Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

”Ultimately, I just want someone who knows which songs not to talk over”

2015-09-11 av

Blogg2

BLOGGHallådär
När ni läser det här är det fredag. Bilderna är från igår, när jag tog en sväng till Radio 88 för att sända mitt Radio JoJo. Kan inte fatta att jag varit där på radion till och från under fyra års tid nu. Känns jättemärkligt.
Nåja, jag fortsätter sända där fram tills det är roligt. Som en klok man sa en gång ”Är det inte kul – gör det inte!”.

Jag gick opp ganska tidigt för att förbereda låtlistan och lite lätt manus, så att man har några stolpar och något att luta sig mot om man skulle få tunghäfta. I mitt program spelar jag mest musik från 60- och 70-talet och pratar om…musiken (förstås) och lite personliga anekdoter etc. Ibland bjuder jag in lokala band och artister som jag tycker förtjänas lyftas fram.
Lite nässpray och två alvedon, sedan hoppade jag på tåget mot Göteborg.

Blogg1

Jag sänder varje torsdag mellan 10:00 och 12:00. Den här gången spelade jag bland annat Led Zeppelin, Deep Purple, Fleetwood Mac, Violet Sedan Chair, The Eagles mfl. Vill man lyssna på mitt program i efterhand kan man göra det på vår hemsida.
Efter att jag sänt klart satt jag med datorn och jobbade en liten stund, och plötsligt rullade min kollega Stefan in med sin Amazon från 1964.

Blogg4

Stefan skulle få besök av Rickard från Werecki Promotion som just nu är ute på en promotionturné tillsammans med Thomas Petersson som är aktuell i Tresteg i Snedsteg. Thomas var väldigt imponerad av Stefans bil och poserade för inte mindre än fem olika kameror som jag fick ansvara för (heh, inte första gången).
”Ska inte du vara med på bild då?!” frågade de mig. Jag brukar 9 av 10 tillfällen svara nej. En gång sa jag ”Javisst!”,
det var en bild på mig och Lasse Kronér (haha!). Det var väl efter det tillfället som jag började säga ”Nej” till att ställa upp på sådana fotografier. Bilden på mig och Lasse kan ni se här.  Våfflat hår har jag också. Fina tider!

Blogg3

Stefan ville ställa upp på  bild tillsammans med bilen och Thomas i alla fall. Myz.
Strax innan sändning fick Thomas en Radio 88-tshirt av oss. Likt Superman himself var han snabb som faen att sprätta upp sin vita skjorta så att knapparna flög åt alla håll – sedan drog han in magen och drog på sig den svarta 88-tröjan som satt som en smäck på den brunbrända beachkroppen.
Jag överdrev väl lite kanske när jag beskrev hur han öppnade skjortan, men annars var det precis så det gick till.

Blogg5

Jag satt mest utanför och lyssnade när Stefan intervjuade Thomas. Han var väldigt lätt att prata med och berättade gärna om sin gård ute i Halmstad där han gärna spenderar tid när han är ledig. Dock lät det som han tar i lite väl mö när han är där då han lyckats få ryggskott fem gånger det här året. Tokfrantz.

Blogg6B

Innan det var dags för nästa stopp på promotionturnén för Rickard och Thomas så fick Thomas posera framför ”min” tapet som jag designat till Radio 88. Faen vad det tog tid att klippa ihop alla de där skivomslagen. Tror det är närmare 200 stycken omslag eller något sådant. Men kul var det, och den har varit väldigt uppskattad av flera som gästat radion.

Och på tal om gäster på Radio 88 så kan jag berätta en kul grej redan nu.
I veckans avsnitt av Radio JoJo spelade jag den här fantastiska låten av Kamchatka; ett band från Varberg som senare i höst kommer till Göteborg för en spelning på Atomic Rooster på Cajsa Warg i majorna. Torsdagen innan deras spelning (som äger rum lördagen den 31 oktober) gästar delar av bandet mig i Radio JoJo. Kanonskoj tycker jag!

Blogg7

Jag kom tillbaka till Surte runt 15:00. Slängde i mig världens fulaste matlåda från kylen eftersom jag var för hungrig och seg i huvudet för att komma på något intressant att laga.
Efter lite fix i lägenheten (alldeles för längesen jag diskade till exempel) och slappande på soffan gick jag bort till min lokal och satte mig där och jobbade fram till solen gick ned och mörkret kom. Märkte att tre timmar där borta gick väldigt, väldigt fort…
Som ni ser på bilden ovan har jag målat väggarna, fått dit ett skrivbord och en kontorsstol (har faktiskt två, köpta på blocket. Två rejäla, tunga sådana för 300:-/st. Bra skit!). Hela lokalen får ni se när jag fått bättre ordning där. Allt är färdigmålat, men jag saknar viss förvaringsutrymme och lite möbler. Tills dess kan ni kolla på den här videon om när jag började göra ordning där (och hur det ser ut när jag äter banan…).

Glá fredag på er!
Nu ska jag fortsätta dricka te med för mycket honung och ingefära i och bara va hemma och grisa för imorgon är det bröllopsfotografering i Alingsås och då vill jag vara frisk! För bövölen.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

”Dress everyday like you’re going to Jimi Hendrix funeral”

2015-09-10 av

BloggOnsdag

BLOGGHallådär
…och glá torsdag på er! Förkyldningen går åt rätt håll. Det slemmiga och äckliga i halsen börjar sakta men säkert avta. Tackar ingefäran, glassen och vitlöken för det! Inte kombinerat då förstås, uh…
Igår var det onsdag och då hade jag fullt opp. Fullt opp om man jämför med hur jag haft det de senaste dagarna då jag bara suttit inne och snorat.
Nåväl. Syster Louie hörde av sig på morgonen och frågade om jag ville följa med in till stan för att utnyttja lite av hennes rabatter i Enjoyguiden. Lunch för två till priset av en, inte skit och baj at all.

OnsdagBlogg3

Jag gjorde ordning min frulle; hemmagjord müsli med egengjord havremjölk…

BloggONsdag7

…och satte mig vid köksbordet och tittade ned mot garan.. Jag har två stora fönster från mitt allrum med utsikt ned mot den här gatan. Lite längre upp på gatan ligger Köpmans Hytta, lokalpuben jag brukar ha quiz på. Vi hade säsongspremiär för någon vecka sedan – och ännu en gång var det fullsatt! Så jädrans kul.
Efter Hyttan går man sisådär tio meter till och där borta är mitt kontor. Därifrån tänkte jag visa fler bilder vid ett senare tillfälle. Det är fortfarande lite grejer som behöver göras där nämligen…
Ledsen att mina bilder är lite konstiga i färgerna ibland. Vet inte varför det blir så när jag laddar upp dem på bloggen just? Ska kolla opp det…

BloggOnsdag14

Efter frukosten tog jag en dusch och satte mig på ett tåg mot Göteborg. Det tar tio minuter för mig från Surte till Göteborg. Helt perfekt. Man hinner lyssna på ungefär tre låtar under den tågtrippen.
På Centralen mötte jag opp Louie. Vi började bläddra i Enjoy-häftet och bestämde oss ganska snart för att gå till ett närliggande café.

OnsdagBlogg8

Nämligen Café Ritazza på Centralstationen. Det är ett sånt café som man oftast bara…går förbi. Sällan man stannar till och tar en kaffe eller två där. Vet inte varför det blivit så, men nu blev det ändring på det.
Syster Louie vill inte vara med på bild, så det får bli en selfie i spegeln. Louie är det stora bruna barret till höger.

BloggOnsdag6

Vi bestämde oss för en liten lunch. Vi delade på en ciabatta med salami, brie, soltorkade tomater och ruccola + en kladdkaka som efterrätt. Båda tummarna opp både från mig och Louie. Tackar Café Ritazza för det.

BloggOnsdag9

Solen sken över Göteborg. Hösten är alltså inte helt över ännu och folk vet inte riktigt hur de ska klä sig. Några hade grova kängor och jackor med pälskragar, medan andra hade shorts och t-shirt. Något slags mellanläge nu, för att inte tala om på mornarna – då det kan vara flera minusgrader när man går upp och sedan övergå till äckelhetsvärme några timmar senare.

BloggOnsdag10

Vi kollade några affärer inne på Nordstan och Femman. Det bygger som faen där inne nu. Massor av nya affärer har ploppat upp sedan jag var där sist. Odd Molly var en av dem. Himla snygg inredning med fiskbensparkett, superfina tapeter och kopparrör (?) i inredningen. Såg ut som ett litet slott. Vi tog en runda i affären mest för att det var så coolt där inne. Dock var det för dyrt för våra plånböcker så vi gick därifrån tomhänta.

