Det har viskats om det ett tag men idag blev det offentligt: Peter Hjörne avgår som politisk chefredaktör och med sig tar han mångårige vapendragaren Jonathan Falck, chefredaktör och ansvarig utgivare. Tjänsten blir nu en enda och man kan hoppas att det ger landets näst största morgontidning en tydligare position i mediebruset.
Redan den 15 juni är det tänkt att Hjörne avgår från sitt uppdrag. Falck tar över hela ansvaret tillsvidare tills en ersättare utsetts, dock senast nyår. Vidare är det ju knappast så att Hjörne helt förlorar sitt inflytande – via familjens ägarposter och uppdrag i Stampen-koncernen har han ett fortsatt grepp.
Just konflikten mellan ägande och redaktionellt inflytande kan kritiseras – och har gjort det i det i det förflutna.
Tidningsledningens pro-israeliska inställning har nedärvts via ägarfamiljens vener, och en debatt flammade upp i samband med att Gert Gelotte – fast ledarskribent på tidningen och den som flitigast rapporterat från mellanösternkonflikten – efter en resa till Västbanken ändrade inställning.
Det slutade med att Gelotte fick ge vika, vilket kanske inte upprör i sig: Tidningens linje skall ju gälla på en ledarredaktion.
Men den dåliga bismaken i munnen finns kvar än idag och bland stadens vänstersympatisörer frodades konspirationsteorierna, som efter sveket snyftande hoppas på Göteborgs Fria Tidning.
GP har det senaste året genomfört en redaktionell uppryckning. En medveten fokusering på lokala nyheter, med närsynt bevakning av stadens makthavare med ”GP avslöjar” som ständigt mantra, har gjort att tidningen återigen känns relevant att plocka upp på morgonen, även om det stundtals andats tunnsiktig kvällstidningsjournalistik men utan de skojfriska rubrikerna.
Samtidigt saknar man någonstans en tydlig profil, varmed landets näst största morgontidning sticker upp som en västkustsk fyrbåk i det svenska medielandskapet. Någon som vågar stå ut och är tydlig även i ideologiska frågor och kan ta strid i den offentliga debatten, även när det kommer till den internationella bevakningen som med åren blivit sorgligt eftersatt.
Vad GP behöver är en riktigt tidningsman och brinnande publicist. Finns en sådan i landet?
Peter Hjörne ser fram emot nya utmaningar på ägar- och koncernsidan. Parodiskt nog förklarar han att han kommer att kvarstå som ledarskribent – den del av hans alla sysslor som han var absolut sämst på (minns ni tidningsstrejken?).
Han har alltid tyckt att just skrivandet var det mest inspirerande, uppger han.
Det är nog i alla fall ingen som vågar ge honom sparken.
