Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Floskelbingo i köttdebatten: Frågor till Adam Cwejman

2015-11-26 av ozelot

IMG_6625GP:s Adam Cwejman på kort tid förvandlats till expert på allt. Är det inte arenanadebatten i Göteborg så är det är det Sabaton. Nu är han expert på kött och klimatfrågor. Man häpnar. Jag tänker inte ta strid med denne intellektuelle gigant i mystofflor utan nöjer mig med att ställa några frågor angående dagens – allt kan tydligen bli till ledarkrönikor i denna alkemists händer – text. Här kommer frågor om kött till Adam Cwejman:

Påstående: ”…köttätande är en av värsta miljöfarorna mänskligheten står inför”
Fråga: På vilket sätt är ätandet av kött ”en av de värsta miljöfarorna”?

Påstående: En ko måste äta i snitt sju kilo mat för varje kilo kött slakten ger. Fortsätter dagens trend äter boskapsdjur mer grödor än människor år 2050.
Okej, men vilka av alla de grödor som boskap kan omvandla till energi är det som avses? Är det spannmål som avses har han en poäng, men nötkreatur är traditionellt uppfödd på hö, gräs och vall och är det ännu stora delar av världen.

Påstående: För att producera ett kilo fläsk krävs omkring nio gånger mer vatten än vad ett kilo grödor behöver. Med tanke på vattenbristen i många delar av världen är det här en oerhört destruktiv prioritering av resurserna.
Det är naturligtvis ett problem – i länder där det råder vattenbrist, som i de amerikanska staterna Kalifornien och Texas. Men i länder där det inte råder någon vattenbrist, som till exempel Sverige? Är det fritt fram då?

Påstående: Utsläppen från boskapsindustrin är enorma, både vad gäller koldioxidutsläpp..

– Okej, det beror visserligen på hur produktionen ser ut. Man kan inte jämföra massajers herdekultur eller till och med fritt strövande kor på Pampas med industriell produktion på kraftfoder av boskap i uppvärmda lador. Men att skeppa dessa via tankers då, släpper inte detta ut koldioxid då? Jo, det gör det visserligen, men det är oändligt mer miljöeffektivt att skeppa tonvis med brasilianskt kött till Sverige än att ge bränslesubventioner till Bohuslänska räktrålare.

Påstående:…och den metangas som djuren själva släpper ifrån sig.

– Men vad hände med all den metangas som alla de vilda djur vi idag utrotat släppte ut? Som den amerikanska buffeln? Var deras fisar finare? Vidare: All växtlighet släpper ifrån sig växthusgaser vid förmultningen – varför är det bara metan som gått genom kors magar som mäts?
Se Simon Fairlie som fick en banbrytade klimatpessimist – George Monbiot – att helt tänka om och göra avbön.

Påstående: Givetvis är inte produktionen av grödor fri från utsläpp, men i förhållande till köttproduktionen är den betydligt mindre.

– Jaså, men vilken produktion är det som avses? Majs- och sojaodling gentemot getabockar eller får på en klipphäll i Göteborgs skärgård? Som sedan närslaktas och säljs lokalt?

Påstående: Boskap kräver i förhållande till mängden livsmedel de genererar, enorma arealer. Omkring 75 procent av all potentiell jordbruksmark i världen används för boskap. Denna mark skulle i stället kunna användas till odling av olika typer av grödor.
Så bra. Vi kanske kan odla vindruvor i Härjedalen och så vete över hela Norrland!
Problemet är naturligtvis att – för att ta Sverige som exempel – stora delar av all areal utgörs av icke odlingsbart stäpplandskap. Om vi skall odla där, på arealer som däremot lämpar sig utmärkt från bete, måste vi konstgödsla. Konstgödsel som är enormt energikrävande att producera, och dessutom framställt mycket petroleumintensivt. Det är ingen slump att Norsk Hydro är en av de stora aktörerna i den leken.

Påstående: Överkonsumtion av rött kött är skadligt och dessutom medverkar det till överanvändningen av antibiotika vilket skadar våra möjligheter att bekämpa farliga smittor.
– Fair enough. Men om man inte föder upp med hjälp av antibiotika då?
Visst är industriell djurhållning problematisk så länge den utgår från förutsättningen att all uppfödning sker med hjälp av kraftfoder och spannmål – vilket t.ex kor inte är skapade för att äta. Men mer härdiga inhemska boskapsraser klarar sig alldeles utmärkt utan vare sig överdriven uppvärmning och kan beta fritt större delen av året – till exempel i det en gång öppna skogslandskapet som idag växer igen.
Och förresten: Varför förutsätter vi alltid att kött är synonymt med nötkött och fläsk? Vi kanske skulle äta mer får, getter och t.om kaninkött?

Att utgå från att allt köttätande är synonymt med de moderna uppfödningsmetoder vi idag förknippar dem med är synd.
Vi kanske kan äta kött, om än något mindre, även i framtiden.
Men rätt sorts kött Adam Cwejman. Läs på lite innan istället för att återreproducera floskler och göra dem till dina egna.

