Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Primadonnan lyssnar på Aron på Priden

2019-06-23 av Primadonnan

Det var Pride på Bältespännarparken. Aron Promnitz som vi har skrivit om innan skulle uppträda, redan kl 18. Många trodde att det var kl.20. Alla vi kompisar, extraföräldrar och extraföräldrar kom dit klockan 17 förväntansfulla. Stefan Westin som är extrapappa åt Aron och låtskrivare till en av mina låtar, och hans kompis Pelle, konstnär, som jag ej kan efternamn på, hade fixat plats åt mig inne vid restaurangborden nära scenen. Per och Marena, föräldrar till Aron, satte sig jämte oss. Solen skiner och allt verkar va i sin ordning. Gun från Sthlm som hade Pridefestivalen kom fram till mig och sa att det va synd att inte COSMIC ELLINGTON GIRLS hade anmält oss förra året för att uppträda på Priden. Men det är bara att komma igen. Aron hälsade på oss allihopa innan han skulle gå upp på scenen. Sen va Aron försvunnen  & en tjej presenterade från scenen:

– Å nu på scen kommer Aron Promnitz, han som kom tvåa i Litauen.

Tidigare hade Aron frågat mig om han skulle ta den lugna låten eller dra järnet i första låten. Jag svarade att det är bra att dra en rökare i början och avsluta med en lugn låt som ELTON JOHN.

– Du är ju Göteborgs och Stockholms ELTON JOHN, sa jag.

Men då sa Aron:

– Nä, jag börjar med den långsamma och avslutar med action.

  Han gör som han vill. Men min ide var bättre. Publiken stod stilla och andlös och jublet bröt ut efter första låten. Han satt och spelade ensam på pianot live. Det var pga den tidiga timmen bara ett hundratal i publiken, tyvärr. Alla gillade låten och alla gillade honom. Hade det varit mörkt ute, hade alla tänt sina cigarrettändare. Nästa låt var Aron Promnitz REVIVAL som nya plattan heter. Alla var i extas och verkade vilja krama om varann. Hans show hette väl I KÄRLEKENS TECKEN. Det var fullt på restaurangen, det kom mer och mer folk och alla jublade när låten var slut. Skivan ligger ute på många radiostationer världen över idag. Det vet jag som har sett hyllningarna från USA och EUROPA på Arons telefon. Däribland många artister och tidningsfolk som grattar honom.

  Han presenterade sin hemliga gäst – MICHEL YOUNG -som hade en tjej vars moster va hemma hos mig för 42 år sedan. Hon sa till mig att hon va glad att se mig igen. Och jag blev glad. Sist jag såg henne var hon 18 år och nu var hon 64. Det var ett glatt återseende. Jag kände inte igen henne.

  Michel var väldigt bra. Han sjunger pop. Sen kom Aron tillbaka och sjöng sin sista låt. Det va hålligång. Alla tyckte att Aron har utvecklats sen han kom till Sthlm.  Det var bra att han flyttade dit, för i GBG blir du ingen stjärna, tyvärr. Det är mer party och röda mattor för artister som vill fram, i Sthlm, och folk som har näsa för talanger inom TV och radio och media. I GBG händer inget numera. The times changed since I was a big star! Jag jobbade lika mkt i GBG som i Sthlm. Men i min bransch har det alltid varit mer drag i Sthlm.

  Vi tackade för en trevlig konsert. Gun åkte hem till sig, jag åkte hem till mig, alla var nöjda och glada. Aron blev kvar i GBG pga en astma allergi men kommer åka till sthlm i det närmaste och packa en väska fräscha kläder då han ska va med å tävla i Litauen 7 Juli. Jag hoppas han kommer iväg, för han har kontrakt. Robert Wells ringde och gratulerade Aron från Nashville, där han va med sin show. Det är svårt nu för många nytända artister att få jobb i Norden. Då får man leva på bröd och bita på naglarna. Men man får hoppas att det går bra i framtiden för Aron.

Om grava oegentligheter inom den psykiatriska vården som måste förändras

2019-03-19 av Goteborg Nonstop
Frida Charlotte Cederblom

  Det är inte konstigt att den psykiska ohälsan tilltar, då själva systemet vilket borde hjälpa människan i en svår situation, istället bidrar gravt till än mer ohälsa. Tyvärr har jag i skrivande stund ingen större förhoppning om att detta inlägg – i det stora hela – ska göra någon skillnad alls. Så varför skriva? Därför att det känns akut angeläget att denna sidan av sanningen ska komma till allmän kännedom. 

   Franz Kafka skrev romanen Processen år 1925. Tyvärr är den med sitt vedervärdiga innehåll lika aktuell nu som då. Systemet med stort S drar ideligen till sig maktmissbrukare och utsatta människor får lida för det.

