Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Loa Falkman berättar om kvällens program på Taubescenen på Liseberg och om sin relation till Göteborg

2018-08-10 av Chawki


Foto: Lars Höglund

Gbg Nonstop träffar Loa Falkman i lobbyn på Gothia Hotel
för en blänkare om dagens konsert på Liseberg. Taube-scenen kl 20
och för en längre intervju om konstutövande och annat
som kommer läggas upp i dagarna på Gbg Nonstop.
En elegant man med imponerande styrka och koll på sig själv
och ett mycket fast handslag.

 

 

– Hur har din sommar varit?

– Sommaren har varit underbar, jag har haft en av mina längsta semestrar någonsin
och det var välbehövligt efter en kul och tuff vår med Salieri Vs Mozart
på Folkoperan, 30 föreställningar.
Så det var väldigt skönt att va lite ledig. Det tar en liten stund innan man går ner i varv.

– Och du har inte besvärats av sommarvärmen?

– Nä, jag tycker det är skönt när det är varmt och som sångare mår man ganska bra
av det faktiskt, fuktigt i luften och ja!

– Vad har du för relation till Göteborg?

– Väldigt fina relationer. När jag var liten fick jag åka till Liseberg, jag kommer från Stockholm,
jag hade fått stort A i uppförande, vilket hände mycket sällan.
Så som belöning fick jag gå på Liseberg.
Och sen har jag en barndomskompis som flyttade hit nu, så jag har varit här på somrarna,
och sen har jag jobbat väldigt mycket på Göteborgsoperan. Kan det va 10 år sen?

– Vad ska du bjuda på idag?

Ja, det blir allt möjligt, det blir opera, det blir Taube, det blir American Songbook
och en och annan svensk romans. Så att vi bjuder på det mesta
och sen kommer orkestern spela härliga stycken också.

– Då får vi hoppas att ni inte blåser bort ikväll.

– Jag ska sjunga en sång som heter Nu blåser havets friska vindar ifrån sydväst,
och det kan möjligen passa.
Det är Lisebergs egen orkester som ackompanjerar. Arne Murby är dirigent.

Primadonnan har varit på genrep av Lotta på Liseberg

2018-07-19 av Primadonnan

Bofunken Knut kom ut med Eva Rydberg
Hos Lotta Engberg på Liseberg förra gången
Det var sevärt och hörvärt
Eva klädd i gredelin, grålila spetsklänning och dito kappa.
Hon sjöng sin nya platta, den första på 30 år
Om att hon ville åka till himmelen. Och ligger inte den länge på svensktoppen, då blir jag förbannad.

Lotta kom ut i mintgrönklänning och när Eva sjöng kom regnet.
Lotta stod ute bland publiken och blev dyblöt.
Men de brydde sig inte, de bara sjong.
Lotta gick in och bytte till rosalila, enkel och flott klänning. Det skulle Dior ha gillat.

Sedan sjöng Mendez. Han som ville bli borgmästare i sitt land kom tillbaks till Sverige.
Jag minns inte allt nu, men jag minns att det var bra den måndan och regn.
Lotta är alltid bra själv. Jag var på genrepet och hann hem tills Lotta började på TV.
Men repetitionerna är roligare, då får man höra alla pauslåtarna som inte är med på TV-sändningen.
De är oftast mkt bättre än TV-sändningslåtarna.
Gladys Pilar var även med i Lottas den kvällen med sina väninnor som sjöng från musikalen Ghost.
Det var så bra att man trodde man va i Las Vegas. Vi fick en liten pratstund med varann.

Filmad intervju med MC50

2018-07-02 av Chawki

Hade en trevlig pratstund med MC50 innan deras gig på Liseberg med en liten publik
i ösregn.
Ett gäng väldigt sympatiska snubbar som spelar av glädje och inte för pengarna.
Wayne Kramer var mkt charmerande. Mannen som en gång spelade gitarr i MC5.
Det revolutionära rocknrollbandet från Detroit som bla inspirerat Iggy.
Vi fick en kvart, och turnemanagern kom in och skulle avbryta men bandet
låtsades inte om honom och det blev en halvtimmes snack om frijazz och hur man
håller sig i trim bl a.
Robin Hayes filmade och tyvärr dog hans stående kamera efter 12 minuter så
hans ibland skakiga handkamera fick sköta resten.

MC50 konsert på Liseberg. Recension

2018-06-21 av Chawki


Foto: Robin Hayes

Wayne Kramer orginalmedlem från MC5 har snott ihop ett band av folk han diggar musikaliskt och uppskattar som människor.
Utöver honom själv på gitarr och lite sång är det gitarristen Kim Thayil från Soundgarden,
trummisen Brendan Canty från Fugazi, bassisten Dug Pinnick från King’s X
och sångaren Marcus Durant från Zen Guerrilla.
MC50 firar albumet KICK OUT THE JAMS tillblivelse för 50 år sedan med en jätteturne runtom i världen.
Nåra timmar innan gig hade undertecknad en trevlig intervjustund med gänget,
sjyssta snubbar allihop som älskar frijazz
och de har alla en tro på rockens kraft
och gör det inte för pengarna, såvida hyran har kommit in.

Under konserten öser regnet ned och minst halva publiken står en km bort från scen under tak.
En kille tänder en cigg och en securityvakt kastar sig fram och stoppar hans olovliga rocknrollrökande.
Kan man få lov att digga förlängningen av MC5 och ta ett bloss samtidigt utan att vakt börja rycka i en som om man va rabiessmittad?

Bandet öppnar med Ramblin Rose med Wayne Kramer på sång.
Love is like a Ramblin’ Rose
The more you feed it
The more it grows,
Ramblin’Rose, Ramblin’Rose,
Come on home

Det var Kramer som sjöng låten 68 med en underbar falsettpipa.
Han har tappat lite av sin fräcka sång.

Resten av konserten är det den storhårade Marcus Durant som sjunger lead.
En skönt lufsig rocknroller som har en otrolig röst.
Kim Thayil är konserten igenom en lyhörd klippa på gura.
Som de lovade under intervjun blandades gamla rökare, spelade med kärlek, glöd och styrka,
med experimentella lite frijazziga partier där de lever ut med nån slags flöjt och poesi om solen.
Inte alls gubbigt. Tvärtom- coolt, svängigt som fan.

Möjligt att Kramer uppträder något likt en universitetslektor,
men hans sex appeal, gitarrspel och moves på 60-talet var så fenomenala att
att man kan blunda för en smula för mkt kontrollbehov idag.

Kim Thayil sa under intervjun att det sägs om Kramer
att han spela gitarr som Hendrix och rörde sig som James Brown. Värre kan de va.

GBG NONSTOP återkommer med den filmade intervjun.