Förlaget bakom Offside och Filter startar matmagasin: Men hur mycket tål magen?

2013-03-26 av ozelot

hungerTidningsmakarna bakom succépublikationer som Offside och senare Filter startar ytterligare en tidskrift. Den skall heta Hunger och ta sig an matjournalistiken med ett mer granskande perspektiv. Chefredaktör blir Mats-Eric Nilsson, författare bakom uppmärksammade boken Den hemlige kocken. Trots att både spaltkilometer och tablåer idag dignar av matinslag tror Mattias Göransson och Tobias Regnell inte på någon mättnad.

Med till en början ekonomiskt våghalsiga projekt som en nischat fotbollsmagasin och en bred samhällstidskrift med genomarbetade texter bakom sig vet de vad de ger sig in på. Givetvis har man redan pejlat av marknaden, och annonssäljet har redan gett tummen upp:
– En hel del annonsörer har hört av sig och är intresserade, både nischade aktörer som jobbar med ekologisk mat och de stora kedjorna, säger Tobias Regnell till Dagens Media.

Personligen känner jag mig splittrad. Själv intresserad hemmakock och sporadisk skribent i livsmedelsfrågor välkomnar jag naturligtvis ett organ med uttalad föresats att granska matfusket.
Men samtidigt är det ju knappast så att vinklingen är ny: Den kritiska granskningen finns idag överallt både i dagspress och i bokfloden.
Filter har med bravur gått i bräschen för den med ett flertal tankevärda reportage, kanske t.om banat väg för den inom mainstreampressen.
För det är där man har sin journalistiska tyngdpunkt idag.
Det perspektiv som en gång var utmanande och en nagel i ögat – med nämnda matindustri och granskningen av Lundin Oil som exempel – utgör idag mittfåran i samhällsjournalistiken.

Som läsare av både Filter och Offside känner jag mig också en smula mättnad över det redaktionella mantra som genomsyrar båda tidskrifterna: First shooter i kombination med fluga-på-väggenperspektivet, den dramatiska kurvan ibland tendentiöst blottlagd och personlig stil nedslipad för att passa in i det behändiga magasinsformatet. Hårt tuktad av redaktörer Göransson och Regnell.
Det är tillräckligt färskt än så länge, men med en tidning till kanske rötgasen börjar sprida sig i tidskriftkorgen, och förstöra hela skörden?

Givetvis kommer nya Hunger hitta sin publik. Det finns inte en aktör inom producentleden som inte kommer att beställa sina prenumerationsex, och tidningsredaktionerna kommer att nagelfara varje nummer i jakt på skriftstoff med samma frenesi som en sexualiajagande tonåring i sina föräldrars bokhylla.
Gröna Gårdar och MAX har sannolikt redan tecknat annonsavtal för fem år framåt, och det redaktionella lystmätet torde inte vara svårt att uppfylla med tanke på den gottköpsbutik av goda reportage som redan finns internationellt hos till exempel The Guardian – och som kan snabbstöpas i det patenterade formatet.

Nu låter jag kanske onödigt kritisk? *I know*
Men någon skall vara det också även mot ”rumsrena” revoltörer som Filtermännen själva.
I media har de hittills – märkligt nog – alltid hälsats av uppvärmda linneservetter.

Ikväll är det Filterklubben igen på Pustervik. Då kommer Håkan Thörnström (från Thörnströms kök) för att berätta om det nya matlandet Sverige – och resan vi gjort från brunsås till internationell tummelplats för gastromer.
En händelse så god som en tanke.

Få se om jag vågar mig dit.

Filé eller filé – en ren skitsak

2012-10-21 av ozelot

Häromdagen var jag på Hemköp, och tog denna bild med mobilkameran. Motivet fyllde mig med sorg – dels för att den på ett illustrativt sätt visade på torftigheten i våra matvanor och hur långt jakten på kortfristiga tidsvinster bakom spisen gått (en ”smet av potatisgratäng” som man häller upp i en form!) – men också en alltmer utbredd okunskap om livsmedel som köttgrossisterna gör allt för att profitera på.

I köttdisken har vi vant oss hitta billig dansk fläskfilé för en bra bit under hundralappen, medan den svenska motsvarigheten inte sällan kostar uppåt det dubbla trots att det i grunden är samma styckdetalj. Vad beror då prisskillnaden frågar ni?
Tja, det är sant att den danska svinuppfödningsindustrin är en av Europas största samt att Sverige har något hårdare etiska krav, men det är inte hela sanningen. För trots att inköpspriserna på fläskfilé till handeln enbart skiljer sig på några kronor har butikerna lärt sig att svensken är beredd att betala betydligt mer för den svenska produkten: Det handlar om köttindustrin under lång tid bedrivit framgångsrikt lobbyarbete och intalat konsumenterna att svenskt kött är både mer etiskt försvarbart och godare.

