Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Markus Hankins får silkesvanten av Stampen: Äntligen är den soppan slut.

2017-03-14 av ozelot

markus-hankins1

Markus Hankins lämnar Göteborgs-Posten. Alternativt får kicken eller båda och. Det tycker jag är jättebra.

Markus Hankins – som till en början för mig framstod som en hygglig typ med viss kantighet som gott kan få finnas på vattenkammade redaktioner där alla röstar MP innan de tar pendeln hem till Sävedalen – blev till sist bara too much. 
Markus som började sin bana med supporterbloggen BaraBen, kom med tiden att stå för allt som är dåligt med mediegöteborg.

Mitt personliga intryck av Markus Hankins är att han är vaken, har energi men måste tuktas hårt. Han skall inte vara chef över nånting, då blir det…inte så bra.
Som de flesta människor med underdogkomplex slår det ofta slint och kvar blir bara Gazza. En kille som det gick bra för men inte vet att hålla stilen utan snart står där med kalsongerna på huvudet.

Det gick bra för BaraBen – det vill säga tills Dennis Jonsson inte platsade och inte kunde göda bloggen med inside – den lästes av kvällsisarnas, citerades och vann till sist ett pris. På galan med hotell, bankett och faderittan valde Hankins själv att åka tillsammans med en yppig blondin som bland annat modellade i merch för sajten.
Det vill säga inte någon av de mer renommerade slitvargarna på bloggen som till exempel signaturen Feldgrau. Därpå svalnar Markus intresset för BaraBen, och vurmen för Stone Island-jackor, Casual-kultur och gatuslagsmål byttes ut mot ett intresse för märkeskostymer och kanske till och med ett riktigt jobb.

Det fick han på GT och gjorde väl inte bort sig, någon slags nyhetsnäsa har han nog och jag vet att det fanns folk in-the-building som respekterade honom om man nu säger så. Sedan kom Frida Boisen in i bilden och det var det det den värsta kombination som går att föreställa sig.  Som Stalin och hans georgiska vapendragare Berija ungefär – och liknelsen är Inte helt illasinnad och tagen ur luften: Markus Hankins var länge medlem (tror jag, medlemsmatrikeln är inte offentlig) i Revolutionär Kommunistisk Ungdom. 

Firma Boisen (som ändå var rätt hygglig krönikör på GP Aveny tillsammans med legendarer som Fredrik Van Der Lee och Fredric Askerup)  och Hankins went bananas. Från köttbullekupper till Trängselskattuppror till utlovade krönikörsuppdrag som aldrig blev av – GT blev till sist ett skämt på alla seriösa människors läppar, och stigmat sitter kvar än idag. Och jag VET från högst pålitlig källa att Bonnier ville lägga ner hela skiten.
Läs gärna för övrigt de mycket underhållande ”anonyma” kommentarer under länkade artikeln.

Men. Istället sker nu en rockad i mediegöteborg. Boisen får lämna sitt uppdrag och tillträder som ny chefredaktör gör istället respekterade Sofia Dahlström – då nyhets, – och grävchef på GP och med sig till Kungstorget tar hon ärkegrävaren Daniel Olsson.

Boisen har väl sitt på det torra, men även Hankins får nytt jobb – som onlinechef på GP. Där fortsätter han i samma gåpåaranda, vilket denna kritiserade annons kan ses som en kulmen på.

gp-platsannons-ny

Själv tycker jag inte att annonsen är ett dugg upprörande – och försvarar Hankins just här – men detta är den fiiina tidningsvärlden och där gör man inte så.
Men GP Online – som är ett fristående bolag – klickar ur sig monster modell Kicki Danielssons kusin åt korv och det drar med sig hela dagstidningens rykte. Folk, eller vanliga läsare då tycker att hela tidningen är skit och säger upp prenumerationer de aldrig haft.
Sedan kommer Hjörnegate – tidningen blir tunnare och tunnare och bara TT länkar fyller stundtals tidningen, klafsa in lite om fotboll och hockey och skicka ut så länge det går.

Men så småningom, kanske bara ett halvår sedan började tidningen vakna till och har sedan dess blivit bättre och bättre även om samma folk, som inte begriper sig på media och kan skilja på en ledarskribents åsikt och en nyhetsartikel, inte fattat det. Än.
Men tillbaka till Hankins? Tror ni att han blivit kristen helt plötsligt?
Nej, missnöjet på redaktionen pyr och snart äntligen får hans belackare chansen – och hugger.
Hankins livesänder seanser med medarbetare på krogen, ryker ihop med kollegor så att dessa sjukskriver sig och för fackets och tidningsledningens del är nu måttet rågat. Hankins tar timeout, därpå får han något oklara uppgifter och ”omplaceras”.

Och nu är Markins Hankins körd, han föll på eget grepp och står där som Gazza med råstånd och kalsongerna på huvudet. Idag tisdag 14 mars 2017 blev det nämligen klart att Hankins lämnar Stampen. GP:s onlinechef Markus Hankins ”slutar”. Facket välkomnar beskedet.

Med sig drar han även Chief Digital Officer (känn på den titeln!) Peter Holmlund som avtackar sig i ett internt i ett pm på avvägar ”För mig har långpendling haft sitt bäst-före datum just nu, men det har varit en spännande resa och jag är tacksam för alla fantastiska människor jag mött i koncernen”.

Själv tror jag faktiskt Markus Hankins reser sig och får ett nytt jobb, för han saknar inte helt positiva egenskaper. Men jag hoppas han fick en tankeställare, i Göteborg kan man inte bara-komma-här-och-komma och bör nog hållas i mediekarantän ett tag.

I Göteborg är mediewannaben Markus Hankins i alla fall definitivt rökt.


Bilden längst upp är GP:s egen, källa oklar

”Det kanske mest befriande var den här gången Markus Hankins dikt om feminism och socialism, om att vara både människa och man, engagerad och kärlekstörstande, att kunna bära Nikeskor utan att för den skull riskera att skickas på fångläger av de rättrogna, att våga vara socialist på sina egna villkor och inte på andras. Ingenting är för övrigt svart eller vitt.”

– Marcus Birro om Hankins poesi, 2005

GP tar ner ytterligare en skylt

2015-04-08 av ozelot

hhMed en pappersupplaga uppgående till 177.000 exemplar är Göteborgs-Posten västkustens största dagstidning. Att liberala och högerorienterade ideologier dominerar landets nyhetsorgan – åtminstone på ägarnivå – är i sig ingen nyhet: Enär Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning länge gjorde anspråk på den liberala ledartröjan i ett socialdemokratiskt styrt folkhems-Sverige uppfattades den ofta som elitistisk i sitt tilltal och vid nedläggningen 1973 fanns blott öppet socialdemokratiska Arbetet Väst som diskussionspartner.
Men konjunkturen kom ifatt även där, och även Arbetet gick i graven år 2000.

Detta var ändå en tid då ideologisk mångfald omfamnades även på ledarnivå – och GP som nu var ohotad förstatidning var inte sen att beklaga att ytterligare en röst tystnade.
Som en generös gest lät Hjörne & Co en socialdemokratisk röst, i strid mot egna övertygelsen, regelbundet gästspela på ledarsidan.
På denna plats har vi genom åren sett Arbetets före detta ledarredaktör Lars Wenander, Soffan Hermansson och om jag inte missminner mig vid tillfälle även Göran Johansson.
Nu är den tiden slut, och GP tar ned den skylt på dörren som ger rum och luft åt även den politiska motståndaren.

Onsdag 8 april skriver Cecilia Dalman Eek den sista socialdemokratiska ”gäst”-ledaren, utan några större åthävor eller protester annat än att det lämnar meterhöga frågetecken efter sig.
Vad vill egentligen GP och vilka ambitioner har man?

När den ena illröda brakförlusten på koncernsvenska avlöser en annan och det tycks råda allmänt skeppsbrott på redaktionen där rädde-sig-den-som-kan känslan lyser så starkt att den fungerar som varningssignal även för läsaren?
Där kulturbärande journalister avpolletteras snabbare än jag hinner bokstavera avgångsvederlag, och de blivande stjärnorna så snabbt de kan söker sig annorstädes; som nu senast i fallet då Sofia Dahlström lämnade rodret för nyhetsredaktionen för att istället bli chefredaktör på tidigare så bespottade GT – och tog med sig GP:s enda grävjournalist Daniel Olsson.

