Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

P3 Guld revisited: En gala med många vinnare

2014-01-19 av ozelot

IMG_2248Man får en liten kamera inopererad i hjärnbarken när man besöker P3 Guld. På själva galan för att allt skall tänkas rakt framifrån, mitt emot scenen, för det är där SVT kamerorna finns. Det gör att ifall man hamnar vid sidan av scenen kan man ibland missa saker som kamerorna registrerar. Dvs en massa inklippt grafik med vinnare vars namn man inte lärt sig än, som Abidaz som raskt döptes om till Adidas i liverapporteringen, men även nya stjärnskottet Lilla Nemo som tog hem årets nykomling.
Nåväl, bänkgrannen var behjälplig i rapporteringen där inte storbildsskärmarna var det. För även om alla pristagarna med någon slags pedagogisk välvilja dök upp där var det alldeles för småttig text som dessutom plottrades bort av massa snitsig rutgrafik som gjorde allt för att förvilla ögat.
Bildproducenterna borde tänkt lite med på publiken här och inte bara eftersändningen i TV.

I övrigt var galan föredömligt snyggt producerad och livenumren välkoreograferade – det märks att dansmusiken vunnit mark på bekostnad av skör indie vilket återspeglades i representationen. Panda da Panda – som inte var vidare känd för mig innan än att han är ihop med någon av Rebecca och Fiona (och således inte någon ny gayikon som utklippt ur någon Per Hagman-roman) kalibrerade metronomen ganska tidigt och studsade förtjänstfullt med i yogatrimmad överkropp och det hade varit farlig musik att framföra en bil till.
Ganska många framträdanden bjuder på liknande aerobicspass och ögonfägnad, men bäst av alla var Elliphant som avslutar galan och borde vunnit priset för Årets Nykomling istället för hon som slängde micken i golvet och var straight outta Compton (eller var det någon annan månne?).

Konferencieren Kodjo Akolor fick en hel del ros. I alla fall i ett iscensatt presentationsnummer av Kakan Hermansson och Ebbot m.fl som jag antar skulle vara lite så där lagom wild and crazy. Jag har emellertid inga svårigheter att hålla mig för skratt under transportsträckorna mellan numren, men bänkgrannen hävdade efteråt att hon skrattat åt ett (1) skämt.
”Vilket då”, frågar jag.
”Minns inte”.

Nä jämför man med tidigare höjdpunkter med bl.a Timo, Soran Ismael med flera gör den gode Kodjo en ganska slät figur. Han blir inte bortkommen som Kitty stundtals förvisso men bjuder heller inte på några höjdpunkter – det blir mest massa krystat egodravel och flamsande med ståplatspubliken: ”Du kan inte vinna platsen till efterfesten för du ser ut som en seriemördare”, ”man måste faktiskt vara 18 också”. Hö hö hö.
Kul kanske på Adam Alsings tid. Men den välregisserade publiken skrattar artigt och applåderar när lampan tänds.

Vinnarna då? Ja, inte mig emot egentligen. Icona Pop blir årets grupp och det är helt okej för mig när man får ha en låt med i Girls och en i Samsung-reklamen plus dessutom är bra, vad som kändes som förra årets artist blir Årets – dvs Veronica Maggio (det är ju trots allt ett retrospektiv) och att någon annan än Håkan skulle få Guldmicken hade ju varit direkt tjänstefel av den röstande publiken. Håkan vann dessutom kategorin Årets Låt (Det kommer aldrig va över) och hade den goda smaken att vara där (klart plus), vilket man väl knappast kunde förvänta sig av Sibyllastekaren Avicii (Årets Dans) som dök upp på satellitlänk direkt från Farsta (med en målad Hollywoodkuliss bakom).
Men årets verkliga jubel går tveklöst till Jenny Wilson för årets pop.
Inte vet jag om det är rätt kategori men en statyett skall hon i alla fall för en bara vackra förlorare blir stora vinnare.


Noterat från efterfesten:

