Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Stillborn på Liseberg. Recension

2018-08-26 av Chawki

Så här på söndagen är man nära på kollaps. Två GBG-nostalgi kvällar på raken
på nöjesfältet Liseberg, Gbgs mest utmanande musikscen.
I fredags var det Union Carbide Productions med efterföljande helnatt
med alla gamla stötar på gamla Jazzhuset.
Och igår var det Stillborn som också låg på skivbolaget RADIUM, precis som Carbide.
Träffade på fredagnatten en av Stillborn-fruarna som gav mig infon
att Stillborn är mkt bättre än Carbide.
Typ Stillborn är THE REAL STUFF och att de var förgångare till Doom.
Så mina förväntningar på manlighet och kraft var höga.
Konserten öppnas med rök och indiskinspirerade takter.
Bandet kommer in och intar sina positioner.
Tunga trumslag drar igång som om en skara elefanter vaggar in framför bergochdalbanan.
Jag har satt mig på uteserveringen bakom en man med kaninöron och en tjej som käkar popcorn.
De första låtarna går väldigt långsamt och sångaren Kari Hokkanen
sjunger som om han hade svalt sand.
Som en tibetansk munk. Ohm dallrar i luften.
Han är även upplyst med en strålkastare nedifrån för den ultimata spökeffekten.
Snubbarna i publiken skiner av lycka.
Det kommer en låt med ett rätt groovigt gubb-bluesriff.
Det är då det sakta börjar lossna, tycker jag.
Och nästa låt är pure rocknroll. Låter jättebra.
Men det är först när jag förflyttar mig från min slöa placering på serveringen till scenkanten
som jag kommer in i musiken. Inser först då Karis enorma underhållningvärde.
Han är en jätte bakom micken, kråmar sig och håller på med en total inlevelse
som man sugs in i, paralyserad.
Komik av hög kvalitet. Plus Ohm-känslan.
Bandet är tajt, spelar bra allihop, Peter Asp på trummor,
flickmagneten Erik Sankan Sandqvist på gitarr & Ingmar Henning på gitarr.
De ser alla friska och välmående ut.
Att Kari och Sankan kör bredbent är en underdrift
och Sankan vet hur man slänger med håret och vevar armen.
Publiken tjuter – VI VILL HA MORE, MEN INTE GARY MOORE!

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.