Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Dåden och dödens år 2016

2016-06-03 av ozelot

freddiebred

Freddie Wadling
är död, och jag vet inte hela historian. De sista åren kunde man se honom ibland, på någon svartklubb, nån alternativkulturell begivenhet sittande med en käpp, omgiven av vänner assistenter eller vad de nu var. Som en pulserade hudsäck av livets ackumulerade ohälsosamhet, men alltid med ett leende.
Ibland ville jag knäppa av en bild, där sitter han! Freddie Wadling!!
Men det kändes inte rätt, tog ner linsen. Lite skamset. Usch varför tänkte jag ens tanken?

En massa olycka, ett hus som brann, inställda konserter. Konstiga rubriker i flödet.
Vem fan är Pernilla Wahlgren liksom? Nån jag ville knulla när jag var 14 och sett Ormens väg på hälleberget? Och snart skulle du vara med i Så mycket bättre – även om jag hade unnat dig fliset så är jag nog ändå rätt glad att jag slapp det spektaklet.

Men ingenting förvånade en. Egentligen inte heller att du nu tar din överjordiska stämma – som den en gång var och som du byggde ditt fort i människobröst kring – och nu vaggar cirrusmolnen till sömns.

Jag kände dig inte, du hade aldrig vetat vem jag är eller vad jag heter ens. Du hade nog inte ens hittat Facebook, din livskamrat skötte den biten.
Men Ibland skriver sig göteborgshistoria av sig själv. Som när jag och en kompis nästlade oss med till en hemmafest hos Freddie. Vi hade varit på hans favoritkineshak Tai Shanghai i Haga.

Någon verkar ha trott att vi var coola för att vi hade skivpåsar från Pet Sounds, då det fortfarande låg i en liten butik vid…Drottninggatan nära kanalen? Förmodligen med någon Mission eller My Bloody Valentine-platta i och det var backstagepasset.
AA och lilla a på slutet.
Det kan ha varit 1988 eller 89, vi gick på Schillerska, och Wadling var VÄLDIGT tuff.
Hanna har naturligtvis en historia om Freddie, hon känner alla gamla ess, men jag hade röda byxor och klara kreddproblem med mitt busskort till Hovås och M till Utby.
Men ändå VI fick följa med som två små pojködlor i vardande till hans efterfest.

Han hade massa konstiga sydamerikanska dödsmasker på väggarna och böcker om svartkonst och Aleister Crowley. I ett hörn stod en tjock-TV och flimrade och på den visades Eraserhead med en tidig David Lynch. Fruktansvärt stökigt och överbelamrat överallt, men vi var tokimpade så klart.

Vi hade ingen sprit. Wadling hade massor. I alla fall en enorm damejan med maskrosvin som någon satt upp på bordet, men som vi inte vågade dricka ur för att de stora skulle se.
Men sedan gick de stora ut i köket, de skulle kanske knarka, och jag och min kompis passade på.
Jag tror att vi sänkte en halv liter på trettio sekunder.

Sedan vågade vi i alla fall prata. Lite, tror till och med att Annika von Hausswolff var där och man fick lite finkulturell ståfräs diskret i fickan.

175921-860x484

Göteborg står för talangen, medan Stockholm står för attityden: Vi intervjuar Lisebergs bokningschef Per Alexandersson

2016-05-24 av ozelot

Per-Alexandersson-stående-460x650Jag har stämt möte med Per Alexandersson som tillträdde som nöjeschef på Liseberg våren 2011. En maktspelare med andra ord i musik-Sverige och definitivt i Göteborg. Det märks inte särskilt på honom när han kommer gående mig till mötes strax utanför Stora Scenen efter att ha fått ett ”välkommen!” av vakten.
Per hojtar och gnabbas ledigt med hantverkare, ställningsarbetare och allsköns som kommer farande på truckar och åkdon av olika slag, verkar trivas som fisken i vattnet.

– Har du varit här innan på Liseberg när det varit stängt, frågar han.