– Alla ville hänga med Frej. Det förstår jag för han verkar trevlig.
– Pulled pork har såklart letat sig in på buffémenyn 2014, vad annars. Pulled pork är sönderkokt gris som marinerats väldigt hårt och äts med tillbehör som lax, tunnbröd, sallad och olika röror.
– Hittar man en kompis gör man klokt att hålla ihop, annars riskerar man att aldrig hitta varandra igen utan GPS. Vilket i och för sig är i var mans ficka (där de inte får stanna länge) nuförtiden.
– Bästa dansgolvet är i foajén, framför receptionen (med hårt prövad personal). Men hänger man en gigantisk discokula i taket får man skylla sig själv.
Ms Henrik blev inkallad i ett konferensrum med skivbolagsfolk, för att smida framtidsplaner månne? Vilket väckte viss avundsjuka hos andra närvarande.
– Inte fullt lika kaotiskt i barköerna som tidigare år, även om kortbetalningarna imploderade en halvtimma innan stängning. Innan dess kunde man inte betala kontant (i vissa barer).
– De flesta kändisar var sådana jag inte visste namnet på (hip-hop, dans, hårdrock etc). Men David Hellenius var där.
Han var kortare än jag trodde.
– Det är dyrt för den som inte letar slattar (du vet vem jag tänker på). Eller har medhavda vintetror.
– Nonstopkollegan som ironiskt frågar en ensam nybakad presskille med badge vad brickan är till för, och han skiner upp som en sol över Karlstad: ”Det är meeedia. Du vet, tv, radio, tidningar och sånt där”.
– Väldigt många (kvinnor) har bylsiga långklänningar med romantiska mönster, även fotografen från Guiden. Skönt att slippa vimmelfotografer smart klädda i svart och smart.
– Skäggen är kortare i år, bara Christer kommer undan med sånt.
– Inga polisrazzior på hotellet vad jag uppfattade, alla fick pissa ifred.
Men Teddybears och Looptroop var inte här i år.


Samtliga Vinnare:

Årets Artist
Veronica Maggio – Handen i fickan fast jag bryr mig

Årets Grupp
Icona Pop – This is… Icona Pop

Årets Låt
Det kommer aldrig va över för mig – Håkan Hellström

Årets Nykomling
Lilla Namo

Guldmicken
Håkan Hellström

Årets Dans
Avicii – True

Årets Hiphop/Soul
Abidaz – In & ut

Årets Pop
Jenny Wilson – Demand the impossible!

Årets Rock/Metal
Ghost – Infestissumam

Vi ses nog nästa år! Igen


// Ozelot

Pustervik för Musikhjälpen

2013-12-13 av ozelot

musikIntäkterna till årets upplaga av Musikhjälpen går till tjejers rätt att överleva sin graviditet. Ni har sett auktionerna överallt på Facebook, och ni har sett montern på Gustav Adolfs Torg. Pustervik vill gärna medverka till det goda syftet, och skänker därför kvällens intäkter oavkortat till Musikhjälpen. Insläppet sker direkt efter konserten med The Sounds och som djs ser & hör vi bland annat Christer-redaktionen, Timo Räisänen och Alice B.


Alla Djs

Alice B
Good Life
Not Like Others
Christer-redaktionen
Timo Räisänen
Woody West
Hanna & Hank

Insläpp sker så fort The Sounds är klara och vi gissar att det blir ca kl 23.

Klubb Instant presenterar:
Pustervik för Musikhjälpen
Fredag 13 december 23-03
Pris: 100 kr // Åldersgräns: 20 år

Ööh Patrik, Where Art Thou? – Om Timo Räisänen, Micke Rickfors till Uri Geller på sex sekunder.

2013-09-13 av

patrikTimo Räisänen står på scen ikväll på Liseberg. Men jag vet en som t.om får sitta på scen – han heter Patrik Herrström och är trummis bakom Timo och ett otal andra konstellationer. Jag hittade ett halvår gammalt klipp på min Iphone och det kom väl till pass. Om Timo, Micke Rickfors till Uri Geller på sex sekunder.

Vilken artist som du spelat med rör sig tuffast på scen?
– Jag har spelat med Micke Rickfors ett par gånger. Han rörde sig inte så mycket, men bara synen av hans stora ryggtavla och skinnjacka med fransar (vingar?) framför mig var jävligt coolt. Och så sjöng han som en gud också. Annars tycker jag att Jessie i C.Aarmé rör sig överlägset tuffast på scen.

VEM/VILKA är roligast att trumma till då? (Jag inbillar mig att allt inte är lika utmanande..)
– Roligast att trumma till? Svårt. Timo är svårslagen eftersom vi spelat så länge ihop. Jag kan läsa hans nästa tanke bara i hans kroppsspråk. Det är kul.
Me And My Army är också jävligt kul. Så otroligt bra låtar och Andreas är en ruskigt dynamisk person. OCH sångare. Och producent. Och trummis. Och geni. Lite svårslaget på det sättet.

Händer det nåt med MAMA för övrigt? Kändes ju lite som det skulle hända nåt där ett tag..?

– Angående MAMA så tror jag bara att det är tillfälligheter som gör att det inte händer något precis nu. Dreas har ny platta på g. Joel flyttade till Mordor (Sthlm), Niels, John och jag lirar med Timo just nu. Vi är som rök i publikens händer. Men rätt som det är.

