Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Primadonnan ser HÅKAN HELLSTRÖM på TV som SUGER åt sig flickorna. Trollbindande

2019-06-18 av Primadonnan

  Jag kollade på TV, Håkan Hellströms konsert som han gjorde 2013 på Skansen. Håkan Hellström är vår tids Bellman. Det var fantastiskt att se och höra denna konserten med Håkan. Han sjöng sina fina låtar och jag kunde inte skriva ned vad de hette för jag hade inget att skriva på. Han har fått mig och unga människor att lyssna på sin vackra musik och sina texter. Inte bara brötig rock och pop som många håller på med. Alla åldrar sitter som tända ljus när Håkan sjunger. Han KAN ju faktiskt sjunga. Vi urgöteborgare har proddat många fina artister genom åren, ända från 1960 till idag. Jag är glad att jag har träffat denna eminente nutidens Bellman som även han borde göra en konsert på SLOTTET för KUNGEN som Bellman gjorde. Första gången satt vi bredvid varann på Liseberg när han fick Lisebergspriset. Jag sa att han va bra och duktig. Det är ovidkommande vad han svarade. Andra gången träffades vi på Bergakungens biograf då jag sa att jag var glad att vi låg i samma bokfönster i Femman. Jag sa att vi borde laga mat tillsammans i TV. – Jaså, sa han, ja du lagar ju bra mat har jag hört. Jag talade om Bosse Sjöqvist och TV. Alltihop va hastigt och lustigt så vi sa hejdå sen och lycka till, tror jag.

  Håkan är en svärmorsdröm, en sån man vill man ha till sin dotter eller dotterdotter. Han sålde ut Ullevi och har haft en publik på 64 000 på en kväll. Jag har bara stått framför 20 000 på Råsunda, men det gick inte in mer folk. Hans kvalite är han går fram till publiken och får dem att lyssna, han har en magisk utstrålning, han kan trollbinda, alla flickor som står där känner att han sjunger bara för dem. Han tittar på dem och tar dem i handen, han suger dem åt sig. Åtminståne på Skansen.

  I början hoppade han och skrålade med dålig röst men idag sjunger han mera fint och ingående och lite likt Bellman. Han har ju blivit mera mogen och skriver mer vackra låtar. Alla ungdomar som är på hans konserter sjunger med i hans låtar. De är tydligen lätta att ta in. Han är odödlig som Bellman och Evert Taube, lär bli hågkommen långt efter sin död.

Håkan hemtam på Ullevi 2017

2016-11-20 av ozelot

Det är väl förmodligen redan gammalt vid det här laget men för er som av märklig anledning skulle ha Göteborg nonstop som enda informationskälla, så är alltså Håkan Hellström klar för Ullevi 2017. Men ny turnépartner som tyska FK Scorpio. Bra där, låt pengarna stanna i EU i alla fall.

HÅKAN HELLSTRÖM PÅ SOMMARTURNÉ!

Trycket på biljetter till både Ullevi (x2) och den snart annalkande vinterturnén var så hårt att vi släpper upp biljetterna till sommaren redan nu på fredag (25 november). 

På nya platser, nya äventyr; från norr till söder. Örebro, Karlstad, Malmö, Borgholm, Stockholm, Göteborg, Gävle och Umeå
 
Biljetterna till turnén släpps fredag 25 november kl. 10:00 via hakanhellstrom.se
 

Turnéplan
:
10 juni: Stockholm, Stadion
16 juni: Gävle, Gasklockorna
17 juni: Umeå, Campus Arena
7 juli: Örebro, Brunnsparken
8 juli: Karlstad, Mariebergsskogen
15 juli: Borgholm, Slottsruin
22 juli: Malmö, Mölleplatsen

Det VAR Håkan!

2016-05-12 av ozelot

håkanDet VAR Håkan. Och det händer bara i Göteborg. Jazzhuset medan det stället fortfarande var något att ha.
I rökrummet stod 18 åriga flickor med ditmålade stjärnor under ögonen och undrade om den hemlige gästen inte kunde…vara…kanske Timo eller nån..? (De var så söta att jag nästan kände mig lite hebefil, men bara nästan).

Sedan bröt de ihop när Martin Elisson plötsligt gick förbi utanför glaset – Det är en liten glasförsedd hytt kallad gaskammaren.
De hade åkt dit från Malmö och det var första gången de var på Jazzhuset..tyckte det var konstigt att man fick röka inomhus och tittade undrande på mig.
Jag svarade,” jaa man får nog röka inomhus på lokal, om man har ordentlig ventilation och så..”
(paus)
Fortsatte: ”…fast de skiter nog i det här”

Den hemliga gästen på Stödfesten för Kevin, just ja.
(Kevin lever dessvärre inte längre, men jag tror inte att han skulle vända sig i graven för att jag lägger upp detta lilla fina minne.)

Under kvällen spelade även José Gonzalez, Theodor Jensen och andra fina lirare, Jerry Boman blev först inte insläppt på grund av miss i gästlisteträsket och Henrik Berggren spelade en hårdrockslåt i Dj-båset.

Snart släpps nya biljetter till Håkan Hellström på Ullevi

2015-11-13 av ozelot

Tillhör du de som gick miste om en biljett till Håkan Hellström sommaren 2016 4:e och 5:e juni? Pass på, för någon dag sedan tillkännagavs att Live Nation släpper fler biljetter med start fredag den 13:e kl 09:00. Så sätt på kaffet och starta igång datorn, ty nu är det skarpt läge alltså, länk till biljettköp hittar du här bland annat.

Det rör sig om flera tusen biljetter per konserttillfälle som släpps denna omgång, men räkna med en strykande åtgång även nu.

Foto: Josefine Larsson

Foto: Josefine Larsson

A Tribute to Håkan Hellström: Håkan Afterwork med fotoutställning

2015-10-23 av ozelot

håkanDet är mycket Håkan nu. Nu kan du förlägga din fredagsafterwork till en fotoutställning med mingel på Gothia Towers galleridel A Gallery. Utställningen med Håkan Hellström-bilder som du aldrig sett honom innan inkluderar fotograferna Johannes Berner, Mikael Göthage, Christer Hedberg och Michael Winnerholt,

Efter öppningen av utställningen blir det ”Håkan- Afterwork” i baren twentyfourseven, där det kommer att säljas prints i limited edition på fineart-papper.

Christer Hedberg skänker dessutom intäkterna från försäljningen av hans bilder under fredagen till Göteborgs Räddningsmissions insamling ”Göteborgs viktigaste”, till förmån för deras arbete med Göteborgs utsatta.

Sandeng Art presenterar:
Tribute till Håkan Hellström

När: 23 oktober
Tid: 18.00
Var: The Gallery Gothia Towers

”Nu är han större än Springsteen” Extrakonsert med Hellström på Ullevi

2015-10-17 av ozelot
Foto: Josefine Larsson

Foto: Josefine Larsson

Jo, jag kan se rubrikerna framför mig i Grönköpings-Posten, specialbilagor med låttexter och gamla recensioner som man får vada genom på väg till entrén. Om man vill gå alltså, jag ids inte. Men många ville, 95.000 stod i kö när biljetterna släpptes och så stort är inte Ullevi. Men trösten är nära: Det blir en extrakonsert.

Den koncisa kungörelsen från Ticnet lyder så här:
”Efter en enorm efterfrågan och stort tryck vid biljettsläppet kan vi nu konstatera att konserten snabbt sålde slut. Och att vi nu adderar ytterligare en konsert dagen efter, söndagen den 5 juni 2016”.


Själv tyckte jag det var en större nyhet att Håkan spelade vänsterback i division 5 laget FC Linné

Woah Dad: Håkan Hellström till Ullevi 2016

2015-10-14 av

håkan
Göteborg fick inte Cortex-spelningen, med skiv- och produktionsbolaget Woah Dah som arrangör. Den avbokningen omges av mystik, men nu får vi ett ordentligt plåster på såren: Håkan Hellström kommer nämligen till Ullevi lördagen den 4 juni 2016, nästan två år efter den bejublade spelningen 2014 som förevigades på livealbumet Håkan Boma Ye’ och gick rakt upp på listorna.

Albumet gavs ut av just Woah Dad och frågan är väl om man verkligen kan reducera etiketten, som är en del av Telegram, till enbart ett skivbolag. I själva verket har de sina fingrar i lite av varje, vilket kanske inte förvånar om man vet att personer som Joel Borg, Isse Samie och Klas Lunding står bakom. Inga småkillar i sammanhanget direkt so nöjer sig med att skruva några knappar.

Så här säger Håkan själv i ett pressmeddelande:

”Japp, jag måste ju försöka igen medan solen står i zenit. Ni som var där sist -varmt välkomna tillbaka. Och ni som inte var där -hjärtligt välkomna ni också. Ullevi blir den enda spelningen för mig nästa sommar, men det är ju inte en jätteblygsam plats, så det räcker nog för hela året. Vi hörs snart! Peace n luv!” – Håkan Hellström

Överhuvudtaget togs många redaktioner på sängen när pressmeddelandet tickade in i morse och även om många hunnit rapportera känns det som det gått väldigt fort med både pressmaterial och info. Undvika läcka?
Nåväl, bråttom är det för redan lördag 17 oktober släpps biljetterna.

Biljetterna kostar 400-625 kr + serviceavgift och säljs via www.Ticnet.se, 0771-170 70 70, Got Event Biljett, 031 – 81 10 20 samt Scandinaviums biljettkassa under lördagen den 17/10 från kl 12.00.

Håkanhyllning och baluns på Jazzhuset

2015-06-04 av ozelot

håkanBrukar tycka illa om evenemang som försöker casha in på andra evenemang utan att egentligen ha ett smack med dem att göra. Men å andra sidan är ju Håkan rätt bra på att casha in själv, och Jazzhuset är ju trots allt klassisk Håkan-mark.
För ett år sedan var det stor konsert på ett sprängfyllt Ullevi, och även då hölls en hyllning som kom med i Håkan Boma Ye!-film.

Då var det kö till Jazzhuset långt innan öppning. Det blir repris i år med håkanvideor på stora scen, temadrinkar, varenda håkanlåt som spelats, håkantävlingar och så mycket mer.

Och du, kommer du i sjömanskostym kommer du in billigare

Håkanfest @ Jazzhuset

När: 22-03 4:e Juni 2015
Var: Jazzhuset
Kostar: 100/80 i sjömanskostym

Mattias Hellberg @ Fredag på HAK #2

2015-02-22 av

Under våren kommer Scandic Europa presentera ”Fredag på Hak”; en ny artist varje månad som uppträder i hotellbaren varje fredag.
I  januari kunde vi se och höra Hurricane All Stars med Daniel Gilbert i spetsen uppträda med inbjudna gäster som Ebbot och Håkan Hellström (inte kattskit någonstans alltså), och nu i februari är det Mattias Hellbergs tur.

Så, i fredags: ett par vänner och jag åkte in till stan och kollade in Mattias andra gig på Scandic.

Hellberg_5234

Till skillnad från de tidigare gångerna jag sett Mattias Hellberg hade han den här gången ett helt band med sig på scenen. Efter senaste släppet i höstas, In Egolectricy Harmony, begav han sig ut på en miniturné med endast en gitarr som sällskap. Han gjorde bland annat en jättefin spelning på Oceanen i oktober som ni kan läsa om här

Hellberg_5169

Det blev material från både Mattias karriär och ett par covers av bland andra Faces och The Smiths (jag som inte har nå’ vidare relation till The Smiths blev positiv överraskad då det var en himla bra låt. Antingen så gjorde Mattias och co. en grym version av låten, eller så är…originalet lika bra. Måste kolla upp vilken låt det var bara…).

Hellberg_5217

Förra veckans gäst var Kent Norberg från Sator. Den här gången var grammis-aktuella sångerskan Ann-Sofie Hoyles från Spiders med uppe på scenen. Riktigt kul tyckte jag!

Hellberg_5204

Förutom att spelningen var alldeles för kort så var det en riktig fin kväll. Måste ge en eloge till Scandic och HAK för den göörmysiga lokalen. Tyckte det var en kul idé att ha scenen mitt i lokalen istället för längst bort i något hörne.

Hellberg_5225

Bra kväll.
Det enda ”OH NO!”-skvallret jag har att bjuda på är att fantastiska bandet Drömriket med bland andra Ralf Gyllenhammar från Mustasch, Magnus ”Adde” Andreasson, Niclas Englin från In Flames och Jonas Slättung som hörts mest i P4 inte kommer att spela ihop något mer.
”Har du sett dem en gång så…får du nog räkna det som den sista och enda gången.” hörde jag från säkra källor.
Ledsen är jag nu.

Jag fick i alla fall se dem en gång.
Klicka här för att se mitt inlägg om det.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Mattias Hellberg om ett veck i pannan, att spela skivor i en garderob och kommande skivsläppet

2014-10-15 av

Det är en kall eftermiddag i oktober som jag träffar musikern Mattias HellbergCafé Blå Huset vid Konstepidemin.
Jag skulle vilja skriva att Mattias är en göteborgsprofil, eftersom han ständigt är aktuell med antingen sitt soloprojekt eller samarbeten med andra göteborgsrelaterade band. Men det är han ju inte. Han är ju en värmlänning från Karlstad med den snällaste dialekten en människa han ha.
Vi skippar profil-snacket.
Vi säger bara Mattias.

Som sagt; ständigt aktuell – för är det inte egna soloprojekt så är det samarbeten med andra band och artister. Det är inte direkt små namn heller. Sveriges absolut största artister som Håkan Hellström, The Soundtrack of Our Lives, Nationalteatern, Hellacopters, Totta Näslund, Stefan Stundström och många fler. Listan kan göras lång.
Och idag släpps hans senaste album In Egolectric Harmony.

Trots det, alla dessa stora samarbeten och turnéer i hela Sverige, så finns det en osäkerhet hos Mattias. En grubblare som tänker alldeles för mycket emellanåt. Eller som Håkan Hellström sa till honom en dag i replokalen:
”Det där lilla vecket du har där, just där, i pannan – vi måste få bort det.”