Tidigare har kulturchefen Gabriel Byström avgått – direktsänd radio frän trafikstockningar i Skaraborg lockade mer.
Den sved nog, eller hur Cecilia Krönlein?

Jag ögnar igenom dagens GP. Tunn som en gratisbilaga, med spaltmeter fyllda av lulliga utfyllnadsartiklar parat med inköpt TT material som jag redan läst identiskt i Metro när jag sneddade över gårdsplanen.
Tycker att GP som produkt känns ängslig.

Varför skall jag prenumerera på GP?
Har ni nån plan så kom med den nu. Eller tappa en generation till med potentiella tidningsköpare.

Palatsrevolution i mediegöteborg?

2015-03-30 av ozelot

daniel-olssonNyss stod klart att GT rekryterar från lokalkonkurrenten GP i och med värvningen av Sofia Dahlström, som blev ny chefredaktör efter Frida Boisen. GP:s externe krönikör Emanuel Karlsten var inte sen att skriva en skadeglad beställningsruna om Boisens tid på Kungstorget, men som hemlisbloggen bakjouren kunde visa var det inte länge sedan det var annat ljud i skällan.
Kanske nämnde Karlsten själv vädrade uppdrag å GT:s vägnar?

Vi var många som gick och satte på popcorn-kastrullen, och kanske blir det en extra nypa salt nu när GT värvar GP:s verklige påläggskalv Daniel Olsson till Expressens gräv-redaktion. Daniel står i princip bakom de flesta av de stora avslöjanden GP
gjort – nu senast ekonomiska oegentligheter kring fotbollsklubben Quiding och innan dess som närgången granskare av slöserier med offentliga medel.

Tidigare stod klart att Alice Teodorescu blir chef för GP:s ledarsida – vilket väl kan beskrivas som ett steg i blåliberal riktning – vilket väckte ont blod hos en del övriga ledarskribenter i GP-bygget.
Retat upp folk på förhand gör väl även valet av Linda Skugge som ny krönikör, och man är onekligen rätt nyfiken på på Stampen-imperiets linje framöver.

Bland annat avgick ju Gabriel Byström efter längre tids obekvämhet på bästa nyhetsplats, så en ny Kulturchef skall väl tillsättas.
Vem det blir lär sätta tonen för hur GP vill profilera sig inom kulturbevakningen framöver.

Blir det fortsatt tyngdpunkt på nöje, som föll in under kulturdelen, eller kommer vi få en ambitiös bevakning av teater, konst och litteratur framöver?
Utan skämskudde?

Podcasten Flumskolan sätter upp: Frida Boisens novellsamling 01:15!

2014-11-02 av ozelot

Skärmavbild 2014-11-02 kl. 23.41.27Jag hade nästan glömt att jag kom ihåg det, för visst var det så att Frida Boisen gav ut en novellsamling 2003 med titeln 01:15? Joho så är det, men det kräver sin googling. Det, kära läsare, gör jag så gärna.
I själva verket är informationen om verket – ”I 78 skarpa noveller skildrar Frida Boisen vad som händer i storstadsnatten just klockan 01-15.” ganska knapphändig.
Förlaget verkar inte finnas kvar, Stadsbibliotekets databas ekar tomt men ett blogginlägg på ”Jennies boklista” bekräftar åtminstone att vi inte drömt.

Så här presenteras Frida Boisens 01:15:

”Singel-Kleopatra, Partytjejen, Popjournalist-Lina, Casanova-Peter, Direktör-Niklas och Gudinnan från Västindien.
De är några av alla dem som befolkar Stockholms och Göreborgs nattliv, kväll efter kväll, år efter år.

I 78 skarpa noveller skildrar Frida Boisen vad som händer i storstadsnatten just klockan 01-15. Ögonblick när folk blir tokkära, vrålkåta eller övergivna. Ögonblick mellan hopp och förtvivlan. Ögonblick när passionen, lusten eller hatet tar över och den välpolerade fasaden spricker.

Just när alla ögon möts i blickar av kärlek – eller ensamhet.

Just klockan 01.15.

Nu skall dock verket ånyo fram i dagens ljus. Det är satirpodcasten Flumskolan (ett samprojekt mellan Aftonbladet Kultur och Galago) som denna gång väljer att uppmärksamma Fridas bok, och väjer samtidigt inte för de svåra frågorna.
Vad gör t.ex. spöket på Canterville i Göteborg? Hur får man jobb i Majorna? Hur upprörande är det med swingersföräldrar i Mölndal? Och hur går allt detta att koppla samman med barns pastamissbruk, vägtullar eller kultursidornas avsaknad av klick?

Detta kommer att dramatiseras fram av Emma Knyckare, Linus Larsson, Camila Astorga Díaz och Ina Lundström i självaste Göteborgskulturens högborg – Göteborgs Stadsbibliotek fredag 14 november kl 19.

Och ingenstans passar väl ett citat ur boken lika bra som här:

”- É du go’ eller? Jag kan väl inte kissa på helig mark fattar du väl.”

Jojomen! Det kan man visst. :twisted

Vi har tyvärr inte lyckats få tag på ett exemplar av boken (rykten säger att hela restlagret köptes upp innan Boisen tillträde som chefredaktör på GT), så Jennies blogg får tala:

Min åsikt om boken:

Helt Ok.

Flumskolan Göteborgsspecial

Göteborgs Stadsbibliotek
Fredag 14 november kl 19 // Fri entré

GT skär ner, blir ännu bättre

2014-10-07 av ozelot

645@70Det är ett mörkt år för göteborgsmedia. För inte så länge sedan lade TV4 ner sina lokalredaktioner, Metro lade över större delen av nyhetsproduktionen på TT, och även Stampen har har gått hårt fram med kniven. Därför är det knappt att någon höjer på ögonbrynen när nu även Expressenkoncernen aviserar att 80 miljoner måste sparas – vilket kommer att påverka även GT som måste göra sig av med fem tjänster.

I det stora hela är detta tämligen lite – Moderorganet Expressen drabbas betydligt hårdare men ur ett lokalt perspektiv är det naturligtvis alarmerande när man läser det finstilta.
Den ende heltidsanställde kulturredaktören Ingrid Norrman skall bort och samma öde landar tungt över ledarredaktionen.

Åtminstone Ingrid Norrman har försökt. Försökt vara någon slags röst i ett alltmer tynande kulturellt samtal på lokal redaktionell nivå när allt som inte egentligen handlar om åsiktsbildning och enskilt tyckande i egen sak, Davit Isaak eller smarriga oljeaffärer avfärdas som närsynt babbel för kulturkramare.
Böcker? Teater? Konst?

En nyhetsreporter försvinner också, samt tecknaren Johan Wanloo och någon fotograf.
Men mer anmärkningsvärt i sammanhanget är kanske att ledarredaktionen förlorar sin enda heltidsanställda redaktör och att därmed GT en gång för alla lägger sig platt för Stampen och släpper ambitionen att opinionsbildningen skall vara något annat än en förlängning av chefredaktör Boisens alltmer lynniga nervbanor.

En farhåga som icke inte helt förvånande ej delas av huvudpersonen själv.
Boisen framför bland annat kampanjen mot trängselskatten som honnörsexempel på att de viktiga samtalen lika gärna kan föras på annan plats än på just ledarsidan.

Angående viktiga samtal (lex Boisen):
”Det var faktiskt opinionsbildning som inte utgick från ledarsidan utan bedrevs från annan plats i tidningen”, fortsätter hon självsäkert.
”Så självklart kommer det landa än mer på chefredaktören, dvs mig, att skriva ännu mer”.

Jag blir mörkrädd. Och kräks lite i munnen.
Boisen är ju den som definitivt och som spiken i kistan dragit varumärket i smutsen och troligen gjort mer än någon annan för att förvandla det egna organet till ett skällsord för all framtid på sociala medier och bland normalbegåvat folk.

Hon håller gärna fram att GT vunnit ett pris. I kategorin Best use of social media.
Från organisationen International News Media Organisation. INMA.
Vilka fan är INMA?
Det är lite som att varenda budgetölmärke vunnit en guldmedalj från ”World Beer Association”, som de stolt pyntar med på aluminiumburken, näst intill varningstexten.
En organisation som bryggeriet betalar själv dyrt för att vara med i.
Sofiero – världens bästa öl?
Hmm.

