Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

P3 Guld under förändring

2016-01-20 av ozelot

zaraadamMed några dagar sedan P3 Guld blir summeringen en helt annan än om man gör den direkt. Inte så mycket fokus på vinnare – det har dagstidningar och musikmedia rapporterat om så hur intressant är det? Dessutom gick ju galan i TV, med någon fördröjning.
Vad värre är hamnade jag mitt i ett missöde på vägen dit då det kom en liten tant rullande, närmare bestämt nedför min trappa med ett ljudligt brak.
Snabb kalkyl: Vad göra? Missa bussen eller hjälpa-tant? Som dessutom hyresvärdens mamma?
Svaret blev enkelt.

Så kom det sig alltså att jag missade en stor del av galan, som förresten Josefine redan skrivit om.
Men P3 Guld har förändrats väldigt mycket till format och tilltal sedan jag var på min första gala sisådär för 5-6 år sedan.
Kritik mot gubbighet och att kvinnliga artister försummats har slagit genom hela vägen ut.
Under några år har det varit tjejer som dominerat prislisten, vilket kan ses som ett symptom på att krispig elektronisk pop, hip hop och dansmusik idag helt dominerar P3:s spellistor.
Det är tidens melodi lite, och politiskt korrekt (Nej, inte som GP:s Johanna Hagström skriver ”modigt”) så det förslår att hylla och lyfta fram denna nya generation av artister med inte sällan förortsbakgrund.

Och P3 skall ju vara pop också, men jag skall erkänna att jag inte riktigt alltid bottnar i den nya given som är allsmäktig.
Visst är Silvana grym live och en total explosion av adrenalin överallt, och nog kan Little Jinder ha några bra spår, men alltså: Maja Francis – vad fan var det där? Psykisk ohälsa draperad i en rosa mormorsgardin?
Jag är för gammal för sånt och det är väl bara att inse, medan jag rattar in…P4 eller Radio Partille istället. Snyft.
Kunde inte Daniel Norgren få vinna något ur egentligen alldeles för snäva och få kategorier som knappast kan avspegla hela musikåret, vilket kanske inte heller är syftet.

På läktaren som halverats på grund av att inga vuxna köper biljetter längre dominerar pressfolk med jättekameror och skrivblock, som ideligen får plocka fram fusklappen som man får av presstjänsten innan. Vad hette det här, och hur stavas det?
Sedan ett hav av kids som dresserats att illvråla i falsett av studiomannen/publikvärden innan varje gång någon ny nominering läses upp.

Efteråt får jag fatt på några vuxna vänner och vi går vidare mot Galafesten (För media, artister och vip) på Park Avenue. Ingen annan är hungrig, men jag smiter upp till bankettsalen och tar av buffén som i år är asiatisktinspirerad med nudlar och wok, kimchi etc som skyfflas ner i en papplåda.
Mycket praktiskt, och fräscht men vad ännu bättre är att jag kan smuggla ner den förbi vakterna och till mina vänner som hellre hängde i ”nattklubbsavdelningen”.

Inte mycket tryck so far och på dansgolvet händer ingenting, åtminstone inte de förrän de här små dansnymferna glider in från ingenstans och alla TV-kameror och proffsfotografer är plötsligt där:

Inhyrda, eller bara entusiastiska? Vem vet, men de var så hemskt söta som en gubbe som jag får tillåtelse att tycka.

Några kändisar lyckas jag se i vimlet i alla fall men jag har glömt vilka de var, eller också har jag tystnadslöfte.
I alla fall var Jonas Sjöstedt där vilket kändes lite otippat.

Att det aldrig blir så där våldsamt mycket folk gör inte så mycket för oss, och kl 01 stänger de dessutom ovanvåningen som annars brukar vara alternativfolkets domän (med dansgolv och allt hela natten), för att det skall fyllas på lite därnere gissar jag och skapa den där det-är-här-man-vill-va stämningen.
Men vi har kul och dansar på tills de får mota bort oss till Shoreline, Håkan(vi är ju i Göteborg, änna), ABBA, och Baccara inkastade på lite strategiska ställen av en lyhörd dj mellan de mer moderna hitsen.

Jag minns ändå när ALLA slogs för en plats till VIP-festen och smusslade ut brickor till varandra förbi misstänksamma vakter.
Så är det inte riktigt längre de senaste par åren, och arrangörerna vill måhända inte ha det så längre?
För om de vill det så är det nog dags att ta en ordentlig funderare.
Det är ju inte direkt så att det saknas både före och efterfester under måhända falsk P3 Guldflagg, men som lockar med betydligt mer namnkunniga dj-s och artister än denna Vip-efterfest på Avenyn

Men mig gör det inget alls utan 80-talsdansar gärna i ring med alla handväskor i en hög i mitten.

Inför P3 Guldgalan – Göteborg Nonstop snackar med programledaren Tina Mehrafzoon

2016-01-15 av

P3guld

Okay, då är det dags igen – P3 Guldgala! Jag tog mig ett snack med den förkylda (!!) programledaren Tina Mehrafzoon om lördagens galakväll. Hon berättar att hon under 2015 lärde sig tycka om hårdrock och metal (”Ghost är ju fantastiska!”), men kommer ändå dansa mest och best till den poppigaste popstjärnan utav dem alla på efterfesten…

Hallå där Tina! Hur är läget?

– Det är bra. Jag är lite förkyld men…

Mäh, nu? Det kan du ju inte vara!

– Ja, men jag har varit det hela veckan. Skiten går ju inte bort!

Stackars dig. Vi får hoppas att det händer något mirakel så att du frisknar till nu till på lördag. Vart befinner du dig just nu?

– Just nu är jag på Scandinavium och tar det lite lungt. Sitter i min loge medan de andra håller på att repetera. Jag har varit i Göteborg sen i torsdags, innan dess repeterar jag i Stockholm. De senaste dagarna har man typ…bott här inne på arenan. 

Har allt gått genom planerna? Det är inget som måste strykas, inga artister som måste ställa in och ersättas med kort varsel?

– Nej. Eller PEPPAR PEPPAR TA I TRÄ! Inte än. Allt har gått jättebra iår, så det känns skönt.

Förra året ledde du ju galan tillsammans med Kodjo Akolor, men i år står du på egna ben på scenen och leder galan..
– Ja, det känns väldigt ärofyllt att få det förtroendet att göra detta själv. Å andra sidan är jag en van direktsändare och har sänt live ända sedan jag började på P3 2013, men jag har ju inte jobbat med en kamera uppe i ansiktet. Det är en utmaning – men en väldigt kul utmaning som jag gärna tar!  Jag har liksom drömt om det här sen jag var tre.

En dröm som gått i upplevese för Tina, med andra ord. Nervositeten finns där dock, nästan så att det blir lite obehagligt emellanåt – trots det var det ingen tvekan om att tacka JA till erbjudandet om att få sända galan iår igen.
Tina berättar att årets P3 Guldgala kommer att bli mer ”personlig” än tidigare år. Specialinbjudna gäster kommer och ska berätta om sitt musikår 2015 och hur året händelser påverkat dem. Programmet kommer även att ta upp ämnen som berört många under 2015, t.ex. terroratackerna i Paris och näthat. Artister som exempelvis Zara Larsson och Adam Tensta är bara några under årets som fått stå ut med mycket skit på sociala medier, men som även fått mycket stöd av fansen.

– Jag har blivit mer medveten om hur viktig musik är. Jag har ju det konstant runt mig. I hörlurarna ute på stan, på jobbet, på middagar med kompisarna, konserter och så vidare. Jag har insett att jag inte ska ta det för givet. Det är verkligen artister som sliter för sitt konstnärsskap, det är ett tungt jobb.    

Lördag den 16 januari
är det alltså dags för P3 Guldgalan. Galan kommer att sändas i både Sveriges Radio P3, SVT Play och SVT1 med start klockan 21:00. Försnacket från röda mattan hör du med Sara och Linnea från programmet PP3 klockan 20:03.
Göteborg Nonstop är på plats för att rapportera om galan och dess efterfest.
Och på tal om efterfest…

Tina, vilken låt kommer du dansa mest och bäst till på efterfesten?
– Hahah! Efterfesten? Åh kära nån… Justin Bieber’s Sorry!

Justin Bieber?!
– Jamen den är SVINBRA!

Aja, okay – om du säger så… Stort lycka till med galan och krya på dig nu!

– Tack ska du ha, Josefine! 

Alla nominerade band och artister hittar du på P3 Gulds hemsida. Klicka här! 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Triss i bokningar till Way Out West

2015-01-28 av

0IxqP4yWay Out West släpper tre nya bokningar till årets gräsmattedödare. Denna gång är det inte stora arena-bokningar som senast Beck och Patti Smith eller stammisar som Florence and The Machine utan lite mer urbana, hörlursoptimerade akter för shoppinggallerian och gymmet. För vem vill till exempel inte höra och se Tove Lo – sjuk senast inför P3 Guld-gigget – må så där dåligt på ett karismatiskt och välsminkat sätt?

Todd Terje
har skaffat sig ett ordentligt CV inom fjordhouse-scenen som headliner på bl.a Sónar-festivalen och allsköns produktioner och remixer av andra ännu mer kända artister (Bryan Ferry, Franz Ferdinand, Hot Chip) men är minst lika respekterad i eget namn även om han har en tendens att dyka upp under olika mer obskyra täckmantlar.
Under Way Out West finns han – tillsammans med The Olsens – på Dungen Scenen som Red Bull Music Academy har varit vänliga nog att sponsra.

Hip Hop är stort bland Kidsen märkte vi så sent som på nyårsafton – ungdomar langade automatiskt upp sina Postens-leg (och måltidskort för de som ”tappat”) för mig i entrén där jag stod i min smoking som felgången Karl-Gerhard och kippade efter andan utanför Pustervik på nyår – och RUN THE JEWELS [US] kan jag inte ens bluffa om att jag känner till.
De består av El-P och Killer Mike (Mördaren Mikael, fritt översatt) som gör ett inom gebitet utbredda s.k. ”musikaliskt samarbete”.

Klara artister för Way Out West 2015:

BECK [US]
PATTI SMITH [US]
FLORENCE + THE MACHINE [UK]
ALT-J [UK]
TOVE LO [SE]
EMMYLOU HARRIS & RODNEY CROWELL [US]
BELLE & SEBASTIAN [UK]
THE WAR ON DRUGS [US]
FLYING LOTUS [US]
FUTURE ISLANDS [US]
CARIBOU [CAN]
FUTURE BROWN [US]
FATHER JOHN MISTY [US]
FOXYGEN [US]
RUN THE JEWELS [US]
TODD TERJE & THE OLSENS [NOR]
THE JULIE RUIN [US]
LITTLE JINDER [SE]


WAY OUT WEST 13-15 AUGUSTI 2015
Priser: 1640 kr för ett festivalpass, 300 kr billigare för dig mellan 13 och 17 år.
KÖP BILJETT HÄR

P3 Guld Revisited

2015-01-18 av ozelot

IMG_6969I det här utrymmet skall man dra stora växlar på att det var kvinnor som vann alla priser på P3-guld. [………………………………………………………………………………………………….
…………………………………………………………………………………………………..
…………………………………………………………………………………………………..]