Tja, det var väl för typ 25 år sedan och man skulle planka in på Rondo. Men det är nog preskriberat nu..
Det slamras på inne på stora scenområdet, så vi går en bit bort.
”Det är så fint väder. Vi sitter ute”, föreslår han och drar ut en stol vid en stängd servering mitt emot Taubescenen. Stolen är lite blöt av förmiddagens regn.
– ”Är du känslig?” frågar han. Nej svarar jag och vi daskar av det värsta med handflatorna.

Lite allmän orientering följer.

Deep Purple? Är det en typisk ”Per-bokning” föreslår jag,
– Nä det kan jag inte påstå. Nej det finns det kanske inga. Om jag hade valt saker bara efter min smak hade vi nog inte haft så många i parken. Nej det går inte att utgå från sin egen smak, men det är ju klart att det ju finns band som vi bokar som jag med glädje lyssnar på. Så är det ju.

Har du någon sådan riktig favorit i år?
– Ja, men det är ju Chic, helt klart. Det är bland det bästa jag sett live alltså..

Jo jag såg honom (eller dem) på Way Out West, tyvärr regnade det ju lite men jag tycker att de borde ha fått avsluta istället för First Aid Kit faktiskt. Var lite tunna där kanske. Chic är kanske lite mer..röjig och så.

– Ja.. Ja det var jättebra verkligen.

Men du. Jag såg att ni hade vunnit nåt pris alldeles nyligen. Sweden Live nånting..?

– Ja just det. Jo, Live-Apan heter det då. Priset.

Är det ett stort och respekterat pris i branschen, eller är det mer en sån..vandringspokal som alla får till sist?

– Det är ett ganska nytt pris, det är andra gången det delas ut men det är klart att inom branschen så blir det ju ett stort pris. Det är årets event, årets venue.. det är rätt fina kategorier där och det är klart att det är en stor ära att få just priset för liveprogrammet.
– Och branschen du vet, just livesidan…det är ju absolut ingen kris där. Livescenen generellt går ju fantastiskt bra. Den står idag för drygt 50% av omsättningen inom svensk musikindustri. Och det medför ju naturligtvis vissa saker, som att biljettpriset går upp.

Fast det är ändå inte på de nivåerna som det kan vara internationellt, eller framför allt då kanske i USA?

– Nä! Nä det är det faktiskt inte. I Sverige har man ändå lyckats hålla sig på en rimlig nivå. Tittar man på festivalpriser så har de faktiskt procentuellt inte gått upp så mycket alls sedan tidigt 2000-tal, så jag tycker nog att vi håller undan rätt hyggligt i Sverige där.
– Men det behöver ju hela tiden förnyas, nytt blod och nya tankebanor.

Min lilla fusklapp är på väg att flyga iväg i en vindpust, men räddas. Pers snusdosa får agera tyngd och förankra den vid bordet. Jag passar på att kolla att inspelningen verkligen är igång. Det är den.

– Men där har du ju någonting som jag tycker är en väldigt sund debatt, som det här med könsfördelningen och där har ju vi ett ansvar. Inte minst vi på Liseberg då som skall vara till för alla göteborgare. Vi måste tänka i de banorna.

Ni fick väl lite kritik för det, i alla fall förrförra sommaren 2014…?

– Vi får kritik varje år om jag skall vara ärlig [skratt].. men jag menar: Jag tycker den är befogad. Sedan finns ju en verklighet bakom som inte alltid är så lätt att förhålla sig till. Tittar man då på segmentet kvinnliga artister i Sverige så finns det väldigt många duktiga sådana. Men det är klart att de…blir ju snart uppbokade.
– Så det handlar ju om tillgänglighet vet du. Det är ju klart att det finns mängder av kvinnliga artister som med lätthet skulle kunna stå på vår stora scen. Men de är inte tillgängliga helt enkelt.

Men samtidigt känns det som att nu den senaste åren och det kommit nya vindar in, som med soulen och hiphopens breda genomslag så…kanske det är lättare att vara…tjej idag och slå sig fram?

– Jag tror inte det handlar så mycket om det utom att…alltså vem som är upphovsman eller upphovskvinna..tja. Men det är så att givetvis har musikindustrin varit extremt grabbig. Det kan vi slå fast. Inte minst på skivbolagssidan, och även på livemusiksidan för den delen men jag menar..

