Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Göteborg står för talangen, medan Stockholm står för attityden: Vi intervjuar Lisebergs bokningschef Per Alexandersson

2016-05-24 av ozelot

Per-Alexandersson-stående-460x650Jag har stämt möte med Per Alexandersson som tillträdde som nöjeschef på Liseberg våren 2011. En maktspelare med andra ord i musik-Sverige och definitivt i Göteborg. Det märks inte särskilt på honom när han kommer gående mig till mötes strax utanför Stora Scenen efter att ha fått ett ”välkommen!” av vakten.
Per hojtar och gnabbas ledigt med hantverkare, ställningsarbetare och allsköns som kommer farande på truckar och åkdon av olika slag, verkar trivas som fisken i vattnet.

– Har du varit här innan på Liseberg när det varit stängt, frågar han.

Tja, det var väl för typ 25 år sedan och man skulle planka in på Rondo. Men det är nog preskriberat nu..
Det slamras på inne på stora scenområdet, så vi går en bit bort.
”Det är så fint väder. Vi sitter ute”, föreslår han och drar ut en stol vid en stängd servering mitt emot Taubescenen. Stolen är lite blöt av förmiddagens regn.
– ”Är du känslig?” frågar han. Nej svarar jag och vi daskar av det värsta med handflatorna.

Lite allmän orientering följer.

Deep Purple? Är det en typisk ”Per-bokning” föreslår jag,
– Nä det kan jag inte påstå. Nej det finns det kanske inga. Om jag hade valt saker bara efter min smak hade vi nog inte haft så många i parken. Nej det går inte att utgå från sin egen smak, men det är ju klart att det ju finns band som vi bokar som jag med glädje lyssnar på. Så är det ju.

Har du någon sådan riktig favorit i år?
– Ja, men det är ju Chic, helt klart. Det är bland det bästa jag sett live alltså..

Jo jag såg honom (eller dem) på Way Out West, tyvärr regnade det ju lite men jag tycker att de borde ha fått avsluta istället för First Aid Kit faktiskt. Var lite tunna där kanske. Chic är kanske lite mer..röjig och så.

– Ja.. Ja det var jättebra verkligen.

Men du. Jag såg att ni hade vunnit nåt pris alldeles nyligen. Sweden Live nånting..?

– Ja just det. Jo, Live-Apan heter det då. Priset.

Är det ett stort och respekterat pris i branschen, eller är det mer en sån..vandringspokal som alla får till sist?

– Det är ett ganska nytt pris, det är andra gången det delas ut men det är klart att inom branschen så blir det ju ett stort pris. Det är årets event, årets venue.. det är rätt fina kategorier där och det är klart att det är en stor ära att få just priset för liveprogrammet.
– Och branschen du vet, just livesidan…det är ju absolut ingen kris där. Livescenen generellt går ju fantastiskt bra. Den står idag för drygt 50% av omsättningen inom svensk musikindustri. Och det medför ju naturligtvis vissa saker, som att biljettpriset går upp.

Fast det är ändå inte på de nivåerna som det kan vara internationellt, eller framför allt då kanske i USA?

– Nä! Nä det är det faktiskt inte. I Sverige har man ändå lyckats hålla sig på en rimlig nivå. Tittar man på festivalpriser så har de faktiskt procentuellt inte gått upp så mycket alls sedan tidigt 2000-tal, så jag tycker nog att vi håller undan rätt hyggligt i Sverige där.
– Men det behöver ju hela tiden förnyas, nytt blod och nya tankebanor.

Min lilla fusklapp är på väg att flyga iväg i en vindpust, men räddas. Pers snusdosa får agera tyngd och förankra den vid bordet. Jag passar på att kolla att inspelningen verkligen är igång. Det är den.

– Men där har du ju någonting som jag tycker är en väldigt sund debatt, som det här med könsfördelningen och där har ju vi ett ansvar. Inte minst vi på Liseberg då som skall vara till för alla göteborgare. Vi måste tänka i de banorna.

