Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Bara män i Lisebergs konsertprogram

2014-02-26 av ozelot

IFWT_snoop_dogg2Nog för att det bara är mars snart och långt kvar till spikat program, men Lisebergs musikbokningar lär verkligen inte glädja organisationer som Rättviseförmedlingen eller Jämställd Festival. För faktum är att de kvinnliga artisterna lyser med sin frånvaro på samtliga Lisebergs scener – Stora Scen och Lisebergshallen – och då bryr vi oss inte om att räkna med dansbandsplattformen Polketten.

Stora Scen är än så länge sju programpunkter bokade. Dessa är Timbuktu, Dregen, Flogging Molly, Bunny Wailer, Snoop Dogg och Hammerfall som mig veterligen bara inkluderar en enda kvinna i standardsättningen – det är violinisten/sångerskan Bridget Regan i Floggy Molly. Temakvällen House på på Liseberg fredag 6 juni har dock valt att vara extra tydliga.
Bland programpunkter som Albin Myers (S), Daladubz (S), Don Palm (S), Lunde Bros (S) och Nari & Milani (ITA) sticker nämligen en punkt ut nästan överpedagogiskt: Female DJ Revolution (S).

Inte heller Lisebergshallens utbud lär glädja vänner av rimlig könsfördelning på musikscenen. Här blir det MMA Gala, Bo Kaspers, The Foo och The Hollies. Det mest feminina vi kan hitta är Yohio och det är ju en medveten akt.
På Rondo kommer under hösten dock Jill Johnson så håll ut. Hon verkar riktigt cool.

En liten kul detalj på familjevänliga Liseberg som fick moralpanik när Olle Ljungström tog ett felsteg är att Bunny Wailer suttit 14 månader i fängelse för narkotikainnehav och är en ivrig förespråkare för legalisering, folkkära Timbuktu filmats snortande kokain på en toalett och nog gärna tar ett bloss, Snoop Dogg enligt egen utsago röker minst 80 jointar om dagen, skryter om att vara en äkta pimp och dessutom regisserat en kommersiell porrfilm.
Är detta en medveten profilering från Lisebergs sida eller ett olycksfall i arbetet?
Eller skall det tolkas som det bara är ett första utkast, och att det färdiga kalendariet kommer att se helt annorlunda ut?


Vi söker Liseberg för en kommentar.

Uppföljning: Liseberg ”svarar”

Så här ser könsfördelningen ut i Festival-Sverige – Eller?

2013-10-08 av ozelot

sammanstallning2013Föreningen Jämställd festival har granskat könsfördelningen hos artistbokningarna på festivaler i Sverige under året. Resultatet är delvis nedslående utifrån frågeställningen, men ändå något bättre än föregående år. Hos 25 granskade festivaler har man funnit att 77% av musikakterna är mansdominerade, 19% kvinnodominerade och 4 mixade, ett mönster som går igen hos de 10 största där bland annat Way Out West ingår

Allra sämst är festivaler med traditionellt mansdominerade genrer som hårdrock och heavy metal.
Sweden Rock når toppnoteringen 96% mansdominerade akter, medan Gävlefestivalen Getaway Rock stoltserar med ett till 100% manligt startfält.
Hur man räknat fram detta dystra resultat återkommer vi till längre ner, men redan nu vill jag påpeka att kärnan i Nashville Pussy – ett av Getaway Rocks headliners – består av äkta paret Blaine Cartwright (man) och Ruyter Suys (kvinna), samt även Bonnie Buitrago på bas, vilket i praktiken gör det till ett helt jämställt band.
Ett varningens finger höjs således redan nu angående Jämställd festivals mätmetoder.

Här är en replik från Jämställd festival angående hur man resonerat:

Skärmavbild 2013-10-09 kl. 01.44.21

Exempel på festivaler som lyckats med sitt jämställdhetsarbete enligt undersökningen är Alternativet Festival i Norrköping – som dragit igång med den uttalade föresatsen att gynna underrepresenterade grupper.
foxy_dance_danceGenom denna utpräglade hands-on metodik lyckas man väl konstaterar Jämställd festival triumferande: 79% av akterna var nämligen kvinnodominerade vilket är närapå en direkt motsats till mainstreamfestivalerna.
På Alternativet festival uppträdde storheter som Luntgatan Girls, Louice och Foxy Dance Dance till höger i bild.
Skriver upp i to-do-listan för nästa år.

Andra positiva exempel som nämns är Skurupsfestival som ”hade en jämställd festival i år” trots att den fortfarande – enligt föreningens egen terminologi var mansdominerad (57/43%) medan Popaganda med sitt erkänt starka startfält nådde upp till imponerande 50/50.

Hur räknade då Jämställd festival och hur resonerade man kring bedömningarna?
Lätt som en plätt: En kvinnodominerad akt är en där minst 50% identifierar sig som kvinnor (sic!).
En mansdominerad akt är en akt där minst 50% identifierar sig som män!
Således kan ett helt jämställt band både vara kvinno- och mansdominierade, bara de når upp till tröskelvärdet av minst 50%.
Känns det förvirrat? Det blir än värre.
”Mixat” band betyder nämligen att det antingen är 50% män eller 50% kvinnor eller att artisterna inte identifierar sig med något kön alternativt att undersökningsledarna inte känner till/orkat ta reda på vilket kön artisterna i den akten har.
En akt är dock entydigt en soloartist eller ett band. Phew!

Hur resonerar de då om bandet har en kvinnlig frontfigur/låtskrivare medan resten av bandet består av män – som till exempel The Sounds? Eller tvärtom.
Det svaret får vi inte i – men en kvinnlig ”soloartist” räknas alltid som en soloartist utefter kön oavsett hur många killar som ingår i bandet eller vem som skrivit musiken.
Jens Lekman – som tas upp som ett positivt exempel (han spelar nästan bara med kvinnoidentifierade musiker) i ett tidigare inlägg på bloggen – hade enligt detta räknesätt fortfarande bara spätt på den nedslående statistiken.
Orättvist? Döm själva.

