Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Uppenbarligen fanns både Gud och Jesus bland dem…” Sweden Rock Festival 2013, del 3

2013-06-15 av

Det var bara min andra dag nere i Sölvesborg och redan hade jag bekantat mig med flertal olika sorter, raser och typer av folk på campingen. Aldrig behövde jag känna att jag hade långtråkigt, var ensam eller bortkommen – det fanns alltid någon där som välkomnade en. Kändes bra i magen.

Festivalen fortsatte.

Sweden Rock

Highway Star-bussen som stod på höger sida om gärdesgården var nästan som en extra scen med ett playbackers-band. De sjöng och mimade om vartannat, spelade både luftgitarr och lufttrummor (någon spelade även luftkontrabas). Hög musik spelade från uppriggade högtalare (hur bra skick de var sista dagen behöver jag inte gå in…) och folk dansade uppe på taket som om ingen morgondag fanns.

Sweden Rock

Då jag själv sov varmt och bekvämt i en stuga ca 2 kilometer från festivalen var jag ganska nyfiken på alla olika campingsområden.
Vart tar egentligen alla de där dryga 30 000 Sweden Rock:arna vägen om dagarna när de inte kollar på ”de kallar sig Sweet fast det bara är Andy Scott kvar”-bandet?

Uppenbarligen fanns både Gud…

Sweden Rock

…och Jesus bland dem.

SwedenRock70

Så många gånger som man gick fram och tillbaka här längs gärdesgården. Sammanlagt gick jag nog den närmare…30-40 gånger? Ehe?
Det var in till festivalen, möta upp en kompis, hem till stugan igen för att tömma minneskort, hälsa på ett par vänner på campingen, man glömde en grej hemma, skynda sig till ett band på Rock Stage and so on…
Om man ville kunde man ta rocktaxin.
Jag jobbade inte så. Jag tränade upp mina vad- och benmuskler.

SwedenRock96

Ett gäng festivalbesökare underhöll de förbipasserande med dans och sång till både Guns’n Roses och Iron Maiden. En syn för ögonen och en…hörsel(?) för öronen. Highway Star bussen stod parkerad med långsidan längs gärdesgårdsmuren, och som ni kunde se på första bilden var det folk där mest hela tiden.

Jag fick chansen att komma in i en utav de där bussarna…

Sweden Rock

…och träffa den här tjejen. Tråkigt nog har jag tappat hennes namn, men hon berättade om sig själv och sitt kompisgäng som hade
tre stycken bussar tillsammans. Varje år åker de på flera festivaler i de här tre bussarna. Som ni kan skymta så täcks hennes ena arm av festivalarmband som talar om vilket festivaler hon och gänget besökt runtom i Europa genom åren.

Sweden Rock

De hade inte bäddat, men jag fick fotografera ändå.
Fint av henne.
I varje buss fanns det runt 15 stycken sovplatser och det är släktingar, pojkvänner, flickvänner, vänner och vänners vänner som åker med. Jag frågade henne hur det gick om nätterna, när några kanske vill sova eller mår dåligt medan resten av gänget ramlar in fulla och drägliga i bussen. Hon berättade då att det är sjyst gäng som tar hand och respekterar varandra.

– Om det är någon om beter sig illa så får den bara inte vara med nästa gång vi åker.

Sweden Rock

Efter att ha stått där inne och pratat med den här tjejen upptäckte jag att det låg någon och sov i passagerarsätet. Skämdes en aning då jag hade varit ganska högljudd och exalterad över bussen när hon och jag stod och pratade om festivaler, musik och deras transportfordon.
Jag tackade så mycket för mig och gick sedan ut igen.

Sweden Rock

Tillbaka på festivalområdet igen. Jag stötte på ett par glada tjejer som delade ut flyers om Mia Klose, en utav morgondagens artister på 4Sound-scenen. Ställde ett ultimatum: att jag skulle komma till spelningen om jag fick ta en bild på dem.
 -Var Sweden Rock-glada! sa jag, och det här fick jag.

IMG_0249_0624

På backstageområdet fanns det utrymme för slappt solhäng i sköna sakkosäckar och vätskepaus i de två olika barerna. Man kunde även ”growltävla” (dvs. låsas in i en glasbur, skrika/låta/growla så högt du bara kan medan alla andra står och stirrar på dig utanför buren), något jag testade på. Bildbevis finns här.

Sweden Rock

Kände man för att göra något helt annat kunde man spela pingis, något som bland andra Conny Bloom från Electric Boys gjorde.

