Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Tre fredagar på HAK: Amanda Werne & Albatross

2015-04-10 av ozelot

albatrossAmanda Werne och Albatross tar över taktpinnen på vuxenhänget HAK under tre fredagar framöver. Gästartister som Emrik Larsson, Ian Person och Maria Grahn från Nationalteatern ansluter i tur och ordning till musikvarietén där nästan vad som helst kan hända.
En av Göteborgs bästa lobbys (trevligare än Posthotellet) gör HAK till ett tacksamt ställe att bara glida in på för en drink efter jobbet och innan den där taxifärden vidare ut i nattlivet.

ALBATROSS med följande gäster:

10/4 Emrik Larsson (Stonefunkers)
17/4 Ian Person (The Soundtrack Of Our Lives (TSOOL))
24/4Maria Grahn (Nationalteatern)

Dj Gonzo med den musikaliska mixen som passar Din cocktail perfekt.

En Fredag på HAK
@ Scandic Europa
18.00-02.00
Resident dj: Gonzo
Live: 22.30

FRITT INTRÄDE!

Mattias Hellberg om ett veck i pannan, att spela skivor i en garderob och kommande skivsläppet

2014-10-15 av

Det är en kall eftermiddag i oktober som jag träffar musikern Mattias HellbergCafé Blå Huset vid Konstepidemin.
Jag skulle vilja skriva att Mattias är en göteborgsprofil, eftersom han ständigt är aktuell med antingen sitt soloprojekt eller samarbeten med andra göteborgsrelaterade band. Men det är han ju inte. Han är ju en värmlänning från Karlstad med den snällaste dialekten en människa han ha.
Vi skippar profil-snacket.
Vi säger bara Mattias.

Som sagt; ständigt aktuell – för är det inte egna soloprojekt så är det samarbeten med andra band och artister. Det är inte direkt små namn heller. Sveriges absolut största artister som Håkan Hellström, The Soundtrack of Our Lives, Nationalteatern, Hellacopters, Totta Näslund, Stefan Stundström och många fler. Listan kan göras lång.
Och idag släpps hans senaste album In Egolectric Harmony.

Trots det, alla dessa stora samarbeten och turnéer i hela Sverige, så finns det en osäkerhet hos Mattias. En grubblare som tänker alldeles för mycket emellanåt. Eller som Håkan Hellström sa till honom en dag i replokalen:
”Det där lilla vecket du har där, just där, i pannan – vi måste få bort det.”

Under en nästan två timmar lång intervju pratade Mattias och jag mer om just osäkerhet, grubblaren inom honom, flytten till Norge och kärleken, att spisa plattor i en garderob och kommande albumet Egolectric Harmony som precis har släppts. Det är dags att lära känna Mattias. Inte Mattias & The…
Det handlar om Mattias.

webbmattias

Det är mycket som händer just nu för Mattias. Mötet på förmiddagen hade dragit ut på tiden och han stapplar in på caféet där vi bestämt tid för möte några minuter efter 14:00. Efter att ha skakat hand och fått köpt sig en kopp cappuchino sätter han sig tillrätta på stolen framför mig. Jag frågar honom hur han mår och han berättar lite kort om gårdagens återträff med ett par gamla vänner (”så…blev det… lite vin och så….”) – men också att det är mycket att göra just nu i samband med skivsläppet;
The Egolectric Harmony.
– Men det är bra att det är mycket att göra! Det mår jag bättre av att göra. Man har ju alltid saker att göra, men nu blir det mer påtagligt när man ska släppa en skiva.

