Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Radiomannen & konstnären Fredrik Grundel har lämnat jorden

2018-10-03 av Chawki


Seriestrip: superfreakbaba

Min mentor, vän och själsfrände har lämnat planeten jorden – radiomannen Fredrik Grundel.
Det hände redan i Augusti men det var först idag jag fick beskedet.
Fredrik Grundel var en otroligt skicklig yrkesman, en sann eldsjäl och en oerhört fin person
som jag haft lyckan att få lära känna.
Han gjorde radioprogram som Radio Europa, Eldorado, På Gränsen – i en erotisk U-båt,
På Tiden
och Frispel.
Han berättade när han höll på med Frispel att han tryckte upp flyers inför varje program
och satte upp i tunnelbanan och på andra platser i Sthlm.
Samtidigt som han var en egensinnig, skarp och fantasifull programmakare
så stöttade han andra vilsna själar som hade behov av att uttrycka sig.
En av dem var jag.

Tidigt 90-tal satte jag på radion en gång i veckan när han sände På Tiden
tillsammans med Karin Magnusson. Jag var på smällen, övergiven och ensam.
Grundels röst var intim, suggestiv och orädd. Han var min tröst i tillvaron.
Jag skickade in dikter till honom för att jag ville höra honom läsa mina ord i radion.
Det gjorde han. Om kåta Bittan och sånt.
En dag hörde han av sig och frågade om jag ville spela in ett eget radioprogram.
Han hade startat en ny serie som hette Frispel. Jag skrev ihop ett manus
Linda & Jag – En magisk mystisk resa.
Fredrik välkomnade mig upp till Stockholm för att spela in programmet.
Jag hade nyss fått en andra son som då var syrgasberoende och jag pumpade mjölk och gav honom genom sond nedstucken i näsan eftersom han inte hade kraft att äta själv.
En kompis följde med på turen. Vi bodde hos en finsk konstnär och hans pedantiska flickvän.

Det var första gången jag träffade Fredrik Grundel efter år av lyssning på hans underbara röst.
Jag var förälskad i hans röst.
Han såg helt annorlunda ut än jag fantiserat om och var mkt äldre.
Vi åkte upp till hans lilla studio på Sveriges Radio,
min väninna och min pojke med syrgastuben hängande på barnvagnen var också med.
Jag läste in en historia om frihet och äventyr, valde musik tillsammans med Fredrik.
Han propsade på en låt med Soundtrack of our lives.
Samtidigt satt min vän utanför och passade min son,
(samme son sitter bredvid mig nu och tjoar till Bowie)
jag fick göra avbrott för att pumpa och sondmata.
Fredrik klippte sen ihop berättelsen, musiken och andra ljud som ett collage.

Jag hade frekvent kontakt med Fredrik i flera år efteråt,
hälsade på honom flera gånger i hans hus i Nacka.
Han berättade historier om Indien och visade sina målningar.
Sen avtog vår korrespondens och först i våras började vi mejla till varann igen.
Som den gode mentor han var gav han mig råd och uppgifter i mitt nya uppdrag
– att skriva för GBG NONSTOP. Han tyckte att jag skulle kommentera politiska händelser,
vilket kändes främmande och ovant.
Han tyckte om mitt icke-akademiska språk och gav mig som alltid nytt mod att pröva sånt
jag inte tidigare gjort. Han ville också publicera eget material på Gbg Nonstop anonymt,
och det kändes som en stor ära.

När jag sitter och skriver detta så lipar jag samtidigt.
Även om jag inte tror på döden.
All kärlek och allt stöd och konstruktiv kritik jag fått av denne gode man,
fjärilslätt i sin konst
kommer jag alltid bära med mig.
Sista gången vi mejlade med varann i somras var vi ense om att livet är en
Magisk Mystisk Resa
och att den så ska få förbli.

Tack älskade Fredrik för allt!

