Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Alina Devecerski: ”Jag skulle nog inte kunna skriva en enda låt om jag var lycklig!”

2012-12-06 av

Det är knappast någon som har missat hennes megahit Du måste flytta på dig som började spelas flitigt på radiostationerna i våras. Alina Devecerskis musik är en viktig tidsmarkör i Sverige. För ett litet tag sedan släppte hon sitt debutalbum Maraton, ett album som hyllats i press och beskrivits som ”en oemotståndlig debut”.
Titeln beskriver hennes musikaliska resa och arbetet i studion. Just nu är hon aktuell med två P3-guldnomineringar, Årets artist och Årets nykomling. Hon kommer dessutom uppträda live på galan som äger rum i Scandinavium i Göteborg den 19 januari.
Under en intervju berättar hon mer om sina tankar kring debuten, ångesten som ständigt sitter på hennes högra axel, att skriva personliga texter och samarbetet med Jocke Berg från Kent.

Först och främst så undrar jag…hur mår du idag?
Idag mår jag bra… förutom det här X2000-illamåendet jag har efter tågresan hit. Det är mycket som händer just nu. Känns som jag springer runt som en skottspole.

Du släppte för inte alls längesedan ditt debutalbum. Hur kände du inför släppet? Omtumlande? Nervöst? Roligt? Hemskt? Hur känner du dig?

– Du vet, jag har haft så mycket att göra att jag har ens har inte hunnit bli nervös. Och…egentligen är jag inte sån som blir nervös. Jag är så nöjd med skivan och låtarna så det känns att…det är okej, det får bli som det blir. Det viktigaste är att jag är nöjd och…ja, jag känner mig jättenöjd!
Jag har faktiskt blivit ganska bra på att chilla ner, att ta det lugnt och inte stressa upp mig. När det kommer till att uppträda så är scenen det forumet som jag känner mig minst nervös i. Jag känner mig väldigt hemma och avslappnad där.

Om man läser dina texter så låter det som du har väldigt mycket känslor inom dig som vill komma ut. Det är lite kaxigt, tycket och ibland lite grovt. Är du en känslig människa?
– Otroligt känslosam! Verkligen! Jätte känslomänniska. Jag har inga gråzoner. Det är antingen jätteglad eller jätteledsen, hata eller älska, sur eller glad och så vidare…

Du har sagt i en tidigare intervju att du alltid har ångest när du skriver och lätt kritisterar dig själv. Hur hanterar du det? Det måste ju vara jättesvårt att få ut någonting då.
– Det är det ju, men jag börjar bli van. Jag har liksom blivit polare med min ångest. Den sitter där på min högra axel och ja bah: ”Hur är det med ångesten idag? Jo, det är okej.” Haha! Så…tja, den är en del av mig.

Det är ju faktiskt väldigt många skriver bättre när de har sina ”dippar” och mår dåligt.
– Ja, och jag skulle nog inte kunna skriva en enda låt om jag var lycklig. Inget engagemang i att sätta mig ner att skriva om det. Jag tror det är så när man gör kreativa saker – måla, skriva musik… att ångesten kan vara en drivkraft. Jag vet inte hur jag skulle må om jag inte skrev mina texter.

Innan din egen karriär satte igång på allvar så skrev du väldigt mycket texter till andra artister. Kan du skriva lika personliga texter till andra som när du skriver för egen del?
– När jag har skrivit till andra så skriver jag bara på engelska. Det blir inte lika personligt då. Att skriva på svenska skulle vara jättemycket svårare. Då hade ju jag fått träffa människan, pratat och… ah, du vet. Men jag tror ändå i slutändan att alla människor har ganska liknande känslor. Man upplever saker på ganska lika sätt.
– Nu skriver jag bara till mig själv, då blir det en annan form på det hela. Man kan gå in i det hela och vara djupare på ett annat sätt.

Kan man skriva låttexter om allting?
– Det vet jag inte. Det borde man väl kunna?