Varför flyttar du till Norge?
– Min tjej kommer därifrån. Det blir lättare att för mig att flytta på mig än för henne, i och med att jag reser redan så mycket i mitt jobb. Nu är det så att när jag kommer hem till mig efter en turné så kommer jag ju hem men ändå inte, för att jag vet att ska till henne, och sånt där. Man har ingen gemensam bas. Känns inte som man landar riktigt. Det blir ostabilt.
– Jag känner mig ganska hemma i Oslo. Jag har ett bra socialt nätverk där, vilket är skönt. Jag är inte sådär tuff så att skulle kunna flytta till..tja, New York eller något liknande. Felet är att jag tänker att saker ska varar svårare och jobbigare än vad de egentligen är…

Du har ju samarbetat med så sjukt många andra band och artister…
– Jo, det har ju blivit det. Det är nästan lite för många.
Känns det så?
– Näej! Jag gillar ju det! Jag gillar ju att få spela med andra, det ger mig väldigt mycket – och det är nog bra för att utvecklas och få träffa folk och få lite ”inputs” från olika människor.
– Jag är ju liksom ingen utpräglad låtskrivare. Tyvärr. Det är en del av min karaktär som saknas. Jag har inte en såndär ”Nu jävlar ska jag skriva”-go inom mig. Jag hade det när jag spelade in andra albumet (Out of the Frying Pan, Into the Woods, 2008), då gick jag till replokalen och bestämde att jag verkligen skulle göra en skiva. Jag var där från 10:00 till 18:00 varje dag, tio dagar i sträck och verkligen skrev. Det funkade så jag borde verkligen prova det igen.

Namnlöst-3

Vad hände med din klubb Moozy Moozy på Pustervik? 
– Jag var liksom ”färdig” där. När man stod och spelade skivor, typ i garderoben bland alla vinterjackor om vintrarna och svor över att det var trångt så var det inte så roligt – men det var en charm i just det också. Men, näe. Jag slutade för det var inte lika roligt längre.
– Sist jag var DJ var i vintras, när vi var ute och turnerade med Håkan Hellström. Jag och Finn, som spelar percussion i bandet,  fick äran att vara DJ’s och spela på några klubbar under turnén. Det var ju kul!
Åh! Vad roligt!
– Ja. Fast…det var ju typ bara vi i bandet som dansade… eh, hehe.    

Det är tio år sedan du släppte din första egna soloplatta. Den är ju ny, men ändå inte… för du gör lite cover på dig själv skulle man kunna säga, dina egna låtar i ny tappning. 
– Första tanken var att jag hållit på länge och har släppt fyra plattor i mitt namn, men… samtidigt slog det mig att jag liksom inte byggt upp någon egen publik. Nu vill jag sammanfatta och förhoppningsvis ta ett steg vidare, och för första gången göra min alldeles egna soloturné. Nu är det bara jag och en elgitarr, inga andra.
– Jag har ju skapat det där lite själv; redan på första skivan kallade jag mig ”Mattias Hellberg & The Healing Hand”, nästa ”Mattias Hellberg & The White Moose” och på senaste plattan Gurimolla så blev det ”Mattias Hellberg & The Fur Heads”.
Varför det?
– Jag vet inte. Nu känner jag i efterhand att…det  var ingé bra idé. Det är jag själv som strulat till det där, har inte…hittat min egna publik. Jag gömmer mig på något konstigt sätt, så att jag inte ska stå för allt själv…eller, ja, det är någon fånig grej. Någon jävla feghet. Vill inte bära allt själv…
Är det jobbigt att sitta såhär, göra intervjuer och prata om dina egna grejer?
– Nej! Jag menar, nu babblar jag ju som aldrig förr känner jag. Det här är kanske någon form av terapi och kanske bara är bra att prata om sådana där saker som jag irriterar mig på hos mig själv. Så NU i fortsättningen ska jag skippa de där bandnamnen. Nu är det Mattias Hellberg – bara. Jag vet inte vad jag vill göra nästa gång. Kanske blir synthprogrammerat?

