Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Mattias Hellberg @ Fredag på HAK #2

2015-02-22 av

Under våren kommer Scandic Europa presentera ”Fredag på Hak”; en ny artist varje månad som uppträder i hotellbaren varje fredag.
I  januari kunde vi se och höra Hurricane All Stars med Daniel Gilbert i spetsen uppträda med inbjudna gäster som Ebbot och Håkan Hellström (inte kattskit någonstans alltså), och nu i februari är det Mattias Hellbergs tur.

Så, i fredags: ett par vänner och jag åkte in till stan och kollade in Mattias andra gig på Scandic.

Hellberg_5234

Till skillnad från de tidigare gångerna jag sett Mattias Hellberg hade han den här gången ett helt band med sig på scenen. Efter senaste släppet i höstas, In Egolectricy Harmony, begav han sig ut på en miniturné med endast en gitarr som sällskap. Han gjorde bland annat en jättefin spelning på Oceanen i oktober som ni kan läsa om här

Hellberg_5169

Det blev material från både Mattias karriär och ett par covers av bland andra Faces och The Smiths (jag som inte har nå’ vidare relation till The Smiths blev positiv överraskad då det var en himla bra låt. Antingen så gjorde Mattias och co. en grym version av låten, eller så är…originalet lika bra. Måste kolla upp vilken låt det var bara…).

Hellberg_5217

Förra veckans gäst var Kent Norberg från Sator. Den här gången var grammis-aktuella sångerskan Ann-Sofie Hoyles från Spiders med uppe på scenen. Riktigt kul tyckte jag!

Hellberg_5204

Förutom att spelningen var alldeles för kort så var det en riktig fin kväll. Måste ge en eloge till Scandic och HAK för den göörmysiga lokalen. Tyckte det var en kul idé att ha scenen mitt i lokalen istället för längst bort i något hörne.

Hellberg_5225

Bra kväll.
Det enda ”OH NO!”-skvallret jag har att bjuda på är att fantastiska bandet Drömriket med bland andra Ralf Gyllenhammar från Mustasch, Magnus ”Adde” Andreasson, Niclas Englin från In Flames och Jonas Slättung som hörts mest i P4 inte kommer att spela ihop något mer.
”Har du sett dem en gång så…får du nog räkna det som den sista och enda gången.” hörde jag från säkra källor.
Ledsen är jag nu.

Jag fick i alla fall se dem en gång.
Klicka här för att se mitt inlägg om det.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

”Jag ska också bli en engelsman som hjular mitt på öppna gatan och bah är så jädra glá!”

2014-10-26 av

Lördag. Jag har träningsverk i vaderna och hela Håkan Hellströms diskografi går som ett eko i mina öron. Allt det där på grund av fredagens dans på Scandic och sedan häng hos en vän i Surte där vi råkade somna på soffan med Spotify i rullning (Håkan Hellström tjänade nog miljoner på oss den kvällen på såndär Spotify-stimpeng eller vad de nu får för varje lyssning), men det var fint.

I kommande inlägget nedan får ni läsa och titta på lite bilder från min lördagskväll när jag såg Mattias Hellberg på Oceanen.
Förvänta er inte konstnärliga och storslagna, actionfyllda och perfekt ljussatta fotoverk. Så. Nu vet ni det.

1webb

Efter att ha sovit några timmar, lagat nå lunch av schlumpen i kylskåpet (inte värd en haschtagg a’la #foodporn för fem öre där inte) och en liten koll på gårdagens bilder från Henriks spelning i stan så var jag redo att bege mig in till Göteborg ännu en gång.
Jag var tidig in till stan. Träffade en kompis och fick tillbaka saker som hon lånat till ett fotouppdrag, promenerade sedan med denna där ett tag på Göteborgs gator och andades in den ljumna höstkvällen då temperaturen var liksom…varken eller. Utan bara lagom. Varken särskilt varmt eller kallt. Det var, återigen, alldeles lagom (som jag precis fått lära mig att norrmän aldrig hört talas om – att de inte har något ord för ”lagom” där borta. Det är antingen eller. Typical svensk grej alltså…).

