Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Zlatangate, cykeln och ”den andre”

2013-12-31 av ozelot

zlatanJag hade föresatsen att skriva en nyårskrönika: En slags summering av det här året. Men den börjar där året slutade, med debatten om Zlatans uttalande. Ty på något sätt är den signifikativ för var diskussionsklimatet befinner sig nu.

Alla känner till de famösa citaten vid det här laget. I synnerhet det här med damcykeln har upprört – en i sanning klantig formulering men som fått surrealistiska proportioner.
Helt plötsligt tvingas nämligen tyckarkollegiet yrvaket konstatera att Zlatan inte är någon mediaskolad utvikningspojke i Bang, och alltså inte säger rätt saker ur ett jämställdhetsperspektiv!
Herregud, är någon vettig människa som ens på klädsamt avstånd följt Zlatans karriär förvånad?

Svenska Fotbollsförbundet
har sedan Ibrahimovic stora genombrott levt högt på stjärnans lyskraft, pressen har tjänat miljoner på hans upptåg både på planen och vid sidan av planen.
På kultursidor har man lyft fram Zlatan som ett framgångsexempel på mångfaldens styrka, hyllat hans självbiografi som en beskrivning av en klassresa trots att stjärnan på intet sätt varit okontroversiell bland kvällstidningarnas ”toppkommentatorer”, där man istället klagat på att att hans spelstil är en hämsko för landslaget.
Underförstått: Osvensk.

En politisk och inte sällan vänstermärkt falang på sociala medier har dock aldrig tvekat att försöka göra Zlatans exempel till metod: Samma kader som nu ylar av indignation av att Zlatan inte alls är den de ville göra honom till.
I förekommande fall är de helt okunniga om fotboll och sprider floskler kring sig som att ”herrlandslaget minsann inte går till VM ens” och att ”Lotta Schelin vunnit två Champions League-titlar”.
Båda två hedervärda prestationer skall sägas, men det är ungefär samma sak som att Svenska Innebandylandslaget borde vinna bragdmedalj varje år.
Nu har istället damfotbollhatarna roliga timmen i Aftonbladets kommentarsfält, och avgrundsklyftan kunde inte bli mer milsvid.

Har inte en svensk lagkapten och världsstjärna ett ansvar för vilka signaler han sänder ut då? Jo, det kan man tycka, och det ansvaret har Zlatan också i mångt mycket tagit.
Zlatan springer inte som många kollegor i den internationella fotbollsvärlden runt och ställer till med skandaler på fritiden, han ertappas inte med några underåriga prostituerade och dricker knappt om ens överhuvudtaget alkohol.
Han är en en 32-årig familjefar som försöker ge sina barn den uppväxt han inte själv fick, i segregationens Rosengård.

Däremot har han aldrig varit eller ens försökt vara en strömlinjeformad megafon för den svenska folkrörelseidrottens sociala ingenjörsbygge. Tveksam om han ens – hör och häpna! – har något ansvar för att uppfostra en kunskapstörstande folkopinion i genustänkande.
Zlatan har inte ens, tror jag, bevistat ett enda elitpojkläger utan har hela tiden varit ”den andre” – den som de svennemärkta föräldrar försökte få utesluten och laget för att han ”bara dribblade”.
Detta gjorde Zlatan till den han är.

Den behagsjuka och retweetkåta tyckaropinion som sällan försitter en chans att i varje utsaga omfamna olikheter och mångfaldens styrka sätter i halsen när det visar sig att föremålen för deras omsorger inte alls passar in i den bilden.
När det visar sig att svenska imamer sprider en alldeles bedrövlig kvinnosyn omkring sig blir det tyst. När det visar sig att SD har flest invandrare på valbar plats av alla partier i vissa valdistrikt – ofta kristna syrianer som vill markera mot ”islamiseringen och homosexuella äktenskap – blir det genast svårsmält, och när en persisk lärare säger att hon aldrig skulle acceptera att hennes dotter kom hem med en färgad person blir det syntax error.