Är det för att du…tänker för mycket på vad andra ska tycka och tänka om din musik? 
– Ja tyvärr så…eller njaoe, alltså… klart man vill att folk ska gilla musiken så att man har någon chans att få komma ut och spela för folk, sälja skivor och lite t-shirts så att man får ihop pengar till hyra och mat och sånt där. Givetvis önskar jag det. Att man ska skriva åtminstone några låtar som är öppna att möta en större publik.
– Jag är nog en grubblare. Tror jag. Eller, det vet jag att jag är. Jag har svår att säga vad jag tycker. Oftast är det väl bra att säga vad man tycker och bolla det med andra, men det är jag tyvärr dålig på.
Är det inte sånt du skulle ta upp i dina låtar då?
– Det finns väl vissa mönster i mina låtar om just det. Det är feghet tror jag. Lite tveksamhet.  Jag är rädd att göra saker värre, tror att man ska förvärra något, såra någon eller att det jag säger på något sätt ska vändas mot mig själv. Jag vet ju att jag kan hamna i grubbleri, men det är ju trist att man har en sådan aura. Eller att det sitter där som ett dumt lås som hindrar mig i mitt skapande och det jag gör.

Hur känns den här kommande turnén då, att åka ut utan band?
– Det ska bli spännande. Ja, spännande är ordet. Jag ska åka tåg under hela turnén. Och det är just på tåg som jag har lättare att skriva låtar på. Inte buss, båt, flyg eller annat – just tåg är det något speciellt med.

Det är något speciellt med Mattias också. En värmlänning som säger ”En mycket god vän…” på Karlstadmål liksom, önskar att man kunde tatuera in det någonstans (med dialekten i det då, förstås, på något sätt…).

Ikväll, den 15 oktober (samma dag som albumet släpps, hurra!)
gör Mattias Hellberg ett ”Instore”-gig på Bengans och bjuder på ett smakprov på kommande skivan.
Bengans, Stigbergstorget klockan 17:00. 

Lyssna på senaste albumet här!

Se Mattias Hellberg live på Oceanen!
När: 25 oktober.
Pris: 120:-
Hur: Biljetterna hittar du här!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine Larsson.

 

”Om du letar efter röka när du är i Göteborg…” Eldkvarn & Nationalteatern @ Trädgårn

2014-06-30 av

I skrivande stund ligger jag hemma på den orangea soffan divansoffan i vardagsrummet och tittar på någon repris av Project Runway från 2007 (jag har sett det här avsnittet tre gånger förr och kan nästan hela programmet utantill med ansiktsuttryck, citat, omdömen och bla bla bla…). Jag får ligga såhär idag för jag är sjuk. Näsan rinner, halsen svider, huvudvärk och sist, men inte minst – ”the happy period” is on.

Men! Det gör ingenting. För jag har haft en fantastiskt fin helg och jag tänkte fortsätta på gårdagens inlägg och visa bilder från fredagens konsert på Trädgårn’ med Nationalteatern och Eldkvarn.

N10

Det hade regnat och åskat hela förmiddagen. Kände mig därför lite sådär halvtaggad på att åka in till Göteborg och gå på utomhuskonsert. Samtidigt så fanns det någon inre feeling om att det faktiskt SKULLE bli bra väder.
Det var bara att ta på sig regndressen och åka in.

Först tog jag en sväng till radion för att möta upp min radiokollega Annika som jag skulle gå på konserten tillsammans med. Hjälpte henne med att redigera och spela in lite sommarprogram för Radio 88,
sedan åkte vi gemensamt in till stan och satte upp lite posters om årets sommarpratare i våran kanal.
Ronny Svensson, Anders Tengner, Ulf Dohlsten, Sissela Kyle, Peter Iwers…ja, det är bara några som hänger hos oss den kommande månaden.
kolla in här vilka som är sommarpratare på Radio 88 här!

N11 

Det regnade en aning när vi kom in till stan, men bara en liten stund efter att vi hade äntrat Trädgårn sprack himlen upp och solen lyste ned på oss. Det var fint!
Här är Annika föresten. Hon sänder Morgonprogrammet på fredagar i radion. Har själv för övrigt oerhört radioabstinens nu då jag inte sänt på…jättelänge. Valde att ta ett break i mars-april, men planerar så smått att göra comeback i augusti. Vi får se hur det blir!

