Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Kort intervju med Marcel Tuores om hans fotokonst som hänger på Dansken, Spola Kröken Collection

2018-11-24 av Chawki


Foto: Marcel Tuores

I torsdags, den 22 Nov, hängde Marcel Tuores upp en serie foton på Dansken på Andra Lång.
De kommer finnas där på obestämd tid framöver. På bilderna syns musiker och annat löst folk som
Emrik Larsson, Ralf Gyllenhammar, Björn Olsson, Ebbot Lundberg, Ugly Cheese,
Davono, Torsten Topsteen Larsson, Pontus Hammarén, Kakan och Fadern.
Det är mycket hud, testosteron och berusningsmedel.
En sida av en svunnen tid förevigad och Tuores öga var med & satte kontur på musikscenen.
Hade känslan för att kunna göra stills av Rock & Dekadens.
Jag har ett specifikt minne av Tuores en gång på Draupner -88. La märke till honom
för han var så kolossalt packad och samtidigt graciöst stilfull. En imponerande bedrift.
Tuores har ägnat sig åt film och andra konstformer utöver fotandet och
i denna stund har Tuores & Falck publicerat collage och poesi
i ca 1 och ett halvt år på GBG NONSTOP.
Tuores stillade all min nyfikenhet genom att svara på nåra frågor.

 

 

– Vilka var omständigheterna när du tog fotona som nu hänger på Dansken?

– Omständigheterna var kaotiska minst sagt, rent av livsfarliga,
som att ligga vid fronten vid slaget om Stalingrad under flera år, ständigt berusad.
Många stupade i rännstenen men jag personligen överlevde som genom ett under,
Gud hade sin hand över mig, tror jag.

 

– När knäppte du dem?

– Man kan säga att jag var nån slags fältfotograf som dokumenterade
mina favoritmodeller/karikatyrer på GBGs Rock & Funk scen under 1980-90 talet.
Jag planerar att släppa en fotobok med de bästa/värsta burleska bilderna,
en slags pekbok för vuxna, det kan bli den ultimata coffee table boken från Göteborg.
Arbetsnamnet är : REAL UGLY CHIC GBG / 1986-2000

– Vad såg du hos dessa modeller/karikatyrer som fascinerade dig så?

– Vi speglade varandra privat och blev varandras lärare den hårda vägen,
på något sätt var vi alla själsligt sammanlänkade och skulle genom olika smärtor
lära oss något, något om kärlek. Nu försöker alla att bli hela liksom resten av mänskligheten,
vi är alla indragna i en stor väv. Let the highest good for our souls unfold…

 

– Boken kanske skulle va pekbok på demenshem istället?
De avporträtterade börjar närma sig pensionsåldern.

– Ja, var dag är en dag närmare döden kan man säga och vem minns snart klart
vad som hände i Göteborg på 1980-90 talet? Vi sitter alla snart dementa med våra inre sår
och då kan det vara bra att ha en pekbok att visa hemtjänsten hur härligt det var
i Göteborg på 1980-90 talet. Hur snygga alla var på den tiden, trots sina inre brister.
Pekboken kan vara en hjälp för många tror jag, en sedelärande pekbok
för att nå frid och roa sig själv, sina barn och barnbarn med.
Pekboken är ju även en studie i fashion och lack of fashion, det tycker jag är roligt.

Stenfunkad på Blomstermåla

2011-07-28 av ozelot

Legendariska Stonefunkers med Emrik Larsson i spetsen var nog på 90-talet egentligen lika kända för sitt musikskapande som sitt fylleri, hor och övriga skörlevnad. Det faktiskt helt sant. Fast något som gjorde outplånligt intryck på mig som knappt 20-åring på väg mot ett första sommarjobb på ett tryckeri på Mölndalsvägen och tittar ut på gångbanan som badar i skirande gryningsljus.

Där går nämligen Emrik, i sicksack, förmodligen självdriven på bara fälgarna av etanol och inget annat, skjutandes en skateboard framför sig.
Klockan sju en vardagsmorgon.

Jag bestämde mig för att försöka bli som honom.

I Kväll är det Club Revolution no. 9 på Blomstermåla. Gissa vem som är där?

