Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

White Guide hälsar på hos HOZE – samt släpper nordisk matbibel

2015-11-16 av ozelot

hozeMatbibeln White Guide har varit och testat HOZE på Stigbergsliden och lämnat finfina omdömen. Att kalla detta för ”sushi-ställe” håller inte – José målar med en en alltför generös palett influerad av den japanska matkulturen – vilket fått både kockarnas kockar och Foodies att osäkra instagramkontot och sucka lyriskt.

Josés Cerdas koncept är att allt tillagas på plats framför de få gästerna, vilket föranlett den i princip det enda negativa jag hört om restaurangen: Ibland vill man kanske smaka, prata om sin upplevelse med sitt sällskap utan ha självaste kocken med skarpslipad kniv inom viskavstånd. För allt i omakasen kanske inte är lika gott och att äta är också en social upplevelse som kan kännas ansträngd utan en privat andningslucka?
Men det är det som är grejen och det vet man redan innan, annars bokar man ju inte besöket.

Läs en intervju med José Cerdas som vi gjorde här.

Jag har inte lyckas hitta White Guide-recensionen på nätet, så jag bjuder på den här:

Japanskt med svenska råvaror och spansk inspiration

”Sibirisk kaviar, joselitoskinka, wagyubiff, anklever och tonfiskbuk. Priset för omakasen, den japanska serveringsstilen där kocken bestämmer själv, har tagit ett rejält skutt uppåt, men så har också köksmästare José Cerdà också gett sig själv fritt spelrum att välja de bästa ingredienserna han kunnat hitta. Han är född i Göteborg, men har rötterna i de mallorkinska köken och drivs av en stark kärlek till Japan. Namnet Hoze är en japaniserad version av hans förnamn. Efter fem år med egen krog har han nu självförtroendet att blanda fritt mellan de tre kök han älskar: svenska råvaror, japansk estetik och instick av spanska barndomsfavoriter. Restaurangen är diskret och lätt att missa. Skylten är minimal och lokalen är inredd i mörkt trä och sparsamt upplyst. Matsalen består av sex sittplatser längst en bardisk, och såvida inte alla sex tillhör samma sällskap kommer man garanterat få nya matintresserade bekanta under den nästan tre timmar långa sittningen. Att fisken på nigirin är dagsfärsk är ingen självklarhet. Tvärtom experimenterar José med lagringstider på fisken för att få till en krämigare konsistens med mindre tuggmotstånd. Smaken och konstansen utvecklas i vågor – och det är en konst att hitta det den perfekta tiden att servera fisken innan den hunnit bli övermogen. Slutresultatet gör att foodies vallfärdar hit. Gösen från Hjälmaren har marinerats i alger för att ge insjöfisken en smak av hav, och mognat i tolv dagar. Tonfisken har efter tio dagar förvandlats till en krämigt köttig upplevelse. Den svenska bläckfisken i blott en dag, men det räckte för att ge en len konsistens. José Cerdà är fortfarande ung. Han fnissar för sig själv under arbetets gång. Det här är hans lokal, hans egensinniga vision. Här kontrollerar han rubbet: inreder restaurangen, skaffar råvarorna, lagar maten och serverar. När han inte hinner med är hjälper pappan till. Och brödet är bakat av hans flickvän. Sedan restaurangen öppnats har kranvatten varit enda drycken, men från och med i höst utökas valen till två olika dryckesmenyer: en med teer från Kyoto och en innovativ alkoholfri med téer, juicer, cider och öl. En av de roligaste rätterna har en bas på ”japanskt wonderbread”, shokupan, influget från Japan. Till detta en sibirisk störrom som är perfekt balanserad i sältan och en otroligt fet tonfiskbuk med rejäl umamiton och ovanpå allt en illgrön gräslöksolja som genast för tankarna till en svensk midsommar. Den mest oväntade rätten är en buljongrätt som Jozés mamma brukade göra, med majskorn, morotsslantar och kokt ägg i. Riktig tröstmat, försäkras det”.