Sweden Rock

Jag skrev ju en kort bit om Mustasch i första delen av den här Sweden Rock-trippen. Efter att originaltrummisen Mats ”Dojan” hoppade av bandet 2008 ersattes han av den här snubben, Danne McKenzie. Kände att ville gå fram till honom och säga…hej.
Jag inledde med den klassiska frasen, som man alltid gör hur göörmegasäker man än är på vem personen är;
– Hej! Är det du som är Danne…McKenzie?
– Ja! Ja fö faen, och det är ju du!

Jojomen. Fantastiskt att han kände igen mig och kom ihåg mig och syrran som följde Mustasch troget kors och tvärs genom hela landet (man borde skriva bok om det där, faen vad kul det var…).
Då Danne inte är med i bandet längre håller han istället på att frilansar och hoppar in i olika band här och var.
– Det viktigaste är att du gör det du mår bra av, sa jag, fredsmäklaren själv och Om man är positv som fan-predikaren.
– Absolut! Och det gör jag verkligen, svarade Danne och log

Sweden Rock

Första dagen såg jag faktiskt inte särskilt många band.

Men, jag erkänner – jag var en av de där som såg ”de kallar sig Sweet fast det bara är Andy Scott kvar”-bandet.
Eller såg, jag ville inte se faktiskt. Det var ju inte Sweet.
Räckte gott och väl med att lyssna och titta på de glada människorna som stod och dansade omkring en och försökte hänga med i falsettsången istället.

I nästa inlägg blir det mer live and alive-bilder.
Jag fick äran att följa med göteborgsbandet Spiders bakom och uppe på Rockklassiker-scenen. Mycket nöje!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning  Josefine 

”Så gick jag ner och möttes av folkets jubel…” Sweden Rock Festival 2013, del 2

2013-06-14 av

Onsdag den 5 juni – idag skulle festivalen börja på riktigt!

Redan klockan 07 ligger jag klarvaken inne på mitt loft på andra våningen av huset och funderar på om jag ska försöka somna om eller faktiskt gå upp och börja förbereda mig för dagsverket.
Sådär ligger jag och funderar i en timme, samtidigt som jag försöker lägga upp en bild på Instagram och kolla mitt Facebook-konto. När inget utav det vill uppdatera sig skiter jag i allt. Stänger av telefonen för ett slag och bestämmer mig för att gå upp.

SRF10

Så försiktigt jag bara kan går jag nedför trappan. Lönlöst. Det knarrar som om (sagt det förr, säger det igen) tanten i Glasblåsarens barn kliver nedför trappan och påväg mot kylskåpet. Bedrövligt.
När jag äntligen landar på den nedre våningen och kan pusta ut över att trappan är färdig hörs ett litet försynt ”Josefine?” från vardagsrummet.
Vad trodde jag? Att jag skulle kunna lyckas göra mig ohörd i den där trappan?
*Baloo-björnen skak på huvudet* Tsss… Jösses. Störtlöjligt.

Mamma låg vaken hon också. Med sin iPhone med kassettbandskal spelade hon Word fejd, något jag gett upp för längesedan.
Jag åt frukost. Müsli. Förstås. Det är viktig med en redig kost när man ska orka med farliga hårdrockare hela dagen.

 SRF11

Så gick jag ner,
och möttes av folkets jubel…

SRF14

Bilar, motorcyklar, mopeder, festivalbussar, cyklar – ja, allt kom från alla håll och kanter. Ljud och människor överallt. Solen brände, himlen var blå och man skulle kunna tro att Thomas Ledin satt och skrev sina låttexter här för det var banne mig inte ett moln så långt ögat kunde nå.
Långsamt gick jag genom gärdesgården och tittade på folk och lyssnade på konversationer mellan dem.
Ett omedvetet krig pågick mellan alla lägren på campingen. Bergsprängare, större än den andra, tredje och fjärde, spelade all typ av musik.
”It’s a long way baaaack. When you down, down in black!”
”Ooooah, oooah oah sweet child’o mine…”
”Ja, det är bögarnas fel! Bögarnas fel! I bibeln står det skrivet…”

Fantastiskt.

SRF21

På Sweden Rock går det knappt längre att sticka ut.

Eller, jo…
jag såg en gång en kille, något år äldre än mig själv, med långt blont hår och väldigt smalt ansikte.
Han, HAN – han hade en t-shirt med… Tokio Hotel.
Det går INTE för sig på Sweden Rock Festival.
Fan vad arg jag blev då.

Desto gladare blir man när man får se sådana här sköningar med keps och mustasch.
Så fort man får lite ansiktshår så ser man så snäll och gó ut.

SRF12

Ett gäng soldater, direkt hämtade från Star Wars.