När Zlatan säger att damfotboll inte kan jämföras med herrfotboll blir det ramaskri (inte ens damfotbollens företrädare tycker själva att man skall jämföra).

Jag vet inte.
Jag tycker på något sätt att den debatt som brutit ut kring Zlatans intervju är symtomatisk.
Delvis på grund av att många som nu är kritiska ser det som en förevändning för att kritisera fotbollsvärlden förmenta ”machodominerade våldskultur”, dels att den är full av dubbelmoral då flertalet tyckare knappast själva bidrar till att höja damfotbollens status genom att gå på matcher, men kanske främst för att den röjer en osmickrande intolerans för oliktänkande.

Helt plötsligt är inte det där lyckade integrationsprojektet som är Zlatan så gulligt och helylle längre.
De påstått toleranta inte längre alltför toleranta.

Vad hände i Göteborg 2012 – Året enligt Göteborg nonstop

2013-01-04 av ozelot

2012 har sagt sitt, vi ställde året mot väggen och frågade vad det var som egentligen hände. Vad diskuterade vi under året, vilka var de viktigaste personerna och roligaste nyheterna? Precis som föregående år tolkar Göteborg nonstops Ozelot året som gick och avkunnar sin dom över det mesta och bästa.

Debatt är ett favoritämne för nonstop. Vad diskuterade vi egentligen mest under året.
– Året inleddes starkt av Bengt Ohlsson som ifrågasatte kulturvänstern, och fortsatte med med hen-diskussionen och folk var jättearga på varandra, GW tog heder och ära av bl.a Göran Lambertz på bästa sändningstid. När det lackade mot jul diskuterade vi vita kränkta män beväpnade med järnrör. Men framförallt diskuterade vi rasismen och dess frivilliga och ofrivilliga symboler. I slutändan var allt Carl Bildts fel.

Jag trodde att allt var Göteborg nonstops fel?

– Nja, vi försökte nog vara snälla, men hamnade naturligtvis i blåsväder.
Internationella Kvinnodagen, uppmärksammades lite blygt, men invändningen om hur kvinnor gestaltades i marknadsföringsmaterialet föll inte i god jord. Kommenterar man utseende som man i någon form så innebär det själv att man objektifierar.
– Efter det kom det mycket att handla omFemdebatten, som gjorde Göteborg till åtlöje i Sverige. Ett förslag om tre-stängning på krogen slutade med en halvmesyr till kompromiss. Krögarna var inte nöjda, gästerna var inte nöjda, inte ens politikerna själva var nöjda. Kanske det t.om var lagvidrigt?

…och mer?

– Sopattacken under Andra Långdagen! Svarta rubriker i tidningarna, men arrangörerna drog öronen åt sig och skyllde på kommunen.
Sedan komTuttrevolutionen till Göteborg. Göteborg nonstop försvarade naturligtvis tösernas rätt att bada topless på Valhallabadet, och tog det till högsta ort.
– Förbundet ”Allt åt alla” arrangerade Överklassafari till Saltsjöbaden och vållade stort rabalder. Bussarna utsattes bla för äggkastning, och överklasskörer som triumferande visade upp sina mobiltelefoner och skrek: ”iphone, iphone! ”Givetvis ville inte Göteborgarna vara sämre utan startade en egen variant
Stenaterminalens vara eller inte vara utlöste stor debatt. Yimby var en av de ledande aktörerna. Göteborg nonstop försökte medla.
Dj-debatten om kvinnlig diskriminering inom dj-skrået rasade väl egentligen som värst förra året. Men skam den som ger sig. Genusfotografen kritiserade på sin blogg stereotyper inom bildjournalistiken. Fakturerades sedermera för påstådd bildstöld. Vi gräver inte mer oss mer i denna juridiska teknikalitet..

Vad hände inom kultur- och nöjesgöteborg då? Något att skriva hem om?

