Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Anna von Hausswolff till Pustervik 30 november

2013-10-26 av ozelot

PX01_20131001160506Med uppföljaralbumet Ceremony visade Anna Von Hausswolff på än större mognad än i debuten, och sedan jag såg henne första gången i ett innerligt framträdande 2009 som fick Annedalskyrkans fundament att vibrera som en stämgaffel har hennes scenuttryck bara blivit säkrare och säkrare. Som förakt till Thåström på Röda Sten fick hon mig att donera en picknickkorg inklusive champagne modell exklusivare till en uteliggare och istället halvspringa mot entrén och konserten som jag just missat 3 minuter av, men någonting säger mig att det lite intimare formatet tar fram en extra dimension hos Hausswolff.

Således är det klart att den tämligen nyannonserade konserten på Pustervik lördag 30 november kan bli ytterligare en milstolpe den tämligen spikraka och numer internationella karriären uppåt.

Anna von Hauswolff @ Pustervik
Lördag 30 november // På scen ca 20
260 kr // 18 år

Bob Dylan i Annedalskyrkan ikväll – Feat: Valdemar + Irma Shultz Keller

2012-03-15 av ozelot

Man skulle väl kunna tänka sig att tilltaget att sätta upp en mässa till Bob Dylans ära i mäktiga Annedalskyrkan skulle tilldra sig större uppmärksamhet. Men medan ni är upptagna av supa kläderna av varandra eller intyga att Thåström i brädgårn är det bästa som hänt sen menopaus – ja då sitter jag där kyskt i träbänken längst fram och öppnar mitt hjärta för gud.

Knocking on Heavens Door
- En mässa med musik av Bob Dylan

Med Valdemar & Irma Shultz

Annedalskyrkan
Torsdag 15 mars kl 20:00 – 21:30

Evenemanget ingår i Gudstjänstfestivalen 15-18 mars.

Thåström ut på turne 2012: Med ny skiva i bagaget

2011-10-18 av Way Out West

Sveriges största rockikon släpper ny skiva och ger sig ut på turné. Det beskedet lär tas emot med stor glädje av Thåströms fans som sannerligen inte blivit bortskämda med den varan. Spelningen under Way Out West var den enda under 2011, och vi som var där fick höra några låtar från kommande skivan som släpps i februari 2012. Tre konserter blir det på Trädgårn i Göteborg.

14 mars – Göteborg, Trädgårn
15 mars – Göteborg, Trädgårn
16 mars – Göteborg, Trädgårn

Biljetterna släpps fredag 21 oktober här

Starstruck: En fredag på Way Out West

2011-08-13 av ozelot

Att vara på Way Out West och dessutom vara ägare till ett sådant där lite speciellare armband innebär en genväg till Söder och Bromma, fast via en liten gångstig bakom ett staket som leder till Villa Belparc. För det är den här gången på året då hela Stockholms medieelit tycker att det är värt att ackreditera sig och Way Out West är det ballaste som finns. På presstoan träffade jag en gammal klasskamrat från gymnasiet. Vem han var utsänd för? Cosmopolitan.
Det skall bli intressant att följa Cosmopolitans bevakning från Way Out West 2011.

Det utspelar sig alltid några dråpliga scener på VIP området. Att t.ex Leif Pagrotsky försöker beställa en öl men knappt syns över bardisken – en disciplin där Patrik Sjöberg har betydligt större framgång. Han sträckte sig nämligen över Leif Pagrotsky och tog sin öl.
Så visst några kända ansikten får man alltid se och det kan ju vara kul. Fast helt ärligt är de flesta kända bara för att de stått vid en bardisk någon annanstans i stan. Bakom baren.