Under en nästan två timmar lång intervju pratade Mattias och jag mer om just osäkerhet, grubblaren inom honom, flytten till Norge och kärleken, att spisa plattor i en garderob och kommande albumet Egolectric Harmony som precis har släppts. Det är dags att lära känna Mattias. Inte Mattias & The…
Det handlar om Mattias.

webbmattias

Det är mycket som händer just nu för Mattias. Mötet på förmiddagen hade dragit ut på tiden och han stapplar in på caféet där vi bestämt tid för möte några minuter efter 14:00. Efter att ha skakat hand och fått köpt sig en kopp cappuchino sätter han sig tillrätta på stolen framför mig. Jag frågar honom hur han mår och han berättar lite kort om gårdagens återträff med ett par gamla vänner (”så…blev det… lite vin och så….”) – men också att det är mycket att göra just nu i samband med skivsläppet;
The Egolectric Harmony.
– Men det är bra att det är mycket att göra! Det mår jag bättre av att göra. Man har ju alltid saker att göra, men nu blir det mer påtagligt när man ska släppa en skiva.

Varför flyttar du till Norge?
– Min tjej kommer därifrån. Det blir lättare att för mig att flytta på mig än för henne, i och med att jag reser redan så mycket i mitt jobb. Nu är det så att när jag kommer hem till mig efter en turné så kommer jag ju hem men ändå inte, för att jag vet att ska till henne, och sånt där. Man har ingen gemensam bas. Känns inte som man landar riktigt. Det blir ostabilt.
– Jag känner mig ganska hemma i Oslo. Jag har ett bra socialt nätverk där, vilket är skönt. Jag är inte sådär tuff så att skulle kunna flytta till..tja, New York eller något liknande. Felet är att jag tänker att saker ska varar svårare och jobbigare än vad de egentligen är…

Du har ju samarbetat med så sjukt många andra band och artister…
– Jo, det har ju blivit det. Det är nästan lite för många.
Känns det så?
– Näej! Jag gillar ju det! Jag gillar ju att få spela med andra, det ger mig väldigt mycket – och det är nog bra för att utvecklas och få träffa folk och få lite ”inputs” från olika människor.
– Jag är ju liksom ingen utpräglad låtskrivare. Tyvärr. Det är en del av min karaktär som saknas. Jag har inte en såndär ”Nu jävlar ska jag skriva”-go inom mig. Jag hade det när jag spelade in andra albumet (Out of the Frying Pan, Into the Woods, 2008), då gick jag till replokalen och bestämde att jag verkligen skulle göra en skiva. Jag var där från 10:00 till 18:00 varje dag, tio dagar i sträck och verkligen skrev. Det funkade så jag borde verkligen prova det igen.

Namnlöst-3

Vad hände med din klubb Moozy Moozy på Pustervik? 
– Jag var liksom ”färdig” där. När man stod och spelade skivor, typ i garderoben bland alla vinterjackor om vintrarna och svor över att det var trångt så var det inte så roligt – men det var en charm i just det också. Men, näe. Jag slutade för det var inte lika roligt längre.
– Sist jag var DJ var i vintras, när vi var ute och turnerade med Håkan Hellström. Jag och Finn, som spelar percussion i bandet,  fick äran att vara DJ’s och spela på några klubbar under turnén. Det var ju kul!
Åh! Vad roligt!
– Ja. Fast…det var ju typ bara vi i bandet som dansade… eh, hehe.    

Det är tio år sedan du släppte din första egna soloplatta. Den är ju ny, men ändå inte… för du gör lite cover på dig själv skulle man kunna säga, dina egna låtar i ny tappning. 
– Första tanken var att jag hållit på länge och har släppt fyra plattor i mitt namn, men… samtidigt slog det mig att jag liksom inte byggt upp någon egen publik. Nu vill jag sammanfatta och förhoppningsvis ta ett steg vidare, och för första gången göra min alldeles egna soloturné. Nu är det bara jag och en elgitarr, inga andra.
– Jag har ju skapat det där lite själv; redan på första skivan kallade jag mig ”Mattias Hellberg & The Healing Hand”, nästa ”Mattias Hellberg & The White Moose” och på senaste plattan Gurimolla så blev det ”Mattias Hellberg & The Fur Heads”.
Varför det?
– Jag vet inte. Nu känner jag i efterhand att…det  var ingé bra idé. Det är jag själv som strulat till det där, har inte…hittat min egna publik. Jag gömmer mig på något konstigt sätt, så att jag inte ska stå för allt själv…eller, ja, det är någon fånig grej. Någon jävla feghet. Vill inte bära allt själv…
Är det jobbigt att sitta såhär, göra intervjuer och prata om dina egna grejer?
– Nej! Jag menar, nu babblar jag ju som aldrig förr känner jag. Det här är kanske någon form av terapi och kanske bara är bra att prata om sådana där saker som jag irriterar mig på hos mig själv. Så NU i fortsättningen ska jag skippa de där bandnamnen. Nu är det Mattias Hellberg – bara. Jag vet inte vad jag vill göra nästa gång. Kanske blir synthprogrammerat?

Är det för att du…tänker för mycket på vad andra ska tycka och tänka om din musik? 
– Ja tyvärr så…eller njaoe, alltså… klart man vill att folk ska gilla musiken så att man har någon chans att få komma ut och spela för folk, sälja skivor och lite t-shirts så att man får ihop pengar till hyra och mat och sånt där. Givetvis önskar jag det. Att man ska skriva åtminstone några låtar som är öppna att möta en större publik.
– Jag är nog en grubblare. Tror jag. Eller, det vet jag att jag är. Jag har svår att säga vad jag tycker. Oftast är det väl bra att säga vad man tycker och bolla det med andra, men det är jag tyvärr dålig på.
Är det inte sånt du skulle ta upp i dina låtar då?
– Det finns väl vissa mönster i mina låtar om just det. Det är feghet tror jag. Lite tveksamhet.  Jag är rädd att göra saker värre, tror att man ska förvärra något, såra någon eller att det jag säger på något sätt ska vändas mot mig själv. Jag vet ju att jag kan hamna i grubbleri, men det är ju trist att man har en sådan aura. Eller att det sitter där som ett dumt lås som hindrar mig i mitt skapande och det jag gör.

Hur känns den här kommande turnén då, att åka ut utan band?
– Det ska bli spännande. Ja, spännande är ordet. Jag ska åka tåg under hela turnén. Och det är just på tåg som jag har lättare att skriva låtar på. Inte buss, båt, flyg eller annat – just tåg är det något speciellt med.

Det är något speciellt med Mattias också. En värmlänning som säger ”En mycket god vän…” på Karlstadmål liksom, önskar att man kunde tatuera in det någonstans (med dialekten i det då, förstås, på något sätt…).

Ikväll, den 15 oktober (samma dag som albumet släpps, hurra!)
gör Mattias Hellberg ett ”Instore”-gig på Bengans och bjuder på ett smakprov på kommande skivan.
Bengans, Stigbergstorget klockan 17:00. 

Lyssna på senaste albumet här!

Se Mattias Hellberg live på Oceanen!
När: 25 oktober.
Pris: 120:-
Hur: Biljetterna hittar du här!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine Larsson.

 

Det handlar om timmar nu

2014-06-02 av

Det är inte längre två veckor, inte heller en vecka eller ens ett par dagar kvar
– det handlar om timmar nu. Ett par fjuttiga timmar som jag strax ska sova bort. Det kommer gå så fort.
Eller så är det just DET det inte kommer att göra.

Det är stor sannolikhet i att jag likt ett litet barn natten till julafton eller födelsedagen kommer att ligga vaken inatt och vrinda och vända på mig i sängen, få för mig att vara toanödig eller törstig i gryningen och då måste gå upp en helt orimlig tid som verkligen är helt absurd att gå upp vid.

Jag går upp för trappan till övervåningen och mot badrummet. Morsan kommer då att vakna hon också eftersom dörren till toaletten är alldeles intill hennes sovrum.
”Varför är du uppe nu?!” kommer hon att fråga nyvaket.
”Jag…måste ju gå på toa…” kommer jag att svara med osäkerhet i rösten, för jag är ju inte alls toanödig och jag vet att mamma också vet att jag inte är det.
”Mhm…” ska hon svara och vända på sig irriterat om i sängen medan jag går in på toan med huvudet sänkt för att sedan där inne kämpa med att få ut en liten kissedroppe bara för att, men allt som kommer är ett litet ljudmikroskopiskt ”plupp”.

Sedan ska jag dra på mig pyjamasbyxorna och ställa mig och spegla mig en stund. Väntar med att spola. Återigen, det ska ju verka som att jag faktiskt var kissenödig.
Jag har utslag på hakan och kinderna. Finnar eller plitor som aldrig vill ge med sig utan som bara byter plats med varandra. När den ena har försvunnit så dyker det upp någon en annanstans. Ser ständigt ut som jag har ovårdad hud eller fast i puberteten med dålig hy och allt vad det innebär (bra på så sätt att busschauförerna och tågvärdarna alltid tar mig som ”Ungdom” och inte ”Vuxen” när jag pendlar mellan Sollebrunn, Alingsås och Göteborg. Tjänar sisådär 20-30 spänn på det varje gång…). Sätter upp håret i en toffs.
Varför då?

Klockan är 04:40 och ingen kommer tänka att man passar bättre i uppsatt än utsläppt hår, men på något vis känns det ändå bättre med hästsvansen. Känns som det passar ansiktsformen bättre. Jag har komplex för mitt runda ansikte och barnsliga kinder. Jag känner att jag alltid har haft det komplexet och kommer nog dras med det ett bra tag till,
om jag inte bara bestämmer mig för att skita i det och istället bara va lite gó.

Ungefär i den sekunden kommer jag att komma på mig, hur töntig det egentligen är att haka upp sig på ett par kinder. Hur töntigt det är att tänka på dem när jag om bara några timmar kommer visa upp dem för sisådär 20-30 000 okända personer från hela Europa och inte faen kommer de att stanna upp och titta på mina kinder och låta de påverka hela deras dag där nere på det där gröna området i södraste Sverige. Det där gröna området där solen alltid lyser, där det alltid är varmt, där vallmon alltid är som finast och där inga kinder varken är för stora eller för små. De är alldeles perfekta.

Sedan ska jag le framför spegeln. Tönt-le överdrivet mycket. Ta ett sånt där farmor-grepp om ena kinden och dra lite extra i det bara för att det är roligt. För att kinderna är så mycket jag. Samtidigt som jag hatar när folk säger någonting om dem, något om mina ”runda gulliga kinder”, så känner jag att det är så jädrans mycket ”jag” och kommer alltid att vara så jädrans mycket ”jag”.

Spolar till slut på toa, tvättar händerna och går sedan ut ur badrummet. Går förbi mamma som ligger kvar i sängen fast med ryggen vänd mot mig. Trots det så tittar jag mot hennes håll och ler jag stort och brett. Hon ser mig inte såklart. Kanske har hon redan somnat om.

Jag går nedför trappan igen och vidare in i mitt rum. Lägger mig i sängen och stirrar upp i taket.
Om några timmar kommer det att vara ”okej” att gå upp på riktigt. Jag kommer ligga vaken tills dess, och när det väl är dags att gå upp kommer det tåras i ögonen för att jag är så trött, och då kommer jag få höra det på hela bilresa ned till Sölvesborg att jag borde ha sovit istället för att ha legat vaken.
”Jaa…jag vet…” kommer jag att svara samtidigt som mitt huvud åker upp och ned i passagerarsätet då jag gång på gång är på väg att somna.

10362089_800212813331175_1083572849_n

Det är mycket möjligt att det går till just exakt sådär om några timmar när Dagen med stort D är kommen. Dagen jag tar min gigantiska avlånga resväska jag packat i över en vecka nu och varit så jädrans väderoptimistiskt att jag packat ned sju par färgglada shorts i regnbågens alla färger och åker ned till Sölvesborg och Sweden Rock Festival.

Mina kinder följer med dem också. Vi ska stå där i fotodiket och även om jag är en av de där pressfotograferna som vanligtvis jobbar med det stela pokerfacet så kommer jag med all säkerhet att le sådär överdrivet klämmekäckt mot både Alice Cooper och Billy Idol
– för att det är så jädrans fantastiskt och fint att jag får vara där och göra det jag verkligen älskar.


Nu är klockan snart 23:00 och jag ska försöka sova på riktigt.
Imorgon åker vi.
Med mig, förutom kamera, kinder och för många shorts
ska jag ta med mig den finaste komplimangen jag någonsin fått:

”Du är som Håkan Hellström på en nyponrosbädd.

Du är inte sådär jättebra på någon speciell grej, förutom att vara just precis som DU verkligen är!”

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

P3 Guld: ”Fan vad skönt psycho jag är!”

2014-01-20 av

P31

Jojomen, det är inte mer än rimligt att jag, som fått lite utav uppdraget att vara Göteborg Nonstops fotograf, rapporterar sist utav alla reportrar som var där från vårat gäng. Ehe…
men, det kan bli så. När man inte är från stan. När man bor cirkus två timmar från Göteborg och lånar en röd soffa (som dessutom fått det ökända namnet ”Porrsoffan”) någonstans i Partille.

Men, mina vänner, spelar roll om jag hade sovit på en blå soffa, delat säng med någon, åkt hem eller försvunnit spårlöst
– ni får ännu en analys kring P3 Guld Galan 2014.

P32

Det började med förfest klockan 17:30 på Konsthallen längst upp på avenyn. Till skillnad från förra årets förfest på Pustervik var det här en mycket stor och ljus lokal. Smaken är som baken (stor och delad), men jag saknar faktiskt den där mörka miljön borta vid järntorget. Det här kändes för kalt, sterilt och en aning stelt.
Men bubblet var det inge’ fel på.

P33

Och så fick man ju godis! Och vatten!
(observera: som jag sa tidigare att jag är Göteborg Nonstops fotograf, och kan inte ens fokusera och ställa in skärpan rätt på de små kolorna. Bedrövligt…).
Jag tog två kolor, varav en stoppade jag i fickan. Det skulle jag inte gjort…
men den storyn tar vi lite senare.

P36

Här höll vi till! Som ni ser, det ser mörkt ut. Klädmässigt alltså.
Hur gick det med min outfit då?
Ja, jag ska vara ärlig. Jag började med en svart dräkt, men kände att ”Vafan, alla kommer att ha svart. Alla.”
– så jag körde blåa jeans (fick ligga lite på golvet för att få på mig dem. Jag köpte dem nog för tre år sedan…) och gul skjorta, för mycket hårspray i ett överstylat hår och panda-maken.
Inte snyggast på hela förfesten kanske, men jag  var glad ändå.

P34

Så gjorde man som folk gör. Försöker mingla vant med glaset i ena handen (och fingret ut) samt två kameror runt halsen. Kalle Wannerskog och Johan Jivin från Movits! visste inte heller hur de skulle göra när jag kom fram och frågade efter en bild. De var mitt uppe i någon iPhone-diskussion och höll fram sina mobiler.
”Javisst!” sa Kalle. Efter en stunds tystnad:
”Ehe…eller…hur ska vi göra? Ska vi stå såhär?”
”Va lite góa!” sa jag bah.
Titta vad góa de blev. Fantastiskt.