Vad tycker jag själv då?
Jag tycker det är bra att att frågan uppmärksammas och kan konstatera att det lett till förbättringar i branschen.
Likväl är frågeställningen (som den ställs) förknippad med problem.
Genom att kategorisera akter som mans- kontra kvinnodominerade enkom med utgångspunkt från hur sammansättningen ser ut rent kvantitativt befäster man ju könsmallen och en tänkt maktstruktur i bandet snarare än att verka för utveckling.
Kanske reducerar man även kvinnliga musiker insats i för övrigt mansdominerade band.

Den sista brännande frågan är väl hur man får fler kvinnor att engagera sig i mer typiska ”bandakter” – och inte främst som soloartister uppbackade av män vilket lite summariskt tycks vara lite av normen inom pop, rnb och hip-hop etc.
Och bör vi verkligen lägga krut på att fler kvinnor att skall vilja spela heavy metal eller än värre ragga-musik när man snarare borde ransonera eltillförseln till den åtminstone senaste typen av konsertbegivenhet.

Hela undersökningen i videon nedan

Vad hände i Göteborg 2012 – Året enligt Göteborg nonstop

2013-01-04 av ozelot

2012 har sagt sitt, vi ställde året mot väggen och frågade vad det var som egentligen hände. Vad diskuterade vi under året, vilka var de viktigaste personerna och roligaste nyheterna? Precis som föregående år tolkar Göteborg nonstops Ozelot året som gick och avkunnar sin dom över det mesta och bästa.

Debatt är ett favoritämne för nonstop. Vad diskuterade vi egentligen mest under året.
– Året inleddes starkt av Bengt Ohlsson som ifrågasatte kulturvänstern, och fortsatte med med hen-diskussionen och folk var jättearga på varandra, GW tog heder och ära av bl.a Göran Lambertz på bästa sändningstid. När det lackade mot jul diskuterade vi vita kränkta män beväpnade med järnrör. Men framförallt diskuterade vi rasismen och dess frivilliga och ofrivilliga symboler. I slutändan var allt Carl Bildts fel.

Jag trodde att allt var Göteborg nonstops fel?

– Nja, vi försökte nog vara snälla, men hamnade naturligtvis i blåsväder.
Internationella Kvinnodagen, uppmärksammades lite blygt, men invändningen om hur kvinnor gestaltades i marknadsföringsmaterialet föll inte i god jord. Kommenterar man utseende som man i någon form så innebär det själv att man objektifierar.
– Efter det kom det mycket att handla omFemdebatten, som gjorde Göteborg till åtlöje i Sverige. Ett förslag om tre-stängning på krogen slutade med en halvmesyr till kompromiss. Krögarna var inte nöjda, gästerna var inte nöjda, inte ens politikerna själva var nöjda. Kanske det t.om var lagvidrigt?

…och mer?

– Sopattacken under Andra Långdagen! Svarta rubriker i tidningarna, men arrangörerna drog öronen åt sig och skyllde på kommunen.
Sedan komTuttrevolutionen till Göteborg. Göteborg nonstop försvarade naturligtvis tösernas rätt att bada topless på Valhallabadet, och tog det till högsta ort.
– Förbundet ”Allt åt alla” arrangerade Överklassafari till Saltsjöbaden och vållade stort rabalder. Bussarna utsattes bla för äggkastning, och överklasskörer som triumferande visade upp sina mobiltelefoner och skrek: ”iphone, iphone! ”Givetvis ville inte Göteborgarna vara sämre utan startade en egen variant
Stenaterminalens vara eller inte vara utlöste stor debatt. Yimby var en av de ledande aktörerna. Göteborg nonstop försökte medla.
Dj-debatten om kvinnlig diskriminering inom dj-skrået rasade väl egentligen som värst förra året. Men skam den som ger sig. Genusfotografen kritiserade på sin blogg stereotyper inom bildjournalistiken. Fakturerades sedermera för påstådd bildstöld. Vi gräver inte mer oss mer i denna juridiska teknikalitet..

Vad hände inom kultur- och nöjesgöteborg då? Något att skriva hem om?

– Inom konstvärlden hände väl inte jättemycket. Inga konstbiennaler eller dylikt och inga anmärkningsvärda nyetableringar. Urban Artroom öppnade sitt galleri för gatukonst på Friggagatan. Övriga Gallerirockader finns. Yoga Center på Bangatan hade några grejer, en del roligare än andra. När utställningen Svart Ljus sattes upp på Borås Konstmuseum belyste det trots namnet en viktigt epok inom Göteborgs kulturliv – och lyfte fram de konstnärliga mångsysslarna i kretsen kring skivbolaget Radium. Efterfesten på Svenska Grammofonstudion var minnesvärd.
Phil Collins ger en av årets mest uppmärksammade konstutställningar vid Röda Stens konsthall. Chitra Ganesh-utställningen på Konsthallen rönte stor uppmärksamhet. En populärkulturell häxbrygd som välkomnades av etablissemanget. På Stadsmuseet sätter utställningen Gapahuk fokus på stadens välfärdsfrågor på ett smart sätt.

Övrig kultur då?

Göteborgs Internationella Filmfestival förstås, den går inte att komma ifrån. Den magnifika invigningen på Clarion Post Hotel var nog den enda gången göteborgs luggslitna kulturarbetare fick gå dit.
En annan lite udda festival är Banff Mountain Film Festival på Deaken.
Play – The Famous Swedish Project var ett av de intressantare teaterprojekten under 2012.
Och just ja, sedan var det ju Strindberg-året också. Något som förvånansvärt få göteborgsinstitutioner lyft fram. Stadsbiblioteket ställde fram en snurra böcker, det var allt.
– Sedan bör uppmärksammas attPecha Kucha fortsätter sin verksamhet. En av Göteborgs viktigaste plattformar för diskussion och debatt, trots att det bara är en i taget som talar. Bokmässan äger rum, som vanligt. Göteborg nonstop tar pulsen på branschens villkor med sedvanlig precision.
Göteborgs Dans- och Teaterfestival firar 10 år, och Gamla arbetarescenen Aftonstjärnan får ny lyster med pratshow. Kulturnatta är inte längre en så nattlig företeelse.

