Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Kulturnatta i bara Majorna

2014-10-10 av ozelot

1965588_10154647944795368_2514063185910803966_oDet går alldeles utmärkt att stanna nästgårds Majorna och ändå känna att man varit duktig och gått på det däringa Kulturnatta. Till exempel kan man besöka Ateljé It’s a Family AffairCarnegiegatan där man visar Jenny Jernströms grafik. Dessutom finns prints av Charlotta Björned till allmän beskådan – men även försäljning.

”Ingen har väl heller missat Up The Wooden Hill´s magiska origami installation hos oss?”

Jaså det hade du? Lugn, bara lugn. Under kvällen kommer även hon att finnas på plats med sina alster.
Ingen vernissage utan förfriskningar dessutom: denna gång kommer ölen från Godahops Hembryggeri

It’s a Family Affair
Kulturnatta 10 oktober 17-22
Carnegiegatan 16

10644419_10152445088118590_6236491311049380883_o
Inte Majorna kanske per definition, men bra nära: Spättans Antikvariat vid foten av Stigbergsliden ger litterär afton och lite extra spetsad cocktail i form av glamoursångerskan Maria Kask.
Vi gissar att även Linda Spåman kommer att finnas på plats för att signera sin nya serieroman (du måste dock köpa den först), och en hel del överraskningar.
Litterär Afton på Spättans Antikvariat // Kulturnatta 17-21 // Andra Långgatan 49 (mitt emot parkeringshuset)

Musiker mot rasism har samlat alla bidrag från haschtaggen #motrasism och fyllt väggarna på Galleri Amiralitetsgatan 14. Mer logistik här.

På Kulturnatta är det vernissage för körverket E6 Blues på Tredje Våningen på Sockerbruket – ”ett körverk för 7 motorhuvar skrivet av David Sabel. Huvarna har alla sin egen röst och verket är lika mycket en musikalisk som fysiskt upplevelse.”
David är också aktiv som musiker inom noise, drone och experimentell dansmusik.


E6 Blues @ Tredje Våningen
Sockerbruket 9
Vernissage fredag 10 oktober kl 19–24
10 oktober – 8 november 2014
fredag – lördag kl 12 – 16
Fri entré

Som avslutning på en rejäl konst- och kulturrunda i Majorna har vi hört att Tyred Eyes släpper ny skiva med spelning i Kungsstenstrakten. Ni som vet, ni vet. Här är en intervju med gossarna och tjejen som Josefin gjorde förra året.
Även här händer det sena grejer när Okimono och Generator slår sina påsar ihop.

Improviserad jazz på Spättans Antikvariat

2014-09-03 av ozelot

VilleSpättans Antikvariat är ett ökänt ställe i improvisationsjazzsammanhang. Där kan man stå och fingra på ett gulnat ex av Günther Grass Flundran eller Rilkes Duinoelegier i godan ro, och plötsligt ryckas upp ur sitt kontemplativa sinnestillstånd av ett frustrerat bröl från en magsjuk åsna. Det kan vara nån av alla jazzmusiker som delar lokalen, men ikväll blir det mer uppstyrt från duon Ville & Isak (Vilhelm Bromander, kontrabas och Isak Hedtjärn, klarinett). Det kan vara två av Masthuggets mest lovande unga jazzmusiker (de är rätt många) och sessionen kan ge svar på om man verkligen kan samsas i harmoni med de två tämligen disparata instrumenten, eller om det blir soloåkning från början till slut.

Detta skall betraktas som en förfest till BrÖtz säsongspremiär.
Musiken startar 18.00 prick, därefter går vi i en sällan skådad brokig samling mot konstepidemin och höstens första BRÖTZ!

Brötz Förspel @ Spättans Antikvariat

Mitt emot Gazas Biltvätt
Onsdag 3 september kl 18
30 kr per set (inklusive vin!!)

