Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Banka grodor ikväll

2016-06-03 av ozelot

whoahDet var längesedan jag på fullt allvar och med hedern i behåll erkände att jag tänkte viga en fredagskväll åt att gå På Liseberg. Men idag kan jag med det – ty när Woah Dad bränner hela förskottet för Håkan imorgon på Dolores Haze, Maria Andersson och Bob Hund på en enda kväll – ja då kan jag till och med åka Pariserhjulet.

Dolores Haze är ju bandet vars säng Ebbot trillade ner i efter en vådlig utflykt på ett innertak på Svenska Grammofonstudion som inte hanterade hans…densitet kan man ju säga. I alla fall sägs det att det var så, ingen vet säkert och den gode Tobbe är ju god för en och annan rövarhistoria.
Men studiobossen Kalle stod på sig, visade upp ett kvitto från ett byggvaruhus (som om att det skulle bevisa något). Gaffa var för fulla och jag själv hade gått hem och nanat kudden.

Maria Andersson – ledsångerskan i numer avsomnade Sahara Hotnights som gjorde gapig flickpunk för spinningpass på Friskis men också var jävligt bra är där. Lite vuxnare och du kanske slipper få en örfil om du säger hej. Sedan Bob Hund – bandet som jag aldrig riktigt fallit pladask för vilket är smått olagligt i indiesverige – men som jag ändå högaktar för deras inställning till livet.
Tandläkar-pop tycker jag att det är lite med sin flåshurtiga tokrolighet, men de är…jaja mina kompisar säger att de är bra.
Så jag går väl dit och äter spunnet socker eller nåt och bankar grodor efter extranumret.
Jag har hört att det blir med Freddie-hyllningar så det ställer jag upp på.

Förspel till P3 Guld 2015: Svenska Grammofonstudion

2015-01-17 av ozelot

ackredSå var det så dags igen. Av någon anledning har jag under typ fem år i rad lyckats fippla bort min legitimation just när det är dags att hämta ut kuvertet, och kört en rövarhistoria (min mamma sitter där ute i bilen).
Den här gången blir jag t.om. igenkänd – som han som aldrig har någon legitimation.

Svenska Grammofonstudion håller traditionsenligt sin berömda förfest. I år i samarbete med Luger & WWDIS Joel Borg m.fl. Det märks, på setlistans showcase-spelningar bland annat. Bra så.

Först ut var Futile Claps. Vi kom en bit in i setet, och jag frågade efteråt mitt sällskap vilka det var. Hon trodde att de sa ”Cutie Pie” när de presenterade sig.
Så under åtminstone en halv kväll fick ”Futile Claps” gå under täcknamnet Cutie Pie, tills missförståndet reddes ut.
Det var riktigt bra i alla fall, tror aldrig jag hört dem innan. Brittiskinfluerad Göteborgs-indie med svärta och tunga basgångar.

IMG_0714

Det finns en toalett. Den är det såklart lång kö till, istället har någon satt upp en handskriven skylt där det står ”Urinoar finns på gården.”
Det här var uppenbarligen fel gård, men alla tycks vara glada ändå.
Urinoaren visar sig sedermera bestå av ett skynke bakom vilket man herrkissar ner i en avrinningsbrunn. Rock’n’ roll!

IMG_6921

The Fume har ändå hängt med ett tag, och i princip alltid varit hajpade. Tydligen skall ett major-bolag dragit sig ur i sista stund, men nu borde det väl vara dags på riktigt?
Bandmedlemmarna har i alla fall den goda smaken att ha fiktiva artistnamn. Sånt är coolt.
Lägg märke till detaljen: Trummisen spelar på Soundtracks gamla trumset. I de här lokalerna finns så mycket rockhistoria inpyrt att man kunde skulle kunna ta inträde från japanska busslaster.

IMG_6927

Silent Wave var en riktigt positiv överraskning. Också någonting jag aldrig lyssnat på. Elektronisk Duo bestående av Hans Olsson-Brookes (Svenska Grammofonstudion, Universal Poplab och Me and My Army med mera) och Tildeh Hjelm. Mer här

IMG_6950
Årets dryck och törstsläckare – öl på burk – förekom. Samt plastglas till bredden fulla med rödtjut som skall fraktas genom folksamlingar med tillfälligt nedsatt motorik.
Så ni som undrar varför folk i alternativsvängen oftast bär svarta kläder hittar en ledtråd här.