Du verkar känna alla i hela Sverige kan man tycka, om man t.ex stått en kvart med dig på Vipområdet på Way Out West.
Nämn en person du inte känner ur världshistorien som du tror att du skulle bli kompis med direkt?

– Jag tror att jag skulle blivit ruskigt bra kompis med Chris Farley. Helt min stil.

Helt din stil? Han är väl stendöd?

– Hmm, kanske inte riktigt då då…Farley dog i slutet av 90-talet tror jag. Partymix à la Belushi dvs koks, horse, booze och mat. Fruktansvärt synd på en sådan talang.

Tack då. Är det okej om jag använder det här nån gång?

– Du skall få ett bonussvar: Den jag INTE SKULLE bli kompis med: Jag tror inte att jag skulle bli så bra kompis med Uri Geller. Han verkar vara helt dum i huvet. Böja skedar? Jävla blåsare.
När jag dör, vill jag brännas och att min aska skall blåsas i ögonen på Uri Geller.

//Ozelot

Manifestgalans musivideopris ikväll på Pustervik: Se alla bidragen

2013-02-02 av

Ikväll delar Manifestgalan i samarbete med Giff ut priset för Årets bästa musikvideo. Var? Snart är du förnamn med dörrvakterna på Pustervik är en ledtråd. Ögonbrynshöjaren är istället att hela två nominerade INTE är från Göteborg: Lucas Nord och Little Marbles.

De nominerade är:

Lucas Nord feat. Urban Cone – Let Us Stay Young (Hybris) Regi: Mats Udd
Timo Räisänen – Second Cut (Razzia) Regi: Johan Westerlind
Little Dragon – Crystalfilm (Peacefrog) Regi: Daniel Wirtberg
Den Stora Vilan – För långt ut (Gaphals) Regi: Joan Manuel Urquiaga Valdes
Little Marbles – Du är på repeat (National) Regi: Lina Steén/ Victor Bisgaard

På scen kommer ni att få se supergruppen Easy October – med medlemmarna Kristoffer Hedberg, Kristofer Åström, Johan Håkansson och Nikke Ström – samt även BOA och ALF.

Schema
BOA 21.30
Easy October 22.00
Alf – Solo 22.30


Manifestgalan på Göteborgs Filmfestival
Lördag 2 februari 21-04
Inträde: Filmfestivalpass

Den Stora Vilan – ’För Långt Ut’ from Joan Manuel Urquiaga Valdes on Vimeo.

*Let’s fuck this krönika in the pussy: Göteborg nonstop från P3 Guld

2013-01-21 av

Linnea Henriksson är årets artist i P3 Guld. Det tyckte den för den här kategorin mest effektiva fansidan på Facebook. Inte för att jag på något sätt vill missunna Linnea framgången – hennes glädje vid prisutdelningen var gripande – men gisslet med publika omröstningar riskerar i förlängningen dra ett löjes skimmer över den här typen av musikpriser.

Kanske är detta lite av ett feghetstecken när Sveriges Radio  låter lyssnarna rösta i alla kategorier – ett enkelt sätt att friskriva sig från fjolårets kritik om könsmässig obalans i både nomineringsfält och prishylla. 2013 såg mycket lovande ut på den fronten – de kvinnliga artisterna dominerade helt. Inte konstigt med artister som Laleh, First Aid Kit och Loreen bara för att nämna några har gjort ojämförbara segertåg i låtlistorna.
Men märkte vi av det när de sista rösterna var räknade?
Nja. När Kent vann pris för årets grupp blev jag…gick jag och pissade. Även om nu senaste albumet inte är det sämsta de gjort på länge kändes sorlet från rännan betydligt mer vederkvickande än nåt Åhléns-medley från Tunas söner.

Att däremot på något elitistiskt vis ifrågasätta Swedish House Mafias för pris i kategorin Årets Dans känns dock futtigt , särskilt när trion vare sig fick vare sig Guldmick eller glasstatyett för årets grupp. Vilket de inte helt orättvist kunde fått med tre utsålda Friends Arena bakom sig och stort internationellt segertåg. Men nog borde väl First Aid Kit fått något pris, och Laleh? Powerduon Icona Pop – som inledde liveshowen – premierades för landsplågan ”I love it” som blev årets låt (jag är inte mot det) men herregud – borde då inte årets bäst säljande artist Loreen fått det för Euphoria?
Dock gör hon en såsig powerballad live som låter hämtad ur b-sidan till Titanic – the Soundtrack. Men hon är cool ändå, Loreen.