3webb

Vinkade av min vän och promenerade sedan från Vasaplatsen vidare upp till Stigbergstorget. Nog hade jag kunnat ta en spårvagn, men eftersom det var en så fin kväll och jag hade fortfarande tid på mig innan det skulle börja borta på Oceanen så valde att gå istället. Pluggade in hörlurarna och lyssnade på The Band och Johnossi genom Haga, Tredje Långgatan och Stigbergsliden. Råkade dessutom gå rakt in i Kleerup när jag passerade Hagakyrkan.
Om det är någon jag vill intervjua så är det Kleerup. Det är något med honom jag tycker väldigt mycket om. Vad vet jag inte. Och just för att han är så ”egen” i de intervjuerna jag hört honom i. Speciell. Väldigt speciell.

4

Kliver in på Oceanen sisådär 20:15. Det är mycket mindre än vad jag minns det som, men det var förvisso typ sex-sju år sedan, Den gången spelade The Movements och jag minns att jag blev uppdragen på scenen och fick skaka maracas och andra shake-instrument tillsammans med bandet och nå’ annan tjomme de släpat upp.
Jag skulle vilja länka bilder från den spelningen när syrran fotograferade när jag stod uppe på scenen och shakade, men då snackar vi liksom…Bilddagboken-tiden. Och det hade tagit ett halv dygn att hitta dem bilderna. MEN – de finns någonstans.

5

Som sagt, inte så konstigt att jag tyckte att det kändes litet. Fick reda på av en kompis som var där att de hade byggt en ny vägg i mitten av hela lokalen så att de var hälften så stort som tidigare. Varför vettefaen. Scenen vad också mycket mindre än vad jag kommer ihåg den som. Tänkte för att det berodde på att…jag själv var mindre då, och att allt kanske kändes större. Eller…tja
(kom för övrigt på i samma stund som jag skrev det att jag använder i nuläget mina Converse som jag köpte är jag gick i 6:an eller 7:an, så…så himla mycket större kanske jag inte blivit, ehe…).

6

Som sagt, det var ju en spelning som ägde rum på Oceanen. Eller två rättare sagt. Norrmannen (mycket Norge hit och dit har det varit den senaste tiden, känner jag) Erlend Ropstad inledde hela kvällen med sin väldigt snälla akustiska folkpop på norska. Myz.

7

Sedan tittade den här Kotten fram; Biffen.
Jag känner inte honom. Möjligtvis känner igen honom, och kanske märkte han det också då jag råkade titta lite för många gånger på honom i början av kvällen när jag äntrade baren. Systern min var världens största Hardcore Superstar-fan när vi var mindre och automatiskt blev det så att jag följde med på ett par spelningar som hon gick på. Biffen var turnéledare/roddare för dem då. Så, man såg ju Hardcore live lika ofta som Biffen. Så. Ja.
Hur som helst – han ville vara med på bild och det fick han juh. HÄJ HÄJ BIFFEN!

Tänkte gå fram och säga ”SÄG TILL DRÖMRIKET ATT DE SKA KOMMA OCH SPELA I GÖTEBORG SNART FÖR BÖVELEN!”, men jag gjorde aldrig det. Får göra det nästa gång.

8webb

Sedan kom Mattias Hellberg. Jag tog lite fler bilder på honom än vad jag gjorde på Biffen. Faktiskt.
I den intervjun jag gjorde med Mattias för ett litet tag sedan (läs här!) berättade han hur svårt han tyckte det var att sätta en harmonisk låtordning, alltså i vilken ordning han skulle spela sina låtar under sina spelningar. Han berättade också i intervjun att jämfört med Tom Waits så är hans egna mellansnack supertråkigt.
Men på scenen så är det felfritt rakt igenom. Återigen blir jag påmind om den där försynta Mattias, grubblaren med vecket i pannan som jag pratade med under intervjun. Den känns plötsligt som bortblåst. Inte det att han tar över scenen som om han vore Iron Maiden själv, men det är så enkelt  och självklart alltihopa. Fortfarande den värmländska artigheten, men med en knorr på allting. Av alla de mellansnacken man hört sen man började springa på konserter i barnatiden så tycker jag Mattias snack var så jäkla skönt. Återigen; enkelt, självklart…och jäkligt roligt. Men om jag skulle skriva ut citat här vad mannen sa där uppe på scenen så hade det inte funkat. Det kommer inte till sin rätta i ett litet enkelt blogginlägg som det här är.
Tycker därför man ska se honom live istället.