   Nuförtiden delar man frikostigt ut både diagnoser och mediciner från högre instans. Snart har väl varenda människa en diagnos – utom de som sitter vid makten och delar ut dem. De sitter bakom en tjock mur och man kan inte nå dem på något sätt. För patienter är de helt onåbara.                           Den psykiatriska instans man som patient blir hänvisad till heter ironiskt nog ”Kontaktpunkten”. Men får man kontakt med någon som är läkare och därmed innehar befogenhet att skriva ut adekvat medicinering samt  att diskutera med. Svar: Nej. Samtalet besvaras av en vänlig mellanhand som skickar vidare ett e-mailtill en läkare där ens önskan att bli uppringd meddelas. Blir man uppringd? Svar: Nej. En basal uppgift för läkare, oavsett inriktning, är att man har en kontinuerlig och direkt kontakt med sin patient. Detta har tyvärr fullständigt glömts bort inom psykiatrin. Jag samt mina äldre föräldrar har ringt och bett en läkare kontakta mig i princip varenda dag under 3 månaders tid. Ingen har ringt. Till slut åkte jag med min gode man till psykakuten för att få korrekt medicinering. Efter ca 2,5 timmars väntan kom en sjuksköterska, beklagade situationen och informerade oss vänligt om att väntetiden kunde bli flera timmar, samt att läkarna INTE SKRIVER UT AKTUELL MEDICINERING. Idel vänliga mellanhänder som inget kan göra för att de inte sitter vid makten. Hon, sköterskan sa även att de Lex Mariat sig själva flera gånger men att ”de där uppe (administrationen) inte lyssnar”.  Detta är grovt kriminellt och jag har polisanmält detta. Fick ett svar från en polis att ärendet är nedlagt. Detta håller jag på att överklaga. Vem i hela friden sitter där uppe? Är det inte på tiden att kalla dem sjuka istället för alla patienter som skriker av ångest, ensamhet, sorg osv?

  Patienter inom den psykiatriska vården har blivit Sveriges svar på Indiens kastlösa.  Man verkar tro att dessa människor är ointelligenta när det i själva verket förhåller sig tvärtom.  Sårbarhet besvaras med hårdhet och arrogans.

  Tex vid ett tillfälle mötte jag en patient som blivit så förtvivlad att hon skurit sig i handlederna. Då hade en sköterska kommit in och strängt sagt till henne att ” hon får torka upp blodet efter sig”. Sedan gick sköterskan sin väg.

   En annan vän har fått tvångsel-chocker med hot om att hon inte skulle få lämna sjukhuset annars.

   En gång mötte jag en överläkare i en trappa när jag skulle hälsa på en vän som var inlagd. Då sa han: Nämen, lever du? Jag trodde du var död.

  En av alla gånger jag fått el-chock utlöste det en svår psykos. Det var det mest skrämmande jag varit med om i hela mitt liv. Ingen ska behöva utsättas för detta. Jag är övertygad om att ingen vetenskapsman eller människa överhuvudtaget  vet vad som sker under en el-chock. Ändå är detta en vanligt förekommande behandling som människor utsätts för dagligen.    

  Och jag tycker att det är dags att kalla svartmarknaden av droger och medicin för bländande vit i jämförelse med de lagkorrekta individer som sitter där tryggt bakom sina murar, utan tillstymmelse till empati. Det är de som är de riktigt svarta. Svartare än natten.

  Jag är en av alla som varit med om ett och annat inom psykiatrin och fått nog. Förra året förbjöds elefanter att deltaga med konster på cirkus. Det är bra. Det är nu hög tid att vi börjar behandla varandra lika humant, såsom människor.

   För många år sedan fick jag en innerlig kram av en överläkare som sa: Du är en jättefin människa. Det glömmer jag aldrig. Det läkte mer än alla mediciner. Han var en riktig läkare.

  STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

Frida Charlotte  Cederblom                    

Gott, nytt och gammalt

2018-01-03 av Nina


Låt mig säga så här. Jag band fast mig under elementet i väntrummet på psykakuten sist. Det var nyårsafton och vi var några härligt överkänsliga som gick loss på möblemanget. En av dårarna skrek -Jag är Jesus. Det är alltid en som är Jesus. En gång var det två, och jag tänkte att det är tur att Jesus är en känd fredsivrare. Jag ville försvinna från jordelivet som vanligt och bad psykläkarn skriva in detta med caps lock. Så att det händer något bland allt tråk. Det roar mig att framföra åsikter på hans journalskrivande. Pat har åsikter. Ser detta som friskhetstecken. Skickar hem med en ikeakasse benzo. Gode gud, låt Pat somna in. Pat är asjobbig. Talför, ej manisk dock. Ibland lägger jag mig på skötbordet i det stora köpcentrets wc. Ligger där och vaggar fram och tillbaka, försöker nå stortån med munnen, men det är som förgjort trots min vighet. Mamma har sagt upp kontakten. Hon är död också. Jag hyvlar mitt ansikte alldeles rent. Jag tänker att livet ska levas glatt. Det är lite rörigt. Jag har våldtagit ett marsvin en gång. Eller, kanske inte våldtagit. Förgripit mig på, snarare. Det mesta kommer aldrig hända. Jag har vandrat baklänges sedan jag föddes. Det blir kanske så att jag till slut faller ner i graven, att det är den jag drar, att det är den som tynger. Vem vet någonting egentligen. Är det en fråga.
Svaret kan vara att allt det nya är samma som det gamla. Svaret kan vara att upprepningen är ny men att den just nu känns ovanligt föråldrad. Ingen vet.