Titta på Radio: SR på Stadsbiblioteket på tisdag

2015-11-29 av ozelot

livhMedielever eller intresserade av radiojournalistik kan med fördel söka sig till Stadsbiblioteket nu på tisdag mellan 09 och 19. Sveriges Radio fyller nämligen 90 år och uppmärksamma detta med att flytta redaktionen till just dit. En rad kända ansikten lär passera förbi men även de okända ansiktena med rösterna du lärt dig känna igen.

”Vi sänder direkt (Förmiddag i P4 Göteborg med Stefan Livh, P3 Nyheter med Nasim Rahsepar, Eftermiddag i P4 Göteborg med Linn Ohlsson och Peter Stenberg och Kvällspasset i P4 med Christer Lundberg och Morgan Larsson), frossar i radionostalgi och pratar om radio. Du får träffa nya och gamla radioprofiler – Loket, Anna Mannheimer, Peter Apelgren, en rad Galenskapare är några av alla som kommer förbi under dagen. Dessutom är Radioapan, trafiken och representanter från alla kanaler och program som görs här i Göteborg på plats. Välkommen!”

Sveriges Radio fyller 90 år
Stadsbiblioteket tisdag 1 december 09-19

”Du har en man mellan benen – hur har du tänkt?! @ Sweden Rock Festival, 6 juni del 1

2014-06-13 av

Tjoflöjt! Sveriges nationaldag firades även på Sweden Rock. Himlen var blå och solen var gul. Flaggor vajade i vinden, nationalsången sjöngs lite här om var i olika camps (om det inte var Grotesco’s ”Bögarnas fel” förstås. Förmodligen en av de mest populära låtarna att spela och sjunga allsång till här borta…).

SRF99

Som sagt, det gråa vädret var förbi och äntligen fick vi lite sommarvärme. Jag var redo att möta området på min superhjälte-outfit och Ralf-trosorna på (för fullständig bild av denna fantastiska outfit, vänta till slutet av detta inlägg!).

SRF98

Glenn var där också.
Ännu en gång kändes det skönt att ha lite nära ”göteborgssläktingar” på festivalen.

SRF100

Bland de absolut första banden att lira på fredagen hade vi Thundermother som körde igång klockan 11:45 på Rockklassiker Stage. Det är andra gången jag ser detta Stockholms-band. Första gången var på Metaltown förra året då jag även då var ”festivalkorre” för Göteborg Nonstop. Ni kan kolla in det inlägget här!

SRF109

Glada tjejer som får dricka kanelwhisky! Tjoflöjt!
Jag upptäckte några minuter för sent att Nationaldagsfirandet ägde rum på Rock Stage en bit ifrån Rockklassiker-scenen. Lagom till att jag började gå dit upptäckte jag att jag gick mot strömmen och mötte massor av folk som gick därifrån.
Hörde i efterhand av några som varit där att det inte varit så lyckat då folket inte hade tagit i för kung och fosterland i allsången av nationalsången.
Hade varit annat om jag varit där asså. Jädrar i min låda…

SRF101

Jag vet inte huruvida sonen var intresserad av fotografpappans bilder från Thundermother-spelningen. Måste ha varit en viktig Wordfeud-match på gång i smarfånen.

SRF103

Talisman spelade på Rock Stage samma förmiddag. Ett svenskt band som hade sin storhetstid under 90-talet.
Strax innan de satte igång sin spelning hade Mattias Lindeblad ett hyllningstal till gruppens föredetta basist, frontfigur och låtskrivare Marcel Jacobs som gick bort 2009, endast 45 år gammal. I och med Marcels bortgång upplöstes gruppen.
Nu var det alltså dags igen här på Sweden Rock.

SRF102

Tror att Marcel Jacob hade varit mer än nöjd med denna tribute-spelning till honom Talisman.

SRF105

Senare var det dags att bege sig mot de större scenerna på festivalen. Ett utav dagens kanske mest uppskattade band skulle spela på Festival Stage.

