Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

…och i Azalea kan man inte undgå att bli kär.

2015-06-23 av jojomen

Vi fortsätter strosa runt i Göteborg med en rosa rosig-picknickfilt och home-made lunchmackor gjorda på resternas rester ur varandras skafferi. Den här dagen hade Louie och jag bestämt att vi skulle till Slottsskogen. Jag hade varit där några dagar innan tillsammans med en ny bekant och hörde av mig till Louise direkt efteråt:
”Vi måste åka dit!”.
Slottsskogen_3080

Sagt och gjort så gjorde vi det. Det tog ett tag att hittade varandra den där tisdagsförmiddagen. Hon kom från Frölunda-hållet och jag från stan. Louie hade aldrig varit i Slottsskogen, så att bestämma en plats funkade liksom inte. Men efter sisådär en halvtimme lyckades vi leta rätt på varandra.
Det kändes konstigt att se Slottsskogen så naken, utan all Way out west-pepp liksom. Jag har heller inte varit här så många gånger förutom under just WOW-helgen. Nu var det ju inget som var avspärrat, inga scener som tog plats, inga matstånd och definitivt inte så mycket folk som det annars är här i början av augusti.
Slottsskogen_3093
Vi satte oss ned och åt lite utav våra medhavda mackor.
”Vad har du hemma?” skrev Louie till mig i våran chattgrupp på WhatsApp.
”Öööh, typ…tonfisk…tomat…nå’ rödlök…lite sallad…grekisk youghurt…så, typ.” skrev jag samtidigt som jag stod med kylskåpsdörren öppen. Det såg ganska trist ut där inne faktiskt.
Men det gick väldigt bra ändå. Jag kokade ett ägg och rörde runt det tillsammans med tonfisken och löken i den gregiska youghurten. Salt, peppar och lite chiliflakes på det. Tonfiskröran blev fyllning i två ciabattabröd; gott och mättande.
Blev ingen bra bild på det, men det är OK hoppas jag – för här kommer…

Slottsskogen_3102

…pingviner! Åh älskade pingviner.

Slottsskogen_3106

Älskar hur de låg på mage och solade med huvudet uppåt liksom. Det är ju typ en träningsform som vi gör på gymmet, när man lyfter hela överkroppen uppåt med utsträckta armar.
Sedan är det så himla gulligt hur de står med så sjukt dålig hållning och bara ser förvånade ut (som hen näst längst till vänster på bilden ovan). Önskar att vi människor också kunde stå så fult och ändå se så söta ut.
Slottsskogen_3124

Vi fortsatte promenera vidare in i Slottsskogen och sedan uppför en liten stig som pekade upp mot Azaleadalen. Jag har inget minne om jag varit där innan, inte Louise heller – så det var ju självklart att vi skulle dit upp.
Alltså, om ni inte ser det på bilden ovan – det ÄR ett råddjur där. Den bara kom gående från en buske några meter framför oss och lunkade sedan lungt vidare in i skogen. Så söt…
…fast på den här bilden så…syns det inte så bra, som ni ser. Ehe, heh.

Slottsskogen_3131

Så mycket grönt och skönt överallt. En riktigt bra år för rhododendron verkar det som då gigantiska buskar i alla möjliga färger blommade precis överallt. Det var fint, riktigt fint. Slottsskogen_3138

Rätt som det var så kom vi till en jättepark med massor av olika djur. Plötsligt kände jag mig som jag vore 12 år igen och blev faschinerad av precis allt och alla djur som fanns där (att jag själv är född och uppväxen på landet med ständigt rådjur, hjortar eller älgar i trädgården kunde man ju knappast tro när jag gick runt och ”ÅÅÅH!” och ”AAAH!”:ade allt som rörde sig där uppe…).
Slottsskogen_3156

Vi kom till en liten damm där vi slog oss ned för att…

Slottsskogen_3161

…dricka öl.

Okey, det är bara en liten folkis, men en väldigt fin sådan tycker jag. Hittade den på Coop när jag skulle köpa lite bröd till vår picknick och tyckte den såg gó ut för att vara något på Coop liksom. Så, jag köpte med den. Himla god för att vara en folköl.Slottsskogen_3170
Getter, hönor, svin, kaniner, påfåglar, kossor, getter, får, hästar…
alltså, det var alla sorters djur. Att jag har gått omkring i Göteborg (och bott typ strax utanför i närmare ett år) och inte upptäckt detta tidigare är ju bedrövligt. Trodde verkligen inte att Slottsskogen skulle vara så jädrans stort. ”137 hektar” pratade Louie om. Googlade på det såhär i efterhand och, jojomen – det är så stort. Stort som fääääen.
Vill ni veta vad mer man kan göra i Slottsskogen så har de en bra hemsida, klicka här. 

