Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Be with someone who would drive five hours, just to see you for one”

2015-09-13 av

Bild8Webb

BLOGGHallådär
Det är söndageftermiddag och jag har tappat räkningen över hur många jag sett på gatan nedanför som kommit gående från den lokala pizzerian med en brun fyrkantig kartong i handen. Det är inte mycket mer liv och rörelse än så denna mulna septemberdag. Men det gör inget, tvärtom – det är väl ändå lite så det faktiskt ska vara på söndagar.

Jag känner mig också lite ”bakfull” idag. Eller ni vet, ”dagen efter”-seg. Inte för att jag var ute och röjde halva natten.
Igår var jag i Alingsås och Norsesund för att fotografera ett bröllop. Tänkte visa några bilder från dagen.

Bild1BWebb

På pendeln mot Alingsås lyste solen in genom tågrutan. Jag hade kollat väderappen tidigt samma morgon och då visade den strålande sol, men när jag kollade ytterligare en gång påväg mot Alingsås visade den regn klockan 16:00.
”Men vafan…” kände jag inombords. Det vita spetsparaplyet som är perfekt för just bröllop hade jag inte med mig och inte heller någon regnjacka. Dessutom skulle vigseln äga rum klockan 16:00. Så efter att ha varit cool-lugn hela förmiddagen började nu nervositeten komma krypande.

Bild2Webb

Men solen lyste när jag anlände till Alingsås. Jag var ganska tidig så jag köpte en smörgås och en dricka då jag visste att det skulle dröja många timmar innan jag skulle få i mig mat (sedan behövde jag slänga i mig två alvedon så att förkylningen och trötthetshuvudvärken skulle hålla sig på avstånd).
Klockan 14:00 nådde jag mitt mål; Nolhagaparken. Här skulle vigseln samt porträttfotograferingen äga rum. Nu hade mörka moln börjat visa sig här och var på himlen.
”Perfekt. Låt det vara såhär!” tänkte jag. Som fotograf älskar man moln (oftast). Det blir så himla mjukt ljus av det och man behöver inte tänka på några jobbiga skuggor som gör det  varken för mörkt eller för ljust. Kanske just därför jag tycker om hösten så mycket; att det är lättare och roligare att fotografera då.

Bild9Webb

Jag gick gymnasiet i Alingsås. Medieprogrammet, 2007 till…öh, 2010? 2011?
Äh, kommer inte ihåg. Men jag kommer ihåg att det var jäkligt bra år på Alströmergymnasiet. Jag kunde inte haft en bättre skolgång faktiskt. Det var också där mitt intresse för fotografi tog fart på allvar och jag tog åt mig fotojobb som vimmelfotograf och reporter/fotograf på nättidningar runtom i Göteborg, lånade en av skolans systemkameror
– utan att riktigt fatta vad jag höll på med eller hur man använde kameran.

MEN! Man måste våga, för att vinna som det så fint heter. Eh, heh, även om jag inte vann just där och då. Faktum är att jag fail:a totalt när jag skulle ta en bild på Morgan Larsson under ett evenmang på Parken (som idag inte finns längre) för massa år sedan. Vet inte hur många bilder jag tog. Jag hade tabbat mig totalt och kommit åt M på kameran (som betyder manuell, där man ställer in bländare, ISO, slutartid etc helt själv) istället för Auto eller P (som låter kameran sköta jobbet och hantera alla inställningar) som min fotolärare hade talat om för mig tidigare. Nu visste jag inte hur jag skulle ändra tillbaka. Morgan fick långa näsor på grund av för lång slutartid, blinkade på alla bilder och något lysrör genom huvudet. Pinsamt, jag tyckte ju om honom så mycket (redan då!) efter att ha lyssnat troget på Christer i P3 under så lång tid.

Bild10Webb

Nåväl, nog om Morgan.
I och med att jag kom i så god tid till Nolhagaparken kunde jag i lugn och ro gå omkring där och titta ut lämpliga fotoplatser för fotograferingen. Frågade mig själv varför jag inte varit här i parken och plåtat tidigare. Det är jättevackert här med alla pampiga träd, broar, små bäckar och liknande. Känner på mig att jag måste tillbaka dit i höst och styra upp en fotografering av något slag.