IMG_6951

Ebbot-Alen var slut, och ”bryggaren” själv hade ledigt. Han landade senare bandet Dolores Haze säng via en oväntad luftfärd.

IMG_6964

Silvana Imam upplever just nu en hype utan dess like. Så hypad att det tydligen räckte att sätta på en bandspelare.
Det är bra, visst, men är det såå jäkla bra?
Till slut dyker det upp ett huvud längst fram, men det är inte Silvana.
Jag försöker rekonstruera kvällen genom att gå igenom fotografierna. Vem är det?

IMG_6966

Där är i alla fall ett ansikte vi känner igen.

IMG_6954
De två killarna längs ut ville absolut vara med på foto – de trodde nog att jag var proffsfotograf.
De hämnades genom att se så bistra ut som möjligt.

IMG_6952

Skojig bild. Hejdå. Nu skall jag på galan.

Här är lite fler bilder.

LoFiDogma-vecka på Svenska Grammofonstudion: Här är inspelningarna

2015-01-14 av ozelot

Skärmavbild 2015-01-14 kl. 14.41.54Under vecka 46 besöktes Svenska Grammofonstudion av LoFi Dogma – en ideell musikalisk plattform med Zürich som bas vars idé är att besöka olika städer, pejla in musiklivet och bjuda in lokala akter som var och en får 24 timmar på sig att spela in helt ny låt – förevigad i en enda tagning utan digital efterbehandling.
Vi besökte studion under veckan där vi bland annat fick träffa Happy Hands Club.
Läs mer om det mötet här.

Svenska Grammonstudion har utöver högklassig utrustning även övernattningsmöjligheter med dusch och kök.
Något som utnyttjades av somliga av banden under veckan – trots att de är bosatta i Göteborg.
Allt för att få till den där riktiga ”gå in i studion”-bubblan. Sedan kan det ju vara trevligt också.

Band som besökte under veckan var Wildhart, Tyred Eyes, Pacific!, Eldoradio och nämnda Happy Hands Club.
Nu är resultatet färdigmastrat och ligger ute för lyssning.
Resultatet kommer dyka upp på fysisk CD så småningom här.

Session with Wildhart // More at: http://wildhart.se
Track: WE MADE UP A DREAM // Interview: https://www.youtube.com/watch?v=PQqbKnho1PA

Session with Tyred Eyes // More at: http://www.tyredeyes.com
Track: DETRITIVORES
Interview: https://www.youtube.com/watch?v=qwoo05qctog

Session with Pacific! // More at: http://musicpacific.com
Interview: https://www.youtube.com/watch?v=oKRFWxCZzMQ

Session with Eldoradio // More at: https://www.facebook.com/Eldoradio1
Track: A Friend of Mine
Interview: https://www.youtube.com/watch?v=nQiIjHD5hsI



Session with Happy Hands Club
// More at: https://www.facebook.com/h4ppy.h4nd5.club
Track: Jimmie
Interview: https://www.youtube.com/watch?v=jAJ4Fo5o_V8

LofiDogma-projektet drivs och finansieras av Sound Development, en icke vinstdrivande organisation med syfte att stärka olika kreatörers roll genom interdisciplinär logistik, tekniskt stöd och promotion genom nätverkets olika kanaler.

Alla inspelningar gjorda på Svenska Grammofonstudion i Göteborg, med ca 750 kvm studioyta fylld av utrustning från olika musikaliska inspelningsepoker.
SGS is one of Scandinavia’s leading recording studios with 750sq meters of equipment spanning the different eras of audio recording.

For more info on availability, pricing etc, contact +46(0)70 775 97 70 or kalle@svenskagrammofonstudion.com

Viva Hate! Ian Person om musiken bakom

2014-12-26 av

originalFörsta avsnittet av Viva Hate har nyligen haft premiär och väcker olika känslor. Någon tycker att skådespelarna spelar över, en annan att det är fantastiskt, ytterligare en att kvinnor osynliggörs i gestaltningen av det tidiga 90-talets musikscen. Men alla tycker att musiken är bra. Originalmusiken har skrivits av Ian Person och vi var lite intresserade av detta.