Har man väl satt sig med en sippat i sig den första klunken iskall Gin & Tonic vid ett lite skrangligt trädgårdsbord och hör musiken från Linnéscenen rulla in över en stora dammen i full algblomning är det lätt att glömma varför man är där. Då är det lätt att skylla på det faktum att den utlovade internetuppkopplingen var lite sisådär under kvällen, och att jag när jag till exempel skulle skriva om The Hives och deras radhuspunk så kunde jag inte ens googla på om de släppt någon ny skiva de senaste sju åren.
Men lite pliktskyldigt kan jag väl rapportera att de spelade som miljonärer, såg coola ut och Howling Pelle var så där rock n roll spattig med höga luftsparkar som man är van vid. En kompetent show som påminner ett vevpositiv som levererar var man än ställer upp det. Allsång på Skansen hade funkat precis lika bra.

Jenny Wilson är ett kraftfält. Jag stod lite för långt bort, lite för långt ut i periferin och det var lite för mycket sol och fint väder för att jag helt skulle sugas in i magin. En vän stod längre in, under tältskuggan och berättade att hon hade börjat gråta, så starkt var det. Jag skriver under på det, var inte exakt där själv men jag förfalskar min egen namnteckning på ren intuition.

Fleet Foxes är Fleet Foxes, någon annan får skriva om dem. Robyn är ett enda medley av hits och ror hem det även i år, dock börjar det bli dags att komma med något nytt. Thåström sjunger som en gråvarg som fastnat i ett taggtrådsstängsel. Kvinnor får kåtslag framme vid scenkanten och får bäras ut, medelålders rockkritiker i kavaj och rock-tischa utspnd till bristningsgränsen skickar ut efterlysning på sina bästa klichéer.
Men så kommer Prince. Alla som trodde att Prince skulle vara en klyscha får skämmas.
Jag skäms lite.

Man kan ju publicera en låtlista, det är ju ett sätt att bygga upp en text. Vilka som var bra, vilka som var sämre. Vilka av de sex extra extranumren som var bäst. Att han rappade med Kanye West, att han inleder med en mäktig 1999, tjuvkopplar en kongenialisk Little red Corvette och drar iväg.
Jag bara stod där och gapade och tänkte att jag hade transponerats till en annan dimension.
En parallell verklighet.

För oavsett om man växt upp med eller ens haft Prince skivor är det helt ofrånkomligt att den här mannen har byggt sitt alldeles egna musikaliska universum.
Han han vara en tvärhand hög, men han har gjort det. En self made man, uppe där med Bob Dylan, Jacko och de andra. Och för mig som aldrig riktigt fattat grejen faller allt helt plötsligt på plats.
Pure Genius. Och jag är stolt att kunna säga att jag var där och bar vittnesbörd.

Jag hade kunnat betala mycket pengar för den bilden dock:

En bekant som jobbade backstage hade helt plötsligt passerats av en udda figur: hon tittade upp och såg vem det var.
Prince på en liten cykel, iförd en vit cape som fladdrade i vinden.

- Det är aldrig över för att det är slutsålt: Intervju med Niklas Lundell från Luger

2011-08-08 av Way Out West

När Way Out West nu för femte året i rad dundrar in i Göteborg är det som en etablerad festival. Med en växande kostym följer utöver lovorden en del rynkade näsor som viskar om sell-out och kommersialism, samt med rätta kanske en och annan kritisk fråga.

Men bakom festivalen står några av de som jobbar hårdast i musiksverige och de gömmer sig inte.

Göteborg nonstop ställde några frågor till Niklas Lundell – en av flera demokratiska festivaldiktatorer som drar i trådarna.

Way Out West närmar sig, och jag antar att det har varit en intensiv arbetsvecka för alla inblandade. Vilken är egentligen den mest arbetsintensiva perioden för Lugerfolket? Biljetterna har ju ändå varit slut en månad så man skulle ju kunna tänka sig att man kunde luta sig tillbaka lite?
- Ja det är en intensiv period och absolut en intensiv vecka. Annars skiftar det nog bland ”Lugerfolket” beroende på uppgift. Way Out West är ett löpande arbete under hela året, sen är det klart att det blir väldigt hands-on sista månaden inför.
- Men egentligen är det nog maj och fram till midsommar som är den mest hektiska – med stressen innan alla externa partners går på semester eller åker ut på andra festivaler.
Sedan är det absolut inte över för att det är slutsålt! Man vill ju leverera en fet upplevelse på plats också – det är ju faktiskt det viktigaste och oavsett om det är 10, 20 eller 30.000 på plats.