BloggONsdag11

Istället tog vi en vända i några andra affärer och köpte på oss ett par småprylar. Sådant som inte är så jädrans spännande egentligen men som man ändå behöver ha där hemma. Jag menar, en tvålkopp för typ 30:- och en ögonfransböjare för 10:-. Haha, nåja, de kommer att komma till användning i alla fall.

BloggOnsdag13

Vi lunchade på ett ställe som Louie hade ännu en rabatt på i sitt Enjoy-häfte. Det var dock inte så jättemycket att hurra över så därför tog jag inte ”kolla den här fancy maträtten-woop wopp”-bild på kalaset. Vi gick därifrån mätta i alla fall.
Efter ett par timmar i stan började min förkyldning göra sig påmind och systern skulle vidare mot andra mål, så vi promenerade mot Centralstationen och sa hej då där.
Jag har världens bästa syster, även om hon aldrig vill vara med på kort…

BloggONsdag12

Väl hemma i Surte igen hade jag fått paket från Zalando! Jag hade fått ett presentkort av en kompis att nyttja på deras sida så jag beställde hem lite kläder. På tiden kände jag…

BloggOnsdag1

I paketet låg lite plagg som jag tänkte visa här. En enkel svart collegetröja med ett lika enkelt typsnitt. Tror banne mig jag roffade åt mig sista exemplaret av den också. 139:- för den. Den var så himla skön att jag slängde på mig den direkt och hade på mig den resten av dagen. Tjofftjoff!

BloggOnsdag2

Den andra collegetröjan jag fick hem var den här vita. Jag äger inte särskilt många vita tröjor. Kanske…en, eller en halv. Nu har jag en hel. Tyckte den var söt. Dessvärre kan jag inte franska. Kanske skulle tagit reda på vad texten betydde innan jag köpte med den. Jag skickade en bild på tröjan och frågade min favoritkanadensare (jag känner bara en i Kanada förvisso, ehe…), som kan prata franska flytande, vad det betydde.
”The most beautiful city in the world. Paris in the fall.” svarade han.
Misstänkte att det var något sånt gullegull. Kanske lite cheesy?
Men men, söt är det fortfarande – och nu är den min!

BloggOnsdag

Senare på kvällen fick jag lite besök för en stund. Vi lyssnade på musik och pratade. Min favoritsyssla (förutom att äta glass och spela zombiespel på X-box).
Det var min onsdag det! Mycket fin lill-lördag.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

 

”I don’t care how long it takes me, but I’m going somewhere beautiful”

2015-09-08 av

Aleöga_5652

BLOGGHallådär
…och kolla in mina bedrövliga ögon. Jag är som sagt förkyld och går mest runt här hemma med slemmig hals och snorig näsa. Det är så tråkigt att vara sjuk, men det är vä bara att vänta ut. I helgen ska jag vara bröllopsfotograf och då får jag ICKE vara sjuk.
Mina ögon var det ja, jag har typ fått någon eksem eller något under vardera ögon. Det är rött och svider som faen. Visste inte riktigt vad jag skulle smörja in mig med. Kokosoljan som brukar hjälpa i 9 av 10 fall ville inte ge någon verkan, så jag slängde iväg ett meddelande till syrran och mamsen på WhatsApp och frågade ”Whattafack do aj do?!”.

Aleöga_5654

”Pröva med lite honung!” svarade syrran då.
Så, sagt och gjort så kletade jag på lite honung under ögonen (det är därför jag såg så ”svettig” ut under ögonen på förra bilden, det var alltså honungsklet). Jag lät det sitta i ganska länge, kanske två timmar eller något medan jag satt och gjorde massor av andra saker här hemma. Sedan tvättade jag bort det med lite ljummet vatten och efteråt var det nästintill borta. Det svider lite fortfarande, men några lager av make up hade jag inte planerat att kleta på mig när jag i det här sjukstadiet. Då får man vara oordninggjord och bah lite gó. Dessutom får man plocka färdiga matlådor ur frysen och värma i micron (därav att mikron står öppen, heh. Skulle kanske fotograferat på nå’ snyggare plats…äh!).

Aleöga_5662

En annan kul grej, förutom att ögonen går att hela är att jag är ”covergirl” i Alekuriren! Haha!
Jojomen, jag blev intervjuad av lokaltidningen här i Ale. Vi pratade om de fullsatta musikquizen jag arrangerat på Köpmans Hytta här i Surte, mitt intresse för musik (det står dock 50- och 60-tal i intervjun, när det i själva verket ska vara 60- och 70-tal, men det är ju bah smågrejer), fotografering och att jag vill bli borgmästare i Surte – haha! Reportern var göörtrevlig och jättelätt att prata med. Att jag skulle hamna på första stidan av kuriren var väl lite otippat, men självklart jätteroligt. Tackarrr för deeet!
Hela intervjun med mig finns att läsa här!  

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”I don’t trust people who don’t like Led Zeppelin”

2015-09-07 av

Bildwebb

BLOGGHallådär

…här sitter jag på mitt köksgolv och ser lite butter ut (fast det gör jag egentligen inte. Faktum är att jag flyttat upp datorn till de där köksbänkarna som står nedanför fönstret och sitter istället i skräddarställning på en utav mina köksstolar…). Jag har lyckats dra på mig en förkyldning och känner mig ynklig och mesig. Jag ringer mamma och säger att jag vill göra om i min lägenhet och hon får förklara fint och snällt att vi minsann får vänta tills jag är frisk,
vaknar med huvudvärk och knaprar alvedon till min superfärska dunderingefärscitronapelsinäpple-juice direkt från råsanftcentrifugen,
går till grannen, käkar Ben & Jerrys-glass och spelar zombie-spel på X-box men jag är skitkass på det och skrattar åt mig själv mer än vad min hals orkar med…

Selfies_5610Webb

Fördelen med att vara sjuk är att det är OK att sitte inne i hoodtröja och myza även när solen lyser där ute (även om det är sjukt stressande för jag känner mig som en hemsk människa som inte nyttjar sommarens sista strålar), att kolla repriser av repriser och dokumentärer på samtliga play-kanaler flera gånger om, att lyssna på massor av musik och upptäcka massor av andra fantastiska nya band och artister under tiden, att sitta och plocka ihop världens finaste visionstavla framför pinterest i flera timmar…
och andra roliga (…) saker som typ diska, sortera kvitton, sitta i telefonkö till Telia, tvätta, slänga och sortera i soprummet.

Nu till något helt annat. Nu har jag beklagat mig nog över sjukligheter.
Här, ett inlägg kommer lastat med Måndagspepp! Tips på vad som är väldigt bra just nu när det kommer till film, musik, böcker och platser. Hurra!

BLOGGBästjustnu

HenryBlogg

Henry Diltz – pojken med kameran
En kväll fick jag tips av mina gamla fotolärare och en annan vän i Surte att ”Du måste titta på dokumentären om Henry Diltz!”.
Dagen därpå, när jag kände att förkyldningen precis hade mig i sitt grepp letade jag fram dokumentären om Henry på SVT Play
– och redan fyra-fem minuter in i dokumentären var jag fast. Henry Diltz är en oerhört omtyckt fotograf som plåtat de allra främsta rock- och popbanden som t ex The Doors, Jimi Hendrix, Mamas & The Papas, The Eagles, The Monkees mfl under 60- och 70-talet och var även Woodstock-festivalens officiella fotograf. Det fina i dokumentären är inte att det är bra bilder, utan Henrys attityd och inställning till fotografering och livet självt. Han pratar indisk filosofi, döden och sin hustru som gick bort 2001 – och han har så sköna tankar om det. Det känns som man känner honom. <3

 3HenryBlogg

Henry fick ofta följa med band och artister för att de tyckte om honom som person, inte bara det att han tog bra bilder. Han kunde dokumentera, på riktigt. Ringo Starr medverkar i dokumentären också och berättar att med andra fotografer är det oftast på fotografens villkor. Man får order, direktiv, ”gör så – gör inte så” osv. Det är studio, det är smink, allt är tillrätta lagt och liknande. Det blir stelt, ett skådespel. Men med Henry är det annorlunda. Man ”hänger” mest, och på så sätt blir det spontana och väldigt personliga bilder.
Jag säger inte att det är något fel med de välorganiserade studiofotograferingarna, men jag har länge känt att den biten inte varit min grej till 100%. Därför var det fint att se den här, och höra någon sätta ord på det man själv tänkt och känt så många gånger.
”Hade du varit fotograf på 60-talet hade du varit Henry!” sa min fotolärare till mig samma kväll han tipsade om den till mig, och efter att ha sett den själv så känner jag att det typ är den finaste komplimangen jag någonsin fått.
Finns att se på SVT Play här!  