Vem är årets kulturpersonlighet nummer ett 2012?

Ted Hesselbom avgår från Röhsska Museet, så han får det på sin samlade gärning. Å andra sidan utannonseras att han istället blir marknadschef på Kulturförvaltningen, så vi lär nog återse honom i andra sammanhang. I januari skriver han på sociala medier att besöksantalet under hans tid ökat från 65.000 besökare till det tredubbla. Kritiken till trots: Han har rätt.

Vad händer i mediavärlden då? Vad Göteborg anbelangar?
– Framför allt kan man väl säga att samhällsjournalistiken mer och mer koncentreras till Stockholm medan Göteborgspressen ter sig provinsiell, defensiv och räddhågsen. Man förmår inte se mycket längre än vägtullarna. Samtidigt har vi en sjuttio- och 80-talistgeneration som tror att allt skall komma serverat, framför allt att det skall vara gratis och bojkottar GP ”för att de tycker att den är dålig” fast det egentligen handlar om att de är lata och snåla..

Okej.. Men vad händer mer konkret?
Peter Hjörne aviserar sin avgång som chefredaktör. Senare tillkännager man att mångårige medarbetaren Cecilia Krönlein tillträder på chansen. De som klagar på gubbväldet inom mediabranschen kan sannerligen inte klaga på att cheferna är män. Lex Sveriges Radio, SVT, GT, GP, TV4, Aftonbladet, Sydsvenskan, Nöjesguider, Djungeltrummor…
– Som till exempel Frida Boisen (fd Aveny-redaktör) som blir ny chefredaktör på stadens enda kvällstidning. Förhoppningen är stor att GT nu får den uppfräschning som krävs, även internt ser man positivt på föryngringen, framförallt eftersom den tidigare chefredaktören var så impopulär..
– I själva verket händer inte mycket förutom diverse populistiska utspel som köttbullekupp under Way Out West (tämligen misslyckat ur pr-hänseende då fler blev sura än brydde sig) och egna ”folkomröstningar”. I slutet av Oktober observerades Boisen på Park Lane tillsammans med tf nyhetschefen Markus Hankins – som en gång startade blåvitt-bloggen Baraben – och spekulationerna tilltog. Tydligen var kvällen lyckad, och dagen efter tillkännages att Hankins fått fast tjänst som chef.

Några stora mediedrev vi minns?

– Kanalchefen stoppade en intervju med journalisten Linn Ohlsson för programmet Kaliber. Linn Olsson var inbegripen i en segdragen anställningstvist med SR. Debatten pågick i alla medier. I den lite mindre skalan nominerades Göteborg Nonstop till ett pris. Debatten därefter skulle vi nog vilja säga att vi minns Tidskriften Camino – ett ekologiskt livsstilsmagasin med säte i Göteborg – fyller fem år.

Årets mediahändelse i Göteborg?

MEG – Skandinaviens bredaste mediamässa för första gången på Svenska Mässan. Okej, årets mediahändelse är kanske att ta i, men att föreläsare från hela världen trängs med teknikfolk och korrar från lokalbladet är ändå noterbart.

Händelser i övrigt då? Har det hänt något på riktigt?

– En bomb detonerar utanför Gamle Port, som får stänga en vecka. Trots spekulationer om maffiauppgörelser och att ägaren är bulvan går inget att bekräfta klart. World Aids Day uppmärksammar att AIDS ”firar” trettio år. Under hösten uppmärksammas Jonas Gardells SVT-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” stort.
– En tjuvåkning på spårvagnen utlöste stort rabalder på sociala medier, Västtrafik var hårt tillbakapressade i opinionen och utlöste snart amnesti för tjuvåkare under någon vecka.
– Göteborgarna Martin Schibbye och Johan Persson får slutligen komma hem från sitt ofrivilliga äventyr. Bortrövandet av Anna, 9 år i Örgryte engagerade många människor. Missing People får stor uppmärksamhet efter lyckade insatser under året. Gärningsmannen kan gripas.

Om staden Göteborg då? Inga nya uppmärksammade byggnader, broar som byggts etc?

– Inga broar eller byggnader som byggts direkt värt att nämna. Däremot snackas det mycket, som vanligt, men man kommer aldrig till skott. Till exempel snackades det om att den nya Göta Älvbron skulle heta Golden Glenn
– Sedan fick Göteborg i och med årsskiftet äntligen en ny stadsarkitekt: Björn Siesjö. Ganska raskt började han orera om stadsboulevarder och hur trevligt andra långgatan är, vilket smekte göteborgare medhårs. Sedan naglade han fast en av de stora problemen med bostadsbyggande:
”Hundra procent tillgängligt för rörelsehindrade är … talibanism och ger minskad rörlighet för unga och obemedlade. En sorts tillgänglighet ställs mot en annan. Vi behöver optimera det bättre”
, vilket väckte ont blod hos somliga..
Saluhallen återinvigs på Kungstorget. Eller ja, har det inte varit smygöppet hela tiden? Kvarteren i Södra Gårda kommer allt närmare en rivning, enligt GP. Men motståndet mobiliserar sig, och debatten sätter fingret på några ömma punkter hos de styrande. Skall man inte själv få välja boendestandard och få adekvat hyra? Och är det tillåtet för ett kommunalt bostadsbolag att låta fastigheter förfalla i syfte att driva igenom rivning?

Vad var årets största händelse?

En förrymd bisvärm räddas av Urban Artrooms Victor Byhr.
Alex Wasim heter en misslyckad stå-uppkomiker. Eller är allt bara en PR-kupp? Efter ett gig på Parken åkte han i alla fall på stryk av en uppretad åhörare.

Vad är det viktigaste som hänt inom kläder och mode då?

– TT och Budweiser.