”Dress everyday like you’re going to Jimi Hendrix funeral”

2015-09-10 av

BloggOnsdag

BLOGGHallådär
…och glá torsdag på er! Förkyldningen går åt rätt håll. Det slemmiga och äckliga i halsen börjar sakta men säkert avta. Tackar ingefäran, glassen och vitlöken för det! Inte kombinerat då förstås, uh…
Igår var det onsdag och då hade jag fullt opp. Fullt opp om man jämför med hur jag haft det de senaste dagarna då jag bara suttit inne och snorat.
Nåväl. Syster Louie hörde av sig på morgonen och frågade om jag ville följa med in till stan för att utnyttja lite av hennes rabatter i Enjoyguiden. Lunch för två till priset av en, inte skit och baj at all.

OnsdagBlogg3

Jag gjorde ordning min frulle; hemmagjord müsli med egengjord havremjölk…

BloggONsdag7

…och satte mig vid köksbordet och tittade ned mot garan.. Jag har två stora fönster från mitt allrum med utsikt ned mot den här gatan. Lite längre upp på gatan ligger Köpmans Hytta, lokalpuben jag brukar ha quiz på. Vi hade säsongspremiär för någon vecka sedan – och ännu en gång var det fullsatt! Så jädrans kul.
Efter Hyttan går man sisådär tio meter till och där borta är mitt kontor. Därifrån tänkte jag visa fler bilder vid ett senare tillfälle. Det är fortfarande lite grejer som behöver göras där nämligen…
Ledsen att mina bilder är lite konstiga i färgerna ibland. Vet inte varför det blir så när jag laddar upp dem på bloggen just? Ska kolla opp det…

BloggOnsdag14

Efter frukosten tog jag en dusch och satte mig på ett tåg mot Göteborg. Det tar tio minuter för mig från Surte till Göteborg. Helt perfekt. Man hinner lyssna på ungefär tre låtar under den tågtrippen.
På Centralen mötte jag opp Louie. Vi började bläddra i Enjoy-häftet och bestämde oss ganska snart för att gå till ett närliggande café.

OnsdagBlogg8

Nämligen Café Ritazza på Centralstationen. Det är ett sånt café som man oftast bara…går förbi. Sällan man stannar till och tar en kaffe eller två där. Vet inte varför det blivit så, men nu blev det ändring på det.
Syster Louie vill inte vara med på bild, så det får bli en selfie i spegeln. Louie är det stora bruna barret till höger.

BloggOnsdag6

Vi bestämde oss för en liten lunch. Vi delade på en ciabatta med salami, brie, soltorkade tomater och ruccola + en kladdkaka som efterrätt. Båda tummarna opp både från mig och Louie. Tackar Café Ritazza för det.

BloggOnsdag9

Solen sken över Göteborg. Hösten är alltså inte helt över ännu och folk vet inte riktigt hur de ska klä sig. Några hade grova kängor och jackor med pälskragar, medan andra hade shorts och t-shirt. Något slags mellanläge nu, för att inte tala om på mornarna – då det kan vara flera minusgrader när man går upp och sedan övergå till äckelhetsvärme några timmar senare.

BloggOnsdag10

Vi kollade några affärer inne på Nordstan och Femman. Det bygger som faen där inne nu. Massor av nya affärer har ploppat upp sedan jag var där sist. Odd Molly var en av dem. Himla snygg inredning med fiskbensparkett, superfina tapeter och kopparrör (?) i inredningen. Såg ut som ett litet slott. Vi tog en runda i affären mest för att det var så coolt där inne. Dock var det för dyrt för våra plånböcker så vi gick därifrån tomhänta.

BloggONsdag11

Istället tog vi en vända i några andra affärer och köpte på oss ett par småprylar. Sådant som inte är så jädrans spännande egentligen men som man ändå behöver ha där hemma. Jag menar, en tvålkopp för typ 30:- och en ögonfransböjare för 10:-. Haha, nåja, de kommer att komma till användning i alla fall.