Med det sagt kan jag ju bjussa tillbaka lite till White Guide för klipp-och-klistrat, och nämna att White Guide släpper ny guide i veckan – White Guide Nordic – där de 300 bästa restaurangerna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige inklusive Grönland och Färöarna listas.
Guiden är på engelska, de svenska och danska restaurangrecensionerna är hämtade från den senaste svenska respektive danska upplagan.

Skicka din beställning med din adress till: order@whiteguide.se och skriv ”WGN16” så har du boken i din brevlåda inom kort, Pris 225 kr inkl moms och porto.
Men den lär ju självklart dyka upp i bokhandeln också, lagom till Jul och så..

HOZE Hajpar sin egen mat

2014-03-16 av ozelot
Bild: Metro

Bild: Metro

Det har hänt extremt mycket kring José Cerdá den senaste tiden. Hans lilla sushirestaurang HOZE med ett fåtal platser i en ganska anonym lokal vid Stigbergsliden hade visserligen mycket gott anseende bland riktiga sushiafficionados i Göteborg, men någon hajp var det väl aldrig riktigt tal om – lite kanske avhängigt ägarens eget val att enbart ta förhandsbeställningar och inte servera något starkare än te.

Men så började plötsligt kändiskockarna ta X2000 till Göteborg, och på Instagram spreds vittnesmål om de delikatesser som anrättades av denna ganska purunga sushi-mästare i sammanhanget (de yngsta i Japan är kring 40, José är bara 29 och har haft egen restaurang i fyra år) och till sist vaknade t.om GP till.

På White Guide-galan i Stockholm överöstes han plötsligt av beröm från några av landets bästa kockar och han fick dessutom höra under kvällen att han varit nominerad till Mästarklass-listan – men att juryn helt enkelt inte hann med att besöka honom.
Men vad besöket i alla fall gav var att José på stående fot bjöds in på ett gästspel på Studio Frantzen – vilket är Restaurangen med samma namns provkök dit normalt enbart en mycket exklusiv publik får tillträde – tillsammans med Filip Fastén som nyligen tog hem utmärkelsen Årets Kock.
Något som garanterat kommer ge gensvar i mat-Sverige – och till och med världen då Frantzén ligger 12:a på inflytelserika guiden The Worlds 50 best lista över världens bästa krogar.

José verkar dock ta det med ett upphöjt lugn och har inga planer på att utöka verksamheten dramatiskt:

– Jag åker till Japan 24 april. Efter det gör jag om restaurangen lite. Har redan fått kontakt med Per som är tydligen en av landets bästa kafferostare, och haft lite kontakt med Sylvain Marron angående desserter. Jag och drycker liksom – kan varken kaffe eller kan göra desserter, så jag lämnar det åt proffsen. Jag kommer bara med mina inputs.
– Och rättigheter ska sökas i och med nya baren som enbart kommer erhålla 6 platser. Men det kommer inte bli något drop-in tyvärr, drar in fel folk vilket är jättejobbigt.

Så du tar alltså BORT en plats!? Låter knappast som att ”utöka”..?

– Haha. Men det blir dock två platser i ett avskilt Tatami-rum, som ett chefs table ungefär. Men väldigt exklusiva råvaror, japansk tonfisk, Waguy-biff, Alba-tryffel, Uni-från Hokkaido, gåslever..

Och förhoppningsvis en geisha också. No limits.
Kuvertpriset kommer att ligga på 5000 SEK. Plus dryck, exklusiva årgångar, champagne..

Ojdå. Det låter dyrt. Och inte så snällt mot vissa djur..
– Haha! De platserna kommer kanske att vara bokade 2-3 gånger per år. Finns få sådana gäster. Men de existerar.
Och jag får chansen att leva drömmen i köket när de gästerna väl kommer.

Var får du tag i råvarorna nu? Förutom Japan och Fiskhamnen då..?

– Jag plockar ju sandmusslor, ostron, knivmusslor och blåmusslor så fort jag får en chans. På mina hemliga ställen. Så roligt att bara peka ”ditåt” när folk frågar var grejerna kommer ifrån.

Från Lillebybadet typ.. Har du hållit på med det länge?

– Jag kommer ihåg när det var inne med vita jeans. Halkade från en klippa när jag skulle kika efter blåmusslor. Det var på en skolutflykt, jag åkte tillbaks med pappa. Vi fick nog 15 kilo den dagen! 🙂
– Inte konstigt jag blev kock och jobbar med fisk idag!


