidigt som man förstärker budskapet med spelande rörelser med tungan.
Det är inte heller helt klockrent att avfärda folk med Converse och tygväskor som narkomaner – men det är mest töntigt och missar målet.

Jag skulle själv skämmas om jag med eftertankens kranka blekhet kom hem från krogen och vetat med mig att jag kallat en tjej för hora och frågat ”vad de tar”. Jag hade nog fan skämts om jag vrålat det i en klack också – men det är ju inte direkt så att man tar till ord som ”påsk-modernist” när kraftuttrycken sinar.

Nu kom min icke-diplomatiska sida in i bilden.
Jag tog tag i den drygt sextioåriga mannen – hel och ren och utan synbara tecken på annat än tillfällig alkoholism – och sade åt honom att uppföra sig.
Det är en formulering som jag skulle använda på en sockerstinn 7-åring men det passade lika bra på honom.
Han var dessutom inte helt ensam direkt.

Finns det ingen klädsam intellektuell fåfänga hos dessa troglodyter som filtrerar bort dessa totalhaveri av självkontroll?
Jag tycker som sagt att de unga icke-fotbollsintresserade tjejerna överdrev i sitt korståg i en inledning, men det ursäktar inte att vuxna män beter sig som idioter och får mig att vilja be om ursäkt för mitt kön.
Uppför dig för helvete. Var en jävla man.

Att någon skriker fitta bekommer mig inte särskilt mycket, det används ungefär lika ofta som kuk och är väl helt enkelt det det heter numera.
Jag skulle dock inte gå in och skrika det i en pingstkyrka för att bevisa min poäng.
Och jag skulle fan inte fråga en artonårig tjej vad hon tar för att suga av mig – även om hon var jobbig och mitt lag just förlorat en hel fotbollsmatch.

Hösten på Cinemateket – Franskt, fotboll och röda skor

2010-08-26 av Goteborg Nonstop

Hösten är ingalunda en favorit. Ett par saker på pluskontot har den ändå. Man slipper raka benen om man inte har en dejt i sikte. Man blir återigen sugen på rödvin istället för roséblasket som hängt med hela sommaren. Och det känns OK att gå på bio igen.

Jag är lite sen så jag har redan missat Micmacs av Jean-Pierre Jeunet som förhandsvisas i skrivande stund, men det var först idag som jag hittade ett ex av den lilla slicka programtidning som numera kommer med Cinematekets program.

I höstens program gömmer sig två teman som jag gillar extra. Claire Denis samlade produktion och film om fotboll. Inte för jag egentligen vet så mycket om Claire Denis, jag kan inte minnas om jag sett nån film av henne. Men det finns inget sensuellare än fransk film och kvinnan har lärts upp av Wim Wenders och Jim Jarmusch. Dessutom är Vincent Gallo med i flera filmer. Kan knappast vara dåligt. Först ut är Chocolat nu på lördag.

Fotboll vet jag att jag gillar. Och en ”kompromisslös experimentfilm” där 17 kameror övervakar varje rörelse som Zinedine Zidane gör under en match mot Villarreal känns som ren porr.
Övriga teman i urval: Dennis Hopper, Buster Keaton, Micahel Powell och taiwanesiske regissören Hou Hsiao-hsien.

Att Cinemateket sedan flera år tillbaka huserar i stans bästa biograf, Bio Capitol, gör inte saken sämre. Capitol förenar alla saker som gör en biograf god. En enda fin salong, bekväma säten, vacker belysning i taket och dessutom så brett mellan sätena att man kan fly ut utan att störa alla andra om filmen skulle visa sig vara lika outhärdligt osmaklig att genomlida som säg, Lars von Triers Idioterna.

Cinematekets hela höstprogram hittar du i programtidningen som finns runtom på stan eller här.

Cinemateket @ Bio Capitol
Medlemskort: ingår i första biljetten och ger ett pris på 65 kr/biljett
Årskort: 80 kr och gör att varje biobesök sedan kostar 45 kr
VIP-kortet: 700 kr, se så mycket film du vill gratis under ett halvår

Var visas matchen? En guide till stadens sportbarer

2010-03-29 av ozelot

Cheers
Bilden från Cheers hemsida

Landskamp står för dörren och för er till äventyrs inte har TV eller befinner er på Råsunda men ändå kan tänka er att uppleva det hela rekommenderas att se den på lokal. För er bekvämlighet har Göteborg nonstop därför kartlagt utbudet av sportbarer.

Under ett evenemang av den här digniteten finns det ju knappt en enda Pizzeria i hela landet som inte smäller upp en storbildsskärm (finns det något företag som leasar ut dem?), men vi koncentrerar oss tills vidare på det ordinarie sortimentet ”sportbarer”.

Centrum:
Mest centralt har du flaggskeppet O’Learys som inte behöver någon vidare presentation. Gott om plats i två våningsplan och möjlighet att styra kanalutbudet via egna skärmar vid bordet. Knappast billigt och rätt opersonligt, men man vet i alla fall vad man får. En veritabel invasion av fruktflugor drog ned intrycket vid vårt senaste besök.

Ett stenkast därifrån har du Pauls Biljard som kan vara ett alternativ när det inte är så mycket folk – platser med bra sikt är begränsade och ofta dränks matchljudet i biljardsorlet, eller ännu värre av hjärndöd eurodisco. De knycker din jacka i garderoben. Stor stark ca 40 kr.