BloggOnsdag13

Vi lunchade på ett ställe som Louie hade ännu en rabatt på i sitt Enjoy-häfte. Det var dock inte så jättemycket att hurra över så därför tog jag inte ”kolla den här fancy maträtten-woop wopp”-bild på kalaset. Vi gick därifrån mätta i alla fall.
Efter ett par timmar i stan började min förkyldning göra sig påmind och systern skulle vidare mot andra mål, så vi promenerade mot Centralstationen och sa hej då där.
Jag har världens bästa syster, även om hon aldrig vill vara med på kort…

BloggONsdag12

Väl hemma i Surte igen hade jag fått paket från Zalando! Jag hade fått ett presentkort av en kompis att nyttja på deras sida så jag beställde hem lite kläder. På tiden kände jag…

BloggOnsdag1

I paketet låg lite plagg som jag tänkte visa här. En enkel svart collegetröja med ett lika enkelt typsnitt. Tror banne mig jag roffade åt mig sista exemplaret av den också. 139:- för den. Den var så himla skön att jag slängde på mig den direkt och hade på mig den resten av dagen. Tjofftjoff!

BloggOnsdag2

Den andra collegetröjan jag fick hem var den här vita. Jag äger inte särskilt många vita tröjor. Kanske…en, eller en halv. Nu har jag en hel. Tyckte den var söt. Dessvärre kan jag inte franska. Kanske skulle tagit reda på vad texten betydde innan jag köpte med den. Jag skickade en bild på tröjan och frågade min favoritkanadensare (jag känner bara en i Kanada förvisso, ehe…), som kan prata franska flytande, vad det betydde.
”The most beautiful city in the world. Paris in the fall.” svarade han.
Misstänkte att det var något sånt gullegull. Kanske lite cheesy?
Men men, söt är det fortfarande – och nu är den min!

BloggOnsdag

Senare på kvällen fick jag lite besök för en stund. Vi lyssnade på musik och pratade. Min favoritsyssla (förutom att äta glass och spela zombiespel på X-box).
Det var min onsdag det! Mycket fin lill-lördag.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

 

”Du har en man mellan benen – hur har du tänkt?! @ Sweden Rock Festival, 6 juni del 1

2014-06-13 av

Tjoflöjt! Sveriges nationaldag firades även på Sweden Rock. Himlen var blå och solen var gul. Flaggor vajade i vinden, nationalsången sjöngs lite här om var i olika camps (om det inte var Grotesco’s ”Bögarnas fel” förstås. Förmodligen en av de mest populära låtarna att spela och sjunga allsång till här borta…).

SRF99

Som sagt, det gråa vädret var förbi och äntligen fick vi lite sommarvärme. Jag var redo att möta området på min superhjälte-outfit och Ralf-trosorna på (för fullständig bild av denna fantastiska outfit, vänta till slutet av detta inlägg!).

SRF98

Glenn var där också.
Ännu en gång kändes det skönt att ha lite nära ”göteborgssläktingar” på festivalen.

SRF100

Bland de absolut första banden att lira på fredagen hade vi Thundermother som körde igång klockan 11:45 på Rockklassiker Stage. Det är andra gången jag ser detta Stockholms-band. Första gången var på Metaltown förra året då jag även då var ”festivalkorre” för Göteborg Nonstop. Ni kan kolla in det inlägget här!

SRF109

Glada tjejer som får dricka kanelwhisky! Tjoflöjt!
Jag upptäckte några minuter för sent att Nationaldagsfirandet ägde rum på Rock Stage en bit ifrån Rockklassiker-scenen. Lagom till att jag började gå dit upptäckte jag att jag gick mot strömmen och mötte massor av folk som gick därifrån.
Hörde i efterhand av några som varit där att det inte varit så lyckat då folket inte hade tagit i för kung och fosterland i allsången av nationalsången.
Hade varit annat om jag varit där asså. Jädrar i min låda…

SRF101

Jag vet inte huruvida sonen var intresserad av fotografpappans bilder från Thundermother-spelningen. Måste ha varit en viktig Wordfeud-match på gång i smarfånen.

SRF103

Talisman spelade på Rock Stage samma förmiddag. Ett svenskt band som hade sin storhetstid under 90-talet.
Strax innan de satte igång sin spelning hade Mattias Lindeblad ett hyllningstal till gruppens föredetta basist, frontfigur och låtskrivare Marcel Jacobs som gick bort 2009, endast 45 år gammal. I och med Marcels bortgång upplöstes gruppen.
Nu var det alltså dags igen här på Sweden Rock.

SRF102

Tror att Marcel Jacob hade varit mer än nöjd med denna tribute-spelning till honom Talisman.

SRF105

Senare var det dags att bege sig mot de större scenerna på festivalen. Ett utav dagens kanske mest uppskattade band skulle spela på Festival Stage.

På vägen dit träffade jag en och annan duo och trio och ville bli fotograferade, som exempelvis dessa två. De påpekade att jag hade ett klistermärke kvar på ena linsen på mina väldigt färska och nyinköpta solglasögon. Skulle inte ha förvånat mig om även prislappen hade suttit kvar där bak.
”Du har fina läppar!” sa den ena utav dem.
”Tack tack! Vad kommer ni från?” frågade jag.
”Malmö!”
”Aha, men det är inte så jädrans långt härifrån vah?”
”Nja… Det är som om man skulle lägga ihop…375 stycken av dina läppar i en enda kedja ungefär.”
Hopp.