I Göteborg gladde vi oss lite extra över att El Perro del Mar rodde hem Arets Pop för andra gången vilket i sin tur medförde att Ikons blev utan. Publiken i sin tur blev utan vare sig Perro själv (gravid, på satellitlänk), Kent (hade nån trott att de skulle dyka upp) eller SHM som nog är för stora för att plocka upp priset om de så hittade det på marken. Meshuggah fick pris istället för rockergunstlingarna Graveyard och jag är inte i stånd att bedöma det rättvisa i det. Meshuggah har ändå funnits i 25 år.

Liveframträdanden då? Roligast var Gnucci som skuttade fram på podiet på sitt oefterhärmliga vis där hon slutligen stötte på patrull i form av Timbuktu som alltid gör sitt live och är en sådan där fin kille som absolut alla gillar. Visuellt och sprakande, hoppas det även var det i kamerorna.
Kameraproduktionen styr ju naturligtvis mycket under en sådan här kväll, och det var ju lite trist att man fick se Icona Pops gig förrän låten nästan var slut – de gjorde större delen av framträdandet gömda i en båsliknande scenkonstruktion och kunde förmodligen bara anas av tevekamerorna eller publik precis rakt framifrån. Från pressplatserna såg man absolut ingenting.
Linnea Henriksson gjorde ett riktigt vasst framträdande förstärkt av evigt folkkäre Timo Räisänen som trivs på P3 Guld. Bänkkamraterna får något blankt i ögonen under Johnossi som framför en helt ny låt men vid det laget har jag sån träsmak och rastlöshet i benen att jag inte vill något hellre än att galan skall ta slut, vilket låter vänta på sig ytterligare något nummer.

Martina Thun och Soran Ismael då? Ja de uppträdde helt habilt utan jätteplågsamma manuspinsamheter som under fjolårets gala. Soran lever fortfarande rätt högt på SD-grejen och kan förmodligen dra skämt om det på firmafester en bit inpå nästa decennium, Martina kommer jag inte håg särskilt mycket av vad hon sa mer än att jag inte ville kasta ägg på henne, och resten har ni förmodligen redan läst i GP, Aftonbladet eller Expressen.

Annat noterbart från själva galan:
• Tityo skämtade om gruppsex – årets grupp *hint hint* – (som klipptes bort i tevesändningen) och någon annan om bajs. Det senare inte ett dugg kul.
• First Aid Kit gjorde en rolig rapversion av Subterranean Homesick Blues
• Tyckte det var rätt kändisfattigt i år.
• SVT och eftersänder galan men samtidigt sitter redaktörerna och Live Nation och livetwittrar ut resultaten för glatta livet. Mindre klyftigt kanske.
• Skönt att galan är tillbaka i Scandinavium igen – Lisebergshallen är för liten och blir stekhett under alla strålkastare.

Nytt för i år är även att förminglet ägde rum på Pustervik i stället för det kanske mer logistiskt lämpliga Brewhouse. Gästerna slussades förbi baren där vanligt folk satt och pimplade öl, och in i stora konsertlokalen där det stod burköl och färdigupphällt bubbel på några bord.
Nog för att jag föredrar Pustervik framför Brewhouse men man kunde nog faktiskt gjort det lite glammigare, till exempel genom lite hyggligt propert klädd servicepersonal som gick runt och fyllde på?
Lite inramning helt enkelt. Istället tog Red Top tillfället i akt att marknadsföra sitt kära ställe inför den församlade branschpubliken, innan projektledaren för P3 Guld på Göteborg & Co släpps på scen och påminner varför vi egentligen är där. Därpå spelar Kristofer Åström en låt live vilket osökt för tankarna till lördagskvällens huvudnummer på Woody West – vilket troligen ingen av de församlade gästerna kommer bevittna ändå då de förväntas vara upptagna av andra saker. Inget ont om Kristofer dock, den enda låten var grym. Men njae. Lite mer P3 Guld känsla hade man nog velat ha.
Därpå bussades gästerna mot Scandinavium vilket gav lite mysig skolresekänsla då många smusslat fickorna fulla av burköl som sedermera konfiskerades väl på plats på arenan. Buhu.

*Förklaring till titeln då? Ett av Sorans roligaste repliker som myntades av några av huvudpersonerna själva: Enligt uppgift skall Swedish House Mafia inför varje spelning yttra orden: ”let’s fuck this club in the pussy!”
Ödmjuka killar..


Imorgon skall jag berätta nåt om efterfesten.

Samtliga foton av Josefin Larsson. Fler bilder här

// Ozelot

Faktums Kalender ställer ut på Clarion Post: Timo Räisänen spelar live

2012-12-06 av ozelot

Håkan Ludwigson är upphovsmannen bakom årets Faktumkalender. I 12 stycken bilder skapas en hisnande konstrast mellan de utesovarplatser de gestaltar samt den skenbara skönhet som vilar över dem. Timo Räisänen spelar live och det bjuds på glögg. Allt detta på Clarion Post Hotels uteservering.

