Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Primadonnan ser HÅKAN HELLSTRÖM på TV som SUGER åt sig flickorna. Trollbindande

2019-06-18 av Primadonnan

  Jag kollade på TV, Håkan Hellströms konsert som han gjorde 2013 på Skansen. Håkan Hellström är vår tids Bellman. Det var fantastiskt att se och höra denna konserten med Håkan. Han sjöng sina fina låtar och jag kunde inte skriva ned vad de hette för jag hade inget att skriva på. Han har fått mig och unga människor att lyssna på sin vackra musik och sina texter. Inte bara brötig rock och pop som många håller på med. Alla åldrar sitter som tända ljus när Håkan sjunger. Han KAN ju faktiskt sjunga. Vi urgöteborgare har proddat många fina artister genom åren, ända från 1960 till idag. Jag är glad att jag har träffat denna eminente nutidens Bellman som även han borde göra en konsert på SLOTTET för KUNGEN som Bellman gjorde. Första gången satt vi bredvid varann på Liseberg när han fick Lisebergspriset. Jag sa att han va bra och duktig. Det är ovidkommande vad han svarade. Andra gången träffades vi på Bergakungens biograf då jag sa att jag var glad att vi låg i samma bokfönster i Femman. Jag sa att vi borde laga mat tillsammans i TV. – Jaså, sa han, ja du lagar ju bra mat har jag hört. Jag talade om Bosse Sjöqvist och TV. Alltihop va hastigt och lustigt så vi sa hejdå sen och lycka till, tror jag.

  Håkan är en svärmorsdröm, en sån man vill man ha till sin dotter eller dotterdotter. Han sålde ut Ullevi och har haft en publik på 64 000 på en kväll. Jag har bara stått framför 20 000 på Råsunda, men det gick inte in mer folk. Hans kvalite är han går fram till publiken och får dem att lyssna, han har en magisk utstrålning, han kan trollbinda, alla flickor som står där känner att han sjunger bara för dem. Han tittar på dem och tar dem i handen, han suger dem åt sig. Åtminståne på Skansen.

  I början hoppade han och skrålade med dålig röst men idag sjunger han mera fint och ingående och lite likt Bellman. Han har ju blivit mera mogen och skriver mer vackra låtar. Alla ungdomar som är på hans konserter sjunger med i hans låtar. De är tydligen lätta att ta in. Han är odödlig som Bellman och Evert Taube, lär bli hågkommen långt efter sin död.

Det VAR Håkan!

2016-05-12 av ozelot

håkanDet VAR Håkan. Och det händer bara i Göteborg. Jazzhuset medan det stället fortfarande var något att ha.
I rökrummet stod 18 åriga flickor med ditmålade stjärnor under ögonen och undrade om den hemlige gästen inte kunde…vara…kanske Timo eller nån..? (De var så söta att jag nästan kände mig lite hebefil, men bara nästan).

Sedan bröt de ihop när Martin Elisson plötsligt gick förbi utanför glaset – Det är en liten glasförsedd hytt kallad gaskammaren.
De hade åkt dit från Malmö och det var första gången de var på Jazzhuset..tyckte det var konstigt att man fick röka inomhus och tittade undrande på mig.
Jag svarade,” jaa man får nog röka inomhus på lokal, om man har ordentlig ventilation och så..”
(paus)
Fortsatte: ”…fast de skiter nog i det här”

Den hemliga gästen på Stödfesten för Kevin, just ja.
(Kevin lever dessvärre inte längre, men jag tror inte att han skulle vända sig i graven för att jag lägger upp detta lilla fina minne.)

Under kvällen spelade även José Gonzalez, Theodor Jensen och andra fina lirare, Jerry Boman blev först inte insläppt på grund av miss i gästlisteträsket och Henrik Berggren spelade en hårdrockslåt i Dj-båset.

Snart släpps nya biljetter till Håkan Hellström på Ullevi

2015-11-13 av ozelot

Tillhör du de som gick miste om en biljett till Håkan Hellström sommaren 2016 4:e och 5:e juni? Pass på, för någon dag sedan tillkännagavs att Live Nation släpper fler biljetter med start fredag den 13:e kl 09:00. Så sätt på kaffet och starta igång datorn, ty nu är det skarpt läge alltså, länk till biljettköp hittar du här bland annat.

Det rör sig om flera tusen biljetter per konserttillfälle som släpps denna omgång, men räkna med en strykande åtgång även nu.

Foto: Josefine Larsson

Foto: Josefine Larsson

A Tribute to Håkan Hellström: Håkan Afterwork med fotoutställning

2015-10-23 av ozelot

håkanDet är mycket Håkan nu. Nu kan du förlägga din fredagsafterwork till en fotoutställning med mingel på Gothia Towers galleridel A Gallery. Utställningen med Håkan Hellström-bilder som du aldrig sett honom innan inkluderar fotograferna Johannes Berner, Mikael Göthage, Christer Hedberg och Michael Winnerholt,

Efter öppningen av utställningen blir det ”Håkan- Afterwork” i baren twentyfourseven, där det kommer att säljas prints i limited edition på fineart-papper.

Christer Hedberg skänker dessutom intäkterna från försäljningen av hans bilder under fredagen till Göteborgs Räddningsmissions insamling ”Göteborgs viktigaste”, till förmån för deras arbete med Göteborgs utsatta.

Sandeng Art presenterar:
Tribute till Håkan Hellström

När: 23 oktober
Tid: 18.00
Var: The Gallery Gothia Towers

”Nu är han större än Springsteen” Extrakonsert med Hellström på Ullevi

2015-10-17 av ozelot
Foto: Josefine Larsson

Foto: Josefine Larsson

Jo, jag kan se rubrikerna framför mig i Grönköpings-Posten, specialbilagor med låttexter och gamla recensioner som man får vada genom på väg till entrén. Om man vill gå alltså, jag ids inte. Men många ville, 95.000 stod i kö när biljetterna släpptes och så stort är inte Ullevi. Men trösten är nära: Det blir en extrakonsert.

Den koncisa kungörelsen från Ticnet lyder så här:
”Efter en enorm efterfrågan och stort tryck vid biljettsläppet kan vi nu konstatera att konserten snabbt sålde slut. Och att vi nu adderar ytterligare en konsert dagen efter, söndagen den 5 juni 2016”.


Själv tyckte jag det var en större nyhet att Håkan spelade vänsterback i division 5 laget FC Linné

Håkanhyllning och baluns på Jazzhuset

2015-06-04 av ozelot

håkanBrukar tycka illa om evenemang som försöker casha in på andra evenemang utan att egentligen ha ett smack med dem att göra. Men å andra sidan är ju Håkan rätt bra på att casha in själv, och Jazzhuset är ju trots allt klassisk Håkan-mark.
För ett år sedan var det stor konsert på ett sprängfyllt Ullevi, och även då hölls en hyllning som kom med i Håkan Boma Ye!-film.

Då var det kö till Jazzhuset långt innan öppning. Det blir repris i år med håkanvideor på stora scen, temadrinkar, varenda håkanlåt som spelats, håkantävlingar och så mycket mer.

Och du, kommer du i sjömanskostym kommer du in billigare

Håkanfest @ Jazzhuset

När: 22-03 4:e Juni 2015
Var: Jazzhuset
Kostar: 100/80 i sjömanskostym

Mattias Hellberg @ Fredag på HAK #2

2015-02-22 av

Under våren kommer Scandic Europa presentera ”Fredag på Hak”; en ny artist varje månad som uppträder i hotellbaren varje fredag.
I  januari kunde vi se och höra Hurricane All Stars med Daniel Gilbert i spetsen uppträda med inbjudna gäster som Ebbot och Håkan Hellström (inte kattskit någonstans alltså), och nu i februari är det Mattias Hellbergs tur.

Så, i fredags: ett par vänner och jag åkte in till stan och kollade in Mattias andra gig på Scandic.