P35

Nicole Sabouné med góaste fodrade jackan kom med ett par vänner.

P37

Dessa två viktiga herrar var här också.
Älskar tröjan på mannen till höger. Olle Ljungströms design
”Fan vad skönt psycho jag är!”
Stilpoäng för det och håret.

P39

Efter ett tags minglande och vimmlande var det dags för en kort promenad ned till Scandinavium. Dags att inta sina positioner!

P310

Av någon anledning hamnade jag här nere, på plattformen. En säkerhetsvakt kom fram och sa ”Varsågoda – ni ska gå här!”
”Oj det va väldans…” sa jag och gick ned.
Sedan visade det sig att jag inte alls skulle vara där.
”DU får INTE vara HÄR!”
”Nähä…näej men…nä nä…”
Så, här är en förklarande bild vart man inte fick vara om man var från pressen.

P312

Jag fick istället inta min ”riktiga plats” på läktaren och förlita mig på min telezoom. Precis som Andra Sidan påpekade i sin P3 Guld-rapport så ser man inte så jädrans mycket där ifrån. Min radiokollega från Radio 88, Annika, försökte ta bilder på sin iPhone.

Hon tog en bild. Väntade. Tittade på resultatet.
Satt tyst. Sedan tittade hon på mig.
”Där. De där vita pricken där. Det är Laleh. Eller?”

P313

Ja, mycket riktigt. Laleh, som inledde galan väldigt pampigt med låten Stars Align från sitt senaste album Colors, var inte mycket mer än till en liten vit prick i början av galan.

P311

Men när låten kom igång så blev det jädrar i mig drag. Laleh var fortfarande en vit, men inte en liten osynlig prick. Snygg ljusshow och mäktigt trumkomp som inledde årets P3 Guld-gala på bästa tänkbara sätt. Mäktigt!

P315

Ingen snack om att ljusshowen var fantastiskt mäktig. Att se det hela på tv är ju en sak, men att vara där är, inte helt oväntat, liiite bättre, liiite roligare, liiite fränare.

Mina förväntnignar på Mando Diao’s framträdande var höga. Om det var bra? Ohja, men jag undrar över och förstår inte vad de vita rymddräkterna kommer ifrån och varför Gustaf Norén färgat håret kycklinggult.
Tokigt. Hoppas inte de faller mer i synth:eriet.

P330

Linda Pira. Jag vill börja med hip hop för att kunna använda myzdräkt på galor.
Jag menar, så ofta som jag går på gala. Hello…

P316

Förra årets stora vinnare, Linnea Henriksson, klev in på scenen med sin egendesignade (och andra musikhjälpare från i vintras) fågelklänning för att dela ut pris till Årets artist.

P317

…som inte helt oväntat tilldelades Veronica Maggio för sitt album Handen i fickan fast jag bryr mig. Hon har varit nominerad i P3 Guld nio gånger – och tionde gången gillt kammade hon hem priset. Hurra hurra!

P318

Och publiken ställde sig upp och dansade fuldans mitt i sändning. Förvisso varade det hela i 20 sekunder. Men det var välbehövligt att få sträcka på sig (speciellt i mina jeans. Tänker inte ha jeans som man tvingas ligga ned för att komma i nästa gång…).

P3Guld1webb

Uppträdande band artister under galan var Laleh (bra start!), Mando Diao (disco-sväng!), Elliphant (oooh!), Style of Eye (…intressant), Daniel Adams Ray (jag satt mest och funderade över hans röda rymdkrigardräkt och den vita armén)…

P321

Nonono (årets mest spelade låt på P3!), Linda Pira (hip to the hop!), Seinabo Sey (fantastiskt vackert!!!), Panda da Panda (vafaen var det för nåt?).

P320

Bland prisutdelarna hittade bland annat vi Kodjo Akolor (programledare för galan också, naturligtvis), Sarah Dawn Finer och Emma Knyckare (som här fått syn på mig och min kamera…kanske?).

P322

De delade ut pris till Håkan Hellström. Håkan, som inte helt oväntat kammade hem pris för både årets låt samt Guldmicken. Inget snack om saken, kan var värd det till 110%.

Annars då? Vann verkligen rätt artist, band och låt?
Om man utgår från min ”önskelista” och aningar så gissade och önskade jag jäkligt bra om jag får säga det själv.
Jag tycker absolut att det var rätt artister som tog emot priserna.

P324

Rätt som det var så presenterade sista akten; Elliphant avslutade storslaget.

Snyggaste: Kodjo Akolor i slimmad svart balettdräkt. För ett slag blev jag kär på nytt. Fantastiskt.
Kvällens ”…jag fattar inte?”: Lilla Namos tacktal. Tuff tjej, men hennes tacktal för priset som Årets Nykomling gjorde både mig, och många kring mig konfunderade. Hon tar fram ett litet papper som hon berättar är hennes tacktal, skrivet i taxin påväg hit. Hon börjar läsa: ”Jag har inte hunnit måla naglarna, men det gör inget…”. Grejen är att hon står och håller upp det här pappret och blottar sina blodröda, långa lösnaglar. En kille i publiken ropar det jag själv skulle vilja fråga henne: ”Men du har ju målade röda naglar!”.
Bästa uppträdande: Mando Diao levererade, men förlorade lite poäng på rymddräkterna. Positiv överraskning var när Seinabo Sey glittrade mest utav alla på scenen. Fantastisk röst och pampigt uppträdande. Wow!
En som borde fått specialpris: Björn Olsson. Fantastisk låtskrivare. Jag önskar att mitt liv var som en Björn Olsson-låt (var tvungen att haffa honom på efterfesten sedan. ”Duh!”, varpå han tittade förvånat på mig ”Förlåt, men jag måste bara säga…du är skitbra!”, ”Jaha…oj. Ja, tack.”, ”Alltså…ja, du är skitbra. Jag ville bara säga det!”, sedan skiljdes vi åt. Men nu har jag sagt det, det kändes bra.

And naow då? täntke vi. NOT.
Nu var det ju dags för efterfest på Elite Park!

P325

Så likt pilgrimsfärden vandrade vi uppför gatan och tillbaka mot avenyn. Inne på Park snurrade den gigantiska discokulan kring Göteborgs motsvarighet på Stockholms bögring på t-terminalen.

P327

Jason Timbuktu med vän. Jag har nog aldrig i hela mitt liv skådat ett sådant snett leende som Jasons.
Imponerande, Jason. Imponerande.
Sen är han ganska kort. Fast söt-kort. På ett fint sätt.
Det är fint.
Och så fick han mig att känna mig lite lång också

P326

En annan grymt snygg duo: Ms. Henrik och H. M Hammarin.
Hammarin agerade gästredaktör på Göteborg Nonstop under P3 Guld Galan. Under veckan publicerar vi hans summering av galan. Tills dess, kolla in hans vansinne-videoblogg. På egen risk alltså.

P328

På övervåningen bjöds det på buffé: lax, pulled pork, rostade grönsaker, bröd…
Nom nom!

P329

Efterfesten pågick till ”sent”, som det stod på schemat. Själv blev jag inte särskilt långvarig på festen. Kramar, pussar, mat, toabesök, framtidsplaneringsnack…
sedan däckade jag i en soffa i Partille.

Och just det,
kommer ni ihåg den där dumle-kolan jag skrev om tidigare i det här inlägget?
Jo, såhär var det…
Jag fick ju två dumlekolor på gårdagens förfest till P3 Guld; en åt jag, den andra stoppade jag i bakfickan.
Jag glömde helt och hållet av den där dumlekolan. När förfesten var över och vi gick vidare till Scandinavium låg den tryggt mot stjärten. Sen blev den mosad mot min plats på läktaren. Först efter galan, efter ca 2 timmars sittande kände jag den där bak. Ljummen och kladdig.
Vågade inte titta på min byxrumpa ifall jag hade en brun fläck där bak (som skulle kunna förväxlas med både det ena och det andra…), för om det skulle vara så så hade jag ändå inge annat byxalternativ med mig.
Kanske bidrog jag till någon snackis under efterfesten. Sollebrunnaren med bruna fläcken.
En feskekörka-wannabe men ingen är perfekt…

Tack P3 Guld för iår! Hoppas att vi ses nästa år igen!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

P3 Guld revisited: En gala med många vinnare

2014-01-19 av ozelot

IMG_2248Man får en liten kamera inopererad i hjärnbarken när man besöker P3 Guld. På själva galan för att allt skall tänkas rakt framifrån, mitt emot scenen, för det är där SVT kamerorna finns. Det gör att ifall man hamnar vid sidan av scenen kan man ibland missa saker som kamerorna registrerar. Dvs en massa inklippt grafik med vinnare vars namn man inte lärt sig än, som Abidaz som raskt döptes om till Adidas i liverapporteringen, men även nya stjärnskottet Lilla Nemo som tog hem årets nykomling.
Nåväl, bänkgrannen var behjälplig i rapporteringen där inte storbildsskärmarna var det. För även om alla pristagarna med någon slags pedagogisk välvilja dök upp där var det alldeles för småttig text som dessutom plottrades bort av massa snitsig rutgrafik som gjorde allt för att förvilla ögat.
Bildproducenterna borde tänkt lite med på publiken här och inte bara eftersändningen i TV.

I övrigt var galan föredömligt snyggt producerad och livenumren välkoreograferade – det märks att dansmusiken vunnit mark på bekostnad av skör indie vilket återspeglades i representationen. Panda da Panda – som inte var vidare känd för mig innan än att han är ihop med någon av Rebecca och Fiona (och således inte någon ny gayikon som utklippt ur någon Per Hagman-roman) kalibrerade metronomen ganska tidigt och studsade förtjänstfullt med i yogatrimmad överkropp och det hade varit farlig musik att framföra en bil till.
Ganska många framträdanden bjuder på liknande aerobicspass och ögonfägnad, men bäst av alla var Elliphant som avslutar galan och borde vunnit priset för Årets Nykomling istället för hon som slängde micken i golvet och var straight outta Compton (eller var det någon annan månne?).

Konferencieren Kodjo Akolor fick en hel del ros. I alla fall i ett iscensatt presentationsnummer av Kakan Hermansson och Ebbot m.fl som jag antar skulle vara lite så där lagom wild and crazy. Jag har emellertid inga svårigheter att hålla mig för skratt under transportsträckorna mellan numren, men bänkgrannen hävdade efteråt att hon skrattat åt ett (1) skämt.
”Vilket då”, frågar jag.
”Minns inte”.

Nä jämför man med tidigare höjdpunkter med bl.a Timo, Soran Ismael med flera gör den gode Kodjo en ganska slät figur. Han blir inte bortkommen som Kitty stundtals förvisso men bjuder heller inte på några höjdpunkter – det blir mest massa krystat egodravel och flamsande med ståplatspubliken: ”Du kan inte vinna platsen till efterfesten för du ser ut som en seriemördare”, ”man måste faktiskt vara 18 också”. Hö hö hö.
Kul kanske på Adam Alsings tid. Men den välregisserade publiken skrattar artigt och applåderar när lampan tänds.

Vinnarna då? Ja, inte mig emot egentligen. Icona Pop blir årets grupp och det är helt okej för mig när man får ha en låt med i Girls och en i Samsung-reklamen plus dessutom är bra, vad som kändes som förra årets artist blir Årets – dvs Veronica Maggio (det är ju trots allt ett retrospektiv) och att någon annan än Håkan skulle få Guldmicken hade ju varit direkt tjänstefel av den röstande publiken. Håkan vann dessutom kategorin Årets Låt (Det kommer aldrig va över) och hade den goda smaken att vara där (klart plus), vilket man väl knappast kunde förvänta sig av Sibyllastekaren Avicii (Årets Dans) som dök upp på satellitlänk direkt från Farsta (med en målad Hollywoodkuliss bakom).
Men årets verkliga jubel går tveklöst till Jenny Wilson för årets pop.
Inte vet jag om det är rätt kategori men en statyett skall hon i alla fall för en bara vackra förlorare blir stora vinnare.


Noterat från efterfesten:

– Alla ville hänga med Frej. Det förstår jag för han verkar trevlig.
– Pulled pork har såklart letat sig in på buffémenyn 2014, vad annars. Pulled pork är sönderkokt gris som marinerats väldigt hårt och äts med tillbehör som lax, tunnbröd, sallad och olika röror.
– Hittar man en kompis gör man klokt att hålla ihop, annars riskerar man att aldrig hitta varandra igen utan GPS. Vilket i och för sig är i var mans ficka (där de inte får stanna länge) nuförtiden.
– Bästa dansgolvet är i foajén, framför receptionen (med hårt prövad personal). Men hänger man en gigantisk discokula i taket får man skylla sig själv.
Ms Henrik blev inkallad i ett konferensrum med skivbolagsfolk, för att smida framtidsplaner månne? Vilket väckte viss avundsjuka hos andra närvarande.
– Inte fullt lika kaotiskt i barköerna som tidigare år, även om kortbetalningarna imploderade en halvtimma innan stängning. Innan dess kunde man inte betala kontant (i vissa barer).
– De flesta kändisar var sådana jag inte visste namnet på (hip-hop, dans, hårdrock etc). Men David Hellenius var där.
Han var kortare än jag trodde.
– Det är dyrt för den som inte letar slattar (du vet vem jag tänker på). Eller har medhavda vintetror.
– Nonstopkollegan som ironiskt frågar en ensam nybakad presskille med badge vad brickan är till för, och han skiner upp som en sol över Karlstad: ”Det är meeedia. Du vet, tv, radio, tidningar och sånt där”.
– Väldigt många (kvinnor) har bylsiga långklänningar med romantiska mönster, även fotografen från Guiden. Skönt att slippa vimmelfotografer smart klädda i svart och smart.
– Skäggen är kortare i år, bara Christer kommer undan med sånt.
– Inga polisrazzior på hotellet vad jag uppfattade, alla fick pissa ifred.
Men Teddybears och Looptroop var inte här i år.


Samtliga Vinnare:

Årets Artist
Veronica Maggio – Handen i fickan fast jag bryr mig

Årets Grupp
Icona Pop – This is… Icona Pop

Årets Låt
Det kommer aldrig va över för mig – Håkan Hellström

Årets Nykomling
Lilla Namo

Guldmicken
Håkan Hellström

Årets Dans
Avicii – True

Årets Hiphop/Soul
Abidaz – In & ut

Årets Pop
Jenny Wilson – Demand the impossible!