Du har gjort originalmusiken till Viva Hate som nu även finns på Spotify. Har du försökt sjunka in den tidsperiodens musik extra mycket när du skrev låtarna, skrev du dem efter en given mall eller är du dig själv, så att säga?
– Jag läste manus där det fanns referenser till olika band samt att jag pratade med Jens om hur han ville ha musiken. Jens var ute efter energi mer än hur låten var uppbyggd. Viktigt var också att det skulle låta ”bra” med enbart en gitarr, bas trummor och sång, och i och med att de flesta av bandets låtar skulle framföras live skulle det inte vara en fet produktion med en massa pålägg.

Det låter ju lite av Soundtrack som var tongivande då men även harmonier från Broder Daniel etc.
– Man plockar ändå mest från sig själv, vad som kommer fram när man gräver i sig själv samt från manuset. Sen kände jag väl att ha en mix mellan Broder Daniel och TSOOL kunde passa detta fiktiva band.

Medlemmarna i Viva Hate är ju mellan 18 och 22 och knappt födda vid den tiden, med ytterst skiftande musikalisk erfarenhet men som får lära sig spela under produktionens gång. Hur mycket är det egentligen de själva som spelar om ens alls – förutom sången då.

– Alla i bandet kunde sina instrument mer eller mindre, de började repa cirka tre månader innan inspelningen satte igång, och alla spelar själva i låtarna. Vi bestämde att spela in live i studion istället för att de skulle spela live när det skulle filmas.

Varför valde ni att göra så?
– Det hade blivit svårt att hålla upp intensitet och energi under en 10-timmars tagning, och att sedan klippa ihop tagningar med olika tempo. Utmaningen var att det inte skulle låta för bra i början utan låta det vara skevt, men allteftersom det utvecklades skulle bandet bli bättre och låta riktigt bra när dom kör den sista låten.

Är du nöjd med hur det låter?
– Jag tycker att det fungerar och att det mycket väl hade kunnat vara ett band i Göteborg på tidiga 90-talet.
På soundtracket som ligger på Spotify däremot har jag varit med och gjort pålägg, ungefär som att bandet gått in i en bra proffsstudio och spelat in ett album.

Hur nära arbetar du egentligen med manusförfattare och regissör när du skriver? Får du en ”urscen” som du spånar kring eller är det tvärtom?

– Det är olika från fall till fall men vanligtvis arbetar jag nära regissören för att det skall bli som hen tänkt sig. Man får se sig själv som ett instrument där man skall hjälpa till att förverkliga en vision. I just detta fall skrev jag låten till bandets första scen först sedan utgick vi från den.

Du har ju varit väldigt flitig som just filmmusikkompositör de senaste åren, med bland annat Pontus Hjorthén och Martin Jönssons produktioner såsom Fotbollens sista proletärer och nya filmen Ett nytt liv om Inge Schiöler och göteborgskoloristerna. Uppfattar du dig främst som kompositör för film och tv idag?

– Jag är kompositör, låtskrivare och producent. Om det sen om det är till film, tv eller andra artister beror på vad som kommer i min väg.

Något nytt på gång härnäst?

– Jag håller på att mixa min kommande soloplatta ihop med Don Alsterberg som även varit medproducent på skivan. Producerar och skriver även låtar till en artist som jag inte kan avslöja just nu men det kommer nog en singel till våren med det projektet.
Min egna skiva kommer sent i vår eller i höst.

Signerat: Ozelot

Viva Hate! Peter Birros nya serie har premiär 25 december

2014-12-22 av ozelot

viva-hate-jpgJuldagen kl 21:00 är det premiär för Peter Birros nya Viva Hate på SVT. Serien – som sänds i tre delar à 60 minuter fram till nyår – bygger delvis på Birros egna erfarenheter från det sena 80-talets musikscen i Göteborg – men är i övrigt helt fiktiv. Grundhistorien kretsar kring spirande bandet Viva Hate som försöker skapa sig ett namn och framförallt frontmannen Daniels umbäranden och utvecklar sig sedermera till lite av en socialrealistisk bildningsroman kryddad med Birros särskilda touch av magisk realism.