Hellberg_5234

Till skillnad från de tidigare gångerna jag sett Mattias Hellberg hade han den här gången ett helt band med sig på scenen. Efter senaste släppet i höstas, In Egolectricy Harmony, begav han sig ut på en miniturné med endast en gitarr som sällskap. Han gjorde bland annat en jättefin spelning på Oceanen i oktober som ni kan läsa om här

Hellberg_5169

Det blev material från både Mattias karriär och ett par covers av bland andra Faces och The Smiths (jag som inte har nå’ vidare relation till The Smiths blev positiv överraskad då det var en himla bra låt. Antingen så gjorde Mattias och co. en grym version av låten, eller så är…originalet lika bra. Måste kolla upp vilken låt det var bara…).

Hellberg_5217

Förra veckans gäst var Kent Norberg från Sator. Den här gången var grammis-aktuella sångerskan Ann-Sofie Hoyles från Spiders med uppe på scenen. Riktigt kul tyckte jag!

Hellberg_5204

Förutom att spelningen var alldeles för kort så var det en riktig fin kväll. Måste ge en eloge till Scandic och HAK för den göörmysiga lokalen. Tyckte det var en kul idé att ha scenen mitt i lokalen istället för längst bort i något hörne.

Hellberg_5225

Bra kväll.
Det enda ”OH NO!”-skvallret jag har att bjuda på är att fantastiska bandet Drömriket med bland andra Ralf Gyllenhammar från Mustasch, Magnus ”Adde” Andreasson, Niclas Englin från In Flames och Jonas Slättung som hörts mest i P4 inte kommer att spela ihop något mer.
”Har du sett dem en gång så…får du nog räkna det som den sista och enda gången.” hörde jag från säkra källor.
Ledsen är jag nu.

Jag fick i alla fall se dem en gång.
Klicka här för att se mitt inlägg om det.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Mattias Hellberg om ett veck i pannan, att spela skivor i en garderob och kommande skivsläppet

2014-10-15 av

Det är en kall eftermiddag i oktober som jag träffar musikern Mattias HellbergCafé Blå Huset vid Konstepidemin.
Jag skulle vilja skriva att Mattias är en göteborgsprofil, eftersom han ständigt är aktuell med antingen sitt soloprojekt eller samarbeten med andra göteborgsrelaterade band. Men det är han ju inte. Han är ju en värmlänning från Karlstad med den snällaste dialekten en människa han ha.
Vi skippar profil-snacket.
Vi säger bara Mattias.

Som sagt; ständigt aktuell – för är det inte egna soloprojekt så är det samarbeten med andra band och artister. Det är inte direkt små namn heller. Sveriges absolut största artister som Håkan Hellström, The Soundtrack of Our Lives, Nationalteatern, Hellacopters, Totta Näslund, Stefan Stundström och många fler. Listan kan göras lång.
Och idag släpps hans senaste album In Egolectric Harmony.

Trots det, alla dessa stora samarbeten och turnéer i hela Sverige, så finns det en osäkerhet hos Mattias. En grubblare som tänker alldeles för mycket emellanåt. Eller som Håkan Hellström sa till honom en dag i replokalen:
”Det där lilla vecket du har där, just där, i pannan – vi måste få bort det.”

Under en nästan två timmar lång intervju pratade Mattias och jag mer om just osäkerhet, grubblaren inom honom, flytten till Norge och kärleken, att spisa plattor i en garderob och kommande albumet Egolectric Harmony som precis har släppts. Det är dags att lära känna Mattias. Inte Mattias & The…
Det handlar om Mattias.

webbmattias

Det är mycket som händer just nu för Mattias. Mötet på förmiddagen hade dragit ut på tiden och han stapplar in på caféet där vi bestämt tid för möte några minuter efter 14:00. Efter att ha skakat hand och fått köpt sig en kopp cappuchino sätter han sig tillrätta på stolen framför mig. Jag frågar honom hur han mår och han berättar lite kort om gårdagens återträff med ett par gamla vänner (”så…blev det… lite vin och så….”) – men också att det är mycket att göra just nu i samband med skivsläppet;
The Egolectric Harmony.
– Men det är bra att det är mycket att göra! Det mår jag bättre av att göra. Man har ju alltid saker att göra, men nu blir det mer påtagligt när man ska släppa en skiva.

Varför flyttar du till Norge?
– Min tjej kommer därifrån. Det blir lättare att för mig att flytta på mig än för henne, i och med att jag reser redan så mycket i mitt jobb. Nu är det så att när jag kommer hem till mig efter en turné så kommer jag ju hem men ändå inte, för att jag vet att ska till henne, och sånt där. Man har ingen gemensam bas. Känns inte som man landar riktigt. Det blir ostabilt.
– Jag känner mig ganska hemma i Oslo. Jag har ett bra socialt nätverk där, vilket är skönt. Jag är inte sådär tuff så att skulle kunna flytta till..tja, New York eller något liknande. Felet är att jag tänker att saker ska varar svårare och jobbigare än vad de egentligen är…

Du har ju samarbetat med så sjukt många andra band och artister…
– Jo, det har ju blivit det. Det är nästan lite för många.
Känns det så?
– Näej! Jag gillar ju det! Jag gillar ju att få spela med andra, det ger mig väldigt mycket – och det är nog bra för att utvecklas och få träffa folk och få lite ”inputs” från olika människor.
– Jag är ju liksom ingen utpräglad låtskrivare. Tyvärr. Det är en del av min karaktär som saknas. Jag har inte en såndär ”Nu jävlar ska jag skriva”-go inom mig. Jag hade det när jag spelade in andra albumet (Out of the Frying Pan, Into the Woods, 2008), då gick jag till replokalen och bestämde att jag verkligen skulle göra en skiva. Jag var där från 10:00 till 18:00 varje dag, tio dagar i sträck och verkligen skrev. Det funkade så jag borde verkligen prova det igen.

Namnlöst-3

Vad hände med din klubb Moozy Moozy på Pustervik? 
– Jag var liksom ”färdig” där. När man stod och spelade skivor, typ i garderoben bland alla vinterjackor om vintrarna och svor över att det var trångt så var det inte så roligt – men det var en charm i just det också. Men, näe. Jag slutade för det var inte lika roligt längre.
– Sist jag var DJ var i vintras, när vi var ute och turnerade med Håkan Hellström. Jag och Finn, som spelar percussion i bandet,  fick äran att vara DJ’s och spela på några klubbar under turnén. Det var ju kul!
Åh! Vad roligt!
– Ja. Fast…det var ju typ bara vi i bandet som dansade… eh, hehe.    

Det är tio år sedan du släppte din första egna soloplatta. Den är ju ny, men ändå inte… för du gör lite cover på dig själv skulle man kunna säga, dina egna låtar i ny tappning. 
– Första tanken var att jag hållit på länge och har släppt fyra plattor i mitt namn, men… samtidigt slog det mig att jag liksom inte byggt upp någon egen publik. Nu vill jag sammanfatta och förhoppningsvis ta ett steg vidare, och för första gången göra min alldeles egna soloturné. Nu är det bara jag och en elgitarr, inga andra.
– Jag har ju skapat det där lite själv; redan på första skivan kallade jag mig ”Mattias Hellberg & The Healing Hand”, nästa ”Mattias Hellberg & The White Moose” och på senaste plattan Gurimolla så blev det ”Mattias Hellberg & The Fur Heads”.
Varför det?
– Jag vet inte. Nu känner jag i efterhand att…det  var ingé bra idé. Det är jag själv som strulat till det där, har inte…hittat min egna publik. Jag gömmer mig på något konstigt sätt, så att jag inte ska stå för allt själv…eller, ja, det är någon fånig grej. Någon jävla feghet. Vill inte bära allt själv…
Är det jobbigt att sitta såhär, göra intervjuer och prata om dina egna grejer?
– Nej! Jag menar, nu babblar jag ju som aldrig förr känner jag. Det här är kanske någon form av terapi och kanske bara är bra att prata om sådana där saker som jag irriterar mig på hos mig själv. Så NU i fortsättningen ska jag skippa de där bandnamnen. Nu är det Mattias Hellberg – bara. Jag vet inte vad jag vill göra nästa gång. Kanske blir synthprogrammerat?