Hur menar du nu?
– Okej, Smirnoff Ice då.
– Men okej Klädoteket öppnar, där man mot medlemskap à 150 kr för tre månader får låna kläder. Ett sätt att sätta fokus på minskad konsumtionshets och ekologiskt modetänk. Sjätte upplagan av Fresh Fish i Mars – en mässa för nya oetablerade modedesigners.
– Göteborgarna älskar sönder sina loppmarknader. Majornaloppisen tvingar hipsters med designbarnvagnarna ur huse, andra återkommande evenemang som blivit etablerade är a la london – en designmarknad för icke-etablerade designers. Men testamentet är dystert. Anrika biopalatset Palladium rivs ut. Vad istället? Jo ännu en identitetslös shoppinggalleria.. Öppnar under september.

Sportåret 2012? Vad säger vi om det?
Zlatan. Boken om honom fick nästan Augustpris, årets mål, årets fotbollspelare, årets övergång. Numer finns även ordet Zlatanera som jag ej riktigt ännu förstått vad det betyder.
EM i fotboll äger rum. Nostalgin efter svunna mästerskap blir svår. Häcken gör succé, GAIS degraderas till Superettan och IFK Göteborg gör trots storsatsning ingen supporter glad. Svart Ruta konstaterar att det här med fotbollsintresse aldrig kommer att få henne gift.
OS i London äger rum. Till mångas närsynta intresse. Högt som lågt.

Musik då. Några uppmärksammade evenemang?

– Bland de roligaste ”happeningsen” som inviger musikåret i januari är ju annars P3 Guld. Alla stockholmsbrudar på Way Out West som vi då ser i fiskarstövlar återkommer nu – i balklänning.
– Tidigt på året blir det klart att Clandestinofestivalen fick miljonvinst från lotteri – tre miljoner i stöd från Svenska Postkodlotteriet. Verksamheten är nu tryggad för ett tag framöver.
Strulputten Pete Doherty ställde in sin spelning. Otippat…
Därefter:Art Garfunkel ställer in konserter i Göteborg och Malmö.
Picknickfestivalen är ett återkommande festivalinslag med gör-det-själv-med-toner tänk. Göteborg.HBTQ-festivalen hålls igen, men aviserar under hösten att de byter namn till West Pride. Som i ett led att locka internationella besökare, bland annat…
– Sedan har vi goda initiativet Knarrholmsfestivalen som äger rum för andra gången. Kärleken är stark, men kritik reses också. Tredje gången gillt för arrangörerna att bli lite proffsigare i år och får ihop all logistik.
MTV World Stage kom till Götaplatsen. Men mest handlade det till slut om fjortisar som funderade på hur de skulle smuggla in petflaskor med vin på konsertområdet Madonna kom till stan. För sent.


Något mer du kommer att tänka på?

Bruce Springsteen river ner byxorna på alla manliga musikjournalister, menar somliga. Göteborg nonstop dras inte med i psykosen.
Sedan har vi såklart Way Out West som ännu en gång trots visst gnäll säljer slut på biljetterna. Kraftwerk är det stora huvudnumret, Bobby Womack och Ornette Coleman m.fl ställer in vilket gör just den dagen lite såsig. Festivalen lanserar en helt vegetarisk meny på hela festivalområdet.. Är det bra? GT blev inte alltför poppis med sitt tilltag.
– Hårdrocksbandet Graveyard säljer ut Pustervik två gånger om, till Jojomens förtjusning.

Årets bästa musik?

– Årets musik som alltid det här.

Göteborg är ju ett starkt matfäste. Hur såg det ut på den kulinariska fronten?

Dubbel Dubbel Kolibri öppnar vid Esperantoplatsen och blir snart en favorit, särskilt under sommaren då uteserveringen lockar med stadstypisk utsikt. Enoteca Maglia blir en favorit på Mariaplan tillsammans med Tapas-baren och visar än mer att stan inte bara är Avenyn.
Basement lades ned, Göteborg fick en Michelinstjärna mindre då Sjömagasinet tappat sin i samband med ägarbytet. I lokalerna öppnade en.. *trumvirvel* tapasrestaurang..
– Sedan har vi ju även Clarion Post Hotel som med en bakficka till Norda Bar hyllar den den japanska råmaten: Restaurang vRÅ Göteborg nonstop var på och smakade på smeten.

På Klubb och nöjesfronten då? Intet nytt?
– Nja. Mest är det väl det gamla gardet som tuffar på i maklig takt. Men vissa tecken på föryngrig finns trots allt. Estelle var en ny busig klubb på Locatelli under sommaren. Styrkt av de nyvunna erfarenheterna ryckte kretsen bakom även upp Jazzhuset ur torsdagskomat efter V med klubben Kokomo. Sedan är det väl Svartfesterna, där Loftet i Gamlestan kan nämnas. Men nu är de väl inte så svarta längre. Techno och house-kollektiven förstås.
– Gänget bakom Tip the Velvet gör en kulturgärning med sina Burlesque-fester. Synd att inte alla vågar gå.
Clooneys öppnade i Gamle Ports lokaler och blir de unga vackras vattenhål. I november öppnar de även en livescen en trappa upp. Men By Haart som ligger bakom känns redan etablerade.
– Sedan har vi ju klubben på Röda Sten som tas över av klanen Shakarchi och därmed får en stabil ägare med intresse och ork. Den illa omtyckta vaktpersonalen byts ut. Daniel Klamborn, krögare med Publik och Lokal på sitt samvete, tar över som VD för Storan, som ägs av Stureplansgruppen.
Kristallfoajén öppnar med rysk pompa under mars, Storköket under sommaren och lagom till vintern Restaurang Gropen. Ett nytt nöjespalats har fötts.
– Institutionen Stars ’n’ bars stänger efter en lång period av förfall. Svea (fd. Deja Vu och Klara) som har samma ägare lägger också ner. Så småningom om aviseras att ägarfamiljen bakom Linnéterassen (även Ölstugan Tullen) tar över. Jerntorgets brygghus öppnar så småningom. Men mest efterlängtat var attPustervik öppnar på nytt och alla (nästan) är välkomna.