– Inom konstvärlden hände väl inte jättemycket. Inga konstbiennaler eller dylikt och inga anmärkningsvärda nyetableringar. Urban Artroom öppnade sitt galleri för gatukonst på Friggagatan. Övriga Gallerirockader finns. Yoga Center på Bangatan hade några grejer, en del roligare än andra. När utställningen Svart Ljus sattes upp på Borås Konstmuseum belyste det trots namnet en viktigt epok inom Göteborgs kulturliv – och lyfte fram de konstnärliga mångsysslarna i kretsen kring skivbolaget Radium. Efterfesten på Svenska Grammofonstudion var minnesvärd.
Phil Collins ger en av årets mest uppmärksammade konstutställningar vid Röda Stens konsthall. Chitra Ganesh-utställningen på Konsthallen rönte stor uppmärksamhet. En populärkulturell häxbrygd som välkomnades av etablissemanget. På Stadsmuseet sätter utställningen Gapahuk fokus på stadens välfärdsfrågor på ett smart sätt.

Övrig kultur då?

Göteborgs Internationella Filmfestival förstås, den går inte att komma ifrån. Den magnifika invigningen på Clarion Post Hotel var nog den enda gången göteborgs luggslitna kulturarbetare fick gå dit.
En annan lite udda festival är Banff Mountain Film Festival på Deaken.
Play – The Famous Swedish Project var ett av de intressantare teaterprojekten under 2012.
Och just ja, sedan var det ju Strindberg-året också. Något som förvånansvärt få göteborgsinstitutioner lyft fram. Stadsbiblioteket ställde fram en snurra böcker, det var allt.
– Sedan bör uppmärksammas attPecha Kucha fortsätter sin verksamhet. En av Göteborgs viktigaste plattformar för diskussion och debatt, trots att det bara är en i taget som talar. Bokmässan äger rum, som vanligt. Göteborg nonstop tar pulsen på branschens villkor med sedvanlig precision.
Göteborgs Dans- och Teaterfestival firar 10 år, och Gamla arbetarescenen Aftonstjärnan får ny lyster med pratshow. Kulturnatta är inte längre en så nattlig företeelse.

Vem är årets kulturpersonlighet nummer ett 2012?

Ted Hesselbom avgår från Röhsska Museet, så han får det på sin samlade gärning. Å andra sidan utannonseras att han istället blir marknadschef på Kulturförvaltningen, så vi lär nog återse honom i andra sammanhang. I januari skriver han på sociala medier att besöksantalet under hans tid ökat från 65.000 besökare till det tredubbla. Kritiken till trots: Han har rätt.

Vad händer i mediavärlden då? Vad Göteborg anbelangar?
– Framför allt kan man väl säga att samhällsjournalistiken mer och mer koncentreras till Stockholm medan Göteborgspressen ter sig provinsiell, defensiv och räddhågsen. Man förmår inte se mycket längre än vägtullarna. Samtidigt har vi en sjuttio- och 80-talistgeneration som tror att allt skall komma serverat, framför allt att det skall vara gratis och bojkottar GP ”för att de tycker att den är dålig” fast det egentligen handlar om att de är lata och snåla..

Okej.. Men vad händer mer konkret?
Peter Hjörne aviserar sin avgång som chefredaktör. Senare tillkännager man att mångårige medarbetaren Cecilia Krönlein tillträder på chansen. De som klagar på gubbväldet inom mediabranschen kan sannerligen inte klaga på att cheferna är män. Lex Sveriges Radio, SVT, GT, GP, TV4, Aftonbladet, Sydsvenskan, Nöjesguider, Djungeltrummor…
– Som till exempel Frida Boisen (fd Aveny-redaktör) som blir ny chefredaktör på stadens enda kvällstidning. Förhoppningen är stor att GT nu får den uppfräschning som krävs, även internt ser man positivt på föryngringen, framförallt eftersom den tidigare chefredaktören var så impopulär..
– I själva verket händer inte mycket förutom diverse populistiska utspel som köttbullekupp under Way Out West (tämligen misslyckat ur pr-hänseende då fler blev sura än brydde sig) och egna ”folkomröstningar”. I slutet av Oktober observerades Boisen på Park Lane tillsammans med tf nyhetschefen Markus Hankins – som en gång startade blåvitt-bloggen Baraben – och spekulationerna tilltog. Tydligen var kvällen lyckad, och dagen efter tillkännages att Hankins fått fast tjänst som chef.