Bild3Webb

Klockan 14:30 körde vi igång porträttfotograferingen i Nolhagaparken. Det var inte mindre än tre stycken bröllop där den här dagen. Såg rätt roligt ut när tre stycken bröllopsfotografer sprang om varandra med varsitt brudpar i jakt på de absolut finaste fotoplatserna i området.
Vi fotograferade i nästan 1,5 timme – sedan var det dags för vigsel. Det var en borglig sådan där endast de närmsta medverkade och ägde rum utomhus under de vackra trädkronorna som släppte in några solstrålar då och då. Det kom aldrig något regn, under varken vår porträttfotografering eller under vigseln. Peeerfeeekt.

Bild11Web

Men, sedan kom det: renget. Det var i samma veva som  vi skulle förflytta oss till festlokalen som himlen öppnade sig och regnet öste ned. Inte världens roligaste grej med tanke på att paret skulle åka nedcabbat i en gammal 20-talsbil. Vi fick lösa det genom att åka i en ”vanlig” bil mot festplatsen, och stanna en bit ifrån folksamlingen för att sedan åka veteranbil de sista hundra metrarna (då hade det lyckligtvis slutat regna också).

Några minuter i 20:00 stod jag på den här tågperrongen i Norsesund i väntan på tåget mot Göteborg och tittade ut mot vattnet. Det plaskade till i vattnet med jämna mellanrum av fiskar som hoppade och från Stationshuset hördes skratt och klingande glas från bröllopsfesten – men mitt jobb  var avslutat för den här gången. Dags att åka hem och kurera sig. Ju senare på kvällen det blev, desto mer började jag hosta. Såndär meshosta som låter som man gör sig till, fast det svider som faen. Uschligt.

Idag är det söndag och jag har inte gjort mycket mer än att jobba med bilder från gårdagen. Himlen är grå coh gatorna tomma på folk.
Imorgon måndag. Det betyder tid i tvättstugan, telefonsamtal till fastighetsskötaren, bokföring, ordning och reda i lokalen och…annat skoj.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”I don’t trust people who don’t like Led Zeppelin”

2015-09-07 av

Bildwebb

BLOGGHallådär

…här sitter jag på mitt köksgolv och ser lite butter ut (fast det gör jag egentligen inte. Faktum är att jag flyttat upp datorn till de där köksbänkarna som står nedanför fönstret och sitter istället i skräddarställning på en utav mina köksstolar…). Jag har lyckats dra på mig en förkyldning och känner mig ynklig och mesig. Jag ringer mamma och säger att jag vill göra om i min lägenhet och hon får förklara fint och snällt att vi minsann får vänta tills jag är frisk,
vaknar med huvudvärk och knaprar alvedon till min superfärska dunderingefärscitronapelsinäpple-juice direkt från råsanftcentrifugen,
går till grannen, käkar Ben & Jerrys-glass och spelar zombie-spel på X-box men jag är skitkass på det och skrattar åt mig själv mer än vad min hals orkar med…

Selfies_5610Webb

Fördelen med att vara sjuk är att det är OK att sitte inne i hoodtröja och myza även när solen lyser där ute (även om det är sjukt stressande för jag känner mig som en hemsk människa som inte nyttjar sommarens sista strålar), att kolla repriser av repriser och dokumentärer på samtliga play-kanaler flera gånger om, att lyssna på massor av musik och upptäcka massor av andra fantastiska nya band och artister under tiden, att sitta och plocka ihop världens finaste visionstavla framför pinterest i flera timmar…
och andra roliga (…) saker som typ diska, sortera kvitton, sitta i telefonkö till Telia, tvätta, slänga och sortera i soprummet.

Nu till något helt annat. Nu har jag beklagat mig nog över sjukligheter.
Här, ett inlägg kommer lastat med Måndagspepp! Tips på vad som är väldigt bra just nu när det kommer till film, musik, böcker och platser. Hurra!

