Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Ett nytt liv: Gåtan kring Inge Schiöler

2015-02-05 av ozelot

683706986Via en historia med minst lika många förvecklingar som Da Vinci-koden kommer filmaren Carl Ponthus Hjorthén över ett mystiskt dokument i ett bankfack. Avsändaren är konstnären Inge Schiöler – en av de tongivande göteborgskoloristerna på sin tid – och via mystiska pantbrev, skuldreverser och personliga hågkomster rullas rottrådarna upp till en svunnen tid. En epok då rika grosshandlare och redarsöner i förskingringen och kunde frottera sig med hålögda överliggarstudenter, misslyckade poeter och mordbrännare i seanser varefter konstskatter kunde byta ägare över ett nattligt parti stötpoker och en oförsvarlig mängd absint.

Filmen ETT NYTT LIV av Martin Jönsson och Carl Pontus Hjorthén visas just nu på Bio Roy, och under kvällen (torsdag 5/2) närvarar Martin tillsammans med kolorist-kännaren Håkan Wettre, fd Intendent på Göteborgs Konstmuseum, för en särskild visning.

Ett nytt liv är den fjärde filmen av Jönsson/Hjorthén från Svenska Filmstudion. Tidigare har de gjort Mari Carmen España: Tystnadens slut, Hemligheten och Fotbollens sista proletärer.

Regi: Carl Pontus Hjorthén & Martin Jönsson
Medverkande: Tomas Tranströmer, Andreas Eriksson, Johan Cullberg m.fl
Land: Sverige (2014)
Språk: Svenska (Ingen text)
Åldersgräns: Ingen fastställd
Längd: 1 tim 10 min
Biljetter: 100 kr (80 kr stud/pens)


Bio Roy
Kungsportsavenyn 45
torsdag 5/2 18:00
lördag 7/2 14:15
lördag 14/2 14:15

Viva Hate! Ian Person om musiken bakom

2014-12-26 av

originalFörsta avsnittet av Viva Hate har nyligen haft premiär och väcker olika känslor. Någon tycker att skådespelarna spelar över, en annan att det är fantastiskt, ytterligare en att kvinnor osynliggörs i gestaltningen av det tidiga 90-talets musikscen. Men alla tycker att musiken är bra. Originalmusiken har skrivits av Ian Person och vi var lite intresserade av detta.

Du har gjort originalmusiken till Viva Hate som nu även finns på Spotify. Har du försökt sjunka in den tidsperiodens musik extra mycket när du skrev låtarna, skrev du dem efter en given mall eller är du dig själv, så att säga?
– Jag läste manus där det fanns referenser till olika band samt att jag pratade med Jens om hur han ville ha musiken. Jens var ute efter energi mer än hur låten var uppbyggd. Viktigt var också att det skulle låta ”bra” med enbart en gitarr, bas trummor och sång, och i och med att de flesta av bandets låtar skulle framföras live skulle det inte vara en fet produktion med en massa pålägg.

Det låter ju lite av Soundtrack som var tongivande då men även harmonier från Broder Daniel etc.
– Man plockar ändå mest från sig själv, vad som kommer fram när man gräver i sig själv samt från manuset. Sen kände jag väl att ha en mix mellan Broder Daniel och TSOOL kunde passa detta fiktiva band.

Medlemmarna i Viva Hate är ju mellan 18 och 22 och knappt födda vid den tiden, med ytterst skiftande musikalisk erfarenhet men som får lära sig spela under produktionens gång. Hur mycket är det egentligen de själva som spelar om ens alls – förutom sången då.

– Alla i bandet kunde sina instrument mer eller mindre, de började repa cirka tre månader innan inspelningen satte igång, och alla spelar själva i låtarna. Vi bestämde att spela in live i studion istället för att de skulle spela live när det skulle filmas.

Varför valde ni att göra så?
– Det hade blivit svårt att hålla upp intensitet och energi under en 10-timmars tagning, och att sedan klippa ihop tagningar med olika tempo. Utmaningen var att det inte skulle låta för bra i början utan låta det vara skevt, men allteftersom det utvecklades skulle bandet bli bättre och låta riktigt bra när dom kör den sista låten.