SRF106

”Öööh!” skrålade den ena herren på bilden när jag passerade dem utanför öl-tältet.
”Åååh!” sa jag och klappade på hans mage.
Han blev först lite ställd, men förstod sedan att det var t-shirten jag fokuserade på. Sedan drog han till sig sin ena kompis och ställde upp på en Frank Zappa-fotografering.
Fint!

SRF111

Sedan var det dags för bandet med de absolut snyggaste fansen.

SRF104

Aldrig skådat så många vackra bananhomosapiens i hela mitt liv. Och speciellt inte längst fram på Sweden Rock Festivals absolut största scen.
Ronny Svensson kommer ut på scenen:
”Vad vackra ni är, era fantastiska bananer!” säger han och publikens jubel vill aldrig ta slut. Speciellt inte när fotografen Stefan kommer ut på scenen han också förevigar detta ögonblick med en fantastisk publikbild på Ronny och världens vackraste folkmassa framför Festival Stage.
”Är Stefan nöjd?” frågar Ronny efter fotograferingen, och Stefan nickar gör tummen upp.
”Han är nöjd!” ropar Ronny i mikrofonen och publiken jublar ännu mer.
”STEFAN!” *klapp klapp klapp!* ”STEFAN!” *klapp klapp klapp!* ”STEFAN!”

Måste ha varit fotograf-Stefans absolut lyckligaste ögonblick i karriären.
Kolla in bilden här!

SRF110

Det elektriska bananbandet. Det blir ju knappast mer rock’n roll än såhär. Speciellt inte när publiken är med på varenda takt och ton och dansar felfritt till alla de klassiska banan-låtarna.

SRF108

”Undrar vad alla de stora utländska banden tänker om svensk musik efter att ha sett det här!” säger en fotografkollega till mig i diket.
Trots det kan vi fotografer inte heller låta bli att dansa och sjunga med i låtarna. Helt fantastiskt.

SRF114

Himla fint ögonblick i Sweden Rocks historia måste jag säga.

SRF115

Efter Electric Banana Band var det flera som sökte sig till Rock Stage för att kolla in Joe Bonamassa, en snubbe som sagts vara lite utav den moderna bluesrockens superstjärna. Man blir knappast förvånad när hans egna förebilder är bland andra Eric Clapton och Jeff Beck.
Blues var ordet. Riktigt skönt att bara stå rätt upp och ned och bara sluta ögonen för en stund och lyssna till samtidigt som solen brände.

SRF112

Kände man sig ensam kunde man alltid hitta någon att krama om…

SRF113

…och när man inte kände för det längre var det bara att gå sin väg.

SRF119

Jag var tvungen att springa ifrån Joe’s spelning lite tidigare då jag hade en intervju bokad. Men det var inte jag som skulle intervjua någon, utan någon skulle intervjua mig! För tredje gången under den här festivalen dessutom. Fruktansvärt roligt.
Nu handlade det om Tony Irving i P4. Tillsammans med sin sidekick Linnea Wikblad sände han live och direkt på Sweden Rock och intervjuade olika personer om kläder och stil, att vara ett riktigt stort fan och liknande. Jag själv skulle agera ”festivalexperten”, en riktigt hedrande titel måste jag säga.

På bilden ovan sitter jag i deras lilla husvagn precis bakom ”intervjubordet” och väntar på min tur. Killen till höger är ett stort Black Sabbath-fan och Tony frågar ut honom om hur det är att vara ett stor fan och varför Black Sabbath är så fantastiska.

SRF117

Här stod vi alltså. Det är inte jag på bilden här, utan en annan tjej som älskar Thåström och om att prata kläder och stil, men jag stod på samma plats som henne och pratade om varför Sweden Rock Festival är en så fantastisk fin festival och varför man väljer att åka hit år efter år. Sedan fick jag ju lite…heh, andra frågor också. Tony undrade exempelvis om det är sant att alla hårdrockskillar har piercing i  pungen.
”Eh…alltså…” började jag.
”KOM IGEN! Du har varit här sex gånger nu, det är ditt sjätte år på festivalen – du om någon måste veta!”
”Jamen jag har ju inte sett några pungkulor här?!” svarade jag.
Tony kanske blev lite besviken på min ”o-rockighet”, att jag varken hade tatueringar, piercingar, någon hårdrocks-pojkvän (eller pojkvän överhuvudtaget) eller sov i tält
– eller så kanske det var just det som var intressant?

Jag försökte få Tony att förstå att det spelar ingen roll hur många piercingar du har i pungkulorna (eller någonannanstans för den delen!) eller hur fräna tatueringar du har på kroppen
– det viktigaste på den här festivalen är musiken.