Jag har hört att ni satsade rejält med pengar för att få dit en prestigebokning som Prince, även rykten om att ni riskerar backa på hela festivalen på grund av det.
Är det sant?
Gjorde vidare Princesatsningen och det faktum att biljetterna var slut rekordtidigt att det inte blev några fler nya ”spännande” akter? Många bokningar är ju trots allt nostalgibokningar med den bästa tiden bakom sig (Prince, Pulp, Thåström mfl).

- Vad vi betalar för Prince tror jag inte nån har hört, det är en sak mellan oss och dem.
Sedan kan folk spekulera men självklart att en superartist som Prince skall ha bra betalt!
- Ekonomiskt är festivaler alltid en smal balansgång men inget som förändrats nämnvärt av rådande läge. Vad som är en spännande artist kan man alltid tvista om, personligen tycker jag vi har en gyllene blandning av spännande och etablerat. Inte heller har vi dragit i några nödbromsar på planerade bokningar på grund av Prince eller starkt publiktryck, så kan jag säga.
- Tidlöshet betyder i vår värld inte ointressant. Ta t.ex Pulp då som ju åter i full tappning gör kanske bättre gig än någonsin och känns lika relevanta nu som för tio år sedan.
Detsamma gäller Thåström som detta år inte direkt dräller runt i varenda köping utan gör ett unikt framträdande på Way Out West.
Det är vi råstolta över!

För att vara rättvis finns det säkert många spännande för mig okända akter som jag ännu inte känner till. Just blandningen: Lite av det som är Way Out Wests särskilda signum. Jag tänker bland annat på klubbprogrammet.
Finns där något du vill flagga för särskilt?

- Koreless
är en cool akt som är på stark frammarsch och som gjort grymma hyllade spelningar i t.ex England, Sedan Timber Timbre på riktigt är ett av världens bästa band!
Eller OFF!, Yuck… ja det är mycket som är bra..
- Adam Tensta med Göran Olssons specialkoordinerade film känns också spännande upp till tänderna.

Where The Action Is blev ju rätt lyckat, med sitt lite bredare folkligare musikkoncept. Har Where The Action Is hittat sitt format nu? Blir det någon fortsättning?

- Where The Action Is är ett format som glider lite in och ut ur format och plats och har så gjort under tio-femton år. I år var absolut ett av de bästa åren, helt klart! Sedan får vi se vad framtiden bjuder på…

Cityfestivalerna tar över, Arvikafestivalen lades ju ner efter ett chickenrace mot Hultsfred som är uppbackade av en tysk koncernjätte. Känner ni något slags ansvar för att landsortsfestivalerna riskeras? Måste det helt enkelt bli färre festivaler?
- Oj, det där en svår fråga. Vi känner ett ansvar för att Sverige och Norden skall ha ett rikt festivalklimat, absolut. Sedan var festivalerna ligger och vilket utbud de har är en nöt och något att jobba med. Jag tycker fortfarande att vi har ett rikt och varierat utbud där t.ex Borlänge, Östersund, Hässleholm och just Hultsfred presenterar spännande varianter utöver de mer storstadsorienterade festivalerna vi sätter på kartan.
- Det är bra att det händer saker och ingenting tas för givet, även om jag såklart sörjde med Hultsfred förra året och med Arvika i år.

Ni har breddat konceptet ganska rejält och det sker en förflyttning av fokus från musik till mer en helhetsupplevelse. Ni har ju ett filmprogram, och även Way Out Art. Är det något du vill kommentera?
- Absolut, det är grymt ju! Vi tror att det finns en tydlig koppling och relevans i att man inte begränsar sig till musik utan istället flyttar fokus från konsumtion av ”bara musik” till vad det är idag:
En gränsöverskridande kulturell upplevelse som ligger nära både konst och film.