Är det för att du…tänker för mycket på vad andra ska tycka och tänka om din musik? 
– Ja tyvärr så…eller njaoe, alltså… klart man vill att folk ska gilla musiken så att man har någon chans att få komma ut och spela för folk, sälja skivor och lite t-shirts så att man får ihop pengar till hyra och mat och sånt där. Givetvis önskar jag det. Att man ska skriva åtminstone några låtar som är öppna att möta en större publik.
– Jag är nog en grubblare. Tror jag. Eller, det vet jag att jag är. Jag har svår att säga vad jag tycker. Oftast är det väl bra att säga vad man tycker och bolla det med andra, men det är jag tyvärr dålig på.
Är det inte sånt du skulle ta upp i dina låtar då?
– Det finns väl vissa mönster i mina låtar om just det. Det är feghet tror jag. Lite tveksamhet.  Jag är rädd att göra saker värre, tror att man ska förvärra något, såra någon eller att det jag säger på något sätt ska vändas mot mig själv. Jag vet ju att jag kan hamna i grubbleri, men det är ju trist att man har en sådan aura. Eller att det sitter där som ett dumt lås som hindrar mig i mitt skapande och det jag gör.

Hur känns den här kommande turnén då, att åka ut utan band?
– Det ska bli spännande. Ja, spännande är ordet. Jag ska åka tåg under hela turnén. Och det är just på tåg som jag har lättare att skriva låtar på. Inte buss, båt, flyg eller annat – just tåg är det något speciellt med.

Det är något speciellt med Mattias också. En värmlänning som säger ”En mycket god vän…” på Karlstadmål liksom, önskar att man kunde tatuera in det någonstans (med dialekten i det då, förstås, på något sätt…).

Ikväll, den 15 oktober (samma dag som albumet släpps, hurra!)
gör Mattias Hellberg ett ”Instore”-gig på Bengans och bjuder på ett smakprov på kommande skivan.
Bengans, Stigbergstorget klockan 17:00. 

Lyssna på senaste albumet här!

Se Mattias Hellberg live på Oceanen!
När: 25 oktober.
Pris: 120:-
Hur: Biljetterna hittar du här!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine Larsson.

 

Det handlar om timmar nu

2014-06-02 av

Det är inte längre två veckor, inte heller en vecka eller ens ett par dagar kvar
– det handlar om timmar nu. Ett par fjuttiga timmar som jag strax ska sova bort. Det kommer gå så fort.
Eller så är det just DET det inte kommer att göra.

Det är stor sannolikhet i att jag likt ett litet barn natten till julafton eller födelsedagen kommer att ligga vaken inatt och vrinda och vända på mig i sängen, få för mig att vara toanödig eller törstig i gryningen och då måste gå upp en helt orimlig tid som verkligen är helt absurd att gå upp vid.

Jag går upp för trappan till övervåningen och mot badrummet. Morsan kommer då att vakna hon också eftersom dörren till toaletten är alldeles intill hennes sovrum.
”Varför är du uppe nu?!” kommer hon att fråga nyvaket.
”Jag…måste ju gå på toa…” kommer jag att svara med osäkerhet i rösten, för jag är ju inte alls toanödig och jag vet att mamma också vet att jag inte är det.
”Mhm…” ska hon svara och vända på sig irriterat om i sängen medan jag går in på toan med huvudet sänkt för att sedan där inne kämpa med att få ut en liten kissedroppe bara för att, men allt som kommer är ett litet ljudmikroskopiskt ”plupp”.

Sedan ska jag dra på mig pyjamasbyxorna och ställa mig och spegla mig en stund. Väntar med att spola. Återigen, det ska ju verka som att jag faktiskt var kissenödig.
Jag har utslag på hakan och kinderna. Finnar eller plitor som aldrig vill ge med sig utan som bara byter plats med varandra. När den ena har försvunnit så dyker det upp någon en annanstans. Ser ständigt ut som jag har ovårdad hud eller fast i puberteten med dålig hy och allt vad det innebär (bra på så sätt att busschauförerna och tågvärdarna alltid tar mig som ”Ungdom” och inte ”Vuxen” när jag pendlar mellan Sollebrunn, Alingsås och Göteborg. Tjänar sisådär 20-30 spänn på det varje gång…). Sätter upp håret i en toffs.
Varför då?

Klockan är 04:40 och ingen kommer tänka att man passar bättre i uppsatt än utsläppt hår, men på något vis känns det ändå bättre med hästsvansen. Känns som det passar ansiktsformen bättre. Jag har komplex för mitt runda ansikte och barnsliga kinder. Jag känner att jag alltid har haft det komplexet och kommer nog dras med det ett bra tag till,
om jag inte bara bestämmer mig för att skita i det och istället bara va lite gó.

Ungefär i den sekunden kommer jag att komma på mig, hur töntig det egentligen är att haka upp sig på ett par kinder. Hur töntigt det är att tänka på dem när jag om bara några timmar kommer visa upp dem för sisådär 20-30 000 okända personer från hela Europa och inte faen kommer de att stanna upp och titta på mina kinder och låta de påverka hela deras dag där nere på det där gröna området i södraste Sverige. Det där gröna området där solen alltid lyser, där det alltid är varmt, där vallmon alltid är som finast och där inga kinder varken är för stora eller för små. De är alldeles perfekta.

Sedan ska jag le framför spegeln. Tönt-le överdrivet mycket. Ta ett sånt där farmor-grepp om ena kinden och dra lite extra i det bara för att det är roligt. För att kinderna är så mycket jag. Samtidigt som jag hatar när folk säger någonting om dem, något om mina ”runda gulliga kinder”, så känner jag att det är så jädrans mycket ”jag” och kommer alltid att vara så jädrans mycket ”jag”.

Spolar till slut på toa, tvättar händerna och går sedan ut ur badrummet. Går förbi mamma som ligger kvar i sängen fast med ryggen vänd mot mig. Trots det så tittar jag mot hennes håll och ler jag stort och brett. Hon ser mig inte såklart. Kanske har hon redan somnat om.

Jag går nedför trappan igen och vidare in i mitt rum. Lägger mig i sängen och stirrar upp i taket.
Om några timmar kommer det att vara ”okej” att gå upp på riktigt. Jag kommer ligga vaken tills dess, och när det väl är dags att gå upp kommer det tåras i ögonen för att jag är så trött, och då kommer jag få höra det på hela bilresa ned till Sölvesborg att jag borde ha sovit istället för att ha legat vaken.
”Jaa…jag vet…” kommer jag att svara samtidigt som mitt huvud åker upp och ned i passagerarsätet då jag gång på gång är på väg att somna.

10362089_800212813331175_1083572849_n

Det är mycket möjligt att det går till just exakt sådär om några timmar när Dagen med stort D är kommen. Dagen jag tar min gigantiska avlånga resväska jag packat i över en vecka nu och varit så jädrans väderoptimistiskt att jag packat ned sju par färgglada shorts i regnbågens alla färger och åker ned till Sölvesborg och Sweden Rock Festival.

Mina kinder följer med dem också. Vi ska stå där i fotodiket och även om jag är en av de där pressfotograferna som vanligtvis jobbar med det stela pokerfacet så kommer jag med all säkerhet att le sådär överdrivet klämmekäckt mot både Alice Cooper och Billy Idol
– för att det är så jädrans fantastiskt och fint att jag får vara där och göra det jag verkligen älskar.


Nu är klockan snart 23:00 och jag ska försöka sova på riktigt.
Imorgon åker vi.
Med mig, förutom kamera, kinder och för många shorts
ska jag ta med mig den finaste komplimangen jag någonsin fått:

”Du är som Håkan Hellström på en nyponrosbädd.