9

Jag trodde faktiskt inte att det skulle låta och vara så bra som det var igår kväll. Jag älskar exempelvis låten Sight Supreme där ett helt band är med och spelar, men det är en av dem låtarna som Mattias valt att göra helt akustisk på senaste plattan. Den var fin på skivan, men jag saknade bandet. Fast här, ikväll på Oceanen, blev jag motbevisad. Väldigt bra ljud, en aning psykedeliskt och mäktigt och mys på samma gång.
Lokalen var lite utav paralyserad av spelningen. Såg mig omkring och alla satt verkligen blickstilla och tittade framåt. Inga pratade med varandra. Det var fint. Fast, en tjej blev förvisso i mitten av konserten utkickad från lokalen. ”Kan inte någon stänga av den där?!” var det en herre som sa och vände sig mot henne som…ja, jag vet inte vad hon gjorde. Tjoflöjt.

10

Plötsligt fick jag syn på en äldre herre på andra sidan av lokalen. Han höll upp något som jag först trodde var två menyer mot ljuset för att se dem bättre, men när jag  tittar en lite längre stund så ser jag att han banne mig har suttit och målat av kvällens akter.
Var tvungen att gå dit bort och fråga om jag fick ta en bild på nära håll. Han var som en skruttig söt liten gubbe på närmare 70 bast och sa lite förvånat.
”Oj! Jo, det går väl bra…”.
Söt.

11webb

Det var en fin kväll på Oceanen och ännu en gång säger jag; tack ska ni ha, det gjorde ni bra!

Senare promenerade jag hemåt samma kväll som jag hade kommit. Förbi Henriksberg och vidare mot Andra Långgatan. Plötsligt blir jag lite av ”omkörd” av ett gäng på sisådär fem personer i långa rockar, chinos, boots och sotarmössor. Väldigt hipster-engelskt alltihopa. Det såg så roligt ut.
När jag av en slump fick syn på en utav dem i profil blev jag lite ställd. När jag hörde att de började prata engelska så började de gå upp för mig vilka det var.
”…Frida?” frågade jag och en av dem vände sig om.
”NÄEJ MEN GUD JOSEFINE!” säger hon och ger mig en kram.
”NÄEJ MEN JOSSE!” säger en annan tjej och kommer fram och kramas hon också.
Himla kul att stöta på gamla klasskompisar från gymnasietiden. Sådana man inte träffat sedan vi stod där på studentflaket för tre-två år sedan och vrålade och skålade till Queen’s Don’t Stop Me Now.

Som det är när man träffar gamla kompisar, som man bara har på Facebook och Instagram och man vet liksom vad den andra gör men man pratar eller skriver inte särskilt ofta till varandra – så blev det sådär ”Men vad gör du nu för tiden? Du gör ju massa saker!” ”Och du då, du bor i London – hur är det? Vad gör du där?” tralla la… Det är fint. Nostalgiskt.
De är på besök i Sverige och har med sig en engelsman som har energi som en duracell-kanin och hjular om och om igen på andra långgatan, skrattar, sjunger, kramas och ger en kindpussar PLUS den där überengelska dialekten.
Allt är så lätt när man slutar bry sig om vad andra ska tycka om en – bara gör.

Fick en liten tankeställare där.
Jag ska också bli en engelsman som hjular mitt på öppna gatan och bah är så jädra glá.
Fast sotarmössan hoppar jag.
Rocken däremot var ganska snygg!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine Larsson.

 

Holmens Rock @ Frihamnspiren

2014-08-21 av

Concert crowd

Spiders, Hardcore Superstar, Deadheads, HypnosImperial State ElectricFree Fall…
under en och samma kväll i Göteborg? Jojomen, det är sant – imorgon smäller det rejält på på Frihamnspiren! 

”Himla bra line-up ni har måste jag säga!”
”Det tackar vi för. Större delen av line-upen är min så det uppskattas!” berättar Kristoffer Ersson, eventansvarig när vi har mailkontakt inför kommande Holmens Rock. I en tidigare intervju har han även sagt att Holmens iår fokuserat på ruffig rock med inslag av blues”. No doubt about that,
kanske därför line-upen är så bra?

För andra året i rad sätter man upp Holmens Rock på Frihamnspiren i Göteborg; en minifestival som under kvällen presenterar sex olika band; ”bra rockmusik från både etablerade och mindre etablerade akter”.  Scenen är en av de 800 m2 stora paviljongerna som finns nere vid Frihamnen.