Sovplatsbilderna är fiktiva. Håkan själv kallar dem symbolbilder, och uppdraget har väckt reflektioner kring begreppet ”hemlös”.

– Jag ville göra dem så tilltalande som möjligt på ytan i kontrast mot innehållet och det var svårt och känsligt. Det är omöjligt att tänka sig hur det skulle vara att inte ha ett hem. En natt är okej, en vecka funkar säkert men sedan? Att inte veta om och när man får ett hem? Jag har tänkt mycket på det, säger han.

De tolv bilderna för Faktums kalender börjar säljas under vernissagen för 10 000 kr (exkl. moms) och pengarna går oavkortat till Tidningen Faktums verksamhet för att hjälpa hemlösa och socialt utsatta mot ett lite mer ordnat liv.

Vernissagen leds av Belinda Olsson och inleds klockan 17 på Clarion Hotel Posts uteveranda.
Det bjuds på glögg och musik av Timo Räisänen. Utställningen pågår till årsskiftet.

Håkan Ludwigson är magasin- och konstfotograf och har haft separatutställningar på bland annat Hasselblad Center och Strandverket konsthall.

Timo: Live på Pustervik ikväll

2012-11-16 av ozelot

Jag skall erkänna en sak angående Timo Räisänen. Jag har nämligen sjukt dåligt ansiktsminne och har typ stått i samma bar eller sprungit på Timo i tusen olika sammanhang genom åren (Från Kompaniet/Magasinet tiden och framåt) men fram till härom året aldrig riktigt kunna placera honom. Så var jag lite på lyset en kväll på Pustervik fick syn på honom där bredvid, fick snilleblixten och sa:
– Just det, var inte du med i ett band som hette Fred´s united drivers?

Fred’s united drivers var mycket riktigt ett band som Timo startade för hundra år sedan, de gav ut kanske fyra demoplattor och lade sedan ned.
Jag förkunnar att jag såg en konsert med dem någonstans och han blir riktigt glad och tacksam över denna oumbärliga info.
Vi pratar sedan om något annat, och han nämner inte ett ord om att han tagit vägen vidare via band som Fiesta, Her Majesty, Håkan Hellström och turnéer land och rike runt i eget namn.

Jag tar mig även friheten att citera nonstop-kollegan Svartruta som har en annan upplysande historia om den gode Timo:
– Timo Räisänen jobbade en gång i tiden tillsammans med en nuvarande kollega till mig på en TV-redaktion. En sen kväll kom han skuttande in i rummet och berättade glädjestrålande om en låt han spelat in tillsammans med en vän.
Han tyckte själv den var otroligt bra. Men den främsta orsaken till glädjeskutten var att den skulle spelas på radio dagen efter.
Huuur stort som helst i unge herr Räisänens liv:

”Ge mig arsenik, bapapapaa,
för stan är full av tanter och tragik…”

Timo Räisänen debuterade som soloartist 2005 med hyllade Lovers Are Lonely. Tredje albumet Love Will Turn You Around dundrade in på albumlistans tredjeplats och såg till att Timo fick P3 Gulds pris för Årets Manliga Artist. Hitsen har avlöst varandra med Fear No Darkness, Promised Child som en av de största framgångarna. 2008 fick Timo även P3 Gulds Guldmicken som delas ut till bästa liveartist.

Endeavor är Timo Räisänens sjätte album och redan nu kan man lyssna på den djupt beroendeframkallande singeln Second Cut. Skivan är inspelad i Studio Gröndal i Stockholm med Pelle Gunnerfeldt (Fireside) bakom spakarna. I november kommer Timo att ge sig ut på turné i Sverige. Detta är tillfällen som inte går att missa om man är sugen på en svettig show med mycket hjärta och själ.

Timo Räisänen @ Pustervik
med Klubb Instant

Fredag 16 november 19.00
Pris: 225:kr // 20 år // 18 år på förköp

Eftersläpp efter 22: 100 kr

För närvarande finns ett hundratal biljetter kvar i dörren. Men för att inte missa (det kommer bli slutsålt) var i tid!

Att sälja sin själ för pengar

2011-02-06 av ozelot

Det mest vidriga, ohederliga och oförlåtliga är när artister medverkar i någon form av reklam skriver Timo Räisänen i en krönika i gårdagens Två Dagar men jag vet inte riktigt om han menar det.
Förvirringen späds på ytterligare av det faktum att han inte ens självs tycks anse att han får ihop det. Men läs krönikan ni, ni kanske är smartare.