Du är inte sådär jättebra på någon speciell grej, förutom att vara just precis som DU verkligen är!”

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

P3 Guld revisited: En gala med många vinnare

2014-01-19 av ozelot

IMG_2248Man får en liten kamera inopererad i hjärnbarken när man besöker P3 Guld. På själva galan för att allt skall tänkas rakt framifrån, mitt emot scenen, för det är där SVT kamerorna finns. Det gör att ifall man hamnar vid sidan av scenen kan man ibland missa saker som kamerorna registrerar. Dvs en massa inklippt grafik med vinnare vars namn man inte lärt sig än, som Abidaz som raskt döptes om till Adidas i liverapporteringen, men även nya stjärnskottet Lilla Nemo som tog hem årets nykomling.
Nåväl, bänkgrannen var behjälplig i rapporteringen där inte storbildsskärmarna var det. För även om alla pristagarna med någon slags pedagogisk välvilja dök upp där var det alldeles för småttig text som dessutom plottrades bort av massa snitsig rutgrafik som gjorde allt för att förvilla ögat.
Bildproducenterna borde tänkt lite med på publiken här och inte bara eftersändningen i TV.

I övrigt var galan föredömligt snyggt producerad och livenumren välkoreograferade – det märks att dansmusiken vunnit mark på bekostnad av skör indie vilket återspeglades i representationen. Panda da Panda – som inte var vidare känd för mig innan än att han är ihop med någon av Rebecca och Fiona (och således inte någon ny gayikon som utklippt ur någon Per Hagman-roman) kalibrerade metronomen ganska tidigt och studsade förtjänstfullt med i yogatrimmad överkropp och det hade varit farlig musik att framföra en bil till.
Ganska många framträdanden bjuder på liknande aerobicspass och ögonfägnad, men bäst av alla var Elliphant som avslutar galan och borde vunnit priset för Årets Nykomling istället för hon som slängde micken i golvet och var straight outta Compton (eller var det någon annan månne?).

Konferencieren Kodjo Akolor fick en hel del ros. I alla fall i ett iscensatt presentationsnummer av Kakan Hermansson och Ebbot m.fl som jag antar skulle vara lite så där lagom wild and crazy. Jag har emellertid inga svårigheter att hålla mig för skratt under transportsträckorna mellan numren, men bänkgrannen hävdade efteråt att hon skrattat åt ett (1) skämt.
”Vilket då”, frågar jag.
”Minns inte”.

Nä jämför man med tidigare höjdpunkter med bl.a Timo, Soran Ismael med flera gör den gode Kodjo en ganska slät figur. Han blir inte bortkommen som Kitty stundtals förvisso men bjuder heller inte på några höjdpunkter – det blir mest massa krystat egodravel och flamsande med ståplatspubliken: ”Du kan inte vinna platsen till efterfesten för du ser ut som en seriemördare”, ”man måste faktiskt vara 18 också”. Hö hö hö.
Kul kanske på Adam Alsings tid. Men den välregisserade publiken skrattar artigt och applåderar när lampan tänds.

Vinnarna då? Ja, inte mig emot egentligen. Icona Pop blir årets grupp och det är helt okej för mig när man får ha en låt med i Girls och en i Samsung-reklamen plus dessutom är bra, vad som kändes som förra årets artist blir Årets – dvs Veronica Maggio (det är ju trots allt ett retrospektiv) och att någon annan än Håkan skulle få Guldmicken hade ju varit direkt tjänstefel av den röstande publiken. Håkan vann dessutom kategorin Årets Låt (Det kommer aldrig va över) och hade den goda smaken att vara där (klart plus), vilket man väl knappast kunde förvänta sig av Sibyllastekaren Avicii (Årets Dans) som dök upp på satellitlänk direkt från Farsta (med en målad Hollywoodkuliss bakom).
Men årets verkliga jubel går tveklöst till Jenny Wilson för årets pop.
Inte vet jag om det är rätt kategori men en statyett skall hon i alla fall för en bara vackra förlorare blir stora vinnare.


Noterat från efterfesten:

– Alla ville hänga med Frej. Det förstår jag för han verkar trevlig.
– Pulled pork har såklart letat sig in på buffémenyn 2014, vad annars. Pulled pork är sönderkokt gris som marinerats väldigt hårt och äts med tillbehör som lax, tunnbröd, sallad och olika röror.
– Hittar man en kompis gör man klokt att hålla ihop, annars riskerar man att aldrig hitta varandra igen utan GPS. Vilket i och för sig är i var mans ficka (där de inte får stanna länge) nuförtiden.
– Bästa dansgolvet är i foajén, framför receptionen (med hårt prövad personal). Men hänger man en gigantisk discokula i taket får man skylla sig själv.
Ms Henrik blev inkallad i ett konferensrum med skivbolagsfolk, för att smida framtidsplaner månne? Vilket väckte viss avundsjuka hos andra närvarande.
– Inte fullt lika kaotiskt i barköerna som tidigare år, även om kortbetalningarna imploderade en halvtimma innan stängning. Innan dess kunde man inte betala kontant (i vissa barer).
– De flesta kändisar var sådana jag inte visste namnet på (hip-hop, dans, hårdrock etc). Men David Hellenius var där.
Han var kortare än jag trodde.
– Det är dyrt för den som inte letar slattar (du vet vem jag tänker på). Eller har medhavda vintetror.
– Nonstopkollegan som ironiskt frågar en ensam nybakad presskille med badge vad brickan är till för, och han skiner upp som en sol över Karlstad: ”Det är meeedia. Du vet, tv, radio, tidningar och sånt där”.
– Väldigt många (kvinnor) har bylsiga långklänningar med romantiska mönster, även fotografen från Guiden. Skönt att slippa vimmelfotografer smart klädda i svart och smart.
– Skäggen är kortare i år, bara Christer kommer undan med sånt.
– Inga polisrazzior på hotellet vad jag uppfattade, alla fick pissa ifred.
Men Teddybears och Looptroop var inte här i år.


Samtliga Vinnare:

Årets Artist
Veronica Maggio – Handen i fickan fast jag bryr mig

Årets Grupp
Icona Pop – This is… Icona Pop

Årets Låt
Det kommer aldrig va över för mig – Håkan Hellström

Årets Nykomling
Lilla Namo

Guldmicken
Håkan Hellström

Årets Dans
Avicii – True

Årets Hiphop/Soul
Abidaz – In & ut

Årets Pop
Jenny Wilson – Demand the impossible!

Årets Rock/Metal
Ghost – Infestissumam

Vi ses nog nästa år! Igen


// Ozelot

Det var HÅKAN!!!

2013-11-17 av ozelot

I rökrummet stod 18 åriga flickor med ditmålade stjärnor under ögonen och undrade om den hemlige gästen inte kunde…vara…kanske Timo eller nån..?
Sedan bröt de ihop när Martin Elisson plötsligt gick förbi utanför glaset.
De hade åkt dit från Malmö och det var första gången de var på Jazzhuset..tyckte det var konstigt att man fick röka inomhus och tittade frågande på mig.
Jag svarade,” jaa man får nog röka inomhus på lokal, om man har ordentlig ventilation och så..”
(paus)
Fortsatte: ”…fast de skiter nog i det här”


(Stödfest för Kevin på Jazzhuset 16 november 2013)


Fler (dåliga) klipp:

håkan

Studio Draken på Pustervik

2013-09-09 av ozelot

drakeenHöstens första Studio Draken gästas av skådespelaren Adam Lundgren från filmen Känn ingen sorg. Dessutom kommer Anna Bjelkerud från Lisa Langseths hyllade terapidrama Hotell checkar in. Men givetvis blir det filmvisning också: Nina Thybergs film Pleasure kretsar kring en porrfilmsinspelning – och valdes som enda svenska film att delta i årets upplaga av Cannesfestivalen.