Några stora mediedrev vi minns?

– Kanalchefen stoppade en intervju med journalisten Linn Ohlsson för programmet Kaliber. Linn Olsson var inbegripen i en segdragen anställningstvist med SR. Debatten pågick i alla medier. I den lite mindre skalan nominerades Göteborg Nonstop till ett pris. Debatten därefter skulle vi nog vilja säga att vi minns Tidskriften Camino – ett ekologiskt livsstilsmagasin med säte i Göteborg – fyller fem år.

Årets mediahändelse i Göteborg?

MEG – Skandinaviens bredaste mediamässa för första gången på Svenska Mässan. Okej, årets mediahändelse är kanske att ta i, men att föreläsare från hela världen trängs med teknikfolk och korrar från lokalbladet är ändå noterbart.

Händelser i övrigt då? Har det hänt något på riktigt?

– En bomb detonerar utanför Gamle Port, som får stänga en vecka. Trots spekulationer om maffiauppgörelser och att ägaren är bulvan går inget att bekräfta klart. World Aids Day uppmärksammar att AIDS ”firar” trettio år. Under hösten uppmärksammas Jonas Gardells SVT-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” stort.
– En tjuvåkning på spårvagnen utlöste stort rabalder på sociala medier, Västtrafik var hårt tillbakapressade i opinionen och utlöste snart amnesti för tjuvåkare under någon vecka.
– Göteborgarna Martin Schibbye och Johan Persson får slutligen komma hem från sitt ofrivilliga äventyr. Bortrövandet av Anna, 9 år i Örgryte engagerade många människor. Missing People får stor uppmärksamhet efter lyckade insatser under året. Gärningsmannen kan gripas.

Om staden Göteborg då? Inga nya uppmärksammade byggnader, broar som byggts etc?

– Inga broar eller byggnader som byggts direkt värt att nämna. Däremot snackas det mycket, som vanligt, men man kommer aldrig till skott. Till exempel snackades det om att den nya Göta Älvbron skulle heta Golden Glenn
– Sedan fick Göteborg i och med årsskiftet äntligen en ny stadsarkitekt: Björn Siesjö. Ganska raskt började han orera om stadsboulevarder och hur trevligt andra långgatan är, vilket smekte göteborgare medhårs. Sedan naglade han fast en av de stora problemen med bostadsbyggande:
”Hundra procent tillgängligt för rörelsehindrade är … talibanism och ger minskad rörlighet för unga och obemedlade. En sorts tillgänglighet ställs mot en annan. Vi behöver optimera det bättre”
, vilket väckte ont blod hos somliga..
Saluhallen återinvigs på Kungstorget. Eller ja, har det inte varit smygöppet hela tiden? Kvarteren i Södra Gårda kommer allt närmare en rivning, enligt GP. Men motståndet mobiliserar sig, och debatten sätter fingret på några ömma punkter hos de styrande. Skall man inte själv få välja boendestandard och få adekvat hyra? Och är det tillåtet för ett kommunalt bostadsbolag att låta fastigheter förfalla i syfte att driva igenom rivning?

Vad var årets största händelse?

En förrymd bisvärm räddas av Urban Artrooms Victor Byhr.
Alex Wasim heter en misslyckad stå-uppkomiker. Eller är allt bara en PR-kupp? Efter ett gig på Parken åkte han i alla fall på stryk av en uppretad åhörare.

Vad är det viktigaste som hänt inom kläder och mode då?

– TT och Budweiser.