Bästa bilden och matchljudet hittar du nog hos konkurrenten Biljardpalatset. För att sitta vid bord måste du äta, men gör du å andra sidan det har du det väldigt väl förspänt i den bioliknande loungen. Ett angränsande rum finns för alternativa matcher. Öl och mat är relativt dyrt och de rycker en tjuga i entrén. Men stället är ett bra val för jobbsällskap och man kan alltid ta ett parti eller två för att främja den manliga bondingen.

På Kristinelundsgatan 3 bara ett stenkast från HDK och Avenyn ligger relativt nystartade Champs Sport & Grill. Stället inhöstade högt betyg vid vårt besök och kändes betydligt mer genuint än de andra centrala alternativen. Många skärmar och djävulskt goda hamburgare! Hit vågar du ta med tjejen utan behöva skämmas för mycket över de värsta testo-brölen.


Cheers
på viktoriagatan är en pålitlig sport- och vätskedepå som har lockar en blandning av bohemer och fyrkantiga ”lads”. Skärmar i varje rum men man får göra små akrobatiska nummer för att försäkra sig om fri sikt. Stölen ligger kring fyrtiolappen och köket serverar det vanliga pubutbudet.

Mitt emot på samma gata återfinns The Queen som har ett år eller två två på nacken, och om publiken kan man nästan säga det samma. I de ljusa luftiga lokalerna samsas unga bratkids med kotlettfrisyrer och rullstolsekipage med personliga assistenter. Kanske är det de billiga ölpriserna som lockar, för billigt det är det. 27 spänn för en öl är taget, och går man dit en vardagskväll överraskas man ofta av en quiz från helvetet.. Läs en annan recension av The Queen här

P.C bar och kök på Kungsgatans puckel på väg ned mot Rosenlund är ett annat budgetalternativ och lokalen och är faktiskt riktigt väl lämpade för folkliga sportevenemang. Åtminstone två ordentliga skärmar och öppen lokallösning ger god sikt.
Läs mer här om P.C för att få dig ett hum.

Linnéstaden

Linnéstaden är numer rätt befriat från sportbarer sedan Plain kitchen slog igen, och det finns egentligen bara en klassisk sportbar att tala om:
Stars´n Bars är ett oömt ställe som passar sitt syfte bra när det är match, ölen är billig, maten ”okej” och lokalen sväljer mycket folk framför de många skärmarna. Ointresserad personal drar ned intrycket. Övrig tid tar stammisarna vid Jack Vegasmaskinerna över och vid ett-slaget väller andra-långfolket in. Öppet sent.
Ett antal hybridformer finns dock, på Andra långgatan är Kings Head ett ganska säkert kort när det handlar om fotboll. Här trängs studenter och lads, ölutbudet är bra, fatölen kostar 32 och man kan få helt okej Fish and chips.
Etablissemang som Sejdeln hakar givetvis på när det finns pengar att tjäna. Fast man får kanske knacka personalen i ryggen och ”hinta”, de är förmodligen lika intresserade av fotboll som jag är av Cricket. Publiken består av en blandning av hipsters, vänsterfolk och hel- och halvtidsalkoholister.


Majorna

Gamla slagskeppet Jeffrey´s på Karl Johansgatan har genomgått en metamorfos det senaste året och kallar sig plötligt Hemmaplan. De rustika långbänkarna och vinalkisarna är utslängda och stället härbärgerar numer viplounge och dansgolv (!?), en aktivitet som känns ganska avlägsen i sammanhanget. Har problem med sin identitet och känns mer som ett projekt för någon som just sålt sin rörfirma och alltid drömt om att äga en flashig bar.

Red Lion
är en långkörare vid Mariaplan som alltid går att lita på om du är i faggorna. Städad stammispublik uppskattar det stora ölutbudet, och temakvällar med quiz lockar horder, bland annat gamle hjälten Ruben Svensson och Adam Johansson. Aldrig sett match där, men det skall nog gå fint.

Öster

Paddingtons vid redbergsplatsen är en riktig engelsk pub med anglofil publik såväl som personal. Sky sports toppar TV-utbudet men visar matcher från de flesta stora ligorna. Kommer du och skall se Häcken mot brommapojkarna samtidigt som det är Londonderby kammar du nog dock noll hos fjärrkontrolloperatörerna.

Undangömda Tidbloms är en riktigt positiv överraskning för undertecknad, hittar du väl hit så lär du återkomma. Lokal stammispublik i de anrika lokalerna samsas framför de få tv-skärmarna när det är match, maten är god och du kan med gott samvete släpa med tjejen medan du slänger ett oskyldigt getöga på det gröna fältets schack.
Tidbloms
Bilden stulen från http://www.tidblomspub.se/

Naturligtvis tar det inte slut här. Varmt välkomna att göra som d härunder och fyll på med egna favortier.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-12-08

  I tider som prånglar ut trista nyheter som kan göra den bäste uppgiven så uppstår  ljuset. I mörkret fladdrar alltid ett ljus. Våra brinnande hjärtan. Samtidigt som politiker verkar ha fått fnatt eller tvingas till dåliga beslut pga kompromisser och många svenskar känner sig så otrygga att de lägger…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...