Kvällen avrundas med filmquiz signerat Alexander Kandiloros samt Quizadillas Tobias Brandin.

Studio Draken @ Pustervik
Måndag 9 september från 17.30, programstart 18.00 (slut ca 20.30)
Entré: 40 kr (20 kr med Plus-medlemskap)

”Det lät som Johan Falk-epidemin hade spridit sig över festivalområdet…” Way Out West, del 2

2013-08-17 av

Vi är fortfarande bara inne på dag 1 i mitt bloggande och tillbakablick över Way Out West i Slottskogen förra veckan.
I förra inlägget tittade vi på band som Junip och Crystal Fighters. Den här gången är det Daniel Adams Ray, Alabama Shakes och Johnossi bland annat.
Och massa publik förstås.

Dag1

Junip spelade på Linné Stage och det uppriggade cirkustältet var smockat med folk. Nog hade Junip dragit folk oavsett väder, men att spela inne i ett tält under dessa dagar var ingen dålig grej. Folk kom gärna in, oavsett vilket band som spelades, för att skydda sig från regnet och värma sig lite i trånga folkmassor.

BildWebb5

Fast…under Daniel Adams Ray spelning så kvittade det vilket väder det var. Publiken hakade på under både Snook-hitsen och Daniels egna sologrejer. Petter klev in som the special guest med världens fetaste guldkedja runt halsen och ett slimmat vitt linne som visade varje muskelmassa på hans kropp. Daniel såg ut som en liten Emil i Lönneberga-pojk brevid honom. Vad Daniel hade på sig vet jag inte riktigt. En heltvit rymddräkt med strumplångkalsongbyxor under vita shorts och en lite för hård matchande skjorta.
Men det är la skit samma vad människan har på sig. Nog var det mycket roligare med den vita rymddressen än ”The Cool High School since 1982”-tröjan och färdigsletna jeans från JC.

Dag2

När Daniel river första orden i Gubben I Lådan tycks jublet aldrig vilja sluta. Och alla kunde verkligen texten.
Dans, dans, sång, sång. Knappt att Daniel själv behövde sjunga, publiken gjorde det ju så bra själva.

Dag1

”And naow då?!”
Inte alltid så jädrans lätt att hitta sina vänner efter en sån spelning där alla dansa, flyger och far lite varstans.

Dag2

Fast alla visste ju ändå vart man skulle ta vägen: Alabama Shakes på Azalea Stage.
Fantastisk sångerska. Gåshud. Oj oj.
Men, jag ska vara ärlig och hade faktiskt ingen som helst aning om hur det här bandet såg ut eller var live. Jag hade bara lyssnat väldigt intensvit på dem. Älskar den där typen av soul- och bluesinspirerade rocken de kör. Oerhört skön musik.
Jag var bergsäker på att det var en kille som sjöng. Trodde att  det var en såndär Supertramp-grej liksom; vem trodde allra första gången man hörde Logical Song att det var en kille som sjöng?

Men så kom hon, Brittany Howard in på scenen i sin mönstrade klänning och sopade banan. Jäklar, återigen. Fantastiskt. Jag kunde inte sluta le där jag stod i fotodiket och sjöng halvt med i hits som Hold On och Hang Loose. 
Superbra. Tack!

Dag3

Senare blev det tillbaka till Flamingo Stage för att titta på par som myste…

Dag3

…och bästa bompisarna John och Ossi i ett utav Sveriges bästa band, Johnossi. Jag hade höga förväntningar på gruppen. Senaste albumet imponerade verkligen och Gone Forever må vara en aning uttjatad nu – men faen vad bra den är.
Den här gången blev jag dock lite besviken. Det kändes inte som det kom igång någon gång, eller så var det publiken som var lite seg och inte släppte loss som Johnossis musik faktiskt är till för att göra.
Men, jag har sagt det förr, det är fantastiskt att ett band på två pers kan låta så mycket. Nu hade de med sig en organist – but still. Det är så mycket som händer på en och samma gång och Johnossi förtjänar all uppmärksamhet. Även om jag den här gången blev…lite…besviken.

Men, det var inte bara jag som var besviken den här kvällen. Ungefär kring den här tiden fick samtliga det olyckliga beskedet att en utav festivalens allra största artister skulle ställa in. Neil Young and The Crazy Horses. Jag satt i pressrummet när beskedet kom. En funktionär gick runt i lokalen och satte upp lappar om det hela. Inte om vad som orsakade den inställda spelningen, men att den inte skulle bli av och att det skulle komma till att påverka hela deras turné i sommar. Det blev, inte helt oväntat, en oerhört spänd och konstig ställning i hela pressrummet.
”Vafan gör vi nu då?”  satt Anders Nunstedt och en kollega på Expressen och diskuterade. De var inte de enda som såg frågande ut.
Ja, vafan skulle de skriva om nu? Det här skulle ju vara festivalens höjdpunkt. Eller?

BildWebb3

Många ute på festivalområdet grät. Men mest lät det som Johan Falk-epidemin hade spridit sig:
”Amhäh vafan…”

Men, alla var sin ledsna. På kvällen, när solen hade gått ned och mörkret lagt sig som en filt över hela festivalområdet sökte de allra flesta sig till Linné Stage igen för att höra på ett utav kvällens allra sista akter, nämligen Beach House.

Bildwebb2

Bandet bjöd på en fantastiskt fin ljusshow.

BildWebb1

Och publiken njöt. Den här glada tjejen i glasögon var söt. En aning hysterisk men ändå väldigt fin på något vis ändå.
Beach House gör ju väldigt mjuk och lugn musik, men hon var helt lyrisk över framträdandet.
Hon greppade tag i mig när jag var påväg ut från fotodiket.
”Duh! Jag känner hon där framme. Kan du säga till henne att komma hit? Alltså hon med den långa kameran…!” sa hon och pekade längre bort i diket.
Hon…med…den långa…kameran.
Det var några honor där, och ännu fler kameror.
Jag gjorde henne nog en aning besviken när jag sa att jag var tvungen att gå.
Jag lämnade henne åt Beach House igen.

BildWebb6

Folk började lämna festivalområdet framåt småtimmarna.

BildWebb7

Innan jag lämnade området gick jag in på öl-området för att träffa lite vänner. Jag snubblade in i den här killen och reagerade direkt på hans t-shirt. Ms. Henrik, förstås.
”Åh! Döh! Kan inte jag få ta en bild på…din fina tröja?”
”Haha, jo det kan du få. Men du, jag känner igen dig!” sa han, varpå jag såg väldigt frågande ut.
Det visade sig att jag hade fotograferat hans band, The Tranq i Music A Matic-studion förra sommaren då de höll på att spela in sitt kommande album. Lustigt att stöta på varandra här. Ms. Henrik förenade oss.
Så, kom ihåg det – The Tranq. 

BildWebb4

Och det där, mina vänner
var min första dag på Way Out West.
Men ni vet att det definitivt inte var min sista. Nästa inlägg kollar vi in bland andra Rodriguez och Håkan Hellström. Vi dansar i solen, svettas ihjäl i gummistövlar och dricker för mycket fanta.
Myz.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

Välkommen till Håkans värld: Bli statist i filminspelning

2012-09-05 av ozelot

Under september-oktober spelas filmen En midsommarnattsdröm i Göteborg. Filmen är inspirerad av Håkan Hellströms låtar och karaktärer ur texterna figurerar i filmen. Känner du att du själv är en sådan har du chans att medverka som statist i en inspelning på Jazzhuset onsdag 12 september.

Filmens manus är skrivet av Cilla Jackert i samarbete med Håkan Hellström, och bygger helt på den värld som befolkas i Håkan textarkiv, och personer och scener kommer kännas igen i filmen.
För regin svarar Måns Mårlind, och duon har samarbetat förr i produktioner som Spung tillsammans med medregissören Björn Stein.

