Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Lauryn Hill, Caribou, ett glas rosé, film och en påse Doritos från sponsorerna

2015-08-14 av

lauryn
Denna fredag kändes för mig lite som en mellandag på Way Out West. Inga tydliga must-see, ingen Beck eller Future Islands, okej Pet Shop Boys måste man väl blänga lite på när de kör sin hitkavalkad.
Lauryn Hill bevisade att jag hade fel, oj vad fel jag hade.

Fast innan dess hände ju en del på festivalområdet också. En Emmylou Harris och en viss hr Crowell stod på Flamingoscenen i solskenet, och jag kryssade lite genom ölområdet för att få bästa vinkeln (oftast bäst just där), medan petplaskorna krasade under fötterna.
Inget fel på Emmylou Harris men köp vilket Greatest Hits album som helst och det blir intressantare än det här:
En något mer glorifierad Kicki Danielsson med en bättre låtlista.
Rör sig som ett sargat slagskepp på puben Golden Days en fredag, sången, låtarna är ju bra och så sitter ju man där och är välvilligt inställd.
Men nä varför skall jag titta på det här? Svaret uteblir.

Foto: Annika Berglund / WOW Press

Foto: Annika Berglund / WOW Press

Caribou helt i vitt på Linné blir något helt annat. Fullt ös från start, och änderna flyr i panik upp över Belparcs uteservering.
Lugnare där än så länge, säkert. Människor tar det säkra för de osäkra och strömmar till tältet istället.
Man kan ju missa något? De som gjorde det få la skylla sig själva fast jag hade velat se det här senare på kvällen, på en smockfull klubb? Panamascenen kanske?

Dessutom skall jag tydligen gå på Way Out West Music Conference, filmprogrammet fyller 5 år, och det har ju alltid varit tämligen ambitiöst men kanske inte hittat ända fram, det vill säga till publiken.
Man är ju där för musiken liksom, bio kan man gå på nån annan gång.
Men här är filmprogrammet, good shit verkligen.
Men ändå hade jag lite sett fram emot det, att bara koppla av musiken från trumhinnorna och lyssna på nån som bara hade nåt smart att säga? Hette ju ändå konferens, det skulle finnas snacks och drinkar också.
Man är ju inte dum i huvudet, inte svinrik heller. Kunde väl vara något?

Någon film blir det dock inte, inget smart prat heller.
Nån brittisk typ som ifrågasätter min rätt att vara där i entrén, synar mig klentroget upp och ner.
”You need a special armband for this”, få jag veta, Or be on the list.
I should be on the list, stammar jag fram lite på svengelsk för att prata igång min anglosaxiska.
Till sist ger han med sig, jag får vara där!
Jag finns, där är mitt namn, så det så!

Själva grejen blir dock något av ett antiklimax. Det finns inget direkt program, bara massa businesstyper som minglar, och metafysiken tar över min själ.
Vad gör jag här? Vad är min plats i universum. Hittar ingen att mingla med men jag får i alla fall ett glas rosé och en påse Doritos. det är saker jag vet hur man skall förhålla sig till.

Sveper vinet och slinker iväg till Lauryn istället, phew.
Värmen som träffar mig där är kännbar. Min fundering att gå tillbaka till pressområdet halvvägs för att fiska upp min jacka är överflödig.
Att Lauryn Hill enligt uppgift spelat i ett halvfullt tält i Sandviken är obegripligt.
Lauryn är lite äldre än vid genombrottet, sure.
40 år (nåt sånt läste jag i GP) – det hade ju ingen tyckt var en ålder på en snubbe, och Hill behöver knappast kirurgkniven för att ha pondus.

Hon har liksom aldrig levt på det, utan sitt politiska engagemang, låtskrivartalang och osvikliga timing i både sång och rap.
Lika bra som någonsin, och jag fuldansar som en White Man in Compton medan afrokurvor guppar betänkligt i min omedelbara närhet.
Och nej, det var inget sexuellt ned det, bara lite värmande livsglädje.

Gamla pärlor som Ready or not och Killing me softly river naturligtvis ner lite extra ovationer men det är absolut ingen bakåtskådande hitmaskin vi får se på scenen.
Tycker att det jag inte hört så mycket är det som är bäst, och jag gillar verkligen bandet.
Salta typer all over.

Lauryn Hill en stor artist som är värd sin plats i musikhistorien och inte behöver bevisa något.
Men gör det ändå. Som om vi någonsin behövt tvivla.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-02-11

Det är så lätt att glömma bort hur mkt man får av andra människor. Hur vi sår frön i varann. Hur vi skapar varann genom att se varann och bekräfta sidor i varann som vi inte hade upptäckt på egen hand. Hur vi planterar in kunskap i varann på ett…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-01-12

Galleri Kosmos hos Falck/Traneus kan tyvärr inte lämna ut portkoden. Öppet alltid. Stenklevsgatan.

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-02-17

    En ny CAPISSO har jag hittat!  Jag gick på PONTUS TORSTENSSONS vernissage efter Bosse Winbergs begravning & blev lite lättare till sinnes på Bengans. Jag satte mig jämte två tyska tjejer och väntade på Nikke Ström som också skulle dit. Flickorna tyckte att tavlorna va trevliga, de hade aldrig…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-11

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...