Nu är detta knappast unikt för Sverige. I Danmark – där kilopriset på fläskfilé är högre än i Sverige trots att det är producerat där (svensk fläskfilé finns inte i de danska diskarna men väl tysk) – föredrar konsumenterna danskt kött, och det samma gäller Tyskland och i övriga Europa.
Konsumenterna premierar inhemskt kött. Inte särskilt upprörande i sig och i grunden rationellt – varför skall vi skeppa runt styckdetaljer mellan länder där de senare i exportlandet säljs billigare än på hemmamarknaden när ändå inga av pengarna hamnar i uppfödarens ficka – men nu sker ju detta ändå.
Från branschen utgår nämligen stora subventioner på export och några importtullar läggs ej på inom EU.

Den svenska besattheten vid ordet filé är märklig. Av den danska grisen är det bara ett fåtal styckdetaljer som är intressanta på den svenska marknaden: Fläskfilén, kanske kotletten och skinkan. Resten går på export till t.ex. Asien – där tycker man nämligen att filén är en ointressant, torr och smaklös detalj. Däremot låter man sig väl smaka av danska revben eller varför inte den gamla ursvenska delikatessen grisfötter.
Det samma gäller nötkött, fjäderfä och fisk: En torsk- eller laxfilé är ju t.ex inget annat än en benfri fisksida och som kycklingfilé marknadsförs oftast bröstbiten.

Branschens uppfinningsrikedom visar inga gränser när det kommer till att uppfinna nya filéer. Därför hittar vi köttdiskarna numer även såväl ”Gourméfilé”, lyxfilé, mörfilé och till och med ostfilé.
Men mest vanlig är nog styckningsdetaljen ”Fläskytterfilé”.
Vad är då en fläskytterfilé? Svaret är att det är en utskuren bit kotlettrad som styckats och paketerats för att likna den populärare fläskfilén – och som då kan säljas för ett dyrare kilopris. Eller ännu värre – ”skinkfilé” som blir torr som fnöske när den tillagas på liknande sätt.

Skinkan är en intressant fall i sig då den oftast är olönsam annat som smörgåspålägg (till hutlösa påslag) eller som superbillig julskinka: Tills någon smart marknadsförare i branschen uppfann ”flintastek”, och snart blev succé på grillarna. Men nog om detta.

Så vad är egentligen en filé då? Vi blir inte svaret skyldiga:
Fläskfilén är den detalj som sitter närmast ryggraden precis innan svansen. Anledningen till att den är så mör är att muskeln inte så ofta används – i kontrast till hårt arbetande och ”sega” detaljer som t.ex högrev.
Vad filémuskeln gör: Den används mer eller mindre bara för att krysta fram bajset.

Debatt: Minska matsvinnet – Slopa förbudet om matavfall till djuruppfödning

2012-10-01 av ozelot

I fjol klubbades ett förslag i Göteborgs kommunfullmäktige igenom att enbart ekologiskt kött får serveras i offentlig regi i Göteborg. Beslutet gäller från och med 1 oktober, som ett delsteg mot att all mat inom stadens storkök skall vara ekologiskt framställd. Samtidigt får Livsmedelsverket 12 miljoner över 3 år för att minska matsvinnet genom hela ledet av livsmedelskedjen.

Detta är naturligtvis positiva signaler, även om jag personligen anser att det finns en betydande övertro på fördelarna med ekologisk köttuppfödning på svensk mark.
Det finns ingenting som säger att en brasiliansk ko uppfödd på enbart gräs skulle vara sämre än en svensk, uppfödd på spannmål och extra tillsatt protein, hur ekologisk den än är.
Men med nuvarande incitament från både regering och kommunalt håll uppstår ett problem som ur en lekmans perspektiv visserligen kan framstå som ringa, men som ändå visar på ett principiellt problem.

I Sverige är det nämligen förbjudet att att utfodra produktionsdjur avsedd för annat än ren pälsframställning – som de flesta vill förbjuda – med animaliskt avfall (samt matolja) från storkök och storhushåll.
Samtidigt är det inte olagligt, även om det krävs tillstånd à 500 kr, att framställa foder av slaktavfall till hushållets egna hundar och katter.

Anledningen till detta är rädsla för smittospridning av främst salmonella från gris och höns till människa. En annan omedelbar anledning till förbudet är hysterin kring utbrottet av galna kosjuka för ett antal år sedan.
Något liknande aldrig påvisats hos gris.
Dessutom är salmonella mer eller mindre utrotat i svensk djuruppfödning och i de fall det ändå påträffats oftast handlat om artspecifika varianter av salmonella som är mer eller mindre symtomfria.
Katter och hundar har en naturligt motstånd mot salmonella som är mycket gott.

Förbudet mot att utfodra nötboskap med animaliskt avfall är sunt på många sätt.
Dels fanns nämnda epidemiska utbrott hos boskap som kan kopplas samman med Creutzfeldt-Jakob disease (även om detta fortfarande är mycket omtvistat), dels är nötboskap rent biologiskt ej anpassade för uppfödning med animaliska produkter.
En annan är en rent etisk aspekt: Det upplevs som magstarkt för somliga att djur uppföds på foder framställt av egna artfränder.
Detta är ett ytterst märkligt resonemang som saknar bäring hos såväl vetenskap som i naturen.

