Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Vår/jag har inget och det har du också

2018-04-01 av Nina


Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten.
Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas,
besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna.

Det som var, sperman längs låren, regnet mot pannan, katterna, ugnen.
Dina dova smärthänder, brännande läppar. Ännu innan efteråt. En ensam delfin på ankeln likt ett kastmärke. Hennes namn var inget du la på minnet. Det saknade tyngd.

Du borde slicka allt jag kommer med. Du borde dra denna våta fölunge över isåkrarna, rensa hennes slemmiga mule och lägga henne hårt mot bröstet.

Decemberlammet

2017-12-23 av Nina


Ett skri lyser ur dina brev. Du låtsas förvånad, måttar avstånd. Min vän, jag är död, i alla fall döende precis som du. Svälj ditt spott. Dina skrifter om grindar, giftgräs och svarta sjöar. Jag kan dem. Jag har dem tatuerade i gommen. Jag sparar alla dina menlösa meddelande. Johannes vatten sköljer över liljors blad, jag blandar ihop dig med min far. Däst nästintill medvetslös suger jag dina läppars svett om nätterna. Jag är tung och rutten i köttet. Om morgonen står skeppen svullna över sädesfältens kroppar. Alla har sitt eget vatten. Mitt ansikte skall lysa över vägen. Det finns oändligt med skog som måste skövlas. Vi skall gås igenom och falla fram. Du är djuret som liknar en människa.
Du sa: Du bär en kraft.
Du sa: förråd mig inte.
Du gnällde: hämnas du mig nu.
Hur skall du kunna närma dig den gemensamma lidandekroppen med grandiosa plastord. Lazarus är för länge sedan uppstigen, du var aldrig i närheten. Dina ögon fastfrusna och förorenade, ihopljugna i blindhet. Nu lägger skuggan i ordning graven. Nu färdas du med skuggan-

salviagatan

2017-11-22 av Nina

Det är en evighetsbacke till toppen och höghusen. Låren klibbar mot 142:ans läderbaksäten. Fönstergliporna fläktar knappt. Vinrödstånkar bilen, upp, upp. Johannes och mamma pratar och röker. Vi ska till den nya lägenheten. Splitter ny och stor. Mamma är glad, men vill inte veta av mig. Min klänning är rödvit-rutig och träskorna är svarta. Mina svartormar i magen och svetten.
Plötsligt kräks jag rätt ut. På mig, min klänning och över baksätet. Johannes tvärbromsar och jag flyger in mellan förarsätet och mamma. Hon skriker. Drar ut mig i dikesrenen och gråter högt. Jag fortsätter kräkas, men det kommer bara svidande galla. Det är svarta ormar i gräset. Johannes drar mamma ifrån mig. Det kommer en fluga, landar på en hand som är min. Jag önskar det vore en nyckelpiga. Jag vet att varje prick på deras rygg betyder ett år. Jag minns en som var helt svart. Jag måste komma ihåg att fråga mamma om den då kanske var död. Lägenheten är verkligen stor. Parkett, ropar mamma. Jag ligger på en filt i hallen alldeles naken förutom underbyxorna med darrig febersmak i munnen, jag slickar mina salta fingrar. Johannes tar in mig i badrummet, duschar väck kräks och smuts. Som att du låg bland döda hundar i diket, skrattar han. Jag öppnar munnen och han fyller mig långt in i gommen. Här kommer medicinen, nynnar han. Jag blundar hårt.  Mamma skramlar i köket, jag borstar tänderna. Om mamma kunde se sårhålen. Det kommer blod från huvudet och blandar sig med håret. Det är omöjligt att hitta hålen med kammen. Febern ångar ur ögonen. Den speciella sjuksmaken. Det blir fint här med allt nytt.

Varje natt i nylägenheten svävar korparna längs membrans autostrada: ibland kittlar det i pannloben. Vingarnas vispande mot cortex svällande gränder. Prästen sa att Gud bor i var människa. Att alla bar Gud. Lilla, lilla Gud. Kanske att han i så fall är handikappad.

Det ska inte någonsin finnas utrymme för tröst och förlåtelse.
Skinnet du drar av ska växa igen och den nya huden omsluta din
innersta sten, den eviga tjälen. Ankomsten häller avskedet likt
regn över dina axlar. Mödrars tigande planterar fruktansvärda
avstånd. Okbefriade till tystnadens förfärlighet, vänder hon
blicken ifrån. Fostret söker utan ögon människoköttet för att dia
förövaren.

 

 

Rytmisk arbetarkamp på Folkteatern

2010-11-30 av Goteborg Nonstop

Den nya tidens arbetarförfattare har varit här ett tag, Alakoski, Linderborg, Flygt
Nu är kliver också arbetarpoeterna fram i rampljuset.

Jenny Wrangborg är poet och kallskänka och fick årets Stig Sjödin-pris för sin debut Kallskänken. Vad den kretsar kring kan ni räkna ut själva.

Alex Bengtsson är till vardags utbildningschef på Expo och kuskar land och rike runt medelst tåg för att tala om de högerorienterade krafterna. Men han spottar också ur sig diktsamlingar om landsorten vs. storstan, om klasshatet och drömmarna som aldrig dör.

Ikväll gör de gemensam sak i Folkteaterns foajé, vid arbetarkampens högborg i stan. Dags att inspireras av lite klasskamp med rytm, kanske?

Arbetets rytm i poetisk form
Folkteaterns foajé
tisdag 30 nov kl. 19.00
Fri entré

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-08-02

    GBG NONSTOP RED. har lätt beslutsångest. Det dödliga sarkomet är bortopererat tillsammans med livmodern men nu är det snart dags för cellgifterna. För säkerhets skull. Tänker på cellgifter dygnet om. För en vecka sen var jag helt på det klara att bara hänga på va Sahlgrenskas läkarstab rekommenderar. Har…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-07-25

En liten näve havregryn En och en halv kopp vatten Täck havregrynen med vatten, rör lite grann Häll salt i Rör med fingret Hipp som happ Veganskt smör eller Nattljusolja ( bra för lederna och musklerna och huden) Ta mikron på medium Två minuter Låt stå en stund så det…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...