Mötet med protofeministen Fanny, propåer från Daniels halvkriminelle bror och verklighetsflykten in i musiken och framför allt husguden Morrisseys värld bildar rekvisita i denna filmiska fresk målad i breda penseldrag – men ändå med bibehållen detaljkänsla.
Musiken är specialskriven av fd Union Carbide och SOOL-gitarristen Ian Person som även tonsatte Fotbollens sista proletärer och även är högaktuell i dokumentären Ett nytt liv – filmen om Göteborgskoloristerna, och har producerats av Kalle Gustafsson Jerneholm i Svenska Grammofonstuduon.
Låtarna framförs av skådespelarna – med brokig och ibland obefintlig musikalisk skolning – själva i serien.

Soundtrack finns på Spotify nedan, och serien sänds 25, 28 och 29 december:

Göteborg nonstop samarbetar med Svenska Grammofonstudion

2014-12-06 av ozelot

wow-viva-hateGöteborg nonstop har inlett ett samarbete med Svenska Grammofonstudion. Det innebär att det kommer att det kommer att dyka upp lite relaterad bevakning här på sidan – såsom intervjuer, observationer och inpass – men även kanske smärre ökad aktivitet via Grammofonstudions egna kanaler. Kanske kommer den uppmärksamme där känna igen en viss ton..

Det är väl allt vi vet just nu. Vad som helst kan hända, men när det händer så vet ni det först.

IMG_0498
Som till exempel en orgelleverans av det ovanligare slaget.

Nästa vecka hoppas vi kunna berätta lite mer om arbetet bakom Peter Birros nya serie Viva Hate! (där Ian Person, ex Union Carbide, SOOL etc gjort musiken..) som har premiär på juldagen.

Fem band på fem dagar: En vecka med LofiDogma på Svenska Grammofonstudion

2014-11-17 av

Under V.46 fick Svenska Grammofonstudion besök av LofiDogma, en idébaserad musikaliskt plattform startad i Zürich 2007.
De sägenomspunna lokalerna skulle i tur och ordning gästas av lokala musikakter som Wildhart, Tyred Eyes, Pacific!, Eldoradio och Happy Hands Club som vardera fick 24 timmar på sig att spela in en unik låt.

LofiDogma-projektet drivs och finansieras av Sound Development, en icke vinstdrivande organisation med syfte att stärka olika kreatörers roll genom interdisciplinär logistik, tekniskt stöd och promotion genom nätverkets olika kanaler
Bakom LofiDogma såväl som Sound Management står finansiären Nia Schmidmeyer – en av arvtagerskorna till Schweiz största familjeägda företagskonglomerat.

sgs

Jag får en inbjudan att besöka studion under veckan men får inte riktigt ihop det förrän på fredagen. Väl framme känner jag på dörren – det vill säga den ”vanliga” som brukar bilda entré när det vankas festligheter. Låst.

Där visar sig nämligen själva inspelningsstudion vara belägen denna dag. Hade just varit en snygg entré av Göteborg nonstops utsände stövla rakt in där – fullpackad som en mulåsna med datorväska och en kamera dito som visar sig sakna minneskort.
Lyckligtvis dyker samtidigt studioägaren Soundtrack-Kalle dyka upp samtidigt, varpå jag stammar fram mitt ärende och blir trodd.

breakfast

Jag anländer vid lunchtid, vilket skall visa sig när vi kommer en trappa upp som leder rakt in i köket.
Innan dess har banden serverats frukost. Den har vi missat, men Eldoradio som var här dagen innan såg till att förse sig.

En av grundtankarna bakom konceptet är att de medverkande artisterna skall känna sig hemtama i miljön, varför man också intar måltiderna tillsammans som levereras direkt till studion. Förhoppningen är att den avslappnade atmosfären skall sprida sig till själva inspelningstillfället.
Banden – som har 24 timmar till sitt förfogande – är högst delaktiga att planera sin egna tid i samråd med inspelningstekniker och projektledare.

