Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Dunderklubben: Ny brunchklubb för barn och vuxna

2015-01-29 av ozelot

dunderSöndag den 1:e mars är det premiär för Dunderklubben – ett klubbkoncept för både barn och vuxna. Brunch, disco med barnvänliga dj, livemusik och lite olika grejer som kan dyka upp. Huvudlinjen är att barn och vuxna skall kunna trivas i ett avslappnad miljö – i detta fallet Avenyfamiljens Kulturarena på Tredje Långgatan.
Ungarna stojar, dansar och träffar nya kompisar – föräldrar och närmast sörjande softar och får vara vuxna helt enkelt.
Ni fattar.

Inbjudna artister – en hemlis såklart – kommer få ganska fria händer att tolka sina egna favoriter ur den samlade men lite förbisedda skatten med ”barnlåtar”. Maten, som hämtas ut ur en speciell lucka, är anpassad för såväl stora som små händer och finns även i vegoutförande.
Vi kan avslöja att den smått genialiska konstruktionen ”korv” går som en röd linje hela vägen från köket till tallrik.
Självklart går det fint att få en pilsner också, för den som önskar.

– Dunderklubben ska bli en arena där alla kan mötas och ha kul med musik. En plats där barnen kan stoja, dansa och träffa nya kompisar, och där även föräldrarna kan ha kul och umgås. Alla ska vara välkomna: barn, föräldrar och vänner hälsar Sonja Berggren och Klara Grape – som tillsammans med Avenyfamiljens Sebastian Kapocs står bakom idén.

Dunderklubben har öppet en söndag i månaden mellan 12-17
Klara datum hittills är 1 februari, 1 mars och 12 april.
På premiärsöndagen är Queen Mama aka Lee Graneri samt Yolo Ighe dj:s.
Pris inklusive brunch: Vuxna 160 kronor och barn 80 kronor.

Avenykrögarna på helspänn efter Långgatan-boom: Försöker locka publiken tillbaka till Mordor

2014-11-19 av ozelot

andraavenyn_26191191_121894769ESS Hotell är en stor aktör i Göteborgs krogvärld. Kanske har de glidit lite under radarn i media då alla var upptagna med att titta på vad Stureplansgruppen inte gjorde samt vad Avenyfamiljen faktiskt gjorde ändå. Ty faktum är att ESS har affärsintressen i såväl Peacock, trevliga tjejklubben Port du Soleil, Barken Viking (!), Tranquilo och linnehipstrarnas nya favorit-Sibyllahak: Barabicu.

Nu har Ess Hotell stuckit upp sitt prövande finger i ytterligare en fuktig omgivning och känt av varthän det barkar:
Ingen vill vara på Avenyn längre.
App app app! resonerar då ESS Hotell, då går ju våra avenykrogar dåligt!
Resultat: ESS Hotell köper Brasserie Lipp, The Rose & Crown och nattklubben Glow.
Undrar om Welcom…nä det var inget..

Men herregud. Micke-Lips, Rose & Dunbar och Glowstick..
Dit kanske mina föräldrar skulle gå, nu när de gått i allmänpension. Efter besöket på Evas Paley.

Ägarna utlovar en ”spännande satsning” på Avenyn, som alltså skall ta upp konkurrensen om krogpubliken med Andra Långgatan, den senares finare kusiner i omnejden samt andra barn på bygden.

Det handlar om mycket pengar, erkänner VD Jonas Stenberg till GP.
– Det är mycket pengar. Men verksamheterna har kanske Göteborgs bästa läge (Sic!). Vi vill ha göteborgarna tillbaka till Avenyn, konstaterar han vidare.

Ett resonemang jag har en viss förståelse för: Avenyyyn är ju numer Göteborgs svar på Ullared, där pizzaracers (BMW M3 serien, typ) varvar ikapp med studentlass och motoriserade kundvagnar (Lexus) vid stoppljuset utanför svarttaxistationen.

Lycka till (skrock skrock)!
Vi andra vet ju att Göteborg inte är Tylösand och att Marstrand snart sjunker i havet som ett Atlantis för framtidens hobbydykare.
Men det lär finnas fler företagsgrupper kring Avenyn som nervöst tittar i plånboken och räknar mynt, strax innan stängningsdags.
De är de som kommer i taxi till Oakleys och tre Brooklyn Lagers senare frågar vilket håll strippklubbarna ligger.