Tekniker och hela den biten..

– Ja, men jag tror att det sakta men säkert förändras va. Och det tror jag är jätteviktigt!

Men jag antar att det kändes ganska bra att drämma till med Patti Smith där då för att döda den debatten får två år sedan…?

– Ja…haha..men alltså det finns ju massor med fantastiska kvinnliga artister

Men erkänn att det kändes lite gött ändå…

Ja..Fast det var ju mer en annan strategi, det handlade ju mer om marknadsföring. Så det var väl inget svar på någon kritik, så skall man nog aldrig se det.

Mhmmm.

– Men som sagt, det här med att boka jämställt, det är en viktig fråga. Jag brinner för den och många andra i min närhet också. Det förändras, men det går ganska långsamt ibland. det skall man ha klart för sig.

Men hur ser det ut när ni lägger er planering…är det efter artisternas turnéplaner eller bara plockar det ni vill ha?

– Det finns två parametrar. Den första är ju om artisten då helt enkelt är tillgänglig då. Du kan ju alltid lägga en förfrågan, och det gör vi ju i ganska stor omfattning. Sen handlar det ju väldigt mycket om…pengar då också förstås. Man måste ju komma överens om det också. Så det är egentligen de två grejer man tittar på: Tillgänglighet och pengar.
– Sedan i vårt fall handlar det ju då också självklart om genrefördelning och vilka uttryck man har. Så det är ett slags pussel där.

Men det känns ändå som att ni har snäppat upp er rejält alltså de senaste åren. Kanske jämfört med din företrädare Curt-Eric Holmquist..
mycket mer
– Tack skall du ha. [Skratt]
– Men jag tänker inte recensera vad folk gjort tidigare. Men alltså, jag tror att…Liseberg under Andreas ledning [Andreas Andersen] är ett annat företag än det var innan. Det är inte så konstigt, det är en ny VD med ett annat anslag helt enkelt.

Yngre…?

– Ja det kanske inte handlar så mycket ålder om att..vad han tycker är viktigt och så vidare. Vi har väldigt fria händer. Det är skönt!

En sak som jag tänkt på är att Stora Scenen sväljer..väldigt mycket folk medan den här [sneglar och gör en svepande rörelse ut mot Taubescenen där vi sitter] passar lite mindre akter. Men vad gör man med de banden som kanske hamnar lite mitt emellan? Hur många slukar Taubescenen?

– Absolut! Ja det är en jättebra fråga, väldigt bra, och den håller vi på att hantera just nu faktiskt. Jag kan tyvärr inte nämna så mer i detta läget, men det är definitivt en relevant punkt.
Taubescenen slukar väl ungefär 1500 när det är riktigt riktigt fullt. Men mer är det ju inte.

…och nu skall ju dessutom Lisebergshallen rivas och Rondo också

– Ja…Lisebergshallen kommer finnas 2018 också men…på Lisebergshallen gör vi aldrig egna evenemang. Men det är klart att för Göteborg så är det en viktig arena, den med. Eller har varit då.

Jag tänker lite på jazzscenen som känns rätt livaktig just nu..

– Ja vi koncentrerar ju all jazz till en vecka nu då..

Mer kanske akter som Jazz är Farligt med Elena Wolay som kurator och domptör. Den känns ju väldigt urban, trendig och fingertoppskänslig så där…

– Extremt. Extremt ja.

Och ser man på, där satt den! Purfärskt och inte ens ute på officiella än, men under kvällen blev det klart: 17 augusti på Taubescenen: Jazz är Farligt! Jag känner makten och inbillar mig för ett ögonblick att jag haft en finger med i spelet där, men så är det ju såklart inte.. Men det spelar ju ingen roll.

– Men vi har ju råd att vara det, vi kan ju ha Snoop Dogg på stora scenen med det här breda folkliga anslaget, köra Takida och Lotta på Liseberg. Vi kan också göra Jonas Lundqvist eller Slowgold och Jazz är Farligt. Musik Är musik liksom.
– Vad folk anser vara kontroversiellt, det är väldigt subjektivt.