Är du nöjd med hur det låter?
– Jag tycker att det fungerar och att det mycket väl hade kunnat vara ett band i Göteborg på tidiga 90-talet.
På soundtracket som ligger på Spotify däremot har jag varit med och gjort pålägg, ungefär som att bandet gått in i en bra proffsstudio och spelat in ett album.

Hur nära arbetar du egentligen med manusförfattare och regissör när du skriver? Får du en ”urscen” som du spånar kring eller är det tvärtom?

– Det är olika från fall till fall men vanligtvis arbetar jag nära regissören för att det skall bli som hen tänkt sig. Man får se sig själv som ett instrument där man skall hjälpa till att förverkliga en vision. I just detta fall skrev jag låten till bandets första scen först sedan utgick vi från den.

Du har ju varit väldigt flitig som just filmmusikkompositör de senaste åren, med bland annat Pontus Hjorthén och Martin Jönssons produktioner såsom Fotbollens sista proletärer och nya filmen Ett nytt liv om Inge Schiöler och göteborgskoloristerna. Uppfattar du dig främst som kompositör för film och tv idag?

– Jag är kompositör, låtskrivare och producent. Om det sen om det är till film, tv eller andra artister beror på vad som kommer i min väg.

Något nytt på gång härnäst?

– Jag håller på att mixa min kommande soloplatta ihop med Don Alsterberg som även varit medproducent på skivan. Producerar och skriver även låtar till en artist som jag inte kan avslöja just nu men det kommer nog en singel till våren med det projektet.
Min egna skiva kommer sent i vår eller i höst.

Signerat: Ozelot

Viva Hate! Peter Birros nya serie har premiär 25 december

2014-12-22 av ozelot

viva-hate-jpgJuldagen kl 21:00 är det premiär för Peter Birros nya Viva Hate på SVT. Serien – som sänds i tre delar à 60 minuter fram till nyår – bygger delvis på Birros egna erfarenheter från det sena 80-talets musikscen i Göteborg – men är i övrigt helt fiktiv. Grundhistorien kretsar kring spirande bandet Viva Hate som försöker skapa sig ett namn och framförallt frontmannen Daniels umbäranden och utvecklar sig sedermera till lite av en socialrealistisk bildningsroman kryddad med Birros särskilda touch av magisk realism.

Mötet med protofeministen Fanny, propåer från Daniels halvkriminelle bror och verklighetsflykten in i musiken och framför allt husguden Morrisseys värld bildar rekvisita i denna filmiska fresk målad i breda penseldrag – men ändå med bibehållen detaljkänsla.
Musiken är specialskriven av fd Union Carbide och SOOL-gitarristen Ian Person som även tonsatte Fotbollens sista proletärer och även är högaktuell i dokumentären Ett nytt liv – filmen om Göteborgskoloristerna, och har producerats av Kalle Gustafsson Jerneholm i Svenska Grammofonstuduon.
Låtarna framförs av skådespelarna – med brokig och ibland obefintlig musikalisk skolning – själva i serien.

Soundtrack finns på Spotify nedan, och serien sänds 25, 28 och 29 december:

Sista föreställning med gänget

2011-06-19 av ozelot

Det har gått lite sisådär för årets upplaga av IFK Göteborg. Men oavsett aktuell tabellplacering och vilket lag som ligger närmast hjärtat är filmen ”Fotbollens sista proletärer – Filmen om Blåvitt på åttiotalet” ett litet tidsdokument om ett kapitel i svensk fotboll eller – om man så vill – en epitaf över en svunnen era. Ikväll är det sista chansen att se filmen på stor duk.

Bio Roy
Kungsportsavenyn 45
Söndag 19 juni 16:00

Köp filmen på DVD
Komplett med extramaterial och Hamburger-vimpel från finalen 1982
10 kr per såld DVD går till Blåvitts ungdomssektion

Fotbollens sista proletärer: IFK Göteborg på åttiotalet

2011-03-23 av ozelot

Det finns en historia som väntat på mig.
Den har legat i bakhuvudet och skavt, i form av post-it lappar på datorn, i form av en liten sten i en sko och några emejl som jag pliktskyldigt märkt med en stjärna men inte riktigt vågat ta itu med. Det handlar om sport, det handlar om politik och det handlar framför allt om drömmar.
Drömmar är ett förmak till hjärtat.