En skojsig intervju med Emrik
Mitt Blomstermåla

På Scen:
Emrik Mrock Larsson – Sång, Percussions
Agge Augustsson – Gitarr
Stefan Bellnäs – Bas
Chris Montgomery – Trummor
Johan Johansson – Keyboard
Holger Berg – Gitarr

Club Revolution no .9 @ Blomstermåla

Torsdag 28 juli 21-01
Inträde: 200 kr (150 kr för matgäster)

Emrik ”Coma” Larsson: Någonstans i Sverige (Intervju)

2010-07-12 av ozelot

Den svenska värnplikten har muckat. Försvarsmakten har satt punkt för 109 års värnplikt och vi ser nu fram mot (?) en yrkesarmé. Osökt blev nonstop nyfiken på klubbrävarnas stridsberedskap, började fila lite på en mejlenkät men det hela rann ut i sanden.
Dock läckte frågorna ut till en viss Emrik Larsson som gjorde honnör och svarade på frågorna.

Har du gjort lumpen? Som vad, hur länge och var?
-Jag kallades för ”Coma” Larsson eftersom jag alltid sa att allt var så coma. Gjorde min korta tjänstgöring i Borås och Skövde, som sjukvårdare.

Okej..Något minnesvärt att förtälja?

-Snattade på den tiden mängder med folköl som vi drack inne på området, början till slutet var när jag var berusad dagtid och ballade ur..

Hahaha! Vad hände?
-I december hade jag fått nog och uteblev, hänvisade till att jag var jättesjuk. Satt med min polare Pontus Hammarén i min första lägenhet ute vid Vårväderstorget och simulerade i flera dagar över x antal öl.

Oj då. Det måste varit ett hårt liv på fronten..

-Vid förhör berättade jag att jag pga lumpens hårda disciplin börjat röka hasch och ta amfetamin för att klara av det hela. Blev sjukskriven och sen fick jag 300 dagar, blev frikänd..
Spred för övrigt flatlöss på luckan också.. blev isolerad i en vecka..

Hur ser du tillbaka på det hela? Var det värt det?
-Fruktansvärt traumatisk tid. Förstår inte hur jag kunde ta mig dit och i alla fall genomföra flera månader med att marschera, skjuta kpist, sätta ihop vapen, putsa skor och annat trams.
Det var ju lite skön lägerfeeling trots allt och en del kul kvällar, men i efterhand är det som en dålig mardröm.
Men till exempel Ebbot, Ralf Gyllenhammar och andra rockgubbar gjorde ju hela lumpen så då var jag i alla fall lite minirebell..

Har du någon kontakt med gamla lumparpolare idag?

-Möter ibland folk på stan som stannar mig och säger ”men fan det är ju Coma-Larsson!”
Jag gillar det där namnet dock, det stämmer in på mig.

Emrik är aktuell med nya singeln ”Freedom” under namnet Mrock. Gå in på länken för information om var du kan lyssna och köpa den.

Här är en GP-artikel där berättar lite om sommarplanerna, samt bjuder på några frikostiga tips som bland annat involverar skejtboardställen och en badplatspärla om än lite inofficiell..

Emrik är starkt involverad i massor av musik- och kulturprojekt, föreläser för ungdomar om afroamerikansk musik, samt anordnar ibland stora skateboardtävlingar – där han förövrigt tillhör eliten i slalom-grenen.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-01-17

Glajdar in på Brötz onsdag kväll när Henrik Wartel & My Hellgren redan är igång med sin första duospelning nånsin. Hellgren i silver, sval och het som Grace Kelly. Hellgren smattrar och gnisslar försiktigt på cellon. Wartel håller tillbaka sin ryska passion med en fokuserad min och brillorna avspänt vilande…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-01-20

Träden smeks av vackra ögon som har sett glittret av tusen, små ljus vinka i natten & rosorna vid din barm vissnade just när helikoptrarna började att frysa vid noll punkten Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2018-10-03

Det finns en mening Någon lyfter din börda Allt är här Nära, men ändå så långt borta Som solens strålar över det gåtfulla Pompeijis ruiner   Andreas min svarte broder Gå stolt som du alltid gör   Jag har ett nytt namn på min älskling Ulligulli   Bengt-Ove Gabadin Den…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-01-17

Primadonnan vill sälja sin bandoneon som är värderat till 75000 kronor av en värderingsman i London för tio år sedan på Park Aveny Hotel. Instrumentet är från 1924, tillverkad i Argentina, levererad till köpare i Berlin. Primadonnans pappa köpte denna bandoneon i Berlin samma år 1924. Instrumentet är pärlbesatt av…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2018-04-09

vi vann jag och uli lillhagen jämnad med marken ett liv i skräck ettliv utan hopp ett liv utan nåd ett liv i gemenskap med andralikadana så fusk tortyren jag skrattar rakt i ansiktet döden tarjaghellre än det för vi vann jag och uli vi vann

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...