Kontroversiellt ja. Jag tänker lite på det med…liksom Snoop Dogg är ju inte direkt helyllekille, jag såg även Olle Ljungström och tyckte att det var en helt okej konsert! Det var väl ingen som borde bli allt för förvånad att han kanske tar ett felskär..
Men ändå blir det sån moralpanik!

– Jag tycker så här: Snoop är mycket folkligare än folk tror. Det visar ju publiksiffran inte minst. Det är ju mainstream-hiphop. Det kontroversiella i hans konstnärskap…det är klart att vi svenskar kanske kan uppleva att det finns en glorifiering kring droger och så men…han sjunger ju ändå om en verklighet som är hans! Och den kanske vi har svårt att ta till oss, men uppenbarligen är han ju…jä-it populär..

Men ni lägger inga särskilda regler på dem? Alltså du får inte säga sådär..?

– Inte så länge man håller sig till svensk lagstiftning.

Men det gör man ju inte om man röker en joint på scenen?

– Han gjorde ju inte det då. men det är ju så, det bildas myter direkt om vem som gör vad och inte, framför eller bakom scen. Så är det bara.

Men det finns lite moralpanik ändå, håller du med om det? Olle fina killen från Så mycket bättre var…FULL!!! Herregud ring polisen! Eller snoop-grejen då som ett brev på posten.

– Kring Snoop gör och gjorde det ju det. Men – och det betonar jag – det var inte vår publik som stod för den. Utan det var ju andra som hade den.

…Journalister och så..

– Till exempel ja. Och vissa andra människor i den här stan som fick krupp över lämpligheten i det ena eller andra och så där så..
– Men jag har alltid bokat enligt principen att..så länge det inte föreligger någon risk för ett rent och skärt lagbrott, tryckfrihetsförordningen följs och så vidare så..Visst.

Om man betänker den lite mer ekonomiska aspekten, får ni motkrav från parkens sida? Jag menar, Bob Hund besökarna inte köper spunnet socker och köper Stora Åkpasset?

– Det är väl lite både och. Gör vi bra bokningar och bra konserter så är det en bra affär för oss. Och då konsumerar ju folk också. Det kan vi ju se statistiskt vilka band som fungerar bra eller inte och så vidare, men det handlar ju självklart om att göra en bra affär också. För så länge vi gör en bra affär så kan vi återinvestera, och det gör vi ju. Vi återinvesterar ju jättemycket i den här parken. På attraktionssidan och så vidare. Det är ju en förutsättning för att parken skall kunna leva vidare.

Så att man..jag kan tänka mig att man resonerar som att..ja vi kanske inte drar in lika mycket just den dagen men det tar vi in en annan. För att man bygger ett varumärke?

– Exakt. Det finns ju extremer åt båda hållen där naturligtvis, men för att tala generellt så är våra konserter en god affär.

För att återkomma till det vi var inne på lite innan: Vad beträffar festivaler så har det ju onekligen varit lite utslagning av så kallade landsortsfestivaler. Vissa kanske kommer tillbaka nu men…det funkar inte utan en helt annan finansiell backning idag?

– Nej det gör det ju inte. Idag kan man väl säga så här att vi har två independentfestivaler i Sverige och det är Storsjöyran och Sweden Rock. De andra stora har de mäktiga aktörerna stora intressen i. Så ser det ju ut och det har ju förändrats de tio sista åren. Arvika, Hultsfred och den i Hässleholm [Siesta] gick omkull. Det var ju tre stycken där inga på ganska kort tid som dukade under.
– Och det bevisar ju att – vilket jag är ytterst medveten om – det är väldigt riskfyllt att driva festival.

Särskilt om du då kanske går in med eget kapital då?

– Jo det blir ju ganska kort..livslängd då. Du kanske håller på i tre dygn. Så regnar det, eller något annat händer.
– Men om jag skall se någon slags trend, så är det väl det att man gör färre nischade festivaler istället, men inte har kanske den publikkapaciteten, för det som är dyrt med att göra festival, det är ju logistik.

Eller så gör man VÄLDIGT nischade festivaler fast man kanske gör dem inne på ett ställe inomhus.