Tacos & Tequila och vietnamesiskt kompletterar Tredje Långfamiljen

2014-10-29 av ozelot

Igår öppnade Tacos & Tequila på Auktionsverkets innergård – som egentligen är två gårdar sammanlänkat av lika sprillans nya Kafé magasinet – i det som blir Avenyfamiljens stora mat- och nöjessatsning på Tredje Långgatan. Jag tittade in för ett smakprov och kunde snart konstatera att utblicken är minst sagt internationell.

På gården finns nämligen göteborgarnas nya älsklingsfenomen – en food truck som serverar vietnamesiskt snabbkäk.
Foodtrucken heter Banh mi, som egentligen är en sorts baguette – Vietnam är ju en gammal fransk koloni – som fyllts med asiatiskt innehåll.
Till denna en kall nudelsallad med kryddigt krisp. Gott.

IMG_0175

Jag intalar mig att jag vill ha lite extra asiatisk hot sauce på min banh mi, och jag ser mig om efter något törstsläckande.
Kl 12 och presslunch är närmast frukost för mig, ett kungarike för en Cola eller åtminstone ett glas vatten!

IMG_0180
GT letar efter bästa vinkeln.

Jag anar att det blir mer mat vad det lider, och avstår lockelsen att förse mig av mer av street fooden.
Och mycket riktigt slussas vi in i Tacos & tequilas lokaler för en sittande lunch.
En servitris frågar mig vad jag vill dricka, och jag tvekar lite: Skall man beställa ur menyn som lagts fram eller kommer det en färdig som dukas upp efter hand?
Så beslutsam känner jag mig inte just nu, och jag är glad när första brickan smårätter kommer in helt automatiskt.

Drycken då? Jag bestämmer mig för att bubbelvattnet på bordet duger fint, men sedan hela grannssällskapet från Hela Stan/Djungeltrumman beställer in öl så tar jag mitt förnuft till fånga och beställer Tuborg jag också.
Vatten från Mexiko rekommenderas inte att drickas ej smaksatt juh.

IMG_0182

Första appetizern är lämpligt nog nachos med guacamole och grönsaker som är fint tärnade. Grovjobbet får man göra själv med gaffeln tills det passar ens eget tycke och smak.

IMG_0187

Efter följer quesadilla med svamp och chilli, samt en fräsch ceviche på torsk, rädisa och koriander.
Vad är det i den rätten? är den stående frågan.

Tacos på långkok med irländskt lamm, manchegoost, creme på vitlök är ett svar.
Tacos på torsk är ett annat, mer korthugget. Ty visst nappar det även torsk i baja California denna dag.

IMG_0190

Ölen sitter bra till dessa ibland kryddstarka anrättningar, och många ser sig om efter toaletten.
De visar sig finnas en våning upp via en smal skranglig spiraltrappa.
Nu är det inga problem, men hur skall det gå när kvälls- och helgpubliken kommer, stärkta av färgglada mexardrinkar och Corona?
Trappan tål knappast mötande trafik.
Nåväl, knappast mitt problem.

IMG_0199
Utsikten från ”toalettvåningen” och ner över restaurangen.

Det är varmt och inbjudande här, hit skulle jag gärna gå om än för att bara dricka några öl, för att beställa in lite smårätter som är ett minst sagt prisvärt val i jämförelse med den rike kusinen på Magasinsgatan.
Och skulle det vara fullt finns ju redan Made in China och Taverna Averna inom samma hus.
Klockrent val för en dejt ”som inte får bli för stel”, ta en drink ”med tjejerna” innan nattklubben eller för att bara vara någon annanstans än på Andra Långgatan, Barabicu eller Kino.

IMG_0194

Även om jag är lite tveksam till valet av hygienvård: På toaletterna finns inga handfat utan det skall lösas utanför via ett stort keramikkar och en rostig droppande kran..
Pappershanddukarna sitter i sin tur fastmonterade på väggen utanför toaletterna, men inga papperskorgar?
Det kommer nog inte se fräscht ut efter ett avslutat kvällspass, och många matgäster kommer nog undvika vasktunnan.
Sådant kan sluta illa med fingerfood-koncept och allt..
Nåja, en lösning är säkert på väg.