BLOGGBästjustnu

HenryBlogg

Henry Diltz – pojken med kameran
En kväll fick jag tips av mina gamla fotolärare och en annan vän i Surte att ”Du måste titta på dokumentären om Henry Diltz!”.
Dagen därpå, när jag kände att förkyldningen precis hade mig i sitt grepp letade jag fram dokumentären om Henry på SVT Play
– och redan fyra-fem minuter in i dokumentären var jag fast. Henry Diltz är en oerhört omtyckt fotograf som plåtat de allra främsta rock- och popbanden som t ex The Doors, Jimi Hendrix, Mamas & The Papas, The Eagles, The Monkees mfl under 60- och 70-talet och var även Woodstock-festivalens officiella fotograf. Det fina i dokumentären är inte att det är bra bilder, utan Henrys attityd och inställning till fotografering och livet självt. Han pratar indisk filosofi, döden och sin hustru som gick bort 2001 – och han har så sköna tankar om det. Det känns som man känner honom. <3

 3HenryBlogg

Henry fick ofta följa med band och artister för att de tyckte om honom som person, inte bara det att han tog bra bilder. Han kunde dokumentera, på riktigt. Ringo Starr medverkar i dokumentären också och berättar att med andra fotografer är det oftast på fotografens villkor. Man får order, direktiv, ”gör så – gör inte så” osv. Det är studio, det är smink, allt är tillrätta lagt och liknande. Det blir stelt, ett skådespel. Men med Henry är det annorlunda. Man ”hänger” mest, och på så sätt blir det spontana och väldigt personliga bilder.
Jag säger inte att det är något fel med de välorganiserade studiofotograferingarna, men jag har länge känt att den biten inte varit min grej till 100%. Därför var det fint att se den här, och höra någon sätta ord på det man själv tänkt och känt så många gånger.
”Hade du varit fotograf på 60-talet hade du varit Henry!” sa min fotolärare till mig samma kväll han tipsade om den till mig, och efter att ha sett den själv så känner jag att det typ är den finaste komplimangen jag någonsin fått.
Finns att se på SVT Play här!  

Daniel Norgren – I Waited For You
Det är något fängslande med Daniel Norgren musik. Det är nästan som hypnos. Man blir så oerhört avslappnad och helt borta, samtidigt som man så oerhört närvarande i nuet. Omvärlden, igår eller imorgon finns inte – vad är det? Är det ens viktigt? Nej, det är det inte.
För bara några dagar sedan släppte Daniel sin nya singel, I Waited For You. Det fina med hans musik är att det oftast inte innehåller mycket mer än Daniel själv, hans gitarr och lite stämsång. Ibland kommer en kontrabas in också. I den här låten är det, återigen, bara Daniel, en gitarr och stämsång – men det räcker så. Det berör en så himla mycket ändå. Tror att det kommer bli himla fint i höst på Konserthuset i Göteborg när Daniel kommer för en spelning där. För mer info, klicka här. 

The Eagles – Doolin Dalton 
Jag trodde länge att Eagles inte  var mitt band.
”Gillar du Eagles?”
”…nja. Nej, nej det gör jag inte.” har jag svarat.
Men efter att ha sett dokumentären om Henry Diltz och hans arbete tillsammans med bandet, samt lite påtryckningar från vänner och radiokollegor att jag borde lyssna på bandet mer så har jag gett dem en riktig chans och visst finns det mycket bra att hämta där.
Precis som Daniels låt ovan så är det verkligen chill-musik. Min myz-lista på Spotify har fått sig en rejäl uppsving de senaste veckorna med den typen av musik och innehåller numera 639 stycken låtar som tillsammans ger 44 timmar avkopplande musik. Min mest spelade playlist of all time tror jag, också den med flest följare.
För att komma till den listan, klicka här. 