På vägen dit träffade jag en och annan duo och trio och ville bli fotograferade, som exempelvis dessa två. De påpekade att jag hade ett klistermärke kvar på ena linsen på mina väldigt färska och nyinköpta solglasögon. Skulle inte ha förvånat mig om även prislappen hade suttit kvar där bak.
”Du har fina läppar!” sa den ena utav dem.
”Tack tack! Vad kommer ni från?” frågade jag.
”Malmö!”
”Aha, men det är inte så jädrans långt härifrån vah?”
”Nja… Det är som om man skulle lägga ihop…375 stycken av dina läppar i en enda kedja ungefär.”
Hopp.

SRF106

”Öööh!” skrålade den ena herren på bilden när jag passerade dem utanför öl-tältet.
”Åååh!” sa jag och klappade på hans mage.
Han blev först lite ställd, men förstod sedan att det var t-shirten jag fokuserade på. Sedan drog han till sig sin ena kompis och ställde upp på en Frank Zappa-fotografering.
Fint!

SRF111

Sedan var det dags för bandet med de absolut snyggaste fansen.

SRF104

Aldrig skådat så många vackra bananhomosapiens i hela mitt liv. Och speciellt inte längst fram på Sweden Rock Festivals absolut största scen.
Ronny Svensson kommer ut på scenen:
”Vad vackra ni är, era fantastiska bananer!” säger han och publikens jubel vill aldrig ta slut. Speciellt inte när fotografen Stefan kommer ut på scenen han också förevigar detta ögonblick med en fantastisk publikbild på Ronny och världens vackraste folkmassa framför Festival Stage.
”Är Stefan nöjd?” frågar Ronny efter fotograferingen, och Stefan nickar gör tummen upp.
”Han är nöjd!” ropar Ronny i mikrofonen och publiken jublar ännu mer.
”STEFAN!” *klapp klapp klapp!* ”STEFAN!” *klapp klapp klapp!* ”STEFAN!”

Måste ha varit fotograf-Stefans absolut lyckligaste ögonblick i karriären.
Kolla in bilden här!

SRF110

Det elektriska bananbandet. Det blir ju knappast mer rock’n roll än såhär. Speciellt inte när publiken är med på varenda takt och ton och dansar felfritt till alla de klassiska banan-låtarna.

SRF108

”Undrar vad alla de stora utländska banden tänker om svensk musik efter att ha sett det här!” säger en fotografkollega till mig i diket.
Trots det kan vi fotografer inte heller låta bli att dansa och sjunga med i låtarna. Helt fantastiskt.

SRF114

Himla fint ögonblick i Sweden Rocks historia måste jag säga.

SRF115

Efter Electric Banana Band var det flera som sökte sig till Rock Stage för att kolla in Joe Bonamassa, en snubbe som sagts vara lite utav den moderna bluesrockens superstjärna. Man blir knappast förvånad när hans egna förebilder är bland andra Eric Clapton och Jeff Beck.
Blues var ordet. Riktigt skönt att bara stå rätt upp och ned och bara sluta ögonen för en stund och lyssna till samtidigt som solen brände.

SRF112

Kände man sig ensam kunde man alltid hitta någon att krama om…

SRF113

…och när man inte kände för det längre var det bara att gå sin väg.

SRF119

Jag var tvungen att springa ifrån Joe’s spelning lite tidigare då jag hade en intervju bokad. Men det var inte jag som skulle intervjua någon, utan någon skulle intervjua mig! För tredje gången under den här festivalen dessutom. Fruktansvärt roligt.
Nu handlade det om Tony Irving i P4. Tillsammans med sin sidekick Linnea Wikblad sände han live och direkt på Sweden Rock och intervjuade olika personer om kläder och stil, att vara ett riktigt stort fan och liknande. Jag själv skulle agera ”festivalexperten”, en riktigt hedrande titel måste jag säga.

På bilden ovan sitter jag i deras lilla husvagn precis bakom ”intervjubordet” och väntar på min tur. Killen till höger är ett stort Black Sabbath-fan och Tony frågar ut honom om hur det är att vara ett stor fan och varför Black Sabbath är så fantastiska.