Spritkalender

2011-12-21 av ozelot

Som barn är godis det godaste som finns. Alla barn fattar att godis är gott, ofta i starka färger.
Förr eller senare kopplar t.om barn som inte kan prata att t.ex röda saker brukar vara goda.
Jordgubbar är ju goda? Smultron? Jakande svar. Case closed.
Något som däremot inte gott för barn är: Alkohol i bjärta färger, även om de innehåller socker. Som till exempel praliner fyllda med likör.
Been there done that.

När jag var liten hade jag ett litet trick, i mitt sockertorskande. Jag bet av ett litet hörn på chokladpralinerna, och hällde helt sonika ut det äckliga innehållet. Sedan åt jag upp den. Det smakade visserligen inte lika gott som det borde vara, men obehaget var hanterbart.
En gång satte jag t.om i mig en näve smaksatt barnalbyl. Hundchoklad? Gott.

Nuförtiden har det värsta sötsakssuget gått ur kroppen, belöningssystemet har omprogrammerat sig.
Har jag haft en hård dag är det inte så att jag försöker stjäla rosen på prinsesstårtan i någon form av nyckelretning, inte heller är det första jag kommer att tänka på att ”oj, jag borde köpa mig ett kilo jordgubbar på väg hem från stan”.
Mina drömmar är nog då snarare bärnstensfärgade. Nästan alla godsaker jag vet nuförtiden är bärnstensfärgade.
Som till exempel öl. Whisky är också bärnstensfärgad. T.ex.

Jag förstår mig inte på människor som köper godis på väg hem från krogen.
Chokladmuffins mitt i natten? Nä, men ge mig en kremerad 7-eleven ”hotbite” hellre.
Än mindre folk som flockas kring tårtfaten på fester och säger ”ååååh”.
Är jag på fest och har fått starkt i mig vill jag ha: 1: Mer starkt, 2: Kvinna, 3: Onyttig mat. I den ordningen.
Ibland blir jag dock en sucker för Djungelvrål. Även om jag druckit starkt.

Jag undrar varför ingen uppfunnit en ”lakritskalender” istället för billig tysk choklad som som smakar Kahlua utan alkohol?
Där skulle man kunna samla all personliga och salta favoriter. Som svarta katten. Nämnda djungelvrål, och pingvinlakrits från taxfreeshopen.
Lakrits är t.om gott att ha i sprit. Lakritsshot? Raki? Pernod?

Mina favoritfärger numer är: vinröd, bärnsten och svart.
Snön lyser vit på taken.
Endast tomten är naken. Och illröd.

Spättans antikvariat

Andra långgatan, Sweden.

Bokbytardagen

2011-05-11 av ozelot

Hur många böcker har du inte fått i present som förblivit olästa i bokhyllan. Eller böcker du faktiskt har läst men du vet att du aldrig kommer läsa om och saknar värde för dig? Då kan du byta dem mot andra böcker. Torsdag 19 maj mellan 12-13 är det Stora bokbytardagen på Järntorget i Göteborg.

För tredje året i rad arrangeras Stora Bokbytardagen i Göteborg. Konceptet är enkelt: Tag med dig en bok hemifrån som du inte längre vill ha. När du får korn på en bok du hellre vill ha, så frågar du helt enkelt om du får byta in den.

Stora Bokbytardagen
Torsdag 19 April 12-13.

Eventet på Facebook

Spåman läser högt

2011-04-12 av Goteborg Nonstop

Länge var hon en vän till en vän som jag hörde fantastiska historier om. Installationer och svårt utklädd på happenings där andra inte alls hade hajjat grejen.
Sen började ytterligare en vän tala Mycket gott.

Och så släpptes äntligen boken Misslyckat självmord i Mölndals Bro och plötsligt talade ALLA om henne. Inklusive de fiiina kultursidorna och riks-tv.

Självklart tar vi chansen och går till vårt favoritantikvariat och lyssnar på Linda Spåman när hon läser själv ur sin romandebut.

Förfriskningar och tilltugg!!