Grisar och höns är precis som människan allätare, och har i alla tider utfodrats med hushållsavfall. Detta är dock inte tillåtet vid annat än i djuruppfödning för husbehov.
Den glada gris du sett gå och böka i hagen från kulting till slakt hos bonden på landet får alltså inte bli till mat på ditt bord, hur mycket du än skulle vilja det.
Den kan aldrig bli ekologisk.
Istället måste du köpa din julskinka från Scans industriella köttfarmar, eller ännu värre danska, där suggor fixeras och avknorras enligt löpande bandprincipen för att de inte skall tillåtas följa sitt naturliga beteende.

Det finns inget vetenskapligt underlag för att grisar eller höns skulle må dåligt (om vi då bortser från minimal risk för smittoöverföring) av att äta spillprodukter från artfränder, hur mycket det än sticker i storstadsmänniskors ögon.
Grisar äter alltid upp efterbörd efter förlossning och äter upp döda kultingar om de tillåts det.
Det är ett naturligt beteende att ta hand om de resurser naturen ger.

När nu kommunen kommer med påbudet med ytterligare certifierad och kontrollerad djuruppfödning (gärna från lokala ekologiska producenter) samtidigt som de följer signaler från högsta regeringsnivå om att minska matsvinnet, borde man då inte en gång för alla slopa denna helt idiotiska och ovetenskapliga regel?

Den retoriska frågan blir varför kött – ekologiskt eller inte – som passerat erforderliga kontrollinstanser i form av regelbundna salmonellaprover helt plötsligt inte duger ens som grismat, enkom för att det passerat en människotallrik?
När det enda rationella skälet som anförs är att motverka zoonoser mellan djur och människa?
Svaret? Så blir det när ängsliga politiker tillåts diktera målvillkor för statliga verk som trampar vatten efter budgetpengar i en pseudovetenskaplig brunn.

När jag växte upp visste man att det som blev över från bamba gick rakt till den lokala grisbonden: vi fick till och med hjälpa till att utfodra djuren under regelbundna besök som även inbegrep mockning.
Det skapade en naturlig förståelse till glädje för alla inblandade.

Marcus Persson

Texten skall inte tolkas som uttryck för Göteborg nonstops officiella ståndpunkt i frågan

Matkrig på Way Out West: Medier blev portade

2012-08-14 av

Handen på hjärtat är det väl ganska sällan som GT är en nagel i ögat numer. För utom möjligen nu i helgen, då en reporter på GT genomförde en köttbullekupp under Way Out West. Aktionen kallades för Kötthjälpen och genomfördes utanför själva området. Det uppskattades inte av festivalledningen, som omedelbart kontrade med indragen ackreditering för (bland annat?) GT:s chefredaktör Frida Boisen.

Boisen
och Lugers Joel Borg lägger ut var sin sida av historien till Dagens Media, som bitvis är rätt komisk, även nu inte Borg skriver under på detta:
– Nej, det handlar mer om att de borde ta ansvar och visa respekt för vårt ställningstagande, uppger han i samma artikel.

Personligen tycker jag GT:s aktion var tafflig och uddlös. Jag tycker att initiativet med ett helt vegetariskt Way Out West skall respekteras – och uppmuntras. Vilket jag även gjort. Däremot anser jag att det är ytterst kontraproduktivt att agera kollektivt mot ett helt nyhetsorgan via indragen ackreditering för en isolerad aktion som dessutom skedde utanför området.

Faktum är att jag vet att det inte var enda gången under åretsWay Out West som journalister – med förmodat kritisk hållning – fick indragen ackreditering. Det drabbade även Uppdrag Gransknings reporter – som enligt egen utsaga var där för att granska just matsatsningen.
Nu ställer jag lite frågande till hur just detta rek skulle gått till väga – att leta gelatin i godissnören hos godisvagnarna känns som billiga poäng för en redaktion av UG:s dignitet, som under salige Hannes Råstams dagar ägnade sig åt betydligt viktigare saker.

Handen på hjärtan tror jag inte ens på uppdraget – det kan lika gärna varit en förevändning att snika åt sig ett gratispass: Mer aparta publikationer än UG som genom åren känt sig föranledda att ha extra musikbevakning under dessa dagar i Slottskogen, och då påfallande ofta i baren på Vip-området.

Så nej jag skrattar egentligen bara lite åt Uppdrag Gransknings skjutjärnsreporter som minsann fick gå och köpa sig en biljett. Men om Luger blivit så styva i korken att de tror att det är hållbar utveckling att kväsa all form av kritik genom rena diktaturfasoner – ja då är det illa.