Det hindrar inte att Boisen vid upprepade tillfällen basunerat ut denna ”prestigefulla” utmärkelse som gjort GT till ett namn på världspressens läppar – även om nyheten i sig bara reciterats av Boisen själv och Bonnierkoncernens marknadsavdelning.
INMA:s eget pressmeddelande om utmärkelsen har delats hisnande 16 ggr på sociala medier.

Själv tror jag att det är så här: GT:s ledning har velat följa en viss publicistisk – och populistisk – linje.
Vissa seniorreportrar med relativt stark ställning och viss journalistisk integritet kvar innanför västen har stretat mot.
Kanske har de inte funnit sig i att springa runt med namnlistor i rusningstrafiken, vem vet?

På det stora hela kommer läsarna nog inte märka någon större skillnad.
Det var längesedan folk köpte GT för kulturnotiser eller ledarkrönikor, än mindre som seriöst organ för lokal nyhetsinhämtning.
Det slaget är förlorat för längesedan.
Visst, vi följer med i klickhysterin, kollar kattklipp och buzzfeed-ripoffs.

Blir nyfiken på Boisens senaste upptåg.
Det är normal mänsklig nyfikenhet – eller skall vi säga hunger efter lite hederlig lyteskomik?
Det är ju lite kul med folk som trillar och slår sig.

Boisen försäkrar att den redaktionella linjen är tryggad.
Det finns en viss budget för att även framgent köpa in frilanstexter.
Hoppsan, där rök fredagsfikat.
Norrman är borta, Wopenka likaså, Jimmy Fredriksson skall gå till årsskiftet.
Eller om jag rört ihop det där ordningsmässigt, ni får ursäkta.
GT kommer väl i framtiden produceras av stjärtkliande tonårspraktikanter från folkhögskolornas medialinjer.
Helt utan journalistiska ambitioner. Gör som chefen säger.
Det har International News Media Organisation sagt.

Det blir än svårare att motivera unga människor att läsa kritiskt, men framför allt att läsa tidningar överhuvudtaget.
För vad spelar det för roll?

Vem var det som festa? GT:s försök till scoop om Summerburst

2014-06-04 av ozelot

efterfestStrippor från sexklubben Chat Noir är på väg att ställa till det igen för nöjesarrangörer i Göteborg igen. I alla fall om man får tro GT, ty enligt förmiddagens nätupplaga festade tjejer från klubben tillsammans med stjärn-djn David Guetta under helgens Summerburst
Uppgifter de av allt att döma tagit från Chat Noirs egen Facebooksida, där klubben i svepande ordalag tackar David Guetta för festen.

Bakgrunden är att Chat Noir hade ett event på Bellmansgatan, som de ville lansera som ”efterfesten” till Summerburst.
Därför har de skickat ett antal tjejer till evenemanget, som på Chat Noirs egna videor ses dansa fullt påklädda med en scenkonstruktion i bakgrunden där världs-dj:n förmodas hålla till – ca 30 meter bort enligt ett tränat öga.
På sig har de linnen där texten ”Efterfesten” framträder, samt logotypen för klubben.

I ett annat videoinlägg ses två tjejer dansa lite lojt i ett bås, ljudtorn eller dylikt. Inte heller här ser man röken av David Guetta. På ”samma scen” befinner de sig absolut inte, av döma av filmerna.
Fast man hör ju honom!

Bakgrunden är naturligtvis den höstas mycket uppblåsta historien där strippor från sexklubben på Bellmansgatan genomförde ett av klubbarrangören Port du Soleil subventionerat event på Clarion Post Hotel. Senare visade det sig att detta även försiggått på kommunalt förvaltade Brewhouse, där Port du Soleil normalt huserar.
Något huvudmannen Peacock (som står bakom PDS) och Clarion Post fick en varning för av tillståndsmyndigheten, då det strider mot föreskrifterna kring alkoholservering.
Artikeln i GT insinuerar nu att något liknande skett på Stureplansgruppens house-arrangemang på kommunala Ullevi (och påstår dessutom att det var GT som avslöjade Clarion-historien, vilket är felaktigt. Det var Göteborg nonstop, som även finns citerade i GT:s första rapportering).
Att det finns någon sådan koppling verkar helt sakna bäring i verkligheten, mer än att några anställda från Chat Noir gått dit som rena gäster och befinner sig på för sådana avgränsat område, vip-bås eller eventuellt charmat någon vakt på ett av klippen.

Ändå lyckas kvällstidningen elda upp FP:s Helene Odenjung som riktar kritik mot festivalen.

GT: ”Nu har stripporna framträtt inför en mycket större publik – på kommunägda Ullevi.”
– Det är rätt anmärkningsvärt, säger kommunalrådet Helene Odenjung (FP) till tidningen.

Till Dagens Media slår Stureplansgruppen helt från sig kritiken. Festivalgeneralen Anders Boström har själv befunnit sig på scenen under Guettas dj-set och går i god för att någon striptease inte förekommit, och definitivt inte på scen.
Vakterna har tydliga instruktioner att inte släppa några obehöriga i närheten av själva scenen.
– Det här är ett jävligt dåligt försök till ett scoop. Det har inte varit varit några dansare på scen, det finns ingen chans i helvete att det skulle vara så. GT ska inte skriva osanningar. Om någon hade betett sig på ett sätt som vi inte ville hade de åkt ut på en gång, fortsätter han.

Något chefredaktör Frida Boisen underkänner helt, och hänvisar till Chat Noirs egna inlägg på Facebook där det alltså ”tydligt skall framgå att Chat Noirs strippor dansat på scen.”

Jag tittar på klippen om och om igen, och blir inte riktigt klok på dessa bevis. Vad jag ser är två fullt påklädda tjejer dansande nästan lite förläget på två sekundslånga filmklipp.
På beskedligt avstånd från där David Guetta befinner sig (exakt var på området kan inte jag avgöra) och definitivt inte i publikt fokus, som GT antyder.
Och hur kan ens GT veta att tjejerna med Chat Noir-reklam ens var ”strippor”?
Går GT:s anställda som barn i huset, och känner alla till ansikte och namn?

På Chat Noirs Facebook skryter någon anonym admin:
– Ett speciellt tack till våra tjejer som gör oss störst, bäst och vackrast och ett Tack till David Guetta som hälsade på oss och gjorde vår fest komplett. En sann stjärna

Huruvida Guetta ens varit i närheten av klubben på Bellmansgatan finns det ingen som hittills vare sig dementerat eller bekräftat.
Det verkar helt enkelt som GT varit Chat Noirs lydiga redskap i klubbens mycket cyniska och kalkylerade marknadsföring.
Och detta med en Facebooksida som främsta informationskälla.

En viktig röst tystnar när TV4 lägger ner lokalnyheterna

2014-04-09 av ozelot

bildlänkHela mitt nyhetsflöde på Facebook fylls plötsligt av personliga jobbansökningar. Det de har gemensamt att de är författade av personer som jobbar på TV4 Nyheter i Göteborg. Somliga kryddade med bitande ironi, men det som lyser igenom är chock och inte minst oro inför framtiden.
Nu på morgonen har nämligen samtliga lokal-tv redaktioner på TV4 fått beskedet att de skall läggas ned, via bildlänk från VD Casten Almqvist som med iskall röst levererar beskedet.

Rent konkret handlar det om att 140 av 165 personer som tidigare arbetat med lokalnyheter i hela landet kommer att få sparken, om nu förhandlingarna med facket går igenom.
Men det lär de göra. Det finns liksom inte så mycket att sätta emot.
TV4 upphör alltså helt med att leverera lokala nyhetssändningar.
Casten förklarar att mediebranschen befinner sig i en omfattande strukturomvandling.
Det ligger nog någonting i det, då reklamintäkterna från bl.a västsvenska företag som sett TV4s just lokala nyheter som ett viktigt incitament för reklamköp, sedan något år hamnar i ett helt annat bolag än det som producerar själva nyheterna.