Queen of Siam

2016-07-25 av Chawki

080707_r17538_p465

solljuset sticker som knivar i min själ
jag är vampyr, alltså en sund känslig natur som skyr middagstimmarna som om de vore en fiende
hade affärsmöte med Malga Kubiak den legendariska filmaren
hennes lilla hund kippade efter andan i gräset vid Röda Sten
Eftersom min son har tjatat på mig att jag borde dricka alkohol för att dämpa min oro
så tog jag ett glas med Malga
att dricka utan ångest och utan stjärnglans vid bordet
otänkbart
om allt är perfekt är grönt te det enda som inte skadar perfektionen
Vi kom överens om att skjuta nåra scener på brännö i dagarna
en film om Raul Wallenberg
efter förra årets rulle om Pasolini

Malga bokade Lydia Lunch till Poetry Art Festival på 80-talet
the spoken word queen – Lydia Lunch med fraser som fuck fuck fuck och ännu ett hänförande fuck –
kommer till Jazz är Farligt på Liseberg 17 aug
tillsammans med Artur Brown och Silver Apples
Elenas bokningar till nöjesfältet är av första klass
och att förena avantgarde och folklighet är den gyllene pricken över i
det händer att de folkliga reagerar genom att klaga på konstigheterna
Det ska va Lotta och det ska va Håkan, sånt som rinner ner som en Zingo
anklaga mig med rätta för snobberi
eller god urskillningsförmåga som vi snobbar säger
smakskillnader säger vissa
nåra säger majoritetens smak är Gud
alltså inget jävla noise på Liseberg
varianten som vi får underkasta oss är förstås , det som drar in pengar är det rätta

har också noterat hur epilepsin eskalerar
rekommenderar som vanligt persilja och vetegräs,
klorofyll – nervsystemets välgörare
fred på jorden skulle kunna vara än mer välgörande
för de som vågar sig på tanken

Banka grodor ikväll

2016-06-03 av ozelot

whoahDet var längesedan jag på fullt allvar och med hedern i behåll erkände att jag tänkte viga en fredagskväll åt att gå På Liseberg. Men idag kan jag med det – ty när Woah Dad bränner hela förskottet för Håkan imorgon på Dolores Haze, Maria Andersson och Bob Hund på en enda kväll – ja då kan jag till och med åka Pariserhjulet.

Dolores Haze är ju bandet vars säng Ebbot trillade ner i efter en vådlig utflykt på ett innertak på Svenska Grammofonstudion som inte hanterade hans…densitet kan man ju säga. I alla fall sägs det att det var så, ingen vet säkert och den gode Tobbe är ju god för en och annan rövarhistoria.
Men studiobossen Kalle stod på sig, visade upp ett kvitto från ett byggvaruhus (som om att det skulle bevisa något). Gaffa var för fulla och jag själv hade gått hem och nanat kudden.

Maria Andersson – ledsångerskan i numer avsomnade Sahara Hotnights som gjorde gapig flickpunk för spinningpass på Friskis men också var jävligt bra är där. Lite vuxnare och du kanske slipper få en örfil om du säger hej. Sedan Bob Hund – bandet som jag aldrig riktigt fallit pladask för vilket är smått olagligt i indiesverige – men som jag ändå högaktar för deras inställning till livet.
Tandläkar-pop tycker jag att det är lite med sin flåshurtiga tokrolighet, men de är…jaja mina kompisar säger att de är bra.
Så jag går väl dit och äter spunnet socker eller nåt och bankar grodor efter extranumret.
Jag har hört att det blir med Freddie-hyllningar så det ställer jag upp på.

Göteborg står för talangen, medan Stockholm står för attityden: Vi intervjuar Lisebergs bokningschef Per Alexandersson

2016-05-24 av ozelot

Per-Alexandersson-stående-460x650Jag har stämt möte med Per Alexandersson som tillträdde som nöjeschef på Liseberg våren 2011. En maktspelare med andra ord i musik-Sverige och definitivt i Göteborg. Det märks inte särskilt på honom när han kommer gående mig till mötes strax utanför Stora Scenen efter att ha fått ett ”välkommen!” av vakten.
Per hojtar och gnabbas ledigt med hantverkare, ställningsarbetare och allsköns som kommer farande på truckar och åkdon av olika slag, verkar trivas som fisken i vattnet.

– Har du varit här innan på Liseberg när det varit stängt, frågar han.

Tja, det var väl för typ 25 år sedan och man skulle planka in på Rondo. Men det är nog preskriberat nu..
Det slamras på inne på stora scenområdet, så vi går en bit bort.
”Det är så fint väder. Vi sitter ute”, föreslår han och drar ut en stol vid en stängd servering mitt emot Taubescenen. Stolen är lite blöt av förmiddagens regn.
– ”Är du känslig?” frågar han. Nej svarar jag och vi daskar av det värsta med handflatorna.

Lite allmän orientering följer.

Deep Purple? Är det en typisk ”Per-bokning” föreslår jag,
– Nä det kan jag inte påstå. Nej det finns det kanske inga. Om jag hade valt saker bara efter min smak hade vi nog inte haft så många i parken. Nej det går inte att utgå från sin egen smak, men det är ju klart att det ju finns band som vi bokar som jag med glädje lyssnar på. Så är det ju.

Har du någon sådan riktig favorit i år?
– Ja, men det är ju Chic, helt klart. Det är bland det bästa jag sett live alltså..

Jo jag såg honom (eller dem) på Way Out West, tyvärr regnade det ju lite men jag tycker att de borde ha fått avsluta istället för First Aid Kit faktiskt. Var lite tunna där kanske. Chic är kanske lite mer..röjig och så.

– Ja.. Ja det var jättebra verkligen.

Men du. Jag såg att ni hade vunnit nåt pris alldeles nyligen. Sweden Live nånting..?

– Ja just det. Jo, Live-Apan heter det då. Priset.

Är det ett stort och respekterat pris i branschen, eller är det mer en sån..vandringspokal som alla får till sist?

– Det är ett ganska nytt pris, det är andra gången det delas ut men det är klart att inom branschen så blir det ju ett stort pris. Det är årets event, årets venue.. det är rätt fina kategorier där och det är klart att det är en stor ära att få just priset för liveprogrammet.
– Och branschen du vet, just livesidan…det är ju absolut ingen kris där. Livescenen generellt går ju fantastiskt bra. Den står idag för drygt 50% av omsättningen inom svensk musikindustri. Och det medför ju naturligtvis vissa saker, som att biljettpriset går upp.

Fast det är ändå inte på de nivåerna som det kan vara internationellt, eller framför allt då kanske i USA?

