Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

I minne av ett svunnet Viktoriagatan: Kafé Japan

2014-12-13 av ozelot

spegVid sidan av Oji som fanns några år på Vasagatan kan man säga att Kafé Japan inledde traditionen med minimalistiskt inredda barer där gästen rent blickfångsmässigt hamnade i centrum, om än inte alltid hos personalen. Man kan väl uttrycka det så att kunden inte alls alltid har rätt. Maten och drinkarna var dock klanderfria, musiken klart lyssningsbar och bartömningarna legendariska.

Här följer några omdömen om Kafé Japan, som gänget bakom själva gärna lyfter fram.

”Bra bra bra”
”stängt?”
”välförtjänt uppläxning”
”musiken var extremt ojapansk, personalen var ultrasvensk”
”vad var det egentligen vi betalade för?”
”rätt ont i benen”
”Inget parkeringshus för din barnvagn”
”Man får dessutom böter om man trummar med ätpinnarna. 7kr kostar det”
”Vi satt ihopkurade på golvet och skålade”
”det är som barnprogram att få sitta på golvet”

Ett annat kultställe som inte finns längre: Schumadia

Smygpremiär på Restaurang vRÅ: Vi tar pulsen

2012-09-03 av ozelot

Nu på onsdag 5:e september öppnar Clarion Hotel sin nya japanska bakficka Restaurang vRÅ. Jag skriver bakficka, ty lokalen hyser endast ett 40-tal sittande gäster och ligger i direkt i anslutning till baren – beläget i ett luftigt atrium där Norda Bars gäster kan titta ned på dig. Vi blev inbjudna till söndagens specialinvigning, och försatt givetvis inte tillfället.

Restaurangen kommer enbart att ha öppet tisdag till torsdag, vilket säger något om ambitionsnivån. Tillgången på pinfärska råvaror är central när japansk matkultur möter västkust, och beredningen av förstklassig sushi (eller ”råmat” i ett något vidare perspektiv) är minutiöst noggrann och ingenting som låter sig göras i stora volymer.

I alla fall om man inte flyger in hundra japanska sushikockar. Men då skulle priserna rusa höjden ytterligare, varpå måttet sannolikt hade rågats hos genomsnittsgöteborgaren som är van vid sina 9 bitars för 79 kr. För maten är inte ”billig” på vRÅ, en medianmeny på 6 bitar går lös på 595 kr, men då går det andra sidan mycket krut på exklusiva råvaror som hälleflundra och kalixlöjrom.

Kökschef Frida Ronge står i entrén och tar varje gäst i hand, och det är många.
Jag har tagit med José från Hoze restaurang som expertkommentator och ledsagare, och de känner uppenbarligen igen varandra.
Kön ringlar lång ända fram till den disk där vi får ett litet glas i vår hand: Vad det var blev vi inte riktigt kloka på, men till ingredienserna hörde Bourbon, Saké och något persikosmakande.
Sött var det i alla fall.
Nej, vi följer istället vittringen av av vitt vin – eller helst öl som i det här fallet är Asahi.
– Asahi är perfekt att avnjutas till sushi, säger José. Den är neutral men behaglig och bristen på kraftig eftersmak passar finliret i sushin.
Det passar bra det, för faten med sashimi, nigiri, maki och andra lockbitar har just börjat dukas upp på disken, bakom vilken kockarna jobbar för fullt.


Vi går fram och inspekterar arbetet, jag gör ett taffligt försök som videoreporter och José förklarar så tålmodigt han kan.

Att ge en seriös bedömning av en ny exklusivare sushirestaurang utifrån ett premiärmingel där flera hundra gäster hoppat över söndagsmiddagen och vill ha en smakbit samtidigt är orättvist. Men generellt kan man nog säga att de gäster som åt av de senare rätterna – nya brickor bars ut under hela kvällen – fick färskare anrättningar med mer touch av kockarnas experimentlusta: Nya rätter skapades i realtid av bland annat Sofia Olsson, semifinalist i Årets Kock 2011, i personalstyrkan.