Daniel Norgren – I Waited For You
Det är något fängslande med Daniel Norgren musik. Det är nästan som hypnos. Man blir så oerhört avslappnad och helt borta, samtidigt som man så oerhört närvarande i nuet. Omvärlden, igår eller imorgon finns inte – vad är det? Är det ens viktigt? Nej, det är det inte.
För bara några dagar sedan släppte Daniel sin nya singel, I Waited For You. Det fina med hans musik är att det oftast inte innehåller mycket mer än Daniel själv, hans gitarr och lite stämsång. Ibland kommer en kontrabas in också. I den här låten är det, återigen, bara Daniel, en gitarr och stämsång – men det räcker så. Det berör en så himla mycket ändå. Tror att det kommer bli himla fint i höst på Konserthuset i Göteborg när Daniel kommer för en spelning där. För mer info, klicka här. 

The Eagles – Doolin Dalton 
Jag trodde länge att Eagles inte  var mitt band.
”Gillar du Eagles?”
”…nja. Nej, nej det gör jag inte.” har jag svarat.
Men efter att ha sett dokumentären om Henry Diltz och hans arbete tillsammans med bandet, samt lite påtryckningar från vänner och radiokollegor att jag borde lyssna på bandet mer så har jag gett dem en riktig chans och visst finns det mycket bra att hämta där.
Precis som Daniels låt ovan så är det verkligen chill-musik. Min myz-lista på Spotify har fått sig en rejäl uppsving de senaste veckorna med den typen av musik och innehåller numera 639 stycken låtar som tillsammans ger 44 timmar avkopplande musik. Min mest spelade playlist of all time tror jag, också den med flest följare.
För att komma till den listan, klicka här. 

Foto: Emma Svensson/Studio Emma Svensson
(foto: Emma Svensson)

Resemål – Island
En av mina favoritpersoner inom fotobranschen Emma Svensson (Rockfoto mm) är borta på Island med sitt team och fotograferar och åker runt på fantastiska platser som gör mig så himla sugen på att själv bege mig ut och fotografera igen. Jag har varit på Island en gång (2010), men då var det så mycket fokus på annat och jag uppskattade inte landet på samma sätt som jag tror att jag skulle göra idag. Tror jag skulle se, uppleva och ta in det på ett helt annat sätt med helt andra ögon nu.
Så, någon gång vill jag återvända och ta del av de där vackra platserna som Emma och hennes gäng just nu får uppleva.
För att se mer av Emmas fantastiska bilder, kolla in hennes blogg. 

BloggMusli_5623

BloggMusli_5627

Hej! – Kreativa hem
En så enkel grej egentligen; en bok fullmatad med intervjuer och hemma hos-reportage hos olika profiler där de får berätta hur de tänker kring inredning och vad för känsla de vill lyfta fram i sina hem. Vintage och second hand eller dyr design och übertrendigt, slumpmässigt eller allt genomtänkt i minsta detalj? Här spelar det ingen roll huruvida dyrt, nytt, exklusivt eller trendigt det är – det är verkligen jätteblandat i denna bok, vilket gör det extra intressant. Personerna som figurerar och syn i böckerna skiljer sig också väldigt mycket ifrån varandra.

Jag vet inte varför jag tycker sådana här grejer är jättekul att läsa om. Kanske just för att det är så personligt. Att hur vi har det hemma berättar så mycket om vilka vi är. När jag hälsar på hos andra tycker jag det är jätteintressant med just inredningen eller vad hen har för saker i sin bok- eller skivhylla. Dessutom ger dessa böcker så mycket inspiration, inte bara inredning utan även fotografering, livsfilosofi etc.
Än så länge finns det två böcker i den här serien. Böckerna är skrivna av Christina Breeze och Moa Samuelsson. För mer info, besök deras sida här.

Nu ska jag gå och göra egen müsli och försöka vara lite huslig.
Det är roligare och godare än att köpa egen.
Kanske slänger opp ett recept på det i dagarna. Det är lättare än att koka pasta (berättade jag att jag tappade en halv kastrull med kokt pasta rakt ned i diskhon när jag lagade mat förra veckan? Inte? Nä. Men då gjorde jag det nu…).

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.  

Tänk dig; stå i pyjamasen och se kalla, kalla kristaller smält, smält ner. För solen lyser utanför och skuggor målar mönster – och vintern dör.

2015-06-05 av

Hej!
Vet ni vad? Jag ska flytta igen! Hurra!

Juni_1319

Det känns inte alls längesen som jag flyttade in i min nuvarande lilla etta på 36 kvadrat på Göteborgsvägen. Jag känner mig fortfarande väldigt nyinflyttad här, samtidigt som jag aldrig känt mig så hemma och lärt känna så många människor som här i Surte.
MEN! Snart lämnar jag Göteborgsvägen, tar mig till andra sidan gatan och kommer då få den här utsikten. 
Det är ju inte typ Eriksberg eller finaste kärleksstigen uppe på Fontin i Kungälv. Men jag har ett hem och det är jag oerhört tacksam för.

Juni_1308

Den 31 juli går mitt nuvarande andrahansdkontrakt ut. Ibörjan av året hade jag lite lätt panik och visste inte ut det skulle bli i sommar. Skulle jag få bo kvar i Surte, eller var jag tvungen att flytta tillbaka till Sollebrunn igen?
Någonstans där kring mars-månad så kände jag mig så jädrans uppgiven och deppig att jag nästan slutade städa, tvätta och diska här hemma. ”Det är ingen idé. Jag skue ju ändå flytta härifrån snart…” tänkte jag.
Men! Så ringde de från Balder och frågade om jag var intresserad av en lägenhet i Surte. Började typ gråta i telefon och tackade jag på direkten, innan jag ens hade sett sett den. Det enda jag visste var att 1. Den var på 38 kvadrat. 2. Det var förstahandskontrakt.

Juni_1311

Så, i sommar flyttar jag in hit. Lägenheten är redan min, men det ska vara ett gäng ”handy-men” där för att byta golv, fixa en list och tapetsera en massa där först. Tapeterna har inte bytts på sisådär 10-15 år så det var dags för en uppfräshning, tyckte både jag och Balder när vi var där och kollade häromveckan. Jag kommer att få välja tapeter (tjoho!). Bland det roligaste och jobbigaste som finns. Men jag har varit och spanat in ett par som jag hoppas och tror kan passa i lägenheten. Vilka och hur det blir får jag göra ett separat inlägg om senare när allt är klart.

Juni_1317

I köket har jag två fönster som sitter ganska högt uppe. Det är mer anpassat för ett barbord och höga stolar, men jag kommer nog hoppa bordet i köket och istället ha någon mindre ”köksö”, serveringsvagn eller hur man ska säga där. Ni vet, ett sånt där bort med hjul på med några hyllplan på. En sånhär fin tänkte jag! Har någon sorts vision att jag ska ha massor av färska kryddor i fönstret och få lust att laga en massor av mat nu när jag har lite fler köksbänkar.

Juni_1313

Standardköksbänkar. Har för mig att man på något enkelt vis kan byta ut handtagen (tillfälligt förstås eftersom det är en hyresrätt). Vet inte riktigt vad för handtag jag vill ha i så fall, det beror ju på vad för tapeter jag kommer att få i lägenheten.
Det är massor av saker jag saknar att kunna göra i min nuvarande lägenhet som jag hoppas på att jag kommer att göra här istället. Som att typ baka. Har inte gjort det en endaste gång i mitt nuvarande hem.
Haha, jag har så mycket ideer och visioner och inspiration när jag går i tomma lägenheter och lokaler. Kanske kommer bli totalt tvärtom att jag bara samlar på mig ännu mer disk nu när jag har fler köksbänkar…

Juni_1324

En liten hall. Den ska också göras om! Ny matta ska läggas in, en stengrå sådan. Känner att hela lägenheten kommer att gå de natur- och jordnära färgerna. Brunt, sepia, grönt och sen…boom! Massa orange. Jag älskar orange. Svart och orange är en sjyst kombo. Mina nuvarande möbler är ju i de där färgerna. Väldigt 70-tal blandat med lite 50-talshyllor och sånt där + sjuttiotolvtusen småprylar från alla årtionden som varit och någonsin kommer att existera.