SRF118

Vill ni höra hela intervjun med mig, där jag pratar mer om pungkulor, tatueringar, drakar och ”here comes the hell of the dragons attack!”-image så kan ni lyssna på programmet här. Spola fram 38 minuter in på klippet så hittar ni mig.
Efter första intervju-delen spelas en låt, sedan kommer jag tillbaka in i studion och pratar om mina fantastiska Mustasch-trosor/hotpants.
”DU HAR EN MAN MELLAN BENEN – HUR HAR DU TÄNKT?!” frågade Tony med sin fantastiska engelska brytning när han fick syn på min klädsel,
men uppenbarligen gick det hem. Kolla bara in den fina bilden Sveriges Radios fotograf tog på oss nedan!

Tony fick dessutom en singerad t-shirt av mig, som ett minne från Sweden Rock.
DET är inte många som har!

SRF120
Foto: Ronnie Ritterland.

Nästa inlägg – världens gladaste Royal Republic, festivalens absolut snyggaste frisyr, WASP och Black Sabbath.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”Sista musikaliska dronten” Intervju med aktuella Eddie Wheeler

2014-04-28 av

 Jag har bokat tid för intervju i Sävedalen, Partille med singel- och videoaktuella Eddie Wheeler, som också är en utav Göteborg Nonstops flitiga bloggare. Dagen till ära har jag dragit på mig något som ser ut att vara någon mystisk variant av värmeutslag. Bedrövligt. Det är tur att det här inte är en tv-intervju.
Ändå sätter vi oss i den röda möbleringen på Radio 88 som om det vore en tv-studio. Eddie har väl lite mer erfarenhet av det där en vad jag har. Han har ju för sjutton haft ett helt tv-team med sig under en turné i London. Någon som kommer ihåg Raggadish?
I bakgrunden rullar golden hits radion, lite längre bort sitter en programledare och förbereder manus till ett kommande program och borta i köket/den lilla kokvrån kokas det både te och kaffe.

”Kaffe, det är något jag aldrig kommer att förstå mig på…” säger Eddie med jag räknar kaffeskoporna som åker ned i filtret.
Då vet ni det, gott  folk – Eddie dricker te. Svärmorsdrömmen, eller hur?

Josefine: Berätta lite om dig själv, Eddie!
Eddie: Oj! Det var en riktig jobbig fråga…
Jag ser mig som en musiker och musikälskare. Jag är väl lite av de där utdöda resten i slutet på 90-talet som fortfarande gick på spelningar trots att det var mitt i veckan och man skulle upp och jobba dagen efter. En av de där två-tre sista drontarna! Sista musikaliska dronten, där har vi det! Haha!

Josefine: Som du själv säger, du har hållt på med musik väldigt länge, i väldigt många olika former. Dels spelar du själv, men du har också recenserat skivor, sänt radio, DJ:at, haft flera olika klubbar och, inte minst, har du varit väldigt engagerad i att lyfta fram andra band och artister som vill komma vidare. Precis som en journalist skrev om fotografen Emma Svensson, att hon var fotovärldens Robin Hood – så känns det lite som du är Göteborgs musiklivs Robin Hood.
Eddie: Det är väldigt kul att du säger det, faktiskt. Visst, jag har alltid mer intresserad av demo-scenen än de här större scenerna. Jag började gå på klubb när jag var 16-17 år, innan jag ens faktiskt fick gå ut.
Man var väl lite utav en…kändishora. Tufft å hänga med musikerna och sånt där. Men på något sätt så genomskådade man allt det där ganska snart. Det var inte så mycket eldsjälar där, utan för mycket yta. Det var lite för falskt för mig alltihopa, eller så var jag inte tillräckligt cool. Haha!

Josefine: Det där sista tror jag inte på. Vad för klubbar har du haft i Göteborg?
Eddie: Jag har arrangerat väldigt mycket klubbar för att lyfta fram demoband i stan. Late Night Club t ex, som vi hade på Henriksberg, så bokade vi in 215 band – på bara ett år! Helt galet. Nu har jag tagit paus från klubbarna, främst för att satsa på min egen musik…

Trots att Eddie har varit involverad i musikbranschen så länge i så många olika former så är han faktiskt aktuell med sitt debutmaterial. Idag, den 28 april kommer hans första av tre singlar som kommer att släppas under våren och sommaren.

Eddie: Alltså, jag känner mig som en veteran – fast ändå är det här en debut. Jag har alltid varit redo, i min fantasi, men jag har varit involverad i andra projekt som gjort att jag liksom inte hunnit med att skapa mitt egna sound. Jag hade en duo tillsammans med min vän Henrik Nordahl ett tag, men det är först nu jag släpper eget och inte tänker så mycket på vad jag bör eller kan göra. Jag bara gör!