Någon ersättning kan tyvärr ej betalas ut, men du kommer att serveras mat under dagen samt även se två olika band som uppträder.
Låter detta intressant, anmäl ditt intresse till statist.hakanhellstrom@gmail.com
eller ring på 0700-435999.

Inspelningen sker mellan 12-22, och du kommer även få instruktioner om klädsel etc.

Inspelning av En Midsommarnattsdröm
Jazzhuset (Erik Dahlbergsgatan 3)
Onsdag 12 september 12-22

Broder Daniel Gilbert på Yaki-Da

2012-04-12 av

Daniel Gilbert gör rätt okej Göteborgsrock som med debuten New african sports, soul café club no 1 inhöstade hela tre myskoxar av fem möjliga i Dalarnas Tidning. Det lär ha tillkommit en del nytt material under håltimmarna på turnéer med andra musiker, som till exempel Augustifamiljen och Håkan Hellström. Säkert får vi höra en del av det nygamla ikväll.

Daniel Gilbert @ Yaki-Da
Torsdag 12 april
Restaurangen (på scen 22:30)
Entré 60 kr

Arvikafestivalen ställer in

2011-06-27 av ozelot

Arvikafestivalen har sedan 1992 varit syntharnas egen lilla favoritfestival, och bokningar som Einstürzende Neubauten och Kraftwerk satte lilla Arvika vid kanten av Glafsfjorden på musik- och mediakartan. På sedare år har vi bevittnat ett breddat musikalisk utbud – med båda Håkan Hellström och Bright Eyes – men också stadiga publikrekord under det sena 10-talet.
2010 upplevde man ett radikalt publikbortfall och festivalen brottades ånyo med stora ekonomiska problem, och prognoserna har fram tills nu varit illavarslande. Nu är det definitivt slut.

Troligen är det nya cityfestivaler som Way Out West som inledde Golgatavandringen, och när slutligen Hultsfred återuppstod från de döda – med tyska festivaljätten FKP Scorpio som tung finansiär i ryggen – förlade festivalen till samma helg i ett slags Chicken race så innebar det troligen slutet.

Nu undrar man vad som kan hända med bokningar som Front 242, Aphex Twin och Röyksopp? Kanske kan någon göteborgsk arrangör med matjord i fickorna snyta åt sig dessa och kanske inleda en ny, spännande era på nyräddade Storan?

En helt ok kväll i Slottskogen

2011-05-31 av ozelot

Det är Andra långdagen på lördag vilket i vanlig ordning torde innebära reggaemusik, precisionskryssande mellan jonglerande träskmonster med guano i håret, folkölspimplande 16-åringar och vad värre är barnvagnar. Sedan är det Håkan Hellström-konsert vilket torde innebära ännu fler folkölspimplande 16-åringar, föräldrar-på-stan utanför själva konserten som tycker att den där Håkan är lite charmig ändå och ett veritabelt Klondyke för pant-tanter.

Någonstans i Slottsskogen lär alla som inte går hit ta vägen efteråt och mitt stalltips är till sommarens första upplaga av EN HELT OK KVÄLL.

Djs är Fanny & Karin, Katakomb, Dickjocke & Daniel
Som vanligt är cash king vilket torde innebära sån där burkölsförsäljning för en tjuga.

En helt OK kväll (Någonstans i slottskogen)
Lördag 4 juni 22-06
Allemansrätten gäller

Stoppa pressarna! Håkan Hellström spelar på P3 Guld

2010-12-06 av ozelot

P3 Guld kanske inte är den största galan i landet. Men det är definitivt en av de allra roligaste efterfesterna. Hela göteborgs indieadel står och vinglar i baren, och oops, där var ju Robyn!
Nu kan du vingla ihop med Håkan Hellström. Eller ramla..

Håkan Hellström Live på P3 Guld.
Lördag 22 Januari i Lisebergshallen

Jag vet vilken dy hon varit i

2010-11-30 av Goteborg Nonstop

Var du på Håkankonserten i Scandinavium nu senast?
Kanske syns du i videon som släpptes idag.

Alla dansar efter Håkans pipa

2010-11-05 av Goteborg Nonstop

En gång för flera år sedan hällde en kompis till mig ut ett fullt, nyinköpt glas rödvin bakom ryggen, rakt ner på golvet, bara för att tindrande kunna säga Ja tack!!! när Håkan frågade om han fick bjuda på ett glas vin.
Ungefär samma sak gör svensk media idag när Håkan släpper en skiva, en fotobok eller ungefär gör vad som helst. De offrar sig, kommer tindrande springande och upplåter förstasidor.

Imorgon står Håkan på Scandinavium och klubbgöteborg tävlar om de bästa argumenten för att just de ståtar med bästa efterfesten.
Kontiki tar nya Klubb Dalia skamlöst de hemlösa till hjälp och skänker hela dörravgiften till dem. Oklart hur pengarna distribueras dock.

Jazzhuset kör på ett annat spår och spelar på att Håkan började sin karriär i de sunkigt vinröda lokalerna. Halleluja har bjudit in hur många liveakter och DJ:s som helst som alla skall tolka Håkan efter bästa förmåga.

En kollega till mig sa idag att nån fan borde ställa frågan rakt ut hur länge han tror att han kan leva på sin naiva uppsyn utan att kunna ta en ren ton?
Är du av den andra uppfattningen kan du äta, dansa, gråta och andas in Håkan från tidig eftermiddag på lördag till söndag morgon…

Foto: John Scarisbrick

En orgie i vår stad – Förhandstitta på videon till River en vacker dröm på PSL

2010-10-04 av Goteborg Nonstop

Av någon outgrundlig anledning valde inte Hr Hellström Nonstop, som enligt mig borde varit det självklara förstahandsvalet, för förhandsvisning av nya videon till River en vacker dröm.
men visst PSL har såklart funnits lite, lite längre, så låt gå dårå.

Det är Göteborg från sin allra finaste sida. Det är igenkänningsfaktor med både hjärtknip och en tår i ögonvrån när jag tittar. Det är så jävla Håkanskt att man borde kräkas. Men jag bara ler och tycker det är underbart.

Du hittar den här, tom imorgon. Och sen på hela jävla Internet tills du dör. Förmodligen även snart i en reklamfilm producerad av stora kommunala eventbolaget.

Håkan Hellström släpper nytt: Digital singelrelease redan på Lördag

2010-09-10 av ozelot

Håkan Hellström är mannen som inte kan misslyckas. Ända sedan en minst sagt svajig konsert i Bragebacken för tio år sedan inför 50 personer som sågades av recensenterna har han slagit in pannbenet på alla förväntningar och tagit det hela ett steg längre. Håkans uttalande om att ”folk kommer reagera med rädsla” när de hör nya albumet ”Två steg från Paradise” (släpps 13 Oktober) här väckt spekulationer, och rykten om att den nya skivan vill ta tillbaks lyssnaren till de vilda Madchester-åren har hällt vatten på tvivlarnas kvarn.

Jag känner ingen oro alls. Håkan brukar alltid ro hem det ändå, och musiktidningen Gaffa har förhandslyssnat på skivan.
Läs artikeln här.

Redan Lördag 11 september blir det digitalt singelsläpp på spåren ”Saknade te havs” och ”River en vacker dröm” som framfördes live på Way Out West.
Kolla in på Håkans hemsida i morgon.

Håkan enligt mig. Take it or leave it.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9YcDbUw7hRA&feature=player_embedded]

Da Matteo förlänger festivalsommaren

2010-08-18 av Goteborg Nonstop

Jag avblåste sommaren och utropade officiell höst redan i måndags.
Semestern var slut, det regnade på tvären och papperskorgarna var fulla av förvrängda stålskelett som en gång kallades paraply.

Idag ändrade jag mig en stund när jag på en 20-minuterspromenad fick ta av mig jackan och mötte många mycket välutvecklade fjortonåriga flickor i linnen mindre än min vän tioåringens.
Ska inte de vara säckiga och djupt skurna under armarna nuförtiden förresten?