Kan du skriva om allt? Hur personligt det än må vara?
– Jaha, du menade så. Jag tänkte på typ… kan man skriva om ett ägg?
Men, det blir ju alltid personligt när man skriver en text. Du använder ju dina slags ord, och jag använder mina. Du sätter din egen prägel på det. Jag censurerar ingenting i mina texter. Absolut inte.

Varför valde du att skriva på svenska?
– Jag bestämde att jag skulle testa det för två år sedan. Jag sa till Kristoffer Wikberg, som jag jobbar och skriver med, att vi skulle testa och se vad som hände. Det resulterade till fyra låtar, bland annat Flytta på dig, De e Dark nu och Ikväll skiter jag i allt. Det var en kick att skriva på svenska, väldigt inspirerande. Det tar aldrig slut, det är så stort! Sen är jag ju lite grön på det – and I like it!

Berätta lite om ditt album. Vad är det för något vi kommer att höra från dig?
– Albumet heter du Maraton, och det är ju lite så jag har sett på hela den här resan, som ett lopp.
Just titellåten var upploppet. Liksom att nu får jag inte fega ur, inte ge upp. Bara fortsätta på samma bana. Alla andra låtar på albumet är som olika utdrag och faser som jag gått igenom under arbetet av albumet, detta loppet så att säga.

Några av låtarna på albumet har du skrivit tillsammans med Jocke Berg från Kent. Hur kommer det sig att ni började skriva tillsammans?
– Jag beundrar Kent. Jättemycket. Vi träffades på en festival i Norge. Jag hade i stort sett åkt efter bandet hela sommaren och vi spelade på samma festivaler flera gånger, men jag lyckades alltid missa dem och blev skitsur. Men, den här gången i Norge spelade jag på dagen och de skulle spela på kvällen så jag bestämde mig för att stanna kvar och se dem.
– Vi träffades utanför deras loge. De kom fram till mig och sa ”Tja, vi tycker du är skitbra!” och… jag blev.. rätt så glad. Det hela ledde till att vi blev polare.
– Jag har skrivit med väldigt många olika, men det har… inte alltid gått så smärtfritt. Det funkade skitbra med Jocke Berg, det klickade direkt och vi fick verkligen något bra utav vårt arbete ihop.

Vad lyssnar du själv på för musik?
– Jag gillar ju Familjen väldigt mycket. Sen gillar jag M.I.A, en stor inspiration – I think she’s a very cool woman. Gillar det där opretentiösa som hon har, liksom att det inte ska vara snyggt. Det ska inte vara perfekt, utan det ska vara personligt. Nirvana är lite likadant, skitigt, kul, ösigt och jävligt bra på samma gång. Those are my absolute favorites EVER!

Har du något mål i din karriär?
– Ja, mitt mål är att göra bra musik. Mitt fokus ligger på att utvecklas hela tiden. Jag vill känna att jag gör min egen grej och så personligt som möjligt. Att folk ska komma till mina spelningar och känna och uppleva någonting, en känsla, ha kul, känna sig uppfyllda. Jag är så oerhört ödmjuk att få göra det här, för jag tycker det är så sjukt kul att komma ut och spela live. Om jag kan fortsätta med att göra det jag gör nu, fast samtidigt utveckla mig själv – så är jag the happiest woman on earth

Vill du veta mer om Alina Devecerskis kommande turné?
Besök, www.alinadevecerski.com

// Jojomen

P3 Guld: En krönika

2010-01-20 av ozelot

Så här såg det ut i hallen när jag tumlade ut ur sängen vid tolvsnåret i jakt på något drickbart – vilket svårligen lät sig uppbringas ur kylskåpets inverterade ymnighetshorn och jag slutade liggande med öppen mun under en rinnande kran. Men det är väl sånt man får räkna med en dag som denna – i jordbävningar och galafesters efterdyningar.