José, som själv ryckt in i Clarions kök under lördagen för att förbereda kvällens brickor bekräftar min hypotes. En bit nigiri med torsk smakar tydligt fisk och riset växer lite i munnen på en del smakprover, medan andra kurtiserar smaklökarna. Råvarorna har det verkligen inte snålats på, här finns pilgrimsmusslor, havskräfta, hälleflundra och riktig kalixrom.

De rutinerade rävarna i gamet snappar snabbt åt sig de riktiga godbitarna med bara fingrarna medan jag samvetsgrant försöker spetsa något ätbart med skakiga ätpinnar. Framförallt är det detaljerna och ambitionen som skiljer vRÅ från standardutbudet i stan. Vi kan få ett rökigt litet skaldjursflarn på en skir bädd av hälleflundra och alger. Bara fantasin sätter gränserna.
Som den gör i en sen anrättning: en lätt halstrad skiva biff dränkt i jordnötsolja, ackompanjerad av diverse konstfullt hyvlade tillbehör som lustbombade ut våra smaklökar till de hissade vit flagg och kapitulerade.


Frida Ronges välkomsttalar, och förklarar vRÅS matkoncept. Japanskt råmat – svenska råvaror.

Ris är centralt i sushi, och kvalitet och preferenser varierar oerhört. José har sin egen filosofi och kompromissar inte med den, därför har han bara öppet sin restaurang under de tre timmar då han fortfarande kan garantera kvaliteten i dagens uppkok.
Åke Nordgren – svensk sakéambassadör i Sverige – är här för att deflorera en tunna saké som sedan serveras till hugade i en liten trälåda, vars innehållsvolym tydligen utgör navet i all japansk måtträkning – många vet inte vad en liter eller gallon är.
De finner sig snart involverade i risets – men även vattnets betydelse för sakén såväl som matlagningen. I japan är vattnet ofta mjukt vilket påverkar resultatet, men även såklart även vilken skörd det är och såklart jordmånen. Här i Göteborg har vi medelmjukt vatten, får jag veta.
Det får duga.

I lokalen trängs mycket branschfolk och för mig tämligen obekanta ansikten, men någon hittar jag i vimlet. Jag hittar i alla fall en delegation från Glenns Sportsbar, och i ett hörn Andreas Palm med kollega från Björns Bar (och tidigare Kafé Japan) som heller inte vill uttala någon förhastad dom över dagens förplägnad. Däremot över Viktoriagatans tilltagande förfall, och en del förstulna framtidsdrömmar. Vi får se.
Sedan visade någon en video på sin mobil hur någon master tar en ål av daga på ett konstfullt sätt, varpå han arrangerar om den till oigenkännlighet till den slutligen blir mat.

Alla samlas kring den lilla upplysta skärmen med tindrande ögon.

Hotell vRÅ öppnar för allmänheten onsdag 5 september
Öppettider: Tis-tors 17:30-22:00


Bättre bilder från minglet finns här

Söndag utan Sushi: Varför finns det ingen vettig sushi i Götet?

2010-06-15 av ozelot

Ibland blir man vanvettigt sugen på Sushi. Synd då att att för en göteborgare blir det suget svårt att tillfredsställa. Inte att det skulle saknas utskänkningsställe, tvärtom, de finns numera i varenda gathörn. Och t.om färdigförpackat på 7-eleven.

Första gången jag åt Sushi var på ett ställe i Washington D.C. En krum japansk gubbe snodde ihop den med fingrar flinka som en rumänsk ficktjuv i en lokal som knappast passerat svenska hälsovårdsnormer. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade just där – någon släpade väl dit mig – och jag trodde väl att jag skulle få typ biff med bambuskott fast med ett arrigato på slutet.
Jag skall inte säga att jag var helt övertygad av resultatet som presenterades framför mig på en plåtbricka. Jag hade fel. Det var som någon planterat ett blommande körsbärsträd i öknen. En blommande trädgård av smaker som slog ut en efter en i munnen.

Igår var nöden som störst. Jag var vrålhungrig och var tvungen, och gick in på Hälsobaren på Allégatan på baksidan av ABF-skrapan. Jag hade lockats dit av de positiva rencensionerna och bestämde mig för att trotsa mina dåliga erfarenheter från Göteborgs sushiöken och satte sprätt på en rikskupong.