Ni fick väl lite kritik för det, i alla fall förrförra sommaren 2014…?

– Vi får kritik varje år om jag skall vara ärlig [skratt].. men jag menar: Jag tycker den är befogad. Sedan finns ju en verklighet bakom som inte alltid är så lätt att förhålla sig till. Tittar man då på segmentet kvinnliga artister i Sverige så finns det väldigt många duktiga sådana. Men det är klart att de…blir ju snart uppbokade.
– Så det handlar ju om tillgänglighet vet du. Det är ju klart att det finns mängder av kvinnliga artister som med lätthet skulle kunna stå på vår stora scen. Men de är inte tillgängliga helt enkelt.

Men samtidigt känns det som att nu den senaste åren och det kommit nya vindar in, som med soulen och hiphopens breda genomslag så…kanske det är lättare att vara…tjej idag och slå sig fram?

– Jag tror inte det handlar så mycket om det utom att…alltså vem som är upphovsman eller upphovskvinna..tja. Men det är så att givetvis har musikindustrin varit extremt grabbig. Det kan vi slå fast. Inte minst på skivbolagssidan, och även på livemusiksidan för den delen men jag menar..

Tekniker och hela den biten..

– Ja, men jag tror att det sakta men säkert förändras va. Och det tror jag är jätteviktigt!

Men jag antar att det kändes ganska bra att drämma till med Patti Smith där då för att döda den debatten får två år sedan…?

– Ja…haha..men alltså det finns ju massor med fantastiska kvinnliga artister

Men erkänn att det kändes lite gött ändå…

Ja..Fast det var ju mer en annan strategi, det handlade ju mer om marknadsföring. Så det var väl inget svar på någon kritik, så skall man nog aldrig se det.

Mhmmm.

– Men som sagt, det här med att boka jämställt, det är en viktig fråga. Jag brinner för den och många andra i min närhet också. Det förändras, men det går ganska långsamt ibland. det skall man ha klart för sig.

Men hur ser det ut när ni lägger er planering…är det efter artisternas turnéplaner eller bara plockar det ni vill ha?

– Det finns två parametrar. Den första är ju om artisten då helt enkelt är tillgänglig då. Du kan ju alltid lägga en förfrågan, och det gör vi ju i ganska stor omfattning. Sen handlar det ju väldigt mycket om…pengar då också förstås. Man måste ju komma överens om det också. Så det är egentligen de två grejer man tittar på: Tillgänglighet och pengar.
– Sedan i vårt fall handlar det ju då också självklart om genrefördelning och vilka uttryck man har. Så det är ett slags pussel där.

Men det känns ändå som att ni har snäppat upp er rejält alltså de senaste åren. Kanske jämfört med din företrädare Curt-Eric Holmquist..
mycket mer
– Tack skall du ha. [Skratt]
– Men jag tänker inte recensera vad folk gjort tidigare. Men alltså, jag tror att…Liseberg under Andreas ledning [Andreas Andersen] är ett annat företag än det var innan. Det är inte så konstigt, det är en ny VD med ett annat anslag helt enkelt.

Yngre…?

– Ja det kanske inte handlar så mycket ålder om att..vad han tycker är viktigt och så vidare. Vi har väldigt fria händer. Det är skönt!

En sak som jag tänkt på är att Stora Scenen sväljer..väldigt mycket folk medan den här [sneglar och gör en svepande rörelse ut mot Taubescenen där vi sitter] passar lite mindre akter. Men vad gör man med de banden som kanske hamnar lite mitt emellan? Hur många slukar Taubescenen?

– Absolut! Ja det är en jättebra fråga, väldigt bra, och den håller vi på att hantera just nu faktiskt. Jag kan tyvärr inte nämna så mer i detta läget, men det är definitivt en relevant punkt.
Taubescenen slukar väl ungefär 1500 när det är riktigt riktigt fullt. Men mer är det ju inte.