Linda Spåman läser högt ur Misslyckat självmord i Mölndals Bro
Spättans antikvariat, Andra Långgatan 49
onsdag 13 april kl. 19.00-21.00

Min farmors hus

2011-04-12 av ozelot

Min farmor dog när hon var strax över sextio, knall fall, hjärnblödning. In på sjukhuset, en vecka efteråt var det över och ingen hängde nog riktigt med i svängarna. Än i dag när jag passerar där kan jag tänka att vad är det för flanar som flyttat in där och som dessutom målat huset ROSA?

Hon dog dock när jag var ganska liten och jag var precis lika empatisk som Josef Mengele i all min barnsliga krasshet, jag har inga men efter det direkt. Det gick över snabbt, tror inte ens jag grät. Jag tänkte mest på att hon alltid hade glass och nu var det slut med det.

Farmor bodde ett i hus bara femtio meter från oss, huset som farfar byggde med sina bara händer. Han var också död, men hette samma sak som ett av mina andranamn. Jag har aldrig träffat honom, konstaterar jag med barnets psykopatblick.
Men huset står kvar, om än rosa, och grusgången är krattad som aldrig förr. Gruset som jag lät silas mellan mina fingrar till ”hur många barn skall jag ha när jag blir stor”
Jag har ännu inte skaffat några, dock.

Men jag minns känslan av att gå hem till henne, vilket jag gjorde, ofta.
Nästan varje gång jag hade gjort något ofog och ”fick gå in i mitt rum” smet jag genast ut genom fönstret, sprang hem till henne och fick makaroner med ketchup. Det fick jag aldrig hemma.
Den solida trappan som farfar murade, med sina bara händer stora som spinnrockar.
Ytterdörren som gnisslande, in i den svinkalla farstun, öppna dörren och hur det luktade ”farmor”.

Hennes debila undulat Jocke som tjattrade sinneslött i köket och attackerade sin egen spegelbild.
På med makaronerna.

Min farmor var bambatant. Det var ett mycket statusfyllt yrke i ett barns ögon. De bestämde ju vad man fick för mat i bamba, och om man fick ta om. Eller slänga om det var äckligt.
Jag hade ett mycket bra förhållande till mina bambatanter, jag åt fisk och slängde inte så mycket.
Att ha specialmat eller få flingor istället var inte tal om på den tiden. Dessutom kände de ju min farmor och hon hade nog lobbat lite för mig.
Hon var en mycket mäktig person. Hon kände varenda bambatant i hela Göteborg.

Min farmor var helt ärligt ingen stor matlagerska. Hon kokade fläskkotletterna i såsen så länge att allt smakade gumma, och styrde ibland upp söndagarna med köttgrotta som var så torr att man fick såga i den som en gammal stubbe.
Men hon hade sina ljusa stunder. Hon var till exempel en saftkokerska av rang, och hela trädgården var full av fruktträd som kunde förvandlas till godsaker för ett litet barn.

När man kom uppför trappan, som min farfar murade med sina bara händer, och in i den iskalla farstun låg toaletten på vänster sida, rakt fram var till huset och höger var ner i källaren
Toaletten skulle nog platsat på Röhsska, mintskick, förmodligen första vattenklosetten i hela grannskapet. Två kranar i skinande krom, en röd och en blå prick, solitt handfat och ett svart toalettlock så tungt och massivt att det ibland kunde inträffa svåra missöden för ett litet barn, och som dessutom var pojke.

Till höger låg källaren.
Där luktade det vinteräpplen, Filippa tror jag just den sorten hette – eller astrakan eller gravenstein – jag kan ha rört ihop det, men de var mjöliga och utgjorde en perfekt bas i en hederlig äppelpaj även om de inte var så goda att äta från trädet.

Sedan fanns en tvättstuga med en gigantisk stenmangel till vänster, en verkstad rakt fram med farfars alla verktyg på exakt samma ställe han lämnat dem en kulen kväll under stormen.
Men på höger sida var matkällaren. Med så många dammiga flaskor med hemkokt svartvinbärssaft att du inte tror på mig utan kallar mig mytoman.
Där stod en också frysbox som brummade, hade hela grisar och andra djur i sig, bär av olika slag, och vad bättre är – glass! Knattepinnar. Och båtglass.