N4

Snart så började det fyllas på med publik framme vid scenen. Det var en väldigt blandad folkmassa på Trädgårn. Intervjuade två pojkar som var 16 och 19 år och som stod allra längst fram och väntade på Nationalteatern redan en timme innan första bandet skulle gå på scenen. Starkt.
Så, åldern var…från Calle på 16 år till Agda 65+. Typ så.

N5

Eldkvarn var första bandet ut och ganska så direkt blev det allsång i publiken till samtliga låtar. Ska jag vara helt ärlig så är jag ingé större fan av Eldkvarn. Jag har hört hitsen; Pojkar, Kärlekens Tunga, För fulla för kärlekens skull, En liten kyss av dig och sånt där – men det är inte några låtar som jag fastnat för.
Sorry Marcus Birro och Co.

N6

Det gjorde inget att jag inte kunde sjunga med i alla låtar eller klappa händerna i rätt takt varje gång
– det var kul att se Eldkvarn ändå. Men jag blev besviken att Plura inte tog notis utav grabben bakom mig.
”Plura! Din mage! Visa din fina mage!”.
Plura visade ingen mage.

N3

Träffade några gamla vänner från gymnasietiden framme vid scenen; Johan och Kevin. Vi träffas sisådär…en gång per år, typ.
Första gången jag ”träffade” dem var när jag var pressfotograf under Göteborgs Kulturkalas 2010.
Det var nog…första eller andra gången jag fick stå i fotodiket någonsin tror jag och jag fotograferade band och artister som Timo Räisänen, Hardcore Superstar och…Carola!
Johan och Kevin stod längst fram under Hardcore’s spelning. Jag vände mig om och tog några publikbilder som sedan publicerades i Alingsås Tidning och ungdomsidorna Attention’s ”Så var sommaren 2010”-special. Blev lite smått chockad när jag fick syn på Johan och Kevin i skolan efter sommarlovet igen.

N7

Adrian Modiggård har synts i både The Voice och Pluras Kök på Tv4. Han är son till Eldkvarns trummis Werner Modiggård och turnerar numera runt i landet tillsammans med farsan och bandet.
Han vann JoJomen-priset för kvällens snyggaste frill. Det vet han inte om, men det räcker med att jag skriver det här. 

N12

Tror denna bruden tyckte detsamma om Adrian. Efter deras spelning sprang hon fram till honom.
”Herregud hej! Jag har lyssnat på er sedan jag var sååå liten! Tycker så mycket om er!” sa hon och sänkte handen ner mot marken och mätte 30 centimeter.
”Åh, det var ju roligt – men jag har inte inte varit med så länge…” sa Adrian vänligt.
”Näej men…det gör ju inget! Du är ju du!”
Sött.

N14

Nationalteatern körde ingång 21:20 och Ulf Dageby breakdansade in på scenen.
Heh, nej – det gjorde han INTE. För det mesta stod Ulf och såg ganska uttråkad ut, även om jag tror att han inte var det. Åtminstone så hoppas jag inte att han var det. Då och då skrattade han till.
Tredje låten presenterade han lungt och stilla.
”Nu ska vi spela en låt…en gammal låt…”
”JA! DEN! DEN ÄR BRA! FANTASTISK!” ropade jag.
Uffe skrattade.
”Ja, precis som jag…”.

N13 

Mattias Hellberg tog över som sångare i gruppen efter Totta Näslunds död 2005. I övrig består bandet numera av Ulf Dageby, Nikke Ström, Håkan Nyberg och Håkan Svensson.

N1

”Bäng bäng – full rulle! Ja, jag blev slagen både gul och blå…”

N19

Kolla Kolla, Spisa, Bängen trålar, Ut i kylan, Ingelas sång, Barn av vår tid, Jack Ripper, Vi fortsätter spela rock’n roll men vi håller på å dö, Speedy Gonzales… åjnewåjne – så mycket bra!
Till skillnad från Eldkvarns spelning så sjöng jag med i stort sett varenda låt (det kanske ha bidragit till den här halsondan jag sitter med här och nu idag…).