Foto: Emma Svensson/Studio Emma Svensson
(foto: Emma Svensson)

Resemål – Island
En av mina favoritpersoner inom fotobranschen Emma Svensson (Rockfoto mm) är borta på Island med sitt team och fotograferar och åker runt på fantastiska platser som gör mig så himla sugen på att själv bege mig ut och fotografera igen. Jag har varit på Island en gång (2010), men då var det så mycket fokus på annat och jag uppskattade inte landet på samma sätt som jag tror att jag skulle göra idag. Tror jag skulle se, uppleva och ta in det på ett helt annat sätt med helt andra ögon nu.
Så, någon gång vill jag återvända och ta del av de där vackra platserna som Emma och hennes gäng just nu får uppleva.
För att se mer av Emmas fantastiska bilder, kolla in hennes blogg. 

BloggMusli_5623

BloggMusli_5627

Hej! – Kreativa hem
En så enkel grej egentligen; en bok fullmatad med intervjuer och hemma hos-reportage hos olika profiler där de får berätta hur de tänker kring inredning och vad för känsla de vill lyfta fram i sina hem. Vintage och second hand eller dyr design och übertrendigt, slumpmässigt eller allt genomtänkt i minsta detalj? Här spelar det ingen roll huruvida dyrt, nytt, exklusivt eller trendigt det är – det är verkligen jätteblandat i denna bok, vilket gör det extra intressant. Personerna som figurerar och syn i böckerna skiljer sig också väldigt mycket ifrån varandra.

Jag vet inte varför jag tycker sådana här grejer är jättekul att läsa om. Kanske just för att det är så personligt. Att hur vi har det hemma berättar så mycket om vilka vi är. När jag hälsar på hos andra tycker jag det är jätteintressant med just inredningen eller vad hen har för saker i sin bok- eller skivhylla. Dessutom ger dessa böcker så mycket inspiration, inte bara inredning utan även fotografering, livsfilosofi etc.
Än så länge finns det två böcker i den här serien. Böckerna är skrivna av Christina Breeze och Moa Samuelsson. För mer info, besök deras sida här.

Nu ska jag gå och göra egen müsli och försöka vara lite huslig.
Det är roligare och godare än att köpa egen.
Kanske slänger opp ett recept på det i dagarna. Det är lättare än att koka pasta (berättade jag att jag tappade en halv kastrull med kokt pasta rakt ned i diskhon när jag lagade mat förra veckan? Inte? Nä. Men då gjorde jag det nu…).

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.  

Photosession med Dismissed – Behind the scenes

2014-01-08 av

 

Blogg1

Häromdan stack jag in till Göteborg med mina nya studiolampor jag precis införskaffat mig.
De väger inte två gram direkt de där lamporna, och man går heller inte så väldans lätt och smidigt in på varken tåg eller bussar med dem hängande på sig som en packåsna. Men, trots det så kände jag mig ganska fräck med alla de där prylarna på ryggen. Nu skulle jag äntligen få använda dem på riktigt och inte bara med mig själv som modell där hemma i den oranga soffan.

Blogg7

Utanför centralstationen mötte jag upp min Göteborg Nonstop-bloggkollega Eddie och halva uppsättningen utav Dismissed; ett band från Göteborg som ville ha nya pressbilder inför kommande albumreleasen i vår. Vi hade planerat en fotosession på ett hostel i stan, men i sista stund bestämde vi oss för att byta location och åkte hem till Eddie istället.

Blogg3

I början utav december hade vi ett möte på Radio 88 ang. fotosessionen. Bandet behövde nya pressbilder och jag hade blivit tillfrågad att fotografera dessa. Superkul såklart! Vi gjorde lite research och brainstormade under vårat möte. Nu, ett par veckor senare möttes vi upp igen.

2

När hela bandet var samlat, samt Sally som var make up-ansvarig körde vi igång! Läppstift, mascara, lösögonfransar, nagellack, ögonskugga, eyeliner, highlighter – allt plockades fram och dukades upp likt ett väldigt glamouröst ”smoergoesboard”.

Blogg4

Sally planerade Tors sminkning…

Blogg5

…och Eddie hjälpte dem med lackeringen av naglarna, sedan tog jag hand om grabbarna i ”studion”.
Faen vad kul det var!