Juni_1325

Häj häj! Här är jag. Klockan är 08:30 här så jag är inte jättepigg. Dålig hy har jag också (tips på dunderkurer för dålig hy är jag oerhört tacksam för!). Nya badrummet är mycket mindre än mitt nuvarande. Till skillnad från mitt nuvarande har jag varken badkar eller tvättmaskin (kommer sakna det! Hej tvättstuga och diskussioner med mina nya grannar!). Fast, haha, under det gångna året har jag inte använt badkaret en endaste gång. ”Du är fan helt sjuk i huvudet!” har mina kompisar som hälsat på sagt. Vet inte varför. Jag är ingen badkars-människa. Jag kommer aldrig bli en bra sensuell skådespelerska omringad av levande ljus och rosenblad i något badkar i framtiden.
Så, nu sitter jag en hel del framför Pinterest och samlar på mig massor av inspirationsbilder. Sen så kanske det inte kommer bli exakt så som jag föreställt mig, men det gör ju inte så megamycket – då har jag ju i alla fall haft roligt under tiden jag planerat och fantiserat.

Om någon tänker
”Vafan, är inte du på Sweden Rock Festival?”
så kan jag berätta att NEJ, jag är inte på Sweden Rock. Inte ÄNNU i alla fall, jag åker ned fredagnatt. Jag har helt enkelt inte haft råd att åka ned och vara med alla dagar på festivalen då jag just nu betalar dubbla hyror (min nuvarande + min nya lägenhet) i tre månader + att jag har min lokalhyra också. Så, det är änna tight ekonomiskt nu. Men men, en dag kommer jag vara nere på festivalen och rapportera. Ser fruktansvärt mycket fram emot Mustasch och The Darkness. HURRA!

Det var allt för mig för den här gången. HÄJ!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Men nånstans i skiten så måste man väl njuta, för det är det här livet man älskar, annars skulle man väl sluta.

2015-05-20 av

Film2_0799

Häromdan skrev jag lite kort och halvt på skoj, halvt på allvar att jag skulle göra ett litet videoinlägg om min JoJomen-lokal.
Jag har inte kommit så långt där ännu, men det går i alla fall framåt. Långsamt framåt. Jag är inte så van målare heller, känns som jag gör fel hela tiden – samtidigt som jag tycker det är skitkul och för ett slag tänkte att ”Faen, jag skulle kunna jobba som målare – det verkar kul!”. Men fem minuter senare hade jag glömt det och ville jobba som ”borgmästare” i Ale Kommun och ta bestlut om hur man ska rusta upp och göra alla dessa områden i kommunen ännu bättre. Det hade varit kul det också.
Målare och borgmästare alltså.

MEN! Det var inte det jag skulle säga, utan
att jag har gjort en liten video. HURRA VAD ROLIGT! 

Det blir en liten snabbvisist i min lokal, och… så. Jag är inte snygg men är på rätt gott humör där jag sitter och pratar om bland annat min lokal, mina håliga strumpor och min micro som står på soffbordet. Och så äter jag en banan och ser ganska schléten ut. Några dagens outfit-bilder blir det alltså inte. Inte den här gången i alla fall.
Kanske nästa gång.

Nu ska jag gå och måla vidare. I den här lilla lokalen är det tänkt att jag ska ha mitt kontor, sedan har jag ytterliggare space att bré ut mig på och rigga upp min fotostudio när det är dags för fotograferingar. Känns så mycket bättre och lättare att ha ett riktigt jobb att gå till istället för att sitta vid köksbordet och jobba med bilder, fakturor och allt sånt där.
Så får jag väl göra en uppdatering när det börjar hända mer grejer där inne.
Tjoflöjt och häj!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

 

”På gatan där jag bor” – en enkel reflektion

2015-04-17 av

Jag vaknar 07:34 av att det bränner mot mitt ansikte och längs ena armen. Det är en behaglig smärta. Varmt på ett mjukt sätt. Känslan av att ”jag har upplevt det här förut” infinner sig och jag kan inte låta bli att ändå känna mig rätt nöjd.
Det är längesen, allt det här – känslan att vakna upp utav solen som strålar in i lägenhetsfönstret. Rakt in på mig.

Jag ligger på mage med den vänstra kinden nedåt mot madrassen. Även om fönstret är stängt så kan jag klart och tydligt höra vad som händer nedanför på gatan. Lägenheten jag bor på andra våningen så att jag har utsikt ned mot den lilla motorvägen som går rakt genom samhället. På andra sidan har vi ett ålderdomshem och flera lägenheter som är hyfsat nybyggda.
På den här sidan, där jag bor, finns det lite äldre lägenheter och ett torg. Ett väldigt litet sådan. Vet inte ens om jag kan kalla det torg, men jag gör det ändå. Det står en blodlönn där nere, som när detta skrivs bara är ett grått träd med småsmå knoppar på, som är väldidgt vackert och pampigt om somrarna och hösten. Runt omkring finns ett par bänkar.

”Där alkisarna alltid sitter!” säger dem om bänkarna här. Jo, det händer att de sitter med varsin burk och skrålar, men för det mesta sitter de bara och pratar. Pratar och pratar. Utan burkar. Och särskilt påträngande är de inte. De sitter där ute om somrarna och är rätt nöjda.
Det har jag tänkt mycket på, hur folk pratar med varandra här.

”Hallå döh!”
”Näej men tjeeenare! Hur é läget?”

Får sådana ”Hej Kaj!” och ”Hallo Bojje!”-reklamfilmsvibbar av det hela (btw, kollade upp den där reklamen på YouTube. Han heter tydligen Börje, den där andra fågeln. Helt sjukt, tycker jag. Har ju haft ”Bojje” eller ”Böjje” i huvudet hela mitt liv. Barndomen är typ förstörd nu…). Dialeketen, göteborgskan känns så otroligt hemma.

Kring det här lilla torget finns det några småbutiker, t ex en blomsteraffär som jag tidigare tror varit någon form av fotolabb eller liknande då en Kodak-skylt sitter kvar. Första veckorna jag bodde här i så var jag nog inne där varannan dag i jakt på THE blomma att ha hemma hos mig. Det tog ganska lång tid innan jag fastande för någonting. Det fick inte vara för gulligt, inte för stort och definitivt inte för mycket skötsel då jag som sagt inte är så bra på att ta hand om mina växter.

Till slut, efter många besök, hittade jag den: en liten, liten, palmliknande växt som mätte sisådär 15 centimeter över fönsterbrädan. Såg ut som ett miniatyrträd i en Nils Karlsson Pyssling-värld.
”Vad är det här för något?” frågade jag damen som stod i kassan. Hon tittade upp från sitt pappersarbete hon jobbade med på disken. Lite osäker sa hon.
”Ja det…det är en palmliknande växt.”
”Jo, det ser jag ju. Jättefin. Men vad är…”
”Den är väldigt lättskött. Behöver bara vattnas en gång i veckan!” sa hon snabbt.
”…okej, jag tar den!” sa jag. 25:- för en miniatyrpalm liksom. Där har vi det.

Det finns ett bibliotek här, ganska litet dock. Jag har aldrig varit där inne så jag kan inte berätta så mycket om det mer än att folk brukar linda sina hundars koppel kring den trätrappan som är utanför under tiden de är där inne eller handlar.
Ett café har vi också, som precis som biblioteket är väldigt litet. Julias Café heter det. Jag brukar ändå titta in där då det alltid sitter ett gäng góa gubbar och pratar livet över en kopp kaffe och kanelbulle, eller när yngre grabbar i självlysande arbetaruniformer lunchar. De serverar bara klassisk, rejäl husmanskost där. Arbetarpensionärsfik typ. Tycker om att det finns. Det känns som på film på något vis.

Slutligen har vi Konsum. Där handlar jag mjölk och müslitillbehör typ varannan dag. Tror kassapersonalen har märkt det. Ibland köper jag någon tomat eller ett nät med apelsiner för att det ska se ut som jag faktiskt äter någonting annat än just müsli.
Fast det gör jag ju knappt. Ibland kanske.
Tränar dessutom på samma gym som en utav dem som jobbar där. Kändes märkligt första gången, när man kom där på MRL (mage, rumpa, lår för den som undrar vad det står för)-passet och ser henne längst bort i andra änden av salen. Gick inte att sätta fingret på vart jag hade sett henne förut. (”Heh, näe Josefine – du ser henne bara varannan dag där hemma på Konsum när du handlar mjölk och müsli…”).