SRF117

Här stod vi alltså. Det är inte jag på bilden här, utan en annan tjej som älskar Thåström och om att prata kläder och stil, men jag stod på samma plats som henne och pratade om varför Sweden Rock Festival är en så fantastisk fin festival och varför man väljer att åka hit år efter år. Sedan fick jag ju lite…heh, andra frågor också. Tony undrade exempelvis om det är sant att alla hårdrockskillar har piercing i  pungen.
”Eh…alltså…” började jag.
”KOM IGEN! Du har varit här sex gånger nu, det är ditt sjätte år på festivalen – du om någon måste veta!”
”Jamen jag har ju inte sett några pungkulor här?!” svarade jag.
Tony kanske blev lite besviken på min ”o-rockighet”, att jag varken hade tatueringar, piercingar, någon hårdrocks-pojkvän (eller pojkvän överhuvudtaget) eller sov i tält
– eller så kanske det var just det som var intressant?

Jag försökte få Tony att förstå att det spelar ingen roll hur många piercingar du har i pungkulorna (eller någonannanstans för den delen!) eller hur fräna tatueringar du har på kroppen
– det viktigaste på den här festivalen är musiken.

SRF118

Vill ni höra hela intervjun med mig, där jag pratar mer om pungkulor, tatueringar, drakar och ”here comes the hell of the dragons attack!”-image så kan ni lyssna på programmet här. Spola fram 38 minuter in på klippet så hittar ni mig.
Efter första intervju-delen spelas en låt, sedan kommer jag tillbaka in i studion och pratar om mina fantastiska Mustasch-trosor/hotpants.
”DU HAR EN MAN MELLAN BENEN – HUR HAR DU TÄNKT?!” frågade Tony med sin fantastiska engelska brytning när han fick syn på min klädsel,
men uppenbarligen gick det hem. Kolla bara in den fina bilden Sveriges Radios fotograf tog på oss nedan!

Tony fick dessutom en singerad t-shirt av mig, som ett minne från Sweden Rock.
DET är inte många som har!

SRF120
Foto: Ronnie Ritterland.

Nästa inlägg – världens gladaste Royal Republic, festivalens absolut snyggaste frisyr, WASP och Black Sabbath.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

”Hallå, hurra! Låt showen börja – jag är redo…” @ Sweden Rock Festival, 5 juni del 2

2014-06-13 av

Torsdagseftermiddagen bjöd på festivalveckans absolut snyggaste scenshower.

SRF78

Arbetet fortsatte i fotodiket. Som jag tidigare berättat om i den här bloggen ang. att stå i fotodiket är att fotograferna är väldigt måna om varandra. Att fotobranschen är en jäkligt tuff bransch med hård konkurrens, det är ingen nyhet
– men när det kommer till att fotografera i diket på festivaler så tar man verkligen hand om varandra på ett väldigt fint sätt. Man duckar för varandra, byter snällt plats med varandra och om man råkar gå in i eller knuffa till någon av misstag ber man om ursäkt. Jag vet inte om jag bara har haft jäkligt tur att vara i ”rätt” fotodiken med världens snällaste fotografer, men det är verkligen fred och kärlek även där.

SRF77

Trots att jag hade tagit en powernap mitt på dagen kände jag mig ändå väldigt trött. Det låter kanske inte så rock’n roll, men jag dricker aldrig läsk. Cola, Fanta och sånt där är inte min påse. Om jag verkligen inte måste då, och nu kände att jag behövde något uppiggande för att orka med eftermiddagen. Gick därför till ett matstånd och bad om en vanlig läsk.
”Hej! Har du en…” började jag, men blev avbruten.
”Va kommerru från?”
”Ha?” frågade jag.
”Ja, vad fotar du för?”
”Jaha, ja – jag frilansar så det är lite olika.”
”Ta kort på mig då!”
”Ja, men får jag en Fanta sen då?”
”Ja! Ta kort på mig!”
Så jag tog ett kort på killen med keps bakom kassan. Han ville se resultatet, men blev inte nöjd. Han tog av sig sin keps och kastade bak den till sin kompis som satt en bit bakom honom, ruffsade till håret och spände blicken i kameran.
*Klick!*
Han fick se resultatet igen.
”Ah, mm!” sa han och log brett. Nu var han nöjd.
Jag fick min Fanta och gick därifrån. Nöjd jag också.