– Nä! Nä det är det faktiskt inte. I Sverige har man ändå lyckats hålla sig på en rimlig nivå. Tittar man på festivalpriser så har de faktiskt procentuellt inte gått upp så mycket alls sedan tidigt 2000-tal, så jag tycker nog att vi håller undan rätt hyggligt i Sverige där.
– Men det behöver ju hela tiden förnyas, nytt blod och nya tankebanor.

Min lilla fusklapp är på väg att flyga iväg i en vindpust, men räddas. Pers snusdosa får agera tyngd och förankra den vid bordet. Jag passar på att kolla att inspelningen verkligen är igång. Det är den.

– Men där har du ju någonting som jag tycker är en väldigt sund debatt, som det här med könsfördelningen och där har ju vi ett ansvar. Inte minst vi på Liseberg då som skall vara till för alla göteborgare. Vi måste tänka i de banorna.

Ni fick väl lite kritik för det, i alla fall förrförra sommaren 2014…?

– Vi får kritik varje år om jag skall vara ärlig [skratt].. men jag menar: Jag tycker den är befogad. Sedan finns ju en verklighet bakom som inte alltid är så lätt att förhålla sig till. Tittar man då på segmentet kvinnliga artister i Sverige så finns det väldigt många duktiga sådana. Men det är klart att de…blir ju snart uppbokade.
– Så det handlar ju om tillgänglighet vet du. Det är ju klart att det finns mängder av kvinnliga artister som med lätthet skulle kunna stå på vår stora scen. Men de är inte tillgängliga helt enkelt.

Men samtidigt känns det som att nu den senaste åren och det kommit nya vindar in, som med soulen och hiphopens breda genomslag så…kanske det är lättare att vara…tjej idag och slå sig fram?

– Jag tror inte det handlar så mycket om det utom att…alltså vem som är upphovsman eller upphovskvinna..tja. Men det är så att givetvis har musikindustrin varit extremt grabbig. Det kan vi slå fast. Inte minst på skivbolagssidan, och även på livemusiksidan för den delen men jag menar..

Tekniker och hela den biten..

– Ja, men jag tror att det sakta men säkert förändras va. Och det tror jag är jätteviktigt!

Men jag antar att det kändes ganska bra att drämma till med Patti Smith där då för att döda den debatten får två år sedan…?

– Ja…haha..men alltså det finns ju massor med fantastiska kvinnliga artister

Men erkänn att det kändes lite gött ändå…

Ja..Fast det var ju mer en annan strategi, det handlade ju mer om marknadsföring. Så det var väl inget svar på någon kritik, så skall man nog aldrig se det.

Mhmmm.

– Men som sagt, det här med att boka jämställt, det är en viktig fråga. Jag brinner för den och många andra i min närhet också. Det förändras, men det går ganska långsamt ibland. det skall man ha klart för sig.

Men hur ser det ut när ni lägger er planering…är det efter artisternas turnéplaner eller bara plockar det ni vill ha?

– Det finns två parametrar. Den första är ju om artisten då helt enkelt är tillgänglig då. Du kan ju alltid lägga en förfrågan, och det gör vi ju i ganska stor omfattning. Sen handlar det ju väldigt mycket om…pengar då också förstås. Man måste ju komma överens om det också. Så det är egentligen de två grejer man tittar på: Tillgänglighet och pengar.
– Sedan i vårt fall handlar det ju då också självklart om genrefördelning och vilka uttryck man har. Så det är ett slags pussel där.

Men det känns ändå som att ni har snäppat upp er rejält alltså de senaste åren. Kanske jämfört med din företrädare Curt-Eric Holmquist..
mycket mer
– Tack skall du ha. [Skratt]
– Men jag tänker inte recensera vad folk gjort tidigare. Men alltså, jag tror att…Liseberg under Andreas ledning [Andreas Andersen] är ett annat företag än det var innan. Det är inte så konstigt, det är en ny VD med ett annat anslag helt enkelt.

Yngre…?

– Ja det kanske inte handlar så mycket ålder om att..vad han tycker är viktigt och så vidare. Vi har väldigt fria händer. Det är skönt!

En sak som jag tänkt på är att Stora Scenen sväljer..väldigt mycket folk medan den här [sneglar och gör en svepande rörelse ut mot Taubescenen där vi sitter] passar lite mindre akter. Men vad gör man med de banden som kanske hamnar lite mitt emellan? Hur många slukar Taubescenen?

– Absolut! Ja det är en jättebra fråga, väldigt bra, och den håller vi på att hantera just nu faktiskt. Jag kan tyvärr inte nämna så mer i detta läget, men det är definitivt en relevant punkt.
Taubescenen slukar väl ungefär 1500 när det är riktigt riktigt fullt. Men mer är det ju inte.

…och nu skall ju dessutom Lisebergshallen rivas och Rondo också

– Ja…Lisebergshallen kommer finnas 2018 också men…på Lisebergshallen gör vi aldrig egna evenemang. Men det är klart att för Göteborg så är det en viktig arena, den med. Eller har varit då.

Jag tänker lite på jazzscenen som känns rätt livaktig just nu..

– Ja vi koncentrerar ju all jazz till en vecka nu då..

Mer kanske akter som Jazz är Farligt med Elena Wolay som kurator och domptör. Den känns ju väldigt urban, trendig och fingertoppskänslig så där…

– Extremt. Extremt ja.

Och ser man på, där satt den! Purfärskt och inte ens ute på officiella än, men under kvällen blev det klart: 17 augusti på Taubescenen: Jazz är Farligt! Jag känner makten och inbillar mig för ett ögonblick att jag haft en finger med i spelet där, men så är det ju såklart inte.. Men det spelar ju ingen roll.

– Men vi har ju råd att vara det, vi kan ju ha Snoop Dogg på stora scenen med det här breda folkliga anslaget, köra Takida och Lotta på Liseberg. Vi kan också göra Jonas Lundqvist eller Slowgold och Jazz är Farligt. Musik Är musik liksom.
– Vad folk anser vara kontroversiellt, det är väldigt subjektivt.

Kontroversiellt ja. Jag tänker lite på det med…liksom Snoop Dogg är ju inte direkt helyllekille, jag såg även Olle Ljungström och tyckte att det var en helt okej konsert! Det var väl ingen som borde bli allt för förvånad att han kanske tar ett felskär..
Men ändå blir det sån moralpanik!

– Jag tycker så här: Snoop är mycket folkligare än folk tror. Det visar ju publiksiffran inte minst. Det är ju mainstream-hiphop. Det kontroversiella i hans konstnärskap…det är klart att vi svenskar kanske kan uppleva att det finns en glorifiering kring droger och så men…han sjunger ju ändå om en verklighet som är hans! Och den kanske vi har svårt att ta till oss, men uppenbarligen är han ju…jä-it populär..