Jag ser inte ner till de där småbutikerna, men jag vet att de finns där. Det är liksom ett tak som går hela vägen längs mina två fönster jag har i lägenheten.
”Kan man typ inte ligga här och sola?” frågade Ann-Sofie från Spiders när jag hade bandet på besök för att plåta pressbilder för nästa så exakt ett år sedan. Det hade ju förvisso varit göörgött om jag hade fått göra det, men det går inte för sig.
Däremot hade min hyresvärd fått besök av grannens katt en gång när fönstret hade stått uppe hos dem båda. Katten hade bara gått från den ena lägenheten till det andra. Tyckte jag var gulligt.

Så, här bor jag. Surte slutar inte här, men min reflektion för den här gången tar slut. Annars skulle inlägget bli för långt.
Jag kommer stanna kvar ett Surte ett tag till känner jag, och desto längre jag stannar desto mer intryck får jag (och förhoppningsvis gör jag en del avtryck också).
Lilla Surte, du är inte så exotisk och sticker inte ut särskilt mycket
– men jag tycker om att ha det så. Det ska vara så. I alla fall precis just nu.

Namnlöst-1

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

”Det är när man börjar se livet som en postorderkatalog som det roliga börjar!”

2015-04-15 av

image2

”Det är när man börjar se livet som en postorderkatalog som det roliga börjar”
säger de.
När man tänker på det man vill ha, väljer ut det, förlitar sig helt på att det ska komma…då kommer det.
Ibland tar det tid, men det är väl alltid lite förseningar hit och dit när man beställer typ badkläder i april-månad, de tar slut i lager och kan levereras först i oktober. Typ.
Men så kanske man vinner en resa utomlands på äckelpäckel-hösten och då passar det juh himla bra ändå!
#ommanärpositivsomfansågåralltingbra

Det låter ju nästan lite för bra, det där med postorder. På gränsen att det blir blir nonchalant och nästan lite överlägset och kaxigt på något vis.
”Du måste jobba hårt för det du vill ha också!” är det någon som säger då.
Jo, det tror jag också på – men kanske inte på det sättet som man vid första åtanke tror.
Ett jobb kan ju vara väldigt roligt också. Och när det är roligt så tänker man inte lika mycket på hur mycket jobb man lägger på det.

Just nu är det mycket som händer inombords hos mig. Mycket tankar som snurrar. Speciellt när det kommer till företaget JoJomen som jag har haft i lite över ett år nu. Enskild firma. Är både livrädd och jättetaggad inför 2015. Allt pappersarbete med nummer, koder och blanketter hit och dit. Bokslut och deklaration. Vill hoppa av då och då, men samtidigt så…har jag ju precis börjat.
Det är då postoder-katalogen kommer upp i huvudet. Det kanske är just det här jobbiga man måste gå igenom för att komma till THE grej.

Och vem faen är inte rädd för saker man aldrig provat på tidigare?
Om jag skulle kunna allting så hade ju allt varit skétalätt – men också väldigt ospännande och…tråkigt.
Trodde jag skulle dö av nervositet första lektionen jag hade med mina elever på Nya Påvelundsskolan när jag hade tackat ja till jobbet som fotolärare.
Men det går bra. Eleverna snapchattar fula dubbelhaksbilder på mig till sina kompisar, det är säkert ett gott betyg.

11127607_10153849367417178_4386955680876768822_n 

Idag hämtade jag ut dessa: två nycklar till mitt jobb. Mitt JoJomen-jobb.
Jeap, jag har skaffat en lokal. Ett kontor på 12 kvadratmeter + att jag får röra mig i de övriga delarna av den stora byggnaden där Surte Åkeri har sina lokaler. Känns fruktansvärt läskigt. Vet inte riktigt hur det ska gå. Är livrädd. Varför gör jag såhär? Får jag ens ha det såhär? Kan jag det?
Jag vet inte ännu. Och det är ju svårt att veta innan om jag inte prövat på det innan.
Därför kör vi bah. Går det, så går det – går det inte, då har jag i alla fall prövat.
Det låter så oerhört pretentiöst när jag skriver sådär. Jag antar att det är mest ett sätt att peppa mig själv. Intala mig att det är OK att det känns såhär läskigt och konstigt på samma gång.

Som det ser ut just nu i lokalen är det ljusrosa väggar och blågrå heltäckningsmatta. Precis som det såg ut när min morfar hade sitt tryckeri där på 70-talet. I det rummet jag har så tror jag min mammas kusin suttit och jobbat. Det är ganska häftigt.
Trots det, gamla familjeband som sitter i målarfärgen på väggarna ska jag göra om där inne. Sätta min prägel på det. Hur vet jag inte ännu, men det kommer…

Föresten,
första juni flyttar jag. Mitt andrahandskonrakt på den här lägenheten jag bor i nu går ut i sommar,
men nu har jag fått tag på en ny med förstahandskonrakt! Det blir dubbla hyror ett kort tag, men jag tror det kommer att lösa sig.
Är just nu bara så himla glad att jag få bo kvar här. Det känns lite för bra för att vara sant.
Har lipat som faen över detta just för att…det är för bra. Det är overkligt.
Det går bra nu. Och det hoppas jag att det fortsätter göra.
Och om det inte gör det – så är det någon mening med det.
Och…då ska det ju vara så, och då är det ju bra.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.  

 

”Näej inget speciellt – bara det att du var död för mig ett par sekunder. Död, på riktigt-död.” Då det kändes, del V

2014-11-19 av

DÅ DET KÄNDES

* På väg till jobbet och jag får ett sms: ”Hej Josefine! Det var så himla längesen nu. Jag är hemma från England och är i Göteborg nu. Kan vi inte ses på en kaffe eller bara ta en promenad? // H”. Och det första jag tänker är ”Jag känner ingen H?!”.
Men vi bestämmer oss ändå för att styra upp ett möte. Jag känner inte igen honom, kommer inte alls ihåg hur eller när vi kan ha träffats förr. Men när han visar en sms-konversation han och jag haft faller alla pusselbitar på plats.  Det visade sig att vi hade bytt nummer en gång sommaren 2012, men aldrig träffats någon mer gång efter det.
Vi hade en väldigt trevlig ”återträff” häromdan, trots det så tror jag inte att vi kommer att ses något mer. Varför vet jag inte, bara en känsla jag har. Kanske är bra så? Vet inte.

* Vi har skickat en specialgjord bild till Ralf Gyllenhammar på hans födelsedag. Bilden föreställer en gammal jesusmålning där vi klippt in hans huvud i Jesus kropp. ”Jag vill ha en stor plansch!” säger han. Han får bilden inramad och sedan bilden via mail.
Några månader senare ser vi Mustasch live i Lisebergshallen och vid sidan av scenen har bandet två storbildsskärmar.
Plötsligt, i mitten av konserter spelas ett fint bildspel med massor av gamla bilder från tidigare turnéer och forna bandmedlemmar upp…
och plötsligt kommer även vår Jesus-bild upp! Jag skrikgråter till Louise. ”TITTA! TITTA DÅ! DET ÄR VÅR BILD! VÅR BILD!”. 

* Jag pratar i telefon med min före detta chef på ett ställe jag spelade skivor på ett tag. Jag gråter, är trött på hur han beter sig mot mig.
”Du har så dålig attityd! Du lyssnar inte på mig!” gapar och gråter jag i telefonen medan tårarna sprutar. Han blir tyst, och när jag fått ur mig all aggression och ilska är det enda han säger ”Har du gråtit färdig nu lilla gumman?”. 
Jag spelade där en sista kväll, kom inte tillbaka och kommer inte göra det något mer heller.