Om man hade varit ett schysst litet barn kunde man få gå ner i källaren och ta sig en knattepinne, och om man hade riktig tur – En båtglass!
Min farmor kolade vippen innan jag var kanske sju. Jag minns fortfarande hennes telefonnummer dock. 281543.

Dörren till min farmors hus som farfar byggde, med sina egna händer, är som Alice garderob.
Kom in i huset. På en båtglass. Det har jag förtjänat.

Ett brev till Per-Gunnar: Spättans Julkalender: Lucka 12

2010-12-13 av ozelot

Min mamma är med lite god vilja en läsande människa. Av veckotidningar. Men 70 och 80-talet var bokklubbarnas era och paketen från Svalan och Månadens bok kom följaktligen ganska pliktskyldigt och det byggdes med tiden upp ett ganska ansenligt bibliotek, som innehöll lyckligt bortglömda författare som till exempel Irja Browallius, och Pearl S Buck. Vansinnigt tråkiga böcker. Läs dem inte.

Per-Gunnar Evander
är däremot rätt bra, och har en fäbless för att snida till vackra titlar. Bland dessa kan nämnas Härlig är jorden, Sista dagen i Valter Hedmans liv och Se mig i mitt friska öga. Han hade något slags öga för socialrealistiska men ändå bråddjupa klangtoner som stämde min mammas hjärta som efter en stämgaffel.

Jag tror sällan alltid hon förstod varför hon sträckläste Per-Gunnar Evanders böcker, varför de drog in henne som i en malström av tragiska osedda människoöden som lämnade henne med sorg. Hon är trots allt rätt glättig av sig, och läser veckotidningar.

En gång skrev hon därför ett brev till Per-Gunnar Evander, där hon frågade vad han egentligen menade med en viss bok, hur han tänkte, och hur det gick för huvudpersonen. Jag antar att det var ett lite kryptiskt slut.
Tre veckor senare får hon ett jätteargt brev tillbaka från författaren, där han mer eller mindre skällde ut henne för att hon ställde så impertinenta frågor om hans författarskap. Han var ju konstnär.

Min mamma läste aldrig mer Per-Gunnar Evander.

Spättans Antikvariat.
Andra Långgatan, Sweden

Bokryggar: Spättans julkalender lucka 11

2010-12-11 av ozelot

Böcker böcker böcker. Alla mina böcker försvann tyvärr i en flytt. Det gjorde andra saker också, som min dopsked. Men det var böckerna jag saknade mest. ABC. Läste bokryggarna med fingertopparna som vore det blindsskrift.
Ibland hände det att jag slog ihop bokryggarna om mig själv med en dammig pust.

När jag gick i mellanstadiet kom Lars Hesslind till klassen och föreläste för oss. Ni vet han med ”Styv kuling”.
Han sa att har man läst 100 böcker blir man smart. Sedan ställde han en retorisk fråga till lärarinnan om vilka som var de duktigaste eleverna i klassen, och det var mycket riktigt de som hade läst hundra böcker.
Jag hade faktiskt läst hundra böcker, men räckte inte upp handen, och var väl okej duktig.
Men bet ihop, och läste några tusen böcker till. Vad lärde jag mig på det?
Stava, kanske? Och jag lärde mig saknad.

Jag hade nog tusen böcker i mina bokhyllor och de försvann alla i en flytt. Signerade utgåvor, amerikanska klassiker som jag läste i blåkopia innan de ens kom ut.
En av dem hette visst ”American psycho” och jag läste den innan den ens kom ut i USA. Signerad och rekommenderad av författaren.
Alla mina tusen böcker är borta och jag kommer aldrig kunna få tillbaka dem igen.
Jag sörjer dem som vänner. Och jag vägrar att ens köpa en pocketbok på centralstation numer för att jag känner att jag bedrar dem om jag ens tittade åt annat håll.

Spättans antikvariat

Andra långgatan, Sweden.

