Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

GBG NONSTOP på Filmfestivalen ser bl a. Sverigepremiären av KOKO-DI KOKO-DA

2019-01-31 av Chawki
En av aktörerna i KOKO-DI KOKO-DA efter visningen på Draken

Först är jag på Hotell Rubinen, tar en kaffe och spanar efter Mads Mikkelsen i lobbyn, bakom mina solbrillor. Ägnar detta tidsfördriv fem minuter. Ingen Mads. Drar vidare till Draken för dagens filmexcess. Hamnar på en dansk dokumentärfilm om havet. AQUARELA. I början av rullen får man se grönlänningar bogsera upp bilar ur havet. Vissa grönländska män roar sig tydligen med att köra runt på isen och då och då brister den. Happy end! Sen isberg som faller isär. Närbilder på is, is is. Underifrån och ovanifrån. Helvetiska vågor. Man är i havets skoningslösa våld under hela filmen. Musiken är gjord av en finne, dystopisk musik. Alla dessa muntra finnar, hjälp mig Gud. Jag blundar då och då gör andningsövningar, tex den taoistiska cirkel-andningen. Och sedan fyrkantsandningen. Översvämningar i Latinamerika och orkaner som demolerat städer. Moder Jord rör på sig, kan man säga. Lämnar salongen utmattad.

BEFORE THE FROST. En dansk film igen, med den svenska skådisen Magnus Krepper i en av rollerna. Färgerna går i brunt och grått. Handlar om en svältande familj på landet. Pappan gifter bort sin dotter med en rik man ( Krepper) för att familjen ska få det lite bättre. Sedan får vi följa hur pappan sakta men säkert förlorar allt han älskar. Hela tiden ser han lidande och förvånad ut. Filmen blir bättre och bättre. Var tungt i början. Tar tid att vänja sig vid den latrin-lika färgtonen som filmen utspelas i. Ögonen blir trötta. Men ju fler förluster pappan gör, ju roligare blir det. Som en sedelärande saga om hur illa det går för den som är girig.

Träffar på en snubbe i foajén som varit på alla filmfestivaler i GBG sen den drog igång på Hagabion som då låg i Haga. Han tipsar om på vilka bänkrader man ser bäst på Draken. Veteranerna har stenkoll. Men det tipset är hemligt, sorry.

Efter en timmes filmpaus, kaffe och chips känner jag mig redo att titta på KOKO-DI KOKO-DA. Först är det en kortfilm. Passar på att ta en kort tupplur. Så börjar Nyholms senaste. Sverigepremiären. En film om en prövad relation. Det börjar med att pappa, mamma, barn är på semester och så dör barnet oväntat, knall och fall. Sen får vi följa pappan och mamman nåra år senare när de är på tältsemester. Förlusten av deras barn har skapat bitterhet och spänningar paret emellan. Filmen är som ett drömspel eller mardrömsspel. Samma hemska, bisarra mardrömsscener upprepas om och om igen. Jag är tvungen att kisa ibland. Det va jobbigt att se den. När det inte finns nåra flyktvägar, Att vara fast i ett helvete. Mördarna i filmen ser ut som ett kringresande teatersällskap som roar sig med sadistiska lekar. Känner mig rätt urkramad efter en dag med tre filmer på raken som alla varit känslomässigt krävande.



Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.