Årets Rock/Metal
Ghost – Infestissumam

Vi ses nog nästa år! Igen


// Ozelot

Inför P3 Guld – ”Kommer Petter vara där? Jag vill ta en bild på honom. Det måste man ha.”

2014-01-18 av

P3 Guldgalan på Scandinavium börjar närma sig. Närmare bestämt IDAG är det dags och Göteborg Nonstop-gänget är på plats. Kameran hänger naturligtvis med så räkna med en bildbomb även den här gången (förra årets gala kan ni se här!).

Årets artist
Nominerade: Avicii, Daniel Adams Ray, Laleh, Oskar Linnros och Veronica Maggio
Så vill jag: Veronica Maggio. Kan vara för att jag har gått vilse på Sergles torg mest hela hösten, ungefär i samma veva som hon släppte senaste albumet Handen i fickan fast jag bryr mig.
Alla vägar leder inte till Rom, de leder till Plattan och Sergles Torg.
Så tror jag: Daniel Adams Ray. Eftersom han har discoglitterdojor (jojomen, jag såg han allt x antal gånger på tunnelbanan mot telefonplan i höstas) och alla i Stockholm vill bära hans höstkappa från egna klädmärket.

P3-Guld-24-liten

Årets grupp
Nominerade: Hästpojken, Icona Pop, Johnossi, Medina och Movits!
Så vill jag: Johnossi. Trots att gruppen tvingade ställa in hela sin höstturné pga sjukdom så tycker jag att denna duo förtjänar mer uppmärksamhet. Inte minst efter Johns uppträdande under Musikhjälpen med den här Bowie-låten.
Så tror jag: Icona Pop. Untz! Untz! Untz! De gjorde en pampig inledning på galan förra året, och de har ju inte gått åt fel håll för dem efter det direkt heller. Coola tjejer.

Årets låt
Nominerade: Håkan Hellström – ”Det kommer aldrig vara över för mig”, Aki. feta Kapten Röd – ”När solen går ner”, Zara Larsson – ”Uncover”, Cim Cesarion – ”Undressed” och  Avicii – ”Wake me up”.  
Så vill jag: Håkan, förstås. Efter sommarens framträdande på Way Out West har jag blivit helt frälst. Håkan är fantastisk.
Så tror jag: Håkan. Titeln säger ju allt.

Årets nykomling
Nominerade: Elliphant, Miriam Bryant, Panda De Panda, John De Sohn, Lilla Namo.
Så vill jag: Miriam Bryant. Fruktansvärt duktig, trevlig och jordnära tjej. Debutplattan Raised in Rain är riktigt bra. Henne vill jag höra och se mer utav!
Så tror jag: Lilla Namo. Varför? Jag vet inte. Jag vet inte riktigt, jag gick på magkänsla och första tanken som flög opp. Förra året vet jag att jag tog en vimmelbild på henne utan att själv…veta om att det  var hon. Ganska dåligt utav mig.

P3-Guld-20-liten

Guldmicken
Nominerade: Avicii, Håkan Hellström, Icona Pop, Looptroop Rockers, Syster Sol.
Så vill jag: Håkan Hellström. Way. Out. West. Was. The. Best.
Så tror jag: Avicii. Den lille mansvalpen!

Årets dans
Nominerade: Albin Myers, Avicii, Axel Boman, Carli och La Felur.
Så vill jag: Ehe…heh…
Så tror jag: Ehe…hehe…

Årets hiphop/soul
Nominerade: Abidaz, Yung Lean, Mack Beats, Rikard ”Skizz” Bizzi och Stor.
Så vill jag: Asså…
Så tror jag: …njae men…

P3-Guld-38-liten

Årets pop
Nominerade: Jenny Wilson, Little Jinder, Makthaverskan, Sibille Attar och Postiljonen.
Så vill jag: Jenny Wilson! Hon är skön på ett väldigt mysko sätt. Hon vågar vara lite konstig. Eller nej, inte konstig – hon är konst!
Så tror jag: Makthaverskan. Hörs ju på artistnamnet. Power. Girlpower! Men jag tror även att Sibille kan få ett litet pris.Hon gjorde ett bra framträdande på Way Out West i somras och är väldigt P3:lig utav sig.

Årets rock/metal
Nominerade: Cult of Luna, Ghost, In Solitude, Tiger Bell, Watain
Så vill jag: Graveyard.
Så tror jag: Greaveyard.

P3-Guld-28-liten

Andra frågor  och undringar som ni egentligen kanske inte är så jädrans nyfikna på men som jag svarar på ändå för att jag vill:

Ser mest fram emot:
Mando Diao’s framträdande på galan. Black Saturday, live i Scandinavium – HUR BRA kan det egentligen bli? Såhär! *sträcker ut armarna längre än vad som är möjligt*.

Dresscode:
Har sagt det förr, säger det igen – det blir ICKE en nopprig Pippi-tröja jag sprang in i under förra årets förfest på Pustervik. Bedrövligt. Kände mig helt fel bland alla galaklädda donnor och herrar.
Nä, vet ni vad. Jag ska klä mig. Jag ska VA Guldet. En Guldmick. Ja. Det blir bra!
(önska mig göörmycket lycka till för jag har fäen ingen aning om vad jag ska dra på mig….).

Fruktar:
Det värsta som finns, alla kategorier, alla situationer (oavsett om du ska betala med kort efter att ha storhandlat, ha sex för första gången med din nya partner, när du ska ta en ny bild till ditt pass eller ID-kort, när du lämnat in dina svar på en tenta, när du är hos gynekologen för första gången, när du öppnar käften för tandläkaren, när du oväntat möter en bekant inne på ICA och den tittar ner i din kundkorg eller om du kommer med en ny idé till ett projekt du längre funderat ut på ett viktigt jobbmöte…):
”Oj dåh…”.
Det vill man Aldrig höra.

Jag undrar:
* Vad ska Kakan Hermansson har på sig som slår förra årets egendesginade Spice Girls-klänning?
* När får jag vara DJ på P3 Gulds efterfest?
* Hur wild and crazy kommer Kodjo Akolor vara som kvällens programledare?
* Vad får vi till middag?
* Kommer Petter vara där? Jag vill ta en bild på honom. Det måste man ha.
* Kan inte Bob Hund dyka som the big överraskning och spela den här låten? Det hade varit Fan-tas-tis-kt!
* När får man gå hem?

Hur det går?
Det får vi se ikväll!

Göteborg Nonstop är på plats för att rapportera om kvällen. Från mousserande förfest, pilgrimsfärden till Scandinavium och vidare till the wild and crazy efterfest.
Bra?
Jättebra.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsing Josefine

Det var HÅKAN!!!

2013-11-17 av ozelot

I rökrummet stod 18 åriga flickor med ditmålade stjärnor under ögonen och undrade om den hemlige gästen inte kunde…vara…kanske Timo eller nån..?
Sedan bröt de ihop när Martin Elisson plötsligt gick förbi utanför glaset.
De hade åkt dit från Malmö och det var första gången de var på Jazzhuset..tyckte det var konstigt att man fick röka inomhus och tittade frågande på mig.
Jag svarade,” jaa man får nog röka inomhus på lokal, om man har ordentlig ventilation och så..”
(paus)
Fortsatte: ”…fast de skiter nog i det här”


(Stödfest för Kevin på Jazzhuset 16 november 2013)


Fler (dåliga) klipp:

håkan

Studio Draken på Pustervik

2013-09-09 av ozelot

drakeenHöstens första Studio Draken gästas av skådespelaren Adam Lundgren från filmen Känn ingen sorg. Dessutom kommer Anna Bjelkerud från Lisa Langseths hyllade terapidrama Hotell checkar in. Men givetvis blir det filmvisning också: Nina Thybergs film Pleasure kretsar kring en porrfilmsinspelning – och valdes som enda svenska film att delta i årets upplaga av Cannesfestivalen.

Kvällen avrundas med filmquiz signerat Alexander Kandiloros samt Quizadillas Tobias Brandin.

Studio Draken @ Pustervik
Måndag 9 september från 17.30, programstart 18.00 (slut ca 20.30)
Entré: 40 kr (20 kr med Plus-medlemskap)

”Det var mitt bidrag till festivalmodet 2013!” Way Out West, del 3

2013-08-22 av

Andra dagen på Way Out West.
Jag var väl förberedd. Nästan lite VÄL förberedd och ambitiöst klädd med regnjacka, poncho och gummistövlar.
”Tänker fan inte bli blöt och frysa idag!” tänkte jag när jag drog på mig mina gröna stövlar från ICA Maxi i Alingsås med för mycket snören som hänger och slänger och som man får knyta upp sjutton gånger.
Men snygga var dem.

BildWebb1

Det enda problemet nu i all denna grönskan och bland alla picknickfiltar var att det inte fanns särskilt mycket till varken regn eller kyla.

Människor kom i flipflops, perfekt slétna och ljusa denimshorts och bohemsolhattar. Och tygpåsar.
Inte faen hade de svarta för tighta jeans, mammas för stora regnjacka och för tjocka gummistövlar med för mycket snören.
MEN det hade JAG.
Det var mitt bidrag till festivalmodet 2013. Jag svär på att jag var UNIK.

BildWebb3

Men jag gick inte runt och var jättesur över att jag hade valt fel kläder (även om jag inledde det här inlägget ganska bittert, känner jag såhär i efterhand), utan jag cirkulerade på området och gick fram och tillbaka mellan de olika scenerna för att få se så många band och artister som möjligt.

BildWebb4

Första akten ut denna fredagförmiddag fanns borta vid Linné Stage.

BildWebb5

Sibille Attar, en före detta örebroare som varit med i flera olika band innan hon satsade på solokarriären, bland annat Speedmarket Avenue, The Tourettes och Ingenting. Dessutom har hon samarbetat med artister som Camera Obscura och David Lindh.
Media har jämfört henne med bl a Kate Bush, PJ Harvey och Björk, vilket jag är beredd på att hålla med om. Söt tjej. Hon var bra.

BildWebb9

Sedan var det dags att bege sig ut på området igen. Jag tänkte fråga Ozelot om vi skulle köra en tävling innan Way Out West.
Den som ser flest tygpåsar vinner.
Det blev aldrig någon tävling,
och faktum är att det inte var så djavulskt många som jag hade trott. Det som gällde iår var bohemhatten och långa mantelliknande jackor med långt släp. Bullfrisyren var också en hit.
Inte faen hade de svarta för tighta jeans, mammas för stora regnjacka och för tjocka gummistövlar med för mycket snören i alla fall.

BildWebb6

Festivalens hårigaste bidrag, som var oväntat bra, var det svenska bandet Amason. De spelade direkt efter Sibelle på Azalea Stage och drog väldigt mycket publik. De körde hits på både svenska och engelska, vilket fungerade bra båda delarna.
Det här var första gången jag såg och hörde dem. Tydligen ska de ha medlemmar från både Little Majorette och Dungen i sig också. Jag kollade nog inte in personerna bakom instrumenten tillräckligt noga för att känna igen någon utav dem. Skäggmannen tog all uppmärksamhet.

BildWebb7

Sedan så kom den där mannen som jag inte trodde  fanns på riktigt. Han är ett sånt där fenomen som man knappt vet om han existerar eller inte, men ändå fortsätter man att leta och leta och leta i hopp om att…kanske hitta honom.
Och plötsligt var han bara där. Rodriguez.

BildWebb8

Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg om festivalen så såg man på Rodriguez att han var väldigt gammal och trött. Hans döttrar ledde in honom på scenen och han spelade lite trött på sin gitarr.
Jag hade sett väldigt mycket fram emot den här spelningen, men jag tyckte mest synd om honom när jag stod och lyssnade. Ville krama honom, leda honom tillbaka till sin sköna säng, servera honom rabarberpaj med för mycket vaniljsås, låta honom äta hur mycket han ville och sedan få honom att bah jäsa tills han återuppstått från mätthetsdöden.
Men, jag älskar hans musik. Faen vad bra han är.

MonstersWebb1

Strax efter Rodriguez körde Of Monsters and Men igång sin spelning på Azalea Stage. Något som förvånade mig, och många andra fotografer var att bandet körde med fotokontrakt. Men det verkade inte vara så…blodigt allvar, om man säger så.
En fotograf i diket hade inte fått ett kontrakt. Vakten svarade lungt:
”Ah, de är slut. Du får går tillbaka till Belparc och hämta ett konrakt efter spelningen…”.
Hopp.

GrimesWebb2

Grimes imponerade stort på mig, och alla de andra som befann sig i det där packade tältet och framför Linné Stage.
Hon klev in på scenen i någon för stor rock i något militärmönster, stor röd spetsrosett i håret och adidas-tröja. Sådär skönt avslappnat klädd men ändå så rock’n roll och så mycket Grimes över det hela.

GrimesWebb

Hon är så smal och liten. En kropp som en 15-åring (om ens det) och hade sådan jädrans energi att jag fick känslan av att hon led av någon hyperaktiv sjukdom. För, sådan energi, fnitter, glädje och dans som hon levererade mellan de där två syntharna uppe på scenen var mäktigt och jag stod för det mesta och bara och skratta åt henne. På ett bra sätt då.

Grimes2Webb

Första gången jag hörde Grimes Oblivion var jag bergsäker på att
”Okey, det här är pitchad smurfräst!”.
Men, på något vis så gillade jag låten, och när jag fortsatte att lyssna på hennes andra låtar på senaste plattan så fastnade jag för det där mörka elektroniska. Störtskön.
Och, jo – hon har sådär ljus röst. Jag är motbevisad.

GimesWebb3

Jag slängde upp en Facebook-uppdatering där inne i tältet.
”Det här är inget skämt – men alla, alltså ALLA DANSAR!”
Och ja, det gjorde dem. Alla.

Grimes1Webb

Tack Grimes, fantastiskt bra!

HåkanWebb3

Direkt efter Grimes hade alla på hela festivalområdet samma mål.
Vi skulle till Flamingo.

HåkanWebb1

För där bakom väntade ett…tja, lite utav historiskt ögonblick…

HåkanWebb2

Jojomen, Håkan Hellström.
Det här var absolut första gången jag såg Håkan live, men definitivt inte den sista. När jag stod där i fotodiket glömde jag att jag faktiskt var en av de där pressfotograferna och skulle koncentrera mig på att fotografera bandet på scenen. För…på något vis så kunde jag inte riktigt styra mina handklappningar och hejda mig från att sjunga med. Jag var väl inte så extrem som den främre raden i publiken var, men inte långt ifrån. Det tårades lite i ögonen när Håkan inledde med Jag har varit i alla städer. Fantastisk start.

