Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

En kinalunch i Majorna: Persikogården

2015-11-24 av ozelot

Gjorde en avstickare till Stibergstorget i snålblåsten och i väntan på nästa skur förirrade jag mig in på Sjömansskyrkans Café Kuling. Det är ett fint och bra ställe i 50-talsstil, de brukar ha tidningar att låna ut och hederliga bryggkaffet är gott och kostar 12 kr och en fralla för ungefär lika mycket. Idag var det lite för mycket folk för min smak och vad värre var – där fanns kvinnor! Det hör inte till vanligheterna på detta etablissemang, men antar att det var dagens lunch som hägrade: Torsk med dillsås.
70 kr kostar det vilket ju är helt okej, men idag föll det inte på läppen.

Annars är Sjömanskyrkan ett alldeles utmärkt tillhåll med massa små rum att dra sig undan till och vars väggar är täckta med hyllor fulla av andlig litteratur, ett sammelsurium av bokklubbsböcker och någon enstaka donation.
Vissa dagar kan man tydligen basta här för en tia vilket jag småhuttrande kände mig smått lockad av, men näe ändå inte tillräckligt just idag men framför allt var jag rätt osugen på torsk.

Så jag gled in nästgårds istället och där läskade ju den här skylten desto mer. Vid Kampanilen i samma hus som Bengans ligger detta anrika ställe som i rent juridisk kontext heter Persikogården, men som ju alla vet egentligen heter Opiumhålan p.g.a. av att man kunde köpa sig en och annan esoterisk godsak här förr om åren.

Jag vet inte riktigt om det går längre, klientelet är numer lite för gammalt och försupet för sådana äventyrligheter.
Det fanns hela tre gäster här utöver mig: En synskadad man som frågade efter lättöl! De hade de inte utan han beställde in Loka istället.
Någon bekant till honom som slog sig ned vid hans bord näst in till mig så jag kunde följa konversationen.
Här kommer några punkter som avklarades:

• Den synskadade hade varit nere på Casinot med sin son i helgen, och ätit brunch. Brunchen fick högt betyg, om än lite dyr: 200 kr.
• Synskadades son hade det gått bra för här i livet. Han jobbade på en firma och tjänade massa pengar, kunde få ut hela 20.000 kr.
• Den synskadade själv jobbade på något slags ställe på Gråberget, oklart vad det bestod i men hantverk av något slag klurade jag ut. Det var tydligen ingen större effektivitet som rådde i arbetsmoralen där.

Men det var ju inte därför vi kom, vi kom hit för att äta.
Eller dricka, redan vid elvatiden beställer den tredje gästen in ett glas till bredden fullt med rödtjut som serveras ståndsmässigt från en bag-in-box.
Jag är inte sugen på alkohol, men ögnar genom ölmenyn snabbt och konstaterar att man kan få sig en 33 cl Sofiero för 22 kr. Billigt!

Jag beställer istället buffén à la 59 kr, där det ingår kaffe och även läsk som hälls upp rakt i glaset från stora petflaskor. Jag beordrar in ”Cola” och kineskvinnan i kassan har faktiskt lite fingertoppskänsla här och häller inte upp det sista ur den redan framtagna 2l dunken, som är en avslagen slatt med den bruna vätskan, utan hon öppnar en ny flaska!
Jag känner mig lite extra VIP, har ryktet om mitt förestående besök nått dem månne?

Kinabuffé är kinabuffé fast den svenska varianten. Strimlad biff, thaikyckling i röd sås (stark, enligt mina bordsgrannar, vet inte om jag håller med dock), friterade räkor, vegetariska vårrullar, nudlar och någon indisk oxköttsgryta för att blidka besökande indier kanske, dock har den potatis i sig vilket känns som hädelse på ett sämre kinahak!
Nej det skall vara klibbigt ris och massa soja.

Det är faktiskt inte första gången jag äter här, jag erkänner.
Men stället har en bit kvar upp till Gröna Brunnen vid Systembolaget Jagerdorff som faktiskt har riktigt bra mat, för några tior till.
Denna gången har inte kocken haft en av sina bättre dagar, utan verkar ha tappat karet med salt i biffgrytan (som är fläsk), thaikycklingen smakar inte mycket alls och nudlarna är kalla.
Jag tar istället två gånger av friterade räkorna och öser på ymnigt med sötsur sås, dränker ytterligare en skopa ris i soja.
Det duger, inte fan är det särskilt gott men man blir mätt vilket var det jag kom hit för.
Det är dessutom riktigt billigt, särskilt med tanke på att kaffe och dricka ingår.

Man kan också ta lite av symboliskt utställd sallad av olika slag (saltgurka, peperoni, vitkål och skivad baguette…) men jag hoppar det, det finns dessutom en skål med pulverchokladpudding som efterrätt.
Jag testar lite pudding till kaffet. Tröstar mig lite med utsikten istället – på sommaren är det alldeles utmärkt att sitta på verandan och hälla i sig några kalla.
Det är inte sommar nu.

Känns lite som nån har hällt sprit i kaffet för det har en märklig eftersmak av kask.
Upplever ingen berusning över detta faktum, men puddingen är väl som sådan pudding är: Barndom tappat direkt ur Blå Bands juver.

Det är inte så mycket rajtan tajtan som det brukar vara men så är det å andra sidan en dag före ”lönedag”, eller socialen då anar man. Jag läser färdigt Metro som finns att låna (generöst!), besöker herrarnas där någon kanalje redan lyckats besudla kanten med avföring trots den tidiga timmen.
Efter den synen tappar jag aptiten på att äta mer, utan går.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.