N16

Matilda var en ny röst (i alla fall för mig) som dök upp på scenen och tog sig an Hanna från Arlöv, Hon flytta ut till Bergsjön, Ge mig mitt liv nu mfl. Fantastiskt duktig var hon (även om hon ser en aning sammanbiten ut på just denna bild…).

En rolig anekdot är att en av Nationalteaterns före detta medlemmar, Anki Rahlskog, var dramalärare på Alströmergymnasiet i Alingsås när jag gick där. Tror jag hade henne som vikarie i Retorik en gång också. Skoj skoj!

N18

”Men bara om min älskade väntar…”-tändare i natten-myz.

N15

Nikke Ström var ju schnögg som alltid med sin cigg i mungipan och dreads i skägget.
Fin man.

N17

Tack ska ni ha, det gjorde ni bra!
Och tackar Annika på radion som bjöd med mig på detta spektakel.
Tjoflöjt!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

”Efter maten hade vi blockflöjtskonsert och lyssnade på Super Mario-låtar…”

2014-06-29 av

De senaste dagarna har varit fullspäckade med både konserter, resor, middagar, grillning, möten, häng, öl, vin och kramar.
Är så glad att jag har så många fina människor i min omgivning som gör mig så jädrans glad. Tack för det!

När jag skriver det här är det lördageftermiddag. Jag är snorig och har ont i halsen efter gårdagens dans och allsång till både Prince, Abba och Nationalteatern samt rollen som quizmaster på festen med Radio 88-gänget. Men mer om det får ni läsa längre ner i inlägget.

2

Jag tog studenten 2011. Det är inte så många som jag fortfarande har kontakten med i från min gamla klass. Inte det att det inte var en bra klass, tvärtom – jag trivdes kanonbra i min mediaklass på Alströmergymnasiet i Alingsås. Trots det har man inte bevarat kontakten med någon…
förutom en. Kristian.
Han som trodde att jag var ”en blond bitch som bara satt i ett hörn och var sur och bara lyssnade på Mustasch hela dagarna”. Det var åtminstone det han sa när vi pratade om vad vi hade för tankar om varandra första gången vi träffades på media. Jag trodde han var en tråkig EMO-kid som bara gick runt och gömde sig bakom sin pottlugg hela dagarna
– men ju mer vi lärde känna varandra, och då vi båda ofta satt kvar efter skolan och jobbade med bilder i datasalen så började vi hänga mer och mer. Det var för övrigt han som introducerade mig för sushi. Tack för det.

3

Här är han! Djupt koncentrerad på att lägga ut kaprisen på den vegetariska pizzan han bjöd på när jag hälsade på honom i Borås i onsdags. Imorgon måndag flyttar han ihop med sin brutta till en göörstor och fin lägenhet i samma stad. Skoj skoj!

4

Vi är väldigt olika, Kristian och jag. Sjukt olika om man ska vara ärlig, trots det så känns han lite som en bror för mig. Och det är ju fint.
I väntan på de andra två gästerna, Nils (som jag kallar Nisse) och Christian (även kallad ”CO”) drack vi öl, förberedde maten och lyssnade på electroswingjazz, typ. Kan vara den (nästan) bästa musiken just nu. Låter såhär. 

5

Jag tyckte att Kristian skulle vattna sina blommor lite.
”Äh, de gör inget om de dör!”
Hopp…

Ungefär här kom Nisse och en haltande CO med lindat knä innanför dörren. Stackars pojk.
Vi åt utav pizzan och grejat ihop varpå CO tog min kamera och fotograferade Nisses håriga mansbröst och överexponerade barskåp. Känner att det inte är så relevant att publicera här så vi skippar hans bilder (f’låt CO…).

6

Efter maten hade vi blockflöjtskonsert i vardagsrummet och lyssnade på Super Mario-låtar från Nintendo 64-tiden.

7

När klockan hade blivit runt 22:00 och blockflöjtskonserten var slut bestämde vi oss för att gå ut en sväng. Vi gick mot Vattentornet, något place i Borås som tydligen ska vara THE häng-place.

8

Ta-daah!