Trots att jag inte har sett en enda Star Wars-film så kunde jag inte låta bli att skina upp och fråga om jag fick fotografera dem. Jag fick ett svar…av något slag. Jag förstod aldrig om de var svenskar eller kom från något annat utland (kanske pratade de skånska?), men jag tog en bild på gänget. Efteråt tackade jag så mycket och skulle precis vända om. Då räknar de ner högt och tydligt på tyska:
”EIN…ZWEI…DREI….AAAAAH!”
och springer mot mig. De bildar någon sorts mobbningsmoshpitring kring mig och kastar omkring mig som en trasdocka. Jag åker omkring där tillsammans med mina två kameror runt halsen, skrattar och skriker om vartannat.
Efter en halv minut var det över.
”…okej, ja – tack ska ni ha.” säger jag lite försynt. De gör hatten av och knallar sedan vidare.
Fint.

SRF14

Det var varmt, väldigt varmt.
Jag lyckades skaffa mig en oplanerad bonnebränna, men jag tror den här snubben tog priset. Vi diskuterar fortfarande här hemma hur faen han lyckades. Hade han höga jeans och öppen skjorta? Kortärmad skjorta? Gjort en Hulken och trashat en t-shirt? Gått med mantel?
Jag vet inte, och jag lär aldrig få veta det heller.

SRF22

De här två såg ut att lida under solen med sin farliga look. Överallt lite här och var låg folk och solade i gröngräset. Några hade varit ambitiösa och tagit med sig solstolar, andra nöjde sig med att bara lägga sig rätt upp och ned på marken. Inget konstigt med det. De andra 30 000 besökarna klev snällt över solfantasterna. Aldrig att någon gav fingret eller skällde ut någon för att hen låg i vägen.

”Akta dig så att du inte ligger för länge i solen nu…”
”Vill du ha lite vatten?”
”Är allt OK?” 

Sweden Rock Festival måste vara Sveriges absolut snällaste festival.

SRF20

Festivalen har arrangerats under olika namn sedan 1992. Från att ha tagit in endast 7 400 besökare ökade det stadigt till 35 200, men för en bättre festivalupplevelse har man minskat ner till 33 000.

Det är väldigt blandade åldrar på besökarna här. Hit kommer barnfamiljer med sina treåringar som bär hörselkåpor större än deras egna huvuden, men också rockfarmor- och farfar på 70+. Medelåldern på besökarna ligger på runt 37 år.
I en intervju i GT med Mikkey Dee från Motörhead får han frågan om varför han tror Sweden Rock är sådan populär festival.
– Från första början har det varit en lite mognare publik där nere. De dricker bärs och gillar sin hårdrock liksom. Inte käka så mycket blå piller och bara ligga i tältet.
Han säger också att festivalen är väldigt organiserade och att stommen utgörs av klassiska band som är tillförlitliga och levererar, vilket går hand i hand med att publiken är trogen och inte så trendkänslig.

SRF17

På campingen Roselund en bit från festivalområdet hittar jag ett gäng nyfunna vänner från Hålanda; Jörgen och Gugge. För att göra en lång historia kort så åkte mamma och jag från Göteborg en ljummen vårkväll i maj. Det  var ett par dagar kvar till min skolavslutning på Nordiska och vi pratade om kommande sommaren och, naturligtvis, Sweden Rock Festival.
Plötsligt, som om någon där ovan hörde vad vi talade om, dyker världens häftigaste buss upp på vänster sida. En svart gammal 50-talsbrandbil, helt i svart med röda feta bokstäver SWEDEN ROCK FESTIVAL riktigt lyser mot oss.
”Men vaf…?!” säger vi i kör. När vi åkt sisådär 200 meter från tomten där bilen stod frågar mamma:
”Ska vi vända?”
”Ja! Vänd! Vänd om!” svarar jag.

SRF18

Och nu stod han här på Rosenlunds camping tillsammans med Gugge och Thomas från Fritsla respektive Starrkärr; förmodligen världens skönaste trio. Alla tre pratade ”hemma-språk”, såndär skön bonnegöteborgska som man blir alldeles varm och go i magen av att höra.

SRF15

Thomas var den ordningsamma (…ibland.) i gänget. Höll koll på speltider och signeringar inne på området och visste alltid vilka tider de var tvungna att gå ner för att inte missa något. Störtskön typ, just för att han absolut inte såg ut som en sådan som åkte på Sweden Rock. Med sina uppdragna strumpor nedstoppade i ett par foppatofflor, keps neddragen att man bara anade ett par ögon och ryggsäcken alltid färdig och korrekt packad skrattade jag halvt ihjäl mig ett par gånger åt hans buttra, men oh så fina göteborgska.