Årets klubbarrangör?

– Priset Egen-Spårvagn-med-namnskylt går till Christian Pallin. Hur orkar karln? Koloni gör en kulturgärning. Samarbeten med Konsthallen och Valand utöver den vanliga verksamheten tyder på förmåga att tänka utanför boxen.

Sist men inte minst, vem blir årets Göteborgare?

Hannes Råstam utan tvekan! Fascinerande personlighet som efter en framgångsrik musikerkarriär som basist med bl.a Hoola Bandoola Band vid fyrtio års ålder sadlar om till journalist. Med gränsen till manisk detaljbesatthet ger han Osmo Vallo upprättelse, får incestdömde Ulf friad, skärskådar Göteborgskravallerna och får på sin dödsbädd Thomas Quick friad. Den största rättsskandalen i Sveriges historia och han avslöjar den mer eller mindre egenhändigt. Respekt.

”Tjej-Dj-duon ”Uniporn inte kvällens Finest

2012-07-13 av ozelot

Bara några rader in på klubbannonsen för kvällens Club Finest känner jag hur jag får kväljningar i halsen. Det är sant att jag inte tycker man skall dalta med kvinnor som vill dja utan de väl får slå sig in som alla andra, men jag får ändå läsa en extra gång tills jag förstår att M2 alltså marknadsför två av kvällens djs som Tjej-Dj duon. Dessutom kallar de sig Uniporn vilket ju låter hoppfullt.

Lite längre ner läser jag: ”kväll som riktar sig främst till Göteborgs kreativa Bransch-Elit, Film/TV/Musik/artist/skådis/Reklam & Mode människor men även, givetvis dom som gillar fina viner & utsökta drinkar & Högsta klassens Champagne. Eller om du bara älskar bra Musik & sköna människor!

Jag vet inte om om Club Finest anser sig tillhöra ”eliten” eller vara kreativa lyckade människor i sina ögon men i min bok utgör de det verkliga bottenskrapet. Kognitiv förmåga nog att formulera en vettig inbjudan tillhör väl nämligen det mest elementära om man vill locka stadens ”kreativa elit”, så vi gissar väl på en publik av stelopererade seglarsvennar med färdigslitna jeans och utanpåskjortor som gärna svänger sig med uttryck som drinkluder.

Ni lurar ingen med nystruken femhundring från mormor.

Märkligt statistikhaveri av Rättviseförmedlingen: Nya tag i köns-dj debatten

2012-06-20 av ozelot

I dagarna publicerade Rättviseförmedlingen en ny undersökning med syfte att kartlägga könsfördelningen i dj-båset på stadens klubbar. Det är ett lovvärt initiativ, och det är fullt möjligt att det nedslående resultatet – 4 av 5 djs är killar – återspeglar verkligheten om man tar ett helhetsgrepp på hela klubbscenen. Men enligt min mening haltar undersökningsurvalet betänkligt.

Rättviseförmedlingen har valt ut fem stycken uteställen i Göteborg. Kartläggningen har skett, enligt egen uppgift via krogarnas egna hemsidor samt i något fall i samarbete med krögarna själva.
Urvalet har begränsats till April månad, och då endast fredagar och lördagar.

Jag bifogar här diagram på resultatet.

Vi kan alltså här konstatera att de utvalda etablissemangen är Nefertiti, Clooney’s, Yaki-da, Styrbord Babord och Push. De tre första är helt klart intressanta ur referensperspektiv, det är populära klubbar som lockar en bred publik.
Men Styrbord Babord och Push? Bedriver de överhuvudtaget någon klubbverksamhet värt namnet, och har en aktiv bokningspolitik?

Styrbord Babord har mig veterligen bara en regelbunden klubbverksamhet och han heter Filip Radic. Det är i princip bara han som spelar, bakom lite olika pliktskyldiga klubbnamn. Eller har jag fel? Rätta mig gärna.
Och Push? Är de ens relevanta i sammanhanget?
Kanske om man undersöker Avenyscenen, men borde man då inte istället tagit med ställen som Locatelli, Lounge(s) och Park Lane?
Istället Push – ett ställe som Stockholmare (Rättviseförmedlingen?) tror att Göteborgare går till fastän publiken mest består av Kungälvsbor som sätter sprätt på sms-lånet.

Urvalet haltar också när man kommer till mätperioden. Visst, fredag och lördagar är dagar som många går ut – i många fall även de dagar som stället ifråga har öppet – men det är också dagar som är de kommersiellt viktigaste för krogarna.
Då man kanske satsar på säkra kort, för att finansiera den övriga verksamheten.
Dessutom har man enbart valt ut april.

Jag menar, April på en sommarbåt som Styrbord Babord? Och i fallet Yaki-Da där man själva uppger att det saknas sex datum. Sex datum! Under en månad? Det är ju tre helger!
Hurpass stor relevans har då statistiken från detta ställe, när det gäller att visa upp en bild av Göteborgs dj-scen?

Dessutom uppger man att undersökningen i stort baserar sig på uppgifter hämtade från hemsidor.
Vad jag vet har inte ens Clooney´s någon hemsida. Och Push leder bara vidare till någon föga utnyttjad Facebooksida där någon adhd-person härjar fritt.
Och de som vill kolla vad de missade på Yaki-Da i april kan kolla här.
Tillåt mig gapskratta.

Jag tycker att syftet med undersökningen är bra, det är en stor och viktig fråga. Rättviseförmedlingen är en bra organisation med syfte att på ett handfast sätt bidra med kompetens för att bredda utbudet inom en rad olika fält och jag stöder utan att blinka kärnverksamheten.
Men borde man i så fall inte riktat uppmärksamheten mot just dj-scenen utan skygglappar och med ett förväntat slutresultat som motiverar föreningens egna existens?

Kanske försökt problematisera frågan och söka efter orsaker istället för att komma med ett tvärsäkert sifferresultat som enligt min mening säger absolut ingenting.