Men ni lägger inga särskilda regler på dem? Alltså du får inte säga sådär..?

– Inte så länge man håller sig till svensk lagstiftning.

Men det gör man ju inte om man röker en joint på scenen?

– Han gjorde ju inte det då. men det är ju så, det bildas myter direkt om vem som gör vad och inte, framför eller bakom scen. Så är det bara.

Men det finns lite moralpanik ändå, håller du med om det? Olle fina killen från Så mycket bättre var…FULL!!! Herregud ring polisen! Eller snoop-grejen då som ett brev på posten.

– Kring Snoop gör och gjorde det ju det. Men – och det betonar jag – det var inte vår publik som stod för den. Utan det var ju andra som hade den.

…Journalister och så..

– Till exempel ja. Och vissa andra människor i den här stan som fick krupp över lämpligheten i det ena eller andra och så där så..
– Men jag har alltid bokat enligt principen att..så länge det inte föreligger någon risk för ett rent och skärt lagbrott, tryckfrihetsförordningen följs och så vidare så..Visst.

Om man betänker den lite mer ekonomiska aspekten, får ni motkrav från parkens sida? Jag menar, Bob Hund besökarna inte köper spunnet socker och köper Stora Åkpasset?

– Det är väl lite både och. Gör vi bra bokningar och bra konserter så är det en bra affär för oss. Och då konsumerar ju folk också. Det kan vi ju se statistiskt vilka band som fungerar bra eller inte och så vidare, men det handlar ju självklart om att göra en bra affär också. För så länge vi gör en bra affär så kan vi återinvestera, och det gör vi ju. Vi återinvesterar ju jättemycket i den här parken. På attraktionssidan och så vidare. Det är ju en förutsättning för att parken skall kunna leva vidare.

Så att man..jag kan tänka mig att man resonerar som att..ja vi kanske inte drar in lika mycket just den dagen men det tar vi in en annan. För att man bygger ett varumärke?

– Exakt. Det finns ju extremer åt båda hållen där naturligtvis, men för att tala generellt så är våra konserter en god affär.

För att återkomma till det vi var inne på lite innan: Vad beträffar festivaler så har det ju onekligen varit lite utslagning av så kallade landsortsfestivaler. Vissa kanske kommer tillbaka nu men…det funkar inte utan en helt annan finansiell backning idag?

– Nej det gör det ju inte. Idag kan man väl säga så här att vi har två independentfestivaler i Sverige och det är Storsjöyran och Sweden Rock. De andra stora har de mäktiga aktörerna stora intressen i. Så ser det ju ut och det har ju förändrats de tio sista åren. Arvika, Hultsfred och den i Hässleholm [Siesta] gick omkull. Det var ju tre stycken där inga på ganska kort tid som dukade under.
– Och det bevisar ju att – vilket jag är ytterst medveten om – det är väldigt riskfyllt att driva festival.

Särskilt om du då kanske går in med eget kapital då?

– Jo det blir ju ganska kort..livslängd då. Du kanske håller på i tre dygn. Så regnar det, eller något annat händer.
– Men om jag skall se någon slags trend, så är det väl det att man gör färre nischade festivaler istället, men inte har kanske den publikkapaciteten, för det som är dyrt med att göra festival, det är ju logistik.

Eller så gör man VÄLDIGT nischade festivaler fast man kanske gör dem inne på ett ställe inomhus.

– Precis. Jazz är farligt är ju ett bra exempel där. Men ramen för vad en festival är har ju förändrats.

Men du jobbade med Hultsfred länge?

– Ja. Inte sista året, men näst sista året var jag med. Det var ju en fantastiskt rolig….resa. [Skrockar]
– Fast jag menar det…klar det var ju tuffare, andra villkor, vissa veckor hade vi ju inga pengar och en månad kanske man fick vänta på lönen och sådant, men om om man skalar bort sådant där – så har det jag gjorde där och det jag gör här väldigt mycket likheter. Fundamenten är ju snarlika: Det handlar om att folk skall har kul och bra upplevelser. Sedan är ju affärsmodellen olika men fundamenten är ändå de samma i stort.

Även Uddevalla Solid Sound hade ju rätt mäktiga personer i ryggen, lokalt näringsliv och kommun går man ur huse och har fått till ett riktigt vasst program. Men även Way Out West i sin linda fick ju god draghjälp av staden.

– Ja. Och det är ju bara att gratulera. Och jag tycker att Göteborg & Co gör helt rätt i det. Man kan ju hålla på och hålla på och hänvisa till vissa turistekonomiska mätningar hit och dit och man kan ju självklart ifrågasätta validiteten om man vill. Men vi vet ju att den här parken ger mycket tillbaka. Om vi omsätter 1 miljard så omsätter staden i alla fall…tre miljarder.
Och det är ju Göteborg & Co:s roll, så jag har väldigt svårt att se någon kritik mot det.
– Men såklart att man måste ju kunna ställa sig frågan om det finns en likhetsprincip. Och det är väl där kommunerna får problem ibland då de har ett uppdrag att vara rättvisa i sin bedömning, och det är väl det folk kan ha invändningar mot..men jag menar: Om det kommer en så stor stark aktör som Live Nation och Luger och vill göra någonting i Göteborg…Kör!!

Det ger ju någonting tillbaka till staden vilket de styrande naturligtvis är fullt medvetna om.

– Ring och försök få tag på ett hotellrum under de dagarna..
– Men som sagt, jag tror att det här med City branding är jätteviktigt. Way Out West är viktigt, Göteborgsvarvet..
Sen det här med att sätta orten på kartan håller inte riktigt längre men det är krasst en jäkligt bra affär, that’s it.
Och då kan ju staden i sin tur återinvestera det i en bättre…lokaltrafik eller vad man nu önskar. [Ja det gör vi, red anm!]

Men du bor i Göteborg eller?

– Borås faktiskt, pendlar men har en övernattningslägenhet här.

Vad tycker du om Göteborg som musikstad? Mycket rock eller?

– Nja. Jag skulle säga att det kommer mycket hip hop, reggae…det mesta. Göteborg har ju länge varit en stad med fruktansvärt mycket talang. En aldrig sinande källa. Fantastisk musikstad.

Varför tror du det är så?