Hur menar du nu?
– Okej, Smirnoff Ice då.
– Men okej Klädoteket öppnar, där man mot medlemskap à 150 kr för tre månader får låna kläder. Ett sätt att sätta fokus på minskad konsumtionshets och ekologiskt modetänk. Sjätte upplagan av Fresh Fish i Mars – en mässa för nya oetablerade modedesigners.
– Göteborgarna älskar sönder sina loppmarknader. Majornaloppisen tvingar hipsters med designbarnvagnarna ur huse, andra återkommande evenemang som blivit etablerade är a la london – en designmarknad för icke-etablerade designers. Men testamentet är dystert. Anrika biopalatset Palladium rivs ut. Vad istället? Jo ännu en identitetslös shoppinggalleria.. Öppnar under september.

Sportåret 2012? Vad säger vi om det?
Zlatan. Boken om honom fick nästan Augustpris, årets mål, årets fotbollspelare, årets övergång. Numer finns även ordet Zlatanera som jag ej riktigt ännu förstått vad det betyder.
EM i fotboll äger rum. Nostalgin efter svunna mästerskap blir svår. Häcken gör succé, GAIS degraderas till Superettan och IFK Göteborg gör trots storsatsning ingen supporter glad. Svart Ruta konstaterar att det här med fotbollsintresse aldrig kommer att få henne gift.
OS i London äger rum. Till mångas närsynta intresse. Högt som lågt.

Musik då. Några uppmärksammade evenemang?

– Bland de roligaste ”happeningsen” som inviger musikåret i januari är ju annars P3 Guld. Alla stockholmsbrudar på Way Out West som vi då ser i fiskarstövlar återkommer nu – i balklänning.
– Tidigt på året blir det klart att Clandestinofestivalen fick miljonvinst från lotteri – tre miljoner i stöd från Svenska Postkodlotteriet. Verksamheten är nu tryggad för ett tag framöver.
Strulputten Pete Doherty ställde in sin spelning. Otippat…
Därefter:Art Garfunkel ställer in konserter i Göteborg och Malmö.
Picknickfestivalen är ett återkommande festivalinslag med gör-det-själv-med-toner tänk. Göteborg.HBTQ-festivalen hålls igen, men aviserar under hösten att de byter namn till West Pride. Som i ett led att locka internationella besökare, bland annat…
– Sedan har vi goda initiativet Knarrholmsfestivalen som äger rum för andra gången. Kärleken är stark, men kritik reses också. Tredje gången gillt för arrangörerna att bli lite proffsigare i år och får ihop all logistik.
MTV World Stage kom till Götaplatsen. Men mest handlade det till slut om fjortisar som funderade på hur de skulle smuggla in petflaskor med vin på konsertområdet Madonna kom till stan. För sent.


Något mer du kommer att tänka på?

Bruce Springsteen river ner byxorna på alla manliga musikjournalister, menar somliga. Göteborg nonstop dras inte med i psykosen.
Sedan har vi såklart Way Out West som ännu en gång trots visst gnäll säljer slut på biljetterna. Kraftwerk är det stora huvudnumret, Bobby Womack och Ornette Coleman m.fl ställer in vilket gör just den dagen lite såsig. Festivalen lanserar en helt vegetarisk meny på hela festivalområdet.. Är det bra? GT blev inte alltför poppis med sitt tilltag.
– Hårdrocksbandet Graveyard säljer ut Pustervik två gånger om, till Jojomens förtjusning.

Årets bästa musik?

– Årets musik som alltid det här.

Göteborg är ju ett starkt matfäste. Hur såg det ut på den kulinariska fronten?

Dubbel Dubbel Kolibri öppnar vid Esperantoplatsen och blir snart en favorit, särskilt under sommaren då uteserveringen lockar med stadstypisk utsikt. Enoteca Maglia blir en favorit på Mariaplan tillsammans med Tapas-baren och visar än mer att stan inte bara är Avenyn.
Basement lades ned, Göteborg fick en Michelinstjärna mindre då Sjömagasinet tappat sin i samband med ägarbytet. I lokalerna öppnade en.. *trumvirvel* tapasrestaurang..
– Sedan har vi ju även Clarion Post Hotel som med en bakficka till Norda Bar hyllar den den japanska råmaten: Restaurang vRÅ Göteborg nonstop var på och smakade på smeten.