Okej ni har fattat. 2014 anses det nämligen vara ett sådant uppseendeväckande avsteg från normen att fler kvinnor än män premierades för musikaliska insatser att det kablas ut med meterhöga versaler, men för säkerhets skull flikar man ändå in att det är ett helt objektivt pris, att de helt enkelt höll högre kvalitet.
Det gäller dock inte när ”gubbarna” vinner – till exempel Kent och Winnerbäck som fick utstå diverse syrligheter från både pristagare och prisutdelare under kvällen – då handlar det istället om hur sjuk industrin är.

Jag personligen blev glad över fördelningen – mest för att det var många för den breda publiken troligen totalt okända namn, och det är ju lite kul att lite skadeglatt tänka på när Svensson sitter och muttrar i den knarrande skinnsoffan: ”varför kan de ALDRIG välja någon man känner till?”.
Och vi som ändå är lite finare, bättre och medvetna kan sträcka på oss lite. För VI visste ju vem Beatrice Eli är.
Och Linda Pira. Och Tove Lo (och nej det är inte den Tove som var med i Idol). Och La Fleur, även om det innebar att jag fick googla men å andra sidan så är jag inte så nere med danskategorin.

Veronica Maggio – som dock väl får anses vara folkkär nuförtiden och därav avgick med guldmicken (rätt pris till rätt kvinna) – la i alla fall några schyssta repliker på temat:
”För att vinna skall man se till att inte släppa en skiva samma år som Winnerbäck eller Kent ger ut något”
Hon höjde även ett förmanande finger – och tips på vägen till sina mindre verbala medpristagare (”asså bah, tack som fan!”) och de som blev utan:
• Se inte för glada ut om ni INTE vinner.
• Snacka inte skit om de som (orättvist enligt själv) vann på efterfesten, eller dissa juryn på fyllan. Det kan nämligen visa sig att den du snackar med faktiskt ingår i juryn.
• Ta det lugnt med spriten, och missa inte Stockholmståget (tillnyktringsenheten) hem imorgon.

Men just ja, Timbuktu fick också ett pris, oklart varför. Årets artist?
Har han egentligen gjort någonting sedan Alla vill till himlen, eller den där ärligt talat rätt keffa våldslåten med Kartellen som gjorde Anders Björk upprörd.
Christer Lundberg som tar mot priset i hans ställe spekulerar att det är för att Jason nyss fyllt fyrtio.
Något slags tröstpris kanske och inte ens den hårda feministfalangen på läktaren blir särskilt upprörd.
Timbuktu är ju snäll och gillar rättvisa och sådär, han röker spliff.
Tänk om Ulf Lundell hade vunnit!? I princip varenda album han givit ut har blivit etta på försäljningslistan så det hade ju inte varit helt orättvist.

På scen:
Silvana Imam har ju en jävla utväxling på scen alltså, förmedlar så mycket energi till publiken att man liksom vill springa fram och high fivea. Fast något pris skall hon inte ha, än. Pris får däremot partnern Beatrice Eli och förutspår därav att en feministisk revolution är på gång? Nåja.
Men det sätter väl fingret på något kanske, att det anses vara så fundamentalt revolutionerade och ”queer” 2014 att skriva en låt om att slicka fitta, i alla fall om man är tjej.
Linda Pira: Bättre på att dansa och sjunga än att prata, dvs. hålla tacktal, men blir i alla fall lite varm i kläderna vid andra priset och får ur sig mer än några meningar.
Men med hela två priser får man finna sig i att bli dubbad till ”galans drottning”.

Tjejer i spandex är coolt, skönt att årets hårdrock/metal inte gick till någon morrsjungande yeti utan till Crucified Barbara. Även om många nog satt och höll tummarna för Nudie-rockarna Spiders.
José Gonzales får jättelång presentation – Kodjo och Tina battlar om vem som har starkast förhållande till honom. Låten som sedan kommer är ny och låter lite nyfrälst med körer – närmare bestämt slynkörer – fast jag vet inte jag. Är det här bra?
Jag frågar Josefin och hon tyckte det var rätt bra, fast hon är ju tjej.

Jag kanske har gått för många gånger nu men jag tycker inte årets gala hade den där lilla extra pulshöjaren – vare sig i produktion eller på scen.
Fan, här har man liksom sett Robyn tidigare år liksom..

Fråga som dröjer kvar i huvudet: Vad vill P3 Guld vara för något?
Om man vill vara fest för tittarna i SVT är man nog ute på tunn is – det är tydligt att man tagit in genusperspektivet och öppnat för smalare musik men vad säger tittarsiffrorna? Varför lyckas man inte sälja ut arenan?
Och är det nu tänkt att en flåshurtig proffspratare som Kodjo alltid skall vara ankare på galan?
Lite av charmen tidigare år var ju just momentet hur årets programledare skulle klara sig.
Galant som i Timo Räisänens fall, sämre i t.ex Kittys, men det hände i alla fall nånting.

Årets artist: Timbuktu – För livet till döden
Årets grupp: First Aid Kit – Stay gold
Årets låt: Knäpper mina fingrar (Remix) – Linda Pira
Årets nykomling: Tove Lo
Guldmicken (årets live-akt): Veronica Maggio
Årets dans: La Fleur – samlad produktion
Årets hiphop/soul: Linda Pira – Matriarken
Årets pop: Beatrice Eli – Die another day
Årets rock/metal: Crucified Barbara – In the red

P3 Guld 2015 leddes av Kodjo Akolor och Tina Mehrafzoon och följande artister uppträdde: Albin feat. DMA, Galantis, José González, Joy, Lorentz, Little Jinder, Linnea Olsson, Say Lou Lou & Lindstrøm, Silvana Imam & Marlene och Thomas Stenström.

Noterat från efterfesten på Park Aveny:
Alla pratar om att Ola Salo är där.
Sponsorsnubbar stryker omkring, stärkta av shots tar de sist till orda.
”Jätteintressant projekt på gång”. Ola lyssnar artigt.
Sen kommer det: ”är det okej om jag tar en selfie på oss?”
Dottern du vet. Frugan.

Gång på gång.
Ola Salo verkar vara en ytterst sympatisk människa, och en person jag gladeligen skulle stå bredvid på ett foto, vad det nu skulle vara bra för. Vad är egentligen grejen med att fotograferas med en känd person?
Blir man själv tuffare då?
Jag tänker dock på vilket jobb de här artisterna lägger ner, och som kanske inte syns i textspalter eller recensioner.
Hur de går till jobbet för att vara trevliga och bjuda på det där ögonblicket.
Utan några spritskandaler och thrashade hotellrum

Heder åt det.

Här är lite bilder och meningar från förfesten på Svenska Grammofonstudion.
Här är Jojomens intryck från årets P3 Guld

Göteborg Nonstop @ P3 GULDGALAN

2015-01-18 av

1

Jaha’rah, då är det dags för även Göteborg Nonstop att rapportera från gårdagens P3 Guldgala på Scandinavium samt efterfesten på Park Lane. Till skillnad från tidigare år var det inget ”förhäng” för de nominerade och pressfolket innan galan. 2013 var det mingel och öl på Pustervik (med en P3-buss som sedan körde oss vidare mot galan på Scandinavium. Mitt sällskap för kvällen var då syster Louie. Hon och jag fick dela buss med Christer-redaktionen. BRA bussresa!) och 2014 var det på Konstmuseet på Götaplatsen. Var tvungen att fråga min kollega Ozelot senare inne på Scandinavium om jag hade missat något, men han hade heller inte hört något om det.
Men äsch, det gör inget. Nu vidare till galan.

2

Klockan 19:15 äntrade jag (och hundratals andra) Scandinavium. Där inne var smockat med folk; både nominerade artister, pressfolk och ”vanliga svenssons”. Delar från Poddfolket stod och sände ”förfest-radio” i ena delen av entrén. Intervjuade gäster, segertippade de olika nominerade banden och artisterna och spelade massor av musik.

3

Jag gick och hängde upp min jacka i garderoben. Eller…jag stod i kön till garderoben. SÅ LÅNG KÖ och det gick SÅ LÅNGSAMT. Eller rättare sagt; kön rörde inte på sig. Bedrövligt. Men så fick jag syn på en garderob längre bort där det knappt var någon kö alls.
”Åh, toppen!” tänkte jag och kilade dit.
Slängde fram två tior till hon som stod i garderoben, men icke.
”Nej – här behöver du inte betala!”
”N..nä…nähä? Nänä…” sa jag och la ned mina tior igen.

Sedan upptäckte jag att jag hängt i VIP-garderoben, där alla nominerade och ”viktiga” människor hänger.
Well, inget mig emot – men intressant att ingen ifrågasatte. Tihi.

4

Hanna ”Kebabbruden” Andersson och Rasmus Persson var programledare för denna ”förfest” i P3. En tredje tjej var med också, men tyvärr har jag helt och hållet glömt av vad hon hette. Hon verkade snäll i alla fall, och det är ju det viktigaste.

5

Hanna och Rasmus intervjuade besökare som precis anlänt till galan. Dessa två hejade på ”världens bästa band”.
”Vilka är det då?” frågade Rasmus.
”SPIDERS!” sa dem i kör.
Bra folk, tycker jag.

6

Som pressfolk får man sitta uppe på läktaren. Om man tänker att man sitter och tittar på P3 Guld i TV-apparaten så är det på vänster sida. Varje år blir jag lika orolig när jag intagit min plats. ”Faen, det kommer aldrig gå att få några bra bilder härifrån!”.
”Varför har du inte fotopass då?” tänker ni. Nope, det blir inte så. Det är andra medier som har företräde där tror jag, såsom Aftonbladet, GP och liknande. Men vi klarar oss ändå på Göteborg Nonstop. VI ÄR TUFFARE ÄN SOMLIGA TROR. BOOM.

7

Iår tyckte jag dock att det var ovanligt svårt att fotografera från mitt håll. Så, ha det i åtanke när ni tittar på de kommande bilderna från galan.
Det var flera andra fotografer som satt omkring mig och Ozelot. Den ena med det större objektivet än det andra. Helt sanslöst. Nog för att jag har en helt OK telezoom som fungerat fint de tre senaste åren, men när jag hamnade bredvid en snubbe med ett objektiv som var närmare EN METER så kände jag mig plötsligt väldigt, väldigt, väääldigt liten.
Hörde förvisso hur han svor ett par gånger under galans gång.
”Storlek har ingen betydelse!” har jag hört…

8

Klockan 20:00 var det dags. Direktsändning (”Jubla så högt ni bara kan!”, ”Tänd era mobiler…NU!”, ”Ni ska gapa ”SPELA SHORELINE!”, ”Sjung ”YOUNGER YOUNGER YOUNGER!” etc), måste bli bra – annars blir det inte bra.
Thomas Stenström inledde galan på den minsta scenen mitt ute i publikhavet. Megahiten ”Slå mig hårt i ansiktet” har ju gått på repeat det senaste året på samtliga radiostationer känns det som och jag är nog inte den enda som är ”lite lätt” trött på den (finns andra ord att ta till där, men det låter så elakt så jag tänker inte skriva ut dem…).