…och nu skall ju dessutom Lisebergshallen rivas och Rondo också

– Ja…Lisebergshallen kommer finnas 2018 också men…på Lisebergshallen gör vi aldrig egna evenemang. Men det är klart att för Göteborg så är det en viktig arena, den med. Eller har varit då.

Jag tänker lite på jazzscenen som känns rätt livaktig just nu..

– Ja vi koncentrerar ju all jazz till en vecka nu då..

Mer kanske akter som Jazz är Farligt med Elena Wolay som kurator och domptör. Den känns ju väldigt urban, trendig och fingertoppskänslig så där…

– Extremt. Extremt ja.

Och ser man på, där satt den! Purfärskt och inte ens ute på officiella än, men under kvällen blev det klart: 17 augusti på Taubescenen: Jazz är Farligt! Jag känner makten och inbillar mig för ett ögonblick att jag haft en finger med i spelet där, men så är det ju såklart inte.. Men det spelar ju ingen roll.

– Men vi har ju råd att vara det, vi kan ju ha Snoop Dogg på stora scenen med det här breda folkliga anslaget, köra Takida och Lotta på Liseberg. Vi kan också göra Jonas Lundqvist eller Slowgold och Jazz är Farligt. Musik Är musik liksom.
– Vad folk anser vara kontroversiellt, det är väldigt subjektivt.

Kontroversiellt ja. Jag tänker lite på det med…liksom Snoop Dogg är ju inte direkt helyllekille, jag såg även Olle Ljungström och tyckte att det var en helt okej konsert! Det var väl ingen som borde bli allt för förvånad att han kanske tar ett felskär..
Men ändå blir det sån moralpanik!

– Jag tycker så här: Snoop är mycket folkligare än folk tror. Det visar ju publiksiffran inte minst. Det är ju mainstream-hiphop. Det kontroversiella i hans konstnärskap…det är klart att vi svenskar kanske kan uppleva att det finns en glorifiering kring droger och så men…han sjunger ju ändå om en verklighet som är hans! Och den kanske vi har svårt att ta till oss, men uppenbarligen är han ju…jä-it populär..

Men ni lägger inga särskilda regler på dem? Alltså du får inte säga sådär..?

– Inte så länge man håller sig till svensk lagstiftning.

Men det gör man ju inte om man röker en joint på scenen?

– Han gjorde ju inte det då. men det är ju så, det bildas myter direkt om vem som gör vad och inte, framför eller bakom scen. Så är det bara.

Men det finns lite moralpanik ändå, håller du med om det? Olle fina killen från Så mycket bättre var…FULL!!! Herregud ring polisen! Eller snoop-grejen då som ett brev på posten.

– Kring Snoop gör och gjorde det ju det. Men – och det betonar jag – det var inte vår publik som stod för den. Utan det var ju andra som hade den.

…Journalister och så..

– Till exempel ja. Och vissa andra människor i den här stan som fick krupp över lämpligheten i det ena eller andra och så där så..
– Men jag har alltid bokat enligt principen att..så länge det inte föreligger någon risk för ett rent och skärt lagbrott, tryckfrihetsförordningen följs och så vidare så..Visst.

Om man betänker den lite mer ekonomiska aspekten, får ni motkrav från parkens sida? Jag menar, Bob Hund besökarna inte köper spunnet socker och köper Stora Åkpasset?

– Det är väl lite både och. Gör vi bra bokningar och bra konserter så är det en bra affär för oss. Och då konsumerar ju folk också. Det kan vi ju se statistiskt vilka band som fungerar bra eller inte och så vidare, men det handlar ju självklart om att göra en bra affär också. För så länge vi gör en bra affär så kan vi återinvestera, och det gör vi ju. Vi återinvesterar ju jättemycket i den här parken. På attraktionssidan och så vidare. Det är ju en förutsättning för att parken skall kunna leva vidare.