9

Bröderna brothers, grabbarna grus, Olsen Brothers and so on.

10

”Öh, hörrni – vi har fått sällskap!”
Massor av kaniner (harar? Nä, de hade för korta bakben för det! Tror jag?) sprang omkring där uppe vid vattentornet. Tror jag räknade till fyra stycken som hoppade runt, runt. Knappt att de var rädda för oss när vi kom gående och ville (läs: jag ville) gosa med dem.

11

Borås by night. Inte så väldans lajbans just på den här gatan kanske. Om inte annat så var det ju bara en skéten onsdag och semstern för de allra flesta skulle först komma igång på fredagen. Någon tjej var ute och promenerade med sin hund men mycket mer än så var det inte. Nisse, Kristan, CO och jag satte oss på stenmuren och pratade en stund innan var och en bestämde sig för att gå hem till sig, förutom jag då som hade bokat en soffa hos Casa la Kristian.

13

Nästa morgon vaknade jag av att Kristian höll på att greja i köket,
eller…det var i alla fall så det lät. I själva verket var det hans grannar som höll på att borra som f*n.
”Så har de hållt på i flera veckor nu…” suckade Krille surt när jag påpekade borrandet.
Vi åt frukost, sedan begav vi oss ut på stan för att kolla i lite affärer. Bland annat en tygaffär.

15

Jag är ju ingé vidare på att sy, däremot älskar jag att titta och känna på tyger, knappar, mönster och liknande för att få inspiration till olika projekt. Kristian ska börja sy när han får sin farsas gamla symaskin i samband med flytten. Halvt på skoj, halvt på allvar sa jag att vi skulle slå ihop oss – att jag designade alla mönster och så fick han sy.
Bra deal tyckte jag.

14

När klockan blev 12:00 tog jag bussen från Borås vidare till Alingsås. Där fick jag vänta ännu en timme på ytterligare en buss som skulle ta mig vidare mot Sollebrunn då jag skulle jobba mellan 16:00 och 21:00 i byn.
I väntan på bussen tog jag en tur på stan för att hitta något på sommar-rean som jag kunde ha på mig på lördagens grillfest med gänget från Radio 88.

17

Jobb, en konsert (som jag tänkte att vi tar i ett separat inlägg!)
– och sedan var det dags för ännu mer festligheter! Som en väldigt försenad invigning utav den nyrenoverade studion och en fin start på sommaren hade Kent Ryberg (programledare för Hat Trick, fredagar klockan 18:00 – 19:00 på fredagar i Radio 88) bjudit in samtliga programledare på den lilla radiostationen i Sävedalen på grillfest.
Jag kom dit lite tidigare för att hjälpa Kent med förberedelserna. När klockan var 17:00 började de första gästerna trillade in.
Claes Magnusson (bilden ovan, programledare för Just in Time på tisdagar klockan 14:00 – 16:00) var grillmaster.

24

Anders Hilmersson (Lyftande Musik, torsdagar 14:00 – 15:00) och Annika Janson (Morgon med…, fredagar klockan 07:00 – 10:00) pratade radios framtid på trappen i väntan på att grillspetten skulle bli klara.

20

När det blev dags för mat var Stefan Garyd (Out of Time, fredagar klockan 13:00 – 15:00 och Morgon med…, tisdagar klockan 07:00 – 10:00) snabb på att bita till.

22

”Jag har hört att du är fotograf?” sa en utav mina radiokollegors flickvän som satt mitt emot mig under middagen.
”Jojomen, det stämmer bra det!” svarade jag. Om hon hade sett den här matbilden hade hon väl trott att jag skojat på henne. Det ser mest ut som att jag åt tzatziki under kvällen. Kent klatcha på en rejäl klick på min tallrik, men gott var det och efteråt stod min mage åt alla håll och kanter, men den dansade jag bort senare på kvällen.

16

Kvällens värd Kent och gullegos Johanna Bergstedt (som tyvärr inte sänder något program hos oss längre, men hon är bra ändå) poserade i köket under ”fylla på vinglasen”-pauserna.