Da Matteo tror på åtminstone ännu en dag av sommar och slår till med gatufestival mitt i veckan, när de flesta som jag sakta försöker ta oss tilbaks in i vardagen igen. Gott så.

Folket bakom insåg redan tidigt att den där konserten vid åttasnåret i Slottsskogen i lördags skulle sätta fart på gnistan igen och hålla den brinnande i flera dagar. Därför lovar alla liveakter att framföra Håkanlåtar på scen under kvällen.

Sammanfattningsvis kan man säga att det blir mat, folköl, dj:s, shopping från butikerna runtomkring som har flyttat ut sina grejer på gatan och livemusik på parkeringsplasen på Magasinsgatan. Och riktigt gott kaffe får man förmoda. Sen blir det såklart efterfest.

DaMatteo-festival
Parkeringen på Magasinsgatan 17A
torsdag 19 augusti kl. 18-22.30
Officiell efterfest på M2 Backyard
Tid: 23-03
Entré: 50 kr (fribiljetterna är nu slut!!)
Ålder: Rek. 23+
DJ Nibc (The Eye/Berlin) spelar på innergården

Showtime Håkan: Lördag på WoW

2010-08-14 av ozelot

Pavement: Det här var en av världens bästa band för mig under 90-talet. De låter och ser lika slyngliga ut nu som då, collegeöverliggarna som numer skaffat sig klädsamma trivselkilon. Men bara några. Rock-tishorna sitter bra nu med och det gör ackorden också. Omöjligt att inte tycka om, men inget man skär upp handlederna till 2010.
Briljant låthantverk rakt igenom och de skäms dessutom inte för att spela hitsen.
Det är ju de folk vill höra. Erkänn!

Anna von Hauswolff: Det är märkligt att försöka ta till sig Annas musik med massa rödvinshipsters sovande i rabatterna gnuggandes sina migränknölar från gårdagen och LM blå i mingipan. Men hon försöker.

Snart Håkan
. HAN lär i alla fall inte ha något problem att engagera spritsvettiga journalister.

Till alla törstiga:
Jag själv skulle mig till att slå in en drill utanför festivalområdet, och på några korta meter snubblade jag nog inte över mindre än sju gömda bag-in-box. Det är dyrt på området, och vänskapspriserna på vip-området verkar vara ett minne blott. Nu tar volontärerna till och med MIG på pungen i insläppet.
Är det meningen att man skall ge dricks då?

GBG regn eller inte: Håkan på WayOutWest

2010-08-14 av ozelot

När folk säger att Håkan sjunger falskt blir jag så jävla trött. För det är helt enkelt inte sant.
Alla som nån gång hamnat i en replokal och hört och sett Håkan jamma med sina kompisar vet att varenda muskel i hans kropp är tonsatt. Med absolut gehör.

Ni behöver inte tro att han var kär i den fulaste flickan i världen. Det var han aldrig. Han förnekade sig knappast och vilken kille i den åldern skulle gjort det.

Jag bodde länge i lägenheten under den där en del i den kretsen bodde, och jag kan säga att det inte fanns en söndagmorgon man inte väcktes av fotsteg i trapphuset från någon indieflicka som måste skynda hem innan mamma vaknade. Med sperman fortfarande rinnande utefter låren.
Nere men uppe på fem.

Håkan Hellström är tillbaka på WayOutWest. Han utlovar redan nu en rekordlång låtlista, och faktum är att jag ser betydligt mer fram emot den konserten än någon gammal senig dinosariefarbror.
Fatta. Att. Det. Kommer. Bli. Tryck.

Bonusinfo från Håkans special-DVD från Peace and Love:
Man får till exempel veta att Håkan lider av gigantiskt ymnig rövsvett. Kompisarna i bandet brukar tydligen tracka honom för detta.
Även solen har fläckar, hör ni det!

Håkan Hellström
Lördag 19:55
Flamingoscenen

Att krossa en dröm: WOW släpper endagsbiljetter

2010-07-08 av Goteborg Nonstop

Vad är ett godtagbart skäl till att tacka nej till en nära släktings bröllop? Jag har ägnat åtskillig tid åt att fundera över om en Håkan-konsert i Slottsskogen är ett? Samtidigt har jag såklart närt en förhoppning om att spelningen skall ligga på fredagen för då finns det en rimlig chans att vara i Oslo kl. 14 dagen efter…

Nya bryderier nu. Idag släppte Way out west sina endagsbiljetter och i och med det även vilka band som spelar vilken dag. Jag kommer att få se TSOOL med symfonikerna, fint så. Men drömmen om Håkan dog idag.

FREDAG
M.I.A.
Iggy & The Stooges
LCD Soundsystem
Paul Weller
The xx
Jónsi
Miike Snow
The Soundtrack of Our Lives med Göteborgs Symfoniker + hemliga gäster
Med många fler.

LÖRDAG
Håkan Hellström
The Chemical Brothers
Lykke Li
Pavement
Reflection Eternal feat Talib Kweli & Hi-Tek
La Roux
Mumford & Sons
Konono No1
Med många fler.

Endagsbiljetter går alltså att köpa från och med idag. De kostar 900 kr + serviceavgift. (775 om du är under 18) Program med tider och övriga artister och programmet för klubbspelningarna får vi dock vänta på ett tag till.

GBG regn eller inte: Håkan är klar för WayOutWest

2010-06-29 av ozelot

När folk säger att Håkan sjunger falskt blir jag så jävla trött. För det är helt enkelt inte sant.
Alla som nån gång hamnat i en replokal och hört och sett Håkan jamma med sina kompisar vet att varenda muskel i hans kropp är tonsatt. Med absolut gehör.

Ni behöver inte tro att han var kär i den fulaste flickan i världen. Det var han aldrig. Han förnekade sig knappast och vilken kille i den åldern skulle gjort det.

Jag bodde länge i lägenheten under den där en del i den kretsen bodde, och jag kan säga att det inte fanns en söndagmorgon man inte väcktes av fotsteg i trapphuset från någon indieflicka som måste skynda hem innan mamma vaknade. Med sperman fortfarande rinnande utefter låren.
Nere men uppe på fem.

Håkan Hellström är tillbaka på WayOutWest. Han utlovar redan nu en rekordlång låtlista, och faktum är att jag ser betydligt mer fram emot den konserten än någon gammal senig dinosariefarbror.
Fatta. Att. Det. Kommer. Bli. Tryck.

Bonusinfo från Håkans special-DVD från Peace and Love:
Man får till exempel veta att Håkan lider av gigantiskt ymnig rövsvett. Kompisarna i bandet brukar tydligen tracka honom för detta.
Även solen har fläckar, hör ni det!

Hur ser tonårsdrömmarna ut om tio år?

2010-05-07 av Goteborg Nonstop

Jag tillåter mig för ett ögonblick att vara exakt så gammal som jag faktiskt är och reflekterar över hur allting går i cykler. I början av mitt sexuella uppvaknande runt decennieskiftet 80-90 fanns det alltid ett ansikte som framträdde tydligare än andra när jag slöt ögonen.

Omgiven av kolsvart hår, med skinnpaj och pinnsmala ben och med en röst som nästan ensam kunde ta mig över gränsen fanns Thåström där inristad på insidan av ögonlocken. Fast inte Joakim Thåström som han såg ut då. Herregud, han var ju nästan redan på väg in i Peace Love and Pitbull-träsket vid den tiden, hade barn och åtminstone ett äktenskap bakom sig. Nä min Thåström såg ut som han gjorde säg, 1982. Då hade jag inte ens börjat i grundskolan…

1995 hade jag flyttat till Göteborg och kom lagligt in på de klubbar där banden jag ville se spelade. Logiskt nog är jag därför en produkt av de tidiga åren med det göteborgska musikundret. Broder Daniel, Honey is Cool, en massa andra band, för att till slut dansa mig galen till Håkan Hellström när det blev 2000-tal. Det var soundtracket till min vuxenresa. Människor som var lika gamla som jag och sjöng om saker om jag begrep så förtvivlat väl. De var förfestmusiken och trösten vid krossat hjärta. Men inte en enda gång drömde jag om de rösterna när jag fumlade med knappar och skärp på nån poppojke nattetid. De blev aldrig några sådana ikoner.