Så att man..jag kan tänka mig att man resonerar som att..ja vi kanske inte drar in lika mycket just den dagen men det tar vi in en annan. För att man bygger ett varumärke?

– Exakt. Det finns ju extremer åt båda hållen där naturligtvis, men för att tala generellt så är våra konserter en god affär.

För att återkomma till det vi var inne på lite innan: Vad beträffar festivaler så har det ju onekligen varit lite utslagning av så kallade landsortsfestivaler. Vissa kanske kommer tillbaka nu men…det funkar inte utan en helt annan finansiell backning idag?

– Nej det gör det ju inte. Idag kan man väl säga så här att vi har två independentfestivaler i Sverige och det är Storsjöyran och Sweden Rock. De andra stora har de mäktiga aktörerna stora intressen i. Så ser det ju ut och det har ju förändrats de tio sista åren. Arvika, Hultsfred och den i Hässleholm [Siesta] gick omkull. Det var ju tre stycken där inga på ganska kort tid som dukade under.
– Och det bevisar ju att – vilket jag är ytterst medveten om – det är väldigt riskfyllt att driva festival.

Särskilt om du då kanske går in med eget kapital då?

– Jo det blir ju ganska kort..livslängd då. Du kanske håller på i tre dygn. Så regnar det, eller något annat händer.
– Men om jag skall se någon slags trend, så är det väl det att man gör färre nischade festivaler istället, men inte har kanske den publikkapaciteten, för det som är dyrt med att göra festival, det är ju logistik.

Eller så gör man VÄLDIGT nischade festivaler fast man kanske gör dem inne på ett ställe inomhus.

– Precis. Jazz är farligt är ju ett bra exempel där. Men ramen för vad en festival är har ju förändrats.

Men du jobbade med Hultsfred länge?

– Ja. Inte sista året, men näst sista året var jag med. Det var ju en fantastiskt rolig….resa. [Skrockar]
– Fast jag menar det…klar det var ju tuffare, andra villkor, vissa veckor hade vi ju inga pengar och en månad kanske man fick vänta på lönen och sådant, men om om man skalar bort sådant där – så har det jag gjorde där och det jag gör här väldigt mycket likheter. Fundamenten är ju snarlika: Det handlar om att folk skall har kul och bra upplevelser. Sedan är ju affärsmodellen olika men fundamenten är ändå de samma i stort.

Även Uddevalla Solid Sound hade ju rätt mäktiga personer i ryggen, lokalt näringsliv och kommun går man ur huse och har fått till ett riktigt vasst program. Men även Way Out West i sin linda fick ju god draghjälp av staden.

– Ja. Och det är ju bara att gratulera. Och jag tycker att Göteborg & Co gör helt rätt i det. Man kan ju hålla på och hålla på och hänvisa till vissa turistekonomiska mätningar hit och dit och man kan ju självklart ifrågasätta validiteten om man vill. Men vi vet ju att den här parken ger mycket tillbaka. Om vi omsätter 1 miljard så omsätter staden i alla fall…tre miljarder.
Och det är ju Göteborg & Co:s roll, så jag har väldigt svårt att se någon kritik mot det.
– Men såklart att man måste ju kunna ställa sig frågan om det finns en likhetsprincip. Och det är väl där kommunerna får problem ibland då de har ett uppdrag att vara rättvisa i sin bedömning, och det är väl det folk kan ha invändningar mot..men jag menar: Om det kommer en så stor stark aktör som Live Nation och Luger och vill göra någonting i Göteborg…Kör!!

Det ger ju någonting tillbaka till staden vilket de styrande naturligtvis är fullt medvetna om.

– Ring och försök få tag på ett hotellrum under de dagarna..
– Men som sagt, jag tror att det här med City branding är jätteviktigt. Way Out West är viktigt, Göteborgsvarvet..
Sen det här med att sätta orten på kartan håller inte riktigt längre men det är krasst en jäkligt bra affär, that’s it.
Och då kan ju staden i sin tur återinvestera det i en bättre…lokaltrafik eller vad man nu önskar. [Ja det gör vi, red anm!]