– Kanske en…tillåtande attityd. Man lutar sig kanske inte så mycket mot Stockholm i sitt skapande utan mer mot New York, London, Manchester.. Det skulle ju vara jätteintressant att ta del av en sådan undersökning men..det där tunga proggarvet finns ju någonstans kvar. Kanske finns en anda här att man hjälps åt också. Inte lika mycket prestige, utan en ömsesidig respekt. Man behöver inte pinka revir i samma utsträckning som i Stockholm kanske.
– Jag brukar säga det att Göteborg och Malmö är de som står för talangen, medan Stockholm står för attityden. Jag bodde i Malmö innan och Göteborg och Malmö har det gemensamt att det finns ingen ängslighet. Stockholmsscenen är ju väldigt ängslig men också rätt kaxig.
– Och den kaxigheten skulle man kanske ibland vilja önska lite mer av i Göteborg. Lite mer självförtroende och att sticka ut hakan lite mer.
– Men idag..du behöver ju inte något stort skivbolagskontor. Det finns ju andra sätt att slå sig fram på.

Det känns ju som den där strida strömmen då alla skulle till Stockholm har vänt åter.

– Nej det behövs ju inte längre. Det är väl om du som artist behöver jättestor hjälp av media. Då är det klart, då är det ju fördel att bo i Stockholm. Så är det bara.

Ta en akt som…nu kanske det inte riktigt är min musikstil eller så, men Kapten Röd..

– Ja Kapten Röd är ju ett sånt alldeles lysande exempel. Han behöver liksom inga helsidor i kvällstidningar eller så

Och tar ändå rätt duktiga gager ändå?

– Ja…och håller jättehög klass live och så.

Kommer det några stora överraskningar på Lisebergs konsertfront framöver tror du…?

– Det finns två band vi inte har släppt än. Så du får avvakta lite med det svaret, haha. Det kan vara riktiga ögonbrynshöjare men det beror ju på vad man har för referenser. Du får vänta och se!

Några timmar senare efter vi tagit adjö och Per skyndat vidare över gruset in till scenbygget vi stora, släpps två för-akter till Bob hund, dagen innan Håkan Hellström alltså: Dolores Haze & Maria Andersson. Inte helt otippat kanske då de samtliga ligger i Woah Dads! stall.

Även Norska Honningbarna dyker upp 9 augusti. Jag tror det kommer mera.

”If you are willing to something that might not work, you’re closer to being an artist”

2015-09-15 av

Blogg9

BLOGGHallådär
Regnet verkligen vräker ned över Surte idag. Det var knappt så att jag ville dra opp persiennerna imorse när jag vaknade och hörde hur det smattrade mot rutan. Å andra sidan var det rätt mysigt. Gjorde världens fulaste frukost (knäckebröd med ägg och kaviar + 1 kopp kaffe), men kompenserade fulheten med massor av värmeljus omkring mig. Plötsligt var det nästan instagramvänligt. Laaaajk på det. Tackaaaarrr.

Blogg10

Igår var det desto finare väder. Solen lyste över Göteborg, men det kändes i luften att det var mer höst än sommar.
Jag åkte in till stan för att möta upp några radiokollegor från Radio 88 utanför Rondo.

Blogg

Jag träffade Annika och Stefan utanför lokalen, sedan gick vi gemensamt in på Rondo och blev hänvisade till den här lilla foajen på övervåningen. Jag har varit på Rondo en gång tidigare, då intervjuade jag Stefan Odelberg inför hans ”En talk talk show” som har premiär nu i höst. Fantastisk trevlig kille, by the way.

Blogg11

Där uppe var det uppduktat till max med färska frukter, fikabröd, kaffe och massor av annat gott. Himla flott!
Stefan och Annika skulle intervjua Orup för Radio 88 och jag följde med som fotograf. Han är aktuell med sin krogshow Viva La Pop som har premiär nu till helgen på Rondo. I väntan på honom studerade vi de gamla fotografierna på väggarn med kända profiler som besökt Göteborg under främst 50- och 60-talet. Verkligen jättefina bilder!

Blogg1

Sedan så lunkade han in, en liten trött Orup som varit igång sedan tidigt samma morgon och gjort intervjuer på löpande band. Här visar Stefan upp pressreleasen för Orups andra album som släpptes 1989.

Blogg6

Efter intervjun haffade jag honom för ett snabbt litet porträtt. Jag ville inte hålla kvar honom för länge då jag såg att han var väldigt trött och hade fler intervjuer på gång. Allt som allt kanske jag tog fem-sex bilder på honom inom loppet av en minut eller något.
Kanske blir fler tillfällen i framtiden. Vi får seee…

Blogg12

Jag sa hej då till Annika och Stefan och promenerade sedan vidare upp mot avenyn.

Blogg13

Plötsligt hade hösten övergått till sommar. Svettades halvt ihjäl när jag opp till Poseidon som stod och götta sig i solens sken. Gjorde några små inköp när jag ändå var på shoppinggatorna, såsom nya blockljus (det är bara september och jag har redan förbrukat mina tjockisljus jag köpte för inte alltför längesen), ett par strumpbyxor och så.

Blogg15

När jag kom hem var jag jättehungrig och trött i fötterna efter att ha promenerat upp och ned, fram och tillbaka i stan. Jag åt det här, en kycklinggryta med pasta.
Och, ja – alltså den klicken med grekisk youghurt, det finns en förklaring. För om sanningen ska fram så var det en matlåda som blev väldigt misslyckad. Jag skulle bjuda på mat när min vän från Kanada samt en annan kompis från Surte var på besök för några veckor sedan. Jag är ganska feg när det kommer till att salta när jag lagar mat. Den här gången tänkte jag dock ”Nä nu jädrar ska det faen smaka något!” och slängde på massa salt.
Alltså, massa salt.

Blev änna konstig stämning runt matbordet. Kanadensare, de har typ ingen salt ALLS i sin mat. Jesper, min surte-polare är saltoman så det skriker om det så för honom var det perfekt, men för min del så…nej, inte fullt så OK. Usch.
Så, den där youghurtklicken var för att balansera sältan i maten. Inte för att det var särskilt snyggt eller så.
Lite fint var det väl ändå, med basilikan. Ehe, heh.
En annan parantes: dryckunderlägget snodde jag med från Jerntorgets Brygghus 2013. Minns den kvällen som igåååår…
Resten av eftermiddagen satt jag på mitt kontor och jobbade med bröllopsbilder.

Nu ska jag ta tag i massa företags-göra igen. Jag har upptäckt massor av småfel i min pappershantering som jag måste lösa absolut snarast. Usch, får så ont i magen av sånt.
Men, försöker se det som att det är bra ÄVEN när det går dåligt. Att det liksom är mening att det ska gå dåligt ibland, för man måste lära sig av sina misstag och bli ännu bättre. Oj så klyschigt, men oj så jädra fakking true det ÄR.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Vierge Moderne: Beatrice Eli & Silvana Imam in concert

2015-06-25 av ozelot

viergeSilvana Imam och Beatrice Eli var två av fjolårets absolut starkaste nykomligar. Att se dem på scen tillsammans skulle kunna vara något av en ren urkraft som förbrukar allt syre. Ofta har fokuserats i media på att de även är ett par vilket naturligtvis kan ses som ett slags statement nog så viktigt, men det är inte så att de nu bildar ett band utan snarare att de skapar en gemensam akt utifrån Edith Södergrans verk Vierge Moderne som tar avstånd från just genusidentitet.
I denna musikaliska akt låter de varandras specifika musor samsas i ett helt nytt sammanhang.

