Hagaliden låter göteborgskare än Göteborskt och den åtta man starka orkestern släpper nytt album nästa vecka. Men redan på lördag kan ni se dem live på Storgatans Dag. Vi tog ett snack med Tobias Müller, gitarrist och låtskrivare i bandet.

Ni spelar på nationaldagen på söndag och i samband med det släpper ni ny skiva. Vad har ni för för förhållande till nationaldagen? Känns det inte lite konstruerat?
– Vi spelar på lördag på Storgatans dag i Vasastan, det blir grymt! Likt de flesta människor i det här landet har vi ingen som helst relation till nationaldagen. Vi firar liksom att en brutal diktator med ful mössa tog makten för ungefär 500 år sedan, känns ju inte superfräscht.

Kan ni berätta nåt om nya plattan? Skiljer den sig något från föregående?
– Nya skivan är en produkt av 2 års noggrant och hårt arbete. Innan vi började spela in bestämde vi oss för att inte kompromissa en millimeter med kvalitén. Det skulle få ta tid. När man spelar och ger ut musik är musiken liksom det enda man har att stå för, därför ska man hantera den varsamt som en nykläckt fågelunge.
– Vi bestämde oss också för att varje enskild låt skulle få utvecklas enligt sin egen logik, och brydde oss därför inte om att försöka få albumet att låta tematiskt eller sammanhängande. Men folk som har fått lyssna på skivan verkar ändå tycka att allt hänger ihop på nåt sätt. Jag tror att det man brukar kalla för sound snarare ligger i en känsla för harmonier man har som låtskrivare än i själva produktionsprocessen.
– Förra EP:n Dansa blodet var mer produkten av en oerhört stressig inspelning. Vi hade ont om tid och pengar och ville av nån anledning bara få ut musiken så fort som möjligt. Vi tycker fortfarande att det är många väldigt starka låtar på den skivan, men nya albumet är något helt annat rent produktionsmässigt.

Ni har valt att sjunga på svenska. Jag antar att ni är mäktigt trötta på Håkan-referenser men har ni några svenska musiker, skalder och låtskrivare som ni vill lyfta fram så här till Nationaldagsspelningen på Storgatan?.
– Vi lyssnar mycket på svenskspråkig musik och om man gräver lite hittar man en oerhörd låtskatt. Faktum är att vi har spelat in en version av Dan Anderssons Finnmarksskalden Broder Joachim… vi får se när den får se dagens ljus. Thorstein Bergman är annars en gubbe som också har spelat in fina versioner av Dan Anderssons dikter.
– Björn och Benny kommer man inte undan, allt dom rör vid blir till guld. Från Hootenanny singers och Ted Gärdestad till ABBA och Kristina från Duvemåla. Nu senast har ju Vasas flora och Fauna snickrat ihop alldeles utmärkt fina texter. Det blir tyvärr mycket gubbar när man svarar på en sån här fråga, så jag stannar där.

Ni är åtta man i bandet. det blir inte många öl per skalle när man är ute och gigar? Många som skall dela på gaget också. Jag menar här kommer 8 pers som skall käka, tror ni inte många arrangörer kan backa då alternativt att de har en för liten scen?
– Jo visst, en del arrangörer skräms av att vi är så många. En gång frågade ett hippt ställe på Södermalm i Stockholm om vi kunde komma och spela med bara 4 personer, för att det skulle bli för dyrt om alla följde med. Då börjar man ju fundera lite på hur folk tror att musik blir till. Men de flesta tycker bara att det är kul. Det ser ju mysigt ut på scenen också när vi måste stå nära varandra för att få plats. Det man som publik får i gengäld är ju i bästa fall en sjukt mäktig upplevelse.

Har ni karriärer vid sidan av?
– Eftersom vi är så många i bandet så är vi som ett litet mikrosamhälle. Det finns allt ifrån läkare till verkstadsarbetare. Jag är t.ex otroligt bra på bordshockey, men karriärsmöjligheterna inom den idrotten är dessvärre väldigt små.

Vem är tuffast på scen i bandet? Jag menar, schyssta scenmoves och så?
– Lotta som spelar valthorn har ju det snyggaste instrumentet. Det är också utan tvekan det instrument som folk reagerar på och frågar mest om. Så hon behöver liksom inte göra nåt för att se cool ut, lite fusk kan man tycka!
– Martin som spelar bas har en bakgrund inom hardcore och metal, så han har övat på att vara tuff mycket mer än oss andra. Vi andra tar gärna emot tips om hur man ska göra för att se häftig ut på scen, mejla oss!

Spelar det nån roll vad man har på sig på en scen? Har bandet ett ansvar för sitt visuella uttryck när man gör pop? Favoritplagg på scen?
– Det är kul att experimentera med det visuella. I popmusiken är ju estetiken en otroligt viktig ingrediens, men det måste självklart också matcha det musikaliska uttrycket. Det är svårt att ro iland skinnbrallor och corpse paint om man spelar popmusik i dur, men all kredd till dom som lyckas. Jag har insett att de spelningarna som gått bäst för mig är dem då jag har haft jacka på mig. Så jag ska försöka fortsätta med det. I övrigt ser vi ut som helt vanliga Andra långgatan-hipsters. Inga konstigheter.

Favoritställen ni spelat på genom åren? Var brukar ni själva hänga om ni skall ta en öl?
– Vi spelade på en festival som heter Island in the Sun en gång. Den ligger på en liten ö i Ålands skärgård. Det tog en evighet att åka dig och man var tvungen att åka med typ fyra olika färjor för att komma fram. Ön var helt fantastiskt fin och festivalen arrangerades av världens mysigaste människor. Det var helt klart en favorit.
– Här i stan är Pustervik helt klart det bästa stället att spela på. Vi är ganska nördiga med ljudet och är väldigt måna om att det ska låta bra, Pustervik har grymt bra ljud. Gött häng också för den delen. Jag brukade länge köra en så kallad ”PP” på vardagskvällar. Det innebär att man hänger på Publik tills dom stänger, sen går man till Pustervik och kör den sista timmen där. Men sedan Folk öppnade på Folkteatern så har en PP allt som oftast kommit att bli en PF. PP7 är även namnet på James Bonds weapon of choice.

Hur ser planerna ut nu?
– Det händer mycket nu. Vi släpper en singel och en video den här veckan. På onsdag premiärspelar Musikguiden i P3 sista singeln innan albumet kommer. På fredag dyker en video upp. Själva albumet släpps nästa onsdag den 10:e juni. Då firar vi med att hänga på just Publik. Vi spelar skivor och man kommer att kunna köpa plattan där. Alla är välkomna!
– Sedan spelar vi ju som sagt nu på lördag också på Storgatan här i stan, sedan kommer vi att spela på Skjulet nere vid fiskhamnen i mitten av juli. Vi ska även till Halmstad en sväng nån gång i juli. Mer än så vet jag inte för tillfället

Albumet ”Inget är vårt” är inspelad i legendariska Studio Nacksving och är uppföljaren till Hagalidens debutplatta ”Dansa blodet” som kom 2012.
Albumet släppts den 10 juni.

Uppdatering 18 augusti 2015
Hagaliden gör sin enda klubbspelning i sommar på Pustervik på Klubb Instant
Fredag 21 augusti kl // Insläpp 22 // 100 kr

Event här

Lyssna på Hagaliden här