Men du bor i Göteborg eller?

– Borås faktiskt, pendlar men har en övernattningslägenhet här.

Vad tycker du om Göteborg som musikstad? Mycket rock eller?

– Nja. Jag skulle säga att det kommer mycket hip hop, reggae…det mesta. Göteborg har ju länge varit en stad med fruktansvärt mycket talang. En aldrig sinande källa. Fantastisk musikstad.

Varför tror du det är så?

– Kanske en…tillåtande attityd. Man lutar sig kanske inte så mycket mot Stockholm i sitt skapande utan mer mot New York, London, Manchester.. Det skulle ju vara jätteintressant att ta del av en sådan undersökning men..det där tunga proggarvet finns ju någonstans kvar. Kanske finns en anda här att man hjälps åt också. Inte lika mycket prestige, utan en ömsesidig respekt. Man behöver inte pinka revir i samma utsträckning som i Stockholm kanske.
– Jag brukar säga det att Göteborg och Malmö är de som står för talangen, medan Stockholm står för attityden. Jag bodde i Malmö innan och Göteborg och Malmö har det gemensamt att det finns ingen ängslighet. Stockholmsscenen är ju väldigt ängslig men också rätt kaxig.
– Och den kaxigheten skulle man kanske ibland vilja önska lite mer av i Göteborg. Lite mer självförtroende och att sticka ut hakan lite mer.
– Men idag..du behöver ju inte något stort skivbolagskontor. Det finns ju andra sätt att slå sig fram på.

Det känns ju som den där strida strömmen då alla skulle till Stockholm har vänt åter.

– Nej det behövs ju inte längre. Det är väl om du som artist behöver jättestor hjälp av media. Då är det klart, då är det ju fördel att bo i Stockholm. Så är det bara.

Ta en akt som…nu kanske det inte riktigt är min musikstil eller så, men Kapten Röd..

– Ja Kapten Röd är ju ett sånt alldeles lysande exempel. Han behöver liksom inga helsidor i kvällstidningar eller så

Och tar ändå rätt duktiga gager ändå?

– Ja…och håller jättehög klass live och så.

Kommer det några stora överraskningar på Lisebergs konsertfront framöver tror du…?

– Det finns två band vi inte har släppt än. Så du får avvakta lite med det svaret, haha. Det kan vara riktiga ögonbrynshöjare men det beror ju på vad man har för referenser. Du får vänta och se!

Några timmar senare efter vi tagit adjö och Per skyndat vidare över gruset in till scenbygget vi stora, släpps två för-akter till Bob hund, dagen innan Håkan Hellström alltså: Dolores Haze & Maria Andersson. Inte helt otippat kanske då de samtliga ligger i Woah Dads! stall.

Även Norska Honningbarna dyker upp 9 augusti. Jag tror det kommer mera.

Liseberg igorerar jämställdhetsfrågan

2014-02-27 av ozelot
Foto: Liseberg

Foto: Liseberg

Igår skrev nonstop en artikel om Lisebergs planerade konsertprogram inför säsongen 2014. Av sju bokade akter på Lisebergs Stora Scen var mansdominansen total, och samma nedslående läsning gällde Lisebergshallens program. Vi fick tips, och valde att reagera.
Nyligen publicerades ett mycket uppmärksammat upprop signerat av 157 kvinnliga artister, fördelningar män/kvinnor i styrelser blir hett löpsedelstoff och Rättviseförmedlingen får stort gehör för sina frågeställningar.
Så man kan knappast säga att vår lilla notis låg helt fel i tiden.

Jag har egentligen full förståelse för att ett program kan ha övervikt åt det ena eller andra hållet så här tidigt på säsongen. Sverige är ju faktiskt begåvat med mängder av kvinnliga artister som är kommersiella, håller hög klass och tilltalar en bred publik, och som dessutom sällan dyker upp fulla på spelningar.
Så jag vände mig därför till Lisebergs informationschef för att förhöra mig om hur de tänkte.