Slottsskogen_3174

Några timmar senare var vi nere i ”centrum” av Slottsskogen igen. Min telefon dog (ännu en gång) och jag kände mig ett tag väldigt rastlös och bortkommen utan den. Måste träna på att vara utan den, kände jag där och då. Men, det var på något sätt bra att den dog. Då fick jag istället tid och ro att läsa i min bok (kommer till den i ett senare inlägg). Det var riktigt skönt, fastnade i den direkt.

SlottsskogenWebb1

Efter massor av sol i gröngräset blev vi göörhungriga. En smoothie för 55:- spänn kändes inte särskilt lockande, så vi begav oss ut längs Linné för att hitta något. Vi svängde in på något tvärgata som vid första anblick såg ganska tom och ödslig ut.
”SUSHI!” utbrast jag när jag fick syn på en skylt några hundra meter framför oss. Vi gick dit och beställde med varsin portion. 8 bitar inklusive soppa för 65:-. Grymt bra grej tyckte vi.
Vi gick tillbaka till Slottsskogen och satte oss och åt i kvällssolen, omringad av massor av barn (jo, vi satte oss en liten bit från den där gigantiska lekparken där hundratals barn lekte världskrig…).

Slottsskogen_3197

Sedan invigde vi sommaren med årets första mjukglass. Min glass kunde inte bli mycket poppigare.

När klockan var 18:30 packade Louie och jag ihop våra grejer och drog åt varsitt håll.
Ännu en kanonbra dag i Göteborg som allt kostade typ….150:- (två glassar och två sushi-portioner). Fantastiskt, med tanke på att vi där i närmare 10 timmar. Sov gott den natten, men vaknade stel och solbränd som fäen.
Totally worth it.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine Larsson. 

Var ska jag behöva stå för att få gå före i kön till trädgården en fredag?

2015-06-22 av jojomen

Då jag sommarjobbar hela sommaren så får man passa på att nyttja och njuta av de fina lediga dagarna innan det hela kommer igång.
När man dessutom är ganska pank (dubbla hyror + en lokalhyra, pjuuuh) och inte vill spendera för mycket pengar så får man hitta på lika olika typer av utflykter som inte kostar skjortan.

webb2

För några dagar sedan så hängde jag och syrran här; Botaniska Trädgården. Jag har bara varit där en gång tidigare, och det var för typ tre år sedan. Då hann jag inte ens besöka hälften av det stora området som Botaniska sträcker sig över, men med Louise fick jag den här gången utforska det hela lite mer. Att det var så jädrans stort hade jag ingen aning om. Faktum är att det är en av Europas största botaniska trädgårdar med sina 175 hektar. Fränt!

Webb3

Min syster är väldigt trädgårds-intresserad, medan jag kan nästan ingenting om allt det där. No green fingers här alltså.
Louie kan massor av konstiga fröer, växter och buskar, så hon fick agera lite utav en guide för mig och orientera mig runt i den stora trädgården.

Elie_2967

Vi hade med oss picknick; ett ihopplock av det som vi hade hemma. Lite frukt, några Oatly-drycker som Louie hade plockat på sig under en matmässa med hennes jobb, tomatsallad och kycklingsmörgåsar. Trots att vi inte spenderat en enda krona på att införskaffa någon ”typical picknick-mat” så blev detta typ den godaste picknicken ever. Tog ingen vettig bild på det, hade fullt upp att äta.

Vill man lumcha finns det även  Botaniska Paviljongen; en mysig restaurang längre in i trädgården som serverar både lunch och fikabröd.

Elie_2977

Sen var det ju det här med bina. Det sista jag trodde att Louise skulle skaffa var bin, men nu har hon haft det ett tag och producerar egen honung och hela köret. Hon är helt manisk över de ”gulliga” små insikterna.
De hade en liten bikupa på Botaniska. På långt håll såg det ut som…en vit låda, men öppnade man luckan så kryllade det av massor av bin som hela tiden flög in och ut ur kupan.