Vierge Moderne på Liseberg

Live: Beatrice Eli & Silvana Imam
Torsdag 25 juni kl 20

Men inte nog med det: Den officiella Efterfesten kommer vara på Nefertiti – förmodligen en betydligt blötare och svettigare uppgörelse. Sannolikheten är ganska stor att vi får se Silvana & Beatrice köra några låtar även där.

DJ’s
Stora Golvet:
JULIA PUGSI
XAPPA

Utomhusgolvet:

HEIDI NESSET
CASANDRA CASITA PÅDRAG

Nefertiti
Torsdag 22-03
Biljetter: 130 kr
(Finns lite förköp kvar på Nefertiti.se)

”We don’t need your fucking bombs and your fucking tanks. All the weapons we need is a fucking electric guitar!” Patti Smith @ Liseberg, 30 juli

2014-07-31 av

Bild8Webb Bild2
Bild3Webb
Bild5Webb
Bild1WebbBild6Webb
Bild4webb Bild7Webb

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Dessa män med sina återföreningskonserter: På scen Kai-Martin & Stick

2014-07-16 av ozelot

kaiMartin484Lisebergs festivalscen bokar även artister så där lite i skymundan av storheter som Lotta Engberg, Jannez och Bengt-Henningz. Vad är förresten historien med dansband och bokstaven Z? Hursomhelst: Kai-Martin & Stick har väl aldrig varit det där one-hit-wonder bandet framför allt kanske för att de aldrig haft någon – utan har väl snarare hankat sig fram på en flamboyant sångare med mer attityd än…låtskatt.
Addera lite känt folk med kontakter i bekantskapskretsen.
Det är i alla fall lite av intrycket efter återföreningskonserten på Pustervik 2013.

Till GP svarar huvudpersonen själv idag:

Vilken är din bästa Kai Martin & Stick-låt?

– Jag kan inte välja ut någon speciell, eftersom det finns alldeles för många. Det är som att ha en favorit bland sina barn, går bara inte. Den låt som gav oss mest inkomster och var populärast var i alla fall Man ska vara som ett vilddjur i år.

Musiken låter väl lite som ett proto-Lustans Lakejer fast mindre syntar. Jag gillade Lustans mer, och då var jag ändå hårdrockare.

Inkomsterna var tydligen ganska betydande i alla fall då det väl begav sig, ty Kai-Martin & Stick lär enligt annalerna har tackat nej till ett gig på Stora Scenen för att pröjset var för dåligt – 2500 kr.
En summa som bör ha varit ganska betydande med den tidens penningvärde runt 1980 e. Kr.
Vad ersättningen är ikväll på intimare Taubescenen framgår inte riktigt, men jämväl att bandmedlemmarna har blivit några år äldre, gjort några hack extra i livremmen och kanske inte är lika kräsna nuförtiden??

På scen står de i alla fall, efter 28 års (nåja) hyfsad tystnad. Även ett nytt album som inte går att undanhålla världen längre är på gång.

Lisebergs Taubescen
Live: Kai-Martin & Stick

Onsdag 16 juli kl 19
Pris: 2500 kcal

Liseberg igorerar jämställdhetsfrågan

2014-02-27 av ozelot
Foto: Liseberg

Foto: Liseberg

Igår skrev nonstop en artikel om Lisebergs planerade konsertprogram inför säsongen 2014. Av sju bokade akter på Lisebergs Stora Scen var mansdominansen total, och samma nedslående läsning gällde Lisebergshallens program. Vi fick tips, och valde att reagera.
Nyligen publicerades ett mycket uppmärksammat upprop signerat av 157 kvinnliga artister, fördelningar män/kvinnor i styrelser blir hett löpsedelstoff och Rättviseförmedlingen får stort gehör för sina frågeställningar.
Så man kan knappast säga att vår lilla notis låg helt fel i tiden.

Jag har egentligen full förståelse för att ett program kan ha övervikt åt det ena eller andra hållet så här tidigt på säsongen. Sverige är ju faktiskt begåvat med mängder av kvinnliga artister som är kommersiella, håller hög klass och tilltalar en bred publik, och som dessutom sällan dyker upp fulla på spelningar.
Så jag vände mig därför till Lisebergs informationschef för att förhöra mig om hur de tänkte.

Egentligen var jag tämligen säker på att Liseberg skulle ge ett liknande standardsvar – om än korrekt – som Gröna Lund gjorde på Rättviseförmedlingens öppna fråga: att det kommer att falla på plats längre fram, tack för att ni uppmärksammar oss etc.
Det finns dock alltid en idé i att uppmärksamma saker redan på ett tidigt stadium, det ingår väl också i publicistens uppdrag att även plocka upp lite vinklade frågeställningar om de har relevans.
Det tycker jag att den här frågan hade.

[Tillägg med förtydligande: Särskilt om man begrundar förra årets program..
]

Jag fick svar från Liseberg idag.

Hej Marcus!
Nej, vi har ingen kommentar.
Med vänlig hälsning
Julia


Julia Vasilis, informationschef
Telefon dagtid: 031-733 04 07
julia.vasilis@liseberg.se

Jag kan alltså inte annat än dra slutsatsen att Liseberg anser att detta är en ickefråga, alternativt har en intern policy att inte svara på frågor från media.
Eller så anser kanske inte att den här oansenliga nätpublikationen är något att ta på allvar, hade det varit GP eller någon annan större publikation hade det nog varit annat ljud i skällan.

Men då vill jag upplysa Julia Vasilis att saker och ting kan ta skruv även när det börjar på oansenliga nätpublikationer.
Som senast i fallet med stripporna på Clarion Post som uppmärksammades först på Göteborg nonstop, här och här.
Det utlöste ett veritabelt mediadrev där hotellchefen fick löpa gatlopp, och anmälningar till tillståndsmyndigheter följde.
Den berörda klubben är idag ett begrepp som folk hånskrattar åt.

Nu tror jag kanske inte det blir så den här gången.
Men man kan ju säga att mitt förtroende för Lisebergs förmåga att hantera en verklig kris sjönk betänkligt.