Nu kanske man inte skall dra för stora växlar på detta: Det har varit en lång och på det hela taget mycket väl genomförd festival, och en och annan lapsus får man ha överseende med och föra till överarbetad-kontot. Men vi får verkligen inte hoppas att helt relevant kritik av t.ex miljöperspektivet – eller för all del lite gnäll över dyr öl och mat – leder till att vissa publikationer blir portade i framtiden.

Borg framför miljöperspektivet som främsta argument för att att festivalen i år valt en vegetarisk profil och då får man räkna med att bli ifrågasatt för just hur miljösmart just högprocessade sojaprodukter är, eller det faktum att många av råvarorna skeppats lång väg innan de hamnat på papptallriken.
Och ja, jag vet. Man måste börja någonstans. Men man måste också vara beredd på att frågor kan komma.

Alla är överens om att miljöfrågorna borde vara allra högst på agendan rent globalt, och Way Out West lyfter den. Mycket bra.
Men samtidigt tillhör delar av den vegoförespråkande communityn till de mest sekteristiska som finns.
De kan liksom inte acceptera att det finns fullt rationella argument för att även 2012 försvara måttlig konsumtion av kött – och hävda att det faktiskt även kan vara klimatsmart: Förutsatt att vi radikalt ändrar produktionssätten.
Istället får man samma uppläxning till livs som klippt från baksidan av ett Hälsans Kök-paket.

Den här texten är dock inte till för att diskutera Way Out Wests vegetariska satsning. Alla eventuella kommentarer på det hänvisas hit. Den är heller inte till för att diskutera köttkonsumtion kontra veganism. Den diskussionen är gammal här på Göteborg nonstop och vill man hudflänga mig och mina argument görs det med fördel i denna texten.
Vi förbehåller oss rätten att styra diskussionen till rätt plats, för att den skall bli så översiktligt som möjligt. Däremot utestänger vi den INTE. (Vill man däremot diskutera GT:s tilltag, samt Lugers åtgärd går det dock fint.)

Det hoppas jag inte Way Out West gör heller i framtiden. Det vore binda ris åt sin egen rygg.

Ozelot

En glad lax?

2011-04-23 av ozelot

• Har du köpt lax till påsk? Då vet du att den förmodligen är norskodlad då den norska exporten innehar hela 98% av den svenska marknaden och över 40% av världsproduktionen.

• Att den norska fiskeindustrin själva tillstår att det går åt ca 2.5 kilo foderfisk per kilo lax, och att 50% av denna fisk hämtas från Sydamerikas kuster.

• Att försök att föda upp lax på vegetariskt foder – främst soja som är en miljöbov i sig – inte alls innehåller samma nyttiga fettsammansättning som konventionellt odlad, och ännu mindre än hos vildlax.

• Att den rosa färgen vi normalt förknippar med lax tillsätts artificiellt hos den odlade varianten. Färgen hos fiskköttet hos den vilda laxen varierar normalt beroende på föda. Östersjölax är t.ex helt vit i köttet medan atlantlaxen är rosa.
Detta beror på sk karotenoider som finns naturligt i skaldjur och havslevande insekter men tillsätts på konstgjord väg hos odlad.

• Att odlad lax i så kallade kassar sprider sjukdomar till det vilda beståndet. Ett allvarligt problem är den sk laxlusen som är dödlig för den smålax – utvandrande sk smolt – som passerar odlingarna på väg ut mot havet.

• Dessutom är laxen rymningsbenägen, och hundratusentals laxar smiter årligen från odlingar, följer med vildlaxen i dess vandringar och förökar sig med den. Då den odlade laxen har sämre immunförsvar, mindre livskraftig etc bidrar detta till en mindre stark vild population.

• Att utsatt lax såväl som öring och andra laxfiskar sedan 2003 skall märkas genom att den sk ”fettfenan” bortklipps,
Att få en vild lax med intakt fettfena på kroken i våra svenska sjöar och vattendrag är idag ovanligt.

• Att en äkta atlantlax ibland kan förirra sig in i det baltiska beståndet men nästan aldrig tvärtom. Den urskiljs då på sin ”röda rompa”, dvs att den är angripen av laxlus, som ej är dödlig för den vuxna fisken men trolig milt sagt rätt irriterande. Att samma laxlus dör i sötvatten.

• Att vi bör ställa krav på att odlad hålls helt åtskilda från vilda bestånd så att de inte kan rymma. Småmaskiga nätkassar eller dylikt förslår ej eftersom den odlade laxens avföring sprider sig över stora arealer vid fjordarnas utlöpe, och då antibiotika tillsätts i fodret finns stor risk att antibiotikaresistenta bakterier sprids.

• Att det finns försök att odla upp lax på odlade musslor vilket troligen i alla fall är ett bättra alternativ än att föda upp dem på foderfisk som dammsugits upp ur havet – alternativt soja – som förstör hela ekosystem i Amazonas.

