Jag har hört att Plikta kan vara den stora räddningen under en föräldraledighet.
Alla ni som är desperata över att denna ocean till egentid (på en bänk bredvid likasinnade) ska byggas om och förfärat ser dagens enda andningshål krympa dag för dag, samtidigt som grävskoporna kommer närmre, kan nu andas ut.
Imorgon öppnar äntligen Barnens zoo i Slottsskogen för säsongen.
Vad kan vara mer undergörande för afaltsbarn från Linnéstaden och Haga än att gå till frejdiga stora stadsparken och gosa med riktiga lantdjur? Lamm och kycklingar och till och med det mjukaste av det mjuka: Kaninungar!
Om det nu inte var för den detaljen att man inte längre riktigt får röra dem sedan ombyggnaden förra året.
-Det har gått jättebra. Barnen ser djuren väldigt bra ändå. Djurskötarna tar ut djur ibland och barnen kan klappa djuren när de kommer fram till staketet också, säger Anette Wigeborn-Bergström, till Vårt Göteborg.
Men? Var det inte idén om att stadsungarna skulle kunna få lite äkta pälsohyra under naglarna som hela zoo:ets existens byggde på? Att stenstans unga skulle kunna gosa med lamm och sånt som vanliga hederliga lantisar har gjort i alla tider?
Det finns såklart några pluspoäng som utökar storstadskidsens kunskaper mot den vanliga faunan; duvor, råttor och en å annan humla och mås.
Ett fjärilshus, nån slags rovdjursstig, sälarna å så kan man ju i alla fall få se ett lantdjur. Om än genom galler.
Men jag vet inte jag. Mår verkligen kaninerna så dåligt av att olika barn kliar dem mellan öronen hela dagarna?