Men ingen panik som sagt, José känner att han fortfarande utvecklas och att det får ta den tid det tar. Målet är dock inställt:
– Michelinen siktas i alla fall på till 2016. Kommer bli kul!

hajp
HAJP FOOD
Men José kan dock annat än att bara skära rå fisk.
Med stigande irritation noterade han de mattrender som ideligen blossar upp runt omkring i stan – där alla krögare kastar ängsliga blickar mot varandra utan att faktiskt lyckats särskilt bra när det kommer till slutprodukten som hamnar på tallriken.
Därför drog han igång söndagskonceptet HAJP FOOD där han gör sin egen tolkning av hajpad mat i pop-up tappning på Hoze. EN söndag i månaden och fortfarande begränsat antal platser – man får helt enkelt vara först till kvarn och anmäla sig på Facebook!

Första vändan serverades Ramen vilket renderade positiva omdömen bland annat här, och 30 mars är det dags för en riktig klassiker.
Josés egna ord:

B” blir BURGARE. Ja ni vet.


Sjukt vad mycket ”burgarhak” som öppnat på sistonde.. inte alltid så gott heller.. känns som det handlar mer om konceptet än om burgaren.. färdiga pommes..really ?
Känns som i princip allt handlar om USA, coola grabbar med tatueringar och coola namn på engelska..

Jag kommer baka brödet, välja ut köttdetaljer, mala det, tempa köttet, välja ut perfekta osten, göra egen tomatkompott osv osv.
Simpel, tung och ren. (Som sist typ)
Kommer tyvärr inte ta någon hänsyn till allergier/avvikelser då det inte går att kompromissa.

För att få sig ett säte av de 7 som finns tillgängliga,
skicka PM här på #HAJPFOOD.

Platserna släpps 21:00 (9pm) I KVÄLL!!
(Söndag 16 mars)

Först till kvarn.

HAJP BURGER // SÖNDAG 30/3 // 200kr // 18:00.

högrev

Smygpremiär på Restaurang vRÅ: Vi tar pulsen

2012-09-03 av ozelot

Nu på onsdag 5:e september öppnar Clarion Hotel sin nya japanska bakficka Restaurang vRÅ. Jag skriver bakficka, ty lokalen hyser endast ett 40-tal sittande gäster och ligger i direkt i anslutning till baren – beläget i ett luftigt atrium där Norda Bars gäster kan titta ned på dig. Vi blev inbjudna till söndagens specialinvigning, och försatt givetvis inte tillfället.

Restaurangen kommer enbart att ha öppet tisdag till torsdag, vilket säger något om ambitionsnivån. Tillgången på pinfärska råvaror är central när japansk matkultur möter västkust, och beredningen av förstklassig sushi (eller ”råmat” i ett något vidare perspektiv) är minutiöst noggrann och ingenting som låter sig göras i stora volymer.

I alla fall om man inte flyger in hundra japanska sushikockar. Men då skulle priserna rusa höjden ytterligare, varpå måttet sannolikt hade rågats hos genomsnittsgöteborgaren som är van vid sina 9 bitars för 79 kr. För maten är inte ”billig” på vRÅ, en medianmeny på 6 bitar går lös på 595 kr, men då går det andra sidan mycket krut på exklusiva råvaror som hälleflundra och kalixlöjrom.

Kökschef Frida Ronge står i entrén och tar varje gäst i hand, och det är många.
Jag har tagit med José från Hoze restaurang som expertkommentator och ledsagare, och de känner uppenbarligen igen varandra.
Kön ringlar lång ända fram till den disk där vi får ett litet glas i vår hand: Vad det var blev vi inte riktigt kloka på, men till ingredienserna hörde Bourbon, Saké och något persikosmakande.
Sött var det i alla fall.
Nej, vi följer istället vittringen av av vitt vin – eller helst öl som i det här fallet är Asahi.
– Asahi är perfekt att avnjutas till sushi, säger José. Den är neutral men behaglig och bristen på kraftig eftersmak passar finliret i sushin.
Det passar bra det, för faten med sashimi, nigiri, maki och andra lockbitar har just börjat dukas upp på disken, bakom vilken kockarna jobbar för fullt.