Josefine: Det blir ju även videos till samtliga låtar som släpps nu i sommar. Lite provocerande videos säger du?
Eddie: Såhär är det, jag har alltid haft svårt för fördomar och att folk tar för givet så mycket om andra. Folk har tittat på mig och tagit för givet hur jag är så många gånger. Den här första singeln som släpps idag, Kom in i mig, handlar både om en väldigt romantisk och vacker kväll på en strand i Nya Zeeland, men den handlar också om att låta folk komma in i ens liv. Folk tror att man inte kan ha flickvänner,  inte kan ha sex och så vidare för att man sitter i rullstol. Folk har så mycket fördomar om saker och ting. Den här låten ska bryta den sextabun.
Just de här låtarna är så personliga och egocentriska faktiskt. Jag vill att folk ska förstå att bara för  att man sitter i rullstol behöver man inte vara David Lega, man kan lika gärna vara Nikki Sixx!

Josefine: Har du svårt att prata om att du sitter i rullstol?
Eddie: Tss! Nej, jag har nog lättast att prata om det i hela världen. Enda gången jag kanske inte vill prata om det är när jag är på krogen och är mitt uppe i en konversation med ett snygg brud.

Josefine: Fast…ingen vill väl prata med någon annan än sitt ragg just då?
Eddie: Nä, exakt. Men ALLRA minst vill jag prata om mitt funktionshinder då. Haha!

Josefine: Ångrar du något i ditt liv?
Eddie: Kan nog inte säga att…inget som jag gjort som jag ångrat. Möjligtvis sättet jag gjorde det på.
Jag ångrade att jag inte hoppade bungyjump, men jag ångrade att jag inte kollade säkerhetslinan innan, ungefär så känns det.  Jag tror att jag ibland kört på lite extra hårt och tänkt att ”Fan det hindrar inte mig för att jag sitter i rullstol!” och så vill man alltid vara lite mer, lite hårdare än de andra i kompisgänget.
Men idag nä – jag ångrar ingenting.

Idag, den 28 april släpper Eddie Wheeler sin första singel ”Kom in i mig” och finns att lyssna på både Spotify och iTunes.
Spotify
Youtube
Eddie Wheeler @ Facebook. 

 

// JoJomen

 

Spiders @ Sweden Rock Festival, 7 juni 2013

2013-06-16 av

Kiss, Europe och Rush må ha varit headliners på årets festival,
men det bandet jag såg allra mest fram emot att få se och uppleva live var Spiders.
Jag fick äran att följa med göteborgsbandet före, under och efter deras spelning på Rockklassiker-scenen en solig fredagseftermiddag i Sölvesborg.

Spiders

Det var en väldig varm dag nere på festivalen. Brända överkroppar lyste röda överallt och folk lågt halv utslagna lite här och var på området.
Jag lyckades ta min påbörjade bonnebränna till nya höjder när jag stod vid pressincheckningen och väntade på mitt gästpass till Spiders. Efter 45 minuters väntan under en stekande sol var min högerarm inte bara röd.
Den var…
ännu rödare.

Spiders

Men lika glad var jag för det. Efter att ha fått mitt rosa gästpass sprang jag vidare till den nya scenen längst bort på området. I och med det utökade festivalområdet har ytterligare en scen tillkommit; Rockklassiker. Zeppelin Stage har även bytt namn till 4Sound och Sweden Stage har flyttat en aning österut för att skapa en bättre publikyta.

Spiders

Backstage träffar jag Spiders i ett uppriggat vitt partytält. Peter från deras skivbolag vinkar in mig och välkomnar mig in i tältet.
Sångerskan Ann-Sofie Hoyles står och dricker vatten medan de andra i bandet sitter tillbakalutade i en grön soffa. Även om det är första gången vi träffas så kramas och skakar vi hand som vi känt varandra längre.

Spiders

Spiders bildades 2010 av Ann-Sofie Hoyles, John Hoyles, Matteo Gambacorta and Axel Sjöberg. Efter att ha spelat bara några månader tillsammans uppträdde de på Way Out West i Göteborg samma år.
I slutet av året gick gruppen in i studion tillsammans med producenten Don Ahlsterberg (The Soundtrack of Our Lives, International Noise Conspiracy mfl) och började spela in material.  Resultatet blev deras första EP med fyra låtar som släpptes i januari 2011 på skivbolaget Crusher Records.
Samma år bestämde sig Axel för att hoppa av bandet för att istället satsa på sin trumroll i Graveyard. Ersättaren blev Ricard Harrysson (bilden ovan) som tidigare spelat med Fox Machine och The Maharajas.

Spiders

I oktober förra året släppte Spiders sin försa fullängdare Flash Point med låtar som Hang Man, Weekend Nights och Fraction.
Gruppen har redan börjat jobba på uppföljaren. Den här gången blir det mer år det sena 70-talet.

Spiders

Ann-Sofie och gitarriste John är gifta sen en tid tillbaka.
John har tidigare var tidigare medlem i Witchcraft, som också skulle spela under årets Sweden Rock – men pga Kiss gigantiska och avancerade scenbygge blev gruppen tvungna att ställa in sin spelning. Mer info går att läsa här.  

Spiders

Det är första gången Spiders spelar på Sweden Rock Festival, också första gången de besöker festivalen överhuvudtaget.
Men det blir inget långvarigt besök, för redan samma kväll ska bandet plocka ihop och åka hem till Göteborg igen.