 

Namnlöst-2HOLMENS ROCK
Vad: Spiders, Hardcore Superstar, Deadheads, HypnosImperial State ElectricFree Fall.
När: Fredag 22/8, insläpp kl 17:00, första bandet går på kl 18:00.

Hur: Biljetterna kostar 250:- ex serviceavg och finns tillgängliga på www.tickster.com
Vem: Åldersgräns 18 år.
Varför: För att det kommer bli skitbra.

Psst…
Göteborg Nonstop-bloggaren Josefine ”JoJomen” kommer att vara på plats och rapportera om minifestivalen.
Tills dess, spana in hennes bildspecial på Spiders från deras spelning på Sweden Rock förra året.

 

Jag har hittat ett Drömrike

2014-05-03 av

Länge hade både syrran, jag och morsan pratat om att
”Ralf Gyllenhammar borde sjunga nåt på svenska. Typ Nationalteatern!”

Ett par månader senare skriver tidningarna om den nya ”supergruppen” som var påväg att lanseras. Med medlemmar från In Flames, Hardcore Superstar och Mustasch kändes det både skitläskigt och göörfräckt på samma gång. Nog hade man förväntningar. Som ett stort Mustasch-fan (och lika stort gammalt Hardcore Superstar-fan) är det ju alltid väldigt blandade känslor när en utav ens husgudar hoppar på nya tåg, så att säga.

Men det här inlägget ska inte handla om hur mycket jag tycker om Mustasch-musik.
Det ska handla om bandet Drömriket,
som just nu är det bandet jag lyssnar absolut mest på.

Drömriket_1

För ett par dagar sedan, 1 maj närmare bestämt, gjorde Drömriket sin debutspelning på Götaplatsen mitt i stan. Gruppen består utav Magnus ”Adde” Andreasson (Hardcore Superstar), Niclas Engelin (In Flames), Ralf Gyllenhammar (Mustasch) och Jonas Slättung (musiker och radiopratare P4).
Själva idén till Drömriket är ursprungligen från den gamle roddaren Biffen Janson, som länge tyckt att Adde och Niclas borde göra musik ihop – vilket visade fungerade bättre än väntat.
”Det var ibland så att vi kunde ses och nästa fika ihop en låt då vi ibland är kusligt synkade!”
har Niclas sagt i en intervju med Rockbladet.
Det hela mynnade ut till Drömriket; ett band som hyllar förorten, först och främst gitarristens uppväxt i Tynnered.
Ralf var skeptisk när Adde ringde honom och berättade om projektet:
”Hårdrock på svenska kändes konstigt…”.

Drömriket_2

Men det visade sig gick bättre än väntat. Singeln ”Arendal” ligger redan ute. Debutalbumet har releasedatumet 21 maj,
men vi som var på plats den 1 maj på Götaplatsen kunde redan där och då få tag på plattan då de 100 första exemplaren släpptes.

Hur låter det då?
Nej, det är inte Nationalteatern, men gjorde det en besviken?
Hah, inte då.
De senaste dagarna har Drömrikets platta snurrat om och om igen här borta. Det påminner både om, inte helt oväntat, samtliga medlemmars ”hem-grupper” (alltså Mustasch, Hardcore Superstar och In Flames), men också Rammstein och LOK.
Dessutom sjunger Gyllenhammar bättre än vad har har gjort på länge.

Drömriket_3

När jag steg upp klockan 08:30 imorse, och det första jag gjorde var att sätta på deras platta ännu en gång så bestämde jag mig för att klicka hem, inte en – utan två t-shirts med bandet för mina ihopskrapade DJ-pengar jag spelat fram.
Faen vad glad jag är att det här är så bra.
Tack för det.

And baj dä wäj,
japp – Ralf har färgat håret……..

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”Jag har provat på det mesta…”

2013-06-27 av

I förra blogginlägget skrev jag lite kort om att det hade varit kul att göra en liten tillbakablick över hur man sett ut i sitt liv.
När det kommer till den biten har jag pendlat ganska rejält vad det gäller hårfärger, frisyrer, stilar, kroppsform och faen hans moster. Jag har provat på det mesta.
Här kommer ett par favoriter.