Webb

”Kolla! De är ju jättesöta!” sa hon och pekade och förklarade hur allt fungerade i en bikupa. Jag var tveksam. Stod stel som en pinne och vågade inte röra mig en millimeter, rädd för att de skulle sticka mig.

Som ni kan se på bilden så är det ju ett litet bi som har liksom en gröngul prick på sig. Det är bidrottningen, och enligt Louie ser man henne inte alltför ofta då hon gärna håller sig för sig själv- så det var ju lite coolt.
Fast, inte tillräckligt coolt så att jag blev sugen på att skaffa bin jag med. Jag är alldeles för rädd för’t.

Elie_3012

Vet inte hur många timmar vi var där, men tillräckligt många för att jag lyckades bränna mig på både om benen och armarna. Solen brände på bra och jag var nära på att somna flera gånger. Batteriet på min telefon höll på att dö, vilket var ganska skönt på ett sätt – då kunde jag börja läsa i min nya bok jag lånat på Stadsbiblioteket. Jag läser ju alldeles för sällan även om jag gärna skulle göra det mer (berättar mer om den där boken senare).
Namnlöst-1

Det var en fantastiskt fin dag i Botaniska Trädgården som inte kostade mer än…en liten spårvagnsresa + mini-inträde i trädgården.

Botaniska har öppet hela sommaren från klockan 09:00 till ”solnedgången” (som det står så fint på deras hemsida. MYZ.)
Inträde kostar 20:- (frivilligt – men med tanke på vad man får så är det värt den lilla pengalappen. Minst.)
Det är väldigt bra tillgänglighet då det finns handikapps toaletter, handikappshissar och eldriven rullstol att hyra i butiken vid entrén (måste bokas i förväg).
Förutom att det bara är fint att strosa omkring här är det massor av aktiviteter och utställningar hela sommaren  i parken. För mer information, besök deras hemsida.

Webb4

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”Bring me Everyone, Sweden Rock…” @ Sweden Rock Festival, 6 juni 2015

2015-06-14 av jojomen

Så! Nu serrni, nu ska jag ta och berätta för er om mitt fantastiska besök på årets Sweden Rock Festival.
Som jag tidigare skrivit om här i bloggen blev det tyvärr ingé fyradagars-vistelse på festivalen som det blivit de tidigare sex åren jag varit där. Och, på riktigt – jag har aldrig känt sådan illamåendeförväntansångestfyfanvadjagvillvaradär-känsla tidigare som dagarna innan vi åkte. Jag trodde på riktigt att jag inte kunde längta så mycket till något.
Lärde mig något där – jag har inget annat val än att åka till Sweden Rock Festival varje år. Jag kommer gå under jord det året jag inte kan göra det.
Men! Nu pratar vi inte om det mer – nu ska jag titta på bilder från lördagen den 6 juni och natten till min fantastiska födelsedag.
SwedenRock_1413webben

Hela Sweden Rock-trippen började redan klockan 02:45 för min del. Planen var att vi, mamma och jag, skulle bila ned till Sölvesborg klockan 04:00 och vara framme någonstans kring 08-tiden. Sagt och gjort: jag vaknade, steg upp och kokade kaffe samtidigt som jag kollade min kamerautrustning en sista gång och såg till att allt var laddat och nedpackat. Någon frulle var inte att tänka på. Alldeles för nervös och på tok för konstig tid att käka på. Istället stannade vi till några gånger under resans lopp. Som ni ser på bilden ovan till exempel.
”Det ser gööräckligt ut – men man blir mätt!” sa mamma och gav mig en räkburk med chiagröt, kokosmjölk och hallon hon hade tagit med sig hemifrån. Så, nu vet ni sanningen – ni som läser trendiga matbloggar där ute – såhär ser chiagröt EGENTLGEN ut (men det är jäkligt gott och det är fruktansvärt mastigt. Bra festivalmat alltså…).

SRF1

På vägen ned lyssnade vi självklart på massor av musik från alla årtionden. Rolling Stones, The Beatles och Barry McGuire stod för 60-talet, ”moderniteter” som Mustasch, The Darkness och Graveyard, 70-talsklassiker som 10CC , Alice Cooper och Electric Light Orchestra och lite 80-tal på det i form av Roger Taylor och Billy Idol. 90-talet har aldrig varit någon hit i våran bilstereo eller någon stereo i närheten utav oss överhuvudtaget.