9

Men igår, när Thomas inledde galan med sin superhit på en sånt tomt och stillsamt vis så reagerade i alla fall jag. Bara han och en gitarr, mitt bland alla små eldflugor (mobilficklampor, åf cåz) så var det faktiskt riktigt mäktigt.
Sedan kom det igång på riktigt. Full parra mot scenen där bandet stod och så var det igång FOR REAL.

11

Ja, jag tyckte han gjorde det skétabra. Där och då kändes det som att det kunde komma till att bli en riktigt bra gala. Men det är ju så; att vara på plats är grymt speciellt istället för att höra det på radion eller se på TV’n. Det är tredje året jag besökte galan och varje gång har jag gått därifrån och varit riktigt ”blown away” av den snygga ljusshowen, storbildsskärmarna och dess bildspel, ljudet mm.

10

Programledarduon Tina Mehrafzoon och Kodjo Akolor skötte sig bra tycker jag. Kände ibland som det var lite grejer som inte…klaffade riktigt som de hade tänkt sig. Men det gör inget, tyckte att de var söta tillsammans.

12

Little Jinder’s uppträdande var som att titta in i ett dockskåp eller Aqua’s musikvideo till Barbie Girl. Blått, rosa och lila – alltihopa. Inte helt oväntat körde hon sin ”Vita bergens klockor” och sjöng till sin spegelbild, dansade över hela den gigantiska scenen och…

13

…gungade i en blomstergunga över publikhavet i ett konfettiregn. Poppigare än såhär blir det inte.

14

Ola Salo och Love Antell gick upp scenen för att dela ut pris till ”Årets pop” och det snackades om lesbisk revolution när vinnaren Beatrice Elie gick upp på scenen och tog emot sitt priset. Med hits som bland andra ”Moment of Clarity” och ”Girls” så är hon en av dem som spelats flitigast på P3 under det senaste året. Hurra hurra!
Tyckte om Ola Salos tal innan prisutdelningen också. Love Antell berättade hur många gånger som han inte varit nominerad till ett enda musikpris, medan Ola Salo är lite av en veteran på området med tanke på hans framgångar med The Ark.
”Vi har ju varit nominerade till massor av priser…”
Konstpaus.
”…som Kent plockat hem.”
”MEN! De har inte alltid vunnit, Kent.”
Konstpaus.
”…för då har Lars Winnerbäck vunnit.”

Kent var nominerad till Årets Grupp, men istället var det First Aid Kit som kammade hem det priset. HELT rätt, tyckte både jag och Ozelot.

P3Guld_3890

Och där, den lilla cry-babyn mitt i den applåderande folksamlingen har vi henne; P3 Guldgalans stora vinnare som kammade hem pris för för både Årets Hiphop/Soul och Årets Låt för ”Knäpper mina fingrar – remix”. Måste säga att hon faktiskt var en av de vackraste på gårdagens gala också (Kakan Hermasson ligger inte långt efter på den listan. Hon hade sytt en kappa av gossedjur typ…).
Här vann jag även pris för Årets brusigaste bild. Tack tack.

22

Vi pratade om det på efterfesten, någon okänd snubbe och jag, om hur märkligt det känns att små 20-åringar kliver upp på scenen och äger hela Scandinavium. Jo, vi båda syftade på Joy. Inför hennes nummer rullades ett gigantiskt stort kors in på scenen, såg ut att vara tagen direkt från en spelning med Black Sabbath eller uppsättning av Jesus Christ Superstar. BOOM, Joy!

16

Klockan 22:00 öppnades portarna till den officiella efterfest på Park Elite Avenue. Liveakter, DJ’s på två våningar, tre barer och buffé. Smockat med folk; nominerade artister, prisutdelare, mediaprofiler, viktiga pressmencher, roddare och andra människor som genomför galan men som knappt syns i rampljuset.

Maten var värd en foodporn-hashtag, absolut. Jag var så hungrig att jag tog utav precis allting som fanns på de avlånga bordet. Åt och åt. Kanske lite för snabbt för i ögonvrån märkte jag hur någon sneglade på mig. När våra blickar möttes sa han
”Va…var det gott eller?”
”JA! VAR SKITHUNGRIG!” svarade jag och slickade mig runt munnen för att kolla så att ingé hummus hade kletat sig i mungipan.

Bilden ovan; Galans egna barbiegirl; Little Jinder med gulle-gullsällskap.      

15

Titta! Programledaren Tina Mehrafzoon!

20

Kommer ni ihåg Erik Rapp från Idol? Han som kom ut som gay i slutet av säsongen och hyllades då som bara den av Alexander Bard och många fler i medierna. Han var jättetrevlig. Hoppas att det går bra för honom i framtiden.

18

Ola Salo med sällskapsmän. Tog lite olik bilder och Ola leverade flera sådana här undersköna miner mest hela tiden.

19

Full-Patte Bianca bildade en skön trio med dessa två under efterfesten.
Om ni inte var på galan, inte såg på TV eller inte hörde Biancas presentationstal för de nominerade i Årets Dans så tycker jag verkligen att ni ska SVT Flow:a det genast. Jag tror faktiskt hon fick flest och mest applåder utav alla på hela galan efter sitt tal. Wow alltså.
Dessutom hade hon världens snyggaste nakendräkt på sig! Skulle så gärna vilja ha själv den själv, men jag glömde fråga henne vart hon fick tag på den…

24

EN KORT RESUMÉ
Bästa framträdande: Thomas Stenström och Jozé Gonzales. Thomas inledde bra och fick faktiskt en ”Slå mig hårt i ansiktet” att lyfta lite, jag som typ stängt av radion när jag hört att den spelats. Jozé gjorde ett så enkelt, stillsamt och fint uppträdande. Fick lite gåshud när han satte igång. Vill bygga en indianstam här i Surte och ha honom som husband där.
Bästa klädsel: Förutom att jag hade mina hederliga Ralf-trosor utanpå mina tights a’la Superman så tyckte jag Biancas nakendräkt var fantastisk!
Årets besvikelse: Spiders fick inte priset för Årets Rock.
Årets chock: Joy inleder sitt framträdande med ”Kattliv” på ett gigantiskt kors, för att sedan dansa över hela scenen i en guldig regnjacka och DÄREFTER slänga av sig rocken och visa en slimmad baddräkt i skinn och trasiga nätstrumpor. Hon såg ut som Lil’ Kim. Lilla lilla Joy. MEN – det var ett coolt uppträdande.
Årets bad ass: Hammarin. Träffade honom på efterfesten.
”Vad tyckte du om galan då?”
”Näe…häh, jag var hemma och åt makaroner dåh.”
Nästa år vill jag se följande artister live: First Aid Kit, Daniel Norgren, Spiders, Johnossi, Mustasch, Ms Henrik och någon annan sjukt bra artist som kommer att ploppa upp från ingenstans under 2015.

Årets alla vinnare hittar ni HÄR.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

H. M. Hammarin går på P3 Guld – En mårdhund bland hermelinerna

2014-01-21 av ozelot

hamDet är en lätt vilsen Hammarin som dyker upp utanför Konsthallen där branschminglet innan P3 Guld äger rum. Föregående afton har jag nämligen fått ett överraskande telefonsamtal med en förfrågan om att gästblogga för Göteborg Nonstop från galan. Först är jag tveksam. Ni läsare har kanske sett mitt namn i något reportage här på sidan eller följt mina andra kanaler men i de fallen innehar jag skaparrollen. Det är en annan sak att bedriva musikjournalistik och det är först när jag får förklarat för mig att jag inte alls behöver veta vem som är vem i branschen eller ställa kärnfulla frågor till pristagare som jag med glädje tackar ja.

Det var en liten disclaimer det! Övriga skribenter har ju dessutom redan publicerat bra sammanfattningar av spektaklet så här kommer ett högst personligt vittnesmål från Sveriges, om du frågar mig, viktigaste musikgala. Varför säger jag det? Ja, helt enkelt för att det är målgruppen, landets radiolyssnare, som avgör vem som vinner eller försvinner och i förlängningen även sätter trenderna inför det kommande året. Jag började fatta vikten av P3 Guld 2012 då Kapten Röd vann både Årets artist och Guldmicken. Här kom en reggaesnubbe som jag aldrig hört talas om och smällde mycket större namn på fingrarna tack vare, har jag förstått, en väldig kontakt med publiken genom ihärdigt turnerande och närvaro där det räknas. Jag trodde som många andra att Veronica Maggio skulle bli den stora vinnaren det året. Det såg onekligen ut så om man köpte hypen enligt musikmedia rakt av, men icke.
Istället fick hon vänta hela tio nomineringar innan hon den här gången fick användning av det där tacktalet.
Kort sagt, efter festen sitter kanalens musikläggare och rättar sina förutsägelser med årets P3 Guld som facit.
En ovärderlig marknadsundersökning för branschen och de som varje år försöker ta sig dit.

Med det sagt kan jag säga att undertecknad tömde en hel sprayburk (som redan noterats av AnnaLena i hennes krönika) ur mitt sinande lager och letade fram nåt flådigt, färgglatt och lagom sjukt att ha på sig så jag sedan kunde valsa fram i lokalerna förklädd till kändis. Men jag fick tuff konkurrens av min gode vän och kollega Ms. Henrik som lagt vantarna på en hedersplats alldeles intill Maggio under galan och tillgång till de mytomspunna hotellrummen med dörrvakt, inredda som nattklubbar och så packade med namn att hela artistsverige skulle utplånas om någon av dem skulle tappa sin cigarett i heltäckningsmattan.
Ms. Henrik behöver till skillnad från mig inte klä ut sig till kändis denna gång då han redan är på god väg att vinna nästa års priser.
Med flawless sminkning, en blå paljettjacka(!) och en djävla magnifik star quality vinner han i alla fall årets bästa outfit.

Och det visuella är av stor vikt, sanna mina ord! Fråga mig som lider av obotlig ansiktsdyslexi och konstant hälsar på bekanta för första gången, alla gånger, under stor skam. Det är också en döende konst.
Vi hoppar tillbaka till minglet på Konsthallen där jag och min bloggande vän Johan Alexed smyger runt med champagne i hand och försöker oss på artistspotting utan vidare värst framgång.
Den som sticker ut mest är en tjej i udda tights som senare visar sig vara Little Jinder.
Vi hamnar i en konversation med Albin Myers föräldrar om vilken metod jag använder för min frisyr eftersom Albin själv kämpar hårt med sin tuppkam.
Jag har inte hjärta att säga att jag inte vet vem deras son är, men likväl känner jag igen honom direkt när galan börjar.
Och hur? Tack vare ett tydligt signalement. Så enkelt.
Det kom även fram smaskiga detaljer om pappa Myers som uppträder som transa och sjunger alla bidrag från melodifestivalen sedan 1958 på fem minuter i en egen show.
Jag kände redan där att inget under den stundande guldgalan skulle toppa det.