Göteborg8

Det är lika kul varje gång att visa den här bilden.
Jag tror det var på en kompis åtta års kalas. Jag hade precis kommit från tandläkaren och smakade banansalva i hela käften.
Tröjan var min absoluta favorit, köpt på Cassels. Fast den var i sånt där ”svettmaterial” och kunde bara användas en gång innan man var tvungen att tvätta den igen. Bedrövligt. Den satt som ett korvskinn över min mulliga kropp.
Men, jag var glad ändå som ni ser. Lite skevt och sne leende, men ändå.
Min kompis föräldrar tog kort på alla gäster. Vid dagens slut fick alla varsitt A4 med alla porträtt samt gruppbild. Det tyckte jag var jättehäftigt; att kunna skriva ut direkt sådär från datorn, och få massa häftiga Word-effekter i dokumentet. Sånt ville jag också göra!

Göteborg16

Här var jag lite äldre. 13 eller 14 tror jag. Jag hade precis upptäckt brun utan sol-krämen och idomin, men också vad hårspray kan göra med håret. Min syster var först med den där frillan av oss i familjen, jag kom ett par år efter. Mamma fick göra ordningen den på oss. Våffla, tupera, spraya, tupera lite till och spraya mer igen och igen.
Den andra killen på bilden är min skånska ”bror” som inte är min bror. Vi började chatta på ett musikforum som hette Jamma för flera år sedan. Tobias heter han och är just nu borta i England och lever lite för dagen. Han är fräck. På de sex-sju åren vi känt varandra har vi träffats…tre gånger, tror jag. Peacemaker var vårat band. Jodå, band hade vi – trots att vi aldrig repade eller hade några låtar. Men det var ju fräckt att kunna säga att man hade ett band.

Göteborg15

2007. Peace & Love festivalen i Borlänge. Jag var 15 år. Min andra festival i hela mitt liv. Bara ett par veckor tidigare hade vi varit på Sweden Rock Festival (min ALLRA första festival!). Den här bilden hittade jag på Peace & Love’s hemsida.
Vilka som spelar?
Höh, Mustasch förstås. Hon brevid mig hette Cissi. Vi sågs på flera Mustasch-konserter andra år efter den här spelningen.
För övrigt var det här den absolut bästa konserten jag varit på. Som ni ser, jag är så fruktansvärt glad och helt inne i musiken. Jag håller i ena änden av en halsduk (syster Louie höll i andra) med Mustasch-loggan på som vi gjort med textilfärg strax innan vi åkte ner till festivalen. I mitten av spelningen pekade sångaren Ralf Gyllenhammar på mig och min syster:
 – Kan jag få den sen? 
– Jaaaa! vrålade vi till svar.
slutet av spelningen hoppade han ner från scenen och tar den från oss, för att sedan klättra tillbaka och hålla upp den framför den jublande publiken. Efteråt fick vi varsin puss.
Det var fint.

HPIM1591.JPG

Ja, vettefaen. När kan det här ha varit? 2006, 2007?
Det är jag och en utav mina dåvarande bästa kompisar Karolina. Vi delade musiksmak ett tag under högstadiet. Hon var mer inne på glamrocken som Kiss och Crashdiet (men också Aerosmith, som man kan skymta på hennes t-shirt), medan jag var för 60- och 70-tal. Här är vi påväg in till Alingsås för att kolla på ett par kompisar som spelade i ett glamsleazeband på någon fritidsgård i stan.

HPIM0535.JPG

Långt hår hade jag ett tag. Jättelångt. Svart var det. Pandasminket fanns där också.
Det här är julafton, 2005-2006 tror jag. Ett ljusrosa Isa Dora-läppstift var min bästa vän och jag lyssnade mest på Hardcore Superstar och Backyard Babies hela dagarna.

Göteborg3

Åh jaaa! Världens gladaste stund, nästan. 2008. Terminkonserten i Bjärkehallen i Sollebrunn. Varje termin får man under en konsert visa vad man lärt sig under den gångna terminen. Jag spelade trummor i två-tre låtar (faen vad jag saknar att spela trummor!).
Klänningen köpte vi på Kappahls barnavdelning för 200:-. Jag har den fortfarande ibland, det går att komma ner i den minsann.
När jag dök upp strax innan spelningen sa min musiklärare till mig
– Man kan inte spela trummor i KLÄNNING!
Att det gick, och oj vad det gick.
Faen vad skoj det var.