Orsak och verkan: Spättans julkalender Lucka 6

2010-12-06 av ozelot

Det är viktigt att barn lär sig kopplingen mellan orsak och verkan. The hard way? So be it.
När jag var liten kunde jag få höra: ”Om du inte är snäll, så får du inga julklappar”. Följaktligen fick jag ju alltid julklappar. Som ni förstår var jag ett mycket fromt barn.

Häromdagen, när jag skulle in i någonstans var det några ungar som kastade snöbollar på bilar som passerade i ganska hög fart. Ett rätt oskyldigt pojkstreck kan man tycka, alla ungar kastar ju snöboll. Fast snöbollar innehåller ofta grus och kan repa lacken, det kan dessutom bli en spricka i fönstret och personen som kör bilen kan bli rädd, köra av vägen och dö.
Det kan också bli så att föraren blir arg, stannar bilen och springer efter snöbollskastande barn. Det tycker de nog inte är lika roligt.
Orsak och verkan.

På vägen ut från där jag var (heroinlangare) sa jag till barnen i lite skarp ton att de borde sluta kasta snöbollar där, att det kunde vara farligt. Då sa de att jag var en gubbe och inte bestämde över dem. Jag? Gubbe? Tänk vad barnaga kan te sig tilltalande i sin enkla hexameter ibland.

En annan gång, när jag jobbade i bokaffär sa jag till ett barn att han inte fick riva sönder böcker. Då blev pappan förbannad, för att jag sa åt HANS barn. Då sa jag åt den arga pappan att hans barn gärna fick riva sönder böcker hur mycket det ville, men då fick de betala för det och fortsätta rivandet hemma.
Då blev pappan ännu mer arg, och knuffade mig bröstet. Orsak och verkan.
Jag önskade då, i mitt stilla sinne, att jag inte var en simpel anställd utan, i rent folkbildningsivrande, fick SLÅ pappan. Jag ville lära honom ett och annat om själva essensen i orsak och verkan.

Att förstå orsak och verkan, så kallad kausalitet (se t.ex ordbok), är elementärt i alla barns föreställningsvärld. Både för små och stora barn.

Om man är snäll kanske man kan få några fina paket, i jul?
Kanske kommer de, hårda och fyrkantiga, från Spättans antikvariat?

*hoppas hoppas*

Spättans Antikvariat
Andra långgatan, Göteborg, Sweden.

Spättans julkalender: Lucka 4

2010-12-04 av ozelot

Julen är en högtid med traditioner som vi svenskar inte är särskilt benägna att vilja kompromissa med. Det skall vara Kalle, julgran och sill på bordet. Varenda eviga år.
Tänk om man bott i Australien. De åker till stranden och dricker blaskig öl.
Men så består Australien också av typ 9 miljoner straffångar, lite kineser och Auberginer.

Jag firade jul en gång utanför Sverige. Jag var utbytesstudent. I Maryland, USA, långt från Kalle och sill. Men jul hade de även i Maryland, nåt så in i helvete.
De klädde granen med popcorn uppträdda på en sytråd, det var snö. Jag skojar inte.
Snö.

Jag var såpass ung att jag fortfarande brydde mig om julklappar. Och jag visste att jag knappast skulle få så många, det året. De köpte däremot en väldans massa till varandra, min Marylandska värdfamilj. Pappan fick en hel stereo. Jag har för mig att mamman fick en Ford Bronco och något av barnen fick en hel hund. Jag fick sötpotatis och kalkon.

Nu ljög jag. Jag fick faktiskt en present. På slutet lösgjorde sig ett enda paket från granen, när jag nästan gett upp hoppet och spelade med i julefriden och gladdes åt de andras jordglober, teveapparater, nintendos och skidsemestrar i Aspen.
Det var ett pyttelitet paket, men vägde ganska tungt, och det var inte en bok.

På natten, när alla andra gått och lagt sig, satt jag själv kvar, i soffan framför tv-flimret och fingrande på min egna enda julklapp.
Det var en fällkniv.