SRF81

Senare, när det hade börjat mörkna ute tog jag plats inne i presstältet och väntade på att kvällens huvudakt skulle äntra lokalen. Jag skulle få gå på min absolut första Sweden Rock-presskonferens (tidigare har jag varit på politiska konferenser med Nordiska Rådet på Island som varit på isländska, danska, finska och norska. Det var…inte så jättekul…), och att det var med självaste Alice Cooper gjorde ju inte saken värre. Helt otroligt!

SRF80

Det känns som man känner den där mannen, Alice. När han klev in i presstältet applåderade alla högt och länge. Blev förvånad hur fort allting faktiskt gick. Så fort Alice hade satt sig tillrätta började mikrofonen genast gå runt bland alla som var där inne. Utåt sett såg jag nog väldigt lugn ut, men inombords var det världens ”herregudjagmåstekommapånågonfrågaförjagvillvetasåmycketomhonommenjustnuvetjaginteriktigtvartjagskatavägen”-känslor. Dessutom är min engelska inte den bästa utan i stil med Kurt Olsson (”Änd naow dåh?!”). Jag skulle ställt den frågan känner jag såhär i efterhand;
”Alice Cooper, whaj do jo häte soe?”.

SRF88

Jag var tvungen att springa irån presskonferensen. Kände mig ganska dum när jag satt på den främre raden och lämnade frågestunden mitt framför näsan på Mr. Cooper. Mannen vars musik jag verkligen älskar,
men samtidigt så hade jag ett viktigt fotouppdrag som jag verkligen inte ville missa.

SRF87

När jag klockan 21:40 sprang från ena sidan av festivalen till den andra hade jag pressfotografer både före och bakom mig som hade gjort detsamma och sprungit från presskonferensen. 21:45 skulle mannen, myten äntra Rock Stage.

SRF85

Nämligen Rob Zombie, en utav de artisterna jag sett mest fram emot att få se på festivalen.

SRF86

Trots att jag inte lyssnat något nämnvärt på Zombie så tycker jag på något vis att han är jäkligt intressant, och jag blev ju inte direkt mindre imponerad efter att ha sett den här spelningen med honom – för det var nog den absolut snyggaste scenshowen jag någonsin sett!

SRF83

”Åh herre jäklar!” sa jag för mig själv i fotodiket. Jojomen, jag pratade nog ganska ofta med mig själv där i diket hur könstigt det än låter. Jag menar, fortfarande blir jag lika överväldigad och euforisk av att få stå där och fotografera sådana här stora band och artister. Och den här showen med Rob Zombie; fruktansvärt snygg. Hela scenbygget, mikrofonstativen, Robs kläder, hår och enorma energi. Det var som en mardröm, en snygg mardröm.

SRF84

Rob vet liksom vilka knappar han ska trycka på. Om jag skulle beskriva hans musik så är det ordet ”mardröm” jag vill använda mig av. Inte för att det är så fasansfullt dåligt, utan för att det hela både känns och låter som det gör i ens mardrömmar. Om Alice Cooper är skräckrockaren number one så är Zombie en modern version av honom. Det kommer ju inte så någon chock att han även är filmproducent, manusförfattare och regissör och bland annat regisserat skräckfilmen House of 1000 Corpses.

SRF90

Festivalens absolut häftigaste show! Ingen tvekan om det alls. Tack Rob Zombie!

