Det finns många som gnäller på GP.
Ibland gnäller de befogat, och ibland är det bara gnäll.
De har av olika anledningar slutat läsa GP, de har sagt upp prenumerationen eller så skall de, bums.
Misstanken gror: De har i själva verket aldrig prenumererat på GP. Eller så läser de faktiskt inga dagstidningar regelbundet överhuvudtaget.
Fast det är klart, det låter ju onekligen lite finare om man skyller på att det är media det är fel på.
Det finns många invändningar mot GP, ett av de tyngst vägande är väl att de är så fullständigt dominanta på den lokala marknaden. GP är vidare liberal, vilket inte sticks under stol med det minsta, och det faller kanske inte somliga på läppen.
Särskilt inte de som minns Arbetet i något slags romantiskt skimmer.
Jag minns den, vagt, som fullkomligt oläsbar.
Hyser man något slags genuint intresse för lokala nyheter med båda fötterna i Västsverige men med anständig allmänrapportering med utblickar internationellt måste man ju läsa GP.
GT/Expressen kan man ju knappt ögna igenom utan att drabbas av svårartad ögonexem och förresten så är den ju också liberal.
Då får det bli Aftonbladet, Sveriges största nyhetsorgan, som verkligen inte heller gör någon hemlighet av sin politiska hemvist.
Men Västverige? Det vet den inte vad det är.
Många förordar då SVD eller DN. Och det är sant, de är kanske bättre på många sätt.
De har många högprofilerade skribenter, har bra debattsegment då då de högprofilerade debattörerna givetvis vänder sig dit.
De har vidare en överlägset bättre kulturbevakning. Men de skriver ju inget om Göteborg.
Är man intresserad av vad som händer i Göteborg så har man helt enkelt inget val.
Så dålig är faktiskt inte GP. Det är bara omvänt elitistiskt trams att säga att precis hela GP suger, för det gör den inte. Visst, det finns ibland leriga fotspår av någon gammal unken provinsiell krämarliberalism över hela ledarsidan så fort högsta hönset närmat sig redaktionen, men det är ju bara att hoppa över den sidan.
Till Thomaz Grehns vinsida t.ex. Eller ekonomi/industrisidorna med Kenny Genborg och Stephan Lövgren.
Det är många som önskar sig en fri och obunden tidning.
Frågan är bara vad den skall vara fri och obunden från. Nyheter?
ETC Göteborg och Göteborgs Fria Tidning är nog de mest bundna obundna tidningar jag läst, och som enda nyhetskälla är de diskvalificerade. Kvarstår då radion, och kanske då P4 för de lokala nyhetssändningarna, men P4 får man ju inte heller gilla.
Då skall man gilla P1.
Skäms folk över att de faktiskt är lite provinsiella, och inte vågar erkänna att de bor i Göteborg?
Nu siktar i alla fall Fria Tidningen på att bli en riktig dagstidning och öka utgivningen till alla veckodagar.
Tidningen skall vara politiskt obunden och ”vara ett dagligt alternativ till de borgerliga tidningarna” förkunnar de. Såpass.
Ibland är det väldigt ofritt att vara fri. Men jag ser fram emot att följa utvecklingen
Det talas om kris i kristallfoajén. Estradören Alexandra Pascalidou besöker Storan för att diskutera den helleniska kulturens diaspora i skuldkrisens eda och hur det kom sig att Grekland inom något år blev Europas oönskade barnhemsban. Alexandra Pascalidou är aktuell med en ny bok i ämnet och rör sig till vardags lika hemtamt på skeppsredarnas yacht-partyn och i TV-studiornas sminkrum, hon träffar politiska extremister och besöker de mest utsatta flyktingarna uppspolade på joniska havets stränder.