Mycket riktigt, vi anlände till Norje strax efter 08:00. Inte många, men några hade vaknat till liv. De allra flesta såg ut som lulliga zombies med för stora hoodtröjor eller turbaner på huvudet efter morgonens dusch. Det här var sista dagen på festivalen så det var väl inte så konstigt att det var lite halvdött på området och campingplatserna. Men morsan och jag, vi var pigga och fräscha – today was the day liksom.
Vi hälsade på Thomas i Rockbussen. Ni som läst mina tidigare Sweden Rock-rapporter, ni vet ju att jag hängt en del borta på Rosenlunds Camping med Thomas, Gugge och Jörgen som sover över i den där bussen. Himla bra trio.

SRF2webb

Det regnade på förmiddagen. Vi lassade in vår packning in i stuga som låg en bit från området (ni som läst mina tidigare SRF-rapporter vet vad det är för fin liten stuga det handlar om. Om inte – bläddra någon sida bakåt i bloggarkivet så hittar ni det!). Därefter promenerade vi ned till området för att hämta ut biljetter och presspass.

Efter nästan fem timmars bilresande var vi hungriga på riktig mat. Eller, tja – riktigt och riktigt. Sweden Rock har helt OK käk på området för att vara festivalmat tycker jag. Vi hamnade vid något slags grillstånd där jag beställde en såndär pulled pork-hamburgare. Jag har, på riktigt, aldrig sett så mycket pulled pork i hela mitt liv, och killen som lassade i min burgare  verkligen kämpade med att trycka ned så mycket kött som möjligt mellan mina två brön (det där lät ju fel för den som har tokig fantasi, but come on you fatt what aj miiin).  Mamma stod och asflabbade och jag bara skakade på huvudet och sa
”Nej…nej…nej…inte mer nu. Sluta. Nej…nej…nej…”. På bilden ser den väl inte så AH MAJ GAD-stor ut som min text kanske beskriver. Men den var, asså, stor.
Om den var god? Tja, första tuggorna, sedan dog jag mätthetsdöden.

SRF7webb

Det var ju Nationaldagen så de gula och blåa-färgerna dominerade på festivalområdet. Jag körde också med det till en början, men så började det regna, blåsa och vara kallt och bedrövligt. Så jag gick hem och bytte från mina gula shorts och blåa t-shirt till svarta jeans och boots med klack – något jag ångrade bittert så snart jag äntrade området igen och solen kom fram och det kokade som bah den.
Men, äh – vart juh gött mä änna sooool i alla fall.
SRF3webb

Klockan 12:00 var det dags för Nationaldagsfirande på Rock Stage. Det är nog faktiskt den scenen jag sett…minst konserter. Vet inte varför, det känns som den ligger ”fel” liksom. Men det är nog bara något jag fått för mig då det för många utav mina festivalpolares absoluta favoritscenen. Aja, the taste is like the ass – big and….shared? (MÅSTE bli bättre på engelska för nu börjar det bli pinsamt på riktigt…).
Några som aldrig är pinsamma är de fantastiska konferenciererna som är på plats varje år på Sweden Rock. Här ovan ser vi Mattias Lindeblad och Melker Becker. Tycker så mycket om dem.
SRF5webb

Mattias och Melker presenterade Nationaldagens värdar; Mustasch. Ralf Gyllenhammar äntrade scenen med utsträckta armar och tog emot publikens jubel i gula byxor och blå t-shirt med tre kronor-symbolen på. Han var så jädrans snygg i det där. Han borde ha färgglada kläder mest hela tiden tycker jag. SRF12Webb

På varsin sida om scenen stod Stam (bas) och David (gitarr) och vevade med flaggorna. Det blev allsång till Nationalsången och Ralf vevade med armarna som en dirigent framför publiken. Han lyckades tappa texten vid något tillfälle eller två, något som fick vissa tjommar på bland annat Facebook att ryta till. Men men…
han hade ju en kör på närmare 30 000 som hjälpte till så det gick bra ändå.
BILD8webb

Sen var det tjofittebang och hela showen drog igång med Double Nature. Det känns inte alls längesen som den låten släpptes som första singel från det fantastiska albumet ”The Latest Version of the Truth”. Den blev så megahyllad av allt och alla – men det beror ju på att det är, tycker jag, en utav världens absolut bästa låtar.
I alla fall, på den tiden, kring 2007-2008, spelades alltid den låten sist på konserterna, och det  var världens drag och röj och herregud vad bra det var. Ståpäls gånger sjutton på det där.
Men det var då det, det har gått närmare sju år sen den tiden och…mycket har förändrats.