* Jag är trött efter att ha jobbat som servitris en kväll. Klockan är närmare 01:00 och jag har precis hoppat av mitt tåg i Surte. Utanför stationshuset cyklar en liten grabb på sisådär tio bast runt, runt, runt alldeles ensam. Det finns inga andra människor däromkring, inga som han leker med eller någon föräldrar som håller koll på honom. Tänker inte så mycket mer på det där och då, utan ville bara komma hem. Hem till mig. Sova.
Kilar vidare över parkeringen och mot mig, då cyklar ungen efter och upp bredvid mig.
”He…h…he..he-hej!” stammade han fram nervöst.
”Ah, hej…” svarar jag trött och kastar en snabb blick på honom.
”Du…f…fö…förlåt mig men…du får inte  bli arg på mig nu?”
”Näe okej.”
”Lovar du det? Du får inte bli arg på mig…”
”Nej, jag ska inte bli arg på dig.”
”Vi…vi…vill…vill du ha s…se…sex med mig?”
Reagerar knappt. Ville bara hem. Förstod bara att det inte var något bra.
”Nej det vill jag inte. Cykla hem nu.” sa jag lite småirriterat.
”O…ok…okej. F…förlåt.” sa han och cyklade iväg.

Morgonen därpå var han de första jag tänkte på. Vafan var det där för något egentligen? Vet inte om det var komiskt eller om det var… tragiskt. Var försegår egentligen i den där pojkens hjärna? Vad har han för liv där hemma? Vill jag veta det? 

* Jag råkar springa in i Pugh Rogefeldt på Avenyn en skéten söndagsförmiddag. Ingé megagrej så, men ändå lite kul eftersom jag tycker om hans musik och ville där och då gärna säga det.
”Mäh, det är ju du…eller?” säger jag. ”Ja, det är väl jag.” skrattar han. ”Jag vill bah säga att jag tycker du är bra! Alltså, du gör jättebra musik. Fast du är ju bra du med. Eller…ja.” svamlar jag. Han bara ler,
och ger mig en kram.

* Jag har fotograferat J’s nya bil under förmiddagen; en riktigt monsterbil som man kör fort, riktigt fort med. Åker sedan in till stan för ett möte. Känner plötsligt att mobilen vibrerar. Det är mamma som ringer.
”Hallå?” svarar jag. ”Oh herregud, BRA att du svarade till slut! Det är en bilolycka i Surte. Det är ambulanser, helikoptrar och allting där borta nu! Jag trodde det var du som var i med i bilen!”.  Blir alldeles kall. Hinner tänka så mycket på så kort tid. ”Jag måste ringa J. Nu.” säger jag och avslutar samtalet. Ser sedan att både mamma och Louise hade ringt och sms:at flera gånger utan att jag hört det. Dåligt samvete blandas mer oro för J.
Ringer J. Signal. Hinner tänka ännu mer. Signal. Det må bara vara fyra månader som jag känt honom, men de fladdrar förbi framför ögonen på mig och jag blir kall. Signal. ”Vafan, J…” Signal. 
”Hallå?” svarar han, och plötsligt vet jag inte riktigt vad jag ska tänka eller säga längre, det blir mest en suck av lättnad. ”Heh, heeej…du lever.”. ”Heh, jo – jag lever. Vadå’råh?”.
”Näej inget speciellt, du var död för mig ett par sekunder. Död, på riktigt-död.” ville jag säga.

 

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

Ölprovningar, kontrabas, fotoutställningar och annat bra som har hänt den senaste tiden

2014-09-14 av

Daniel Norgren, utställning, matbilder, bröllopsfotografering, Surte…
Ännu en gång är det dags för en resumé över vad som har hänt den senaste tiden i mitt liv.
En månad har ju gått i min lägenhet i Surte. Någon internet har jag inte ännu, men fastighetsägaren har redan varit på besök och grejat med hela mitt dusch- och tvättmaskinsystem (tvättmaskin i lägenheten, oerhört tacksam att slippa det där med att boka tvättider hit och dit, hallelujah!).
Internet, tja, det kommer nog i veckan om jag får tummen ur att ringa och prata med Teliagrejen. Är ju helt bortibort-bortborta när det kommer till sådana där grejer. Bah…

Nåja, precis just nu har jag ju internet då jag är borta i Sollebrunn och hälsar på. Passar i samma veva på att blogga lite.

Utställning

Konstanten ägde rum första helgen i september och jag ställde ut mina fotografier i min syster torp Bagghultet i Sollebrunn. Det är lite speciellt att ställa ut i ett tidigt 1800-tals torp ute i skogen. Det låga taket (de allra flesta fick ducka när de skulle gå in) och de fem olika lager tapeterna fascinerade många utav besökarna. Kändes ganska komiskt när flera utav dem som kom in i torpet länge, länge stod och tittade på mina tavlor…trodde jag. Plötsligt säger dem
”Hur många lager tapet är det egentligen?!”.

Hur utställningen gick?
Jotack, det gick bra. Fick oerhört många fina och positiva kommentarer från besökarna. Är så glad att jag får göra det här och visa upp mig och mina bilder.
Så, till alla er som kom
– tack som faen!

Utställning2

Syster Louise och hennes pojkvän är väldigt intresserad av öl och brygger även eget. Vi hade därför lite ölprovning i deras ”uteservering” på baksidan av torpet.
Skäggiga herrar, Sten-Erik och Kalle skålade och skrålade. Myz.

Utställning4

Louise och hennes pojkvän har världens snyggaste uteserveringen utav dem alla. Ser ut att vara tagen ur ”Most Poplar” på Pinterest. Hur många flaskor det är vet jag inte. Men närmare 100 kanske? Ljusslingan som slingrar sig mellan alla flaskor gör sig såklart finast på kvällen. Åh, blir nästan alldeles tårig av hur fint det är då…

Utställning3

Måste ju ha matbilder med. Dagen innan utställningen bjöd Louise på tacos. Vet inte när jag åt tacos senast. Det var ÅR sedan (ang. matbilder. Träffade min föredetta engelskalärare från gymnasietiden på IKEA tidigare idag. Hon sa att hon saknade mina frukostbilder på Instagram, men pga uteblivit internet så…tja, då blir det svårt att instagramma. Om hon läser min blogg kanske den här tacos-bilden kan få henne på gott humör efter dessa veckor utan frullebilder…ehe, heh.).

Daniel

I slutet av augusti gjorde Daniel Norgren två spelningar på Slussens Pensionat. Vi var ett gäng på fyra personer som åkte dit, käkade och lyssnade på världens bästa Daniel.
Ståpäls och gåshud gånger femtiotvå. Daniel Norgren är bland det absolut bästa jag hört, och den spelningen bland det bästa jag sett och hört. Topp fem. Jojomen.

2

God mat var det också. Sej med färskpotatis, om man pratar klarspråk. I menyn stod det säkerligen något mer fancy för de hela, men det viktigaste var ju att det smakade det bra. Och det gjorde det verkligen.
Tackar för det.

DanielNorgren_8941

Daniel hade med sig sin basist Anders Grahn. Visste det sedan tidigare, men fick ikväll det bekräftat
– att kontrabasen är nog ett utav världens absolut coolaste instrument. Ever.

Bröllop1

Ännu mer bröllopsfotografering! Så kul, men så jädrans nervöst varje gång – för allt måste verkligen funka och klaffa. Man kan ju liksom inte bara
”Äh shit asså, du där var ju ingé bra – kan vi göra om det nästa vecka tror ni?”
Näej, bröllop är once in a lifetime och går inte bara att göra om sådär för att få till THE bilder. THE bilder måste komma på THE day.

BröllopNorsesund_9451

Festen ägde rum på Stationshuset Norsesund. Här har jag varit många gånger förr. Haft både utställningar, spelat skivor och varit på spelningar. Kändes tryggt och fint att vara där igen. Störtskön personal dessutom. Det gillar vi.

_MG_7774_9289

Och så fortsätter jag att utforska Surte. Lär känna nytt folk, nya vägar, nya stigar, nya varor från Coops-sortiment…
Och det kan inte kännas bättre.

1

Minst två gånger per dag får jag frågan ”Men hur trivs du då?” på Facebook, sms, telefonsamtal och vänner man springer på ute på stan. Både av gamla vänner, lärare, kollegor och nyfunna Surte-bor.
Kanske känns som jag glorifierar Surte med alla mina positiva utrop om denna lilla ort,
men…det känns så bra att ha flyttat hit.