Det är snart tio år sedan ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” kom ut på singel. Det skall firas med en jättemarsch genom Göteborg som skall besöka alla de platser Håkan Hellström sjungit om. Det blir Stigbergsliden och Gullbergskaj, Magsinsgatan och Gårda. Över 200 personer har redan anmält sig till eventet på facebook som alltså inte går av stapeln förrän den 8 maj.

Och flickorna är många. De tillhör nätverk för gymnasieskolor och högstadium. De ignorerar att Hr Hellström numera är en gubbe med sambo och barn. Jag inbillar mig att när de blundar så ser de en Håkan i sjömanskostym framför sig. De vill ramla dåliga gatan fram med den Håkan och inte med gubben som sjunger på konserthuset med Sven-Bertil Taube.. Jag hoppas ni är med mig, jag förstår dem bara så himla väl.

Vad jag däremot funderar på ganska mycket är vad som är deras soundtrack till vuxenresan? Vem kommer dagens femåringar att fantisera om i sina mörklagda tonårsrum? Förslag, någon?

Timo släpper nytt

2010-01-21 av ozelot

Angående Timo Räisänen och P3 Guldgalan i tisdags så kom jag förresten på en lite lustig sak.
Jag har nämligen sjukt dåligt ansiktsminne och har typ stått i samma bar eller sprungit på Timo i tusen olika sammanhang genom åren men aldrig riktigt kunna placera honom.

Så var jag lite på lyset en kväll för inte allt för länge sedan på pusterviksbaren, fick syn på honom
där bredvid, fick snilleblixten och sa:

– Just det, var inte du med i ett band som hette Fred´s united drivers?

Fred’s united drivers
var mycket riktigt ett band som Timo startade för hundra år sedan, de gav ut kanske fyra demoplattor och lade sedan ned.
Jag förkunnar att jag såg en konsert med dem någonstans och han blir riktigt glad och tacksam över denna oumbärliga info.
Vi pratar sedan om något annat, och han nämner inte ett ord om att han tagit vägen vidare via band som Fiesta, Her Majesty, Håkan Hellström och turnéer land och rike runt i eget namn.

Timo Räisänen släpper nya singeln Numbers den 26 januari. Den kommer enbart att släppas digitalt och skall ses som ett smakprov på kommande albumet The anatomy of Timo Räisänen som planeras ligga på skivdiskarna den 24:e mars.

Redan nu kan du dock lyssna på singeln på Youtube:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=AUsWI8L36rE]

För mer info, se Razzia Records

Alla har vi varit små

2010-01-20 av Goteborg Nonstop

Dagens lilla anekdot:

Gårkvällens hyllade programledare Timo Räisänen jobbade en gång i tiden tillsammans med en nuvarande kollega till mig. En sen kväll kom han skuttande in i rummet och berättade glädjestrålande om en låt han spelat in tillsammans med ”sin kompis Håkan”.
Han tyckte själv den var otroligt bra. Och orsaken till lyckan var att den skulle spelas på radio dagen efter. Huuur stort som helst i unge herr Räisänens liv. Han var väldigt nöjd med titeln också.

Om lyckan höll i sig? Tja. Låten har väl spelats i radio sisådär 10 000 gånger sen dess.
Ge mig arsenik, papapa, för stan är full av tanter och tragik…

Övrigt i korthet:

Uppdaterat:kort sammanfattning av gårkvällen.

Galans bästa: Timo Räisänen som programledare. När får han eget program i SVT?
Galans coolaste: Karin Dreijer, om det nu var hon. Röd burka, vårtmask och västal. Fantastiskt.
Kvällens trendspaning: Blåsan är tillbaka! Kort, blankskimrande och med assymetriskt skuren överdel.
Kvällens trendspaningII: Rockiga män gillar varann mycket och visar det gärna med kramar.
Kvällens största: Världens starkaste man.
Kvällens glädjetjut: Robyn i DJ-båset…

Vi återkommer senare.

Hellströmska herraväldet

2009-12-30 av Goteborg Nonstop


Idag frågar jag mig hur det känns att vara Håkan? När GP analyserar hur det kommer sig att Göteborg under 00-talet blev landets musikhuvudstad leder precis alla vägar till honom. Hellström.
Självklart droppas det annat, som Soundtrack of our Lives, The Knife, In Flames, Laleh, TTA och Studio. Men hela tiden landar det just där. Det skulle inte blivit nåt med vare sig hårdrock eller basebollpop om inte Håkan banat väg.

Och ja, minnena från mitt 00-tal lutar sig i mångt och mycket mot just HH.
Den sorgliga kvällen bredvid en pojke som jag efter flera år skulle gå åt ett annat håll från, på Kåren 2001. Den blev ändå magisk. Känn ingen sorg för mig Göteborg för första gången för hemmapublik jagade bort även hjärtesorgen.
Framför Lisebergs stora scen några år senare i armarna på en annan pojke till tonerna från Nu kan du få mig så lätt.
Höjdpunkten från slitdygnen med direktsändningar från Way out West då Håkan plötsligt reser sig upp, vänder sig om och visar hur ett par byxor verkligen skall sitta i rumpan för att ge självförtroende.
Det finns hur många ögonblick som helst av dem jag minns från det gångna decenniet där han finns med på ett hörn.

Jag kan helt enkelt inte låta bli att hålla med Jan Andersson och Johan Lindqvist den här gången. 00-talet i Göteborg hade inte blivit vad det blev om inte Håkan Hellström gett ut den där första skivan..
Och jag tänker att det måste vara gott för honom att veta.

Årets julklapp?

2009-12-19 av Goteborg Nonstop

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9zWLfi_maD8]

Inte alls omöjligt faktiskt..

Otystad! Ny bok om Göteborgs unika musikliv

2009-12-17 av ozelot

Varför kommer nästan all bra musik från Göteborg? Ja, det är en jävligt bra fråga faktiskt för inte kan jag komma på mycket hörvärt däruppifrån nollåttaland. Erik Gadd liksom?

Journalisterna Mindy Lara Christiernin och Karin Bengtsson-Grönroos samt fotografen Johan Carlén gjorde en djupdykning i ämnet och resultatet blev en bok där bland annat Karin Dreijer, Håkan Hellström och Sarah Assbring (el perro del Mar) kommer till tals.
Man vittnar om ett liten men dynamisk stad med unikt klimat där folk hjälper varandra i olika projekt, och genrerna tillåts korsbefrukta varandra på ett prestigelöst sätt.
Läsaren bjuds med bakom kulisserna till en scen i ständig utveckling

Boken ges ut på göteborgsförlaget Reverb
Release torsdag 17/12Bengans skivhandel

Du kan också köpa boken via detta event

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=O5WItgw0aww]

http://www.expressen.se/noje/1.1815792/de-ha-kartlagt-goteborgs-musikliv

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-08-02

    GBG NONSTOP RED. har lätt beslutsångest. Det dödliga sarkomet är bortopererat tillsammans med livmodern men nu är det snart dags för cellgifterna. För säkerhets skull. Tänker på cellgifter dygnet om. För en vecka sen var jag helt på det klara att bara hänga på va Sahlgrenskas läkarstab rekommenderar. Har…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-08-13

Kummel är Primadonnans favoritfisk. Röding är också väldigt gott. En filé a 35 kr. ( kostar det på Tjörn och FESKEBRÖDERNA I FEMMAN som är Primadonnans fiskställe och de har trevlig personal). File läggs i glasform. Vegosmör eller margarin 4 klickar läggs på fisken. Citronpeppar och salt efter behov. In…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...