SRF89

Festivalmat, tjoflöjt! Eftersom jag bodde i en stuga med ett fullt utrustat kök (och en mamma som är grym på att laga stuvade makaroner när man kommer hem och är trött och hungrig) så käkade jag inte så jädrans mycket på området de första dagarna. Jag gick hem mitt på dagen, käkade middag och återvände sedan på eftermiddagen. Den här kvällen skulle jag dock vara vaken fram till 02:45 (något som är länge för att vara mig) då P4 hade hört av sig till mig. Programmet Vaken i P3 och P4 ville göra en telefonintervju med mig direkt efter Alice Coopers gig på Festival Stage för att få en uppdatering om festivalen och en kort recension om Mr. Coopers konsert.
30 spänn för en toast – världens bästa nattamat. Alla lägen.

SRF91

Inne i presstältet var det fler fotografer och journalister som var trötta. Hade jag haft min datamaskin med mig in hade jag suttit och jobbat med alla de hundratals bilderna jag tagit under de tre dagarna jag redan varit på festivalen, men eftersom min laddarsladd hade gått sönder (brytits av på mitten, blättanblä!) kunde jag bara använda datorn för att ladda in bilderna från minneskortet korta stunder.
Så istället satt jag och laddade telefonen, rensade mina två kameror på bilder. Det blev runt 500 + 300 bilder varje dag från varje kamera, men är man på Sweden Rock så är det inget konstigt.

SRF94

Klockan 23:30 gick han på Festival Stage. Good old Alice Cooper. Och han började på absolut tänkbara bästa sätt
– med Hello Hooray! Grät nästan en liten lyckotår när han gled ut på scenen och hurrade för Sweden Rock.
Loving every second, every moment, every scream…

SRF93

Alice hade en väldigt bra setlist för kvällen. Han har ju varit igång sedan 67 så självklart finns det ju en himla massa låtar att välja på. Kanske inte några direkt dunderöverraskningar, men det kanske man inte kan begära riktigt heller.
Som en kille på presskonferensen hade frågat, om han skulle köra någon låt från DaDa-plattan från 1983. En riktigt obskyr platta, men som ändå innehåller en och annan fantastisk låt.
Alice svarade då att han hemskt gärna hade gjort det, men om han skulle välja att spela exempelvis Former Lee Warner så hade det inte det funkat.
”And the crowd would be going like this!” *ser ut som en fågelholk och klappar händerna väldigt långsamt och slappt*.
Men, man vet aldrig. Ander Tengner hade tidigare samma dag berättat för mig att när han såg Alice för ett par år sedan att han då körde Clones (?!) från den något ännu mer obskyra plattan Flush the Fashion från 1980
(förväntar mig inte att alla ni ska förstå vad jag pratar om, men de som är fans till Alice Cooper förstår vilken stor grej det är att köra Clones. Harregödd!).
Å andra sidan fick jag reda på ganska nyligen att Alice aldrig kört några låtar från DaDa-plattan…
SÅ DET KANSKE ÄR DAGS NU?!

SRF92

DET ska sägas, att lite överraskade allt Alice när han ”flörtade med döden” och drev lite med rockgudarna som gått över till andra sidan. Precis som varje gång Alice Cooper gör en spelning så halshugger de ju honom (ingen big deal, så är det bah). Alice dör och så är det med det – precis som väldigt, väldigt många legendariska rockstjärnor, så som någon sorts hyllning till dessa gör Alice ett mycket uppskattat och coolt medley av The Beatles – Revolution, Jimi Hendrix – Foxey Lady, The Doors – Break on through (to the other side) och The Who – My Generation för att hedra John Lennon, Jimi, Jim Morrison och Keith Moon samtidigt gravstenar med deras namn år levnadsår radas upp uppe på scenen. Snyggt!