• Att man istället för att alltid sikta in sig på de igenkännbara sorterna – såsom lax, torsk, rödspotta – istället borde börja fråga efter insjöfisk såsom gädda och gös eller havslevande fisk som knot, skädda och fjärsing i fiskdiskarna. Som faktiskt är minst lika god på grillen eller i pannan som lax, havskatt eller makrill men inte alls är utsatt för samma hårda fisketryck.
Få konsumenter känner dock till dessa arter, utan äter hellre artificiellt rosafärgat kött från odlad norsk lax som närmar sig oljan i ekonomisk betydelse.

• 34% av all fisk som säljs i Sverige är norskodlad lax. Tvåa kommer sill/strömming och på tredje plats räkor.

Därför äter jag kött

2011-02-12 av ozelot

Jag var inne på Hemköp Masthuggstorget häromdagen. Jag botaniserade lite i kötthyllan – som vanligtvis inte gör någon glad – och fann att där trots allt finns vissa ljuspunkter. Bra kött är i regel dyrt, tar i regel aldrig omvägen om livsmedelsjättarnas kylar utan går direkt till restaurangerna och till vissa välsorterade manuella diskar som t.ex S.O Larsson i saluhallen.
Jag jämförde priser: Entrecote (Scan) 194 kr/kg, en annan variant som förespeglades vara lite bättre och mer ekologisk: 289 kr/kg. Samt så fanns där ett ganska brett utbud från Gröna Gårdar.

Gröna Gårdar finns omnämnda och intervjuade i Mattias Göranssons eminenta artikel i senaste Filter om köttets vara eller inte vara. Gröna Gårdar är ett exempel på att det går att ha storskalig köttuppfödning i enlighet med naturens villkor. Grundaren Jan Karlsson har ca 700 djur, varav 200 går till slakt per år.
I runda slängar ger detta 45 ton kött. Baserat på uppgifter från jordbruksverket är det nog för att försörja 1000 svenskars konsumtion av nötkött under ett år.

Entrecoten från Gröna gårdar kostar 249 kr kilot och säljes då givetvis på bit. Den ser avgjort mer aptitlig ut än Scans färdigskivade och har tydlig marmorering. Det kostar alltså bara drygt en 50 lapp extra för Svensson att köpa kött från djur som fötts upp på gräs – det som kor skall äta – istället för Scans sondmatade hudpåsar med horn.

Jag hör alltid samma argument. Vi måste sluta äta kött. Det är inte miljövänligt, den mark som används för att föda upp boskap skulle kunna användas för att odla spannmål och grönsaker till en växande befolkning.
Fint säger jag, ta pendeln till Rävlanda eller Gråbo då och börja beta.

Livestock’s Long Shadow
är den av FN beställda rapport som blev till en molotovcocktail i händerna på alla rabiata förespråkare för vegetarisk kost. Jag tvivlar i och för sig på att de har läst den, de nöjde sig nog med att sjunga med i ”meat is murder”.
Livestock’s long shadow slog bl.a fast att boskapssektorn använder 30 procent av jordens totala landyta, mestadels som permanent betesmark men detta inkluderar också 33 procent av den globalt odlingsbara jord som används för att producera boskapsfoder.

Här ryms faktiskt hela kärnan i problematiken. Producera boskapsfoder.
Dvs spannmål, som människor kan äta, och som också boskap kan äta och då växer mycket snabbare men mår mycket sämre.
Jag läser på köttpaketet: ”Kött från djur uppfödda på gräs och örter.”
På Scans står det bara att det är svenskt, som om det skulle vara en garant.

Livestocks long shadow utgår felaktigt från föreställning att boskapsuppfödning skulle vara synonymt med industriell serietillverkning av spannmålsuppfött kött – vilket trots allt är en historisk parantes under de senaste årtiondena och ett typiskt i-landsperspektiv med skygglappar.
En av FN-rapportens främsta kritiker är den brittiske miljödebattören Simon Fairlie (se intervju), som skrivit boken ”Meat: A Benign Extravaganze” som skoningslöst rycker fjädrarna av av FN-forskarnas argument.

Större delen av den ”jordbruksmark” som anförs i statistiken är ju ren betesmark, stäpp, savann.
Där kan man inte odla grönsaker, i alla fall inte om man inte anstränger sig väldigt mycket.
Det betyder konstgödsel baserat på petroleumprodukter, och som dessutom kräver stora mängder energi för att framställa.
Fundera t.ex över varför norska Yara – fd Norsk Hydro – är en världsdominant på konstgödsel, i ett land med egen billig elproduktion på grund av vattenkraft och olja?
Konstgödsel – eller koskit? Vad väljer ni? Alltför många väljer tyvärr det första alternativet.

I Hemköps köttdisk finns alltså trots allt ett val och det kostar 50 kr extra. Köttet från Gröna gårdar är garanterat gräsuppfött. Det finns högrev också, fransyska, ryggbiff och grytbitskött. Precis samma utbud som från Scan.
Du hittar brasilianskt naturbeteskött.
Brasilianskt! Hjälp! Amazonas skövlas!
Och tänk på transporterna! tänker du. Då kan du börja med att läsa den här rapporten från Naturvårdsverket.