Själva TV4 gör nämligen stadigt en miljard kronor i vinst, men Nyhetsbolaget – som levererar själva nyheterna – utgör en avskild del som kostar pengar.
Det är det som är lite knivigt med mediabranschen. Gärna höja annonsintäkterna, ha snabbast nyheter, få klick, locka till debatt etc.
Det här med lönekostnader är en trist bit som man gärna vill slippa.

”Vi lägger i dag närmare hälften av våra nyhetsresurser på lokal-tv, det är inte hållbart framöver”, sammanfattar Casten Almqvist i ett pressmeddelande.
Nej, hållbarhet och lokalt perspektiv som annars ligger så mycket i tiden gäller tydligen inte alls mediebranschen.

Vi kan således förvänta oss fler nyhetsinslag där ”experter” med södermalmsbrytning kommenterar någon tarvlig skottlossning på öppen gata i Göteborg. Eller nån spårvagn som gått av och skenat rakt in i stadshuset?
Kanske rent av en annan journalist som en gång bott i Göteborg?
”Janne, bodde inte du i Göteborg någon gång på sjuttiotalet? Och Hasse på sporten, han har väl varit på Ullevi i alla fall!”

Vad som blir kvar i Göteborg är fem stycken reportrar. De kommer att leverera nyheter till riksnyheterna.
Det kallas på corporate-svenska ”att man förstärker riksredaktionen med 25 fasta inrikesreportrar”.
Men fem lokala reportrar är ingen redaktion.
Någon nyhetsvärdering kommer inte göras från Göteborg, utan reportrarna kommenderas direkt från centralredaktionen i Stockholm.
Som förmodligen sitter och läser på twitter att nåt hänt i Göteborg, vad vet jag.
Vad jag däremot vet är att medievärlden blir ÄNNU mer Stockholmsfixerad.

Trösterika ord från Casten Almqvist är att TV4 fortsätter den lokala satsningen på TV4 Play.
Som är helt värdelöst och snudd på omöjligt att överblicka, och som dessutom kostar pengar för att slippa de ideliga reklaminslagen.
Nämn en enda god anledning att gå in där när vi redan betalar för SVT i licensavgifter, kan se nyheterna både på TV (ni vet en sån, riktig) och på en väl fungerande och mångfaldigt prisbelönt SVT Play-tjänst.

De lokala vädersändningarna fortsätter som tidigare, försöker Casten.
Liksom de lokala trafiksändningarna i Stockholm, enligt pressmeddelandet.
Vad skönt tänker jag, att Stockholmare även fortsatt kan få veta att det är trafikstockning på ringleden, och att jag kan få veta sånt jag redan kunnat konstatera med en blick på Iphonen eller – hör och häpna – titta ut genom fönstret!
Jag gissar att man från ledningshåll förutspår att t.ex SIBA och andra lokala storföretag nu kommer att stå i kö för att köpa reklam vid det ”lokala” väderinslaget!

Tidigare har jag varit frustrerad över våra lokala dagstidningar lidit av en generande provinsialism och avsaknad av publicistisk ambition. Nu skall Göteborgarna dessutom behöva lida av sämre lokalbevakning?
För där har faktiskt TV4 varit bra, med ett lite annat tilltal än SVT:s Västnytt, men ändå ett tilltal.
Särskilt starka är de i Göteborgs norra förorter, en ofta mindre ekonomiskt bemedlad tittarkrets som ej prenumererar på morgontidningar utan är hänvisade till Metro.
Men de är nog inte särskilt ekonomiskt intressanta för Bonnier.

Mest av allt just nu tänker jag dock på många bekanta, som jag träffat på i olika sammanhang, tagit en öl med, gått på sport med, hängt på Way Out West tillsammans med.
Som klockan 9 i morse fick veta att de inte har ett jobb att gå till efter midsommar.

Stolligheten smittar i femdebatten

2013-08-04 av ozelot

Magnus Albrektson (VD Park Lane) och Anders Nilsson (S) har rykt ihop på sociala medier, om än i var sin Facebookfeed. Nu har den lilla vendettan även börjat dyka upp i stadens tidningar, först ut var kvällstidningen GT men nu även GP som t.om på ledarsidan vill visa att de minsann har koll på debatten, men trots det tycks ha fått sammanhanget helt om bakfoten.

Så här skriver GP.
anders.
”Krögaren Magnus Albrektson reagerar mot att stadssekreteraren Anders Nilsson (S) kallat honom stolle. Albrektson har överklagat beslutet att dra in 05-tillståndet på lördagar.”

Den sista summeringen stämmer dock inte: Vad Albrektson gjort är att ifrågasätta kommunfullmäktiges mandat att ens besluta i frågan om krogarnas öppethavande. Den rätten åligger nämligen enligt lagtexten en kommunal nämnd – i detta fallet Social Resursnämnd – som drastiskt nog ville stänga krogen tre rakt över och inte som i fullmäktiges slutgiltiga kompromiss: 03 på fredagar och 05 på lördagar.

Så varför vill Albrektson dra detta till länsrätten då? När det i slutändan kan leda till att beslutet går tillbaka till nämnden som vill stänga 03 även på lördagar? Det skall vi återkomma till, men utspelet fick stadssekreterare Anders Nilsson att raljera på sin privata Facebook.
dump
Då går Albrektson i taket, och vill på samma sociala medium få det till ett praktexempel på politikers folkförakt med raden: ”Intressant att Göteborgs socialdemokratiska stadssekreterare Anders Nilsson går ut i sociala medier och kallar mig stolle? Vad hände med nätmobbning, instagram-mål och allt som varit på tapeten de senaste månaderna?”.
Denna tolkning vinner senare gehör i GT med stort uppslagen ”artikel”.
”Stolle-gate” har nu även fått eko i GP, som dock lyckas få det hela fel.

Så vad tycker jag då? Hmmm. Nog för att jag hade chansen att haka på direkt och fånga internettrafik på detta, men jag tyckte att hela saken var överdriven.
Albrektson är själv en stridbar person med väldigt många som läser och reagerar på vad han skriver på sin privata vägg och via Park Lanes portaler och mejlinglistor. Han är inte känd för att skräda på orden om vad han tycker om politikers hantering i frågan – en inställning vi helt delar i sak.
Däremot tycker jag inte att Albrektson har fog för att känna sig så kränkt över att Nilsson i en bisats uttrycker sig som en icke-politiker – precis som Albrektson själv ofta gör om både det ena och det andra.
Dessutom syftar Nilssons ”stolle” i sammanhanget helt uppenbart på det [enligt Nilsson] motstridiga i krögarens överklagande av KF:s beslut – vilket i realiteten kan leda till att han får stänga tidigare BÅDA dagarna – och måste inte uppfattas som ett underkännande av en hel person (då har Anders Nilsson gjort större tabbar).

En tolkning som man naturligtvis kan göra, om vinkeln är ”den lilla människans demokratiska rättighet mot den maktfullkomlige politikern”.
Åt dem som gör den läsningen säger jag bara:
”Alltså, kom igen nu va…”

Hela det här femdebaclets själva drivaggregat har nämligen varit just lättsårade politikers [läs Dario Espiga] och ämbetsmäns [Läs Lars Klevensparr, som nu avgått och blivit brandman] prestige och behov av att rädda ansiktet, varför processen har lett fram till denna märkliga kompromiss (vilket socialdemokraterna internt är pinsamt självmedvetna om) från första början. Ni kan läsa mer om hela den saken här.
Då behövs det inte att även motståndarsidan spelar kränkt över en småsak för att vinna sympatier för frågan, utan även i fortsättningen hålla sig rationell och sakligt i en kamp där man dessutom vinner på bättre argument.

Jag skall dessutom tillstå att jag tycker mediernas strategi att hårdbevaka makthavares Facebook i jakt på felsteg har gått till överdrift, och inte längre alltid känns som rent spel.
Det kan dessutom slå tillbaka på medierna själva, och det jävligt hårt.
Dels genom en utveckling där politiker och tjänstemän gör sig mindre tillgängliga, dels att journalister själva blir utestängda från de nätverk de så hett eftertraktar (journalister ANDAS Facebook), men slutligen också att folk får nys om deras egna ”gobitar”.
De finns, jag vet.