manifestfrukost

Av Mark från LofiDogma får jag en liten presentation av projektet tillsammans med en skål sopplunch – och även en tidig öl som jag kanske lite övermodigt tackar ja till.
Dagens 7 man (varav en kvinna) starka band Happy Hands Club nöjer sig med närande fruktjuicer och peppar inför inspelningsgiget.
Inspelningsdagarna kan skilja sig lite åt mellan olika länder och städer – där alltså Göteborg är utvalda som första nordiska land – och i London kan man t.ex glömma att få folk att dyka upp innan eftermiddag som tidigast, och sedan gäller det att fånga in dem innan puben öppnar.

lofiDogma_DasRecordingManifest_internetrot_zps636bc002

En av visionerna bakom LofiDogma – som här inspirerats av den danska filmskolan – är att vända tillbaka den deprimerande trenden av risk- och slumpreducering som möjliggjorts av den digitala inspelningstekniken.
För hur kul är det egentligen att lyssna på en tidig inspelning av Jimi Hendrix där allt slipats ned till tandblekt perfektion?
Magi uppstår ju ofta först när en låtidé lämnat synapsstadiet i hjärnbarken för att sedan frontallobskrocka med verklighetens begränsningar – och pulsförhöjande mer eller mindre lyckliga omständigheter – som sedan motvilligt pressas ned i ett format för vidare publik distribution: En skiva, en mp3 eller vad det nu kan vara.

Det är därför LofiDogmas manifest ser ut som det gör: Allt framförs på plats i studio med samtliga medlemmar, inget klipp och klistrande efteråt, inte för många kanaler att hålla reda på.
Så här kanske man skulle kunna illustrera hela processen:

gyorgio

gyorgNu börjar pulsen höjas. Inspelningsteknikern György tar plats vid mixerbordet – förmodligen porr för vilken ljud-nörd som helst (en Neve 8048 som tidigare ägts av Queen!) – och projektledaren Philippe tittar på.
I ett ljudisolerad rum strax intill börjar bandet stämma sina instrument men det hör jag inte.
Christian från Skiva som fixar PR (jag!) frågar om jag vill gå in dit men det vågar jag inte.
Tänk om jag snubblar i trappan och förstör en perfekt tagning!!!

Jag nöjer mig med att titta på, med lite medhörning och passar samtidigt på att filma lite med mobilen.
Det här kan alltså vara första möjligheten att publikt lyssna på Happy Hands nya låt som formellt släpps via LofiDogmas kanaler i januari.

Vi pratar lite om veckan som gått, och vad de tekniska begränsningarna med den kreativa processen och så vidare.
En del band är lite snabbare in och ut, andra vill ha längre tid från förberedelse till färdigt resultat – något som naturligtvis kan påverkas av hur många starka viljor i bandet det finns.
Kanske även vilken musikalisk genre man verkar inom?
Ett gitarr-trummor-och-bas band borde ju vara mer hemtama med arbetsmetoden, spekulerar jag?

Pacific! som spelade in in häromdagen och är elektronikbaserade satte det tydligen på en av de första tagningarna. Jahapp.

Pacific! Photo by Malin Johansson

Pacific! Photo by Malin Johansson

Det låter bra från Happy Hands Club från början och skulle nog kunnat ge ut på första.
Skall detta bli första gången under veckan det händer, funderar vi i mixerrummet?
Men har man så fin utrustning och 24 timmar på sig vill man ju hålla kvar den karamellen ett tag till, resonerar nog de flesta band.
Tar några tagningar till efter nån rökpaus för att ändå kanske välja en tidig version.

Ty det är inte säkert att resultatet blir bättre ju längre man filar.
Sångaren kan blir trött, orkar inte hålla uppe energin hur många omtag som helst utan glömmer texten i ett annars närmast perfekt set. Trummisen spelar fel.
Just detta händer Happy Hands.
– Tänk om man fick ta början av första tagningen och pussla ihop med slutet på den fjärde?
säger någon.

Men just det ja. Det fick man ju inte.
Ett faktum väl illustrerar vad LofiDogma faktiskt handlar om.
När det ändå måste bestämmas går det hela mycket lugnt och demokratiskt tillväga, och behöver inte dras i långbänk.

Alla är nöjda, det enda som återstår är lite posering framför fotografen, enligt en given form.
Och kanske en öl eller tre, vad vet jag?
Dags att bryta upp, och jag lämnar band och tekniker åt sig själva.

Det är ju ändå fredag.