• Varför är det så få kvinnliga dj-s på Avenyn. Och vad har dessa ställen för musikkoncept, publik och kommersiella förutsättningar?
• Hur ser det ut på alla de andra ställena som inte ingick i undersökningen? De ställen som inte är renodlade nattklubbar med kärnverksamhet på helgerna?
• Varför är det så jämställt på vissa ställen, och inte på andra? Vad har dessa ställen för inriktning?
• Varför är det många gånger lättare för en oprövad tjej att få en dj-spelning, t.ex på Clooney´s, än för en kille i samma situation.
• Varför är det så få tjejer som vill/får spela rock och punk t.ex på Henriksberg eller Pustervik? Är det grabbställen?
• Har Rättviseförmedlingen överhuvudtaget satt sin fot på de berörda ställen, eller har undersökningen utförts av talespersonen Malin Österberg (Sthlm) bakom datorn?
• Hur kan GP släppa igenom en sådan okritisk artikel utan att ta reda på fakta?

Det är bara några av de frågor som uppstår och som Rättviseförmedlingens undersökning inte ens närmar sig att besvara.

Man måste jobba röven av sig!: Intervju med Tobias på Dödselectro

2012-03-01 av ozelot

Ett tag var allt pop. Ett tag var det totalt jävla mörker. Techno och house hade sin scen, hip-hop och rnb en annan popslynglarna hade sin egen lilla indie-intifada på ställena kring Järntorget. Över vallgraven vid Victoriagatan passerade ingen ostraffat. Men Nonstop tog ett snack med Tobias Dödselectro som blev en av stadens electropionjärer.

Vad är egentligen ”electro”? Till skillnad från alla andra genrer som house och techno som väl också kan sägas vara ”elektronisk” musik?
– Det är jävligt svårt det här med genrer. Electro är väl egentligen en benämning på en massa olika genrer och subgenrer inom elektronisk dansmusik. Men traditionellt så är electro lite rivigare, något hårdare, dansantare och mer melodiös än majoriteten av genrer som dominerar dansgolven. Exempelvis techno och house.

Hur länge har du själv varit inne på genren?
– Jag fick upp ögonen någon gång under 2007, det var under den tiden som Justice dök upp på scenen. Jag upptäckte artister som Danger, Surkin och en rad andra akter som mest var kända i bloggosfären. Jag följde många musikbloggar och under 2008 så renodlade jag min egen blogg till en ren musikblogg.

Hur gick det till? Berätta mer.

– Innan den bytte namn till ”dödselectro” var det en lite mer personlig vad-gör-jag-vad-gillar-jag-blogg. Den kom att handla helt om elektronisk musik, något jag verkligen brinner för. Jag hade aldrig väntat mig att det skulle ge såpass mycket respons.


Och sedan rullade det på? Du började spela ute rätt snart efter det.

– Dödselectro blev fort en av de mest respekterade elektroniska bloggarna, och även en av de största i Europa.
Grymt tänkte jag, och bestämde mig för att starta upp ett nattklubbsprojekt i Göteborg med samma namn. Tillsammans med några andra körde vi några kvällar på Storan där vi spred electromusiken som då inte fanns alls inom Göteborg klubbscen. Då tvingades jag lära mig dj-a. Innan dess var det okänt territorium för mig.
– Min första spelning helt själv (hade dessförinnan dj-at tillsammas med Niklas) var när jag värmde upp för Rebecca & Fiona på en halloweenfest på Yaki-Da. Det är rätt sjukt, för fortfarande idag så tycker jag det är den bästa spelningen jag gjort. Tror inte jag gjorde en enda dålig övergång och allt bara satt så jävla fint.

Vilka är ni förutom dig själv?
– Idag är vi fyra stycken personer som skriver för dödselectro (deathelectro.com): Niklas Axelsson som varit med från början, en homie i Kalifornien som promotar scenen där borta, samt Joakim Alfvén som är musikproducent och klubbarrangör i Stockholm.


Du själv har ju radioprogram samt får säkert väldigt mycket musiktips via bloggen. Om man är helt grön på området, vart skulle du tipsa folk att leta om man är på jakt efter bra ny elektro?

– Beatport.com är världsomfattande vad gäller elektronisk musik, och den största återförsäljaren på marknaden. Mitt tips är att börja kolla electro-chartsen där. Då får du en rätt stor bild av vad som är inne!

Det har ju rasat en viss debatt om kvinnors representation i Dj-scenen. Vad är din egen synpunkt i frågan?
– Det finns för många dj:s idag, eftersom det har kommit att bli så lättillgängligt med både musik och nätverkande. Alla vill bli dj, synas ute, kröka gratis, gå före i kön och stå på listan. Efter Rebecca & Fiona så har det kommit en våg av tjejer som vill ge sig in på scenen. Innan dem var det inte alls samma intresse om du frågar mig.
– Samtidigt så är det inte en könsfråga, vem du än är så måste du jobba röven av dig för att komma in på djscenen. Du måste synas, sticka ut, du måste ha en blogg, eller en fanpage, vad som helst. Funkar inte det får du slicka röv, som många gör. Jag har verkligen slitit, och man kan väl säga att det gett resultat.
– Men det är inte förrän på senare tid som det verkligen börjat rulla in gig. Det är väl mycket tack vare P3, att få promota sig där varje månad är inte fy skam. Men det hade aldrig hänt om jag inte gjort ett såpass bra jobb med bloggen. Det var P3 som mejlade mig, inte tvärtom.


Om man skulle vilja spela på några av era klubbar, vad är ditt råd då? Hur går man till väga om man inte känner er personligen? Är det bara att mejla en soundcloud-länk eller?

– Dra iväg ett mail på facebook, skriv lite om vad du gillar och vad du kör i dina set. Kom på mina klubbar eller spelningar, ta en bärs och snacka lite. Om personen i fråga verkligen visar att den är intresserad och vill vara delaktig så säger det så mycket mer än ett mejl med en mix i. Sitt inte bara på röven hemma och förvänta dig att fixa ett gig. Du måste synas ute, knyta kontakter och nätverka.