Bara män i Lisebergs konsertprogram

2014-02-26 av ozelot

IFWT_snoop_dogg2Nog för att det bara är mars snart och långt kvar till spikat program, men Lisebergs musikbokningar lär verkligen inte glädja organisationer som Rättviseförmedlingen eller Jämställd Festival. För faktum är att de kvinnliga artisterna lyser med sin frånvaro på samtliga Lisebergs scener – Stora Scen och Lisebergshallen – och då bryr vi oss inte om att räkna med dansbandsplattformen Polketten.

Stora Scen är än så länge sju programpunkter bokade. Dessa är Timbuktu, Dregen, Flogging Molly, Bunny Wailer, Snoop Dogg och Hammerfall som mig veterligen bara inkluderar en enda kvinna i standardsättningen – det är violinisten/sångerskan Bridget Regan i Floggy Molly. Temakvällen House på på Liseberg fredag 6 juni har dock valt att vara extra tydliga.
Bland programpunkter som Albin Myers (S), Daladubz (S), Don Palm (S), Lunde Bros (S) och Nari & Milani (ITA) sticker nämligen en punkt ut nästan överpedagogiskt: Female DJ Revolution (S).

Inte heller Lisebergshallens utbud lär glädja vänner av rimlig könsfördelning på musikscenen. Här blir det MMA Gala, Bo Kaspers, The Foo och The Hollies. Det mest feminina vi kan hitta är Yohio och det är ju en medveten akt.
På Rondo kommer under hösten dock Jill Johnson så håll ut. Hon verkar riktigt cool.

En liten kul detalj på familjevänliga Liseberg som fick moralpanik när Olle Ljungström tog ett felsteg är att Bunny Wailer suttit 14 månader i fängelse för narkotikainnehav och är en ivrig förespråkare för legalisering, folkkära Timbuktu filmats snortande kokain på en toalett och nog gärna tar ett bloss, Snoop Dogg enligt egen utsago röker minst 80 jointar om dagen, skryter om att vara en äkta pimp och dessutom regisserat en kommersiell porrfilm.
Är detta en medveten profilering från Lisebergs sida eller ett olycksfall i arbetet?
Eller skall det tolkas som det bara är ett första utkast, och att det färdiga kalendariet kommer att se helt annorlunda ut?


Vi söker Liseberg för en kommentar.

Uppföljning: Liseberg ”svarar”

Ööh Patrik, Where Art Thou? – Om Timo Räisänen, Micke Rickfors till Uri Geller på sex sekunder.

2013-09-13 av

patrikTimo Räisänen står på scen ikväll på Liseberg. Men jag vet en som t.om får sitta på scen – han heter Patrik Herrström och är trummis bakom Timo och ett otal andra konstellationer. Jag hittade ett halvår gammalt klipp på min Iphone och det kom väl till pass. Om Timo, Micke Rickfors till Uri Geller på sex sekunder.

Vilken artist som du spelat med rör sig tuffast på scen?
– Jag har spelat med Micke Rickfors ett par gånger. Han rörde sig inte så mycket, men bara synen av hans stora ryggtavla och skinnjacka med fransar (vingar?) framför mig var jävligt coolt. Och så sjöng han som en gud också. Annars tycker jag att Jessie i C.Aarmé rör sig överlägset tuffast på scen.

VEM/VILKA är roligast att trumma till då? (Jag inbillar mig att allt inte är lika utmanande..)
– Roligast att trumma till? Svårt. Timo är svårslagen eftersom vi spelat så länge ihop. Jag kan läsa hans nästa tanke bara i hans kroppsspråk. Det är kul.
Me And My Army är också jävligt kul. Så otroligt bra låtar och Andreas är en ruskigt dynamisk person. OCH sångare. Och producent. Och trummis. Och geni. Lite svårslaget på det sättet.

Händer det nåt med MAMA för övrigt? Kändes ju lite som det skulle hända nåt där ett tag..?

– Angående MAMA så tror jag bara att det är tillfälligheter som gör att det inte händer något precis nu. Dreas har ny platta på g. Joel flyttade till Mordor (Sthlm), Niels, John och jag lirar med Timo just nu. Vi är som rök i publikens händer. Men rätt som det är.

Du verkar känna alla i hela Sverige kan man tycka, om man t.ex stått en kvart med dig på Vipområdet på Way Out West.
Nämn en person du inte känner ur världshistorien som du tror att du skulle bli kompis med direkt?

– Jag tror att jag skulle blivit ruskigt bra kompis med Chris Farley. Helt min stil.

Helt din stil? Han är väl stendöd?

– Hmm, kanske inte riktigt då då…Farley dog i slutet av 90-talet tror jag. Partymix à la Belushi dvs koks, horse, booze och mat. Fruktansvärt synd på en sådan talang.

Tack då. Är det okej om jag använder det här nån gång?

– Du skall få ett bonussvar: Den jag INTE SKULLE bli kompis med: Jag tror inte att jag skulle bli så bra kompis med Uri Geller. Han verkar vara helt dum i huvet. Böja skedar? Jävla blåsare.
När jag dör, vill jag brännas och att min aska skall blåsas i ögonen på Uri Geller.

//Ozelot

NAS + Syster Sol & Svenska Akademin på Liseberg

2013-05-31 av ozelot

Nas-IllmaticDen enes bröd, den andres nöd. När Siesta! fick sin eviga vila startade genast huggsexan om artisterna som då – de får oftast ut sitt gage via försäkringar och förskott ändå – kunde bokas med förmånliga villkor av andra. Lisebergskaninen var snabbt framme och lade vantarna på hip-hop ikonen NAS och kompletterade med två svenska reggea- och hiphopakterna Syster Sol och Svenska Akademin. Det kan bli första Lisebergsbesöket för många i år.


1830 Syster Sol GIG
1945 Svenska Akademien GIG
2115 NAS GIG

Jag hatar fortfarande Bob Hund – och står för det

2011-06-12 av Goteborg Nonstop

Att röra sig i indiepopland under nittiotalet och inte älska Bob Hund var som att svära i kyrkan. Oavsett vilket läger inom denna spirande rörelse man sade sig tillhöra, shoegazeintrovert eller Cardigansfluffig, så var det alltid, Alltid, rätt att älska Bob Hund. Och ohyggligt fel att inte göra det.

Jag hatade Bob Hund. Intensivt och helt oförklarligt.

Jag hatade allt från den klämkäcka lustigheterna till den där jävla hunden som rökte pipa. Den som alla hade på minst en t-shirt.
Jag har kategoriskt undvikit att se dem live, även då våra vägar korsats på samma festival.
Jag lämnade en gång en i övrigt trevlig krogrunda för att mina vänner inte kunde låta bli att sjunga La la la lilla molntuss. Och gick hem.