SRF6Webb

Men mycket är sig likt också. Ralf är ju väldigt underhållande på scenen och bjuder på sig själv utan att bli någon som tror att han är ”rolig”, eller hur man ska säga. Inga konstiga spel eller ”Nu gör jag såhär för då tycker publiken jag är rolig” – nope, Ralf är Ralf. Så jäkla mycket Ralf också. Antingen så fullkomligt älskar man honom eller så avskyr man honom som pesten (om man ska dra de slutsatserna jag har hört från mitt kompisgäng vad de tycker om honom). Och jag älskar honom. Punkt-ISH.
Och självklart ska man dricka matchande öl på Nationaldagen.
SRF11webb

I fotodiket träffade jag flera fotografer som jag kände igen från förra årets Sweden Rock. Man hälsar på varandra, utan att riktigt känna varandra. Man är kollegor samtidigt som man är varandras konkurrenter. Man är väldigt mån om varandra där i fotodiket. Det är inte den där fighten som många tror att det är. Nog är vi alla ute efter THE bild, den bästa utav dem bästa, men samtidigt vill man inte trampa någon på tårna. Man flyttar sig och hukar sig för varandras fotande, ber om ursäkt om man råkar stöta till något eller liknande. Det är himla bra grej, tycker jag.

SRF13webb

Men den där konkurrens-grejen skulle nå nya höjder när Ralf och jag fick ögonkontakt under andra låtens gång….SRF8

Näe, det var inte den här blicken jag fick, men nästan.
Under andra låten tog jag ett steg närmare scenen än alla andra fotografer i fotodiket. Ralf såg ned på mig från scenkanten där han stod och våra blickar möttes. Det var en mycket allvarlig Ralf som stirrade på mig, sedan pekade han på mig och visade tecken åt mig att jag skulle komma upp på scenen. Alla ljud försvann och jag blev först lite ställd, men samtidigt så…kändes det så självklart. Liksom ”Okej, nu är det dags – nu gäller det, Josefine.”.

Det fanns inga direkt enkla sätt att komma upp på scenen. Ingen trappa eller ställning på något vis, och inte heller någon scenvakt som ville hjälpa mig. De skakade på huvudet när Ralf försökte möta deras blickar – men Ralf var envis, han ville ha opp mig (vilket jag är oerhört tacksam över). På något sätt så lyckades jag först slänga upp mina kameror på scenkanten – sedan, likt i en klätterställning för små barn på en lekpark så klättrar jag på ställningen på högersidan, tar tag i Ralfs utsträckta hand och slänger mig upp över scenkanten i mina lite för tighta jeans och lite för jobbiga klackskor (alltså, det var inte ”typical klackskor”, men ändå inte gjorda för att slänga sig opp på en scen liksom…). Sedan var jag plötsligt där.

AT1webb

”Ta kort på publiken nu!” gapar Ralf åt mig och överröstar musiken som dunkar på.
”Ja ja för fan!” säger jag och skyndar mig allt vad jag kan för att byta objektiv på min kamera. Kan varit den mest nervösa stunden i mitt liv. Jag har liksom närmare 30 000 personer framför mig + ett utav mina absolut största favoritband i ryggen som väntar på att jag ska göra något, jag ska föreviga den här stunden – och den här stunden kommer aldrig igen. Det är nu eller aldrig.
När jag är klar suckar jag av lättnad, möter Ralfs blick igen och han gör en rörelse med armen ut över scenen som ser ut att mena
”Scenen är din!”.
Och precis som när Ralf äntrade scenen inför nationalsången sträckte jag ut armarna och tar emot det enorma trycket från publiken. Sedan fotograferar jag som en dåre – och här ovan ser ni en utav bilderna på världens bästa Sweden Rock Festival. Världens bästa människor. Älskar dem.