På Klubb och nöjesfronten då? Intet nytt?
– Nja. Mest är det väl det gamla gardet som tuffar på i maklig takt. Men vissa tecken på föryngrig finns trots allt. Estelle var en ny busig klubb på Locatelli under sommaren. Styrkt av de nyvunna erfarenheterna ryckte kretsen bakom även upp Jazzhuset ur torsdagskomat efter V med klubben Kokomo. Sedan är det väl Svartfesterna, där Loftet i Gamlestan kan nämnas. Men nu är de väl inte så svarta längre. Techno och house-kollektiven förstås.
– Gänget bakom Tip the Velvet gör en kulturgärning med sina Burlesque-fester. Synd att inte alla vågar gå.
Clooneys öppnade i Gamle Ports lokaler och blir de unga vackras vattenhål. I november öppnar de även en livescen en trappa upp. Men By Haart som ligger bakom känns redan etablerade.
– Sedan har vi ju klubben på Röda Sten som tas över av klanen Shakarchi och därmed får en stabil ägare med intresse och ork. Den illa omtyckta vaktpersonalen byts ut. Daniel Klamborn, krögare med Publik och Lokal på sitt samvete, tar över som VD för Storan, som ägs av Stureplansgruppen.
Kristallfoajén öppnar med rysk pompa under mars, Storköket under sommaren och lagom till vintern Restaurang Gropen. Ett nytt nöjespalats har fötts.
– Institutionen Stars ’n’ bars stänger efter en lång period av förfall. Svea (fd. Deja Vu och Klara) som har samma ägare lägger också ner. Så småningom om aviseras att ägarfamiljen bakom Linnéterassen (även Ölstugan Tullen) tar över. Jerntorgets brygghus öppnar så småningom. Men mest efterlängtat var attPustervik öppnar på nytt och alla (nästan) är välkomna.

Årets klubbarrangör?

– Priset Egen-Spårvagn-med-namnskylt går till Christian Pallin. Hur orkar karln? Koloni gör en kulturgärning. Samarbeten med Konsthallen och Valand utöver den vanliga verksamheten tyder på förmåga att tänka utanför boxen.

Sist men inte minst, vem blir årets Göteborgare?

Hannes Råstam utan tvekan! Fascinerande personlighet som efter en framgångsrik musikerkarriär som basist med bl.a Hoola Bandoola Band vid fyrtio års ålder sadlar om till journalist. Med gränsen till manisk detaljbesatthet ger han Osmo Vallo upprättelse, får incestdömde Ulf friad, skärskådar Göteborgskravallerna och får på sin dödsbädd Thomas Quick friad. Den största rättsskandalen i Sveriges historia och han avslöjar den mer eller mindre egenhändigt. Respekt.

Jag och Zlatan

2011-12-13 av ozelot

Tidigt 2000-tal, fotboll, Svenska Cupen. Normalt inget att skriva hem om, men i pressen började det talas om en ung kille i Malmö FF som var något alldeles extra. Han hette Zlatan, jag stod på Ullevis läktare och skrockade skadeglatt att så bra kan han inte vara om han sitter på bänken.
Sedan kom han in i andra halvlek, gjorde en helt osannolik dribbling på högerkanten och det var bara att ge upp. Han var bra.

Många har sett Blådårar 2, som måste vara en av de bästa dokumentationerna av en enskild spelare på gränsen till genombrottet som någonsin gjorts.
Zlatan har precis fått kontrakt med Ajax, den dyraste värvningen i Norden någonsin och han kliver triumferande in i omklädningsrummet. V-tecken.
Ingen kan ta miste på stackars Hasse Mattissons blick. Han sväljer förtretet, han är ändå lagkapten.
Säger: ”Grattis, det är bara att gratulera”.