Egentligen var jag tämligen säker på att Liseberg skulle ge ett liknande standardsvar – om än korrekt – som Gröna Lund gjorde på Rättviseförmedlingens öppna fråga: att det kommer att falla på plats längre fram, tack för att ni uppmärksammar oss etc.
Det finns dock alltid en idé i att uppmärksamma saker redan på ett tidigt stadium, det ingår väl också i publicistens uppdrag att även plocka upp lite vinklade frågeställningar om de har relevans.
Det tycker jag att den här frågan hade.

[Tillägg med förtydligande: Särskilt om man begrundar förra årets program..
]

Jag fick svar från Liseberg idag.

Hej Marcus!
Nej, vi har ingen kommentar.
Med vänlig hälsning
Julia


Julia Vasilis, informationschef
Telefon dagtid: 031-733 04 07
julia.vasilis@liseberg.se

Jag kan alltså inte annat än dra slutsatsen att Liseberg anser att detta är en ickefråga, alternativt har en intern policy att inte svara på frågor från media.
Eller så anser kanske inte att den här oansenliga nätpublikationen är något att ta på allvar, hade det varit GP eller någon annan större publikation hade det nog varit annat ljud i skällan.

Men då vill jag upplysa Julia Vasilis att saker och ting kan ta skruv även när det börjar på oansenliga nätpublikationer.
Som senast i fallet med stripporna på Clarion Post som uppmärksammades först på Göteborg nonstop, här och här.
Det utlöste ett veritabelt mediadrev där hotellchefen fick löpa gatlopp, och anmälningar till tillståndsmyndigheter följde.
Den berörda klubben är idag ett begrepp som folk hånskrattar åt.

Nu tror jag kanske inte det blir så den här gången.
Men man kan ju säga att mitt förtroende för Lisebergs förmåga att hantera en verklig kris sjönk betänkligt.

Så här ser könsfördelningen ut i Festival-Sverige – Eller?

2013-10-08 av ozelot

sammanstallning2013Föreningen Jämställd festival har granskat könsfördelningen hos artistbokningarna på festivaler i Sverige under året. Resultatet är delvis nedslående utifrån frågeställningen, men ändå något bättre än föregående år. Hos 25 granskade festivaler har man funnit att 77% av musikakterna är mansdominerade, 19% kvinnodominerade och 4 mixade, ett mönster som går igen hos de 10 största där bland annat Way Out West ingår

Allra sämst är festivaler med traditionellt mansdominerade genrer som hårdrock och heavy metal.
Sweden Rock når toppnoteringen 96% mansdominerade akter, medan Gävlefestivalen Getaway Rock stoltserar med ett till 100% manligt startfält.
Hur man räknat fram detta dystra resultat återkommer vi till längre ner, men redan nu vill jag påpeka att kärnan i Nashville Pussy – ett av Getaway Rocks headliners – består av äkta paret Blaine Cartwright (man) och Ruyter Suys (kvinna), samt även Bonnie Buitrago på bas, vilket i praktiken gör det till ett helt jämställt band.
Ett varningens finger höjs således redan nu angående Jämställd festivals mätmetoder.

Här är en replik från Jämställd festival angående hur man resonerat:

Skärmavbild 2013-10-09 kl. 01.44.21

Exempel på festivaler som lyckats med sitt jämställdhetsarbete enligt undersökningen är Alternativet Festival i Norrköping – som dragit igång med den uttalade föresatsen att gynna underrepresenterade grupper.
foxy_dance_danceGenom denna utpräglade hands-on metodik lyckas man väl konstaterar Jämställd festival triumferande: 79% av akterna var nämligen kvinnodominerade vilket är närapå en direkt motsats till mainstreamfestivalerna.
På Alternativet festival uppträdde storheter som Luntgatan Girls, Louice och Foxy Dance Dance till höger i bild.
Skriver upp i to-do-listan för nästa år.