Varför överklagar Magnus Albrektson kommunfullmäktiges kompromissbeslut då, när enligt lagtexten rätt beslutsinstans skulle tvinga krogarna stänga tidigare även på lördagar?
Jo, troligen som en protest mot att socialdemokraterna via rösttekniskt dribbel kuppade genom ett beslut trots att det inte hade flest röster. Eller som han sa själv till Göteborg nonstop när överklagan väcktes.
– Vi slåss inte för pengarna. Vi slåss för principen. Jag ser hellre att det blir ett konsekvent beslut som fattats i demokratisk ordning. Blir det 03-tillstånd kan jag acceptera det.

Tillsvidare gäller dock kommunfullmäktiges beslut som träder i kraft 15 augusti – det hinner nog inte länsrätten stoppa.
Det innebär att kommande fredag blir den sista som göteborgarna (och alla turister) kan roa sig till klockan 05.
I alla fall på ett lagligt och kontrollerat sätt.
Vi får väl se hur det går med den saken.

Way Out West 2013: Intervju med Niklas Lundell från Luger

2013-07-23 av ozelot

way_out_west2Way Out West är bredare än någonsin, med fokus på såväl musik, film och konst och antal spelställen under Stay Out West är fler än någonsin. Miljöengagemanget har funnits där hela tiden, och i fjol blev man som första festival helt vegetarisk. Vi pratade med Lugers Niklas Lundell om årets upplaga, om att ha samarbetspartners och om att ta och ge kritik.

Okej, den första obligatoriska frågan. Årets upplaga av Way Out West börjar sätta sig. Men kan vi förvänta oss någon stor bokning till?
– Det kommer några godbitar till. Den som kan sin Way Out West vet att det tenderar att droppa på ända in i slutminuterna. Men de allra allra största är presenterade vid det här laget.

Några stora namn finns ju, som Neil Young och Alicia Keyes etc men ändå en bit kvar till föregående års nivåer?
– Det där tror jag är sjukt subjektivt. Det finns säkert de som tycker året är starkare än förra och förra starkare än året dessförinnan. Men inget år är det andra likt och vi försöker nog inte att jämföra så utan titta mer på line-upens interna struktur, om man säger så.


Har man någon särskild taktik för hur man går ut med namnen? Händer det att man har en artist klar sedan länge, men väntar till mycket sent för att bygga intresset?

– Det där är ganska olika faktiskt. Ibland vill eller behöver man gå ut med det pang bom direkt, ibland väljer man att sitta och trycka på det ett tag.
– Ibland är det taktik, ibland slump och ibland är det bara ett måste.


Hur går biljettförsäljningen i år?

– Tack bra. I nivå med senaste åren.

Från början var väl WOW ganska mycket en ”gitarr, trummor och sång” festival med pitchfork-stämpel, men det känns som om det blir mer och mer fokus på hip hop, elektronika och dans. Särskilt gäller detta årets festival tycker jag. Hur har ni resonerat här? Är det en medveten omnischning?
– De har nischat om Pitchfork och vi följde blint efter, haha! Nej men det kan väl ligga nåt i det. Men det är väl i och för ganska rejält mycket gitarr-band i år också va?
– Men ja, vi har pratat om det men återigen tänker inte så mycket i genrer. Vi tycker det är en stark line-up där det finns mycket av allt.

Många festivaler har ju gått under, med kanske lite av den ”dyra gitarrgubbar-stämpeln”. Med stora dyra artister etc? Kommer den typen av festivaler få svårt att överleva?
– Förstår inte frågan. Har de festivalerna som gått under haft ”dyra gitarrgubbar-stämpeln”? Håller nog inte med i så fall. Tror det handlar om att ha tydlig och stark identitet, ett koncept och en linje som kan röra sig o kännas trovärdigt oavsett om det handlar om rock eller rnb.

Ni står på ganska många ben, bland annat har ni ett stort filmprogram, men ni har också väldigt många kommersiella samarbetspartners. Allt från Sony till SJ osv. Finns det någon risk att WOW börjar kännas lite ”krängigt”? Ja menar, spela i HM-ägda Weekdaybutiker?

– Vi har många ben ja; med film, musik, konst, mat och så vidare. När festival är som bäst har den många ansikten. Det ska inte blandas ihop med att vi har sponsorer och kommersiella partners.
– Tror att många ser uppsidor i det [kommersiella samarbetspartners] och om inte annat är det ett tillfälle att komma i kontakt och skapa dialog kring det. Ser inget ”krängigt” som något dåligt så länge det görs på ett bra och schysst sätt och med syfte att förbättra upplevelsen för besökarna.

Ni har samarbete med Weekday även i framtagningen av funktionärskläder: (t-shirt och hood) som skall vara ekologiskt framtagen, detta gäller även egen merchandise. Men ställer ni även krav på bandens produkter som säljs på området?
– Banden liksom vi och publiken är måna om hållbara och reko produktionsvillkor, men det är inte vi som beställer eller tar fram deras kläder. Vad som i övrigt säljs på festivalen har krav på sig beträffande bl.a ekologiska aspekter.

Går ni själva (i luger) omkring med ekologiska kläder från sponsorerna eller får ni ha på er vad ni vill?

– Vi får ha på oss vad vi vill såklart – kom hit och titta bara! Det är en brokig skara..
Men vi är nog hyfsat genuint intresserade av detta allihopa.

Ni var ju första stora festivalen med enbart vegetarisk mat vilket ni såklart fortsätter med. Är det betydligt svårare att koordinera än att göra som alla andra, sälja burgare etc? Ställer det några särskilda krav?

– Ja det kan krävas lite mer jobb, fortfarande. Att få tag på råvaror och att hitta aktörer som fattar och gör nåt bra av det. Men utslaget är det bara positivt.

Sålde ni lika mycket mat då?

– Beror lite på hur man räknar men i ren volym sålde vi mer mat förra året än åren innan.

GT gjorde ju sin beryktade köttbullekupp? Jag antar att GT inte stod särskilt högt i kurs efter det tilltaget.. Hur förbannade blev ni? Kommer de ha svårt att få ackrediteringar i år? Boisen blev ju av med av med sin förra året..?

– Hon och resten av GT fick dem [ackrediteringarna] åter efter ett tag. Men äh, förbannade vet jag inte men det var ju ett riktigt lågvattenmärke.
– De får såklart ackrediteringar om de har för avsikt utföra ett journalistiskt arbete.

Är ni lite snarstuckna om press etc är lite småspydiga?

– Alltså verkligen inte! Verkar det så är det trist.
– Men såhär; bara spydighet är ju bara oskönt men journalistik som granskar, ifrågasätter eller kritiserar är – från djupet av vårt WOW-hjärta – bara bra. Sen har det väl funnits ett par enstaka tillfällen då det tenderar att inte var så sakligt eller lite sensationslystet. Men det finns ibland en rädsla för när någon höjer rösten tillbaka mot media. Men det är väl inte värre än så, tycker inte man kan kalla det ”snarstucket”.

Ekotänket har vi nämnt vad gäller kläder och mat. Hur gör ni med alla transporter till och från? Har ni krav på bilarna? Logistik och samordning med leveranser, taxikörningar etc?

– Lite olika beroende på vilka transporter det gäller. Publiken uppmanas åka tåg till Göteborg och cykel alternativt kollektivt i stan (vi har inte nån parkering på festivalen). Man får rabatt på tågen och cykelparkering finns på plats.
– Leveranser av mat och dryck samordnas, Riggen med scen/ljud/ljus kommer samlat. Sedan skall interna transporter ska vara miljöfordon, och vår personal åker tåg och buss etc. Transporter är lite av ett fokusområde för vårt hållbarhetsarbete.

En del gnäller ju på att delar av Slottsskogen är avstängd, i år längre än vanligt har jag sett nån uppgift om.
– Det stämmer inte alls. Vi har kortat tiden då parken är avstängd. Det var inför förra året som vi började stänga av väsentligt senare och samma tid gäller i år.
– Vi har respekt för att Slottsskogen är en allmän plats och i ligger varmt om göteborgarens hjärta och gör allt för att hålla tiden nere och åverkan minimal.

Sliter inte festivalen hårt på parken då?

– Svaret angående slitage är att vi de flesta år inte sliter nämnvärt på parken, inte på ett sätt att parkchefen bedömer att den klarar det i alla fall.
– Sen tillför Way Out West mycket till parken också, om inte annat i rent monetär form. För varje år har pengarna gått till olika ändamål; trädplantering, lekpark, konst etc. Vi är stolta över att få vara här och vi hoppas göteborgarna också kan vara det.