Lokalen var full med engelsktalande personer med ryggsäck vilket kanske kan förklaras av de låga priserna samt naturligtvis det faktum att de tillhandahåller gratis internet. Det jag såg bakom disken ingav ett visst mått förtroende dock, personalen föreföll vara ett strävsamt japanskt par i medelåldern och de hade handskar på sig.
Inte för jag är en vän av överdriven bacillskräck – jag tror ju att mat blir godare med lite gonokocker i – men ändå.
Jag beställde en 10 bitars för 65 kr och högg in på misoppan som var slut medan jag väntade. 10 minuter.
Slutresultatet: Jag tror inte jag blev matförgiftad.

Faktum är att det sedan Kafe Japans villkorslösa kapitulation inte finns en enda anständig sushibar i Göteborg. Jo, det fanns visst en i Örgryte ett tag men dit orkade man ju inte ta sig. Men till Kafé Japan kunde man ta sig för en inte alltid välförtjänt uppläxning om man gjorde det oförlåtliga misstaget att doppa riset i sojan eller röra i wasabin i sojaskålen (det gör man inte i Japan!). Men man fick alltid anständig sushi.
Det går inte att få i Göteborg längre. Vad jag vet.

Jag skickade för något halvår sedan några mejlfrågor till en erkänt sushikunnig Andreas Palm (Dozo, Kafé Japan etc) och undrade om han kunde tipsa om något vettigt ställe. Han sa att han skulle återkomma. Det gjorde han inte.
Men trägen vinner. Jag ställde liknande frågor till en influensasjuk Marcus Asplund med erfarenhet från bland annat Kafé Japan och Rootfood vars sushitillverkning dessutom också ligger på is, och han ville först inte heller direkt svara.
Men så småningom sipprade sanningen fram även där. Det finns helt enkelt ingen bra sushi i Göteborg.

Jag har hört många utgjuta sig över det dåliga sushiutbudet i Göteborg. Finns det några anständiga sushirestauranger i Göteborg
Nej. Jag kanske återkommer till sushin om nåt år, då kan vi börja snacka, tills dess ligger jag lågt.

Okej…

Problemet är ju tyvärr att det inte finns några bra ställen i stan. Ja, jag vet att jag låter som värsta gnällkärringen, men det är faktiskt så. Du får nog samma svar vem du än frågar, tyvärr. En del kommer att gilla den där nya i Stigbergsliden (Hoze, reds anmärkning) som är okej, men lite konstig och dyr.
En del kommer att säga Bizen på Hisingen (som jag inte vet om det finns kvar). Åter andra kommer att föredra Super-sushi eller nåt annat sånt kräkäckligt ställe.

Det var ord och inga visor. Inget hopp för oss göteborgare alltså?
Det finns ställen i stan som är mer eller mindre ok, inga som är i närheten av bra. Tyvärr. Takenaka i Halmstad är väl det närmsta stället som är bra. I Stockholm finns ett gäng bra. I Köpenhamn finns några, Limhamn finns ett, Malmö finns några. Åter igen, inga i Götet.

Det finns ju en hel del guider på nätet. Aldrig funderat på att göra en egen? Du verkar ju ha lite koll ändå..

På ett vis skulle det vara kul att göra en guide. De guider som finns nu; sushiguiden etc är ju helt irrelevanta eftersom de har blivit tokmanipulerade av krögare och deras vänner. På ett annat vis skulle det vara trist; vem vill se en lista med krattiga och dissade sushibarer?

Okej. Vi rundar av med en lite lättsammare fråga: Vad säger du till en kund som ber om kniv och gaffel? Ger du honom vad han ber om eller en lektion att äta med pinnar?
Tja, på Kafé japan tror jag inte ens att vi hade kniv och gaffel, vi bruikade rekommendera att använda fingrarna istället.
Eller tillverka ett par ”barnpinnar” med ett gummiband och pappret som pinnarna låg i. Så att det blir som en liten tång, liksom.

Arrigato

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-12-08

  I tider som prånglar ut trista nyheter som kan göra den bäste uppgiven så uppstår  ljuset. I mörkret fladdrar alltid ett ljus. Våra brinnande hjärtan. Samtidigt som politiker verkar ha fått fnatt eller tvingas till dåliga beslut pga kompromisser och många svenskar känner sig så otrygga att de lägger…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...