Håkan1webb

När andra låten kom igång, Det kommer aldrig vara över för mig, fanns det ingen hejd på vare sig dansandet eller allsången. Håkan behövde inte göra någonting mer än att bara stå, om man säger så. Publiken kunde allt. Magiskt.

HåkanWebb4

Mattias Hellberg spelade munspel och gitarr, det var kul. Han är skön.
Faktum är att han och jag hade ett litet samarbete under Dinkytown i Alingsås för ett par år sedan. Jag hade fotoutställning och han spelade aukustiskt på ett café i stan. Det var kul!
Ännu roligare var det att se mannen bakom djembetrummorna, Finn Björnulfsson. När jag var fotograf under Musik Direkt i Trollhättan i våras var han där och hade en liten workshop och djembe-jammande med alla deltagare i tävligen. Han fick ett par bilder av mig att använda i sin kommande hemsida.
Världen är liten…

HåkanWebb5

…men Håkans publik var enorm.

Håkanwebb7 HåkanWebb8 HåkanWebb9

Det var fullt ös från början till slut.

En mäktig upplevelse. Jag tyckte om Håkan Hellström innan, men efter det här är jag frälst.
Man måste uppleva honom live för att förstå storheten. Det handlar om så mycket mer att än bara sjunga fint (som faktiskt kan vara jävligt tråkigt om artisten har karisma som ett kylskåp…), det här är så ärligt och…ja, tänkvärt på något vis. Man går lite på moln efter en sånhär uppevelse.

Och gå på moln skulle vi fortsätta göra senare på kvällen.

Bild

Fredagen avslutades mäktigt med The Knife. En minst sagt häftig upplevelse med storslagen och avancerad show på Flamingo Stage.

Bild2

Hade jag varit piggare, och inte varit så nära trötthetsdöden som jag var där och då så hade jag dansat, dansat och återigen dansat. Självklart en helt annan dans än Håkans calypso-sväng. Det här var tungt och mörkt. Och skitcoolt.

Bild3

Fast, om jag ska vara ärlig så stod jag hellre och tittade på programledarna Hanna Andersson och Morgan Larsson från Christer i P3 och deras fantastiska Kung Fu-dans med varandra. Om de nu läser det här inlägget så vill jag bara tacka dem. De  var faen bättre än The Knife själva.

Bild4

Sedan var det dags att ta sista bussen hem för att sova.
Och slänga av sig de svarta för tighta jeans, mammas för stora regnjacka och för tjocka gummistövlar med för mycket snören.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

”Det lät som Johan Falk-epidemin hade spridit sig över festivalområdet…” Way Out West, del 2

2013-08-17 av

Vi är fortfarande bara inne på dag 1 i mitt bloggande och tillbakablick över Way Out West i Slottskogen förra veckan.
I förra inlägget tittade vi på band som Junip och Crystal Fighters. Den här gången är det Daniel Adams Ray, Alabama Shakes och Johnossi bland annat.
Och massa publik förstås.

Dag1

Junip spelade på Linné Stage och det uppriggade cirkustältet var smockat med folk. Nog hade Junip dragit folk oavsett väder, men att spela inne i ett tält under dessa dagar var ingen dålig grej. Folk kom gärna in, oavsett vilket band som spelades, för att skydda sig från regnet och värma sig lite i trånga folkmassor.

BildWebb5

Fast…under Daniel Adams Ray spelning så kvittade det vilket väder det var. Publiken hakade på under både Snook-hitsen och Daniels egna sologrejer. Petter klev in som the special guest med världens fetaste guldkedja runt halsen och ett slimmat vitt linne som visade varje muskelmassa på hans kropp. Daniel såg ut som en liten Emil i Lönneberga-pojk brevid honom. Vad Daniel hade på sig vet jag inte riktigt. En heltvit rymddräkt med strumplångkalsongbyxor under vita shorts och en lite för hård matchande skjorta.
Men det är la skit samma vad människan har på sig. Nog var det mycket roligare med den vita rymddressen än ”The Cool High School since 1982”-tröjan och färdigsletna jeans från JC.

Dag2

När Daniel river första orden i Gubben I Lådan tycks jublet aldrig vilja sluta. Och alla kunde verkligen texten.
Dans, dans, sång, sång. Knappt att Daniel själv behövde sjunga, publiken gjorde det ju så bra själva.

Dag1

”And naow då?!”
Inte alltid så jädrans lätt att hitta sina vänner efter en sån spelning där alla dansa, flyger och far lite varstans.

Dag2

Fast alla visste ju ändå vart man skulle ta vägen: Alabama Shakes på Azalea Stage.
Fantastisk sångerska. Gåshud. Oj oj.
Men, jag ska vara ärlig och hade faktiskt ingen som helst aning om hur det här bandet såg ut eller var live. Jag hade bara lyssnat väldigt intensvit på dem. Älskar den där typen av soul- och bluesinspirerade rocken de kör. Oerhört skön musik.
Jag var bergsäker på att det var en kille som sjöng. Trodde att  det var en såndär Supertramp-grej liksom; vem trodde allra första gången man hörde Logical Song att det var en kille som sjöng?

Men så kom hon, Brittany Howard in på scenen i sin mönstrade klänning och sopade banan. Jäklar, återigen. Fantastiskt. Jag kunde inte sluta le där jag stod i fotodiket och sjöng halvt med i hits som Hold On och Hang Loose. 
Superbra. Tack!

Dag3

Senare blev det tillbaka till Flamingo Stage för att titta på par som myste…

Dag3

…och bästa bompisarna John och Ossi i ett utav Sveriges bästa band, Johnossi. Jag hade höga förväntningar på gruppen. Senaste albumet imponerade verkligen och Gone Forever må vara en aning uttjatad nu – men faen vad bra den är.
Den här gången blev jag dock lite besviken. Det kändes inte som det kom igång någon gång, eller så var det publiken som var lite seg och inte släppte loss som Johnossis musik faktiskt är till för att göra.
Men, jag har sagt det förr, det är fantastiskt att ett band på två pers kan låta så mycket. Nu hade de med sig en organist – but still. Det är så mycket som händer på en och samma gång och Johnossi förtjänar all uppmärksamhet. Även om jag den här gången blev…lite…besviken.

Men, det var inte bara jag som var besviken den här kvällen. Ungefär kring den här tiden fick samtliga det olyckliga beskedet att en utav festivalens allra största artister skulle ställa in. Neil Young and The Crazy Horses. Jag satt i pressrummet när beskedet kom. En funktionär gick runt i lokalen och satte upp lappar om det hela. Inte om vad som orsakade den inställda spelningen, men att den inte skulle bli av och att det skulle komma till att påverka hela deras turné i sommar. Det blev, inte helt oväntat, en oerhört spänd och konstig ställning i hela pressrummet.
”Vafan gör vi nu då?”  satt Anders Nunstedt och en kollega på Expressen och diskuterade. De var inte de enda som såg frågande ut.
Ja, vafan skulle de skriva om nu? Det här skulle ju vara festivalens höjdpunkt. Eller?

BildWebb3

Många ute på festivalområdet grät. Men mest lät det som Johan Falk-epidemin hade spridit sig:
”Amhäh vafan…”

Men, alla var sin ledsna. På kvällen, när solen hade gått ned och mörkret lagt sig som en filt över hela festivalområdet sökte de allra flesta sig till Linné Stage igen för att höra på ett utav kvällens allra sista akter, nämligen Beach House.

Bildwebb2

Bandet bjöd på en fantastiskt fin ljusshow.

BildWebb1

Och publiken njöt. Den här glada tjejen i glasögon var söt. En aning hysterisk men ändå väldigt fin på något vis ändå.
Beach House gör ju väldigt mjuk och lugn musik, men hon var helt lyrisk över framträdandet.
Hon greppade tag i mig när jag var påväg ut från fotodiket.
”Duh! Jag känner hon där framme. Kan du säga till henne att komma hit? Alltså hon med den långa kameran…!” sa hon och pekade längre bort i diket.
Hon…med…den långa…kameran.
Det var några honor där, och ännu fler kameror.
Jag gjorde henne nog en aning besviken när jag sa att jag var tvungen att gå.
Jag lämnade henne åt Beach House igen.

BildWebb6

Folk började lämna festivalområdet framåt småtimmarna.

BildWebb7

Innan jag lämnade området gick jag in på öl-området för att träffa lite vänner. Jag snubblade in i den här killen och reagerade direkt på hans t-shirt. Ms. Henrik, förstås.
”Åh! Döh! Kan inte jag få ta en bild på…din fina tröja?”
”Haha, jo det kan du få. Men du, jag känner igen dig!” sa han, varpå jag såg väldigt frågande ut.
Det visade sig att jag hade fotograferat hans band, The Tranq i Music A Matic-studion förra sommaren då de höll på att spela in sitt kommande album. Lustigt att stöta på varandra här. Ms. Henrik förenade oss.
Så, kom ihåg det – The Tranq. 

BildWebb4

Och det där, mina vänner
var min första dag på Way Out West.
Men ni vet att det definitivt inte var min sista. Nästa inlägg kollar vi in bland andra Rodriguez och Håkan Hellström. Vi dansar i solen, svettas ihjäl i gummistövlar och dricker för mycket fanta.
Myz.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

Bara Göteborg på Villan

2013-08-03 av ozelot

gilbNästa helg blir Villa Belparc vip-område och den vanligaste dialekten kommer utan tvekan att vara en stockholmska som gör allt för att dölja sina mera ödmjuka rötter. Men ikväll är det Göteborg Overload på Villan: För vad kan bli mer Göteborg än Daniel Gilbert OCH Joel Alme? Ja, det skulle väl vara Håkan Hellström då..tänk om han dyker upp?

Live:

JOEL ALME
DANIEL GILBERT
Med bakgrund som gitarrist i Broder Daniel och Håkan Hellströms band är han nu tillbaka med sitt andra soloalbum – Nowadays Daniel Can’t Even Sing.

MOTHER är en kvartett ifrån Göteborg som spelat tillsammans i ca 1 år, och som nu gör sin debutspelning.
Musiken är bluesdoftande, ösig 70-tals rock – tunga riff blandas med melodiösa gitarrslingor och finstämd sång på svenska. Tänk November möter Jimi Hendrix och addera en nypa boogie.

Djs:

KARL SUNDSTRÖM & MATTIS
På stora dansgolvet kommer Karl Sundström och Mattis spela det bästa från vår hemstads rika musikhistoria. Indiehits och allt annat fantastiskt från Göteborgs framsida.

DJURET
Snuskig indie, mysig funk och svettig electro. När Hannah Prescott och Joakim Asplund är på besök i Villan så betyder det bara en sak, på med dansmackorna och kasta dig in i dimman! Räkna med en galen kväll med mycket kärlek, eufori och gåshud!


Villan
20 år // 100 kr // 150 kr i dörren

Med Håkan till WOW känns det ganska klart

2013-07-29 av

beatricetoernros_mg_4534_0”De allra allra största namnen till Way Out West är redan presenterade”, sa Niklas Lundell till Göteborg nonstop häromveckan. Det var en sanning med modifikation, eller så visste han inte vid det läget. För större än Håkan Hellström blir man inte i Göteborg, om ens hela Sverige. När han blev officiellt klar i förmiddags fick nog festivalen det där breda och folkliga namnet som de flesta kan enas om. Jag tror och hoppas att han avslutar fredagens program på den största scenen.

Håkans sommar har ju varit kantad av inställda festivalspelningar och kanske var denna bokning ett uttryck för Håkans egna upplevda önskan att faktiskt göra festivalspelningar – precis som han säger i pressmeddelandet – kanske är det någon behändig goodwillösning mellan bokningsbolag, artist och diverse aktörer då det gnisslats en del på sistone.
Huvudsaken är att han är här.

Tidigare under helgen blev det även klart att Sibelle Attar kommer till Slottskogen och Dungen kommer till Stay Out West. Iris Dements spelning flyttar också till parken.

Klara för Way Out West 2013 är:

ALICIA KEYS
NEIL YOUNG & CRAZY HORSE
RODRIGUEZ
THE KNIFE SHAKING THE HABITUAL SHOW
KENDRICK LAMAR
MIGUEL
CAT POWER
BEACH HOUSE
AZEALIA BANKS
PHOSPHORESCENT
JAMES BLAKE
GRIMES
JOHNOSSI
THE ROOTS
BAT FOR LASHES
GODSPEED YOU! BLACK EMPEROR
LOCAL NATIVES
TAME IMPALA
SOLANGE
DANNY BROWN
DISCLOSURE LIVE
HAIM
OF MONSTERS AND MEN
ALABAMA SHAKES
GOAT
DANIEL ADAMS-RAY
ANGEL HAZE
JUPITER & OKWESS INTERNATIONAL
JUNIP
SIBILLE ATTAR
RAVI COLTRANE
BEN ZABO
CRYSTAL FIGHTERS
CHEIKH Lô
LA YEGROS
IRIS DEMENT

Klara för Stay Out West:
INGRID DISCO (Lykke Li, Miike Snow, Peter Bjorn and John m.fl)
LORENTZ & SAKARIAS
SHOUT OUT LOUDS
AUTRE NE VEUT
DUCKTAILS
UNKNOWN MORTAL ORCEHSTRA
PISSED JEANS
MOUNT KIMBIE
DUNGEN
MONEY
SKATERS
DEPTFORD GOTH
MARIAM THE BELIEVER
SOHN
MIKAL CRONIN
SWIM DEEP
AUSTRA
KATE BOY
STEVE MASON
THE STAVES
LUNE
LITTLE JINDER
PORTER ROBINSON
JULIA HOLTER
AMASON
VENUS X
MOUNT KIMBIE
TOKIMONSTA
AIRHEAD
KLUBBKÖREN
MYKKI BLANCO
DJ RASHAD & DJ SPINN
CASHMERE CAT
STUDIO BARNHUS
ELECTRIC WIRE HUSTLE
ABDULLA RASHIM
VAZ
EL PERRO DEL MAR
MACK BEATS
STAY POSITIVE
YAST
DUCKTAILS
KIM CESARION
MERCHANDISE
MAYA JANE COLES
SAY LOU LOU
JENNY HVAL
ALLAH-LAS
FACTORY FLOOR
THESE NEW PURITANS
POSTILJONEN
VILLAGERS
KWAAI
LOOPTROOP ROCKERS
T.S.O.L
MF/MB/
KAAH
RIKARD ”SKIZZ” BIZZI
TTRAPPMUSIK
STOR/LINDA PIRA/SALAZAR BROTHERS
ZACHARIAS BLAD
URBAN CONE
SVENSK BAS
CHANNEL 3
HENRIC DE LA COUR
KONTRA MUSIK (FRAK, MINILOGUE, TM404 och ULF ERIKSSON)
NILS BERG CINEMASCOPE
GORAN KAJFES
KÖNSFÖRRÄDARE
MAKTHAVERSKAN
MEGATRONE
INDIANS
JAGWA MUSIC
MAX PEEZAY
SOUSOU & MAHER CISSOKO
DANIEL HUNT OF LADYTRON (dj-set)

Spela i Avesta eller betala tillbaka Håkan! Det säger Peace & Loves Advokat

2013-07-22 av

hakan_hellstrom_4Efterspelet efter Peace & Love ser ut att bli en komplicerad sak, åtminstone rent juridiskt. Det kan drabba Håkan Hellström, som kan tvinga tillbaks sitt stora förskott som landade på ett par miljoner.
Så spekulerar i alla fall flera medier idag. Hellström – som väl är den enskilt största svenska publikmagneten just nu – fick även ett mångmiljonbelopp från Siesta! som även den omgående gick omkull.