Att välja mellan att kunna se klubbspelningar som alltid blir fullsatta och att se konserter på området är ju ett ständig balansakt. Hur har ni gjort för att komma tillrätta med det?
- Ja, nu är det oftast så att artisterna på klubbarna börjar efter att musiken i Slottsskogen tystnat. Men i år har vi t.ex förstärkt med en app där man kan följa publikströmningarna och ha en chans att planera utifrån det.
- Sedan har vi för varje år ökat totala kapaciteten på Stay Out West. Nytt för i år är de så kallade kompisklubbarna vilket gör oss bättre förberedda än någonsin. Självklart är det ändå hårt tryck på vissa speciella spelningar, men så är det ju alltid på både en del klubbar vare sig det är festival eller ej.

Förra året var ju ”officiella efterfesten” på Enrico Pallazzo, i år en ”officiell förfest” på Jazzhuset, trots att inga av dessa egentligen kändes särskilt Way Out West alls enligt min högst förutfattade mening. Snarare att tjäna pengar och mjölka kredd ur ett koncept. Ser du någon risk att Way Out West-varumärket blir urvattnat?
- Ingen av de fester du nämner ligger Way Out West eller Luger bakom. Sedan tycker vi att det är positivt att externa aktörer tar chansen och arrangerar saker i Göteborg och Sverige. Men självklart är det viktigt att det är bra grejer och i dialog med oss så det inte vattnar ur vårt varumärke eller ”luktar tjäna pengar”.
Men du får fråga respektive arrangör om det!

Var bor alla som jobbar med Way Out West? Har ni något stor mansion någonstans som ni hyr, eller sover ni på hotell eller på soffor hos kompisar eller tillfälliga boenden?

- Ett stort mansion i skärgården med pool, grill och röda sammetsrep vid entrén…det hade vart något!
Nej, men det är väl lite en blandning av det du nämner. En del crew och nyckelpersoner bor i närbelägna tillfälligt hyrda hus (på soffor med andra ord), några på hotell och.. ja några sover väl inte alls!

Niklas Lundell arbetar formellt med sponsring- och frågor kring samarbetspartners för Luger och Way Out West.
Han är även trummis i bandet [Ingenting]

Hur ser tonårsdrömmarna ut om tio år?

2010-05-07 av Konrad

Jag tillåter mig för ett ögonblick att vara exakt så gammal som jag faktiskt är och reflekterar över hur allting går i cykler. I början av mitt sexuella uppvaknande runt decennieskiftet 80-90 fanns det alltid ett ansikte som framträdde tydligare än andra när jag slöt ögonen.

Omgiven av kolsvart hår, med skinnpaj och pinnsmala ben och med en röst som nästan ensam kunde ta mig över gränsen fanns Thåström där inristad på insidan av ögonlocken. Fast inte Joakim Thåström som han såg ut då. Herregud, han var ju nästan redan på väg in i Peace Love and Pitbull-träsket vid den tiden, hade barn och åtminstone ett äktenskap bakom sig. Nä min Thåström såg ut som han gjorde säg, 1982. Då hade jag inte ens börjat i grundskolan…

1995 hade jag flyttat till Göteborg och kom lagligt in på de klubbar där banden jag ville se spelade. Logiskt nog är jag därför en produkt av de tidiga åren med det göteborgska musikundret. Broder Daniel, Honey is Cool, en massa andra band, för att till slut dansa mig galen till Håkan Hellström när det blev 2000-tal. Det var soundtracket till min vuxenresa. Människor som var lika gamla som jag och sjöng om saker om jag begrep så förtvivlat väl. De var förfestmusiken och trösten vid krossat hjärta. Men inte en enda gång drömde jag om de rösterna när jag fumlade med knappar och skärp på nån poppojke nattetid. De blev aldrig några sådana ikoner.