Artister får bara verka för konstens egen skull, enligt någon förutbestämd princip. Jag vet inte riktigt hur den lyder men visst, jag fattar vad han vill komma.
Man skall inte sälja ut sin trovärdighet.
Frågan är då vilken trovärdighet Timos egen musik har när han lånar ut sin penna – som i ärlighetens namn inte är den allra skarpaste efter att ha följt den under söndagarna – till GP eller var runner-up för att leda Eurovisionschlagerfestivalen häromåret.

Eller som det nu i slutändan blev då han ledde P3 Guld härom året, vilket jag ärligt kan säga att han gjorde med bravur till skillnad från Kitty Jutbring härsenast.

Jag personligen har inga problem med att artister säljer låtar till reklamfilmer. Låten blir ju inte sämre för det, och i den nya spotify och nedladdningserans tidevarv förstår man ju att artister måste söka nya utkomster i syfte att i högsta möjliga grad vara trogen sin viktigaste gärning här på jorden, dvs göra mer musik.

Alla måste ha mat på bordet. Varför tror ni annars Kristian Anttila och Anton Kristiansson t.ex är Djs på snart varenda klubb i hela stan. Har jag inga problem med alls, och det är ju rimligt att tro att de torde ha någon slags koll och kärlek till musikväljandet, annars skulle de inte syssla med musik från första början.
Jag har mindre respekt för någon som släpper en dålig femteplatta för att få in cash och säga till pressen – och kidsen – att det är deras allra bästa, fastän alla vet att det inte är sant.

Eller att göra en taskig konsert utan engagemang eller t.om komma så packade att de glömmer bort ackorden.
Tycker de kan spara de grejerna till konstiga spelningar för oljesultaner i Sibirien.

Hur är man trogen sin konst? Skulle någon fråga mig om jag ville spela in en platta skulle jag säga: Hell Yes! och öva som fan på barréackorden.
Jag skulle nog fan t.om spela in en porrfilm om pengarna och förutsättningarna var de rätta.
En musiker kan ju utan större trovärdighetsförlust inleda ett samarbete med konstnärer, eller för all del skriva musik för en teveserie. Vad är då problemet om Silverbullit säljer en hit till, hmm låt oss säga …Bofors?

Sedan får man ju i och för sig hoppas att Byrån ta sitt ansvar, så att resultatet blir det bästa för kunden. Eller som i det här fallet, att GP:s redaktörer tar sitt ansvar, så att resultatet blir det bästa för läsarna.

Var man på sin plats. Jag skippar nog porrfilmen och barréackorden.

Timo Räisänen på St Jörgen – med chans till bad

2010-11-28 av Goteborg Nonstop

Timo Räisänen jobbade en gång i tiden tillsammans med en nuvarande kollega till mig. En sen kväll kom han skuttande in i rummet och berättade glädjestrålande om en låt han spelat in tillsammans med en vän.
Han tyckte själv den var otroligt bra. Men den främsta orsaken till glädjeskutten var att den skulle spelas på radio dagen efter.
Huuur stort som helst i unge herr Räisänens liv:

”Ge mig arsenik, bapapapaa,
för stan är full av tanter och tragik…”

Det var längesen Timo bara stod i skuggan av någon annan på en scen. Men ikväll är han alldeles, helt, ensam på St Jörgen Park:s söndagsklubbsscen.
Känns som det kan bli huuur stort som helst.

Helafton med spa, mat & dryck: 690 kr
Mat & dryck samt konsert: 390 kr
Endast konsert: 250 kr
Konsertstart 19:00
Maten serveras från 17:30

Kulturkalaset är över oss: Russinen i smeten

2010-08-10 av Goteborg Nonstop

Jag tillhör inte dem som sörjde när stadens styrande deklarerade att det oändligt långa och kladdiga Göteborgskalaset spelat ut sin roll. Fjortisarna som varje kväll hela sommaren vandrar Avenyn upp och ner har det jobbigt nog, utan att i slutet av sommarlovet också behöva trängas med asfulla ölmagar som släppts loss från sina radhusträdgårdar för en kväll. ”För det är ju goa Jöttebårrj som bjur på kalas. Då måste man ju gå…”

Jag tycker egentligen inte vi behöver det något mera sofistikerade, slimmade Kulturkalaset heller. Men idag är det här igen.
Med en ynklig semestervecka kvar, och en kropp som av sig själv peppar i uppåtspiral inför torsdag, så bestämde jag mig att ge dagens program en chans. Och er några förslag till vad som faktiskt händer.