Tired Tyred eyes Photo by Malin Johansson

Tired Tyred eyes Photo by Malin Johansson



Mer information om LofiDogma projektet hittar du via deras Facebooksida.

De fem spår som spelades in under veckan kommer att finnas tillgängliga under januari 2015.
Redan befintliga inspelningar hittar på hemsidan.


Text: Marcus Persson (Ozelot)

Allt Svart ljus på mig – Utställning på Svenska Grammofonstudion

2012-04-04 av ozelot

När utställningen Svart ljus förevisades på Borås Konsthall tidigare i februari föranledde det en av de större folkförflyttningarna i Sverige på 2000-talet. Allt på fyra hjul mobiliserades, körkortslappar grävdes fram ur plånböckers djupaste skrymslen och bensinmackarna längsmed riksväg 40 har nog aldrig tidigare bevittnat en liknande karavan av övervintrat svartklubbsfolk från mitten av 80-talet.

Själv observerade jag från min strategiska position (den svarta volvo 245:an) en välbekant figur , iförd svarta Wayfarers, betänkligt utspänd punk-tisha och kavaj – som hade åtskilligt bestyr med att ”tanka bilen”. När han slutligen lyckades manövrera motorfordonet till en lovande pumpstation visade det sig nämligen att det var fel storlek (vad hände med 99 oktan !?) på munstycket, och det dröjde ytterligare en halvtimme innan sällskapet kunde bege sig vidare på sin roadmovie genom kulturlandskapet.

Utställningen Svart ljus är nämligen ytterst intressant för populärkulturellt intresserade i 30-40 års-åldern med reminiscenser från eran kring skivbolaget Radiums storhetstid.
Radium började ju egentligen som något slags konstprojekt, men började snart ge ut skivor och serietillverka en hel del massa gränsöverskridande hyss.
Bland annat kommer jag ihåg en märklig kväll på Atalante då konstnären Carl Michael von Hausswolff togs emot som en rockstjärna av en andäktig publik, började elda på scen (med svårartade ljud i bakgrunden såklart) med sådan rökutveckling som följd att publiken tvingades fly hals över huvud ut på gatan kippande efter andan.

I centrum av utställningen återfinns fotografier och idéskisser av Annika von Hauswolff, bilder av Freddie Wadling, kollage av Lotta Antonsson samt allsköns memorabilia: Vinylomslag, låtlistor, ljudliga pranks och diverse artefakter från en tämligen namnkunnig bekantskapskrets.
Nästan alla är berömda nu på ett och annat sätt och utställningen kan ses som en slags nyckelroman till vad som komma skulle.

Föreställningen Svart ljus har lyckligtvis nypremiär på Svenska Grammofonstudion nu på fredag .
Västra Götalands småvilt längsmed vägrenarna samt minnesgoda bensinsmacksbiträden pustar sannolikt ut av detta faktum, för vagnen går hela vägen till Almedal.
Precis ALLA kommer att vara där.


Svart Ljus @ Svenska Grammofonstudion

6-8 april 12-18
Gamla Almedalsvägen 1 D


Pressreleasen:

6 april – 8 april 2012
En utställning om det mörka ljuset, den inre svärtan, det ockulta och den mörka materien.
Teckningar, fotografier, installationer, ljud och filmer av Freddie Wadling, Leif Elggren, Annika von Hausswolff, Per Svensson, Ulrich Hillebrand, Lotta Antonsson och Henrik Rylander.
Svart Ljus samlar verk av sju konstnärer med ett förflutet i kretsen kring skivbolagen Radium 226.05 records och Firework Edition i Göteborg under 80-talet, ett gränsöverskridande sammanhang där experimentell musik, konst och litteratur förenades. Konstnärerna i Svart Ljus har under de senaste två decennierna fortsatt att verka experimentellt och har varit framstående inom sina respektive konstfält. Svart Ljus presenterar både tidiga och nyproducerade verk, vissa har aldrig tidigare visats publikt. 

Det hände viktiga saker i Göteborg under 1980-talet och de konstnärer som medverkar i utställningen Svart ljus har alla en bakgrund i denna miljö som förenade punkens do-it-yourself-estetik med en avantgardistisk och frihetlig undergroundkultur, långt bortom mediernas strålkastarljus. Alla möts, på ett eller annat vis, i de aktioner som iscensattes av det lilla skiv-, galleri- och tidskriftsbolaget Radium 226.05 med kontor först på Husargatan och några år senare i Renströmska badet, i samma stadsdel.