Men alla vet, och ser blicken. Avundsjukan. Någon som var bättre.
Som var det man själv inte kunde bli. Små och stora genier.
Stackars Hasse Mattisson, han var en dräglig fotbollsarbetare vars tillkortakommande inte förtjänade att bli förevigad på det sättet. Men jävlar, vilken story det ögonkastet rymde.

Det är sent 2011 och boken om Zlatan Ibrahimovic ligger på bokhandelsdiskarna.
Ja inte bara bokhandelsdiskarna, man bygger varuberg på Åhléns med den och stora delar av innehållet började twittras ut av murvlar flera månader innan den ens kommit ut.

Återigen samma känsla. Men så bra kan den väl inte vara? Och dessutom är det ju en spökskrivare som står bakom? Okej ett och annat smaskigt uttalande, det har han ju skämt bort oss med ändå.
Säkert är det en ganska tillrättalagd produkt.
Men ändå: Man skaffar sig ett ex. Ringer ta mig fan Bonnier.
Zlatan är Zlatan.

Det finns vissa urscener i en fotbollsfantasts liv.
En sådan för mig är när Blåvitt slog Hamburg på hemmaplan på ett Ullevi i spöregn – Tord Holmgren gjorde ett fult mål i sista minuten och de misströstande hade redan lämnat arenan till förmån för värmen i de väntande bilarna.
Den fick mig att älska fotboll, jag var bara ett barn, men jag ville ha mer.
Det finns urscener i boken Jag är Zlatan Ibrahimovic som får marken att skälva under fötterna. Jag skojar inte. Det är faktiskt ett djupt gripande bok.

Zlatan Ibrahimovic, Rosengård, Malmö, Sverige.
Häromdagen högg två turistande spanjorer fatt i min arm, frågade: ”Var kommer Zlatan ifrån?” ”Från Sverige?” ”Aldrig i livet!”
Jag fick avgöra frågan, jo det stämde. Han är faktiskt från Sverige.

Andra spelare har kanske uträttat mer än vad han gjort i landslaget. I Allsvenskan.
Varit mer viktig där och då.
Men när det kommer till vad han uträttat i internationell klubbfotboll saknas svenskt motstycke.
Zlatan har aldrig inte vunnit en liga sedan han lämnade Malmö för Ajax.
Det kunde stå som baksidetext till boken. V.I.N.N.A.R.E.

Finns det en svensk avundsjuka, en patenterad IKEA-misunnsamhet så går den att utvinna ur spaltkilometer av kommentarer på Expressen och Aftonbladets sportsidor. Landslaget är bättre utan Zlatan. Jaha. När då?
Mot Åland?

I en urscen i boken spelar Zlatan juniormatch i Malmö FF.
Oftast får han sitta på bänken, folk gillar inte hans stil.
Föräldrar skriver namnlistor bakom ryggen på honom för att få honom utkastad ur föreningen.
Han dribblar för mycket, skäller ut lagkamrater, är kaxig. Snor cyklar och kläder på fritiden och är fattiglappen.
Han är blatten.
Kämpar på, gör mål, mot något överklasslag och är taggad.
Plötsligt får han syn på sin pappa där i publiken. Har aldrig hänt innan.

Spelar för livet. Efter matchen: ”Bra spelat, Zlatan” Sedd.

Hemma hos Zlatans pappa, där han tillbringar stora delar av sin uppväxt, är kylskåpet alltid tomt.
Förutom den till synes evigt självpåfyllande folkölen.
I soffan fadern, full av självförakt, lyssnande på juggemusik i billiga hörlurar och muttrande i ruset om kriget , om inbillade och verkliga oförrätter.
Zlatan, med hungern skrikande i den snabbt växande kroppen, kan inte hänga med kompisarna till McDonalds.
Han har inte tjugo kronor.
Ibland tycker tränarna synd honom, sticker till honom en peng till en pizza.

Zlatan bestämmer sig för att skaffa en lila Lamborghini.
En gång snor han en postcykel, mindre bra idé, en annan gång sin tränares.
Kliver fram, brer på sitt värsta leende, säger: ”det var ett nödläge”. ”Du får tillbaka den i morgon”.
Och kommer undan med det.