Har du några övriga tips för att lyckas? Hitta spelställen, fixa klubbar etc?

– Bara kör på! Ge inte upp. Funkar inte den grejen prova någon annan. Slit som ett djur.

Tobias är grundare till bloggen Dödselectro. Han medverkar regelbundet som DJ i P3:s Musikguiden och spelar flitigt ute på stadens klubbar. Nu på lördag ser ni honom på franska electroakten Justice officiella efterfest på Clooney’s

Gothenburg Offical Justice After-Party

Clooneys vid Gamle Port
130 kr (förköp Sneaky Steve) // 20 år

Lyssna på Tobias senaste P3 mix

Foto: Angelique Johnér

9:ans ölhall öppnar för dj-spelningar

2011-09-06 av ozelot

9:ans ölhall börjar röra sig i samma riktning som Publik och i viss mån Mitt Andra Hem gjort och vill alltmer profilera sig med sitt musikutbud. Det började väl egentligen på söndagar (när man ändå inte trodde det skulle komma så mycket folk) då man började köra hiphopklubbar, och nu är en del vardagar också öppna för dj-spelningar. Så alla oetablerade djs – särskilt kvinnliga då – gå ner och fråga om ni får jocka bara! Fråga efter Atif eller Ali, de är snälla.

Fast det är ju bra om du presenterar din idé och i viss mån kan garantera en lagom kompis-crowd. Du lär få fixa din egen utrustning etc.

Ikväll på Nians Ölhall:
Dj: Martin MacFaul & Jakob Hellström

9:ans Ölhall
Andra Långgatan 9
Tisdag 21-01

The Color is Red

2011-08-24 av ozelot

Man kan med visst fog säga att det finns en i alla fall starkt positiv trend inom klubbscenen vad beträffar fördelningen kvinnliga djs. Detta gäller i synnerhet kanske pop- och rockscenen, medan house, techno & hiphop bastionerna fortfarande domineras av manliga bokningar. Det finns flera bra och dåliga förklaringar till detta. Men nu slår i alla fall Colors till och bjuder in några riktigt feta damer.

Djs: (Jess) JUBILEE från Brooklyn, Little Jinder (Sthlm, UK), Bella Boo (AOD mfl)
Residents: Dj Dainja & Dj Confuze
Röd bloody mary av: Tom Surma

Colors @ Nefertiti
Onsdag 24 augusti 21-03
20 år // Förköp 120:- på http://www.nefertiti.se/

Klädförslag i kväll? 🙂

Män bakom skivorna: Colors och Dilla säger ifrån

2011-07-20 av ozelot

Trött på alla jobbiga arty brudjävlar bakom skivspelarna som spelar menlös pop som man lika gärna kunnat höra på Mix Megapol? Okej missade du ironin i det uttalandet kan du ikväll ta skydd på Colors @ Nef som pyntar lila. Har du inget lila? Köp ett par trosor på HM och flasha i inträdet, gå hem med ett par lila solglajor.

På scen: DOUSTER (Fr)
Early warm-up set av: IRK (All Out Dubstep)
Residents: Dj Dainja & Dj Confuze
Konstinstallationer av: Edvin Thungren, Mikel Nilsson & Ink Graphix
21.00 – 03.00
20 år / Förköp 120:- på http://www.ticnet.se/

Klubbmusik och hip & hop är mycket svårare att spela än att bara trycka in en ipod fullmatad med Lady Gaga. Kanske därför man ser mycket färre kvinnliga djs i det segmentet? Inte vet jag men debatten rasar. Ni vet var.
Det är Överfeeling på Yakan. Gå in på eventet och läs hur det var att arra hiphopklubbar i majorna när seklet var ungt.

ÖVERFEELING MED DILLAS & KING FOOLISH
22-03 // 100 spänn eller nåt // Ålder: Övermogen

Vad är egentligen en DJ?

2011-07-18 av ozelot

Vad är en Dj? Vad gör en DJ? Skall det skrivas med två versaler eller med en och hur skriver man det i pluralform på korrekt svenska?
Finns ordet i SAOL? Och har man fel om det ibland vänder sig i magen när man ser att någon kallar sig dj.

DJ var väl från början en skivslusk, helt enkelt, som spelade låtar folk ville höra.
Efterhand utvecklades det till en mer renodlad näring med folk som spelade saker de själva ville höra. Svårighetsgraden höjdes, tekniken finslipades, och blev säkert i mångt och mycket ett sätt att höja statusen i titeln, både externt och internt. Termerna blev alltmer svåra och ogenomträngliga. Ungefär som i fallet med medeltida munkar, som började hitta på förkortningar och ord för att ingen annan skulle förstå.

Efterhand blev en del DJs superstjärnor. De kunde turnera runt i hela världen, göra massa remixar som sedan gavs ut i eget namn, under svårt obskyra etiketter.
Gränsen mellan vad som var en ”Dj” och en artist var utsuddad.
DJn var definitivt medskapare, en artist i eget namn.
Sedan började artister spela skivor, och resten vet vi.

De senaste 10 årens teknikutveckling har medfört att i princip vem som helst kan vara DJ.
Tekniken är tillgänglig för alla, du behöver inte ha investerat i massa dyr utrustning och inte heller gått med näsan genom jamaicansk Guano för att nosa dig till en rar dub-tolva. Du kan ladda ned dem från musikbloggar istället och spela dem från en Ipod. Inte mig emot, jag skiter i var musiken kommer ifrån, bara den är bra.

Frågan är då, vad denna utvecklingen gör med musiken på klubbarna, och framförallt, vad den gör med begreppet ”Dj”?
Jag har spelat skivor ute några gånger, för att jag tyckte det var kul och jag fick. Ingen kastade ruttna tomater på mig heller så jag får väl säga att det var relativt lyckade tillställningar.
Men aldrig i helvete att jag skulle säga att jag var en DJ för det, inte ens om jag gjorde det flera gånger i veckan. Men likväl använder jag ordet.

