Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Filmaren Malik Bendjelloul är död

2014-05-14 av ozelot

Foto: Magnus Sundholm

Foto: Magnus Sundholm // AB

Regissören Malik Bendjelloul – som sannolikt gjort mer än någon annan att lyfta fram bortglömde låtskrivaren Rodriguez musik ur glömskan med Oscarsbelönade filmen Searching for Sugarman – har plötsligt avlidit. Det bekräftar ett flertal mediakällor under sen tisdagskväll. Enligt polisen misstänks inget brott ligga bakom dödsfallet, men uppgifterna är mycket knapphändiga av bland annat hänsyn till familjen som har sorg och vill bli lämnade ifred.
Malik skall ha påträffats död under tisdag eftermiddag i Stockholmsområdet, enligt Janne Gyllstedt vid Solnapolisen.

Searching for Sugar Man belönades med Guldbagge vid Guldbaggegalan 2013.
Vid Oscarsgalan 2013 vann filmen en Oscar i kategorin Bästa dokumentärfilm vilket blev första gången sedan Fanny och Alexander 1984 som en svensk film vann en Oscar.

Bendjelloul vann också flera andra tunga branschpriser, däribland BAFTA, Directors Guild of America, Producers Guild of America, Writers Guild of America, American Cinema Editors, International Documentary Association, Critic’s Choice och National Board of Review.
Han blev blott 36 år gammal.
[Källa: Wikipedia]

Malik Bendjelloul var son till konstnärinnan och översättaren Veronica Schildt Bendjelloul, tillhörande riddarhusintroducerade ätten Schildt, och läkaren Hacéne Bendjelloul från Algeriet.

Rodriguez gjorde en klubbspelning på Pustervik under Way Out West 2012 då även Maliks film hade Sverigepremiär i samband med filmprogrammet.
Rodriguez återkom även på Stora scenen WOW 2013, där Jojomen såg honom genom en lins.

Uppgifter till bl.a DN 14/5 bekräftar att det handlar om självmord. Malik skall ha varit deprimerad en tid.

Way Out West i flykten: Torsdagen

2012-08-10 av

Thurston Moore är en alldeles underbar man. De som stod längst fram vid scenkanten fick uppleva hans ständiga små hyss med gitarren vars sökande krautgitarrbröl prövar varje hålighet. Ett tight band backar upp, det låter som man vill att Thurston Moore skall göra även utan Sonic Youth. Det är inget nytt under solen, men det behöver det inte heller vara: Det var fan han som uppfann genren.

Deportees har verkligen växt flera nummer med sitt senaste album. Arenakostymen med bara en blå himmel som scentak känns inte det minsta för stor. Tyvärr skaver den inte det minsta, ingenstans faktiskt. Peder Stenberg sjunger så fint och vi tycker att vi kan gå till ölområdet och avnjuta det hela på ännu större avstånd.

De la Soul kan rocka en publik. Efter ett tag tycker jag att precis det enda de kan är att rocka en publik. Orkar fan inte stå där med armarna i luften och leka träd som nåt jävla dagisbarn, bara för att hylla några föredettingars ego. Typisk utfyllnadsakt.
Det tar några låtar innan Florence Kerr sätter igång sin maskin. Det låter lalligt och trevligt, lite franska nya vågen draperat i musik. Ingen dansar, några lämnar folkhavet redan efter några låtar. Det kunde jag också gjort, men jag hade tålamod. Det lönade sig till sist.

Vis erfarenheten av gångna klubbprogram inom ramen för Stay Out West kände vi oss nödgade att försaka både Black Keys och Hot Chip, och till tonerna av ett majestätiskt Refused – suck vad bra det lät – gick vi genom ett ödsligt Linnéstaden mot Pustervik i sökandet efter Sugarman. Historien om den latinoättade folksångaren Rodriguez i skuggan av Mr Zimmerman är bara för gripande för att inte ta chansen att uppleva på nära håll.
Bowerbirds lockade också, men istället blev det en kvintett från Australien som golvade i alla fall mig: The Boy & Bear hade fyllt övervåningen till bristningsgränsen och det var väl egentligen succé redan innan det börjat. Göteborgarna har en tendens att älska sönder den här sortens vokalburna folkpop med harmonier i gränslandet mellan Fleet Foxes och Mumford & Sons men klarar sig bra i eget namn. Produktionen är inte stor – enbart ett fullängdsalbum har släppts – och några lekfulla covers där bl.a Neil Youngs Heart of Gold stack ut och visade vad det här bandet är kapabla till.
Någonting sade mig att Boy & Bear bara är i början på en mycket lång och framgångsrik saga.

Så stod han där, till sist, inför en en smått underdånig publik som inte tycks gjort något annat än älskat denne Sixto Diaz Rodriguez sedan sjuttiotalet och genom hela diasporan. En tunn trasig sorgfågel i för stor hatt står plötsligt mitt i rampljuset och bärs fram av den välvilliga publiken – och av förstående och ibland överseende medmusikanter verkar det. Det är ofta de får rycka in och rätta till en tonart här och där, vilket väl är helt i sin ordning. Vi har sett både större och yngre legender än så gå vilse på scenen, och jag undrar om om han är lite full eller bara överväldigad?
Men låtarna är fina, och jag står kvar en bra stund innan det blir alltför uppenbart varför han hamnade i skuggan av Bob Dylan.

// Ozelot

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-02-11

Det är så lätt att glömma bort hur mkt man får av andra människor. Hur vi sår frön i varann. Hur vi skapar varann genom att se varann och bekräfta sidor i varann som vi inte hade upptäckt på egen hand. Hur vi planterar in kunskap i varann på ett…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-01-12

Galleri Kosmos hos Falck/Traneus kan tyvärr inte lämna ut portkoden. Öppet alltid. Stenklevsgatan.

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-02-17

    En ny CAPISSO har jag hittat!  Jag gick på PONTUS TORSTENSSONS vernissage efter Bosse Winbergs begravning & blev lite lättare till sinnes på Bengans. Jag satte mig jämte två tyska tjejer och väntade på Nikke Ström som också skulle dit. Flickorna tyckte att tavlorna va trevliga, de hade aldrig…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-11

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...