HPIM0334.JPG

Skolavslutningen i 9an och här kommer de älskade gula byxorna och den blåa skjortan fram.
Världens bästa outfit som har fått varit med om det mesta. Jag står tillsammans med mina dåvarande bästa vänner,
från vänster: Louise, Marie-Louise, Karolina och Elin.
Tiden, minnen…
Vrålförkyld var jag också, men lika glad för det.

Göteborg9 Göteborg10

Sommarlovet efter 9an. Jag hade fått beskedet att jag hade kommit in på Medieprogrammet på Alströmergymnasiet i Alingsås och var överlycklig. Äntligen skulle jag få göra det jag tyckte allra mest om; fotografera och skriva, Och oj vad bra och skoj det var! Jag vill nästan göra om det.
Första bilden är från, heh, en Mustasch-konsert på Liseberg. För övrigt Hannes Hansson sista spelning med bandet. Det var ledsamt, men en fantastiskt fin kväll. Där träffade jag också Joacim som skulle komma till att bli min pojkvän bara någon månad senare.
På andra bilden ser ni oss tillsammans. Även om vi bara var tillsammans i tre månader så var det faktiskt bland de finaste tre månaderna jag varit med om. Idag är vi goda vänner  och träffas fortfarande ibland. Det känns bra.

Göteborg18

Om jag fick önska en grej, så skulle jag önska att jag hade den här hårfärgen igen. Guldbrunblont. Faen vad fint det var.
Här är jag musikquiz-ledare under en introtävling på världens konstigaste och mest intressanta festival i Uddebo. Ni ser ju bara hur kul vi hade det. Gandalf (med ”YOU SHALL NOT PAAASS!”-posen), Erica, Stubbe och en annan främmande deltagare.
Åh, det var roligt. Vi måste göra om det igen, tycker ni inte?

Göteborg21

Här går jag andra året på gymnasiet. Mitt hår var väldigt orange då. Väldigt orange. Men…
jag var ju göörnöjd ändå, för jag fick komma och hälsa på Christer- redaktionen på Sveriges Radio.
Morgan Larsson är inte bara lång, han är oerhört artig, snäll och rolig också.
Störtskönt gäng.
Myz.

Göteborg22

Sista året på gymnasiet ville mamma klippa mitt hår. När hon förklarade för mig lät det jättebra, så jag sa
– Kör hårt!
När det var klart började jag storgråta och tyckte att mitt hår var totalförstört. Det var kort där uppe, men ändå hade man bevarat längden på något konstigt vis.
När jag tänker tillbaka på det så tycker jag synd om mamma som fick se min besvikelse.  Och håret, tja – nu tycker jag att det var ganska fränt. Jag önskade att jag vågade ha kort hår. Men, jag är lite för tramsig. Anser själv att jag inte passar i det. ”Nä, jag har för runt ansikte…”, ”Jag ser så barnslig ut i det.” ”Näää…”.
Fast, jag skulle vilja.

Göteborg23

Det här var också sista året på gymnasiet. Jag var ganska stressad ett bra tag då jag skrev intensivt för Alingsås Tidnings ungdomsidor, sände radio i Partille, gick i skolan varje dag, gick på spelningar och fotograferade band och…tja.
Att gå utan kajalen gick inte för sig. Den skulle på varje dag, och oftast såg jag ut såhär när jag kom hem från skolan.

 

Ja, jag säger då det.
Tänk vad mycket bilder på en som ligger ute på nätet. Gamla bloggar, Bilddagboken, Facebook, Tumblr, Flickr…
Och mer lär det bli,
för jag tänker fortsätta skriva och lägga upp onödiga, men oh så intressanta blogginlägg för Göteborg Nonstop tills någon säger såhär.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-07-07

  Jag vaknar halv sex på morronen. Kikar in på min son. Han ligger med benen uppslängda över täcket. Den lille prinsen under två vaktande änglar. Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska gå ut och ta en cigg eller inte. Kommer fram till att en cigg mer…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-05-17

Kycklingfärs Salt Citronpeppar Svartpeppar Så rör man ihop det så det går in ordentligt, jag kommer inte ihåg hur mkt jag hade, men det spelar ingen roll. Så lägger man det i en penslad glasform  med olja och kinasoja Man plattar ut den så den täcker formen Penslar med samma…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...