Vi går fram och inspekterar arbetet, jag gör ett taffligt försök som videoreporter och José förklarar så tålmodigt han kan.

Att ge en seriös bedömning av en ny exklusivare sushirestaurang utifrån ett premiärmingel där flera hundra gäster hoppat över söndagsmiddagen och vill ha en smakbit samtidigt är orättvist. Men generellt kan man nog säga att de gäster som åt av de senare rätterna – nya brickor bars ut under hela kvällen – fick färskare anrättningar med mer touch av kockarnas experimentlusta: Nya rätter skapades i realtid av bland annat Sofia Olsson, semifinalist i Årets Kock 2011, i personalstyrkan.

José, som själv ryckt in i Clarions kök under lördagen för att förbereda kvällens brickor bekräftar min hypotes. En bit nigiri med torsk smakar tydligt fisk och riset växer lite i munnen på en del smakprover, medan andra kurtiserar smaklökarna. Råvarorna har det verkligen inte snålats på, här finns pilgrimsmusslor, havskräfta, hälleflundra och riktig kalixrom.

De rutinerade rävarna i gamet snappar snabbt åt sig de riktiga godbitarna med bara fingrarna medan jag samvetsgrant försöker spetsa något ätbart med skakiga ätpinnar. Framförallt är det detaljerna och ambitionen som skiljer vRÅ från standardutbudet i stan. Vi kan få ett rökigt litet skaldjursflarn på en skir bädd av hälleflundra och alger. Bara fantasin sätter gränserna.
Som den gör i en sen anrättning: en lätt halstrad skiva biff dränkt i jordnötsolja, ackompanjerad av diverse konstfullt hyvlade tillbehör som lustbombade ut våra smaklökar till de hissade vit flagg och kapitulerade.


Frida Ronges välkomsttalar, och förklarar vRÅS matkoncept. Japanskt råmat – svenska råvaror.

Ris är centralt i sushi, och kvalitet och preferenser varierar oerhört. José har sin egen filosofi och kompromissar inte med den, därför har han bara öppet sin restaurang under de tre timmar då han fortfarande kan garantera kvaliteten i dagens uppkok.
Åke Nordgren – svensk sakéambassadör i Sverige – är här för att deflorera en tunna saké som sedan serveras till hugade i en liten trälåda, vars innehållsvolym tydligen utgör navet i all japansk måtträkning – många vet inte vad en liter eller gallon är.
De finner sig snart involverade i risets – men även vattnets betydelse för sakén såväl som matlagningen. I japan är vattnet ofta mjukt vilket påverkar resultatet, men även såklart även vilken skörd det är och såklart jordmånen. Här i Göteborg har vi medelmjukt vatten, får jag veta.
Det får duga.

I lokalen trängs mycket branschfolk och för mig tämligen obekanta ansikten, men någon hittar jag i vimlet. Jag hittar i alla fall en delegation från Glenns Sportsbar, och i ett hörn Andreas Palm med kollega från Björns Bar (och tidigare Kafé Japan) som heller inte vill uttala någon förhastad dom över dagens förplägnad. Däremot över Viktoriagatans tilltagande förfall, och en del förstulna framtidsdrömmar. Vi får se.
Sedan visade någon en video på sin mobil hur någon master tar en ål av daga på ett konstfullt sätt, varpå han arrangerar om den till oigenkännlighet till den slutligen blir mat.

Alla samlas kring den lilla upplysta skärmen med tindrande ögon.

Hotell vRÅ öppnar för allmänheten onsdag 5 september
Öppettider: Tis-tors 17:30-22:00


Bättre bilder från minglet finns här

Annelie Hulthén besöker äntligen Park Lane: Pecha Kucha ikväll

2012-04-24 av ozelot

Startfältet i kvällens Pecha Kucha är extra intressant av flera skäl. Dels talar Annelie Hulthén – högaktuell då femfrågan avgörs imorgon, dels Göteborgs nya stadsarkitekt – avgörande för stadens framtida utformning?, och dessutom äger det rum på Park Lane vars sena öppettider direkt subventionerar evenemang som just detta: För Park Lanes del går Pecha Kucha nämligen alltid med back.
De fortsätter dock att göra det, då det är en bra och viktig grej.