BILD2webb

Sedan backade jag några steg, men fortsatte ändå att ta bilder på Mustasch och deras spelning. Det var en underbar känsla samtidigt som det kändes så…självklart på något vis. Jag menar, allt gick så lungt och smidigt och fint. Kände mig aldrig osäker någon gång där uppe. Jag rörde mig fritt fram och tillbaka längs de båda sidorna. Lite framför, lite bakom, lite hit och lite dit. Mustasch2webb

2013 fick jag följa Spiders på samma sätt när de spelade på 4Sound-scenen (det kan ni läsa om och se bilder ifrån här!). Då var allt planerat och jag hade haft kontakt med dem ett bra tag innan deras gig – men det här, det var ju helt annat.
Jag kunde på riktigt inte fått en bättre start på den här festivalen. Jag som hade grämt och mått så dåligt över att inte ha varit på plats det andra dagarna på festivalen, och så kommer man hit för en dag och det inleds såhär.
Det är ju helt otroligt.

BILD4webb

Som fotograf har man alltid tre låtar på sig nere i fotodiket, sedan är det dags att gå därifrån. Jag hade inte fått några direktiv om hur jag skulle få göra uppe på scenen, men jag antog att det gällde detsamma för mig däruppe som för dem där nere.
Så, efter tre låtar så letade jag efter någonstans att ta mig ner igen till diket och gå den vanliga vägen tillbaka, men det var lättare sagt än gjort då scenen kändes så mö högre än vad den var när jag klättrade opp för den.
Lyckades få ögonkontakt med en kille backstage som ledde mig sedan vidare ut bakom scenen och hänvisade mig mot utgång och publikhavet igen.

BILD6

Det kändes märkligt att komma ut dit, fast ändå inte. Jag kände en sån brinnande lust att berätta för allt och alla om vad som precis hade hänt.
Hallå? Såg ni? Jag var där uppe? Såg ni? Eller, klart som faen att ni gjorde – ni är 30 000 pers som står här och tittar på Mustasch. Ni såg, eller hur?!

Nere i folkvimmlet hittar jag min mamma och ger henne en fet kram.
Det ska hon ha, den där gamle mamman. Det kan ni läsa om här föresten, om ni vill.

BILD7

Ja, så kan man också ineda sitt Sweden Rock Festival.
Och det bästa är; det här var bara början…det skulle komma till att hända flera sjuka, konstiga, berörande, vackra och fina saker de kommande timmarna man spenderade där nere i Norje.
Men det fortsätter jag att berätta om i nästa inlägg.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

”We don’t need your fucking bombs and your fucking tanks. All the weapons we need is a fucking electric guitar!” Patti Smith @ Liseberg, 30 juli

2014-07-31 av jojomen

Bild8Webb Bild2
Bild3Webb
Bild5Webb
Bild1WebbBild6Webb
Bild4webb Bild7Webb

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Sånger från en annan stad.

2012-05-18 av Arkiverade bloggar

Han står och diskar. Dunkar ur tekulorna och sköljer av kopparna från Ängelholmsblandning och Champagne Rosé. Klockan är tjugo i ett, persiennerna är neddragna och Big bang theory går på tv. Jag har redan sett det avsnittet, minst en gång, så jag tittar inte. Nu sa Sheldon något kul, så han skrattade högt mitt i disken. Jag ler.

Det är en för mig främmande stad jag är i. Ändå har jag spenderat mer tid här än i min Egna stad den senaste månaden. Bussbolagen tjänar storkovan på mina resor hitochdit, upp och ner och tillbaka igen. Det är väl tur att det bara kostar ca 99 kronor från Göteborg till Helsingborg. Och 99 kronor för hans hals, varma händer och sömngångarrutin om morgonen är ett riktigt kap.

Vi lagar mat, ser på hockey, bråkar om internet (fast det är mitt mobila bredband, men han får låna det mest för han är värd ungefär allt), dricker minst 4 koppar té om dagen, pratar om hans balkong, försöker odla chili, (han) skrålar till nån playlist, äter frukost på balkongen, hånglar och ligger tätt, tätt intill.

Det är mitten av maj, och ännu vet jag inte hur min sommar ser ut. Just nu rör det mig inte i ryggen, även om jag oroar mig mest hela tiden i vanliga fall. Men det är liksom svårt att tänka på sånt när jag är här nere. Trots att Göteborg alltid varit trygghet, känns detta nästan Tryggare. Till skillnad från Göteborg handlar det inte om stan, om gatorna, om vindarna och lugnet.