En fällkniv är väl alltid bra att ha. Man kan skruva upp bokhyllor med den, och den har en korkskruv, och jag har kvar den än idag. Skål.

Spättans antikvariat

Andra Långgatan, Göteborg, Sweden.

Spättans Julkalender: Lucka 3

2010-12-03 av ozelot

Det finns många böcker jag läst. Det finns ännu fler böcker jag inte läst. Det finns en del böcker jag vill läsa, borde läsa och de finns de som jag ljugit om att jag läst. Jag har inte läst Moby Dick, jag har inte läst Ulysses av James Joyce och jag har fan inte ens läst Röda Rummet längre än till sidan 22. Fast jag har ljugit och faktiskt sagt att jag gjort det.

Däremot har jag läst Grottbjörnens folk och Hollywoodfruar. Varför gjorde jag det? Kunde jag inte läst något bättre?
Jag läste dem förmodligen i förhoppning om att det fanns snusk i dem och det gjorde det, med råge. För att sedan slå ihop bokryggen med en känsla av att just ha blivit daterapead av en särskoleelev som samtidigt passade på att sno med sig 20 IQ-poäng ur plånboken.

En bok behöver sällan mer en skumögd genomläsning av första sidan för att avslöja sin rätta natur. Ett tränat öga behöver bara några rader.
Jag tänkte ett tag att jag skulle skriva böcker men fastnade alltid på de där första raderna.
Hur börjar man en bok?
”Han kom som ett yrväder en aprilafton, med höganäskruset i en svångrem om halsen.” Redan taget.
DEN har jag i alla fall läst.

Helt ärligt har jag rätt svårt för böcker som är skrivna innan…typ 1950. Det finns nästan aldrig snusk i dem. Och en tillvaro utan snusk har jag svårt att förstå mig på. Folk HAR snusk.
Blir bara konstigt om man inte skriver om det.
När jag skriver min bok en gång LOVAR jag att det skall vara massa snusk i den.

En bok med mycket snusk i är skriven av Agnar Mykle, och heter Sången om om den röda rubinen. Den råkar dessutom vara rätt bra.
Undrar om den finns på Spättans antikvariat, månne..?

Spättans antikvariat

Andra Långgatan 49

Spättans julkalender: Lucka två

2010-12-02 av ozelot

Många av er har säkert barn. Och då väcks frågan som ett julkort på posten frågan om vad barn skall läsa.
Spättans Julkalender har svaret.
Barn skall läsa: Enid Blytons samlade verk, Gummi-Tarzan av Ole Lund Kierkegaard (osäker stavning) och John Steinbecks Möss och människor.

Jag vet inte riktigt varför, men det är västvärldens litterära kanon i ett nötskal.

Jag gav mig på Dostojevskij och inte blev jag gladare av det.

Enid Blytons Fem-böcker lärde mig att läsa. Min favorit var Fem på smugglarjakt.
Jag fick en Fem-bok för varje tappad framtand.
Vad gjorde Brott och Straff mig för gott? Jag fick för mig att jag var en yxmördare och drog fram och tillbaka hålögd och jävlig längs Nevskij prospekt.
Nej ge barnen uppbygglig litteratur istället som inte förvirrar deras små hjärnor under uppbyggnad.
Jag rekommenderar Gummi-Tarzan, Fem-böcker och Möss och människor.

Av Gummi-Tarzan
av Ole Lund-Kierkegaard (osäker stavning), Fem på smugglarjakt och Möss och människor lär man sig olika saker.
Gummi-Tarzan: Att det gör ont att hoppa över en plint i gymnastiken och snava. Av Fem på Smugglarjakt att det lönar sig att tappa mjölktänder och att mat är gott (även spenat) och Möss och Människor…ödmjukhet.

Möss och människor är en bok om stora och små barn och varje människa bör ha läst den för att bli en fullständig människa. Jag skojar inte.
Det är inte så mycket jul i boken alls. Men det är en väldigt bra bok och den passar i hårda paket.
Och den behöver inga krullade snören.