1982. Jag var nästan ett barn. Det var året ett helt fotbollslag sipprade in i mitt lilla hjärta och jag kunde vagga mig själv till sömns genom att ta ut laguppställningar till ett fotbollslag. Bytte ut någon, bytte tillbaka, men annars var laget så gott som intakt varje gång.
Tommy Holmgren. Dan Corneliusson. Gud.

Blåvitt var väl ett allmänt begrepp, alla visste väl vilka blåvitt var. Det yvdes över någon som hette Ralf Edström.
Men för mig började historien 1982, då det började talas om ett lag som gick långt i Europa.
Jag satt i en bil på väg från Härjedalen och Blåvitt spelade på bortaplan mot Valencia.
Jag satt klistrad vid radiohögtalaren och skulle ha kvävt min spädbarnsbror med en kudde om ingen ansvarstagande förälder trätt emellan.

Frank Arnesen
pratades det mycket om då, han var dansk, och grym.
Han spelade i Valencia och blev senare talangchef i Chelsea. Torbjörn Nilsson spelade ett tag i Kaiserslautern, blev kock, startade en misslyckad restaurang och harvar med damlag.
Men 1982 och några år efter fanns det förmodligen ingen annan fotbollspelare i Europa som var bättre än ”Totte”.

IFK Göteborg anno 1982 är inget man kan beskriva i logiska termer. Var man där så blev man ovillkorligt fast. Det var kollektivet, det var känslan av att kämpa hårt och det fortfarande lönade sig.
Det var en trogen arbetare i form av Tord Holmgren som satte ett fult mål mot Hamburg i hällregn på ett Ullevi i övertid,
medan sorlet från helgpapporna redan höll på att dö ut i riktning mot bilarna.
Jag satt där, kvar, iskall, blöt och jävlig, men jag satt där. Bredvid min styvfar. Och jublet bröt lös.
Det förstår väl alla att jag inte direkt kan hålla på något annat lag efter det?

De var så säkra på att vinna ändå, de tyska proffsen. Skakade på axlarna på väg ut mot spelarbussen.
Hans Peter Bruegel. Hulken. Horst Hrubesh. Slaktarsonen. Skruvade bananinlägg.
Heltidsproffs mot amatörer. De. Hade. Fel.

Glenn Hysén åkte in och ut i startelvan det året. Mot slutet blev han ordinarie. Glenn Strömberg var en lovande pingisspelare från Lerkil.
Glenn Schiller? Glenn Holm? Alla hette faktiskt Glenn i Göteborg på den tiden.

Ingen hade något att sätta emot mot elektrikerna, brandmännen och truckförarna från Göteborg, Sweden.
Ett lag som bara några veckor innan balanserade på gränsen till tvångsinlösen och konkurs och som var tvungen att städsla Leif Loket Olsson som lagledare för att han ändå hade råd att lösa ut flygbiljetten.
Jag tror inte ens de blev svenska mästare det året, men vann Uefa-Cupen de gjorde de.
De gjorde det igen sen med.

Jag har fällt Ruben Svensson. Faktum är att han brukar – om jag inte missminner mig – fortfarande ställa upp i improviserade fotbollsmatcher med gänget från Red Lion.
Tror han hänger rätt ofta där.
I alla fall: På Sannaplan hade han i alla fall steget kvar, härförarblicken.
Jag var en idog fotbollsarbetare, men jag fällde honom. Ett hederligt krokeben.
Han reste sig: ”det är frispark”.
Okej. Jag sa inte emot, hoppades nog mest att jag inte skadat något i hans långa gamla ben.
IFK Göteborg är många berättelser.

Den förste april är det premiär för filmen Fotbollens sista proletärer
En film om kockarna, rörmokarna och fritidsledarna i IFK Göteborg på åttiotalet.


Regi: Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson
Producent: Kalle Gustafsson Jerneholm
Musik: Ian Person (The Soundtrack of our Lives)
Längd: ca 80 min


Bio Roy
Nypremiär söndag 21/8 18:30
Måndag 16:00 – Innan matchen mot Gefle
Tom 1/9

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...