Det som drev verksamheten framåt var en kosmopolitisk och gränsöverskridande inställning till alla former av konstnärliga uttryck. En av Radiums skapare, Ulrich Hillebrand, hade kommit från Göttingen i Västtyskland till Göteborg i slutet av 1970-talet. Han var redan då bekant med författaren William Burroughs och hade flera gånger besökt honom i hans bostad i New York. Ulrich Hillebrand såg till att Burroughs kom till Göteborg 1983, som en del av Radiums experimentella aktiviteter. Det handlade om viktiga och avgörande mänskliga möten, men också om tankeutbyten, förskjutningar av de mentala gränserna, uppkopplingar på den världsdator där kunskaper, drömmar och poetiska fantasier hela tiden är i rörelse, från en hjärna till en annan.

Radium 226.05 och Firework Editions aktivitet mellan 1983-1993 resulterade i flera skivutgivningar. Bland produktionerna finns skivor av Freddie Wadlings kultband Cortex, i vilket Annika von Hausswolff ingick, såväl som skivor av bandet Union Carbide Productions vars motor och trummis var Henrik Rylander. Även ljudkonst fick utrymme i skivutgivningen genom bland annat Per Svenssons The Sound of Ground Materia/The Book of Elements och Leif Elggrens LP Flown over by an old King. Genom festivaler för elektromusik, film och happenings blev sammanhanget en samlingspunkt för konstnärer och musiker från när och fjärran och ur dessa samarbeten skapades uttryck som gjorde avtryck i svensk samtidskonst.

Några år efter Radiumperioden iscensattes utställningen Overground, Världutställningen 1993 på Konsthallen i Göteborg. Här medverkade bland andra Annika von Hausswolff, Lotta Antonsson och Leif Elggren, och här blev det, om inte tidigare, tydligt vilken betydelse det har att driva sina
konstnärliga visioner och idéer så långt det bara går. Utställningstiteln hade ett starkt symbolvärde. Det som hade växt fram under undergroundåren på 1980-talet hade redan nu, bara några år in på 1990-talet, blivit en starkt bärande tidstendens, märkbar inte minst i Annika von Hausswolffs och Lotta Antonssons banbrytande undersökningar av maktförhållanden med hjälp av fotografiska bilder. Det avvikande och experimentella hade inte mist något av sin udd, men hade samtidigt blivit kommunikativt och tillgängligt.

Den mest fascinerande förskjutningen i denna bemärkelse gäller kanske Freddie Wadlings plats på arenan: från undergroundikon till folkkär uttolkare av Evert Taube- och Judy Garlandsånger. Freddie Wadlings 70-talsband Liket lever hade en signaturmelodi med namnet Levande begravd som också gavs ut på singel med en omslagsbild inspirerad av Murnaus stumfilmsklassiker Nosferatu: skuggan av vampyren rör sig utmed väggen, uppför en trappa. Det som återkommer i de gotiska färgade visionerna i Freddie Wadlings sånger och teckningar är en del av denna spöktradition, som också handlar om hur en gammal tid kan förvandlas och bli en ny tid.

The Animation: Albumsläpp och Intervju med bandet

2012-01-31 av

Vissa går det fort för. The Animation började på Mölndalsvägen, spelade in en demo tillsammans med London Rönneklev på Svenska Grammofonstudion, fick skivkontrakt med jättebolaget Cosmos Music Group och spelade in 14 låtar med Henrik Edenhed i Stockholm. Nu släpps albumet som för närvarande ligger 7:a på iTunes Stores albumlista.

Det finns ett lite storslaget anslag i ert musik och referenser som Coldplay har dykt upp. Hur väl mottags det i det lite indiekreddiga Göteborg där ofta det sparsmakade och anorektiska hyllas. Hur funkar Göteborg för er som musikstad?
Vi tänker aldrig ’Göteborg’ när vi skriver låtar och försöker inte heller låta kreddiga, det är ett ord vi hatar.
Bra låtar är alltid bra låtar, och det syns på vår publik!
Göteborg är verkligen en grym musikstad på alla sätt. Väldigt intresserad och engagerad publik vilket gör det förbannat skoj för oss som står på scen!