Och jag fick tyvärr rätt. Som många sagt innan mig var själva föreställningen i Scandinavium kvällens transportsträcka. Det är väl försvarbart ändå eftersom den produceras för andra än livepubliken i första hand och jag märker rätt fort att det inte är någon idé att ta fram Instagram då alla bilder blir identiska från rad 18. Bara hashtagen skiljer dem åt.
Mobilen använder jag istället för att googla hur bland annat Abidaz, Panda da Panda och Seinabo Sey stavas.
Den sistnämndes låt ”Younger” är en sån där hit jag hört dagligen på radio utan att riktigt reflektera över vem det är som gjort den och kvällen är fylld av liknande aha-upplevelser.
Jag går ifrån galan lite mer allmänbildad i musiken av idag.

Presentationen av galan var överlag lite osäker. Radioprofiler behöver kanske inte automatiskt vara vana vid livepublik tänker jag ursäktande, men det kan också vara min allergi mot inövade pranks och repliker. Ändå märker jag att jag är den enda i publiken som skallar ut ett högt HA! (med en rejäl arenareverbsvans på) när Jesper Rönndahl drar sitt Marie CERNholt-skämt.

Det finns vissa undantag från min utläggning ovan om skrällar och förväntningar. Håkan Hellström är Sveriges folkkäraste, ännu aktiva, artist och det är hans totala dominans i kategorierna han var nominerad i och decibelnivån på publikens jubel beviset på.
Att Avicii skulle bli enväldig härskare i Årets dans kände både vi och föräldrarna Myers på oss och jag hade faktiskt gapat av tom förvåning om han också varit på plats.

På vägen till efterfesten på Elite Park Avenue läser jag en skarp analys i en god väns flöde.
”P3 Guld är galan där minst en artist kommer ut som ansiktsmålare”. Kunde inte sagt det bättre själv.
Den här aftonen är trots allt en cirkus där alla som är eller vill vara någon slåss om uppmärksamheten.
Festen är kändistät, lagom dekadent men tyvärr utan skandaler. Ryktena om vad som försiggår i Mando Diaos VIP-svit blir värre för varje person man pratar med och trycket på efter-efterfesten vid Sockerbruket ska tydligen vara något i hästväg.
Efter lite övertalning får Ms. Henrik med mig i en taxi till bokstavligen andra sidan stan för att se för oss själva och ja, det bästa med det äventyret var tråkigt nog taxiresan dit och hem.
Vi har glömt kontanter och märker snart att vi är för trötta för den dånande housemusiken efter den överväldigande kvällen.
När vi åker möts vi dock av ett konstant flöde av människor som tar över stafettpinnen.
Och där någonstans, 04:30 i ett baksäte påväg ifrån en superhypad fyllefest vid Röda Sten slutar kvällen. Två berusade, överstylade popdårar som inte finner så många fler ord än kvällens citat som likt ett mantra upprepats under aftonen: ”den här jävla branschen!”

H.M. Hammarin

Besök min hemsida

P3 Guld: ”Fan vad skönt psycho jag är!”

2014-01-20 av

P31

Jojomen, det är inte mer än rimligt att jag, som fått lite utav uppdraget att vara Göteborg Nonstops fotograf, rapporterar sist utav alla reportrar som var där från vårat gäng. Ehe…
men, det kan bli så. När man inte är från stan. När man bor cirkus två timmar från Göteborg och lånar en röd soffa (som dessutom fått det ökända namnet ”Porrsoffan”) någonstans i Partille.

Men, mina vänner, spelar roll om jag hade sovit på en blå soffa, delat säng med någon, åkt hem eller försvunnit spårlöst
– ni får ännu en analys kring P3 Guld Galan 2014.

P32

Det började med förfest klockan 17:30 på Konsthallen längst upp på avenyn. Till skillnad från förra årets förfest på Pustervik var det här en mycket stor och ljus lokal. Smaken är som baken (stor och delad), men jag saknar faktiskt den där mörka miljön borta vid järntorget. Det här kändes för kalt, sterilt och en aning stelt.
Men bubblet var det inge’ fel på.

P33

Och så fick man ju godis! Och vatten!
(observera: som jag sa tidigare att jag är Göteborg Nonstops fotograf, och kan inte ens fokusera och ställa in skärpan rätt på de små kolorna. Bedrövligt…).
Jag tog två kolor, varav en stoppade jag i fickan. Det skulle jag inte gjort…
men den storyn tar vi lite senare.

P36

Här höll vi till! Som ni ser, det ser mörkt ut. Klädmässigt alltså.
Hur gick det med min outfit då?
Ja, jag ska vara ärlig. Jag började med en svart dräkt, men kände att ”Vafan, alla kommer att ha svart. Alla.”
– så jag körde blåa jeans (fick ligga lite på golvet för att få på mig dem. Jag köpte dem nog för tre år sedan…) och gul skjorta, för mycket hårspray i ett överstylat hår och panda-maken.
Inte snyggast på hela förfesten kanske, men jag  var glad ändå.

P34

Så gjorde man som folk gör. Försöker mingla vant med glaset i ena handen (och fingret ut) samt två kameror runt halsen. Kalle Wannerskog och Johan Jivin från Movits! visste inte heller hur de skulle göra när jag kom fram och frågade efter en bild. De var mitt uppe i någon iPhone-diskussion och höll fram sina mobiler.
”Javisst!” sa Kalle. Efter en stunds tystnad:
”Ehe…eller…hur ska vi göra? Ska vi stå såhär?”
”Va lite góa!” sa jag bah.
Titta vad góa de blev. Fantastiskt.

P35

Nicole Sabouné med góaste fodrade jackan kom med ett par vänner.

P37

Dessa två viktiga herrar var här också.
Älskar tröjan på mannen till höger. Olle Ljungströms design
”Fan vad skönt psycho jag är!”
Stilpoäng för det och håret.

P39

Efter ett tags minglande och vimmlande var det dags för en kort promenad ned till Scandinavium. Dags att inta sina positioner!

P310

Av någon anledning hamnade jag här nere, på plattformen. En säkerhetsvakt kom fram och sa ”Varsågoda – ni ska gå här!”
”Oj det va väldans…” sa jag och gick ned.
Sedan visade det sig att jag inte alls skulle vara där.
”DU får INTE vara HÄR!”
”Nähä…näej men…nä nä…”
Så, här är en förklarande bild vart man inte fick vara om man var från pressen.

P312

Jag fick istället inta min ”riktiga plats” på läktaren och förlita mig på min telezoom. Precis som Andra Sidan påpekade i sin P3 Guld-rapport så ser man inte så jädrans mycket där ifrån. Min radiokollega från Radio 88, Annika, försökte ta bilder på sin iPhone.

Hon tog en bild. Väntade. Tittade på resultatet.
Satt tyst. Sedan tittade hon på mig.
”Där. De där vita pricken där. Det är Laleh. Eller?”

P313

Ja, mycket riktigt. Laleh, som inledde galan väldigt pampigt med låten Stars Align från sitt senaste album Colors, var inte mycket mer än till en liten vit prick i början av galan.

P311

Men när låten kom igång så blev det jädrar i mig drag. Laleh var fortfarande en vit, men inte en liten osynlig prick. Snygg ljusshow och mäktigt trumkomp som inledde årets P3 Guld-gala på bästa tänkbara sätt. Mäktigt!

P315

Ingen snack om att ljusshowen var fantastiskt mäktig. Att se det hela på tv är ju en sak, men att vara där är, inte helt oväntat, liiite bättre, liiite roligare, liiite fränare.

Mina förväntnignar på Mando Diao’s framträdande var höga. Om det var bra? Ohja, men jag undrar över och förstår inte vad de vita rymddräkterna kommer ifrån och varför Gustaf Norén färgat håret kycklinggult.
Tokigt. Hoppas inte de faller mer i synth:eriet.

P330

Linda Pira. Jag vill börja med hip hop för att kunna använda myzdräkt på galor.
Jag menar, så ofta som jag går på gala. Hello…

P316

Förra årets stora vinnare, Linnea Henriksson, klev in på scenen med sin egendesignade (och andra musikhjälpare från i vintras) fågelklänning för att dela ut pris till Årets artist.

P317

…som inte helt oväntat tilldelades Veronica Maggio för sitt album Handen i fickan fast jag bryr mig. Hon har varit nominerad i P3 Guld nio gånger – och tionde gången gillt kammade hon hem priset. Hurra hurra!

P318

Och publiken ställde sig upp och dansade fuldans mitt i sändning. Förvisso varade det hela i 20 sekunder. Men det var välbehövligt att få sträcka på sig (speciellt i mina jeans. Tänker inte ha jeans som man tvingas ligga ned för att komma i nästa gång…).

P3Guld1webb

Uppträdande band artister under galan var Laleh (bra start!), Mando Diao (disco-sväng!), Elliphant (oooh!), Style of Eye (…intressant), Daniel Adams Ray (jag satt mest och funderade över hans röda rymdkrigardräkt och den vita armén)…

P321

Nonono (årets mest spelade låt på P3!), Linda Pira (hip to the hop!), Seinabo Sey (fantastiskt vackert!!!), Panda da Panda (vafaen var det för nåt?).

P320

Bland prisutdelarna hittade bland annat vi Kodjo Akolor (programledare för galan också, naturligtvis), Sarah Dawn Finer och Emma Knyckare (som här fått syn på mig och min kamera…kanske?).

P322

De delade ut pris till Håkan Hellström. Håkan, som inte helt oväntat kammade hem pris för både årets låt samt Guldmicken. Inget snack om saken, kan var värd det till 110%.

Annars då? Vann verkligen rätt artist, band och låt?
Om man utgår från min ”önskelista” och aningar så gissade och önskade jag jäkligt bra om jag får säga det själv.
Jag tycker absolut att det var rätt artister som tog emot priserna.

P324

Rätt som det var så presenterade sista akten; Elliphant avslutade storslaget.