Det är snart tio år sedan ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” kom ut på singel. Det skall firas med en jättemarsch genom Göteborg som skall besöka alla de platser Håkan Hellström sjungit om. Det blir Stigbergsliden och Gullbergskaj, Magsinsgatan och Gårda. Över 200 personer har redan anmält sig till eventet på facebook som alltså inte går av stapeln förrän den 8 maj.

Och flickorna är många. De tillhör nätverk för gymnasieskolor och högstadium. De ignorerar att Hr Hellström numera är en gubbe med sambo och barn. Jag inbillar mig att när de blundar så ser de en Håkan i sjömanskostym framför sig. De vill ramla dåliga gatan fram med den Håkan och inte med gubben som sjunger på konserthuset med Sven-Bertil Taube.. Jag hoppas ni är med mig, jag förstår dem bara så himla väl.

Vad jag däremot funderar på ganska mycket är vad som är deras soundtrack till vuxenresan? Vem kommer dagens femåringar att fantisera om i sina mörklagda tonårsrum? Förslag, någon?


Kalender

  • Restaurang Plankan

    18:00

    Kommendörsgatan-Allmänna Vägen // Måndagsquiz // 18:00

    Mer information

  • Allmän-Quiz på Sejdeln

    19:00

    Östen håller i tyglarna när det är dags för På Spårets filial på Andra lång. Sejdeln @ Måndagar 19:00 // Första pris 300 kr

    Mer information

  • Andra Lång Comedy Club

    19:00

    Standup Comedy på On Stage // 19:00 // Fri entré

    Mer information

  • Pustervik

    22:00

    22-03 // Vinylklubben (Foajén) & Pingisklubben (Däruppe) // 18 år

    Mer information

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

ozelot

Uppdaterad 2014-08-29

Utanför Stadsbiblioteket på trapporna sitter en tjej och gömmer ansiktet under handflatorna, hukar över knäna och stirrar ner i stenläggningen. Jag ser att hon gråter. Vad gör man nu, funderar jag. ”Hej hur är det?” känns för nära och jag har inget med detta att göra. Ibland vill man bara…

Läs ozelots blogg...

jojomen

Uppdaterad 2014-08-20

Let’s start with a typical bloggklyscha: ”Som ni säkert märkt har jag inte bloggat på ett tag…” Bah! Eller hur?! Den enda som går runt och tänker på det är nog jag själv. Någon annan har nog inte ägnat en tanke, undran eller fundering över det. Och OM någon har…

Läs jojomens blogg...

Way Out West

Uppdaterad 2014-08-09

Finns få saker som får igång folk så mycket på en festival som att få bära fula kläder och lite regn. Linnéscenen gick inte ens att ta sig in på, vilket naturligtvis förklaras av att det erbjuder naturligt regnskydd. Det tycks inte bekomma de flesta.

Läs Way Out Wests blogg...

Den andra sidan

Uppdaterad 2014-02-04

Ibland har man svårt att minnas exakt när saker och ting skedde. Andra gånger är det precis tvärtom. Jag vet till exempel att det var en helt vanlig vardag år 2003, vid 3-tiden på natten, framför en Macdator på Stampgatan 6 som jag och Marcus blev vänner. Det var i…

Läs Den andra sidans blogg...

Sökes

Uppdaterad 2014-07-28

Ett av de bästa utflyktsmålen runtomkring Göteborg under sommaren är helt klart Marstrand. Det är bara ungefär 45 minuter i bil från centrum, men det känns nästan som att man åkt till Rivieran. Om det är en fin dag möter du allt från åretruntboende med backslick till svenska och utländska…

Läs Sökes: Annonser med meras blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2014-07-21

Festival Del Mar är festivalen som på tre år lyckas etablera sig när andra festivaler dör som yra flugor kors och tvärs. Nu i sommar är festivalen större, starkare och har en mer intressant lineup än någonsin. Jag ringde såklart upp Bojan Buntic´, Pr-ansvarig på Festival Del Mar för att…

Läs Wheelers blogg...