Mindre smickrande epitet som ”festivaldödaren” började snart cirkulera, men Siesta! var snara att friskriva Håkan för personligt ansvar utan pekade på en tvist med Live Nation.

20-talet miljoner är anspråken som artisternas representanter för närvarande riktar mot Peace & Love, medan konkursförvaltarens juridiska representant naturligtvis försöker minska denna summa så mycket som möjligt. Detta genom att åberopa den svenska konkurslagstiftningen som ger mycket starkt stöd för boet och gäller alla, oavsett om man heter Håkan Hellström eller Pet Shop Boys.

Därför är det alltså fullt möjligt för Peace & Love, enligt deras advokat Henric Schef, att undslippa sig betalningsansvar om artisten kan hitta en fullgod ersättningskonsert, men även att kräva tillbaka ett stort förskott.
Det handlar helt enkelt att samla alla tillgångar, fordringar och skulder i samma kassakista, innan någon slutlig fördelning kan ske.

Nu behöver det inte gå så långt, tycker den i sammanhanget ganska rådige advokat Shef, som för konkursboets räkning själv vill ge sig in i konsertbranschen:
– Jag skulle vilja att han spelade på Motorstadion i Avesta. Det skulle vara något som många hade tyckt varit roligt och det hade löst problemet med hans förskottsbetalning, säger Henric till Avesta Tidning.
Något som Håkan Hellström själv inte är negativt inställd till, enligt GT/Expressen.
– Angående förskott från Peace and love så måste jag hänvisa till Live Nation, jag har inte med de frågorna att göra. Angående spelningen så är det en fantastisk idé att spela på Motorstadion. Bara att köra från mitt håll, underbar idé. Så snart som möjligt hoppas jag!

Närmare 75 miljoner är de sammanlagda skulderna för P&L där den absolut största posten på 50 miljoner gäller leverantörer. Skulden till biljettinnehavarna uppgår till 7.8 miljoner.

// Ozelot

”Hej kom och hjälp mig. Jag är knappt sju år och vågar inte kolla på Voxpop!” Metaltown, del 6

2013-07-13 av

Metaltown61Blogg

Lördag. Tredje och sista dagen på Metaltown 2013.
Utifrån den här dagens spelschema så skulle det för min del bli lite utav en tidsresa. En tillbakablick liksom. Flera utav banden har påverkat en på flera olika plan och det handlar om både tv-spelsdramatik till brustna hjärtan.

TheSword1Blogg

Det första bandet jag såg när jag kom till festivalen på lördagsförmiddagen var The Sword. Precis som många andra så förknippar jag dem bl a med låten Freya i Guitar Hero.

Kommer ihåg så väl när vi köpte det där spelet
(det här blir en gigantisk parantes i Metaltown-tillbakablicken, men det är sånt ni får när ni kollar in den här bloggen. Så det så.).

Hela släkten hade åkt över till Danmark under dagen. Ombord på båten åt vi massor av mat, spenderade alldeles för mycket småmynt på spelautomaterna (”Tur i spel, otur i kärlek!” vet jag att min mamma sa till mig när det klirrade till i min vinstkassa, för under den här perioden hade min klasskompis storebror gått och kärat ner sig i mig och jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Jobbigt läge. Men det tar vi en annan gång…). Jag hade för mycket brunt utan sol-kräm och väldigt högt håt (bildbevis finns här!). I slutet av dagen när vi anlände tillbaka till Göteborgs hamn igen åkte mamma, syster Louise, min kusin Benny och jag direkt till Bäckebol och El-giganten. Vet inte vad klockan var. Stax innan stängning i alla fall.

Vi skulle ha allt. Playstationen 2, kontroller och Guitar Hero.

Sword2Blogg

Jag tror jag låg kvar i bilen och halvsov medan syrran och kusinen var inne i affären. Jag vaknade av att de smällde igen bildörren. Det första jag fick syn på var massa gröna självlysande (såg det ut som i alla fall…) plastpåsar.

– NU SKA VI SPELA! sa Louise.
Och jädrar vad de spelade den natten.
– Får jag pro…?
– NÄ! Nu har jag köpt det här! Du får vänta! sa Louie.
Jag gick och la mig den kvällen utan att ha fått röra någon utav de där plastgitarrerna.

Tragiskt.

Idag har jag spelat kanske lite för många gånger på de där gitarrerna. Syrran och jag åkte till och med upp till Uppsala för att tävla i någon Guitar Hero Championship (som för övrigt var bland det konstigaste vi varit med om).
Men, det var då det.
Nu har det gått några år sedan det där Guitar Hero-beroendet tog över våra liv.
Men, det kommer alltid att sitta i – och jag ska inte sticka under stolen med att berätta att de ryckte i mina, och många andras fingrar i publiken, under Freya.

Metaltown16Blogg

The Sword påminner en del om Queen of the Stone age, Black Sabbath och Graveyard. Tung och hårig 70-talsdoom.
Kolla in. Nu.
Myz.

Metaltown57Blogg

Vädret var precis lika fint som gårdagen, om inte finare. Stämningen var, så klyshigt som det kan låta, på topp. Någon vemodig stämning över att det var sista dagen på festivalen hade inte dykt upp ännu.
Banden spelade, fansen röjde, thaibambamamman stekte kyckling till thailådorna, besökarna låg och sov på asfalten och fåglarna flög.

Metaltown58Blogg

Ännu en vanlig syn i fotodiket; säkerhetsvakter med pokerface. Det kanske inte hör till vanligheterna att man väljer att plåta vakter istället för bandet som står på scenen och som flera hundratals fan skriker efter.

Men,
alla funktionärer och vakter på, bakom och framför scenen är ju en viktig och stor del av festivalen för att det ska funka.
De förtjänar lite uppmärksamhet.

Metaltown75Blogg

Det enda som skiljer dem åt är att…
de står på varsin sida om kravellstaketet.
Nästan i alla fall. Ett okänd fanskap lät sig inte distraheras av Jakob som jobbade som säkerhetsvakt under festivalen.
Jag skrev lite om han och hans möte med Slipknot-sångaren. Läs det inlägget här.

Metaltown59Blogg

Matutbudet var klassisk festivalmat. Langos, hamburgare, korv, falafel, thai och…pannkakor. På ett ungefär.
Extreme Food hade ett matstånd längst in på området. Jag hörde talas om deras matutbud första gången under årets Sweden Rock när Magnus Uggla provsmakade ätbara insekter live i P4. I samma veva fick jag ett mms från min syster som hade fått smaka på sin pojkväns ”Blair’s Habanero chips”.
– Det finns choklad rövhål också! hade hon skrivit i samma sms.
Så, är du sugen på att provasmaka rövhål med chokladsmak, syrsor, bajskaffe och liknande
– kolla in deras hemsida, eller besök butiken i Göteborg.

Metaltown64Blogg

Bengans hade ett stånd precis vid entrén. Där inne pågick det signeringar med flera olika band som medverkade på festivalen.
Kön var ofta väldigt lång och jag gick dit för att kolla in vad för fans som stod och väntade så tålmodigt i solen.

Metaltown65Blogg

…och det är när man får syn på sånt här, unga fans som gråter och nästintill hyperventilerar när de får träffa sina största idoler. Den här tjejen fick nästan mig att börja gråta. Det var så fint att se. Jag kände igen mig så väldigt mycket i hennes situation. Att först stå jättelänge i kö och vänta.  Genomlida minuter som känns som timmar och sedan sakta, sakta men säkert ta myrsteg framåt. Man anar bandet där framme vid singeringsbordet men vågar inte titta för länge eller stirra på dem, då är man ju bara jobbig. Man viker ner blicken så fort man blir upptäckt. Tittar istället ned i det där skivkonvolutet som man redan bläddrat i sjuttiotolv gånger. Alla de där gångerna man läst och analyserat texterna, tacktalen och studerat bilderna på samtliga bandmedlemmarna i. Nu var det ju viktigt att välja vart bandet skulle singera, så att det inte skulle bli krångligt framme vid bordet.
”Do you want me to sign here?”
”Eh…”
”Or here?”
”…aaah…”
”Or where do you want me to sign?!”
”EEEEEEEH?!”

När den här tjejen kom fram till sina idoler, Amaranthe fick hon en kram av sångerskan Elise Ryd. Hon blev helröd i ansiktet, tårarna sprutade hon kramade krampaktikt om Elise. Det var så fint. Samtliga i bandet och flera i den långa kön bakom henne log och såg ut att bli lite rörda dem också av hela situationen.
Efteråt la hennes pappa armen om henne och de gick gemensamt från signeringstältet. Hon kunde inte sluta titta på skivan som hon just fått bandets alla spritpennor-kråkor på.

Återigen; älskar vi inte fans?

Metaltown67Blogg

Jag tycker det där med headbanging är ganska intressant.
När man köat i flera timmar framför kravellstaketet i väntan på att äntligen få se ”sitt band”, och när det väl är dags så ”bangar” man.
Jag kanske är skittråkig som inte fattat den grejen, men vill man inte kolla på bandet? Vill man inte följa varje move, rörelse och ögonblick på scenen? Man måste ju se när basisten ramlar baklänges på förstärkarsladden, när sångaren petar i näsan i samma sekund som kameran framför honom kickar igång och det hela visas på storbildsskärmarna och när skogsturken kommer fram och frågar:
– Vem var det? Vem var det som kasta?
(favorit i repris, han var ju ganska kul när han kom faktiskt!)

Jag lät lill-gammal där, ja.
Nä, fan. Förlåt. Headbanga och banga hur ni vill.
I don’t care, blanda inte in mig i någon moshpit bara – jag är för veklig för det.

HardcoreSuperstar3Blogg

Hardcore Superstar är ett band som också är väldigt mycket barndom för mig.
Det var mamma som försökte få mig och min syster att börja lyssna på dem efter att deras debutsingel Liberation spelats flitigt i programmet Voxpop någonstans i början på 2000 (eller i slutet av 90-talet. Jo. Möjligt…). Allt var blått, bubbligt och väldigt…fult. Lite för korta luggar, lite för korta tröjor och lite för mycket läppenna. Programledare var Josefine Sundström.
Jag fastnade inte lika hårt för dem som mamma och Louie. Jag tyckte sångaren Jocke Berg såg läskig ut i sitt glittersmink i den där Liberation-videon. Han såg ut som Marylin Manson. Panik. Mentalsjuk. Tvångströja. Hej kom och hjälp mig. Jag är knappt sju år och vågar inte kolla på Voxpop. Kolla bara.
Så, därför var det inte jag som var det största fanet i familjen. Jag var för rädd. Det var mer mamma och Louie som gick på konserter stup i kvarten med bandet i Göteborg. Mormor fick vara barnvakt åt mig de kvällarna. Minns att jag fick snickra en fågelholk tillsammans med morfar och sedan sitta i köket och måla den med mormor.
Tiden, minnen…
Men, jag minns första spelningen med bandet. Det var föresten min allra första konsert någonsin.
Det var på Okej-dagen på Liseberg.
Sju år var jag. Håkan Hellström hade precis släppt Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Syrran försökte ta sig längst fram, tror banne mig hon lyckades kanske bra med det för att bara ha varit nio-tio år. Jag själv stod kvar lite längre bak med mamma.

Hardcore hängde med i flera år. Sakta men säkert blev det jag som tog över den där fan-rollen av oss i familjen och gick på signeringar och spelningar i stan. 2005-2006 tror jag dock att det tog slut. De hade blivit för mycket sleaze och glam för min smak.

HCSS1Blogg

Men nu stod jag där på Metaltown och fick se bandet igen.
Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att deras senaste plattor är bedrövliga,
däremot håller de tidiga (Bad Sneakers and a Pina Colada samt Thank You) fortfarande och ibland händer det att jag spelar låtar som Have You Been Around och Shame när jag ute och spisar plattor.

HardcoreSuperstar5Blogg

Förutom det vanliga manuset (”Hello Metaltown!”, ”Mår ni bra? Jag sa: MÅR NI BRA?!”, ”Fan vad fina ni är!”, ”Vi älskar er!”) så gjorde Jocke Berg en sköning med att plocka upp två glada, fnittriga fans uppe på scenen för att utbringa en skål för Göteborg och metallstaden.
– Och vad heter ni då? försökte sångaren fråga och lugna ner de två spralliga tjejerna som hoppade omkring som två duracellkaniner.
– Hihi, haha! Jag….thihi…heter…tihihi…Joh….aa…nn….a! säger en av tjejerna och skrattar halvt ihjäl sig. Jocke Berg är inte sen på att haka på.
– TIHIHIHIHI! Å GUD VAD ROLIGT DET VA DÅ DAH JAH! HIHIHI!

HCSS3Blogg

Och det dansades, sjöngs och skålades som bara den där uppe. En utav tjejerna var tydligen en professionell dansare och svängde på höfterna som om hon aldrig gjort något annat. Något som fick Jocke Berg att hamna lite i skymundan och den andra tjejen att fnittra ännu mer hysteriskt.
Mycket underhållande att se på.

Metaltown63Blogg

Alla fick inte komma upp på scenen.
Då kan man se lite ledsen ut…

Metaltown68Blogg

Så,  Hardcore Superstar bjöd upp fans på scenen, skålade, slängde ut kärleksförklaringar i var och varannan mening till publiken och gjorde, hör och häpna, någon aukustisk myz-version av Nationalteaterns Barn av vår tid.
Vad jag tyckte om Hardcore Superstars version?
Jag vill inte säga något om det.
Jag…
nä, jag vill inte säga något
mer än att jag fortfarande var i chock när jag tog plats framför Meshuggah på Blood Stage en liten stund senare samma eftermiddag..