Blogg6

Hur  bilderna blev kommer ni att få se om ett par veckor då Dismissed släpper nytt material.
Kul vah?!
Ni hittar deras Facebook-sida här!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

 

Photowalk – dagen då TVÅHUNDRA fotografer gick likt pilgrimsfärden kring hela Göteborg och snackade, kramades, skrattade, frös och fotograferade tillsammans!

2013-02-10 av

Lördagen den 9 februari samlades närmare 200 fotografer utanför Soho på Östra Larmgatan i Göteborg för att delta i Photowalk; en fotopromenad  i Göteborg. Alla var välkomna – amatörer, nybörjare, proffs och experter. Det fanns inga som helst på regler och några förkunskaper behövdes inte, det viktigaste var att man tyckte om att fotografera.
Jag hade raggat med mig ett par vänner från Nordiska Folkhögskolan och tillsammans åkte vi in till stan och mötte upp de andra fotograferna.

Evenemanget skapades av Mats Alfredsson (mannen med världens skönaste pälsmössa på bilden ovan) och Christer Hedbeberg. Mats fick idén efter en resa till Chicago där han deltagit i ett liknande event.
Tillsammans hade Mats och Christer gjort en bana med karta och små stopp längs vägen.

Deltagarna var i blandade åldrar, allt i från kids från grundskolan med mobiltelefoner och Instagram-appen i högsta hugg, till äldre veteraner med dyra analoga kameror.

Alla fick varsin karta över den planerade banan vi skulle gå. Mats och Christer hade sagt efter att eventet publicerats på Facebook: ”Blir vi fem-tio stycken så blir det skitbra!”, men efter bara två dagar hade 70 personer anmält sig till fotopromenaden!
Och, det slutade inte där, samma dag som promenaden skulle äga rum var det ytterligare  155 som klicka i ”Jag kommer!”.
Totalt 225. Fantastiskt är ordet.

Klockan 12:00 körde vi igång och Mats och Christer hälsade alla välkomna. Folk som passerade kikade nyfiket på oss och undrade vad som var på gång. Likt en pilgrimsfärd marcherade vi sedan från Soho, genom Kompassen och vidare mot Nordstan.

Under promenaden dokumenterade allt som kom i vår väg, såsom smartphone-relationer…

…och barn som vickar på höften till Armékyrkans version Han har öppnat Pärleporten. Alltid händer det något på gatorna!

Trots att det var ganska kyligt ute och stora snöflingor föll ner på oss var alla väldigt positiva, glada och taggade inför promenaden. Som tur var hade jag sällskap av Daniel, norrlänningen från skolan. Han är ju van vid…värre kyla där uppe i norr, om man säger så. Jag fick både ”få igång blodcirkulationen i fingrarna”-massage och låna ett par extra vantar. Fina vänner jag har.

Jag hittade faktiskt en ny vän! Eller, tja, en såndär person som jag alltid vetat vem hon är då jag följt hennes blogg ett tag. Hon däremot hade ingen aning om vem eller vad jag är för någon. I vilket fall, Camilla Sundberg heter hon och har bland annat uppdaterat den här bloggen, 365 days of Breakfast med enbart frukostbilder. Och då är det inte mina varianter av frukostbilder (ni som följer mig på Instagram, jsvin, vet vad jag talar om…), utan det här är riktig ”frukostporr” som någon annan känd bloggare beskrev Camillas bilder.

Camilla och jag pratade så mycket att vi lite glömde av att ta bilder. Sicka grejer som kan hända och vilka intressanta, roliga människor man kan träffa. En annan fotograf kom fram och knackade mig på axeln:
”Förlåt mig men… fotograferade du Alice Cooper i somras? Jaså jaha! Ja, i så fall var det dig jag tog en bild på i diket. Du ligger uppe på Facebook!”.
Haha, grymt!

Vid hamnen, utanför Kajskjul blev det gruppfotografering, bland annat för GP. Ni kan läsa artikeln och se gruppbilden på den här länken. Jag står i förgrunden med min gröna jacka Ser ut som en såndär svart riddare från Sagan om Ringen med min gigantiska huva också, och vantarna – ja, det är norrlänningens.