Finns den hos Spättans Antikvariat månne?
Jag tror det!!

Andra Långgatan 49
Göteborg, Sweden

Spättans julkalender: Lucka 1

2010-12-01 av ozelot

Jag var ett litet barn en gång och trodde således på Tomten. Tills mormors welshterrier Mitzi hoppade upp och avväpnade jultomten på skägget, och det visade sig vara min farbror Jan.
Sedan dess tedde sig det här med tomteutklädning ganska trivialt och töntigt. Det hindrade dock inte fascinationen att flöda.

För tomtar fanns ju. Likaså troll (brrr..), vättar och annat oknytt. Det var bara bomullsskägg som jag inte trodde på.

På åttiotalet fanns en väldigt folkbildande bok om tomtar. Märkligt nog var den skriven av en holländare, men likväl utgjorde den kurslitteratur i min trägna kunskapsjakt i ämnet ”tomtar tjugo flörtkulor”, och likaså fanns det instickskartor om var de bodde (stubbar bakom huset) och vad de t.ex gjorde på dagarna.

Den här boken var väldigt pedagogisk på det sättet att den även tog sig tid att förklara, och ILLUSTRERA, tomtarnas sexualliv.
Just det partiet fann jag väldigt fascinerande.

Det behandlades väl ganska summariskt om jag minns det rätt, men inte desto mindre naturtroget. Tomtefar och tomtemor i sin fulla prakt.
Jag tyckte mest om tomtemor, hon var lite knubbig som en tomtemor skall vara, men med fryntliga bröst, breda höfter och blossande kinder.
Tomtefar verkade lite tjock men han var glad ändå.

Följde man kurslitteraturen till punkt och pricka skulle man kunna tro att de behöll tomteluvan på även när de var nakna. Och vad de nu gjorde sen.
Men så långt ville jag inte gå. Resten kunde man ju räkna ut själv.

Vad gör tomtar egentligen hela dagarna? Vad äter de? Och hur ser deras relation ut till andra varelser såsom älvor, svartalfer och dvärgar?
Och framför allt, finns boken ”Tomtar” av Will Huygen på Spättans Antikvariat..?
Tror jag såg den..

Den är nog slutsåld. Bläh i så fall.

Spättans Antikvariat
Andra långgatan 49

Spättans antikvariat, nyaste spelaren på Andra Lång

2010-09-23 av Goteborg Nonstop

Man kan se det på två sätt.
Antingen som ett vansinnigt projekt. Som kommer att kosta sömnlösa nätter och en ekonomi balanserande på ruinens brant.
Eller som en modig chansning att till slut släppa försiktigheten och kasta sig ut för att leva en dröm.

Imorgon öppnar ett nytt antikvariat i stan. I en fantastiskt trevlig lokal mitt emot Hemköp vid Masthuggstorget.
Det känns inte som världens mest lukrativa och framåtsträvande bransch. Men vi som vet hur länge ägaren drömt om det här kan bara hålla tummarna tills de vitnar och heja på så mycket vi kan.

Förutom skönt häng, intellektuellt motstånd bakom disken och en väl insutten soffa bjuder Spättans antikvariat över 20 000 än så länge mer eller mindre osorterade titlar i hyllorna och utspridda i lediga lagerutrymmen här och där i stan.
Är du snäll kanske du till och med får kaffe.

Spättans Antikvariat
Andra Långgatan 49
premiäröppet fredag 24/9 kl. 13-18
då med halva priset på allt i butiken.
Öppettider tis-fre kl. 13-18

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-10-10

Biopremiär:  11 oktober 2019 på Hagabion Regi: Nick Broomfield Medverkande: Leonard Cohen, Marianne Ihlen, Judy Collins, Ron Cornelius mfl. Längd:  102 min Redan ett par sekunder in i filmen börjar jag lipa av anslaget och orden, och sen fortsätter dokumentären om artisten LEONARD COHEN &hans flamma MARIANNE IHLEN att beröra hela vägen ut. Först får…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...