Snyggaste: Kodjo Akolor i slimmad svart balettdräkt. För ett slag blev jag kär på nytt. Fantastiskt.
Kvällens ”…jag fattar inte?”: Lilla Namos tacktal. Tuff tjej, men hennes tacktal för priset som Årets Nykomling gjorde både mig, och många kring mig konfunderade. Hon tar fram ett litet papper som hon berättar är hennes tacktal, skrivet i taxin påväg hit. Hon börjar läsa: ”Jag har inte hunnit måla naglarna, men det gör inget…”. Grejen är att hon står och håller upp det här pappret och blottar sina blodröda, långa lösnaglar. En kille i publiken ropar det jag själv skulle vilja fråga henne: ”Men du har ju målade röda naglar!”.
Bästa uppträdande: Mando Diao levererade, men förlorade lite poäng på rymddräkterna. Positiv överraskning var när Seinabo Sey glittrade mest utav alla på scenen. Fantastisk röst och pampigt uppträdande. Wow!
En som borde fått specialpris: Björn Olsson. Fantastisk låtskrivare. Jag önskar att mitt liv var som en Björn Olsson-låt (var tvungen att haffa honom på efterfesten sedan. ”Duh!”, varpå han tittade förvånat på mig ”Förlåt, men jag måste bara säga…du är skitbra!”, ”Jaha…oj. Ja, tack.”, ”Alltså…ja, du är skitbra. Jag ville bara säga det!”, sedan skiljdes vi åt. Men nu har jag sagt det, det kändes bra.

And naow då? täntke vi. NOT.
Nu var det ju dags för efterfest på Elite Park!

P325

Så likt pilgrimsfärden vandrade vi uppför gatan och tillbaka mot avenyn. Inne på Park snurrade den gigantiska discokulan kring Göteborgs motsvarighet på Stockholms bögring på t-terminalen.

P327

Jason Timbuktu med vän. Jag har nog aldrig i hela mitt liv skådat ett sådant snett leende som Jasons.
Imponerande, Jason. Imponerande.
Sen är han ganska kort. Fast söt-kort. På ett fint sätt.
Det är fint.
Och så fick han mig att känna mig lite lång också

P326

En annan grymt snygg duo: Ms. Henrik och H. M Hammarin.
Hammarin agerade gästredaktör på Göteborg Nonstop under P3 Guld Galan. Under veckan publicerar vi hans summering av galan. Tills dess, kolla in hans vansinne-videoblogg. På egen risk alltså.

P328

På övervåningen bjöds det på buffé: lax, pulled pork, rostade grönsaker, bröd…
Nom nom!

P329

Efterfesten pågick till ”sent”, som det stod på schemat. Själv blev jag inte särskilt långvarig på festen. Kramar, pussar, mat, toabesök, framtidsplaneringsnack…
sedan däckade jag i en soffa i Partille.

Och just det,
kommer ni ihåg den där dumle-kolan jag skrev om tidigare i det här inlägget?
Jo, såhär var det…
Jag fick ju två dumlekolor på gårdagens förfest till P3 Guld; en åt jag, den andra stoppade jag i bakfickan.
Jag glömde helt och hållet av den där dumlekolan. När förfesten var över och vi gick vidare till Scandinavium låg den tryggt mot stjärten. Sen blev den mosad mot min plats på läktaren. Först efter galan, efter ca 2 timmars sittande kände jag den där bak. Ljummen och kladdig.
Vågade inte titta på min byxrumpa ifall jag hade en brun fläck där bak (som skulle kunna förväxlas med både det ena och det andra…), för om det skulle vara så så hade jag ändå inge annat byxalternativ med mig.
Kanske bidrog jag till någon snackis under efterfesten. Sollebrunnaren med bruna fläcken.
En feskekörka-wannabe men ingen är perfekt…

Tack P3 Guld för iår! Hoppas att vi ses nästa år igen!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine

P3 Guld revisited: En gala med många vinnare

2014-01-19 av ozelot

IMG_2248Man får en liten kamera inopererad i hjärnbarken när man besöker P3 Guld. På själva galan för att allt skall tänkas rakt framifrån, mitt emot scenen, för det är där SVT kamerorna finns. Det gör att ifall man hamnar vid sidan av scenen kan man ibland missa saker som kamerorna registrerar. Dvs en massa inklippt grafik med vinnare vars namn man inte lärt sig än, som Abidaz som raskt döptes om till Adidas i liverapporteringen, men även nya stjärnskottet Lilla Nemo som tog hem årets nykomling.
Nåväl, bänkgrannen var behjälplig i rapporteringen där inte storbildsskärmarna var det. För även om alla pristagarna med någon slags pedagogisk välvilja dök upp där var det alldeles för småttig text som dessutom plottrades bort av massa snitsig rutgrafik som gjorde allt för att förvilla ögat.
Bildproducenterna borde tänkt lite med på publiken här och inte bara eftersändningen i TV.

I övrigt var galan föredömligt snyggt producerad och livenumren välkoreograferade – det märks att dansmusiken vunnit mark på bekostnad av skör indie vilket återspeglades i representationen. Panda da Panda – som inte var vidare känd för mig innan än att han är ihop med någon av Rebecca och Fiona (och således inte någon ny gayikon som utklippt ur någon Per Hagman-roman) kalibrerade metronomen ganska tidigt och studsade förtjänstfullt med i yogatrimmad överkropp och det hade varit farlig musik att framföra en bil till.
Ganska många framträdanden bjuder på liknande aerobicspass och ögonfägnad, men bäst av alla var Elliphant som avslutar galan och borde vunnit priset för Årets Nykomling istället för hon som slängde micken i golvet och var straight outta Compton (eller var det någon annan månne?).

Konferencieren Kodjo Akolor fick en hel del ros. I alla fall i ett iscensatt presentationsnummer av Kakan Hermansson och Ebbot m.fl som jag antar skulle vara lite så där lagom wild and crazy. Jag har emellertid inga svårigheter att hålla mig för skratt under transportsträckorna mellan numren, men bänkgrannen hävdade efteråt att hon skrattat åt ett (1) skämt.
”Vilket då”, frågar jag.
”Minns inte”.

Nä jämför man med tidigare höjdpunkter med bl.a Timo, Soran Ismael med flera gör den gode Kodjo en ganska slät figur. Han blir inte bortkommen som Kitty stundtals förvisso men bjuder heller inte på några höjdpunkter – det blir mest massa krystat egodravel och flamsande med ståplatspubliken: ”Du kan inte vinna platsen till efterfesten för du ser ut som en seriemördare”, ”man måste faktiskt vara 18 också”. Hö hö hö.
Kul kanske på Adam Alsings tid. Men den välregisserade publiken skrattar artigt och applåderar när lampan tänds.

Vinnarna då? Ja, inte mig emot egentligen. Icona Pop blir årets grupp och det är helt okej för mig när man får ha en låt med i Girls och en i Samsung-reklamen plus dessutom är bra, vad som kändes som förra årets artist blir Årets – dvs Veronica Maggio (det är ju trots allt ett retrospektiv) och att någon annan än Håkan skulle få Guldmicken hade ju varit direkt tjänstefel av den röstande publiken. Håkan vann dessutom kategorin Årets Låt (Det kommer aldrig va över) och hade den goda smaken att vara där (klart plus), vilket man väl knappast kunde förvänta sig av Sibyllastekaren Avicii (Årets Dans) som dök upp på satellitlänk direkt från Farsta (med en målad Hollywoodkuliss bakom).
Men årets verkliga jubel går tveklöst till Jenny Wilson för årets pop.
Inte vet jag om det är rätt kategori men en statyett skall hon i alla fall för en bara vackra förlorare blir stora vinnare.


Noterat från efterfesten:

– Alla ville hänga med Frej. Det förstår jag för han verkar trevlig.
– Pulled pork har såklart letat sig in på buffémenyn 2014, vad annars. Pulled pork är sönderkokt gris som marinerats väldigt hårt och äts med tillbehör som lax, tunnbröd, sallad och olika röror.
– Hittar man en kompis gör man klokt att hålla ihop, annars riskerar man att aldrig hitta varandra igen utan GPS. Vilket i och för sig är i var mans ficka (där de inte får stanna länge) nuförtiden.
– Bästa dansgolvet är i foajén, framför receptionen (med hårt prövad personal). Men hänger man en gigantisk discokula i taket får man skylla sig själv.
Ms Henrik blev inkallad i ett konferensrum med skivbolagsfolk, för att smida framtidsplaner månne? Vilket väckte viss avundsjuka hos andra närvarande.
– Inte fullt lika kaotiskt i barköerna som tidigare år, även om kortbetalningarna imploderade en halvtimma innan stängning. Innan dess kunde man inte betala kontant (i vissa barer).
– De flesta kändisar var sådana jag inte visste namnet på (hip-hop, dans, hårdrock etc). Men David Hellenius var där.
Han var kortare än jag trodde.
– Det är dyrt för den som inte letar slattar (du vet vem jag tänker på). Eller har medhavda vintetror.
– Nonstopkollegan som ironiskt frågar en ensam nybakad presskille med badge vad brickan är till för, och han skiner upp som en sol över Karlstad: ”Det är meeedia. Du vet, tv, radio, tidningar och sånt där”.
– Väldigt många (kvinnor) har bylsiga långklänningar med romantiska mönster, även fotografen från Guiden. Skönt att slippa vimmelfotografer smart klädda i svart och smart.
– Skäggen är kortare i år, bara Christer kommer undan med sånt.
– Inga polisrazzior på hotellet vad jag uppfattade, alla fick pissa ifred.
Men Teddybears och Looptroop var inte här i år.


Samtliga Vinnare:

Årets Artist
Veronica Maggio – Handen i fickan fast jag bryr mig

Årets Grupp
Icona Pop – This is… Icona Pop

Årets Låt
Det kommer aldrig va över för mig – Håkan Hellström

Årets Nykomling
Lilla Namo

Guldmicken
Håkan Hellström

Årets Dans
Avicii – True

Årets Hiphop/Soul
Abidaz – In & ut

Årets Pop
Jenny Wilson – Demand the impossible!

Årets Rock/Metal
Ghost – Infestissumam

Vi ses nog nästa år! Igen


// Ozelot

*Let’s fuck this krönika in the pussy: Göteborg nonstop från P3 Guld

2013-01-21 av

Linnea Henriksson är årets artist i P3 Guld. Det tyckte den för den här kategorin mest effektiva fansidan på Facebook. Inte för att jag på något sätt vill missunna Linnea framgången – hennes glädje vid prisutdelningen var gripande – men gisslet med publika omröstningar riskerar i förlängningen dra ett löjes skimmer över den här typen av musikpriser.

Kanske är detta lite av ett feghetstecken när Sveriges Radio  låter lyssnarna rösta i alla kategorier – ett enkelt sätt att friskriva sig från fjolårets kritik om könsmässig obalans i både nomineringsfält och prishylla. 2013 såg mycket lovande ut på den fronten – de kvinnliga artisterna dominerade helt. Inte konstigt med artister som Laleh, First Aid Kit och Loreen bara för att nämna några har gjort ojämförbara segertåg i låtlistorna.
Men märkte vi av det när de sista rösterna var räknade?
Nja. När Kent vann pris för årets grupp blev jag…gick jag och pissade. Även om nu senaste albumet inte är det sämsta de gjort på länge kändes sorlet från rännan betydligt mer vederkvickande än nåt Åhléns-medley från Tunas söner.