Boken om Zlatan Ibrahimovic är inte bara en bok om fotboll. Det är faktiskt en slags utvecklingsroman, en sociologisk betraktelse över en klassresa utan motstycke och en nyckel till det svenska samhället.
Nej jag säger inte att det är ett litterärt mästerverk.
Men jag har läst saker i den som faktiskt fått mig att tänka och omvärdera saker.
Zlatan – mannen bakom rubrikerna. Sure.
Men också hur man föds in i ett en visst mönster som idrottsliga prestationer, rubriker och miljonkontrakt inte riktigt förmår att radera.

Ni har säkert läst om konflikter med tränare, om Barcelona, om vilda bilturer i hundranittio.
Om Zlatans särskilda förhållande till demontränare, där Beenhacker, Mourinho och Capello samt galenpannan Raiola fått hans särskilda förtroende. Han gillar ju den stajlen.
I boken nämns flera gången fadern, ibland svag.
Men jävlar, ”då det gällde var han ett lejon”.

Mourinho spänner ögonen i Zlatan efter en platt första halvlek: ”Du har inte gjort ett skit”.
Zlatan stortrivs. Går in och gör två mål på ren vilja, det sista med en klack som avgör skytteligan.
Från sin plats på plan ser Zlatan för första gången Mourinho jubla.
Du frågar inte efter respekt. Du tar den. Står det i Zlatans bok.
Det skulle kunna vara en klyscha varsomhelst, men här tror jag på det.

David Lagercrantz har gjort ett gediget arbete, att via ren alkemi försöka utvinna det som är essensen i historien, hitta ett ärligt tilltal och – vad viktigt är – ställa de viktiga frågorna utan att vika ned sig.
Det har säkert inte varit alldeles lätt. Men det blev en bra bok.

I en scen debuterar Zlatan på hemmaplan mot Inter. Ultras,hemmasupportrarna är inte att leka med och nyfödda sonen svävar mellan liv och död på sjukhus. Något står inte riktigt rätt till med värdena, Ibra är sjuk av oro och har inte sovit en blund på natten.
Tittar upp mot läktaren där hardcorefansen står och läser: ”Benvenuto Maximilian”
Italien när det är som bäst. Mina tårkanaler känner sig märkbart irriterade.

En annan: Zlatan i St Moritz, med jetsetflickvännen som alltid klarar sig i dylika situationer, tio år äldre och med ett förflutet i näringslivet. Alla dricker Champagne till frukost.
Zlatan sitter i kallingar och ropar efter flingor.
Aldrig ett tomt kylskåp igen.
Att Zlatan sedan aldrig blir en slalomåkare av rang blir vi snart varse. Jag skrattar högt.

Alla som någonsin haft intresse av fotboll bör läsa den här boken. Alla som haft ett intresse av att se bortom rubrikerna, vill förstå det svenska samhället eller någonstans närt ett intresse av att läsa en underhållande och viktig historia bör också läsa den.
Jag tycker att varenda skolbibliotek borde lägga beställningar och att varenda rektor och lärare borde få den i julgåva.

Sina första fotbollsskor köpte Zlatan i Ekohallen för 59:90. Det var REA.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-16

Det var storm ute men Pallin var på plats på 24 kvm i Sockerbruket för att langa kablar och fixa ljuset och instruera i hur man sköter ett mixerbord för DJ:s. Min uppgift denna blåsiga afton. Jag kombinerade spotifylistan med ljudet från en gammal dammig Zappavinyl med mkt prat. Först…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-19

Sägnerna går om lurifaxen Greve Rutger Tombola som sökte en borgerlig hatthylla i just det ögonblick som Dadaismen skapades City brusar likt en havssnäcka medan hösten gör sitt intåg Unik nyskapande platta av Iggy. Kombination av jazz och pop Lugn skön stämning Vilsam att lyssna på Hör inte vad han…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...