Dessutom berättar José från Göteborgs bästa Sushirestarang – Hoze – om sitt förhållningssätt till hantverket.

Hela talarlistan:

* Tomas Lindroth – Teknik & beteende
* Peter Korn – Trädgårdsmästare om grävning
* José Seruda – Sushikock
* Annelie Hulthén – Ordförande
* Björn Siesjö – Stadsarkitekt
* Siv Burell – Språket Esperanto fyller 125 år
* Klara Hansson – Den ätbara staden
* Jeanette Fagerström – Symaskincafé
* Helena Andersson, Sebastian Popescu & Evelina Valtersson – Bostadsrotation

Pecha Kucha @ Park Lane
Tisdag 24 april 19:30-23:00

Anti Scampi-dagen 2012

2012-03-23 av ozelot

Nu på lördag den 24 mars är det Miljövänliga dagen. Naturskyddsföreningen har som tema detta år valt att fokusera på handeln med jätteräkor som av experter pekas ut som en stor miljöbov. Bakom odlingen ligger skövling av ekologiskt viktiga mangroveträsk, kemiskt förgiftade livsmiljöer för både människor och djur och ekonomisk utarmning som följd.

Vi vet ju alla att jätteräkor återfinns på de flesta asiatiska restaurangmenyer och inte sällan – helt onaturligt – inom det europeiska köket (tapas till exempel) trots att räkorna ej förekommer i vilt tillstånd på våra breddgrader.
Men vilka insatser kan du då som konsument göra för att förhindra detta? Svaret är faktiskt mycket enklare än man kan tro, enligt Naturskyddsföreningen:

• Besöka thairestauranger, sushirestauranger och butiker (gärna Ica, eftersom Ica-handlarna har egen frihet att bestämma vad de säljer i butiken) och tjata hål i huvudet på dem.
• Mejla och skriva på butikernas och restaurangernas Facebook-sidor.
• Skriva en insändare och skicka till lokalpress (se mall).

Vad finns det då för alternativ till jätteräkor? Tja, vår egen nordhavsräka till exempel, eller varför inte andra skaldjur som krabba, havskräfta eller hummer?
Eller rent av ett vegetariskt alternativ.
Då slipper du dessutom risken att få i dig antibiotika – jätteräkorna är kraftigt behandlade – som i värsta fall kan leda till aplastisk anemi: en livshotande benmärgssjukdom.

Så gör en insats för den globala miljön genom att inte köpa jätteräkor, vare sig i livsmedelsdisken eller på tapasrestaurangen. Några ekologiska alternativ finns nästan inte alls, så det enda är att avstå rakt av och inte lyssna på handlarens bortförklaringar.
Sprid gärna filmen, klicka gilla på den här artikeln gå gärna in på Anti Scampi-dagens Facebooksida och dela till dina vänner.

Bilden snodd från denna sida

Söndag utan Sushi: Varför finns det ingen vettig sushi i Götet?

2010-06-15 av ozelot

Ibland blir man vanvettigt sugen på Sushi. Synd då att att för en göteborgare blir det suget svårt att tillfredsställa. Inte att det skulle saknas utskänkningsställe, tvärtom, de finns numera i varenda gathörn. Och t.om färdigförpackat på 7-eleven.

Första gången jag åt Sushi var på ett ställe i Washington D.C. En krum japansk gubbe snodde ihop den med fingrar flinka som en rumänsk ficktjuv i en lokal som knappast passerat svenska hälsovårdsnormer. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade just där – någon släpade väl dit mig – och jag trodde väl att jag skulle få typ biff med bambuskott fast med ett arrigato på slutet.
Jag skall inte säga att jag var helt övertygad av resultatet som presenterades framför mig på en plåtbricka. Jag hade fel. Det var som någon planterat ett blommande körsbärsträd i öknen. En blommande trädgård av smaker som slog ut en efter en i munnen.