Att däremot på något elitistiskt vis ifrågasätta Swedish House Mafias för pris i kategorin Årets Dans känns dock futtigt , särskilt när trion vare sig fick vare sig Guldmick eller glasstatyett för årets grupp. Vilket de inte helt orättvist kunde fått med tre utsålda Friends Arena bakom sig och stort internationellt segertåg. Men nog borde väl First Aid Kit fått något pris, och Laleh? Powerduon Icona Pop – som inledde liveshowen – premierades för landsplågan ”I love it” som blev årets låt (jag är inte mot det) men herregud – borde då inte årets bäst säljande artist Loreen fått det för Euphoria?
Dock gör hon en såsig powerballad live som låter hämtad ur b-sidan till Titanic – the Soundtrack. Men hon är cool ändå, Loreen.

I Göteborg gladde vi oss lite extra över att El Perro del Mar rodde hem Arets Pop för andra gången vilket i sin tur medförde att Ikons blev utan. Publiken i sin tur blev utan vare sig Perro själv (gravid, på satellitlänk), Kent (hade nån trott att de skulle dyka upp) eller SHM som nog är för stora för att plocka upp priset om de så hittade det på marken. Meshuggah fick pris istället för rockergunstlingarna Graveyard och jag är inte i stånd att bedöma det rättvisa i det. Meshuggah har ändå funnits i 25 år.

Liveframträdanden då? Roligast var Gnucci som skuttade fram på podiet på sitt oefterhärmliga vis där hon slutligen stötte på patrull i form av Timbuktu som alltid gör sitt live och är en sådan där fin kille som absolut alla gillar. Visuellt och sprakande, hoppas det även var det i kamerorna.
Kameraproduktionen styr ju naturligtvis mycket under en sådan här kväll, och det var ju lite trist att man fick se Icona Pops gig förrän låten nästan var slut – de gjorde större delen av framträdandet gömda i en båsliknande scenkonstruktion och kunde förmodligen bara anas av tevekamerorna eller publik precis rakt framifrån. Från pressplatserna såg man absolut ingenting.
Linnea Henriksson gjorde ett riktigt vasst framträdande förstärkt av evigt folkkäre Timo Räisänen som trivs på P3 Guld. Bänkkamraterna får något blankt i ögonen under Johnossi som framför en helt ny låt men vid det laget har jag sån träsmak och rastlöshet i benen att jag inte vill något hellre än att galan skall ta slut, vilket låter vänta på sig ytterligare något nummer.

Martina Thun och Soran Ismael då? Ja de uppträdde helt habilt utan jätteplågsamma manuspinsamheter som under fjolårets gala. Soran lever fortfarande rätt högt på SD-grejen och kan förmodligen dra skämt om det på firmafester en bit inpå nästa decennium, Martina kommer jag inte håg särskilt mycket av vad hon sa mer än att jag inte ville kasta ägg på henne, och resten har ni förmodligen redan läst i GP, Aftonbladet eller Expressen.

Annat noterbart från själva galan:
• Tityo skämtade om gruppsex – årets grupp *hint hint* – (som klipptes bort i tevesändningen) och någon annan om bajs. Det senare inte ett dugg kul.
• First Aid Kit gjorde en rolig rapversion av Subterranean Homesick Blues
• Tyckte det var rätt kändisfattigt i år.
• SVT och eftersänder galan men samtidigt sitter redaktörerna och Live Nation och livetwittrar ut resultaten för glatta livet. Mindre klyftigt kanske.
• Skönt att galan är tillbaka i Scandinavium igen – Lisebergshallen är för liten och blir stekhett under alla strålkastare.

Nytt för i år är även att förminglet ägde rum på Pustervik i stället för det kanske mer logistiskt lämpliga Brewhouse. Gästerna slussades förbi baren där vanligt folk satt och pimplade öl, och in i stora konsertlokalen där det stod burköl och färdigupphällt bubbel på några bord.
Nog för att jag föredrar Pustervik framför Brewhouse men man kunde nog faktiskt gjort det lite glammigare, till exempel genom lite hyggligt propert klädd servicepersonal som gick runt och fyllde på?
Lite inramning helt enkelt. Istället tog Red Top tillfället i akt att marknadsföra sitt kära ställe inför den församlade branschpubliken, innan projektledaren för P3 Guld på Göteborg & Co släpps på scen och påminner varför vi egentligen är där. Därpå spelar Kristofer Åström en låt live vilket osökt för tankarna till lördagskvällens huvudnummer på Woody West – vilket troligen ingen av de församlade gästerna kommer bevittna ändå då de förväntas vara upptagna av andra saker. Inget ont om Kristofer dock, den enda låten var grym. Men njae. Lite mer P3 Guld känsla hade man nog velat ha.
Därpå bussades gästerna mot Scandinavium vilket gav lite mysig skolresekänsla då många smusslat fickorna fulla av burköl som sedermera konfiskerades väl på plats på arenan. Buhu.

*Förklaring till titeln då? Ett av Sorans roligaste repliker som myntades av några av huvudpersonerna själva: Enligt uppgift skall Swedish House Mafia inför varje spelning yttra orden: ”let’s fuck this club in the pussy!”
Ödmjuka killar..


Imorgon skall jag berätta nåt om efterfesten.

Samtliga foton av Josefin Larsson. Fler bilder här

// Ozelot

P3 Guld @ Pustervik, Scandinavium och Park Lane

2013-01-20 av

Så kom den dagen vi alla längtat efter,
P3 Guldgalan på Scandinavium i Göteborg.

Göteborg Nonstop var på plats och betraktade spektaklet, prisutdelningarna (eller…prispåpublikensåattflickorbörjarblöda-utdelningarna?), SuperSoran-dräkten, fjäderkjolar och DJ’s i världens skönaste pyjamas-dräkt.

Förfesten ägde rum på Pustervik. Radio- och mediaprofiler, band och artister, reportrar och fotografer vällde in i lokalen. Som t ex här ovan, Christer Lundberg med världens mest oförståbara skäggväxten och matchande baskern. Men…faen, jag gillar det ändå på ett sätt. Det är som att baskern har kommit tillsammans med skägget, att det ingår i skäggväxten. Så om han rakar av sig skägget så rakar han också bort baskern…
Tror jag, ja.

Tid för fotografering på röda mattan framför P3-väggen och intervjuer med de medverkande, för att sedan gå vidare in i klubblokalen för vimmel och mingel med bubbel och öl, chips och chokladkolor.

Jag hade med mig min syster Louie som sällskap. Hon är bäst. Speciellt efter vårat toabesök.
”Josefine, fatta, Morgan Larsson från världens bästa Christer i P3 har hört mig kissa!” 

Vimmel och hänga i baren. Folket var antingen dressade ända från tårna med frack och fluga, eller urtvättad t-shirt med Motörhead-tryck på från Carlings.

Denna rödhåriga tjej stod och pratade med sin vän när jag gick förbi henne och råkade få syn på hennes tatuering. Jag kände att jag ville säga något.
”Åh! Vad fin du är! Tack!” svarade hon efteråt.
Jag var tvungen att ta kort på människan och hennes vän, så att ni får veta vem som hade så bra musiksmak.

Bakom DJ-båset stod den här sköningen. Hon hade kvällens snyggaste och skönaste outfit. Önskade att jag också hade kört på det, istället för att våndas mitt icke voluminösa hår och osköna jeans.
Nåja, jag blev glad att titta på DJ:n.

”Fingret älskling!”
Speciellt på fina P3 Guld förfester.

Strax innan 19:00 var det dags att palla sig vidare mot kvällens höjdpunkt…

…nämligen självaste GALAN på SCANDINAVIUM!

Alla från Pustervik åkte buss från Järntorget och vidare mot Scandinavium. Väl på plats kom det folk från alla håll och kanter. One Hit Wonders-artister varvat med färskingar som precis fått sitt stora genombrott.
Här ovan har vi ena hälften utav ett av de absolut bästa göteborgsbanden just nu – nämligen Spiders.

Tuffingar hängde i VIP-garderoben. Bling bling var rätta ordet.

Och titta här! Icke förglömma – ena delen av Göteborgs stoltheter, Graveyard.
Ja, världens bästa Graveyard.

Primadonna. Är det gala, så är det gala.

En himla fräck man från Jörlanda som slår på stort med två öl och en fluga. Fint ska det vara.

Tiden gick, och det blev dags att ta plats inne i arenan…

Folket hade börjat inta sina positioner framför scenen och catwalken som delade publiken.

Jag själv intog min plats på rad 3 på höger sida. Kring mig satt lappetopp-nissar, alla med varsin MacBook Pro och rapporterade på Twitter och andra sociala medier om stämningen, pulsen och atmosfären på galan, som ännu inte hade kommit igång.

Med tio minuter kvar till sändning kliver kända röster och ansikten från P3’s Morgonpasset upp på scenen. Kodjo Akolor peppade publiken och uppmanade dem att lysa upp hela Scandinavium med sina mobiltelefoner. Det gick sådär. Enligt honom var vänstersidan allra sämst.
Nä. Inte min sida.

”Där är Josefine!”
”Var?!”
”Dääär!”
Linnea Henriksson i egen glad person, här helt omedveten om att hon snart skulle få ta emot priset för Årets Artist.

Till och med i Scandinavium lyckas Christer lysa upp och sticka ut med sin illröda basker. Här presenterar han kvällens programledarvärdar – Martina Thun och Soran Ismail.

Och DÄR var galan igång med dunder och brak. Icona Pop körde en jävlaranamma mig rivstart med det som kom till att bli Årets Låt; I Love it. Sväng och röj – passande en kväll som denna.

Uppträdande nummer två, Loreen.
Utan att överdriva, Loreen är en av de absolut vackraste människorna som någonsin gått på den här jorden. Hon känns nästan lite overkligt vacker. Det är för bra för att vara sant. Rösten, kroppspåket, looken…
Loreen är fantastisk.

Och det var fler än jag som tyckte det…

Både ljudet och ljuset var exemplariskt. Snyggt, proffsigt och mäktigt utan att bli för mycket. En eloge till filmarna också. Då och då sneglade jag på storbildsskärmarna – även där kanonsnyggt. Mer än bra.

Alina Devecerski framförde sin låt Det är Dark Nu, som var en av de absolut första låtarna hon skrev till sin debutplatta som släpptes i vintras.

Alina var nominerad i kategorin Årets Nykomling. Snyggt, enkelt och ganska känsloladdat uppträdande. Mycket bra!

Och, från ingenstans – ett utav galans frågetecken (kanske ska man säga överraskningstecken då det kom som en positiv surprise), Mikkey Dee från Motörhead kör en ny version av Kent’s låt Kräm.
Inte första  gången under kvällen som programledarna M och S gör narr av Kent, självklart med hjärtat.
Som bekant vann Kent pris för årets grupp. Bandet kunde inte medverka på galan då bandets Markus Mustonen hade 40-årskalas samma kväll, varpå programledaren Soran säger;

– Det var ju tråkigt. Kent är ju annars så kända för att liva upp stämningen.
Kvällens bästa citat.