Kan ni berätta lite om hur nya singeln växte fram? Albumet är redan färdiginspelat har jag hört..
– Vår singel It’s Late är faktiskt den första låten vi skrev! Innan den låten så hade vi inga direkta tankar på hur vi ville låta, men vi alla hade en gemensam känsla som pekade ditåt.
Kan låta klyschigt, men låten skrev sig själv!
– Sedan kommer vi troligtvis att släppa album i början av 2012. Just nu händer det ju en del på musikmarknaden som inte vi själva kan styra över. Så det gäller att släppa låtar på rätt sätt och i rätt format!

Vilka jobbar ni med? Enligt pressreleasen har spelat in både på Svenska Grammofonstudion och i Cosmos Studios i Stockholm. Berätta!

– Henrik Edenhed (Teddybears, Robyn, Håkan Hellström m.fl) har varit vår producent under inspelningarna och det är vi sjukt nöjda med. Han är väldigt erfaren och det märktes verkligen!
Under demo-stadiet så spelade vi in med London Rönneklev (Me And My Army) som också har satt sin prägel på oss!

Hur viktigt är det med ett snyggt omslag på en skala 1-10?
– Det är såklart mindre fokus på omslagen idag. Men vi tycker absolut att det bör spegla musiken och få fram en känsla av innehållet. Det kommer nog dessvärre inga fler Abbey Road eller Black Album-omslag, men vi sätter ändå en 7:a av 10!

Snygga kläder på scen då? Är ni ett estetiskt medvetet band?

– Det går inte att komma ifrån att det är viktigt med scenkläder. Antingen gör man som Lady Gaga, något spektakulärt. Eller så bryr man sig inte alls, som Kurt Cobain. Det blev ändå mode av det.
– Vi försöker hålla klädseln ganska enkel, vi har en grym ljusshow istället! Det speglar vår musik på bästa sätt. Visst är det viktigt att se ut som man låter, men samtidigt så måste man låta artister förvåna en.

Vem ser coolast ut på scen av er? Har ni några tips på tuffa scenposer?
– Johannes, vår trummis får man absolut inte missa på scen!
Han har en riktigt sjysst stil. Det är även han man ska fråga om sjyssta scenposer!

Hur förbereder ni er för en perfekt spelning? Kall bärs eller mineralvatten? Vad brukar ni göra för att komma i stämning?
– Kall bärs såklart! Sedan repar vi tills det sitter i ryggen, och helst lite till. Sen har set list och sånt blivit allt viktigare, låta publiken få en dynamisk upplevelse. Inte bara mala på!
– Vi brukar sjunga ihop en liten stund innan vi går på. Hoppa runt lite och värma upp kroppen. Men vi får oftast leta reda på Johan, för han gillar att förbereda sig själv först och främst!

Var brukar ni själva gå om ni går ut en ledig kväll i Göteborg?
– Pustervik, Henriksbergs takterrass, Rubinens tak på sommaren! Sedan ligger ställena runt Linné och Järntorget varmt om hjärtat!

Lyssna på Albumet på Spotify
// Ozelot

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-08-17

Hade tänkt kolla in Jarl Hammarbergs utställning på galleri i Haga. Men kom inte längre än till den gröna soffan i mitt sovrum. Man håller på med det ena å det andra för att hålla sin mentala och fysiska hälsa så länge man är här. Ett projekt som bidrar till…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-08-18

Det stilla höstregnet som faller utanför fönstret vet inte om att jag är så omanlig som jag är det bedömer mig inte ibland så ynklige fege mesen Stefan Falck som alltid leker riktig man och hjälte och rockpoet Johan Lindqvist ÄR inte rocknroll, fattar inte va bra rocknroll är hyllar…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-08-21

Det kändes som att sommaren tog slut när Lotta hade sista repetitionen. Det va inte så varmt men ändå lagom. Hon kom med sina jeans och en brandgul blues med kort ärm, fram till scenen och småpratade med publiken. TV- värdinnan sprang också runt och pratade med folk. De va…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...