Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Poeten Nina Ahlzén , djupt saknad

2018-04-10 av Chawki

Antipoeten, som hon kallade sig – NINA AHLZÉN – har lämnat jordelivet.
Det är svårt att ta in och oerhört ledsamt att behöva meddela våra läsare.

Vi var på pressvisning tillsammans häromveckan och såg filmen om GRACE JONES på Capitol
vi var båda berörda.
– Jag är kär, sa Nina, hon är den vackraste kvinna jag har sett.

Nina skrev sedan i höstas för Göteborg Nonstop – poesi, film och konsertrecensioner
på sitt ocensurerade, sårbara, modiga sätt och med sin otroliga språkkänsla.
Från första stund möttes vi i snack om den svartaste sorgen och djupaste längtan med rakhet och skratt.
Hon var som en syster den korta tid jag hade gåvan att känna henne.

Jag låg och tänkte på henne intensivt härom natten och fick till mig orden
DEN SOM SÖKER SKA FINNA
jag tror att det är Nina som har funnit den soliga plats hon letat efter

Nedan dikten som Nina la ut i söndags förra veckan, hennes sista text på GBG NONSTOP

VÅR/JAG HAR INGET OCH DET HAR DU OCKSÅ

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad.
Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten.
Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas,
besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna.

Det som var, sperman längs låren, regnet mot pannan, katterna, ugnen.
Dina dova smärthänder, brännande läppar. Ännu innan efteråt. En ensam delfin på ankeln likt ett kastmärke.
Hennes namn var inget du la på minnet. Det saknade tyngd.

Du borde slicka allt jag kommer med. Du borde dra denna våta fölunge över isåkrarna,
rensa hennes slemmiga mule och lägga henne hårt mot bröstet.

Vår/jag har inget och det har du också

2018-04-01 av Nina


Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten.
Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas,
besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna.

Det som var, sperman längs låren, regnet mot pannan, katterna, ugnen.
Dina dova smärthänder, brännande läppar. Ännu innan efteråt. En ensam delfin på ankeln likt ett kastmärke. Hennes namn var inget du la på minnet. Det saknade tyngd.

Du borde slicka allt jag kommer med. Du borde dra denna våta fölunge över isåkrarna, rensa hennes slemmiga mule och lägga henne hårt mot bröstet.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.