Messhuga1Blogg

Meshuggah, som betyder ”galen” på hebreiska bildades redan 1987 i Umeå. Sen dess har de släppt nio album med sin progressive metall.
Jag kommer ihåg när jag gjorde en photosession med ett band i Trollhättan för ett par månader sedan. Det var musiktävlingen UKM och jag arbetade som fotograf under en intensiv dag, från morgon till sen kväll då jag plåtade både promotion- och livebilder (ni kan kolla in några utav dem här!). Ett band hade dragit in i ett cykelförråd för att få lite variation på bilderna och inte bara mot en simpel tegelvägg.
– Vänta! Killar! Vi måste köra Meshuggah-minen! sa en utav bandmedlemmarna.
– Meshu…ha? frågade jag och förstod ingenting.
Men det gjorde inte så mycket. Bandet ställde upp sig och gjorde…någon min som jag fick bevittna flera gånger om under konserten. Det var ju ingen charmig min direkt, men visst – det var rock’n roll. Det såg ut någonting såhär ungefär.

Efter spelningen fick jag ett sms utav Jakob som hade stått i diket som säkerhetsvakt under konserten.
”Insåg att Meshuggah lika gärna skulle kunna ha en hund som sångare. Jag skulle inte hört någon skillnad.”
Well, Jakob är ju djurvän och allt det där – så jag vet inte om han älskade det, eller…tvärtom.

 

Metaltown44Blogg

Alla orkade inte röja lika hårt. Det är tur att man har vänner…

Metaltown15

…och kärlek som kan ta hand om en när man känner sig lite trött.

Metaltoen62Blogg

På tal om det, att ha vänner, nära och kära…
Trots att jag åkte ensam till Metaltown, bodde själv och transporterade mig till och från festivalen (för det mesta) på egen hand så kände jag mig aldrig ensam. Antingen träffade jag klasskompisar, arbetskollegor eller människor man fotograferat under andra festivaler…

Metaltown42Blogg

..eller så stötte man ihop med helt nya okända människor som man hängde med om kvällarna. Sista dagen firade jag festivalen med en öl. Tyckte jag var värd det efter att ha tagit närmare 2 000 bilder under dessa dagar. I säng 03 om kvällarna och upp kl 08 för att redigera bilder och skriva. Men, jädrar vad skoj det har varit.

Men, som sagt
man behöver aldrig vara rädd för att känna sig ensam på festival. Det är inte farligt att köpa endast en biljett till sig själv och dra iväg. Tvärtom. Det är jäkligt coolt och kul. Man kör allt i sin egna takt, kollar in de banden man själv känner för, äter när man blir hungrig, tar en öl eller två om man är sugen på det och går hem när man tycker det är tråkigt. Och känner man sig ensam så är det ingen som tittar snett på dig om du startar en konversation om något onödigt men oh så intressant.
Så det så.

Metaltown53Blogg

Festivalmodet varierade.
Svarta t-shirts var väl…ganska poppis, om man säger så.
Motörhead speciellt. Eller sådana där Death metal-band med så komplicerade typsnitt och loggor att man knappt kan läsa vad det står.
Men jojomen, nog fanns det ett par kontorsnissar med slips och pressveck på byxorna. Likaså några receptionistdamer i vita högklackade skor och sjal kring halsen. Om det var några som stack ut bland alla de där höga punkfrillorna, sprayfärgade skinnjackor och piercingar så var det nog ”kontorsmänniskorna”.

Metaltown54Blogg

Kvällen kom och solen började gå ner. Folk kramades och delade på cigaretter och öl. I bakgrunden spelades ”When a hero comes along, with the strength to carry on…” och…
Nä. Men det kunde ha gjort det, med tanke på att de hade spelat Modern Talking vid matstånden alla de andra dagarna under festivalen,
samt avslutat torsdagens Mustasch-spelningen med att sätta på Whitney Hustons ”I Will Always Love You” på högsta volym (aldrig förr har jag hört sådan allsång på en festival…).

Metaltown70Blogg

Från öltältet uppe vid Close Up-stage såg vi solen gå ned bakom träden,
sedan var det dags för ett utav de sista banden under festivalen, också det bandet jag sett allra mest fram emot att få se live and alive…

Witchcraft1Blogg

…nämligen Witchcraft. Jag fastnade direkt för deras psykedeliska, riffiga och tunga 70-talsgung. Det låter väldigt Queen of the Stone age, Black Sabbath, Mustasch och Graveyard över det hela, om man skulle sammanfatta det på ett ungefär. Jag vet att band inte vill höra att de låter som något annat, men för att ni ska förstå på ett ungefär hur det låter så beskriver jag det så.
Om man skulle vara djup, lite svår och kanske jobba professionellt som musik- och konsertrecensent så skulle man kunna beskriva Witchcraft med lite hjälp från filmens värld.  Mer känslor måste till också.
Kanske som en mardröm (eller Unreal Tournament-spelet när de ska sno flaggor från varandra) med kungliga riddare i en Sagan om Ringen-värld, fast skitigare och lite mer action-scener. Ibland är du en krigare, kämpare och vinnare – för att i nästa stund va en liten träl på stengolvet.
Typ.

Nä.
Jag ska nog inte bli en professionell recensent.

Metaltown71Blogg

Hur jag än skulle beskriva Witchcraft och deras insats under Metaltown så skulle alla vi som var där och då vara eniga om en sak
– att det var jäkligt bra. Så bra att jag till och med missade att ställa mig i diket under Korn som var lite utav festivalens största namn.
Men…äh.
Witchcraft är mer min påse. Mycket mer min påse. Världens bästa påse.

Witchcraft3Blogg

Kväll började gå mot natt och ungefär här packade jag ned kameran i väskan. Jag fastnade inne i Close Up-tältet under hela Witchcrafts spelning och ännu senare på Pentagram, festivalens absolut sista band.

Metaltown72Blogg

Jojomen, vi gick lite mot ljuset där inne skulle man kunna säga. Utanför tältet plockades öl-tält, bajamajor, scenbyggen och kravellstaket ner i snabb takt av alla funktionärer och vakter medan vi, de sista festivalbesökarna sökte sig mot tältet och lyssnade till de allra sista tonerna från det allra sista bandet på den allra sista dagen på årets allra sista Metaltown.

Metaltown73Blogg

Självklart uppstår det alltid något slags vemod när festivaler tar slut.
Men, det här var definitivt inte samma ”sorg” som man hade efter Sweden Rock Festival (ni kan läsa om det här!).
Nu gick man ifrån Metaltown med ett leende på läpparna. Nöjd, gó och glad. Festivalen var bättre än väntad med fantastiskt många bra bandbokningar

Så,
tack Metaltown, fansen, banden, funktionärerna och alla inblandade i årets Metaltown. Applåd, eloge, kramar, pussar, fred och kärlek till er.
Den här festivalsommaren har börjat oerhört bra,
låt den fortsätta så.
Med eller utan ”expertrecensioner” ang. konserter och band-stilar.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine 

 

Välkommen till Håkans värld: Bli statist i filminspelning

2012-09-05 av ozelot

Under september-oktober spelas filmen En midsommarnattsdröm i Göteborg. Filmen är inspirerad av Håkan Hellströms låtar och karaktärer ur texterna figurerar i filmen. Känner du att du själv är en sådan har du chans att medverka som statist i en inspelning på Jazzhuset onsdag 12 september.

Filmens manus är skrivet av Cilla Jackert i samarbete med Håkan Hellström, och bygger helt på den värld som befolkas i Håkan textarkiv, och personer och scener kommer kännas igen i filmen.
För regin svarar Måns Mårlind, och duon har samarbetat förr i produktioner som Spung tillsammans med medregissören Björn Stein.

Någon ersättning kan tyvärr ej betalas ut, men du kommer att serveras mat under dagen samt även se två olika band som uppträder.
Låter detta intressant, anmäl ditt intresse till statist.hakanhellstrom@gmail.com
eller ring på 0700-435999.

Inspelningen sker mellan 12-22, och du kommer även få instruktioner om klädsel etc.

Inspelning av En Midsommarnattsdröm
Jazzhuset (Erik Dahlbergsgatan 3)
Onsdag 12 september 12-22

Broder Daniel Gilbert på Yaki-Da

2012-04-12 av

Daniel Gilbert gör rätt okej Göteborgsrock som med debuten New african sports, soul café club no 1 inhöstade hela tre myskoxar av fem möjliga i Dalarnas Tidning. Det lär ha tillkommit en del nytt material under håltimmarna på turnéer med andra musiker, som till exempel Augustifamiljen och Håkan Hellström. Säkert får vi höra en del av det nygamla ikväll.

Daniel Gilbert @ Yaki-Da
Torsdag 12 april
Restaurangen (på scen 22:30)
Entré 60 kr

Känn ingen sorg i Göteborg: Klubb Saturn

2011-11-25 av ozelot

Nästan all bra svensk musik kommer från Göteborg. Få har väl utmanat den tesens hållfasthet mer träget än salig C*B, som under tiotalet år utforskade den göteborska indie-undervegetationens skära kloakhål med ivrigt prövande tunga i hopp om förlupna rester. Visst var det så att han en kväll satt med de med de stora grabbarna backstage på klassiskt etablissemang och delade lina efter lina bara för att några dagar senare skriva en krönika om hur löjligt det var att ta kola?

Vi skall i alla fall skänka en tacksamhetens tanke till C*B då få gjort så mycket för att mytologisera den Göteborgska musikscenen och dess gladiatorer med tändsticksarmar. Ikväll blir det en hyllningskväll till Göteborgs musikscen på Klubb Saturn, en av Göteborgs äldsta klubbar. Enbart musik från Göteborg alltså.

Klubb Saturn
Plats: Henriksbergs Takterrass (ingång från puben), Stigbergsliden 7
Öppet: 21.00-02.00 // 40-60 kr (innan/efter 22.00) // 18 år
Happy Hour 21-22
www.popklubb.se

Känn ingen sorg för mig Göteborg

2011-10-14 av ozelot

Nä jag tror aldrig Håkan var kär i den fulaste flickan i världen. På gamla Kompaniet under 90-talet – långt innan Känn ingen Sorg – var han kung och indieflickorna fick något glansigt i ögonen och kunde skruvat sig hela vägen ner i golvet på de svajiga pillersbarstolarna. Det är 11 år sedan debutplattan hände, Håkan har blivit vuxen och skaffat trafiksäker familjebil, men på Kontiki firar man det fortfarande som om det inte fanns någon morgondag. När kommer dildon utformad efter Håkans huvud?

Håkan-festival @ Kontiki

Fredag OCH Lördag 20-02
60 kr // Flasköl 29 kr

Arvikafestivalen ställer in

2011-06-27 av ozelot

Arvikafestivalen har sedan 1992 varit syntharnas egen lilla favoritfestival, och bokningar som Einstürzende Neubauten och Kraftwerk satte lilla Arvika vid kanten av Glafsfjorden på musik- och mediakartan. På sedare år har vi bevittnat ett breddat musikalisk utbud – med båda Håkan Hellström och Bright Eyes – men också stadiga publikrekord under det sena 10-talet.
2010 upplevde man ett radikalt publikbortfall och festivalen brottades ånyo med stora ekonomiska problem, och prognoserna har fram tills nu varit illavarslande. Nu är det definitivt slut.

Troligen är det nya cityfestivaler som Way Out West som inledde Golgatavandringen, och när slutligen Hultsfred återuppstod från de döda – med tyska festivaljätten FKP Scorpio som tung finansiär i ryggen – förlade festivalen till samma helg i ett slags Chicken race så innebar det troligen slutet.

Nu undrar man vad som kan hända med bokningar som Front 242, Aphex Twin och Röyksopp? Kanske kan någon göteborgsk arrangör med matjord i fickorna snyta åt sig dessa och kanske inleda en ny, spännande era på nyräddade Storan?

En helt ok kväll i Slottskogen

2011-05-31 av ozelot

Det är Andra långdagen på lördag vilket i vanlig ordning torde innebära reggaemusik, precisionskryssande mellan jonglerande träskmonster med guano i håret, folkölspimplande 16-åringar och vad värre är barnvagnar. Sedan är det Håkan Hellström-konsert vilket torde innebära ännu fler folkölspimplande 16-åringar, föräldrar-på-stan utanför själva konserten som tycker att den där Håkan är lite charmig ändå och ett veritabelt Klondyke för pant-tanter.

Någonstans i Slottsskogen lär alla som inte går hit ta vägen efteråt och mitt stalltips är till sommarens första upplaga av EN HELT OK KVÄLL.

Djs är Fanny & Karin, Katakomb, Dickjocke & Daniel
Som vanligt är cash king vilket torde innebära sån där burkölsförsäljning för en tjuga.

En helt OK kväll (Någonstans i slottskogen)
Lördag 4 juni 22-06
Allemansrätten gäller

Spridda snuttar ur ”2 steg från Håkan”

2011-01-31 av Goteborg Nonstop

Alltså, jag trodde aldrig jag skulle skriva följande mening. Men: Håkan Hellström börjar stå mig upp i halsen. Inte alls musiken som fortfarande kan sätta fingret på den allra ömmaste punkten och lämna blåmärken stora som tennisbollar.
Men själva fenomenet Hellström…

Bok, skiva, specialkonsert på specialkonsert och sen alla dessa tidningsomslag som förföljde oss under förra året. Det blir liksom lite OD on HH, är ni med mig?

Nu kommer alltså snart även filmen. Oklart när, men den är inte färdig till pågående filmfestival. Trots det kommer lite, lite av det som finns att visas imorgon, tisdag, på den största duken av dem alla. Den på Draken.

Johan Boisen, Björn Fävermark och Torbjörn Martin har följt efter Håkan med sin kamera under denna hysteriska period som väl började i augusti på Way out West och sedan bara snurrade fortare och fortare.

På Drakens podium kommer Per Sinding-Larsen att fråga ut filmmakarna som alltså tydligen faktiskt släppt till några bildrutor ur det som skall bli 2 steg från Håkan.

Work-in-progress: 2 steg från Håkan
Draken tisdagen den 1 feb kl. 12.30

Stoppa pressarna! Håkan Hellström spelar på P3 Guld

2010-12-06 av ozelot

P3 Guld kanske inte är den största galan i landet. Men det är definitivt en av de allra roligaste efterfesterna. Hela göteborgs indieadel står och vinglar i baren, och oops, där var ju Robyn!
Nu kan du vingla ihop med Håkan Hellström. Eller ramla..