Vi är nu proppmätta, och försöker äta upp efterrätten på churro och smält citronglass så samvetsgrannt vi bara kan.
Själv är jag mest sugen på kaffe, och lämnar nog bordet först av alla för att korsa gården i tre kliv.
På Kafé Magasinet är jag än så länge ganska ensam i en väldigt spatiös lokal med tydlig Berlin-prägel.

IMG_0203

Jag är lite svag för denna avskalade estetik med så högt i tak att man vågar ta djupa andetag.
Hit kommer jag nog glida in själv med en nypressad Le Monde för att läsa i lugn och ro tillsammans med en Americano och ett enklare bakverk från egna bageriet. Med den distinktionen att jag knappt skulle förstå ett enda ord ur tidningen.

Ett väggfast tidningsställ med aktuella internationella tidskrifter och dagstidningar kanske ändå vore något för inredarna här, för att pigga upp med lite färg och kosmopolitisk flärd ändå?
Nu när man ändå dammsugit stans dödsbon i jakt på färgglada bokryggar?

Vi får se. Resten av sällskapet ansluter snart och diskussionen kommer att handla om helt andra saker. Om bland annat dataspel, medias kris och tysk porr

Först ut i Avenyfamiljens tredje lång-satsning: Taverna Averna

2014-10-08 av ozelot

IMG_0029-2Att Avenyfamiljen mobiliserar stort i Auktionsverkets gamla lokaler på Tredje Långgatan har vi vetat ett bra tag nu. Det blir ett fullfjädrat nöjespalats med ett flertal restauranger i olika plan, café, bageri och vinbar samt en tidstypisk liten trädgårdsodling på taket till den 4000 kvm stora byggnaden. Eller skall vi säga byggnaderna – ty den äldre av de två som ligger i fil är från 1894 medan den nyare…är betydligt nyare.

Det har fejats ordentligt kan vi lova. De gamla rörstammarna har berett rörmokarna visst huvudbry ty att slänga in restauranger hur som helst i gamla kulturbyggnader låter sig inte med en klackspark, givet dagens krav på ventilation, fettavskiljare och hygien.
Som en första etapp öppnar idag Taverna Averna – en italiensk restaurang som med sina höga valv, förkärlek för bevarande ursprungsdetaljer upplandat med i mitt tycke lite råbarkad 80-tals kitsch för tankarna till New York.

Restaurangen, som också är den största av de som komma skall, består av tre rum i fil: Ett stort med en generöst tilltagen bardisk som är det första man konfronteras med när man kliver in, flankerat av två intimare som är avsedd för framför allt matgäster gissar vi. Även om det naturligtvis går alldeles utmärkt att inta en tallrik kallskuret ståendes till Peronin eller Proseccon om man så vill.

IMG_0034-2

Som de förhärdade snyltare vi är på Göteborg nonstop-redaktionen snek vi oss naturligtvis in på pressvisningen redan under tisdag kväll – vi sa att vi kom från GT:s kulturredaktion vilket märkligt nog inte utlöste någon misstänksamhet.
Tvärtom får vi raskt ett glas Prosecco i handen och när det är slut och man tittar bort en sekund finner man att någon varit där och fyllt på det. Fantastisk grej! och vi gillar redan stället.

Vi är där ganska tidigt som kanske syns på bilden, men i vimlet som snart tilltar i styrka observeras i rask följd profiler från GP:s Två Dagar men även GP:s Hela Stan. Sedan en och annan som jag känner igen men inte vågat hälsa på.

IMG_0042-2

Gamla pelare är pietetsfullt bevarade, likaså lister och golv som kunnat räddas på ett värdigt sätt efter att tunga flyglar och antika möbler släpats fram och tillbaka över det under generationer.
En gammal drinkvagn har räddats ur gömmorna. Bra val, tycker vi och tittar lystet på innehållet.
Det är Avenyfamiljens egna designgrupp som valt inredning får vi veta.