Titt som tätt dyker det upp diskussioner om volontärjobbare som jobbar gratis under ofta ganska långa pass. Går det inte att genomföra en festival där alla får betalt? Hur många volontärer har ni ungefär totalt? Hur stor är hela arbetsstyrkan?

– Vi har inte upplevt så mycket kritik hos oss, tvärtom. Man är volontär frivilligt. Man får mat, t-shirt och minst en dag som besökare på festivalen och för många är det en rolig och lärorik erfarenhet som i vissa fall kan vara början på en karriär.
– Klart det skulle gå att genomföra en festival med enbart ”traditionell” arbetskraft, men jag är inte så säker på att det är till fördel för någon part.

Det finns ju vissa utbildningar i event etc. Har du någon åsikt om dessa? Har ni någonsin anställt någon därifrån?
– Vi har anställt flera från såna utbildningar. Jag tycker det är en toppenbra väg in!

Sist men inte minst; tre grejer du absolut inte kommer missa i år?
– Stina Nordenstams konst, Arrancini och Filmtältet.
Eller…
Beach House, Kendrick Lamar och Tame Impala.

// Ozelot

Jag och mina tuttar

2013-07-18 av

Bildblogg7

Det råder bh-hysteri i media just nu.
Det är väl knappast någon som har missat Frida Boisens krönika som publicerades i GT häromdan ang. barns skönhetsfixering. Göteborg Nonstop har redan uppmärksammat det en gång och på Facebook, Twitter och bloggar länkas krönikan vidare tusentals gånger om.
Åttaåringar använder bh:ar, hashtaggar sina Instagram-bilder med #cute, #swedishgirl, #teen och lägger tjocka lager foundation i ansiktet.
För att…så gör ju alla andra.
Eller?

Jag ska inte komma med någon revolutionerande svarskrönika eller ge lösning på det här problemet, eller vad man ska kalla det.
Men, hela den här grejen får mig att tänka på när jag själv hade börjat få bröst och sakta men säkert började utvecklas till den kvinnan jag är idag (åh så lill-gammalt det lät, men det får va…).
Jag pratade om just det här ämnet när jag sommarpratade i Radio 88 för ett par veckor sedan. Ni som lyssnade då, ni får här en utvecklad repris i textformat medan ni andra får höra det för första gången.

Ni som läser det här och har träffat mig; ni vet ju mycket väl att…
jag har inte särskilt stora bröst. Knappt några alls faktiskt. Jag är nog inte så typisk kvinnlig i min form heller tror jag, även om jag är väldigt tjejig av mig och tycker om både smink, kläder och att göra mig fin med accessoarer av olika de slag. Det är skoj.

Första gången (och…förmodligen den enda gången också) jag fick höra att jag hade bröst var jag tio år. Vi, mamma, Louie och jag var på ett sommarställe som hette Skräddarön som ligger strax utanför Marstrand. Där har jag och min syster spenderat många barndomssomrar med mamma. Det är ett väldigt enkelt ställe med röda simpla sommarstugor i trä med våningssängar och gröna toaletter (om det inte var utedass då vill säga). På den tiden hade jag en hemmasydd cowboy-hatt i jeans som mamma hade sytt och lyssnade på Nordman mest hela dagarna.

En sommar hade jag hittat några nyfunna kompisar som också hade hyrt stuga en vecka med familjen på Skräddarön. En utav dem var från Alingsås, Michelle tror jag hon hette. Henne stöter jag på nästan varje gång jag är i den stan nu för tiden, men hon känner garanterat igen igen mig. Sedan var det en annan tös på kanske fyra-fem bast som var någon typ av släkting till henne.
Vi lekte i den (då ja) enorma, gigantiska och maffiga klätterställningen som fanns där bredvid minigolfbanan. Jag hade en alldeles för stor strandklänning som jag fått låna utav mamma under de hetaste sommardagarna på ön. Den var vit, jättetunn med en gul blomma på. Gigantisk urringning hade den också, vilket avslöjade mig…
– WAH?! Har du bröst?! utbrast Michelle och tittade storögt rakt ner i min urringning när jag böjde mig ned för att hjälpa dem en våning upp i klätterställningen. Hon ändrade sin fasansfulla blick till ett mer finurligt, retsamt flin. Jag skämdes.
– Näe, det har jag inte alls!  sa jag lite skamset och dolde så gott det gick med ena armen medan den andra kämpade för att dra upp den lilla femåringen. Hon hade börjat skratta.
– Hoho, bröst! Tihihi! skrattade hon och blev högröd i ansiktet likt en av de där dvärgarna i Snövit. Vad fan heter han? Skämser? Skamsern? Gömser? Nä. Vet inte.
– Sluta nu, sa jag och försökte spela med genom att skratta lite tillgjort. Skämdes. Skämdes.
– Var de stora? TIHIHI! fortsatte ungen och skrattade ännu mer.

Det är konstigt.
Då skämdes man. Man kände sig nästan dum.
Det var ju inte direkt sådär
”Ah döh, jag har utvecklats. Höhö. Kolla här!”
Näe då. Det var mer…jobbigt liksom. Man fattade inte riktigt vad som hände och det var pinsamt att byta om i omklädningsrummet efter gymnastiken i skolan. I början av min skoltid kollade de på mig för att jag var lite rundare än de andra, när jag blev runt tio-elva så tittade de på mig för att jag hade fått två svullna myggbett.
Och idag, ja då ska man ha brösthållare innan man knappt vet vad bröst är?
Fakking crajzy. Come on.

Bildblogg3

Det var första, och sagt förmodligen den enda gången jag fått höra att jag har bröst. Alltså, fått en sån reaktion. Wow liksom.
Men, idag är det inte så mycket och komma med.
Vilket inte stör mig nåt. Inte ett dugg faktiskt
Jag använder nästan aldrig bh.

Nä. Knappt alls.

Jag fick en fråga angående det i våras utav en kille jag hade en liten fling med:
– Alltså, när hade du bh senast? sa han.
Jag vet inte riktigt varför det var intressant för honom att veta det. Skulle jag ha svarat  ”Ja du…nu ska vi se. Två veckor sedan?”, ”Jaså jahaaa! Okey, du kör så du. Två veckor sådär, hopp hopp…”
eller om han kanske skulle se om han kom ihåg att jag var snyggare för två veckor sedan eller…
nä. Jag vet inte.

Samtidigt, jag tänker inte särskilt mycket på att jag har små bröst.
Jag tänker väl bara att…
jaha, där är dem. Hej hej.
Det är ju inte så att dina bröst representerar din högra och vänster hjärnhalva direkt.

Göörenkelt. Ta på en t-shirt och sen är jag färdig liksom. Inget som vränger sig eller krånglar där bak på ryggen eller sånt.
Min förra pojkvän sa att jag var lite bohemisk med det där.
– Jamen, du lyssnar på den typen av musik, har massa smycken, ingen bh…
Det är ju inte av bekvämlighetsskäl jag väljer att för det mesta inte ha bh. Det är bara det att…jag behöver liksom inte. Det känns inte alltid nödvändigt och därför så hoppar jag det. Självklart finns det plagg som kräver att jag har bh under för att det ska kännas bekvämt för mig och för att förhindra att några pinsamheter. Men annars så…näe.
Varför?
Jamen, just det Frida snackar om – det finns ju knappt något att hålla upp.

BIldblogg6

Tillbaka till Skräddarön.
Det var även här ute jag fick min mens för allra första gången. Då var jag elva år.

Jag hade lärt känna ett grabbgäng som var några år äldre än mig. De var, till skillnad från mig från ett häftigt gäng. De var kaxiga, högljudda och lite stöddiga.
Jag ville vara en av dem.
Jag ville också vara cool.
Ha en status liksom
(hade det här varit under 2010-talet hade jag väl skrivit ”Ha flest followers på instagram” också…).
En kväll låste jag in mig på toaletten som var en bit från vårt hus. Inte utedass, men man fick liksom gå ut och gå in på andra sidan av vår stuga för att gå på toaletten. Vem som helst kunde komma och rycka i dörren, något som självklart dessa tuffa killar kom och gjorde.

