Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Cassavetes på Göteborgs Dramatiska Teater. Recension

2019-10-20 av Primadonnan
Foto: Per Larsson

Dramatiseringen av John Cassavetes film Faces från -68 har blivit pjäsen FACES på Göteborgs Dramatiska Teater som hade premiär igår Lördag 19 Oktober. De hade satt publiken på två sidor om scengolvet så att man kände att man var med i showen på Losers Club. Man kunde tänka sig till Henriksberg som låg bredvid mellan -50 och sent -60tal när jag var där på Henriksbergs nattklubb. Losers Club är en klubb för rastlösa själar. Scenariot är att man kommer in på en rökig klubb där en Marilyn Monroe-karaktär står och sjunger vid mikrofonen. Folk dansar. Det handlar om en tjej som är på jakt efter att bli sedd. Publiken består utav elever från teaterskolan i Falkenberg och någon journalist. Bredvid sångerskan dansar en hostande tjock gubbe med Hitler-liknande utseende ( ägaren av Dramatiska Teatern). Man sitter högt upp så man ser bra. Ett par dansar med varandra. Sångerskan går ut, hon kallar sig för Ginny med the long blond hair. De dansar en rysk dans, ramlar på golvet, alla skrattar. Man hör Glenn Millers Orkester spela i bakgrunden. Nu kommer Ginny på scenen och fyller på spriten och Erik som spelar den fulla mannen gör det väldigt bra. En replik är – Ner med tjänstemännen, ner med sjukhusen. Det kom en lång man in, en cynisk man vars fru va hemma när han var på krogen, han träffade Tjocke-Fredde ( ägaren av Dramatiska Teatern) och verkade glad för det. De två dansade med varann. – Det är bra att ha en vän, sa den långe. – Köp en hund, svarade Fredde.

Hela pjäsen utspelas på klubben och i hemmet hos den långe killen. Det är humor och bisarrheter. Ginny ser ut som Monroe och sjunger nåt ryskt. De byter scener. Det hela handlar om att den långe vill ha Ginny men också sin fru. Fredde får tag i bruden Ginny och säger att han vill betala för henne. Jag får en förnimmelse av hur det va på -60talet då gubbarna kom fram med sina plånböcker och ville bjuda på drinken och sen gå till hotellet. Den glada tiden.

Nu dansar gubbarna med varann igen. Jag tycker att det är ganska rörigt. Det är gap och skrik och snuskprat. Sensmoral var väl att gubbar va ute och dansade på krogarna och lämnade frun hemma och till slut gick frun ut med unga killar vilket gjorde att gubbarna ångrade sig. Jag tyckte mest om Ginny, hon fick mig att tänka på mig själv. På långt håll så var hon en kopia av Monroe och även jag va lik Monroe på den tiden.

Jag ger pjäsen två stjärnor av fem, skådisarna får fyra stjärnor av fem. Själva pjäsen är inte my kind of tea. Jag är inte mkt för snuskiga ord. Jag var säkert äldst i publiken. Det va många skratt från publiken. Hon som spelade Ginny va strålande. Gå själva och se pjäsen och få en egen uppfattning.

Kriget har inget kvinnligt ansikte: Göteborg nonstop recenserar

2017-02-25 av ozelot

etta

Kriget har inget kvinnligt ansikte är ett monumentalt verk och inleder nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj femdelade svit som skulle ge henne nobelpris. Göteborgs Dramatiska Teater gör det enda möjliga: Man bryter ner allt och låter historierna gestaltas av Mia Eriksson och Hanna Ullerstam, på en scen som är så sparsmakad at det skulle kunna vara ett förhörsrum.

Ett förhör är det inte fråga om men väl en sammanflätad berättelse av många ryska kvinnors öden under den tyska offensiven på östfronten. De slogs sida vid sida med männen i skyttegravarna, lappade ihop de skadade och döende i provisoriska fältsjukhus.
Mia Eriksson förvaltar sina historier på ett lite kargt sätt, bleksminkad med begränsat minspel som vittnar om den fullständiga katastrof som stulit hennes ungdom och kanske aldrig kunnat gå vidare från.

Ullerstam å sin sida spelar den lite mer flickaktiga rollen, hon åmar och prålar sig lite som hon genom detta överlevt sitt krig och nu söker förståelse – och förlåtelse – hos publiken.
Men vansinnet i Ullerstams persona är aldrig långt bort och bjöd jag in henne till kafferep skulle jag låsa in knivarna. Så trovärdig är hon.

Många av dessa kvinnor kom att påminnas om krigsåren på ett oåterkalleligt vis. De blev med barn, tysketöser eller så var det så enkelt att istället för att bli våldtagna av sina egna såg till att vinna kommendantens gunst.
Och vem kan säga någonting om detta; att i valet av att bli våldtagen av kanske både en eller två välja ut en, med makt. Sova i hans lite varmare säng en stund och få drömma.
Ibland uppstod äkta kärlek under dessa möten, men i de allra flesta fall en praktisk uppgörelse.
Men det spott och spe de fick utstå vid krigsslutet: Att de som riskerat sina liv vid fonten blev kallade både fälthora och tysketös av de kvinnor som gick hemma och drog plogen – och som kanske mest var oroande över deras egna mäns förehavanden under krigsåren – känns som en dubbel kränkning.