Håkan Hellström Live på P3 Guld.
Lördag 22 Januari i Lisebergshallen

Jag vet vilken dy hon varit i

2010-11-30 av Goteborg Nonstop

Var du på Håkankonserten i Scandinavium nu senast?
Kanske syns du i videon som släpptes idag.

Alla dansar efter Håkans pipa

2010-11-05 av Goteborg Nonstop

En gång för flera år sedan hällde en kompis till mig ut ett fullt, nyinköpt glas rödvin bakom ryggen, rakt ner på golvet, bara för att tindrande kunna säga Ja tack!!! när Håkan frågade om han fick bjuda på ett glas vin.
Ungefär samma sak gör svensk media idag när Håkan släpper en skiva, en fotobok eller ungefär gör vad som helst. De offrar sig, kommer tindrande springande och upplåter förstasidor.

Imorgon står Håkan på Scandinavium och klubbgöteborg tävlar om de bästa argumenten för att just de ståtar med bästa efterfesten.
Kontiki tar nya Klubb Dalia skamlöst de hemlösa till hjälp och skänker hela dörravgiften till dem. Oklart hur pengarna distribueras dock.

Jazzhuset kör på ett annat spår och spelar på att Håkan började sin karriär i de sunkigt vinröda lokalerna. Halleluja har bjudit in hur många liveakter och DJ:s som helst som alla skall tolka Håkan efter bästa förmåga.

En kollega till mig sa idag att nån fan borde ställa frågan rakt ut hur länge han tror att han kan leva på sin naiva uppsyn utan att kunna ta en ren ton?
Är du av den andra uppfattningen kan du äta, dansa, gråta och andas in Håkan från tidig eftermiddag på lördag till söndag morgon…

Foto: John Scarisbrick

En orgie i vår stad – Förhandstitta på videon till River en vacker dröm på PSL

2010-10-04 av Goteborg Nonstop

Av någon outgrundlig anledning valde inte Hr Hellström Nonstop, som enligt mig borde varit det självklara förstahandsvalet, för förhandsvisning av nya videon till River en vacker dröm.
men visst PSL har såklart funnits lite, lite längre, så låt gå dårå.

Det är Göteborg från sin allra finaste sida. Det är igenkänningsfaktor med både hjärtknip och en tår i ögonvrån när jag tittar. Det är så jävla Håkanskt att man borde kräkas. Men jag bara ler och tycker det är underbart.

Du hittar den här, tom imorgon. Och sen på hela jävla Internet tills du dör. Förmodligen även snart i en reklamfilm producerad av stora kommunala eventbolaget.

Håkan Hellström släpper nytt: Digital singelrelease redan på Lördag

2010-09-10 av ozelot

Håkan Hellström är mannen som inte kan misslyckas. Ända sedan en minst sagt svajig konsert i Bragebacken för tio år sedan inför 50 personer som sågades av recensenterna har han slagit in pannbenet på alla förväntningar och tagit det hela ett steg längre. Håkans uttalande om att ”folk kommer reagera med rädsla” när de hör nya albumet ”Två steg från Paradise” (släpps 13 Oktober) här väckt spekulationer, och rykten om att den nya skivan vill ta tillbaks lyssnaren till de vilda Madchester-åren har hällt vatten på tvivlarnas kvarn.

Jag känner ingen oro alls. Håkan brukar alltid ro hem det ändå, och musiktidningen Gaffa har förhandslyssnat på skivan.
Läs artikeln här.

Redan Lördag 11 september blir det digitalt singelsläpp på spåren ”Saknade te havs” och ”River en vacker dröm” som framfördes live på Way Out West.
Kolla in på Håkans hemsida i morgon.

Håkan enligt mig. Take it or leave it.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9YcDbUw7hRA&feature=player_embedded]

Da Matteo förlänger festivalsommaren

2010-08-18 av Goteborg Nonstop

Jag avblåste sommaren och utropade officiell höst redan i måndags.
Semestern var slut, det regnade på tvären och papperskorgarna var fulla av förvrängda stålskelett som en gång kallades paraply.

Idag ändrade jag mig en stund när jag på en 20-minuterspromenad fick ta av mig jackan och mötte många mycket välutvecklade fjortonåriga flickor i linnen mindre än min vän tioåringens.
Ska inte de vara säckiga och djupt skurna under armarna nuförtiden förresten?

Da Matteo tror på åtminstone ännu en dag av sommar och slår till med gatufestival mitt i veckan, när de flesta som jag sakta försöker ta oss tilbaks in i vardagen igen. Gott så.

Folket bakom insåg redan tidigt att den där konserten vid åttasnåret i Slottsskogen i lördags skulle sätta fart på gnistan igen och hålla den brinnande i flera dagar. Därför lovar alla liveakter att framföra Håkanlåtar på scen under kvällen.

Sammanfattningsvis kan man säga att det blir mat, folköl, dj:s, shopping från butikerna runtomkring som har flyttat ut sina grejer på gatan och livemusik på parkeringsplasen på Magasinsgatan. Och riktigt gott kaffe får man förmoda. Sen blir det såklart efterfest.

DaMatteo-festival
Parkeringen på Magasinsgatan 17A
torsdag 19 augusti kl. 18-22.30
Officiell efterfest på M2 Backyard
Tid: 23-03
Entré: 50 kr (fribiljetterna är nu slut!!)
Ålder: Rek. 23+
DJ Nibc (The Eye/Berlin) spelar på innergården

Showtime Håkan: Lördag på WoW

2010-08-14 av ozelot

Pavement: Det här var en av världens bästa band för mig under 90-talet. De låter och ser lika slyngliga ut nu som då, collegeöverliggarna som numer skaffat sig klädsamma trivselkilon. Men bara några. Rock-tishorna sitter bra nu med och det gör ackorden också. Omöjligt att inte tycka om, men inget man skär upp handlederna till 2010.
Briljant låthantverk rakt igenom och de skäms dessutom inte för att spela hitsen.
Det är ju de folk vill höra. Erkänn!

Anna von Hauswolff: Det är märkligt att försöka ta till sig Annas musik med massa rödvinshipsters sovande i rabatterna gnuggandes sina migränknölar från gårdagen och LM blå i mingipan. Men hon försöker.

Snart Håkan
. HAN lär i alla fall inte ha något problem att engagera spritsvettiga journalister.

Till alla törstiga:
Jag själv skulle mig till att slå in en drill utanför festivalområdet, och på några korta meter snubblade jag nog inte över mindre än sju gömda bag-in-box. Det är dyrt på området, och vänskapspriserna på vip-området verkar vara ett minne blott. Nu tar volontärerna till och med MIG på pungen i insläppet.
Är det meningen att man skall ge dricks då?

GBG regn eller inte: Håkan på WayOutWest

2010-08-14 av ozelot

När folk säger att Håkan sjunger falskt blir jag så jävla trött. För det är helt enkelt inte sant.
Alla som nån gång hamnat i en replokal och hört och sett Håkan jamma med sina kompisar vet att varenda muskel i hans kropp är tonsatt. Med absolut gehör.

Ni behöver inte tro att han var kär i den fulaste flickan i världen. Det var han aldrig. Han förnekade sig knappast och vilken kille i den åldern skulle gjort det.

Jag bodde länge i lägenheten under den där en del i den kretsen bodde, och jag kan säga att det inte fanns en söndagmorgon man inte väcktes av fotsteg i trapphuset från någon indieflicka som måste skynda hem innan mamma vaknade. Med sperman fortfarande rinnande utefter låren.
Nere men uppe på fem.

Håkan Hellström är tillbaka på WayOutWest. Han utlovar redan nu en rekordlång låtlista, och faktum är att jag ser betydligt mer fram emot den konserten än någon gammal senig dinosariefarbror.
Fatta. Att. Det. Kommer. Bli. Tryck.

Bonusinfo från Håkans special-DVD från Peace and Love:
Man får till exempel veta att Håkan lider av gigantiskt ymnig rövsvett. Kompisarna i bandet brukar tydligen tracka honom för detta.
Även solen har fläckar, hör ni det!

Håkan Hellström
Lördag 19:55
Flamingoscenen

Att krossa en dröm: WOW släpper endagsbiljetter

2010-07-08 av Goteborg Nonstop

Vad är ett godtagbart skäl till att tacka nej till en nära släktings bröllop? Jag har ägnat åtskillig tid åt att fundera över om en Håkan-konsert i Slottsskogen är ett? Samtidigt har jag såklart närt en förhoppning om att spelningen skall ligga på fredagen för då finns det en rimlig chans att vara i Oslo kl. 14 dagen efter…

Nya bryderier nu. Idag släppte Way out west sina endagsbiljetter och i och med det även vilka band som spelar vilken dag. Jag kommer att få se TSOOL med symfonikerna, fint så. Men drömmen om Håkan dog idag.

FREDAG
M.I.A.
Iggy & The Stooges
LCD Soundsystem
Paul Weller
The xx
Jónsi
Miike Snow
The Soundtrack of Our Lives med Göteborgs Symfoniker + hemliga gäster
Med många fler.

LÖRDAG
Håkan Hellström
The Chemical Brothers
Lykke Li
Pavement
Reflection Eternal feat Talib Kweli & Hi-Tek
La Roux
Mumford & Sons
Konono No1
Med många fler.

Endagsbiljetter går alltså att köpa från och med idag. De kostar 900 kr + serviceavgift. (775 om du är under 18) Program med tider och övriga artister och programmet för klubbspelningarna får vi dock vänta på ett tag till.

GBG regn eller inte: Håkan är klar för WayOutWest

2010-06-29 av ozelot

När folk säger att Håkan sjunger falskt blir jag så jävla trött. För det är helt enkelt inte sant.
Alla som nån gång hamnat i en replokal och hört och sett Håkan jamma med sina kompisar vet att varenda muskel i hans kropp är tonsatt. Med absolut gehör.

Ni behöver inte tro att han var kär i den fulaste flickan i världen. Det var han aldrig. Han förnekade sig knappast och vilken kille i den åldern skulle gjort det.

Jag bodde länge i lägenheten under den där en del i den kretsen bodde, och jag kan säga att det inte fanns en söndagmorgon man inte väcktes av fotsteg i trapphuset från någon indieflicka som måste skynda hem innan mamma vaknade. Med sperman fortfarande rinnande utefter låren.
Nere men uppe på fem.

Håkan Hellström är tillbaka på WayOutWest. Han utlovar redan nu en rekordlång låtlista, och faktum är att jag ser betydligt mer fram emot den konserten än någon gammal senig dinosariefarbror.
Fatta. Att. Det. Kommer. Bli. Tryck.

Bonusinfo från Håkans special-DVD från Peace and Love:
Man får till exempel veta att Håkan lider av gigantiskt ymnig rövsvett. Kompisarna i bandet brukar tydligen tracka honom för detta.
Även solen har fläckar, hör ni det!

Hur ser tonårsdrömmarna ut om tio år?

2010-05-07 av Goteborg Nonstop

Jag tillåter mig för ett ögonblick att vara exakt så gammal som jag faktiskt är och reflekterar över hur allting går i cykler. I början av mitt sexuella uppvaknande runt decennieskiftet 80-90 fanns det alltid ett ansikte som framträdde tydligare än andra när jag slöt ögonen.

Omgiven av kolsvart hår, med skinnpaj och pinnsmala ben och med en röst som nästan ensam kunde ta mig över gränsen fanns Thåström där inristad på insidan av ögonlocken. Fast inte Joakim Thåström som han såg ut då. Herregud, han var ju nästan redan på väg in i Peace Love and Pitbull-träsket vid den tiden, hade barn och åtminstone ett äktenskap bakom sig. Nä min Thåström såg ut som han gjorde säg, 1982. Då hade jag inte ens börjat i grundskolan…

1995 hade jag flyttat till Göteborg och kom lagligt in på de klubbar där banden jag ville se spelade. Logiskt nog är jag därför en produkt av de tidiga åren med det göteborgska musikundret. Broder Daniel, Honey is Cool, en massa andra band, för att till slut dansa mig galen till Håkan Hellström när det blev 2000-tal. Det var soundtracket till min vuxenresa. Människor som var lika gamla som jag och sjöng om saker om jag begrep så förtvivlat väl. De var förfestmusiken och trösten vid krossat hjärta. Men inte en enda gång drömde jag om de rösterna när jag fumlade med knappar och skärp på nån poppojke nattetid. De blev aldrig några sådana ikoner.

Det är snart tio år sedan ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” kom ut på singel. Det skall firas med en jättemarsch genom Göteborg som skall besöka alla de platser Håkan Hellström sjungit om. Det blir Stigbergsliden och Gullbergskaj, Magsinsgatan och Gårda. Över 200 personer har redan anmält sig till eventet på facebook som alltså inte går av stapeln förrän den 8 maj.

Och flickorna är många. De tillhör nätverk för gymnasieskolor och högstadium. De ignorerar att Hr Hellström numera är en gubbe med sambo och barn. Jag inbillar mig att när de blundar så ser de en Håkan i sjömanskostym framför sig. De vill ramla dåliga gatan fram med den Håkan och inte med gubben som sjunger på konserthuset med Sven-Bertil Taube.. Jag hoppas ni är med mig, jag förstår dem bara så himla väl.

Vad jag däremot funderar på ganska mycket är vad som är deras soundtrack till vuxenresan? Vem kommer dagens femåringar att fantisera om i sina mörklagda tonårsrum? Förslag, någon?

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-07-09

Det var ett tag sedan SKRONK släppte sin skiva LIVSTID. Skivbolagsdirektören, konstnären, musikern mm DAN FRÖBERG var på plats på Crippas för att sälja SKRONKS skivor. Det är Margita Persson som målat omslaget. Ingen text på framsidan av konvolutet, Fröberg anser att det är snyggare utan. Jag sitter med Primadonnan…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-07-11

Jim Morrison, Dylan, Öijer & Adonis är större poeter än va jag är Men jag är jäkligt bra det är jag. Att acceptera droger & pedofili är inte liberalt utan omoraliskt common sense brukar leda en rätt Carl Maria von Weber Det regnar tussilago vid glömda garageportar som präntats av…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-07-11

OM DU FÅR OVÄNTADE GÄSTER Ett halv kilo fläskfärs släng den i en glasform rund eller avlång, ej stor platta ut den ta salt och svartpeppar över alltihopa vänd över den ena halvan över den andra och platta till så den täcker hela formen hacka två stora klyftor vitlök, tycker…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...