Det för oss till ett av FN-rapportens kardinalfel, enligt Simon Fairlie. När forskarna bakom försökte räkna på den brasilianska köttproduktionens miljöpåverkan skyllde man mer eller mindre hela avverkningen av Amazonas på köttbönderna, som om man fällt träden bara för att kor skulle beta där och sedan slängde skogen och veganernas älskade soja växte upp där efteråt som en ren SLUMP!?
Kan man prata om veganernas miljöpåverkan här?
Att avverkningen dessutom mer eller mindre upphört och kraftfulla program för återplantering införts från brasilianska regeringens sida, det talar ingen om.

Naturkött, som levererar mycket av det brasilianska köttet i de svenska diskarna, garanterar att deras produkter inte fötts upp på beten av skövlad regnskog. De garanterar att slakten sker under stressfria former. De garanterar att djuren enbart fötts upp på gräs och örter (vilket ger bättre smak och blir nyttigare), samt att djuren dessutom får bli mycket äldre sina artfränder i de svenska industrigårdarna som brukar tas innan målbrottet, ungefär.
De tror inte att uppfödarna sätter nosring på djuren, men det är svårt att kontrollera.

Jag tycker inte att nosring verkar så farligt dock. Jag har sett massa veganer ha sådana utan att kamplusten decimerats på något märkbart sätt. Dock är de ofta lite bleka, och brukar ses vid lösgodisdisken på samma Hemköp.

Väljer jag mellan Scans kött och det brasilianska, och dessutom inte har råd att köpa kravodlat gårdskött för 1000 kr kilot i Saluhallen, så väljer jag det brasilianska alla dagar i veckan. Eller nåja, 1?
Det är godare, nyttigare och billigare.
Den brasilianska entrecoten från Naturkött kött kostar 159 kr. Oxfilén 299 kr.
Vad jag skulle önska är dock att de även hade andra bitar. Varför inte lägg, bog eller högrev?
Varför äter vi inte mer av hela djuret? Tja, det är faktiskt inte Naturkötts fel att vi svenskar svarar oxfilé och bearnaise när favoriträtten skall bockas av.

Kor pruttar och rapar. Och avger metan. Alltså är boskapsuppfödningen en större miljöbov än transportsektorn, förkunnar Livestock’s long shadow. Man undrar ju lite om den rapporten i själva verket beställdes av olje- och bilindustrin. Säker kan man aldrig vara i denna paranoida skuggboxarvärld där allt blir till konspirationer.
Men all växtlighet avger metan, någon gång under cykeln på väg mot foruttnelse. Det tycks bara vara när den passerar genom en kos mage som det behöver räknas. Återigen är det kornas fel.

Länge resonerade företrädare för den svenska köttindustrin på fullt allvar att det var BÄTTRE (!?) ur miljösynpunkt med våra högproduktiva köttfabriker än brasilianskt naturbeteskött, eller för all del Jan Karlsson gröna gårdskött.
Varför? Jo, men högeffektivt kraftfoder växte ju korna snabbare, slaktades tidigare, och…*trumvirvel*…fes mindre!
Herregud vilka jävla stolpskott!

Nu skall jag ta upp en annan miljöbov i sammanhanget. Det finns 362.000 av dem i Sverige, de äter och fiser ut ca 12-15 kilo gräs om dan – inget ”miljövänligt” kraftfoder alltså – hålls i uppvärmda lokaler, och de fraktas ideligen runt i bilar (bensin) eller t.om flygs till andra sidan av jordklotet (flygbränsle!). Och ändå bidrar de i princip inte med ett skvatt näringsinnehåll vid livets slutstation.

Jag föreslår alla glada veganer och miljötillskyndare att ni genast sätter er på bussen till närmsta hästgård, och skäller ut ägarna efter noter!
Till er andra ställer jag frågan: Varför äter vi inte mer hästkött?

Det blev inget kött just denna dag, det blev en god tomatsoppa istället, med en klick meze i och ett gott bröd.
För visst har många kritiker en poäng i att vi äter för mycket kött. Det gör vi ju, för kött är ju gott, överlägset bäst som proteinleverantör och numer på grund av våra industrialiserade jordbruk rätt billigt.

För det är ju som vanligt, det blir plånboken och latheten som styr när Svensson väljer vad som hamnar på middagsbordet.
Han märker inte ens att biffen inte smakar något för han vet ju inte hur det skall smaka längre och de kloka kräsna husmödrarna vid de manuella köttdiskarna är ett utdöende släkte, liksom den svenska gräsätande kon.
Den som höll landskapet öppet, gödslade jorden, gav oss mjölken och till sist sitt kött.
Då var det fest. Festmat.

Inte som idag när du kan gå in på McDonalds och äta dig mätt på två Cheesburgare för 20 kr.

Det är inte fel att äta kött, det är inte miljöfarligt, det är inte onyttigt, och det behöver inte ens vara synd om djuren.
Frågan du som konsument skall ställa dig är inte om det är okej att äta kött, utan snarare vilket kött.
Vill du göra det enkelt för dig, köp gärna kött från Gröna Gårdar.