Det handlar om dig.

Dagdrömmar en sketen dag i mars

2010-03-23 av Konrad


Dagar som denna. När du är aningen för sen redan när du drar sig upp ur sängen. När du precis missar vagnen och det regnar ett så förrädiskt smådroppigt regn att du knappt fattar att det är där innan du är blöt in på ryggraden.
När det är två dagar kvar till lön och ditt enda kapital är två trisslotter med sammanlagt 100 kronor i vinst, som du fick i julklapp och glömt bort sedan dess.

Dagar som denna. När du stångar din panna blodig mot motsträviga kollegor, mot krånglande datorer och mot vänner som kanske borde vara lite mer medgörliga än de är.

Dagar som denna försöker jag blunda lite och tänka en stund på förra sommarens bästa dag. Med korsord, picknick och flera bad i en ändå hyfsat undanskymd vik ute på vischan på Hisingen. Glass i solen. Skjuts till Häcken-GaisRambergsvallen och en ohyggligt märklig upplevelse att stå mitt i Häckenklacken. Orginal med cowboyhattar. Små, små hisingsgangstrar och män med obskyrt stora magar. En öl på Whoopsi Daisy innan vi landade i våra solsvettiga kläder på andra lång. Bikinin kvar under och solmadrassen under armen. Varm luft mot huden även vid stängningsdags.

Dagar som denna undrar jag fan om det någonsin kommer att bli sommar igen i Göteborg?


Kalender

  • Quiz

    19:00

    Paddingtons // St Pauligatan 1 // Pubquiz // 19:30

    Mer information

  • Notting Hill

    19:00

    Allmän-Quiz // 19:00

    Mer information

  • Sejdelns Musikquiz

    19:30

    Start ca 19:30-20:00 // Ålder max 25 år

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

ozelot

Uppdaterad 2015-07-27

Ja jag vet. Det var dumt att komma hem och tokdela nio (9!) fimklipp från en konsert. Men just då kändes det viktigast i världen att delge allmänheten detta. Och jag kunde inte välja ett klipp, utan tänkte ”what the hell, det är mitt i natten, de som kollar kollar”….

Läs ozelots blogg...

jojomen

Uppdaterad 2015-06-23

Vi fortsätter strosa runt i Göteborg med en rosa rosig-picknickfilt och home-made lunchmackor gjorda på resternas rester ur varandras skafferi. Den här dagen hade Louie och jag bestämt att vi skulle till Slottsskogen. Jag hade varit där några dagar innan tillsammans med en ny bekant och hörde av mig till…

Läs jojomens blogg...

Musikbloggen

Uppdaterad 2015-06-02

Hagaliden låter göteborgskare än Göteborskt och den åtta man starka orkestern släpper nytt album nästa vecka. Men redan på lördag kan ni se dem live på Storgatans Dag. Vi tog ett snack med Tobias Müller, gitarrist och låtskrivare i bandet. Ni spelar på nationaldagen på söndag och i samband med det…

Läs Musikbloggens blogg...

Arkiverade bloggar

Uppdaterad 2015-01-20

West Pride söker nu en ny verksamhetssamordnare. Som verksamhetssamordnare är du festivalens ansikte utåt med marknadsföringsansvar samt styr föreningens operativa arbete med festival och utbildningsinsatser. Arbetet kräver då och då arbete på kvällar och helger, och det förutsätts att du har ett brinnande intresse för HBTQ-frågor. West Pride är en…

Läs Arkiverade bloggars blogg...

Fjärilar i magen

Uppdaterad 2015-03-26

Jag är hyfsad på att stava och det är sällan jag sär skriver av misstag. Vad jag har märkt och irriterar mig på är det oproportionerligt hetsiga hat som blossar upp från stavningsfascister när de snubblar över en särskrivning eller ett felstavat ord. Hur jobbigt är det egentligen att läsa en…

Läs Fjärilar i magens blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2015-02-07

Rickard Söderberg är sångaren och musikern som har varit på alla mediers läppar den senaste tiden. I en värld full av näthat är Rickard mannen som med respekt och humor sätter alla sina hatare på plats. Ibland så hårt att de till och med ber om ursäkt. I helgen gör…

Läs Wheelers blogg...