SRF19

Jörgen hade en balkong uppe på biltaket. Där satt de och käkade frukost varje morgon och tittade ut över campingen. Man såg hela campingen och lite till därifrån.
Från ingenstans kommer de här killarna gående och ”like:ade” bussen.
Snyggt, må jag säga – men Thomas var skeptisk.
”Hallå? Får jag fråga en grej… hur går ni på toa med de där?”
Vi fick inget svar. De ”like:ade” vidare och promenerade iväg.

SwedenRock21

Det har blivit ett par Sweden Rock-besök för Jörgen och Gugge. Tillsammans har de skaffat några de kallade ”Sweden Rock-barn”, Rebecka och Johannes, som bodde i husvagnen mitt emot. Rebecka fick uppdraget att skriva under lastbilen. ”Ligg inte under bilen!”.
Lägg märke till cigaretten hon håller i ena handen.
Kanske skrev hon
”Ligg inte under bilen utan cigarett!”.

Sweden Rock Festival 2013.

Överallt på campingen fanns det läger som stack ut mer än andra. Stora skolbussar hade målats om och blivit pimpade till turnébussar med bandloggor och målningar på plåten. Några läger hade tagit med hela vardagsrummet med skinnfotöljer och soffor och ställt utanför husvagnen. Inget camp var det andra likt.

SRF16

När jag var påväg ut från Rosenlunds camping och vidare in mot festivalen gick jag förbi Jörgen & Co. grannar. En utav dem såg ut precis som vilken annan snubbe på området som helst. Jag menar; långt hår, skägg, cowboy-hatt och Iron Maiden-tshirt. Han stack ju inte direkt ut ur mängden, men ändå kändes det på något vis som att jag kände honom.

Vem fan var det där?

Det var först när jag hade hunnit gå en bit som polletten trillade ned och jag förstod vem det var.
Sprang tillbaka, hittade hans läger och knackade honom på ryggen där han stod och försökte bädda ordning sin ”säng” i bakluckan av skåpbilen som skulle bli hans hem den kommande veckan.

SRF21

”Ja, hej?” sa han och tittade lite förvånat på mig.
”Hej! Förlåt mig men…var du här förra året?”
”Öh…, ah.”
”Och kollade på The Darkness?”
”…ja, jo! Ja, det gjorde jag.”
”Bra! Eller jag menar, jag har massor av kort på dig från när du dansar och sjunger med i I believe in a thing called love!” sa jag, göörglad över att kommit på varifrån jag kände igen honom.

Och ja, massor av kort hade jag från just den spelningen med The Darkness. Bland annat i det här inlägget, där den sista bilden föreställer just den här snubben, som visade sig heta Jocke (han har t o m samma Iron Maiden-tröja då som på den här bilden ovan. Sliten med hälsan…). Vi pratade aldrig under den spelningen. Jag cirkulerade där framme kring scenen och fotograferade både bandet och publiken. Det var en fantastisk spelning. Justin var så fin.
Kanske var det någon mening att jag skulle kolla igenom alla kort från 2012’s upplaga av Sweden Rock innan jag drog hit det här året?
Vi pratade en stund.
”Jamen vafan, kom hit och häng sen och…” sa han, mer hann han inte förrän gänget bredvid sprutade såndär Spidersman-klet (vafaen är det för något egentligen?)  i skägget honom.

Sedan skiljdes vi åt och jag gick in mot festivalen igen.
Det tar vi i nästa inlägg!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

Steve Harris till Brewhouse onsdag 13 mars

2013-03-12 av ozelot

steveharrisNär Iron Maidens andlige ledare Steve Harris ger sig ut på turné är det ofta med karavaner av långtradare och fotbollsarenor med tiotusentals människor. Så man skulle kunna säga att den här klubbturnén med soloprojektet British Lion är det med en känsla av nostalgi. Tillbaka till ursprunget.

British Lion
besöker 14 länder och 24 städer i Europa. Onsdag 13 mars är det dags för Brewhouse och Göteborg.

Steve Harris & British Lion
+ Support: Zico Chain
Brewhouse, Åvägen 24
Onsdag 13 mars kl 19:30-22:30
Pris: 320 kr

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-10-11

Förrätten HÖSTENS SOPPA Två kokta potäter En kokt morot Hacka detta  till småbitar Salladslök och en klyfta  vitlök Hackas jättesmått Grönsaksbuljong och en liter vatten Alltsamman kokas i mikron på det högsta med lock Mellan 6-8 minuter Efter detta lägger man i en halv burk vita bönor i tomatsås Och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...