De senaste åren har vi sett en ganska stor urholkning av ”DJ begreppet”. Det är ganska låga trösklar faktiskt, ingen kräver särskilt mycket av dig i form av tekniska färdigheter eller meriter. Men det beror ju såklart på var du vill spela.
Jag menar, vill du spela på Nef och skall spela pop, ja då kan du nog glömma det.
Har du för dig att du gillar lite house och techno får du nog finna dig att vara i konkurrens med snubbar som regelbundet spelar över hela Europa.
Och ja, de är oftast snubbar, även om internationella undantag finns.
Men de har ju hållit på i över 10 år och räknar bits istället för får när de skall sova.

Man kommer ju osökt in på den här debatten som härjat, här och var. Särskilt här. Och där.
Angående gubbväldet inom klubbkulturen.
Personligen tycker jag ju att den saknar fullständig sans.
Det är klart att om man går igenom varenda dj-lista, varje kväll, så kommer man förmodligen att hitta fler män.
Men frågan är väl snarare då varför? Vad spelar de för typ av musik? Och vad är det för ställe?

Jag har nämnt Nef. Förmodligen också Avenyn, men jag har inte så bra koll på den scenen det erkänner jag.
Men jag vet i alla fall att där spelas en hel del house och techno. Som alltså har en ganska hög tekniktröskel att överhuvudtaget komma in i.
Det är ofta killar som hållit på med det ett bra tag, och satsat allt. Kan inte tjejer göra det då, frågar ni?
Säkert. Men varför gör de inte det då, om de så gärna vill spela ute?
Samhällets fel, säkert.

Sedan har vi kanske Henriksberg, möjligen Sticky Fingers.
Där spelas det ofta rock och punk, flera gånger i veckan. Kan inte tjejer spela rock och punk?
Säkert. Men varför vill de inte det då? Där är ju inte alls tekniktröskeln lika hög, bara musikintresset finns.
Kanske borde de bli lite bättre på att leta efter kvinnliga ”djs”?
Jag vet inte, jag överlämnar gärna det till någon annan mer kunnig i just det fallet.

De senaste tio årens nöjesliv har medfört en ganska radikal förändring. Det finns numer så många olika möjligheter att spela skivor ute att begreppet urvattnats. Dels finns det knappt några klubbar i egentlig bemärkelse längre, det är ju helt vanliga uteställen som dagen till ära bestämt sig för en viss musikstil och ibland inte ens det.
De finns ambulerande klubbar med ett visst crowd som spelar på olika ställen, kanske.

Det finns mängder av ställen som satsar på att tilltala alla, av dels ekonomisk nödvändighet.
De spelar all möjlig musik och blandar vilt. Cindy Lauper varvas glatt med fet hiphop.
Säga vad man vill om det, men där förekommer knappast något gubbvälde.
Snarare är det i praktiken så att det är kommersiellt gångbart att ha många kvinnliga djs, ofta helt okända till en början. Tjejerna kommer. Killarna kommer och tittar på tjejerna.
Det är inne att ha kvinnliga djs.

Jag började gå ut på nittiotalet. Då fanns Djs som Demonika, Miss Alabama, Iris och Paulina. Jag tänkte inte nämnvärt på att de var tjejer. Sedan kom en annan typ av dj, som bestod av it-tjejer som t.ex Kitty som var lite uppstudsiga och roliga och smaklösa och kunde bryta av låtar mitt i.
De satte liksom sin profil på klubben och drog folk för att de var de.

Idag finns det jättemånga kvinnliga djs som spelar regelbundet ute och har egna klubbar.
Jag vill inte ens rabbla namn för jag vet att de t.om blir irriterade av att etiketteras som ”kvinnliga djs”. De är skitduktiga.
Sedan skall ingen försöka slå i mig att det är lika lätt som 18-årig okänd kille att få bokning ute som en jämngammal tjej som ser cool ut och har många vänner på Facebook. Är dessa tjejer ”skitduktiga”?
Är de motarbetade av gubbväldet?

Svaret är nog nej. De är inte skitduktiga, de är könsmogna och gillar att parta.
De är i alla fall inte ”DJs, i alla fall inte till en början. De får inte – och skall inte – ha rätt att spela överallt.
Men visst är det jättebra att få chansen, i en uppsättning med totalt kanske tio andra djs den kvällen. Finns ju ganska få få färska DJS som headlinar en hel kväll.

Består DJ-rollen av annat än att räkna bpm och ha stora anoraks? Absolut, därför tyckte jag länge att det var mycket roligare när tjejer spelade, de tittade mer på dansgolvet än i skivbackarna.
Väldigt hårddraget men lite åt det hållet är det faktiskt. Man skall känna att man har en kontakt med den som spelar.
Men bör man kanske bli lite torr bakom öronen innan man själv kallar sig deejay, och ha respekt för de som gjort det länge och lärt sig yrket, oavsett om de är män eller kvinnor? Det tycker jag absolut.

Skall man tänka till lite innan man uttalar sig? Eventuellt veta vad man pratar om?
Om gubbvälde, kvinnofientlighet och annat? Hell yes!

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-08-17

Hade tänkt kolla in Jarl Hammarbergs utställning på galleri i Haga. Men kom inte längre än till den gröna soffan i mitt sovrum. Man håller på med det ena å det andra för att hålla sin mentala och fysiska hälsa så länge man är här. Ett projekt som bidrar till…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-08-18

Det stilla höstregnet som faller utanför fönstret vet inte om att jag är så omanlig som jag är det bedömer mig inte ibland så ynklige fege mesen Stefan Falck som alltid leker riktig man och hjälte och rockpoet Johan Lindqvist ÄR inte rocknroll, fattar inte va bra rocknroll är hyllar…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-08-21

Det kändes som att sommaren tog slut när Lotta hade sista repetitionen. Det va inte så varmt men ändå lagom. Hon kom med sina jeans och en brandgul blues med kort ärm, fram till scenen och småpratade med publiken. TV- värdinnan sprang också runt och pratade med folk. De va…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...