– ÖH DÖH! Bajsar du eller?! HAH! Ööööh! Kom igen dåh!

Vad de inte visste då…
var att jag där inne såg att jag hade gått från att vara en liten elvaårig flicka med Nordman som favoritartist, till att bli en kvinna.
Bröst och mens, allt ute på Skräddarön. Nu var det  ett par år sedan jag var där sist. Undrar vad som skulle hända om jag skulle återvända dit idag?

Slutord:
Jag har inte så stora bröst
…men det går bra och jag är glad ändå!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

 

Vem vann egentligen GT:s krönikörtävling?

2013-07-17 av ozelot

Skärmavbild 2013-07-17 kl. 15.21.09Kommer ni ihåg GT:s tävling i januari, där en tjänst som ny krönikör låg i potten? Tävlande kunde vara gammal eller ung, kvinna eller man: Det som var viktigt var en vass penna och skarpt huvud. Tävlingen slogs upp stort i egna tidningen, på sociala medier och fick dessutom välkommet utrymme i branschtidningen Resumé.

Jag skrev faktiskt ett bidrag (som jag la upp nu), det tillstår jag redan från början. Egentligen tyckte jag väl att man borde välja någon helt okänd, utan någon redan befintlig kanal, gärna purung och varför inte från förorten?
Men klart jag sökte, jag kände igen mig i målprofilen och ett fast arvode är ju inte fel.
Men några större förhoppningar hade jag inte, mer nyfikenhet på vem den nya rösten skulle bli.

Jag mejlade GT-redaktionen efter någon månad för att lite diskret fråga om ”jag var ute ur leken”, ty då kunde jag publicera krönikan själv.
Den var nämligen lite av redaktionell färskvara.
Jag fick svaret att ”jag inte kunde uteslutas än” och finalisterna skulle avgöras nästa vecka (i februari).
Närmare 250 krönikor hade kommit in vilket jag hade full förståelse tog sin lilla tid att plöja igenom.

Men nu undrar jag: Har någon vinnare utsetts som gick mig fullständigt under radarn?
Jag söker på internet men kan ingenting finna, inte heller har jag fått några mejl med eventuellt besked.
Så kan jag publicera min krönika nu, med miljöbeskrivningar från ett Gårda täckt av snömodd?

Kanske var det den här krönikören som blev vinnaren, förtjänstfullt tipsat av Björn Werner på Nöjesguiden?
Kolumnisten, som skriver så fint och nyvaket om Andra Långgatan heter Karl-Johan Karlsson och är anställd politisk reporter på Expressen sedan 2006.
Men tydligen nu även upptagen bland GT:s fasta krönikörer.

Så kan det gå.

Vi kanske inte måste bli upprörda över allt här i världen?

2013-07-14 av ozelot

Skärmavbild 2013-07-14 kl. 17.52.21Jaha, nu börjas det igen, tänkte jag när jag såg Frida Boisens krönika i GT.
En i och för sig vettig text om att barn skall få vara barn, och slippa formas in i en könsmall de inte är redo för.
Men någonstans tänker jag ändå – sakta i backarna nu: Är småflickors önskan att leka vuxna, ha behå, bikini eller leka med smink verkligen liktydigt med att ”vi sexualiserar våra barns kroppar?”.
Är vi verkligen så förstörda i våra hjärnor att vi betraktar ett flickebarn med en bikinitopp på stranden som ett sexuellt objekt?

Men mycket riktigt är det just den växel som görs när kampanjrubrikerna dyker upp bara någon timme efter, då Boisen har fått nys om några likes på Facebook. Nu skall det dessutom brännas barnbehåar!
Men när GT själva skickar ut en reporter till olika klädkedjor hittar de inga till försäljning.
Det finns inte i barnsortimentet, får de veta.
Däremot händer det att någon köper den absolut minsta storleken, och det finns också underkläderstoppar på barnavdelningen.

Sakta i backarna nu.
Tycka vad man vill om mode men en topp – för barn – torde väl ändå vara rätt oskyldigt?
Som visar magen men döljer en del av axlarna (jo de finns säkert i en mängd utförande)?
De har väl sett idoler på teve och i tidningar och vill ha en likadan?
Man kanske inte nödvändigtvis måste koppla ett sådant plagg till de ännu icke-existerande brösten?
Och hur är det med strumpbyxor och klänningar? Är inte också det i så fall att ”sexualisera våra barns kroppar”?
Även om jag nu, hur mycket jag än försöker, ej lyckas frambringa den associationen.
Men detta är ett spår som GT knappast skulle släppa.
Vänta bara tills halva redaktionsstyrkan avsätts för att dela ut namnlistor på stan.

När jag var liten påverkades vi barn också av teve. Det kunde vara Macahans eller Nord och Syd, men jag tror att det var ganska få av oss barn som kände oss särskilt sexualiserade för att vi ville ha tuffa kläder och attribut som signalerade att vi var bra mycket äldre än vad vi var.
Vi slapp dessutom vuxna som försökte pracka på oss att vi var sexualiserade.

En gång hittade de vuxna mig och min jämngamla kusin (vi kanske var fem år) i garaget, där vi utförde en abort på hennes Barbiedocka med en uträtad stålgalje. Det hade vi sett på Rötter.
Men det var inte värre än att en förälder tålmodigt och utan falsettröst förklarade vad det var vi gjorde.
Sedan sprang vi ut och fångade grodyngel istället.

Vad tycker jag då i sakfrågan?
Jodå, jag tycker det är smaklöst med stringtrosor för barn. Och jag får allvarliga bryderier över den där elva-årige sminkbloggaren på Youtube som Boisen säger finns.
Barntoppar? Jag blir inte så upprörd, om barnet själv vill ha en sådan.
Om det däremot är press från kamrater att ha det, ja då är det olyckligt men borde vi då snarare inte anstränga oss för att stärka barnens självkänsla?

För några år sedan skrev jag en krönika, där jag ifrågasatte att det var snudd på obligatoriskt för 80-90 talister att helraka sina kön så att de såg ut som 8-åringar.
Det tycker jag är betydligt mer suspekt än att småungar vill klä sig som vuxna.

Uppsnappat: Skvaller och förtal mitt i veckan

2013-04-16 av ozelot

gossip-photoIbland snappar man upp saker som inte riktigt förtjänar en artikel, men ändå inte begravas under ett lager måsskit. En del är gammalt, en del nytt. Här är några av veckans notiser.

Glenns sportbar är en liten framgångssaga med ett flertal etableringar på relativt kort tid. Moderrestaurangen Frigga följdes snart av Andra Långgatan och snart följde Munkebäck. Nu är det dags igen. I maj/juni planerar man att slå upp Glenn Masthugget. Den nya restaurangen kommer att ligga i Moon Thai/St. George gamla lokaler på repslagaregatan 7. Välkommet för Masthugget och dess invånare som saknat ett pålitligt vattenhål utan att behöva fresta mer än nödvändigt på klättermusklerna.

I konkurrens med 60 sökande städer har Göteborg utsetts som värd för branschmässan World of Coffee. Men kaffetörstiga får vänta: Först i juni 2015 är det Göteborgs tur. Årets mässa hålls i Nice, 2013 är det Dublins tur och 2014 Rimini. Anna Hylander på Göteborg & Co tror att det är stadens arrangörsvana och goda restaurang & cafékultur som ligger till grund för utnämningen.

Lördag 20 april ordnar Naturskyddsföreningen klädbytardagar i Frilagret, Heurlins Plats vid Järntorget. Inlämning sker kl 10 – 12 och Klädbytet 10 – 16, men den smarte är framme redan under veckan i någon av Emmaus två butiker i Göteborg. Då slipper man ”lämna-in-kön” och kan gå direkt till klädbytet på lördagen.

Nyligen avpolletterades flerårige medarbetaren Åke Lundgren från en chefstjänst på GT efter konflikt med relativt nytillträdde chefredaktören Frida Boisen. Locket lades snabbt på, och nu är det dags för inventarien Matts Olsson enligt ett ”pressmeddelande” på Twitter. Tack för alla år hälsar Frida, efter att ha känt Matts i några månader.