IMG_0038-2

Vi konverserar världsvant med varandra och kikar lite i menyn som aviserar tydligt italiensk profil med antipasti, primi och secondo och allt det där.
Priserna är helt klart beskedliga – som det skall vara med hemvävt italienskt kök, och för den som vill göra det enkelt för sig går det att beställa Pizza på apenninskt vis (glöm ananas och curry).
Vi lockas att slå oss ner till bords i ett avsides rum där det skall vankas avsmakningsmeny.

IMG_0031

Det är lite lustigt med människor i ett rum vars väggar i huvudsak domineras av tavlor. Antingen flyter allt liksom ihop som en enda fond eller så ställer man sig och närstuderar var och en under det att man signalerar intensiv tankeverksamhet.
Man behöver i alla fall inte känna sig socialt obekväm om man kommer ensam – man har lite att titta på i alla fall medan man tömmer mingelglaset och ser upptagen ut.

IMG_0033-2

Här står vår hovmästare, kock eller kanske sommelier? Vi vet inte riktigt men han är väldigt trevlig.
Av ren fördomsfullhet har vi utgått från att kökschefen är italiensk, ett antagande som visar sig vara felaktigt.
Kökschefen är dansk.

Kulturskymning! undslipper sig någon.
Hur skall detta sluta?
Däremot finns det två riktiga italienare i köket försäkrar vår fryntlige bekantskap när han inser stundens allvar, och vi pustar ut en smula.
Själv har han anor från Italien, hans farfar (eller morfar) bodde i Sorrento och där äter man nötter istället för bröd till antipastin.

Antipastin kommer in. Här kommer lite matbilder av varierande kvalitet. Det är ju i alla fall press-avsmakning.

tomato

Först ut är skivade tomater av varierande kulör samt en rejäl klick krämig buffelost. Tomater ju allmänt gott, men vi hade nog velat ha en liten extra kyss balsamico och olivolja, och kanske lite svartpeppar?
Varför finns ingen korg med tockent åtminstone på varje bord, så att gästen själv kan finkalibrera efter eget tycke och smak?

IMG_0048Vitello Tonnato – skivat kalvkött med tonfisksås och majonnäs. Den föll undertecknad i smaken, liksom en tallrik med blandade charkuterier där prosciutton och fänkålssalamin stack ut lite extra. Tallriken toppades med inlagd kronärtskocka och jättekapris.

IMG_0050

Men vi undrar nog fortfarande varför vi inte serveras lite bröd till? Särskilt som Bläckfiskcarpaccion som kommer in sist och serveras med gremulata och parmesancreme är ganska rinnig: Men dessutom så fruktansvärt god att man vill suga upp varje tillstymmelse till spad. Ett lätt pudrande med rostade brödsmulor ovanpå ger fin textur och extra finish.
Vissa saker är goda men ser lite läskiga ut på bild varför ni får ta det utan bevis.

Man får ju alltid ta en sk press/vip avsmakning dagen innan premiären med en nypa salt. Så därför skall man inte lägga för stor vikt vid just saltet som inte finns eller om vissa saker till en början kan te sig en smula valhänta.
Ibland är menyerna fortfarande på experimentstadiet och det är inte ens säkert att de hamnar på den slutliga tryckta menyn.
I det här fallet har så gott som alla rätter sin fasta position på just menyn och är dessutom italienska klassiker som det inte får misslyckas med.
Det gör det inte heller, men detaljer som att vi tänks hålla oss till en enda liten assiett genom hela sittningen – där vissa rätter med fördel kan samsas medan andra – mer såsiga och distinkta i sin smak – inte gör det.
Det är fullt möjligt att man gör så i Italien men vi är i Sverige och förväntar oss att få nya tallrikar mellan sillen och det småvarma.

När vi då till sist får in Spaghetti Vongole (Linguini med hjärtmusslor, vitt vin, vitlök och chili mm) blir detta satt på sin spets. Vongolen är jättegod och fatet som vi delar på tre tar snabbt slut – varpå fatet påpassligt forslas ut av vaken serveringspersonal. Nu uppstår bara problemet ”var skall vi göra av musselskalen” nu när nästa pastarätt kommer?
Som dessutom är köttbaserad och har helt annat smakregister?
Detaljer, detaljer. Det kommer säkert lösa sig, det här är en smygpremiär och man får ta det för vad det är.
Men som den världsvane kosmopolit och lebeman jag är så beställer jag helt sonika in nya assietter.