SRF96

“Vaktar du gitarren åt din pojkvän eller?” är en fråga som Alice Coopers gitarrist Orianthi har fått många gånger när hon stått ute backstage och väntat på att få inta scenen. Inte alltid lätt att vara kvinnlig gitarrist med andra ord.
Jag såg Orianthi första gången när hon spelade med Alice Cooper på Liseberg 2012. Redan då reagerade jag på att hon var jäkligt duktig, och det var hon även denna kväll på Festival Stage. Man blir glad. Riktigt  glad.

SRF97

Alice kastar ut diamanthalsband i låten Dirty Diamonds och spänds fast i tvångströja i Ballad of Dwight Fry (som för övrigt kan vara hans absolut bästa låt. Jag skrek, tjöt och hoppade så högt att folk framför mig kollade bakåt och undrade var som hände. ”DEN ÄR SÅ BRA!” förklarade jag och jag fick tummen upp till svar).

SRF95

Good old Alice, jag älskar dig!

10418260_795719243795484_908559622159159033_n

Några timmar senare kryper jag ned i min flower power-säng i vår stuga. Väldigt trött. Några sekunder innan den här bilden togs pekade jag ”Fuck you!” och var skitirriterad över att mamma skulle fotografera mig när jag försökte vara klar i huvudet under intervjun i Vaken i P4 (förlåt mamma!).
Trots det, att jag var trött och lite väl rebell utav mig mot mamma min så tror jag att det gick ganska bra med snacket i P4. Vi pratade om Sweden Rock, hur festivalen varit och är, och förstås om Alice Cooper.
”Ja, shit – den där mannen är ju typ 70 bast och kör fortfarande stenhårt och låter nästan precis likadan som han gjorde när de startade 67.” sa jag när programledaren Henrik Olsson frågade om den gamle Alice fortfarande orkade med att lira rock’n roll.
”Han är faktiskt 66 kollade vi upp här…” sa hans programledarekollega som jag tyvärr glömt av namnet på.
Aha, amäh dåså – då är han ju typ ungdom!” svarade jag.

Vi pratade i några minuter till och de avrundade hela intervjun med att spela Poison. 
Sedan var det tack och hej, god natt, sov gott och tralla-lala-la…

Nästa dagen var det min tur att bli intervjuad av Tony Irving live and alive direkt på festivalområdet,
men det tar vi i nästa inlägg.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med  vänlig hälsning Josefine.

 

 

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-06-15

Klockan 14.00 Lördag den 15 Juni är det varmt och kvalmigt inne på Bengans. Bella Wadling sitter och luktar gott av myrra, är tvungen att nosa upprepade gånger i hennes nacke. Dan Söderqvist stilar omkring i linnerock och Timo Kangas är på besök i GBG. Gitarristen Gerth Svensson har hittat…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-06-16

SHAM 69 – hundar fiser längs ekvatorn Schaktningsmaskinerna står stilla utanför i en sekund från förr och staden flyter genom livet De är obsessions men jag älskar Eva & Talking Heads Soup Dragons This is our art Echo and the Bunnymen Ocean Rain Marcel Tuores: Collage Stefan Falck: Poesi

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-05-05

Det är en dum björntjänst att vara liberal ifråga om knark Live on a natural high som Zappa gjorde & den vita stenen föll ur handen på mästaren Jesus för att solen sken så klart den dagen Jag älskar dig Eva Traneus Jag älskar henne så Hon är det vackraste…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-06-13

Torsdag 13 Juni kl 18.00 i BÄLTESPÄNNARPARKEN kan ni se ARON PROMNITZ. Aron Promnitz som sjöng i 3 år på Västerhus och Gamle Port har flyttat till Stockholm.  Han har nu fyllt 30 år och hunnit med massor av roliga saker. När han flyttade till Sthlm hamnade han med många…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2018-11-04

Teckning: superfreakbaba Detta kulturtempel inryms i ett gammalt vattentorn uppe på Gråberget. Jag hade aldrig varit där förut utan kom klättrandes uppför branten från baksidan, helt fel håll. Det var en rejäl strapats att utföra… Vi var ett gäng som blev insläppta av Jorge Alcaide som ordnar spelningarna i denna…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...