I dagarna publicerade Rättviseförmedlingen en ny undersökning med syfte att kartlägga könsfördelningen i dj-båset på stadens klubbar. Det är ett lovvärt initiativ, och det är fullt möjligt att det nedslående resultatet – 4 av 5 djs är killar – återspeglar verkligheten om man tar ett helhetsgrepp på hela klubbscenen. Men enligt min mening haltar undersökningsurvalet betänkligt.

Rättviseförmedlingen har valt ut fem stycken uteställen i Göteborg. Kartläggningen har skett, enligt egen uppgift via krogarnas egna hemsidor samt i något fall i samarbete med krögarna själva.
Urvalet har begränsats till April månad, och då endast fredagar och lördagar.

Jag bifogar här diagram på resultatet.

Vi kan alltså här konstatera att de utvalda etablissemangen är Nefertiti, Clooney’s, Yaki-da, Styrbord Babord och Push. De tre första är helt klart intressanta ur referensperspektiv, det är populära klubbar som lockar en bred publik.
Men Styrbord Babord och Push? Bedriver de överhuvudtaget någon klubbverksamhet värt namnet, och har en aktiv bokningspolitik?

Styrbord Babord har mig veterligen bara en regelbunden klubbverksamhet och han heter Filip Radic. Det är i princip bara han som spelar, bakom lite olika pliktskyldiga klubbnamn. Eller har jag fel? Rätta mig gärna.
Och Push? Är de ens relevanta i sammanhanget?
Kanske om man undersöker Avenyscenen, men borde man då inte istället tagit med ställen som Locatelli, Lounge(s) och Park Lane?
Istället Push – ett ställe som Stockholmare (Rättviseförmedlingen?) tror att Göteborgare går till fastän publiken mest består av Kungälvsbor som sätter sprätt på sms-lånet.

Urvalet haltar också när man kommer till mätperioden. Visst, fredag och lördagar är dagar som många går ut – i många fall även de dagar som stället ifråga har öppet – men det är också dagar som är de kommersiellt viktigaste för krogarna.
Då man kanske satsar på säkra kort, för att finansiera den övriga verksamheten.
Dessutom har man enbart valt ut april.

Jag menar, April på en sommarbåt som Styrbord Babord? Och i fallet Yaki-Da där man själva uppger att det saknas sex datum. Sex datum! Under en månad? Det är ju tre helger!
Hurpass stor relevans har då statistiken från detta ställe, när det gäller att visa upp en bild av Göteborgs dj-scen?

Dessutom uppger man att undersökningen i stort baserar sig på uppgifter hämtade från hemsidor.
Vad jag vet har inte ens Clooney´s någon hemsida. Och Push leder bara vidare till någon föga utnyttjad Facebooksida där någon adhd-person härjar fritt.
Och de som vill kolla vad de missade på Yaki-Da i april kan kolla här.
Tillåt mig gapskratta.

Jag tycker att syftet med undersökningen är bra, det är en stor och viktig fråga. Rättviseförmedlingen är en bra organisation med syfte att på ett handfast sätt bidra med kompetens för att bredda utbudet inom en rad olika fält och jag stöder utan att blinka kärnverksamheten.
Men borde man i så fall inte riktat uppmärksamheten mot just dj-scenen utan skygglappar och med ett förväntat slutresultat som motiverar föreningens egna existens?

Kanske försökt problematisera frågan och söka efter orsaker istället för att komma med ett tvärsäkert sifferresultat som enligt min mening säger absolut ingenting.

• Varför är det så få kvinnliga dj-s på Avenyn. Och vad har dessa ställen för musikkoncept, publik och kommersiella förutsättningar?
• Hur ser det ut på alla de andra ställena som inte ingick i undersökningen? De ställen som inte är renodlade nattklubbar med kärnverksamhet på helgerna?
• Varför är det så jämställt på vissa ställen, och inte på andra? Vad har dessa ställen för inriktning?
• Varför är det många gånger lättare för en oprövad tjej att få en dj-spelning, t.ex på Clooney´s, än för en kille i samma situation.
• Varför är det så få tjejer som vill/får spela rock och punk t.ex på Henriksberg eller Pustervik? Är det grabbställen?
• Har Rättviseförmedlingen överhuvudtaget satt sin fot på de berörda ställen, eller har undersökningen utförts av talespersonen Malin Österberg (Sthlm) bakom datorn?
• Hur kan GP släppa igenom en sådan okritisk artikel utan att ta reda på fakta?

Det är bara några av de frågor som uppstår och som Rättviseförmedlingens undersökning inte ens närmar sig att besvara.