Mest och bäst underhållning stod Gnucci för. Ingen tvekan. Med bombastiska trummor och Timbuktu som gäst i numret gungade hela Scandinavium. Oerhört bra!

Haha, ja – jag säger då det… Ghost. Ett band jag tidigare inte haft någon större, bredare eller djup relation till. Ett intressant inslag på galan, absolut. Mystik, goth och dramatik. Oj oj.

Åh! Vi alla blev så fruktansvärt glada av den mest energiska, glada, pigga, fina och snälla Linnea Henriksson. Hela arenan badade i färgat ljus. Konfettiregn sprutade ut över allt och alla samtidigt som Linnea blev alldeles till sig att hon slängde av sig sina 20 centimetersklackar och hoppade meterlånga sträckor rakt upp i luften. Herregud, vilken energi!

Konfettin ville aldrig ta slut, och varför skulle den göra det när Johnossi äntrade scenen – med en helt ny låt dessutom, i sann Johnossi-anda. Ser fram emot det kommande albumet.
Extra stort plus till trummisen John som sparat ut till långt hår. Mycket fint var det.

Galan i Scandinavium avslutades med Timbuktu & Damn! Mycket bättre avslutning än så kunde det nog inte bli, detta band som blivit så hyllade och uppmärksammade för sina liveshower. Stanna kvar kan vara den svängigaste och skönaste låten på P3 just nu, enligt min mening.

Men, P3 Guld-festen slutar inte här.
Efterfesten på Park Lane väntade…

Uppe på övervåningen bjöds på dryck och mat.

Alla var där – branschfolk, band och artister, programledare, journalister, fotografer, producenter…och vi.

Sesampanerad lax, kyckling, pesto, ruccolasallad och massor av annat mumsigt.

Ibland glömde man av att äta, då man istället stod och tittade upp i taket på det fantastiska taket. Wow…

Och slutligen, ett bevis – jag var där. Jag och alla andra.
Ni som inte har besökt P3 Guldgalan – göt det.
Det är alldeles…alldeles…underbart!

Avslutningsvis gör vi en sån här grej..

+ Galan – snyggt ljud och ljus rakt igenom! Tack!
Bästa framträdande: Gnucchi – du är störtskön!
Snyggast klädsel: Sorans Superman-dräkt och Kakans egensydda Spice Girl-klänning.
Vackrast: Loreen. Alltid Loreen.

– Varför fanns det ingen vegetarisk mat på efterfesten? Stackars Christer Lundberg kunde ju bara äta sallad och bröd!
Besvikelse: Årets Hårdrock-priset gick INTE till Graveyard. Skandal!
Whattafuck: ”Slängde verkligen Maskinen ner sin Guldmicken-statyett till publiken?!”

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine 

Hej Kapten Gillis: Intervju efter triumfen på P3 Guld

2012-01-26 av

En del kritik har riktats mot mot P3 Guld-galan i helgen. Enbart manliga artister premierades och en av dem var göteborgaren Kapten Röd som tog hem hela två priser. En stressad men lycklig Gillis Bengtsson på independentbolaget Swing Kids ger sin syn på den saken och mycket annat.

Grattis till dubbelvinsten i P3 Guld! Hur är tankarna så här omedelbart efter? Har du hunnit smälta det?

– Nja. att Kapten skulle bli årets artist är lite overkligt medan guldmicken hade jag faktiskt hoppats och trott det fanns hyfsad chans till. Som fd. handbollsspelare på nästan elitnivå hatar jag att förlora så det känns bra. Vinna är normalläget som Ragnar Sigurdsson sade…

Vad tror du en sådan här utnämning får för effekt på skivförsäljningen och bokningsförfrågningarna? Har du redan hunnit märka av det? Blir det högre gage nu om man vill ha Kapten Röd till sin festival?

– Det rasslade till i mejlen och telefonen kan man säga. CD-försäljningen är död men det digitala kanske kan öka lite för Kapten om fler folk börjar upptäcka honom och tex P4 och alla de kommersiella skitkanalerna börjar spela musiken också.
– Vi har dock redan märkt mycket stort intresse för Kapten i sommar och en hel del festivaler är klara redan men inte släppta. Klart man vill se till att ens artister får bra betalt, särskilt på festivaler där det gäller få så högt fast pris som möjligt för annars får ju någon annan pengarna som finns i festivalernas budget.
– Men vi är snälla mot de snälla och hård mot de hårda i förhandlingarna. Jag håller inte på och bullshittar arrangörer utan kör alltid en väldigt rak stil. ”Hårdast men ödmjukast” sade en arrangör om mig läste jag någonstans vilket är precis så som jag vill bli uppfattad.

Mycket kritik har handlat om att bara män vann i år. Har du något att säga om den kritiken?

– Helt otroligt fånig diskussion. För första gången kunde fans och P3 lyssnare rösta i alla klasser och det var extremt bra könsfördelning bland nomineringarna. Resultatet avspeglar snarare vilka som har bäst fans och framförallt vilka artister som är duktiga på att kommunicera och vårda sin relation med publiken…

Två av galans storvinnare – Kapten Röd och Svenska Björnstammen – kanske någonstans appellerar till någorlunda samma publik, i alla fall i jämförelse med Maggio som tippades till storslam men fick gå helt tomhänt hem. Har du några funderingar kring det? Är folk trötta på lite lättviktigare pop – eller är den publiken ni har helt enkelt bättre på att mobilisera och rösta?

-Låt mig säga såhär. Vissa nominerade akter är/var helt värdelösa på att hålla kontakt med sina fans på Facebook. Kapten Röd är/var inte en av dem.
– Sedan tycker jag det har skett ett generationsskifte på P3 Guld i år. Ungdomen tog liksom över. Jag tror visserligen att röstningen sett annorlunda ut om en miljon TV-tittare kunnat rösta också i realtid men nu gick röstningen ut någon vecka innan galan och det var framförallt P3s egna lyssnare som röstade.

Du har ju arrangerat Reggae, Dancehall & Hip Hop klubbar hur länge som helst. Hur tycker du den inhemska scenen har utvecklats under den tid du hållit på?

– För några år sedan var det mest band. Nu är det mest svenska soloartister och massa grymma producenter. Artisterna har även förmånen att backas av suveräna backingband vars musiker i många fall kommer från ”förra generationens” bästa band. Kapten har t.ex ett allstarteam med Svenska Akademiens basist Lars på Bas och USCB Allstars Partillo på trummor.
– I Göteborg tycker jag intresset för Jamaicanska dancehall & reggae-akter har svalnat och smalnat av vilket är intressant samtidigt som Kapten Röd lär sälja ut 3000 biljetter till Lisebergshallen och det kommer bli den största reggaekonserten inomhus sen Bob Marley 1980 i Scandinavium i stan.

Du skriver någonstans att du uppmanar artister som vill ha en bra deal att kontakta dig istället. Kan du ge ett hum om hur era dealar är uppbyggda? Är ni verkligen rätt val för all typ av genremusik?

-Jag jobbar främst som manager med en manager procent som min inkomst. Jag skulle kunna se till oerhört många halvstora svenska akter skulle få mycket bättre dealar och intäkter genom släppa sin musik och jobba på det
sättet jag och Kapten röd gör. Jag förstår inte att inte fler kör helt eget och skiter i använda storbolagen. Men storbolagen har iofs varit duktiga på lura i många artister att de tex har den bästa dealen med Spotify men det är lögn…
– Som manager jag tar bara en liten procent av vad mina artister tjänar. Om jag uttrycker mig så här: De akter jag släpper har Sveriges bästa deal på digitalintäkter. Viktigt nu när de pengarna börjar rulla in på allvar då en miljon svenska just börjat betala för Spotify…
– SwingKids må vara en reggaelabel och banden jag bokar främst svängiga med texter som kommenterar nutiden, men jag börjar bli sugen på att påverka fler svenska akter med sikte på den inhemska marknaden att våga bli independent och skita i storbolag. Och istället bara ta hjälp av en manager såsom mig..
– Alla pratar att man kan göra allt själv nu med modern teknik men ändå sätter sig massa artister helt i knäna på storbolag. Mitt fokus är alltid göra så bra deal för mina artister i första hand, jag sätter mig inte på dubbla stolar och det är extremt viktigt för mig se till att allt känns rätt i magen och att jag har rent samvete mot mina artister och partners.

Har ni något på gång nu? Kapten Röd? Något annat band i stallet? Skivsläpp, turnéer..?
– Just nu kretsar väldigt mycket kring Kaptens återstående gigs på vinterturnén. Men annars bokar jag för fullt till sommarens festivaler. Stort intresse för Kapten, Movits!, Syster Sol och General Knas framförallt.
– Vad framtiden efter sommaren bjuder får man se. Vem vet nästa vecka kanske Håkan och ett par andra fina stora svenska akter sett min invit på Facebook och insett att de blivit lurade av storbolag hela sin karriär och vill bli indie på riktigt, haha!

www.swingkids.se/
Gillis Bengtsson
gillis@swingkids.se

Text och intervju:

Ozelot aka Marcus Persson

I väntan på P3 Guld: Radiobio på Bio Roy!

2012-01-10 av

P3 Guld närmar sig och med liveakter som Kapten Röd, Laleh, Veronica Maggio och First Aid Kit ter sig själva sittningen i Lisebergshallen lika intressant som efterfesten på Park Avenue. Biljetterna är slut sedan ett bra tag tillbaka, men fredag 20 januari bjuder P3 musik in till Radiobio på Bio Roy.

Radiobion bildsätts med unika bilder från SR:s unika arkiv från festivaler, konserter och tidigare P3 Guld-galor.
I den ena av radiodokumentärerna, Historien om svensk hiphop, beskrivs hiphopens uppgång, fall och återuppståndelse av bland annat Ken Ring, Fredrik Strage och Ametist Azordegan. Dokumentären är gjord av Erik Nordin, Markus Görsch och Karin Forsmark.

I Historien om svensk indiepop skildrar bland annat Terry Ericsson, Brainpool och Linda Skugge den svenska indiens utvecklingen från nördiga fanzines till 90-talets popexplosion vidare till idag då den är tonsättande över hela världen.
Dokumentären är gjord av Fredrik van der Lee, Karin Forsmark och Markus Görsch.
Programmen kommer att sändas i P3 vid flera tillfällen i efterhand.

Historien om svensk hiphop: Fredag 20 januari kl 18.30 och lördag 21 januari kl 12.30
Historien om svensk indiepop: Fredag 20 januari kl 20.00 och lördag 21 januari kl 14.00
Plats: Bio Roy, Kungsportsavenyn 45, Göteborg. Ingen åldersgräns. Radiobion är gratis och först till kvarn gäller.