Igår var nöden som störst. Jag var vrålhungrig och var tvungen, och gick in på Hälsobaren på Allégatan på baksidan av ABF-skrapan. Jag hade lockats dit av de positiva rencensionerna och bestämde mig för att trotsa mina dåliga erfarenheter från Göteborgs sushiöken och satte sprätt på en rikskupong.

Lokalen var full med engelsktalande personer med ryggsäck vilket kanske kan förklaras av de låga priserna samt naturligtvis det faktum att de tillhandahåller gratis internet. Det jag såg bakom disken ingav ett visst mått förtroende dock, personalen föreföll vara ett strävsamt japanskt par i medelåldern och de hade handskar på sig.
Inte för jag är en vän av överdriven bacillskräck – jag tror ju att mat blir godare med lite gonokocker i – men ändå.
Jag beställde en 10 bitars för 65 kr och högg in på misoppan som var slut medan jag väntade. 10 minuter.
Slutresultatet: Jag tror inte jag blev matförgiftad.

Faktum är att det sedan Kafe Japans villkorslösa kapitulation inte finns en enda anständig sushibar i Göteborg. Jo, det fanns visst en i Örgryte ett tag men dit orkade man ju inte ta sig. Men till Kafé Japan kunde man ta sig för en inte alltid välförtjänt uppläxning om man gjorde det oförlåtliga misstaget att doppa riset i sojan eller röra i wasabin i sojaskålen (det gör man inte i Japan!). Men man fick alltid anständig sushi.
Det går inte att få i Göteborg längre. Vad jag vet.

Jag skickade för något halvår sedan några mejlfrågor till en erkänt sushikunnig Andreas Palm (Dozo, Kafé Japan etc) och undrade om han kunde tipsa om något vettigt ställe. Han sa att han skulle återkomma. Det gjorde han inte.
Men trägen vinner. Jag ställde liknande frågor till en influensasjuk Marcus Asplund med erfarenhet från bland annat Kafé Japan och Rootfood vars sushitillverkning dessutom också ligger på is, och han ville först inte heller direkt svara.
Men så småningom sipprade sanningen fram även där. Det finns helt enkelt ingen bra sushi i Göteborg.

Jag har hört många utgjuta sig över det dåliga sushiutbudet i Göteborg. Finns det några anständiga sushirestauranger i Göteborg
Nej. Jag kanske återkommer till sushin om nåt år, då kan vi börja snacka, tills dess ligger jag lågt.

Okej…

Problemet är ju tyvärr att det inte finns några bra ställen i stan. Ja, jag vet att jag låter som värsta gnällkärringen, men det är faktiskt så. Du får nog samma svar vem du än frågar, tyvärr. En del kommer att gilla den där nya i Stigbergsliden (Hoze, reds anmärkning) som är okej, men lite konstig och dyr.
En del kommer att säga Bizen på Hisingen (som jag inte vet om det finns kvar). Åter andra kommer att föredra Super-sushi eller nåt annat sånt kräkäckligt ställe.

Det var ord och inga visor. Inget hopp för oss göteborgare alltså?
Det finns ställen i stan som är mer eller mindre ok, inga som är i närheten av bra. Tyvärr. Takenaka i Halmstad är väl det närmsta stället som är bra. I Stockholm finns ett gäng bra. I Köpenhamn finns några, Limhamn finns ett, Malmö finns några. Åter igen, inga i Götet.

Det finns ju en hel del guider på nätet. Aldrig funderat på att göra en egen? Du verkar ju ha lite koll ändå..

På ett vis skulle det vara kul att göra en guide. De guider som finns nu; sushiguiden etc är ju helt irrelevanta eftersom de har blivit tokmanipulerade av krögare och deras vänner. På ett annat vis skulle det vara trist; vem vill se en lista med krattiga och dissade sushibarer?

Okej. Vi rundar av med en lite lättsammare fråga: Vad säger du till en kund som ber om kniv och gaffel? Ger du honom vad han ber om eller en lektion att äta med pinnar?
Tja, på Kafé japan tror jag inte ens att vi hade kniv och gaffel, vi bruikade rekommendera att använda fingrarna istället.
Eller tillverka ett par ”barnpinnar” med ett gummiband och pappret som pinnarna låg i. Så att det blir som en liten tång, liksom.

Arrigato

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...