IMG_0055

Sista Primi Piattin består av Pasta Salsiccia med salvia, smör och pecorinoost. Den är god, men jag hade nog velat ha lite mer sting i och sträcker mig efter den imaginära pepparkvarnen och vevar åttor i luften. Någon vid ett annat bord fattar vinken och nickar inkännande.
Bläckfiskcarpassion och Vongolen är klart bäst hittills, vi bryr oss inte om att räkna med skivade charkuterier som det är omöjligt att misslyckas med.

Hela tiden får vi in nytt vin. Vi väljer rött från början och får sedan hålla oss till det vilket går utmärkt. Men jag hade gärna velat smaka på det vita också, undrar om det också var gott?
Vår flaska hade i alla fall massa bär och blommor på etiketten, välj gärna det om ni går hit.

Avslutningsvis får vi en rätt som vi i efterhand inte lyckas lokalisera på någon meny, men efter noggrann rekonstruktion kan vi att konstatera att den bestod av en slags ovanligt blöt risotto (det skulle nog vara så) med saffranssås, parmesancreme och hyvlad pumpa. Den här bilden ger sannerligen ingen rättvisa åt smaken för rätten var nämligen riktigt god.
Men lite svårt att sleva upp ur skålen med bara en gaffel, kyparn?
Har köket något emot den briljanta uppfinningen ”sked”?
Ytterligare en minidetalj: Det är inte gnäll, sånt sunt förnuft skall liksom sitta i ryggmärgen hos servisen tycker jag.

Efterhand har det baravdelningen fyllts av en ny publik som mer är av karaktären ”vip” och branschfolk.
En dj spelar skivor och det blir lite mer klubbstuk än under vår stillsamma avsmaknings-sittning.
Det känns lite som om den delen kan kvitta för vår del just nu, vi är mätta och belåtna och längtar nog mer efter en sunkbar för att låta intrycken sjunka in efter detta veritabla smakfyrverkeri.
Men jag tvivlar inte ett ögonblick på att detta kan bli ett populärt hak och mötesplats för den lite mer uppklädda publiken a la Barabicu och numer insomnade Stearin.
Att sedan Avenyfamiljen står bakom ger ju dessutom säkert lite extra dragningskraft. Det behövs något också för den publiken som ända in i september förgäves spanade in på Saluhallen Briggens innergård utan att ha fatta att Villan i Stan bara var en sommarförälskelse.

På torsdag 9 oktober öppnar Made in China vägg i vägg.

Plus:

– Läget, ambitionen, omsorgen.
– Luftig men ändå ombonad atmosfär, lite kitschigt NY-Style.
– Personalen är trevlig och chosefri
– Bra priser, mat som folk känner till utan onödiga krusiduller

Minus:

– Förlåt, men jag tycker nog inte riktigt konsten håller någon högre nivå, känns som sådant som en homestylare skulle smälla upp. Men jag vet inte heller om tanken är att publiken skall uppfatta det som konst eller utsmyckning?
– Smådetaljer i dukningen och serveringen (salt & pepparkar, extra assietter mm)

IMG_0046-2

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-02-20

Det är lite svårt nu att hinna rapportera om GBGs nöjesliv. Har fullt upp med att bränna cd-skivor, svara på Primadonnans sms, spela in platta med poeten Stefan Falck, beställa SINGING BOWLS från Indien till min son, man blir behagligt hög av vibbarna, göra fullmåneritualer med sonen och assistenterna och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-02-17

Är du tuppentupp monkfillio dusan bläs tonic? Alice Cooper – Billion Dollar Babys grön orm hämta livsbejakelsen i det enkla Råmandet från Odyssén är tempellik I´m a true rebel, people Franz Liszt var en pruttgubbe Raine Maria Rilke är högtravande skit Mozart är småborgerligt trams och James Joyce var en…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-02-15

Ta en kaffe kockolatte! En tsk neskaffe i en mugg Häll varmt vatten upp till halva muggen Värm en halv mugg kokosmjölk Har ni ingen liten visp går det bra att hälla i en varm flaska och SHAKE IT BABY Med eller utan sötningsmedel Sluttamp Häll fort den varma vispade…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...