Rykten förtäljer att Matts inte var så pigg på att bli webbreporter efter 41 år i sportens tjänst..
Liknande kommenderingar har tidigare drabbat Kai-Martin som efter att ha skrivit om musik sedan 70-talet blev satt att bevaka bandymatcher i minusgrader, men med särskilt rätt att blogga under parollen ”GT:s enorma webbsatsning.”

Babars lokaler har slagit igen då Wallenstam bygger om hela rasket inklusive gravt misslyckade shoppinggallerian Port Aveny. Törstiga behöver dock inte försmäkta: Babars oömma publik hittar nog lika gärna till Parken där Babar nu flyttat in och långsamt börjar skyltarna bytas ut. Att svajiga Parken inte längre finns är nog ingen större förlust, men kommer Babar börja arbeta med livescener?

Vad som händer med kvarteret som renoveras? Vi får väl se, men vi gissar att det blir något ”internationellt modekedja” som Yves Saint Laurent eller Calvin Klein snart flyttar in i flera plan. Eller inte.
Det bidde visst en Stadiumbutik..

Mångssysslaren Bam Margera från Jackass kommer till Pustervik 31 Juli.
Det lär bli allt från dubstep till gamla metalnummer i CKY-anda

Att konkurrerande nätsidan fiskar redaktionellt material enligt devisen ”kan vi få tio gästlisteplater”?
-Okej, vad får vi då då?
– Ni kan få en intervju med bandet.
Detta är inget nytt. Jag vet ett inte helt okänt band som erbjöds att betala pengar för ett uppslag i ”Sveriges största musiktidskrift”.
Vart är nöjesjournalistiken på väg?
Var finns integriteten?

Nog för denna veckan.

Frida Boisen blir ny chefredaktör på GT

2012-02-06 av ozelot

Vi som växte upp på nittiotalet minns GP Aveny. Det var en fredagsbilaga som blev plantskola för journalister som sedan gick vidare till större uppdrag. Där fanns bland annat Gabriel Byström och Frida Boisen.
I morse blev det klart att Frida Boisen tar över som chefredaktör på GT.

Hon kommer nu närmast från jobbet som chefredaktör på ToppHälsa och Allt om Resor som båda har gått mycket framåt under hennes ledning. Göteborg nonstop välkomnar beslutet och tror att Boisen har rätt bakgrund och profil för att leda GT genom den föryngring och fokusering som är nödvändig för att GT på allvar skall bli en viktig opinionsbildare igen på den lokala marknaden.

Gabriel Byström är kulturchef på GP. Bland andra skribenter som inlett sin karriär på GP Aveny hör Fredric Askerup och Fredrik van der Lee, Martin Röshammar och Martin Jönsson.

Frida Boisen efterträder Lars Näslund som går vidare till andra uppdrag inom Expressenkoncernen.

Mer om GT

Ofredsår: Säpo och GT i debacle kring Röda Stenmålet

2011-12-28 av ozelot

Bild: Robin Aron Olsson för GP.se

Bild: Robin Aron Olsson för GP.se

Det har sannerligen inte varit Säpos år och i Göteborg har de skördat rekordlåga poäng. Ja det kan man milt sagt konstatera sedan det i eftermiddags blev klart att de tre terrormisstänkta i Röda Sten-målet är försatta på fri fot. Dom faller först 20 januari men beslutet från Göteborgs tingsrätt pekar otvetydigt på ett frikännande.

Rättegången har kantats av tveksamheter. Dels apropå försvarets svårigheter att få ta del av bevismaterial och åtalspunkter, dels incidenten då en domare kastade ut anhöriga från rättegångssalen då de bar slöja.

Huruvida de åtalade verkligen planerade att mörda konstnären Lars Vilks under Göteborgs Internationella Konstbiennal lär vi dock aldrig veta. Tolkningen blir istället att det i alla fall inte är ställt bortom rimligt tvivel. Och Lars Vilks var ju inte ens där.

Gemene man tycker nog att det är lite konstigt i alla fall, att de tre männen skaffade sig kniv, försökte hyra en bil med falskt körkort samt gjorde massa efterforskningar om Vilks både på nätet och på plats.
Samt ett plötsligt uppblossat intresse för intresse för Göteborgs konstliv. Rimligt tvivel?

GT har heller inte haft något höjdarår. Först alla uppsägningar, sedan klavertramp som retade gallfeber på fotbollssupportrar, sedan namnpublicerade de tre männens identiteter under denna rubrik. Den är uppdaterad idag senast 16:52.
Man kan misstänka att de fick väldigt bråttom att plocka bort dessa nu, när stämningsansökan garanterat kommer som ett brev på posten.

Personligen är jag inte kritisk till själva gripandet – vad jag förstår hade polisen tillräckligt på fötterna där. Vad beträffar den juridiska processen kommer expertkommentarerna börja hagla i både kolumner och debattprogram så det kan man lämna därhän. Men att det kommer resas krav på tydligare rutiner vid terroristmål råder det ingen tvekan om.

Sverige har redan haft sin första självmordsbombare, och hoten mot Vilks är realiteter.
Sverige är inte längre någon fredad zon i fortet Europa.

Bild: Robin Aron Olsson för GP.se

Att döda en tidning

2011-12-06 av Goteborg Nonstop

Jag mötte Kai Martin nu i kväll. Som alla andra kvällar var han på väg ut på jobb.
Men han skulle inte till Parken eller Trädgårn eller Nef för att recensera konsert.
Han skulle inte till Doc Lounge för att se filmen om Bob Hund. Han skulle inte ens intervjua nån putslustig revykomiker inför en premiär på Lisebergsteatern.

Han skulle förmodligen ut och bevaka innebandy. Eller om han har alldeles särskild tur, handbollsderbyt i Lisebergshallen.

GT, eller Expressens göteborgsedition som hr chefredaktör börjat kalla den, skall nämligen stärka sin sportbevakning. En del i det är alltså att flytta Kai Martin, med trettio år inne i själva kärnan av Göteborgs musikliv, och en kontaktbok med en bredd som varje skribent på valfri gratisblaska bara kan drömma om, till sportredaktionen.

Hur tänkte du där Thomas Mattsson?

De senaste dagarna har en sammanlagd erfarenhet på flera hundra år lämnat GT. Tidningen redigeras numera i Stockholm och de krystade göteborgsvitsarna i rubrikerna har slagit alla rekord.
Lokalfärg, antar jag att de kallar de vid centraldesken.
Jag pratade med Jan Sprangers häromdagen, mannen med poliskällor som JAG bara kan drömma om. Han var på väg mot jobbet för sista gången för att skriva under sin uppsägning.
Sist in, först ut. Jag gissar att också han jobbat i bortemot 30 år.

Expressen samordnar för att spara och säger sig samtidigt förstärka den lokala förankringen genom att halvera styrkan i Göteborg.
I själva verket vet vi att de bara lämnar öppet mål för GP som skulle vara ledande på banan om de så gjorde tidning i sömnen.
Det är svårt att inte vara bäst i stan när alla andra desarmerats och bakbundits.

Kai Martin går inte alls ut i göteborgskvällen med lika lätta steg som när han fick göra det han är bäst på. Och jag hoppas vid Gud att han inte kommer att göra lika många övertidstimmar.
Men än så länge finns han i alla fall här som sitt rätta jag.
Passa på att läsa. Snart kanske han tvingas skriva sport även där.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-06-15

Klockan 14.00 Lördag den 15 Juni är det varmt och kvalmigt inne på Bengans. Bella Wadling sitter och luktar gott av myrra, är tvungen att nosa upprepade gånger i hennes nacke. Dan Söderqvist stilar omkring i linnerock och Timo Kangas är på besök i GBG. Gitarristen Gerth Svensson har hittat…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-06-16

SHAM 69 – hundar fiser längs ekvatorn Schaktningsmaskinerna står stilla utanför i en sekund från förr och staden flyter genom livet De är obsessions men jag älskar Eva & Talking Heads Soup Dragons This is our art Echo and the Bunnymen Ocean Rain Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-06-18

  Jag kollade på TV, Håkan Hellströms konsert som han gjorde 2013 på Skansen. Håkan Hellström är vår tids Bellman. Det var fantastiskt att se och höra denna konserten med Håkan. Han sjöng sina fina låtar och jag kunde inte skriva ned vad de hette för jag hade inget att…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...