Jag pratade häromdagen med en bekant som säkert har sett en miljon konserter. Under säkert hundra års tid och han lovsjöng detta jävla skånska band i alla möjliga tonarter. Jag kunde inte låta bli. Jag kände den där gamla nittiotalskänslan välla fram inom mig och klippte av:
– Jag hatar dem. Jag verkligen hatar dem!
Han tittade konstigt på mig. Det var som fan, liksom. Det såg ut som han aldrig hade hört någon yttra den frasen i samma mening som Bob, the georgeous, Hund.

Så, medan flera av mina storheter från nittiotalet kämpar med att hålla sig flytande med samma skräniga gitarrslingor och tusen gånger sämre melodier, eller har lämnat popen helt för svårt introvert elektronisk musik med storhetsvansinne, så fortsätter alltså de förbannade skåningarna att hålla kvar sin entusiastiska publik.
Det är obergipligt!

Imorgon spelar Bob Hund på Liseberg.
Jag skall inte gå dit.

Bob Hund @ Liseberg
Stora scenen
måndag den 13 juni kl. 20.00

Liseberg söker ny underhållningschef: Och lite insiderskvaller

2011-01-13 av ozelot

Nu är det klart att Curt-Eric Holmquist lämnar uppdraget som Lisebergs nöjeschef. 1:a april gör han sin sista arbetsdag, och sökandet efter en ersättare har redan börjat. Mitt första minne av Curt-Eric – eller ”Curtrik” som han då kallades – är dock inte från honom i egenskap av hans långa karriär som kapellmästare hos Hagge Geigert osv utan något helt annat.

Curtrik var en ganska butter farbror med torrknastrig humor som inte var helt uppenbar för ett barn även om jag fick en glimt av att den fanns där. Han var vän till familjen på något oklart sätt och vi var ibland på skidsemester och bodde i hytte i Norge.
Efter en strapatsrik dag i skidbackarna skulle det varvas ner i stugan, och en brasa skulle tändas. Jag fick uppdraget att hitta något lättantändligt, och alla vrår gicks i genom i jakt på tidningar men man fick se upp så de inte innehöll korsord ty dessa var fridlysta.

Så gjorde jag i alla fall ett fynd och sken upp: I ett hörn stod några tjocka frigolitskivor – och de torde väl vara brännbara? Svar jakande, och jag måttade en karatespark mot några av dem så att de gick i bitar.
Ett vrål från köket av det samlade föräldraskapet. Och sedan ett dovt kluckande från Curtrik som övergick till ett gapskratt. Det visade sig att jag i ett enda slag tillintetgjort sällskapets hela arsenal av kylväskor.
Det tyckte han var vansinnigt roligt.

Det är min inside på Curt-Eric Holmquist, som nu alltså slutar efter en lång karriär. Mellan 60 och 70 personer har sökt tjänsten som utannonserades i november.

Kan man se fram emot en uppfräschning av Lisebergs humorkoncept nu kanske?

Sista helgen med kaninerna

2010-10-08 av Goteborg Nonstop

Har du, som jag, ett dig närstående barn (nödvändigtvis inte biologiskt) som spänner ögonen i dig och säger indignerat: ”Jag har inte varit på Liseberg en enda gång i år, å det suuuger!”. Då är det hög tid nu.

I helgen har Liseberg öppet för sista helgen. Och jag tänker att man för en gångs skull kanske faktiskt kan få åka så mycket man vill på sitt åkband. Det säger de ju, i sin reklam, att man alltid kan.
Men inte fan funkar det när SKF tydligen råkar ha nån slags rabatterad familjedag när man i god tro går dit en helg i september, falskt förvissad om att märkliga tyska och danska semesterfirare skall ha börjat jobba igen…

Ta chansen i helgen, för sen stänger dom. Eller vänta i drygt hela två månader. 12 november öppnar dom igen för julsäsongen. Men då är det inte lika många grejer att åka. Och kom ihåg att det då kommer att vara ännu kallare än nu.
Fy fan.

Kim Wilde + Fibes oh fibes: Efterfest på Kontiki

2010-06-23 av ozelot

Kl 20 ikväll spelar Kim Wilde tillsammans med Fibes oh fibes på Liseberg. En i raden av besynnerliga samarbeten. Vem minns t.ex inte bröderna Gibb och Carola?
Man funderar ju lite på vem som har legat med vem för att få ihop just den här konstellationen.

Officiell för och efterfest är i alla fall på Kontiki. Skivbolagen Wonderland och Adore har inlett samarbete för kvällen och vi får se lite olika bandkonstellationer bakom skivspelarna.

Läs mer här

Adore + Wonderland records
Inofficiell Kim Wilde efterfest @ Kontiki
Onsdag 23 juni
17:00 – 01:00
Gratis inträde

Daniel Gilbert på Liseberg

2010-06-22 av ozelot

Någon gång tidigt nittiotal fanns det ett nytt konstigt band varav en del av medlemmarna brukade hänga i mina bekantskapskretsar. Rätt vad det var skulle de ha en spelning, och eftersom jag råkade ha en Macintosh och var lite intresserad av ”design” frågade sångaren om jag inte kunde göra en poster till dem. Jag sade ja, med en liten invändning mot bandnamnet: De kallade sig Broder Daniel och jag frågade om de inte kunde heta Broder Jakob istället. Mer inarbetat liksom.

Daniel var Daniel Gilbert, och han vill nog inte höra talas om Broder Daniel i dag. Han står på egna ben. Förhoppningsvis någorlunda rakt.
Sommarens enda konsert i Göteborg.

Taubescenen Liseberg
Tisdag den 22 juni 2010
19:00 – 20:00

Foto: Emma Svensson för Rockfoto

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-06-21

Christian Krigge Dyresjö, basisten i DEN STORA VILAN som lämnade vår välsignade stad GÖTEBORG, för att flytta till Hagfors kommun, har spelat in en soloskiva som släpps ut till allmänheten idag, midsommarafton. Dyresjö spelade in skivan på porta i en biograf I Hagfors. Han skriver såhär om plattan: ”Musiken är…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-06-23

Jag såg ett lik gå förbi utanför jag menar Vad är det med folk? Mac Gängers välde upplöstes och vi tvekade länge på hur vi skulle göra Lillstöveln Öberg ville få världen att långsamt räcka över en tugga dieselbuss André Pops lyssnar försiktigt på Sham 69 och startade i smyg…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-06-23

Det var Pride på Bältespännarparken. Aron Promnitz som vi har skrivit om innan skulle uppträda, redan kl 18. Många trodde att det var kl.20. Alla vi kompisar, extraföräldrar och extraföräldrar kom dit klockan 17 förväntansfulla. Stefan Westin som är extrapappa åt Aron och låtskrivare till en av mina låtar, och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...