Det var kul att följa kartan och gå den där vägen då jag själv inte riktigt tagit mig tid till att promenera den i fotograferingssyfte. Man såg allt och alla byggnader på ett nytt sätt, och även om man inte höjde kameran hela tiden så fotograferade man ständigt med ögonen. De bästa bilderna har man ju kvar inombords om man säger så.

När det började snöa som mest var jag lite avundsjuk på Mats fantastiskt fina och gosiga mössa. Sådana ingick dessvärre inte i promenaden.

När vi kom fram till Järntorget bestämde sig mitt sällskap och jag oss för att gå in på ett utav Haga Nygatas alla cafeer.

Husaren, ni vet – cafeet med världens största kanelbullar att man nästan blir arg.

 

Fast, så arga var vi inte. Inte när man fick sånt jädrans gott och värmande fika. Här, just här, när man satts sig till ro på stolen och gjort klassiska ”nu sätter jag mig ner och pustar ut efter ett hårt pass”-stönet kom tröttheten, men på ett skönt sätt. Väldigt skönt sätt.

Efter fikat hade vi ett kort stopp vid Hagakyrkan. Snart var klockan 15:00 och vi började närma oss vårat slutgiltiga mål som skulle bli Parken på Avenyn.

Så nådde vi vårat mål. Alla som hade deltagit i fotopromenaden samlades på Parken där det blev häng i baren, fotosnack, skratt, pussar och kramar i överflöd. Även utlottning med fotopriser och hela köret.
Vi skålade gång på gång, mitt gäng och jag. ”Faen vad bra vi är! Skål!”.
Det var fint. Jättefint.

Jag tycker verkligen att ni ska hålla koll på både Christer Hedberg och Mats Alfredsson. Det är absolut inte omöjligt att det här blir en tradition i Göteborg. Ett sånt enkelt, men så jädrans kul koncept! Och ALLA får och kan vara med, oavsett tidigare fotokunskaper.
Kom ihåg det. Så det så.

Tack som faen!

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine

 

 

 

 

Fotografera världen 2 maj

2010-05-02 av Goteborg Nonstop

Ett jättestort collage av hur världen ser ut under ett enda ögonblick den 2 maj. Det är New York Times fotoblogg Lens vision.
De uppmanar nu alla över hela planeten att ta ett foto samtidigt kl. 15.00 (U.T.C) där slutresultatet skall presenteras i form av ett jättelikt bildspel.

Kvaliteten är av underordnad betydelse, mobilkamera funkar bra. Det är motivet som räknas och de ber dig tänka till om var du befinner dig och vad du vill visa med din bild.

Bilden bör kategoriseras under någon av dessa rubriker:

  • Religion
  • Play
  • Nature and the Environment
  • Family
  • Work
  • Arts and Entertainment
  • Money and the Economy
  • Community
  • Social Issues

Det är ju en fantastisk idé. Som de skriver själva på sin blogg:

Los Angeles will be a good deal quieter at such an early hour, except for some hard-partying types unwilling to concede that it’s no longer Saturday night. Lunch time will be at hand in Rio de Janeiro, dinner time in Cape Town. Dusk will be bringing an end to another tough day in Afghanistan, while midnight strikes in Beijing. For Australians, it will already be first thing Monday morning.

Så kom igen. Se till att ha kameran laddad kl. 17.00 svensk tid söndagen den 2 maj (En vän till mig hävdar att klockan är det här med tanke på sommartiden). Ta en bild i Göteborg och skicka den till: submit.nytimes.com/moment som kommer att aktiveras på klockslaget. Resultatet finns sedan att beskåda på NY Times. Det kommer att bli fantastiskt.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-12-08

  I tider som prånglar ut trista nyheter som kan göra den bäste uppgiven så uppstår  ljuset. I mörkret fladdrar alltid ett ljus. Våra brinnande hjärtan. Samtidigt som politiker verkar ha fått fnatt eller tvingas till dåliga beslut pga kompromisser och många svenskar känner sig så otrygga att de lägger…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...