Andra positiva exempel som nämns är Skurupsfestival som ”hade en jämställd festival i år” trots att den fortfarande – enligt föreningens egen terminologi var mansdominerad (57/43%) medan Popaganda med sitt erkänt starka startfält nådde upp till imponerande 50/50.

Hur räknade då Jämställd festival och hur resonerade man kring bedömningarna?
Lätt som en plätt: En kvinnodominerad akt är en där minst 50% identifierar sig som kvinnor (sic!).
En mansdominerad akt är en akt där minst 50% identifierar sig som män!
Således kan ett helt jämställt band både vara kvinno- och mansdominierade, bara de når upp till tröskelvärdet av minst 50%.
Känns det förvirrat? Det blir än värre.
”Mixat” band betyder nämligen att det antingen är 50% män eller 50% kvinnor eller att artisterna inte identifierar sig med något kön alternativt att undersökningsledarna inte känner till/orkat ta reda på vilket kön artisterna i den akten har.
En akt är dock entydigt en soloartist eller ett band. Phew!

Hur resonerar de då om bandet har en kvinnlig frontfigur/låtskrivare medan resten av bandet består av män – som till exempel The Sounds? Eller tvärtom.
Det svaret får vi inte i – men en kvinnlig ”soloartist” räknas alltid som en soloartist utefter kön oavsett hur många killar som ingår i bandet eller vem som skrivit musiken.
Jens Lekman – som tas upp som ett positivt exempel (han spelar nästan bara med kvinnoidentifierade musiker) i ett tidigare inlägg på bloggen – hade enligt detta räknesätt fortfarande bara spätt på den nedslående statistiken.
Orättvist? Döm själva.

Vad tycker jag själv då?
Jag tycker det är bra att att frågan uppmärksammas och kan konstatera att det lett till förbättringar i branschen.
Likväl är frågeställningen (som den ställs) förknippad med problem.
Genom att kategorisera akter som mans- kontra kvinnodominerade enkom med utgångspunkt från hur sammansättningen ser ut rent kvantitativt befäster man ju könsmallen och en tänkt maktstruktur i bandet snarare än att verka för utveckling.
Kanske reducerar man även kvinnliga musiker insats i för övrigt mansdominerade band.

Den sista brännande frågan är väl hur man får fler kvinnor att engagera sig i mer typiska ”bandakter” – och inte främst som soloartister uppbackade av män vilket lite summariskt tycks vara lite av normen inom pop, rnb och hip-hop etc.
Och bör vi verkligen lägga krut på att fler kvinnor att skall vilja spela heavy metal eller än värre ragga-musik när man snarare borde ransonera eltillförseln till den åtminstone senaste typen av konsertbegivenhet.

Hela undersökningen i videon nedan

What’s Out West: Musik och jämställdhet

2011-08-09 av ozelot

Jämställdhet inom musik- och nöjesbranschen är en omdebatterad och viktig fråga som en del gör till sin livsuppgift alternativt överhuvudtaget inte vill bli förknippad med frågan alls. Kanske är det signifikativt att det är nu när vi har det bättre förspänt på den fronten än någonsin tidigare som debatten slås upp på alla nivåer och plan.
Önskedrömmen är väl för alla en vision där frågor som kön och genus förlorat sin betydelse och det enda som betyder något är kvalitet och begåvning. Men vad skall alla profilerade debattörer som kanske jobbat med det i åratal hitta på då?