Ty kvällen i P3-galans tecken hade varit riktigt lyckad och att vi möjligen är oense med de olika deljuryarnas smak är något man enkelt kan överse med när resten av evenemangen var så lyckade. Själva galan var väldigt proffsigt genomförd, snyggt producerad, knäckande bra grafik och millimeterpass i tidsplanen. Och inte ens champagnen tog slut på vimmelområdet!

Och Timo. Timo! Vilket fynd de har hittat! Satte allt perfekt, hade skrivit sitt eget manus utan minsta töntighet eller skavank och framstår dessutom som en riktigt gedigen och äkta kille både i rutan och verkligheten. En som man gärna unnar platsen i rampljuset. För tro mig: Den mannen kan få en TV-show när han vill nu. Jag hörde av vänner till honom att han var grymt nervös och skakig inför och det kan man ju förstå.
Men du behöver inte oroa dig Timo..

BÄST PÅ GALAN:

Miss Li: Som en Janis Joplinbesjälad översteprästinna i blodröd kaftan som förtrollar publiken med sina musikaliska besvärjelser.

Johnossi: Grym låt som hade världspremiär.

Jonathan Johansson: Oväntat suggestiv och visuell musikalisk soaré med rekvisita som balettdansös och snö.

Robyn: Ihälld i en röd och rätt så kort klänning dök upp för en enda refräng i Staygolds nummer. With a little help from my friends? Ja tack.

Amanda Jensen: Vet inte vad jag skall säga om själva låten men Amanda Jensen är the coolest chick not in town. Skred omkring i vimlet i röd klänning och svanplymshätta i håret och gjorde alla män inom två kilometers avstånd knäsvaga.

Magnus Samuelsson: När man såg honom på införvimlet på Scandinavium undrade man vad han gjorde där. Nu vet vi.
När Timo själv skulle dela ut Guldmicken till Lars Winnerbäck (hmm) gjorde han det liggande i Magnus armar. Sköj! (se dessutom vimmelbilderna!)

SÄMST PÅ GALAN:
Winnerbäck:
Vad mumlar karln om?

Kent. Kom inte..

Johan Rheborg som presenterade årets nykomling: En rätt förutsägbar tirad om hur det var när han var nykomling. Typ när inlandsisen drog sig tillbaka eller så..

Mustash & Anette Olzon: Årets låt-medley á la juckande dansbandshårdrock. So 2009..

Att man inte lyckats fylla Scandinavium med mer folk, är nog mer publik på en träningsmatch mellan Frölunda och Troja-Ljungby. I Augusti. Se över prisnivån så här i kristider kanske?

Kent. Kom inte.

Noterat från Efterfesten på Elite Park Avenue:
Gött med buffé på andra våningen för de som fattade att det fanns en sådan. Det gjorde många. En scen minns jag särskilt starkt: Två ärkemetalkillar som knästod vid buffébordet och åt direkt ur skålarna.

Det var förvånansvärt få kvinnliga A- eller åtminstone B-listekändisar där.

Att det inte var några större problem att bli tankad hyggligt billigt (det är dyyrt i baren) då det stod övergivna och halvfulla champagneflaskor och helrör lite varstans. En och annan freeloader vädrade morgonluft..

Att göteborgsadeln inom musiksvängen hängde i trappan eller på andra våningen. Ett spontandisko med sound system självantände i ett konferensrum.

Att stockholmsadeln inom dito antingen hängde nere i foajébaren (hip hop-delen) eller på rummen med de närmast sörjande. Dock har vi hört att Teddybears höll en tumultartad efterfest som varade till frukost..
Undra hur åtgången på akut-p-piller var på närbelägna Apotek (blommor och)Biet..

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-06

Som mamma till en ung man som inte kan prata och gå och med EP så blir jag smått galen av att höra hur Försäkringskassan nu drar ned på assistanstimmar till folk med just ovanstående inskränkningar. Människor som ej kan prata eller röra sig lämnas ensamma liggande i sina sängar…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...