Förnuftet segrar till sist, verkar det som. De militanta veganernas floskler håller inte, till och med deras egen gudfader – George Monbiot – gör avbön. Läs och njut.

”I was wrong about veganism. Let them eat meat – but farm it properly”

The ethical case against eating animal produce once seemed clear. But a new book is an abattoir for dodgy arguments


Som en gång varit äng: Om den svenska ängen som inte längre finns.

Text: Marcus Persson

Studentmat: Rostbiff! (Eller myten om svenskt kötts förträfflighet)

2010-11-04 av ozelot

Kött är gott. Och inte alls särskilt dyrt, i alla fall om man tar sig lite tid, har ett minimum av kunskap och genomskådar myten bakom ICAs färdigförpackade biffar för 389 kr kilot. Och en gång för alla: Svenskt kött är inte bättre än utländskt, det är segt, livlöst, och dyrt.
För att få bra svenskt kött måste du gå till saluhallen, och då kostar det minst 6-700 kr kilot. Och då vet du ändå att restaurangerna redan tagit de allra bästa bitarna.

Nej tacka vet jag då föregångare som t.ex Polen. Föregångare på det sättet att det är utan tillsatser, lågintensivt och småskaligt med kor som äter gräs. Inget kraftfoder, det har inte bönderna råd med. Så fort jag ser polskt kött på Netto kastar jag mig över det.
Men alla har som sagt inte möjlighet att gå till exklusiva Netto, så ofta får det bli sydamerikanskt kött istället.
Det finns miljöargument där också, det verkar inte klokt att frakta kött tvärs över Atlanten säger du kanske. Skitsnack.
Det är jättebra.

Det är nämligen mycket bättre ur miljösynpunkt att köra storskalig frakt av fritt strövande pampaskossa, än att producera samma sak i Sverige, i lador som står uppvärmda halva delen av året. Du som tvivlar är välkommen att läsa denna rapporten.

Nu blir det ramaskri förstås, och någon erinrar sig kanske att brasilianska köttbönder tränger in på arealer som tidigare täckts av regnskog?
Jo, det är sant, men det finns idag ambitiösa program på hög politisk nivå som håller på att få bukt med detta. Och hey, vad tror ni sojan kommer ifrån?

En annan fördel med brasilianskt kött är att slaktdjuren får bli äldre än vad de blir i Sverige, där de stressväxer med hjälp av kraftfoder och slaktas redan innan de når målbrottet. I Brasilien tillsätts inget kraftfoder alls. Däremot upprörs vi i Sverige över att kossor på Mato Grosso ibland får ring i näsan. Det kanske gör ont?

Nu skall ni få ett riktigt bra, och billigt recept från en som varit med förr. Det heter ”Rostbiff” och är hur enkelt som helst att göra, jättegott och dessutom väldigt billigt om man ser till andelen högvärdigt protein.

1 kilo fransyska (kostar ca 55-75 kr/kilot)
Salt
Peppar

Gnid fransyskan in och utvändigt med salt och svartpeppar. Sätt ugnen på 125 grader, stick in en köttermometer (finns på ICA för ca 25 spänn) i den djupaste delen av köttet.
Placera köttbiten i en ugnssäker form, och skjut in i mitten av ugnen.

När köttet är 60°C ska det vara rosa. Prova att sticka i termometern på flera ställen i köttbiten när du tar ut den för att kontrollera att det är 60°C överallt. Det tar ca 1.5 till 2 timmar.

Häll över skyn i en kastrull och red med grädde, rött vin, kanske en buljongtärning och krydda efter smak.
Låt köttet bli minst ljummet innan du skär upp det. Servera med klyftpotatis (kom ihåg att salta efter ugnen för att behålla krispigheten!) eller potatisgratäng.

Lika gott till vardags som fest, och din lyckligvis köttätande flickvän kommer att älska dig. Du kommer att få the blowjob of your life.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-14

Idag lördag den 14 September hade SENIOR SLACKERS släppfest för sin nya singel TUTT PUPP RUFF på ELIS CORNER kl 12.00. De muntra seniorerna firade med kaffe & te och Falck slog på stort med en chokladboll. Det var luftigt och halvtomt i lokalen. Falck & Ollikainen lyssnade var och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-01

Folket behövde något att tro på Folket fick rocknroll Johan Lindqvist har ju inga VALÖRER när det gäller att bedöma musik Han hyllar både den suveräne rocklegenden ULF LUNDELL & plastdrottningen Molly Sandén Älskade Eva Ullesudd Stjärnorna blinkar till dig i natten i tyst samförstånd för alla älskar dig jag…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-08

Primadonnan/jag var i Toleredskyrkan och där va en Fridolfsson gammal jazzbasist som man träffade på Neffe. Han spelade inte själv denna gången men det gjorde hans barn – Alma Fridolfssons kvartett. Det va en onsdag i Augusti. Det va jazz på svenska men Alma Fridolfsson på sång, Edvin Fridolfsson på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...