Många vill glömma, inte prata om det eller kännas vid. Men vi får inte glömma vilket är pjäsen och litteratursvitens mantra.
Några scener biter sig fast, hjärtskärande och tragikomiska:
En strid och hela Volga är full av blodiga kroppar. De överlevande vadar ut i vattnet för att försöka rädda de som går att rädda, och Ullerstams kvinnliga soldat får tag i något, och återvänder i blindo, bara för att finna att hon släpat upp en död fisk, en Beluga.
Surrealismen i detta.

Det blir ett förlösande skratt på slutet av föreställningen – en timme lång och längre kan den heller inte vara. Maria och Hanna, eller Olga eller Tatiana om ni föredrar det frågar sig själv vad som var det värsta med kriget?

Det var att gå omkring i karlkalsonger!


Speldatum:
Februari: 22, 25, 26
Mars: 2, 4, 5, 9, 11, 12, 16, 18, 19, 23, 25, 26, 30, 31
April: 2, 6, 8, 9
Tid: Söndagar kl 15:00, övriga dagar kl 19:00

Dramatisering: Malin Lindroth
Regi: Erik Åkerlind
På scen: Hanna Ullerstam och Mia Eriksson
Musik: Emma Augustsson

Mer info och biljetter här

Valerie Jean Solanas skall bli president i Amerika: Vältajmad återkomst på Göteborgs Dramatiska Teater

2016-03-03 av ozelot

vjsolanaDet finns en intelligent men saklig desperation i Sara Stridsbergs genialiska omtolkning av Valerie Solanas livsöde. Jag skriver omtolkning, ty grundhistorien finns ju där: Valeries pappa som våldtog henne i hammocken och stakade ut livsödet, Scum Manifesto givetvis som någon slags ohemul nationalsång och Shakespeareskt vara eller inte vara.
Pjäsen hade premiär för första gången 2006, och det är således mycket välkommet att pjäsen sätts upp på nytt av Göteborgs Dramatiska Teater.

Premiär fredag 4:e mars
– utsålt – några biljetter finns på lördag men över krönet till nästa helg ser det genast ljusare ut.
Kolla biljettillgång här.

Valerie Jean Solanas skall bli president i Amerika
spelas till och med 17 april på Göteborgs Dramatiska Teater (Stigbergsliden 5B).


Teaterns presentation:

”Det är sent 80-tal och Valerie Solanas ligger döende på ett hotellrum. I surrealistiska skildringar får hon besök av karaktärer och händelser från hennes liv. Vi får följa hennes resa från barndomen i Georgia via till det 60-talets konstnärsvärld i Andy Warhols The Factory i New York. Sara Stridsberg lägger pusselbitarna ett konstnärskap och en politisk kraft, men kanske framför allt ett liv kantat av prostitution, missbruk och svek.”

På scen: Mia Eriksson, Hanna Ullerstam, Erik Åkerlind, Lars Wik, Åsa-Lena Hjelm, Martha Lubiana

Regi: Anna Ulén

Soil Collectors: Releasefest med Lovisa Samuelsson på Göteborgs Dramatiska Teater

2012-12-17 av ozelot

Trion Soil Collectors har drag av shamansk flugsvamps-blues, rostig elektronik och skir sirensång från Loreleisk klippa i det samtida radioskvalet. Bildades en svunnen sommar anno 2010, turnerat med hyllade Lovisa Samuelsson, och är nu aktuell med debutalbum med releasekonsert på Göteborgs Dramatiska Teater.

SOIL COLLECTORS

schamansk blues // liveelektronik // impro
Hannah Tolf – röst, effektpedaler, slagverk
Isabel Sörling – röst, effektpedaler, slagverk
Jonathan Albrektson – trumset, synt

Pressröster:

“…kraftfullt, helhjärtat, ibland skört och försiktigt, men energin tappar de aldrig. Resultatet blir en mäktig ljudbild som pendlar mellan
episka ljudlandskap, som ofta skapas i stunden, och underbara nyansrika kompositioner…”
– Tabberaset
“…två improviserande röstkonstnärer till egen liveelektronik och slagverk. Sådana totalt frigjorda seanser förekom på 60-talet, men
dåets flumton fick nu ett nytt bett och allvar mot vår ovissa framtid, men ändå med positiv optimism, glädje, skönhet och kraftingivande
energi.”
– Borås Tidning / Rolf Haglund


Soil Collectors @ Göteborgs Dramatiska Teater
+ Lovisa Samuelsson
Skivsläpp och releasekalas
Onsdag 19 december 20:00

Göteborgstrion Soil Collectors har under året spelat in och arbetat fram sin första skiva som nu släpps under egen produktion. Skivan är inspelad, mixad och mastrad utav Per Stenbeck förutom skivans första spår Zero som spelades in i samband med bandets turné i Kanada av producenten Chris Fox.
Konstnären Erik Hårdstedts tecknade tolkning av musiken pryder skivomslaget.

Soil Collectors@Il motore – Zero from SOIL COLLECTORS on Vimeo.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...