Det har aldrig varit en lätt sak att komma ut som homosexuell inom den machobetonade elitfotbollen. I allsvenskan finns ingen öppet homosexuell trots att det statistiskt borde vara ett 20-tal, och i den ännu hårdare internationella toppfotbollen finns ingen. Spekulationer som ändå omger vissa spelare följs av kraftfulla dementier, och en världsstjärna som Philip Lahm har öppet avrått från att offentligt komma ut ur garderoben.

En elitspelare som tidigt framträdde som gay var britten Justin Fashanu, vars karriär trots exceptionell talang präglades av en nedåtgående spiral efter erkännandet. Hans liv slutade med självmord, med ett åtal för sexuellt antastande av minderårig hängande över sig.

I Sverige har vi vår Anton Hysén – som skall ha all heder av sitt tillkännagivande som fick eko över hela fotbollsvärlden – men hur välvilligt vi än ser på saken är nog spel i nationell 3:e och 4:e division en bra bit från det vi kallar elitfotboll. Att hans far heter Glenn och var hyllad mittback i både IFK Göteborg och Liverpool FC och att efternamnet tillhör en av landets mest blåblodiga fotbollsfamiljer hjälpte nog till.

Men faktum är att IFK Göteborg haft en bekräftad homosexuell spelare – Reine Feldt – även om han aldrig aldrig öppet erkände det ens inför sina barn och fru, som han efter karriären skilde sig från. Han blev också en av de första personerna i Sverige som dog i Aids.
Reine Feldt var lagkapten för det lag som tog SM-Guld 1969 men även i motgången när de åkte ur allsvenskan året efter. Han blev utsedd till Ärkeängel 1973.

Efter karriären arbetade Reine Feldt på tidningen Arbetet, hade uttalade vänstersympatier, och slogs ständigt för de svaga i samhället. Han var en respekterad person, var intelligent och avancerade så småningom till sportchef. Efter den allra första Gothia-Cup turneringen skrev han rubriken ”Det här är embryot till broderskap mellan folken.” och författade även en hyllningsbok till den östtyska idrotten – DDR: Undret i idrottsvärlden. Då kände han nog knappast till vad som dolde sig bakom den fasaden.

Sin egen fasad höll han också uppe, och det var bara några få inom den närmsta kretsen som kände till hans hemlighet. En av dem var Arbetet-kollega Hans Burell som tidigare berättat i ett antal radioprogram om vännens sorgliga öde och som i augusti utkommer boken Ärkeängeln på Offside Förlag.

Hemligheten drev Reine Feldt bort från lagkamrater, arbetskamrater och familj till Amsterdam där han levde på en husbåt tillsammans med en annan man.
Men han smittades även av HIV, och när sjukdomstecknen så småningom började uppträda flyttade han tillbaks till Sverige, där han in i det sista försökte dölja sin vacklande hälsa.

Reine Feldt avled 41 år gammal i Aids och hyllades under begravningen som en av de stora fotbollsspelare.
Inte någonstans nämndes dödsorsaken.

Läs mer om boken och Reine Feldt här