Kl. 12-18: Sweet Art – Ett socialt performanceverk av Joakim Stampe kommer att växa fram utanför Avalon Hotel. Han börjar jobba idag och håller på under kalaset.

Kl. 12-22: Designmarknad på Röhsskas innergård. Fram till kl. 18 bjuder också muséet, Prickig Katt och Teaterbutiken på fika i det fria på gården, det skvallras om bjudglass…
Kl. 18 tar Prickig Katt och Teaterbutiken vid med modevisning under namnet Bauer Goes Bananas!. Missade du inomhusvarianten i våras så råder jag dig att gå dit, inte minst för att håruppsättningarna är en saga i sig.

12-19: Cykelservice! Har inte du (som jag) lyckats vårstäda cykeln fast det är augusti? Sportson finns på plats på flera ställen i stan för att göra den som ny. Arvidslund, Vasagatan och Kanaltorget.

17-19: Ond Tro, förhandspremiär på Kristian Petris nya thriller med bla Jonas Karlsson på Bio Roy.

17-17.30: Lånecyklar! Äntligen får Göteborg vad så många andra städer haft länge. Annelie Hulthén inviger det hela vid Storan. Du kan ju passa på att fråga henne lite om hon har koll på faktureringen nu inför valet..

18.15-19.15: José Gonzáles på Götaplatsen. När han skalade morötter i köket på Backadalens äldreboende för snart 20 år sen trodde han knappast att Kalasets invigning 2010 skulle kretsa så mycket kring hans person, men ikväll är González den stora stjärnan högst upp på Avenyn.
Konserten med stråkar, blås och slagverk får en naturlig förlängning inne på Bio Roy kl. 19.30 där Doc Lounge påpassligt tagit plats för en kväll för att visa The Extraordinary Ordinary Life of José González. Det blir förstås musik, bar och samtal också som vanligt på Loungen.

19.30-22: Pecha Kucha på Park Lane. Alltså, det är ju inget ovanligt att det är Pecha Kucha på Park Lane, men det är det idag också (start för höstsäsongen) om man skulle vilja hänga därinne en stund.

19.30-21.15: Skrattfest på Storan. Peter Wahlbeck, Özz Nüjen, Stefan Odelberg mfl. Jag hatar Stand Up, hade det inte varit för att även Peter Apelgren <3 är med hade jag tigit ihjäl det.

20.30-21.30: Timo Räisänen på Götaplatsen. Äntligen. Utan TV-kamera mellan. Och utan manus?

22-23: Donkeyboy på Storans parkering. Jag vet inte egentligen. Men ett band som har gjort en låt som Ambitions skojar man väl inte bort. Eller?

Vad vi än gör så är det i stort sett gratis att i alla fall uppleva det. Öl i plastmugg eller inne på ställen kostar väl vad de brukar, antar jag.

Till sist: Du lade väl märke till bilden med Kulturkalasets logga i början av texten? De där stora bokstäverna som ibland bildar ett helt diffust budskap som stan är helt tapetserad med nu. Det är konstnären Annalena Mayor Ekeblad som ligger bakom kalasets grafiska uttryck i år och hon gör en riktigt bra grej av det förtroendet.

När hon gjort klart hela grejen med Göteborg & Co tiggde hon tillbaks fyra stora original. De sitter nu på annonstavlor längs Avenyn och säljs till högstbjudande på Tradera. Alla pengarna går sedan till Stadsmissionen. Me like! Gå in och lägg ett bud!
Mayor Ekeblad visar också sin konst på Stadsbiblioteket under hela Kulturkalaset.

Det händer grejer på Brewhouse

2010-04-15 av Goteborg Nonstop

Trots att Brewhouse i Gårda har funnits i snart sex år, att jag bor ett stenkast därifrån och har sprungit på en herrans massa konserter under de sex åren, så har våra vägar aldrig korsats. Märkligt. Det är nåt med konceptet. Att det hela drivs av Business Region Göteborg, tex, som gör mig lite avtänd.

Det skall dock inte förnekas att det spelas en hel del bra musik i kåken. PK Musik har mutat in scenen som en de är trogna och ikväll kommer tex Shout out Louds dit. Imorgon står Timo Räisänen på scen med gbghypen daniel j som förband, och nästa lördag kommer HBT-rörelsens (och andras!) älsklingar the Hidden Cameras!!!


Jag funderar verkligen på om inte detta skall bli våren då jag bekantar mig med Brewhouse till slut. Banden blir ju knappast sämre beroende av vem som äger scengolvet de står på. 13-årsgränsen är sympatisk och den som vill ha sin öl kan få den ändå. Och krypavstånd hem är ju faktiskt sällan fel.