Mitt under brinnande Way Out West anordnar Ladyfest Göteborg och G-spot om jämställdhet inom musik- och nöjesbranschen. Arrangemanget subventioneras av Way Out West och äger rum i Lagerhuset 13 augusti kl 12-16.
Debattpanelen består enbart av kvinnor som representeras av Emerentia Leifsdotter Lund (feminist som kommande nummer debuterar som klubbredaktör på Nöjesguiden) Tove Leffler (Feminist och kulturjournalist på DN), Emma Finnkvist (som utlovat 50/50 fördelning på Arvikafestivalen), Johanna Palmborg (feminist och chefredaktör på Bang), Magdalena Klingstrand (företrädare för kvinnliga dj-nätverket Yoko-Djs) samt Iki Gonzalez Magnusson (feminist, DJ och HBT-nätverkare). Tillsammans ”tar de tempen på festival- och klubblivet i Sverige i allmänhet och i Göteborg i synnerhet” enligt programförklaringen.

Personligen tycker jag att de gör sig själva en otjänst genom att bara bjuda in kvinnliga panelmedlemmar som redan profilerat sig i frågan och vars åsikter kan förmodas överensstämma rätt bra, men jag kan ha helt fel i det och urvalet finns det kanske en poäng i då det redan finns massa gubbar i styrelser överallt som styr och ställer.
Jag kommer i alla fall gå dit med öppet sinne. Iförd maskering som lösnäsa och mustasch.

Rapartisten SILVANA SOLO (http://www.myspace.com/sil​vanasolo) intervjuas om hur det är att jobba i en mansdominerad hiphop-scen. Efterföljande mingel med organisationerna Popkollo, Nätverket 50/50 och Yokodjs berätta om sitt arbete, om vikten av att organisera sig och hur man bäst gör för att organisera sig.

SCHEMA
12:00 PANELDEBATT OM MUSIK OCH JÄMSTÄLLDHET
13:30 PAUS
14:00 SILVANA SOLO UPPTRÄDER OCH INTERVJUAS
15:00 ORGANISATIONSMINGEL



What’s Out West om Jämställdhet

Lördag 13 augusti · 12:00 – 16:00
Lagerhuset vid Heurlins Plats 1
Fri entré med eller utan armband

För jämställdhet inom konstvärlden!

2010-04-13 av ozelot

Hur det står till inom teatervärlden vet vi redan. Vi har hört skrönor om manliga alfahannar till teatertemperament som ollar allt inom räckhåll och pinkar i rekvisitörernas tvättställ. Men hur står det till inom konstvärlden?

I en internationell utblick finns ju konstverk av urin och några använder ju sin egen sperma men det tröjnumret är nog lite för stort för våra svenska velourmän.

KRO och KIF bjuder idag in till en diskussion för att gemensam sätta agendan för hur man ska fortsätta att arbeta med jämställdhet på konstscenen. Du som är intresserad av, brinner för, vill visionera kring, eller hitta nya vägar för dessa frågor – det här är dagen för dig.

Anmäl dig på http://kro.se/openspace
Deltagandet är gratis, men vi tar en avgift på 200 kr för lunch & fika. Anmälan är bindande, om du inte kan delta får du gärna överlåta din plats.

Begränsat antal platser, först till kvarn!
9 mars, Göteborg, 9-16, Konstmuseet
Kontaktperson: Jenny Wendefors,
jenny@kro.se, 070 – 561 49 48

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-08-17

Hade tänkt kolla in Jarl Hammarbergs utställning på galleri i Haga. Men kom inte längre än till den gröna soffan i mitt sovrum. Man håller på med det ena å det andra för att hålla sin mentala och fysiska hälsa så länge man är här. Ett projekt som bidrar till…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-08-18

Det stilla höstregnet som faller utanför fönstret vet inte om att jag är så omanlig som jag är det bedömer mig inte ibland så ynklige fege mesen Stefan Falck som alltid leker riktig man och hjälte och rockpoet Johan Lindqvist ÄR inte rocknroll, fattar inte va bra rocknroll är hyllar…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-08-21

Det kändes som att sommaren tog slut när Lotta hade sista repetitionen. Det va inte så varmt men ändå lagom. Hon kom med sina jeans och en brandgul blues med kort ärm, fram till scenen och småpratade med publiken. TV- värdinnan sprang också runt och pratade med folk. De va…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...