Årets P3 Guld-nomineringar klara + hela listan med liveartister

2011-12-06 av

Göteborg är värdstad för en av musikbranschens största galor – P3 Guld. Framför allt kanske den roligaste och minst skitnödiga. Efterfesterna brukar vara legendariska och skvallret efteråt av episka dimensioner. Nu är samtliga nomineringar officiella. Storslamstippade Veronica Maggio uppträder dessutom live på galan.

Årets P3 Guldgala går av stapeln lördag 21 Januari på Lisebergshallen.

Samtliga nomineringar samt röstningsförfarande:

ÅRETS ROCK/METAL

Arch Enemy (smsa GULD ROCK1 till 72250)
Graveyard (smsa GULD ROCK2 till 72250)
The Haunted (smsa GULD ROCK3 till 72250)
In Flames (smsa GULD ROCK4 till 72250
Opeth (smsa GULD ROCK5 till 72250)

ÅRETS DANS
Avicii (smsa GULD DANS1 till 72250)
Axel Boman (smsa GULD DANS2 till 72250)
Jonsson/Alter (smsa GULD DANS3 till 72250)
L-Wiz (smsa GULD DANS4 till 72250)
Rebecca & Fiona (smsa GULD DANS5 till 72250)

ÅRETS POP

jj (smsa GULD POP1 till 72250)
Jonathan Johansson (smsa GULD POP2 till 72250)
Anna Järvinen (smsa GULD POP3 till 72250)
The Sound of Arrows (smsa GULD POP4 till 72250)
Syket (smsa GULD POP5 till 72250)

ÅRETS HIPHOP/SOUL
Ison & Fille (smsa GULD HIP1 till 72250)
Mohammed Ali (smsa GULD HIP2 till 72250)
Newkid (smsa GULD HIP3 till 72250)
Stockholmssyndromet ( smsa GULD HIP4 till 72250)
Timbuktu (smsa GULD HIP5 till 72250)

ÅRETS LÅT
Call my name – Tove Styrke (smsa GULD LÅT1 till 72250)
Jag kommer – Veronica Maggio (smsa GULD LÅT2 till 72250)
Levels – Avicii (smsa GULD LÅT3 till 72250)
Resten av ditt liv – Timbuktu (smsa GULD LÅT4 till 72250)
Vart jag mig i världen vänder – Den Svenska Björnstammen (smsa GULD LÅT5 till 72250)

GULDMICKEN
Daniel Adams-Ray (smsa GULD LIVE1 till 72250)
Graveyard (smsa GULD LIVE2 till 72250)
Melissa Horn (smsa: GULD LIVE3 till 72250)
Kapten Röd (smsa GULD LIVE4 till 72250)
Veronica Maggio (smsa GULD LIVE5 till 72250)

ÅRETS NYKOMLING
Avicii (smsa GULD NY1 till 72250)
Newkid (smsa GULD NY2 till 72250)
Niki & The Dove (smsa GULD NY3 till 72250)
Rebecca & Fiona (smsa GULD NY4 till 72250)
Den Svenska Björnstammen (smsa GULD NY5 till 72250)

ÅRETS GRUPP
Deportees (smsa GULD GRUPP1 till 72250)
In Flames (smsa GULD GRUPP2 till 72250)
Movits! (smsa GULD GRUPP3 till 72250)
Rebecca & Fiona (smsa GULD GRUPP4 till 72250)
Those Dancing Days (smsa GULD GRUPP5 till 72250)

ÅRETS ARTIST
Melissa Horn (smsa GULD ARTIST1 till 72250)
Kapten Röd (smsa GULD ARTIST2 till 72250)
Lykke Li (smsa GULD ARTIST3 till 72250)
Veronica Maggio (smsa GULD ARTIST4 till 72250)
Timbuktu (smsa GULD ARTIST5 till 72250)

KLARA ARTISTER SOM UPPTRÄDER PÅ GALAN:
Laleh
Frantic Amber
Fibes, Oh Fibes
Rebecca & Fiona
Kapten Röd
Markus Krunegård
First Aid Kit
Maskinen
Veronica Maggio

Årets konferencier är Salem Al Fakir


// Ozelot

P3-Guldgalan fyller tio år

2011-11-21 av Wheeler

Det är fortfarande mer än en vecka kvar till december, men ändå har blickarna redan styrts fram mot nästa år, och nästa års stora musikhändelser. I januari äger traditionsenligt P3-guldgalan rum, men i år är den ytterligare guldkantad. Det är nämligen dags för ett litet jubileum, en tioårig födelsedag för musikgalan ifråga.

Under åren har såväl Christer Lundberg, Timo Räisänen, Howlin’Pelle Almqvist och nu senast Kitty Jutbring varit programledare för spektaklet. Den sistnämnda lyckades väl sådär i sitt försök och fick inte direkt lysande recensioner av pressen. I år har man valt att gå tillbaka till artisthavet och snappat upp en lämplig artist för att styra galan. På kroken fann man Salem Al Fakir.

Salem har haft flera låtar på topplistorna i P3, varit med i melodifestivalen med den trallvänliga låten ”Keep on walking” som även gav honom en nominering till P3-guld i kategorin Årets låt. Men varken då eller vid Salems tidigare nomineringar vann han, och nu är det alltså istället dags för grabben att hosta galan. Om Salem Al Fakir tar efter Kitty Jutbrings nyinförda tradition och klär ut sig till ett könsorgan får vi se lördagen den 21 januari.

Galan äger rum lördag 21 januari i Lisebergshallen i Göteborg. P3 Guld 2012 direktsänds i Sveriges Radio P3 kl 20.03 lördag 21 januari och i SVT1 samma kväll kl 21.00. Biljetter till galan finns att köpa via Lisebergs nöjesbokning, 031-400 200, eller nått av ticnets försäljningsställen.

P3-Guldgalan // 21 januari // 20-? // Lisebergshallen
Åldersgräns: 13 år.
Biljetter kan du köpa här

Uthängd i Nöjesguiden? Eller?

2011-02-20 av ozelot

Läser innantill i Nöjesguidens ”Avlyssnat-sektion”: ”Enligt ryktet ska Göteborg Nonstop etablera sig i landets två andra storstäder redan under nästa budgetår, håll utkik efter Stockholm Plopp och Malmö Palle Kuling.”

Förstår inte alla referenser där men men väljer att ta det som en komplimang.
Efter att ha pluggat lite byline-bilder förstår jag även nu vem det var som så desperat hejade på mig hela tiden och försökte inleda en diskussion under P3-Guld efterfesten.

Stoppa pressarna! Håkan Hellström spelar på P3 Guld

2010-12-06 av ozelot

P3 Guld kanske inte är den största galan i landet. Men det är definitivt en av de allra roligaste efterfesterna. Hela göteborgs indieadel står och vinglar i baren, och oops, där var ju Robyn!
Nu kan du vingla ihop med Håkan Hellström. Eller ramla..

Håkan Hellström Live på P3 Guld.
Lördag 22 Januari i Lisebergshallen

P3 Guld: En krönika

2010-01-20 av ozelot

Så här såg det ut i hallen när jag tumlade ut ur sängen vid tolvsnåret i jakt på något drickbart – vilket svårligen lät sig uppbringas ur kylskåpets inverterade ymnighetshorn och jag slutade liggande med öppen mun under en rinnande kran. Men det är väl sånt man får räkna med en dag som denna – i jordbävningar och galafesters efterdyningar.

Ty kvällen i P3-galans tecken hade varit riktigt lyckad och att vi möjligen är oense med de olika deljuryarnas smak är något man enkelt kan överse med när resten av evenemangen var så lyckade. Själva galan var väldigt proffsigt genomförd, snyggt producerad, knäckande bra grafik och millimeterpass i tidsplanen. Och inte ens champagnen tog slut på vimmelområdet!

Och Timo. Timo! Vilket fynd de har hittat! Satte allt perfekt, hade skrivit sitt eget manus utan minsta töntighet eller skavank och framstår dessutom som en riktigt gedigen och äkta kille både i rutan och verkligheten. En som man gärna unnar platsen i rampljuset. För tro mig: Den mannen kan få en TV-show när han vill nu. Jag hörde av vänner till honom att han var grymt nervös och skakig inför och det kan man ju förstå.
Men du behöver inte oroa dig Timo..

BÄST PÅ GALAN:

Miss Li: Som en Janis Joplinbesjälad översteprästinna i blodröd kaftan som förtrollar publiken med sina musikaliska besvärjelser.

Johnossi: Grym låt som hade världspremiär.

Jonathan Johansson: Oväntat suggestiv och visuell musikalisk soaré med rekvisita som balettdansös och snö.

Robyn: Ihälld i en röd och rätt så kort klänning dök upp för en enda refräng i Staygolds nummer. With a little help from my friends? Ja tack.

Amanda Jensen: Vet inte vad jag skall säga om själva låten men Amanda Jensen är the coolest chick not in town. Skred omkring i vimlet i röd klänning och svanplymshätta i håret och gjorde alla män inom två kilometers avstånd knäsvaga.

Magnus Samuelsson: När man såg honom på införvimlet på Scandinavium undrade man vad han gjorde där. Nu vet vi.
När Timo själv skulle dela ut Guldmicken till Lars Winnerbäck (hmm) gjorde han det liggande i Magnus armar. Sköj! (se dessutom vimmelbilderna!)

SÄMST PÅ GALAN:
Winnerbäck:
Vad mumlar karln om?

Kent. Kom inte..

Johan Rheborg som presenterade årets nykomling: En rätt förutsägbar tirad om hur det var när han var nykomling. Typ när inlandsisen drog sig tillbaka eller så..

Mustash & Anette Olzon: Årets låt-medley á la juckande dansbandshårdrock. So 2009..

Att man inte lyckats fylla Scandinavium med mer folk, är nog mer publik på en träningsmatch mellan Frölunda och Troja-Ljungby. I Augusti. Se över prisnivån så här i kristider kanske?

Kent. Kom inte.

Noterat från Efterfesten på Elite Park Avenue:
Gött med buffé på andra våningen för de som fattade att det fanns en sådan. Det gjorde många. En scen minns jag särskilt starkt: Två ärkemetalkillar som knästod vid buffébordet och åt direkt ur skålarna.

Det var förvånansvärt få kvinnliga A- eller åtminstone B-listekändisar där.

Att det inte var några större problem att bli tankad hyggligt billigt (det är dyyrt i baren) då det stod övergivna och halvfulla champagneflaskor och helrör lite varstans. En och annan freeloader vädrade morgonluft..

Att göteborgsadeln inom musiksvängen hängde i trappan eller på andra våningen. Ett spontandisko med sound system självantände i ett konferensrum.

Att stockholmsadeln inom dito antingen hängde nere i foajébaren (hip hop-delen) eller på rummen med de närmast sörjande. Dock har vi hört att Teddybears höll en tumultartad efterfest som varade till frukost..
Undra hur åtgången på akut-p-piller var på närbelägna Apotek (blommor och)Biet..

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...