18

De som ville kunde se fotboll på storbildsskärm inne i vardagsrummet. Efter matchen var det dags för mig att köra igång ett musikquiz med samtliga gäster i samma rum.
Tänk er själva den här enorma pressen; 16 programledare från Radio 88 (musiknördarnas nördkanal number one) skulle nu mötas i the golden music battle, slaget om vem som verkligen hade mest koll på den gamla musiken.
Jag körde igång ett intro och så snabbt som möjligt skulle man hojta sitt namn och svara rätt på band/artist och låt för att kamma hem två poäng. Enkla regler, men faen vad roligt det är – speciellt med ett sånt här fantastiskt gäng som är så jädrans PÅ och ivrig och blir extremt förbannade om de inte kan eller får hjärnsläpp.
Lätt det absolut roligaste quizet jag anordnat någonsin. Faen vad jag älskar mina radiokollegor.

19

Första priset blev champange. Även om det inte var Kent som vann så fick han uppgiften att korka upp den ute på ballkongen. Ungefär här (bilden ovan) inser han att ”Hoppsan! Jag har ju lite grannar nedanför mig också…”) varpå bubblet bubblade över och ner på grannens ballong. Som tur var satt ju inga där.

Och ungefär här lämnar jag kameran ensam på ett bord någonstans och börjar istället att dansa frenetiskt till Rolling Stones, Prince, Joe Cocker, Tina Turner, Stevie Wonder, Michael Jackson, Al Wilson och all den där klassiska Radio 88-musiken.
Det är så jädrans mycket fred och kärlek i det här gänget och jag älskar dem allihopa. Vi är så fruktansvärt olika, men pratar ändå samma språk och har så himla kul när vi träffas. Ålder eller kön spelar ingen som helst roll, allt är så enkelt och självklart.
En enda stor familj. JAPP.

När klockan slog 00:00 somnade jag på soffan hos Kent. Mina andra kollegor petade och fotograferade mig med sina digitalkameror och mobiltelefoner, men jag bah låg där som en klubbad säl.
Dagen efter blev jag hånad för att jag däckade så tidigt…

I nästa inlägg tänkte jag visa lite bilder från den konserten jag var på i fredags – Nationalteatern och Eldkvarn.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

 

Nationalteatern till Sticky Fingers

2011-12-01 av

En kväll står jag i bar på Järntorget med omnejd och pratar med en profil i rött skägg och långt hår trots att han är runt sextio. Skön snubbe, de flesta vet vem jag talar om. Nån ung kille kommer fram och gastar: du ser ut som någon som spelat i..typ Nationalteatern! Den sköna snubben vänder sig bara om, säger bara lugnt, ja jag har ju spelat med Nationalteatern i trettio år..

Nationalteatern är nostalgi för de flesta, och fredag 20 januari gör de en återföreningsspelning på Sticky Fingers Top Floor. Albumet Rövarkungens ö framförs i sin helhet och antalet platser är begränsade.

Så här säger Ulf Dageby om skivan:
”Jag och Totta och Nikke var trötta på teater. Vi ville spela musik, bara. Jag var trött på att vara skådis, det krävde så mycket felriktad kraft, kanske var jag en bra skådis ibland, i Nationalteaterns barnpjäser kanske, men jag fick lägga in mej på nervhem efteråt, på grund av den felriktade kraften. Kraften måste riktas om: jag ville spela elgitarr, helt enkelt, vara med i ett band, som spelade låtar. Jag ville tillbaka till min hemmaplan, som musiker, och som låtskrivare.

Vi ringde Snöret (Lars Eric Brossner) och Håkan Nyberg. Men starten på det teaterlösa samhället måste vara en skiva, med originalsånger som aldrig hade varit med i en pjäs.
Den skivan är Rövarkungens Ö.”

Nationalteaterns Rockorkester
Sticky Fingers Top Floor
Fredag 20 Januari // Tid: ca. 20:00
Pris: 250 Kr Ålder: 20 år

Biljetter här

// Ozelot

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...