På bilden ovan; Peter från skivbolaget och basisten Matteo Gambacorta.

Spiders

Spiders

Ann-Sofie står framför spegeln och funderar över klädvalet.
– Klart du ska ha manteln! Den är göörsnygg, säger jag samtidigt som jag tar en bild.
Hon berättar att hon och en kompis har sytt den av ett tyg de haft som bakgrund under fotosessioner. Tyget sitter fast i hennes ringar och manteln blir som ett par vingar när hon röjer på scenen.
Den var, som det heter
– göörfin.

Spiders

Jojomen, hon behöll den på.

Spiders

Spiders Spiders

Melker Becker, känd från Rundgång (klicka på länken för att se ett klart bevis ur måna hårdrockare är om varandra!) tillsammans med Mattias Lindeblad agerade konferencierer under festivalen. En kvart innan utsatt tid för spelning kommer han in i tältet och hälsar på bandet.
– Vill ni ha en liten presentation av bandet innan ni går på scenen? frågar han.
Jojomen, det ville de.

Jag tittar på Melkers tunga skinnjacka och frågar om han inte dör svetthetsdöden i den.
– Man får stå ut. Det ingår i jobbet… sa han och blinkade, sedan försvann han upp mot scenen för att förbereda sig inför rollen som konferencier.

Spiders

Spiders gjorde likaså och började röra på sig.

Spiders

Spiders Spiders Spiders

Några minuter kvar tills bandet ska stiga på scenen. Ett par trogna fans står framme vid kravellstaketet och väntar. Jag känner igen flera utav dem. Några har jag pratat med under festivalens gång, andra har jag hamnat bredvid under tidigare Spiders-gig och någon annan har jag till och med lunchat med på Musikens Hus hemma i Göteborg. Världen är liten.

Spiders

Spiders

Det blev Spiders tur…

Spiders

…och publiken jublade!

Spiders Spiders Spiders Spiders Spiders Spiders Spiders

Energi, spelglädje och röj en sommarkväll i juni.
Och det bästa var… 

Spiders

…att det precis hade börjat. Sweden Rock Festival är startskottet för en fantastiskt sommar.
Att få inleda den tillsammans med ett utav göteborgs skönaste band på världens bästa festival
– det är storslaget.

Jättemycket tack till Crusher Records och Spiders för den här kvällen!
Hoppas, tror och vill att vi ses snart igen.

I nästa inlägg fortsätter vi titta på fans, nördar och festivalens så kallade sexigaste 64-åring.
Det blir skoj. Göörskoj.

Fred och kärlek, puss och kram!
Med vänlig hälsning Josefine 

 

 

Styr & Ställcyklarna ute: Årsavgiften halverad

2013-03-02 av ozelot

Laga punktering är en marig sak som jag rent empiriskt vet hur man går till väga med men aldrig gör. Dvs lämna in den hos utmärkta cykelreparatören Pedalkraft vid Svingeln. Lycka är då att lånecyklarna från Styr & ställ ställs ut fr.o.m. 1 mars. Två nya uppställningsplatser finns – Molinsgatan/Läraregatan samt Gibraltargatan/Eklandagatan – och antalet cyklar växer successivt. Dessutom är avgiften halverad – från 250 kr till 125. Bra.

Lösenordsskyddad: NyTimes-fotograf till angrepp mot Göteborg nonstop: Fakturerar 10.000 för bildcitering i 12 timmar

2012-10-08 av ozelot

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Prince till Way Out West

2011-05-27 av

Jag tillhör väl dem som aldrig riktigt sett Prince storhet. Inte ens när jag blev medtvingad för att se Purple Rain på en skärgårdsbio av en presumtiv flickvän som var ett huge fan kunde jag riktigt se vad som var grejen med den där duracelljuckande spelevinken med falsettröst.
Men nu kommer han till Way Out West och det är faktiskt rätt stort. Ett tag var ju faktiskt världen uppdelad mellan Prinsen och Majkel.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-08-17

Hade tänkt kolla in Jarl Hammarbergs utställning på galleri i Haga. Men kom inte längre än till den gröna soffan i mitt sovrum. Man håller på med det ena å det andra för att hålla sin mentala och fysiska hälsa så länge man är här. Ett projekt som bidrar till…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-08-18

Det stilla höstregnet som faller utanför fönstret vet inte om att jag är så omanlig som jag är det bedömer mig inte ibland så ynklige fege mesen Stefan Falck som alltid leker riktig man och hjälte och rockpoet Johan Lindqvist ÄR inte rocknroll, fattar inte va bra rocknroll är hyllar…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-08-21

Det kändes som att sommaren tog slut när Lotta hade sista repetitionen. Det va inte så varmt men ändå lagom. Hon kom med sina jeans och en brandgul blues med kort ärm, fram till scenen och småpratade med publiken. TV- värdinnan sprang också runt och pratade med folk. De va…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...