– Precis. Jazz är farligt är ju ett bra exempel där. Men ramen för vad en festival är har ju förändrats.

Men du jobbade med Hultsfred länge?

– Ja. Inte sista året, men näst sista året var jag med. Det var ju en fantastiskt rolig….resa. [Skrockar]
– Fast jag menar det…klar det var ju tuffare, andra villkor, vissa veckor hade vi ju inga pengar och en månad kanske man fick vänta på lönen och sådant, men om om man skalar bort sådant där – så har det jag gjorde där och det jag gör här väldigt mycket likheter. Fundamenten är ju snarlika: Det handlar om att folk skall har kul och bra upplevelser. Sedan är ju affärsmodellen olika men fundamenten är ändå de samma i stort.

Även Uddevalla Solid Sound hade ju rätt mäktiga personer i ryggen, lokalt näringsliv och kommun går man ur huse och har fått till ett riktigt vasst program. Men även Way Out West i sin linda fick ju god draghjälp av staden.

– Ja. Och det är ju bara att gratulera. Och jag tycker att Göteborg & Co gör helt rätt i det. Man kan ju hålla på och hålla på och hänvisa till vissa turistekonomiska mätningar hit och dit och man kan ju självklart ifrågasätta validiteten om man vill. Men vi vet ju att den här parken ger mycket tillbaka. Om vi omsätter 1 miljard så omsätter staden i alla fall…tre miljarder.
Och det är ju Göteborg & Co:s roll, så jag har väldigt svårt att se någon kritik mot det.
– Men såklart att man måste ju kunna ställa sig frågan om det finns en likhetsprincip. Och det är väl där kommunerna får problem ibland då de har ett uppdrag att vara rättvisa i sin bedömning, och det är väl det folk kan ha invändningar mot..men jag menar: Om det kommer en så stor stark aktör som Live Nation och Luger och vill göra någonting i Göteborg…Kör!!

Det ger ju någonting tillbaka till staden vilket de styrande naturligtvis är fullt medvetna om.

– Ring och försök få tag på ett hotellrum under de dagarna..
– Men som sagt, jag tror att det här med City branding är jätteviktigt. Way Out West är viktigt, Göteborgsvarvet..
Sen det här med att sätta orten på kartan håller inte riktigt längre men det är krasst en jäkligt bra affär, that’s it.
Och då kan ju staden i sin tur återinvestera det i en bättre…lokaltrafik eller vad man nu önskar. [Ja det gör vi, red anm!]

Men du bor i Göteborg eller?

– Borås faktiskt, pendlar men har en övernattningslägenhet här.

Vad tycker du om Göteborg som musikstad? Mycket rock eller?

– Nja. Jag skulle säga att det kommer mycket hip hop, reggae…det mesta. Göteborg har ju länge varit en stad med fruktansvärt mycket talang. En aldrig sinande källa. Fantastisk musikstad.

Varför tror du det är så?

– Kanske en…tillåtande attityd. Man lutar sig kanske inte så mycket mot Stockholm i sitt skapande utan mer mot New York, London, Manchester.. Det skulle ju vara jätteintressant att ta del av en sådan undersökning men..det där tunga proggarvet finns ju någonstans kvar. Kanske finns en anda här att man hjälps åt också. Inte lika mycket prestige, utan en ömsesidig respekt. Man behöver inte pinka revir i samma utsträckning som i Stockholm kanske.
– Jag brukar säga det att Göteborg och Malmö är de som står för talangen, medan Stockholm står för attityden. Jag bodde i Malmö innan och Göteborg och Malmö har det gemensamt att det finns ingen ängslighet. Stockholmsscenen är ju väldigt ängslig men också rätt kaxig.
– Och den kaxigheten skulle man kanske ibland vilja önska lite mer av i Göteborg. Lite mer självförtroende och att sticka ut hakan lite mer.
– Men idag..du behöver ju inte något stort skivbolagskontor. Det finns ju andra sätt att slå sig fram på.

Det känns ju som den där strida strömmen då alla skulle till Stockholm har vänt åter.

