Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Som att komma hem och träffa en vän efter femton år och allt är som det skall

2015-08-15 av

Mina personliga farhågor var stora inför fredagens stora finalakt med Pet Shop Boys. Kommer det bli som med Kraftwerk – det vill säga aptråkigt med fyra könlösa dockor utställda på scenen och lite videoeffekter på det? Eller Prince (5/5 alltså, för att förtydliga) som rubbade min världsbild helt otippat (jag såg han cykla, 1.50 hög, i en vit cape!). Kommer det att bli helt okej, med värdighet, då jag vet att många köpt biljetter JUST för att dessa ikoner skall spela?

Foto: Annika Skoglund / WOW Press

Foto: Annika Skoglund / WOW Press

Mina fördomar betar jag av till första spåret ungefär. Okej, det är robotar, check, flådiga videoprojektioner på dansare som rör sig homoerotiskt i takt till musik, check.
Nån ur duon ser Tennant/Lowe ser jag inte till i allt bildstormande, bara popdisco och någon videomakare som troligen har fått snuskigt bra betalt. Men jag vet inte, kanske bara står bakom en ovanligt lång person
Men sedan kommer i alla fall Neil Tennant upp på scenen och jag blir lite lättad av att han inte ser ut som Divine eller väger 800 kilo i skottkärra – utan bara som en trevlig man som luktar gott och man skulle kunna samtala lite med i hissen.

Sedan börjar showen på riktigt och stämningen kalibreras upp lite för varje låt.
En del låtar är ju från den senare repertoaren som få kanske lyssnat på men det är inga styvbarn direkt som kommer på besök utan bra musik utan fusk, även om folk självklart går igång lite extra på låtarna som dandys på 90-talet skar upp handlederna till.
Det hela sker lite omärkligt, men plötsligt står man där som ett fån och upptäcker att man gör storvulna gester och dansar som på ett bögdisco i Sitges, i väntan på att Emirens pointer skall bjuda dig till bordet.
Och det är HELT okej.

Det kommer något mellanspel med dansare i tjurhuvuden som känns lite taget då GOAT redan gjorde det för hela en (1) dag sedan på Panamascenen. Jag tror dock inte att Tennant & CO var där och tjuvkikade, och dubierna försvinner snabbt.
Jag inser hur vackert det faktiskt är med dans: Hur dansare faktiskt kan projicera en inre universum, kroppslighet, åtrå och metafysisk tomhet.
Det är få tillfällen då man verkligen får titta på och beundra kroppar i rörelse utan bli utpekad som pervert, och det här är ett av dem.

Pet Shop Boys finns verkligen på riktigt, även 2015 på en jättestor gräsmatta i Slottskogen där man inte skulle se handen framför sig om det inte vore för ljuset från de gigantiska skärmarna och strålkastarna.
Man vet inte riktigt vad som är vad, och det är så stor musik och konst skall vara – make believe och en illusion om att allt kan vara lite större och vackrare.
Ty Pet Shop Boys är verkligen inget Erasure, Tears For fears eller plastigt pastischband, den till synes glamourösa och dansanta ytan inramar ett stort allvar i texterna som verkligen är bråddjupa utan att vara inbundna.
Neil Tennants röst och frasering är kirurgisk i sin precision när den blottlägger all mänsklig skörhet, längtan bort samtidigt som den avlägsnar allt pladdrigt mänskligt slagg och intellektuella varbildningar.

It’s a sin och Always on my mind blir Proustska spaningar från ett sekelskift i surt regn och Domino Dancing ett parningsrop mellan de två enda mänskliga varelserna kvar på Tellus i en apokalyptisk framtid.
Jag stöter ihop med någon i yran, tar tag i nåns hand, och i gyttret av utsvävande kroppar känner jag två läppar mot mina och ingen av oss fattade nog egentligen vad som hände mer än att jaha, det är undantagstillstånd som råder.
Sedan går alla hem till sig, lägger barnen, om sina liggsår etc och det enda jag har att säga negativt om denna enda konsert som är den enda jag ser från första ackord till sista ikväll är att de kunde ha valt en annan avslutningslåt – som till exempel min egen personliga favorit Being Boring. Nevah!!

Eller Suburbia, West End Girls eller vilken låt som helst egentligen ur det livsmanuskript som Pet Shop Boys har donerat till eftervärlden. Eller skickat ut i rymdsond som påminnelse om intelligent liv på denna sidan av galaxen.

// Ozelot

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-09-15

   Gilda Stillbäck har föreställning på Teater Trixter. Hon har bott nåra år i Paris och har två barn. Hon kommer in på scenen och ska gestalta Ingmar Bergman, det är svårt bara det! Hon tittar på en jättekudde. Ropar åt inspicienten och ljussättaren –”Hallå kan vi få lite mera…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...