Shout out Louds
Brewhouse, Åvägen 24
Insläpp: 20.00 / På scen: 21.00
Pris: 195:- + förköp
Åldersgräns: 13 år / Separat bar 18 år

Timo släpper nytt

2010-01-21 av ozelot

Angående Timo Räisänen och P3 Guldgalan i tisdags så kom jag förresten på en lite lustig sak.
Jag har nämligen sjukt dåligt ansiktsminne och har typ stått i samma bar eller sprungit på Timo i tusen olika sammanhang genom åren men aldrig riktigt kunna placera honom.

Så var jag lite på lyset en kväll för inte allt för länge sedan på pusterviksbaren, fick syn på honom
där bredvid, fick snilleblixten och sa:

– Just det, var inte du med i ett band som hette Fred´s united drivers?

Fred’s united drivers
var mycket riktigt ett band som Timo startade för hundra år sedan, de gav ut kanske fyra demoplattor och lade sedan ned.
Jag förkunnar att jag såg en konsert med dem någonstans och han blir riktigt glad och tacksam över denna oumbärliga info.
Vi pratar sedan om något annat, och han nämner inte ett ord om att han tagit vägen vidare via band som Fiesta, Her Majesty, Håkan Hellström och turnéer land och rike runt i eget namn.

Timo Räisänen släpper nya singeln Numbers den 26 januari. Den kommer enbart att släppas digitalt och skall ses som ett smakprov på kommande albumet The anatomy of Timo Räisänen som planeras ligga på skivdiskarna den 24:e mars.

Redan nu kan du dock lyssna på singeln på Youtube:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=AUsWI8L36rE]

För mer info, se Razzia Records

P3 Guld: Efterfesten i bilder

2010-01-20 av ozelot

Det här kan vara årets bild. Magnus Samuelsson – världens starkaste man – bjuds på en styrketår.
Robyn
Kan nog vara den enda vimmelbilden på Robyn på efterfesten. Gick nog upp till sin svit sedan.


En förmodligen ganska lättad och lycklig Timo Räisänen efter Galan..


Den ”andra” efterfesten, en trappa upp..

För att göra det mer hanterligt har jag nu flyttat ett urval av bilder till en egen flik längst upp på sidan.

För att se alla bilderna Flickr.

Alla har vi varit små

2010-01-20 av Goteborg Nonstop

Dagens lilla anekdot:

Gårkvällens hyllade programledare Timo Räisänen jobbade en gång i tiden tillsammans med en nuvarande kollega till mig. En sen kväll kom han skuttande in i rummet och berättade glädjestrålande om en låt han spelat in tillsammans med ”sin kompis Håkan”.
Han tyckte själv den var otroligt bra. Och orsaken till lyckan var att den skulle spelas på radio dagen efter. Huuur stort som helst i unge herr Räisänens liv. Han var väldigt nöjd med titeln också.

Om lyckan höll i sig? Tja. Låten har väl spelats i radio sisådär 10 000 gånger sen dess.
Ge mig arsenik, papapa, för stan är full av tanter och tragik…

Övrigt i korthet:

Uppdaterat:kort sammanfattning av gårkvällen.

Galans bästa: Timo Räisänen som programledare. När får han eget program i SVT?
Galans coolaste: Karin Dreijer, om det nu var hon. Röd burka, vårtmask och västal. Fantastiskt.
Kvällens trendspaning: Blåsan är tillbaka! Kort, blankskimrande och med assymetriskt skuren överdel.
Kvällens trendspaningII: Rockiga män gillar varann mycket och visar det gärna med kramar.
Kvällens största: Världens starkaste man.
Kvällens glädjetjut: Robyn i DJ-båset…

Vi återkommer senare.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-09-16

Det var storm ute men Pallin var på plats på 24 kvm i Sockerbruket för att langa kablar och fixa ljuset och instruera i hur man sköter ett mixerbord för DJ:s. Min uppgift denna blåsiga afton. Jag kombinerade spotifylistan med ljudet från en gammal dammig Zappavinyl med mkt prat. Först…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-09-19

Sägnerna går om lurifaxen Greve Rutger Tombola som sökte en borgerlig hatthylla i just det ögonblick som Dadaismen skapades City brusar likt en havssnäcka medan hösten gör sitt intåg Unik nyskapande platta av Iggy. Kombination av jazz och pop Lugn skön stämning Vilsam att lyssna på Hör inte vad han…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-09-21

   Journalisten Hans Sidèn som har skrivit många recensioner om många artister i GP från 60-talet och framåt, och är även textförfattare till många låtar, ritat många roliga små långhåriga gubbar i GP under säkert 50 år, har genom Fredrik Sundh kommit ut med en bok med sina snapshots på…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...