_MG_7777_9292

Ännu en resumé är gjord. Det händer ju saker hela tiden här borta. Är överlycklig över att jag köpt mattor och fått in min säng och ny madrass i lägenheten. Har ju sovit på tunn liten madrass en hel månad. Men snart blir det ändring på det! Som sagt, en ny fet madrass är införskaffad. Ska bara pimpa och fräscha upp den där 1800-talssängen som jag precis fått in. Sagt det förr, säger det igen
– sakta men säkert så blir det som jag vill ha det.
Och Det. Kommer. Bli. Så. BRA.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”Slutade med att jag hamnade i någon annans lägenhet och vaknade upp med en trebent katt…”

2014-08-20 av

Let’s start with a typical bloggklyscha:
”Som ni säkert märkt har jag inte bloggat på ett tag…”
Bah! Eller hur?! Den enda som går runt och tänker på det är nog jag själv. Någon annan har nog inte ägnat en tanke, undran eller fundering över det. Och OM någon har gjort det
– så uppskattar jag det. Jättemycket.
Det är så att jag inte har något internet i min nya lägenhet ännu, men det kommer.

Tänkte berätta vad jag gjort den senaste tiden…

GraveyardBombus_4064webb

Jojomen, det kommer väl inte som världens nyhet, men jag har ju faktiskt flyttat hemifrån nu. Från Sollebrunn till Surte.
”Surte av alla ställen? Blundade du och pekade ut ett ställe på kartan eller vafan?”.
Många har blivit lite förvånade över just Surte. För mig däremot är det helt perfekt som första gångs-lägenhet. Kanonbra tågförbindelser (tåget mot Göteborg tar cirka 7 minuter och jag har stationen precis utanför min ytterdörr, typ), nära till mataffären (bor ovanför Coop, haha) och bra grannar om inte klagar när jag sjunger om dagarna när jag är hemma och grejar med alla mina flyttlådor (tänker liksom inte på att närmsta granne inte bor 200 meter bort längre, utan faktiskt är…vägg i vägg!).

Bilden ovan: såhär såg jag ut en förmiddag när jag åkte till Radio 88 för lite manusskrivande och redigeringsarbete. Baddräkten/toppen känner ni förmodligen igen från mitt bröst- och tuttblogginlägg. Min radiokollega Werna, som är lite utav alla programledares extramormor på stationen, blev alldeles till sig när hon fick syn på den. Så glad att hon gav mig en läderväska från USA. Haha, gölligt…

0webb

Senare samma eftermiddag bytte jag om till lite mer ”Nu ska jag gå ut bland folk och ha det skoj”-kläder. Är ju en sån som inte vill slänga kläder, utan ärver, lånar och fyndar på rean eller köper second hand. Men ibland är det kul med lite nytt, som de här göörsnygga tightsen från Zalando. Tackar så hjärtligt för det, Z!
Skorna är mammas gamla. Köpta på Marstrand för…en himla massa år sedan.
Med detta, och kameran på axeln åkte jag vidare…

GraveyardBombus_4075webb

…in till Göteborg för att möta upp syster Louie. Vi käkade världens mäktigaste och godaste sopplunch på Condeco på avenyn och gick sedan vidare upp till Bishops Arms för att ta en öl. Louie, som brygger eget öl, är så söt när vi går ut. Hon frågar så mycket, vill veta massor av fakta om de olika ölsorterna, ljusa, märka, indian pale ale, lager, ipa hej och hå. Jag kan inte så mycket om sånt där, men snappar upp lite info då och då och har börjat våga prova på nya grejer. Framförallt har jag vågat fråga mer i baren om lite roligare grejer än bara ”en öl”.
Den här gången blev det la lite sisådär med den grejen, då Louie efter att ha diskuterat ölsorter med snubben i baren började gapskratta när jag lite försynt kom fram till disken och sa
”Har ni nå’ go mellanöl då?”
”MELLANÖL?! BAH-HAHAHA!”
Humprf.
MEN! Det ska sägas; min fantastiska, fina, underbara mellanöl var skitsnygg och jättegod. Smakade nästan lite chokladkola. Godare än Louies ”strange brew” som jag nu inte kommer ihåg vad den hette.

GraveyardBombus_4064

Sedan hade vi inte många meter till Liseberg, där Graveyard och Bombus skulle spela under kvällen. Jag hade fotopass (därav mellanölen bland annat, hehe) och sprang framför scenen och fotograferade mest hela tiden. Det var fint.

GraveyardBombus_42672

Förutom att jag träffade en hel del gamla kompisar nere i publikhavet råkade jag hamna framför dem här i kön in till Wärdshuset. Lite roligt att jag samma eftermiddag promenerat förbi dem då de satt borta vid Kompassen och agerade gatumusiker.
”Jag såg ju er!” sa jag och vände mig om när jag märkte att jag kände igen dem.
”Asså?” sa dem, sedan var snacket igång. Visade sig att de spelade i ett band, Five Grams of Perfection, som är nominerade till Årets Hårdrock i Rockbjörnen. Dä va väldans!

4

I publikhavet träffade jag massor av gamla kompisar. Det var roligt.
Och Graveyard var bra också naturligtvis. Bombus också för den delen. Tjoflöjt!

GraveyardBombus_41041webb

Efter spelningen blev vi ett gäng som gick vidare till Stage Door för att ta avslutningsöl. Allt var fantastiskt fint, bra och roligt. Att det var en skéten onsdag, klockan snart 00:00 var ingenting jag tänkte särskilt mycket på.
”Jag bor ju i stan nu. Det går tåg hela tiden, hoho!” sa jag.
Men när jag för säkerhetsskull kollade på min Västtrafik-app så upptäckte jag att sista tåget hem till Surte skulle gå om tio minuter, och nästa skulle gå först klockan 04:10 så….var blev det ju lite halvkul.

GraveyardBombus_40612

Som tur var hade jag flera vänner som erbjöd sovplats. Slutade med att jag hamnade i en lägenhet vid Guldheden och vaknade upp med en trebent katt. Jojomen, den här har tre ben. Syns ju inte så bra. Syns desto bättre att hon är söt.

1799575_1480018428922297_500491239_n

Instagrammatbilder får vara med här, of course. Om ni vill följa mig på Instagram så heter jag lätt som plätten bara larsson_josefine.
Christopher, som jag lånade soffa hos, bjöd på hipsterfrukost. Fruktansvärt god sådan, ska tilläggas.
Efter frullen var jag snabb på att kila hem till Surte igen för att göra ordning mig för dagen. Den här dagen skulle ju…

Webb

Way Out West dra igång på allvar!
Ni hittar mitt inlägg om första dagen här. Det finns massor att läsa om bland annat Motörhead, Queens of the Stone age och havredrycker. Skitbra, med andra ord.

Wowdag3_6287

Förutom Queens of the stone age (som var så jädrans bra att de definitivt hamnar på topp 3-listan över det bästa jag sett och hört någonsin) så imponerade Seasick Steve på mig väldigt mycket. Så mycket humor, fred och kärlek över denna man, hans hemmagjorde gitrarrer och hans svenska trumkollega. Faen vad vackert det var, trots regn och blåst.
Älskar Steve. Underbar!

wow3_6842

Råkade även ut för det som är varje fotografs mardröm…
formatera ett minneskort innan jag hade fört över bilderna till datorn.
F. A. N.
Massor av fina bilder på bland andra Veronica Maggio försvann där, men jag håller på att lösa det…
Jag var ganska trött, stressad och ofokuserad under hela Way Out West kände jag. Hade svårt att sova på nätterna i nya lägenheten (sov och sover fortfarande på en madrass). Sena kvällar och tidiga mornar + dålig sömn om nätterna = dålig hy, fula påsar under ögonen, dålig kropp, dålig energi, dålig Josefine.

Dag3Wow_6573

Andra som imponerade var bland andra Elliphant. Det var då det regnade och blåste som absolut mest så att man trodde att hela WoW skulle flyga bort, därav sökte alla sig till Linnéstage (inklusive jag själv) där hon skulle uppträda.
Ångrar mig inte att jag drog dit.

GraveyardBombus_4064

Way Out West avslutades med Robyn och Röksvamparna. Jag såg inte hela spelningen. Jag var så djävulskt trött (och jag som inte ens kollade in några band under Stay Out West, haha) och åkte hem och försökte sova
– för dagen efter skulle jag vara bröllopsfotograf på Thorskogsslott. Stort!
Det var en fin dag, även om jag kände hur schléten jag var. Men som sagt, är glad att jag fick vara en del av Thomas och Maries dag. Tack för det!

GraveyardBombus_40641

Jag har hängt på radion en hel del också. Nu bor jag ju mycket närmare än när man jämför när jag pendlade från Sollebrunn. En fredagmorgon var jag side-kick till Annika och hennes morgonshow. Vi intervjuade det bandet jag pratade om tidigare, Five Grams of Perfection och spelade massor av musik – en bra fredagmorgon.