– Nej det behövs ju inte längre. Det är väl om du som artist behöver jättestor hjälp av media. Då är det klart, då är det ju fördel att bo i Stockholm. Så är det bara.

Ta en akt som…nu kanske det inte riktigt är min musikstil eller så, men Kapten Röd..

– Ja Kapten Röd är ju ett sånt alldeles lysande exempel. Han behöver liksom inga helsidor i kvällstidningar eller så

Och tar ändå rätt duktiga gager ändå?

– Ja…och håller jättehög klass live och så.

Kommer det några stora överraskningar på Lisebergs konsertfront framöver tror du…?

– Det finns två band vi inte har släppt än. Så du får avvakta lite med det svaret, haha. Det kan vara riktiga ögonbrynshöjare men det beror ju på vad man har för referenser. Du får vänta och se!

Några timmar senare efter vi tagit adjö och Per skyndat vidare över gruset in till scenbygget vi stora, släpps två för-akter till Bob hund, dagen innan Håkan Hellström alltså: Dolores Haze & Maria Andersson. Inte helt otippat kanske då de samtliga ligger i Woah Dads! stall.

Även Norska Honningbarna dyker upp 9 augusti. Jag tror det kommer mera.

kondoleanser från Katalonien

2016-05-04 av Chawki

images

på hemligt uppdrag i katalonien
Elsa De Alfonso bjöd in mig en natt i Barcelona
nu är det Petra Revenue som vitaliserar min hjärna med ny information
Pineda del Mar, centrum är bingohallen och bikerbaren
under flykten från Göteborg når mig nyheten att Olle Ljungström är död
mina kondoleanser
utan tvekan en av sveriges bästa sångare , textförfattare och låtskrivare
skärpt av bara tusan
och snygg som få!


ännu ett geni har lämnat in

Förspel med Olle

2013-08-08 av

olleTjuvstartade Way Out West lite med att se Olle Ljungström på Liseberg. Det var en helt okej konsert, man får ingen magisk stämning med en publik där hälften har gröna kaninöron på huvudet, är 10 år och inte får ha egna tändare. Men Olle höll ihop det hyggligt i låtarna även om just kittet mellan dem – mellansnacken och diverse exter – ibland utmanade hållfasthetens gränser.
Spontana dödsföraktande nummer, som att lyfta upp mikrofonstativet och låtsas som att det var en enorm penis fick mig dock mer oroad över att armen (han ser lite skör ut, har väl ingen elitfysik direkt) skulle gå av än jag förberedde mig på någon moralpanik från några Kamratpostenreportrar..

Sällskapet som är i mediakretsar började få sms ungefär mitt i konserten från visst kvällstidningshåll:
”var det ”skandal”, har du bilder? Var han packad?”
Resultatet av den offensiven har du här.
Vad jag alltmer börjar hata den tidningen.

Det var ingen skandal, det var bara Olle – inte ”Så mycket bättre-stjärnan”.

Nu börjar Way Out West på riktigt. Det gäller att spara på krafterna, så jag masar mig väl dit lagom till Alabama Shakes som går på vid 17:40

// Ozelot

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-14

Idag lördag den 14 September hade SENIOR SLACKERS släppfest för sin nya singel TUTT PUPP RUFF på ELIS CORNER kl 12.00. De muntra seniorerna firade med kaffe & te och Falck slog på stort med en chokladboll. Det var luftigt och halvtomt i lokalen. Falck & Ollikainen lyssnade var och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-01

Folket behövde något att tro på Folket fick rocknroll Johan Lindqvist har ju inga VALÖRER när det gäller att bedöma musik Han hyllar både den suveräne rocklegenden ULF LUNDELL & plastdrottningen Molly Sandén Älskade Eva Ullesudd Stjärnorna blinkar till dig i natten i tyst samförstånd för alla älskar dig jag…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-08

Primadonnan/jag var i Toleredskyrkan och där va en Fridolfsson gammal jazzbasist som man träffade på Neffe. Han spelade inte själv denna gången men det gjorde hans barn – Alma Fridolfssons kvartett. Det va en onsdag i Augusti. Det va jazz på svenska men Alma Fridolfsson på sång, Edvin Fridolfsson på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...