88_8198B

Sångaren i bandet hade hemma-pimpade foppatofflor. Det tyckte jag var vackert.
Vi sände mellan klockan 07:00 och 10:00…

GöteborgSurte_8233webb

…sedan åkte jag hem och sov, gjorde lite fotojobb framför datorn
för att sedan ta tåget in till Göteborg och öla lite med en kompis under Kulturkalaset. Vi gick inte och dansade, men tittade desto mer på när andra skakade loss. Det var fint.

GöteborgSurte_8304Webb

And naow dåh?! 
Ja, jag utforskar Surte. Lär mig sakta men säkert. Det är ju inte så stort. Bor väl sisådär 5 000 pers här. Lagom.
Har precis börjat bekanta mig så smått med invånarna här. Om inte annat är jag väl den som tjötar mest på Surte-sidan på Facebook, haha! Har fått(!) ett jättebra köksbord av ett snällt par, blev bjuden på pulverkaffe och earthnuts framför säsongspremiären av Idol hos en gitarrsnubbe (jag som inte har någon tv – fatta lyckan!) och…tja, faen, det blir nog bra här tror jag. So far, so good…

I skrivande stund sitter jag faktiskt i Sollebrunn och jobbar med den kommande fotoutställningen på min systers gård.
Vill ni läsa mer om det kan ni göra det här.

883

Avslutar med att berätta att jag börjar sända Radio JoJo igen den 28 augusti
– och det ska bli SÅ ROOOOOOOOLIGT!
Från och med den 28 augusti sänder jag varje torsdag mellan klockan 10:00 och 12:00.
Häj och höj på det!

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine. 

”Till och med plastblommor dör i din lägenhet!”

2014-07-04 av

Om lite mindre än en månad så flyttar jag hemifrån på riktigt till min första egna lägenhet.
Jag har ”nästanhalvtbarahalvvägsinteriktigt”-flyttat hemifrån en gång tidigare, då på ett internat på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. Det var ju också ett sorts ”flytta hemifrån”-moment, även om det bara var under ett halvår – men ändå. Grymt kul att få inreda det där lilla, lilla studentrummet på sju kvadrat och göra det verkligen till sitt (hur jävla sorgligt det var att städa undan allt och lämna över det till någon annan okänd tjomme efter terminen är ju en annan femma…). Hur det såg ut då kan ni kolla in här !

”Surte? Bah! Det är ju typ…aslitet!”
sa en kompis till mig när jag berättade om nyheten att jag skulle flytta till Surte.
Ja, Surte är väl ganska…litet. Men jag känner att det räcker gott och väl för mig just nu. Jag vill inte bo mitt i smeten, orkar inte med det. Senare kanske, men inte nu.
Det här är lagom; en etta på 36 kvadratmeter med en minuts promenadavstånd till tåget till stan (och lika långt promenadsavstånd till Coop). Det tar 7 minuter med tåg till Göteborg, vilket känns ganska OK efter att ha pendlat i 45 minuter tidigare (okej, 45 minuter + 30 minuter – bussen från Sollebrunn till tågstationen i Alingsås tar en halvtimme också).

3

Jag har en utsikt mot min pysslings hustak (min pyssling har jag träffat…en gång för sisådär 18 år sedan. Nu kommer han skämmes ta mej faen inte undan längre…mohaha!) och ett ålderdomshem där min farmor sitter (henne var det också längesen jag såg föresten, ojoj).
Snett nedanför har vi en gubbe som sitter ute på balkongen och solar till kl 22:00 om kvällarna. Han verkar ha koll på torget (jag har sovit över i lägenhet några gånger, och en morgon klockan 06:30 vaknade jag av hur han beklagade sig för sin fru om att jordgubbssylten var slut – söt!).

Mina föräldrar är uppväxta i Surte och Bohus, så det känns som att komma tillbaka till ”rötterna” på något vis.
Jag bor nästan granne med min morbror Charles, han ligger på kyrkogården. Jag fick aldrig träffa honom innan han gick bort. Han omkom i en bilolycka när han var lika gammal som jag är nu, 22 år. Trots det så känns det som att jag känner honom och att vi har hängt ihop. Märklig känsla, men samtidigt väldigt fin.
En gång för bara några veckor sedan när jag sov över i lägenheten gick jag till kyrkogården med musik i hörlurarna och kameran hängandes på axeln. Kändes inte som en slump att precis när jag öppnade kyrkogårdsporten att Mike Oldfield’s Platinum (som är ett helt fenomenalt album)började på spelningslistan. Mamma har berättat att Charles älskade Mike Oldfield och lyssnad jämt på just Platinum-albumet. På något sätt blev jag där och då så överväldigad av den vackra, ljumna majkvällen; solen som höll på att gå ner, alla som gick till sina mammors gravstenar då det var morsdag och Mike Oldfields Platinum i hörlurarna att jag började gråta.
Inte av sorg, utan mer att allt var så fint.

4

Jag plåtade även nya pressbilder till Spiders här för ett tag sedan. Det var stort för mig, som såg deras allra första spelning. Henriksberg sommaren 2010, bara någon vecka efter att jag hade blivit 18. Det var min första utekväll på krogen ever (om man inte räknar alla de gångerna som jag kommit in på ställen då det varit någon spelning eller liknande tillsammans med syster Louie som målsman och fått dricka kaffe och apelsinjuice) och jag drack bara San Tropez-drinkar som smakade Fanta Exotic för jag tyckte att vin smakade ”som mormor och morfars bordsduk i logen luktade” och öl var ju skitäckligt…

Men men, det var då det…och några veckor kvar är det ju trots allt tills jag får flytta in alla mina grejer.
Just nu har jag sommarvikariat här i byn, dessutom är det festivaler i början på augusti, konserter, fotojobb samt förberedelser inför en konstutställning jag har ute i Sollebrunn första veckan i september – så det kommer nog ta ett tag innan jag får ordning på allt (som sig bör).
Dessutom är jag ju en sån person som samlar på prylar och tycker det är jättekul att inreda, möblera om och tralla lala la (om jag är bra på det är en annan femma) – därav kommer det ta tid att packa upp och pussla ihop alla mina prylar och sedan se vad det är jag saknar och vad jag vill slänga, ta bort, göra om och göra rätt.
Men jag ser fram emot allt det där. Det ska bli så kul! Sitter uppe lite för länge på kvällarna framför Pinterest och strukturerar upp och visualiserar om hur allt ska se ut och vara i mina tusentals olika bildmappar.
Herregud, trodde aldrig att jag skulle bli en sådan nörd – men jojomen…

1

Så, med alla släktingar, pysslingar, sysslingar, döda morbrodern och så vidare så är det med andra ord inga okända trakter jag kommer att förflytta mig till i augusti.
Jag tror att det kommer bli alldeles perfekt mig.
I alla fall precis just nu.
Jag ska nog vara just här där jag är i livet.

Har föresten målat upp någon romantisk bild om hur jag ska ha fina stora gröna växter i lägenheten, typ olivträd och skit..
”Till och med plastblommor dör i din lägenhet!” var det en som sa till mitt x en gång.
”Heh…hehe…” skrattade jag som stod brevid och inte kunde med att säga hur brutalt dålig jag var på att hand om mina egna växter.
Well, hur det går den här gången får vi och ni se i augusti.

Bildkällor finns på min Pinterest.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-06-21

Christian Krigge Dyresjö, basisten i DEN STORA VILAN som lämnade vår välsignade stad GÖTEBORG, för att flytta till Hagfors kommun, har spelat in en soloskiva som släpps ut till allmänheten idag, midsommarafton. Dyresjö spelade in skivan på porta i en biograf I Hagfors. Han skriver såhär om plattan: ”Musiken är…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-06-23

Jag såg ett lik gå förbi utanför jag menar Vad är det med folk? Mac Gängers välde upplöstes och vi tvekade länge på hur vi skulle göra Lillstöveln Öberg ville få världen att långsamt räcka över en tugga dieselbuss André Pops lyssnar försiktigt på Sham 69 och startade i smyg…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-06-23

Det var Pride på Bältespännarparken. Aron Promnitz som vi har skrivit om innan skulle uppträda, redan kl 18. Många trodde att det var kl.20. Alla vi kompisar, extraföräldrar och extraföräldrar kom dit klockan 17 förväntansfulla. Stefan Westin som är extrapappa åt Aron och låtskrivare till en av mina låtar, och…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...