Pressekreterare på Göteborg & Co har anledning att ta fram klippboken igen och en och annan krögare och näringsidkare kan sträcka på sig en smula. Som göteborgare älskar man när staden man lever i lyfts fram i svensk press. I detta fallet är det NY Times som tillbringat 36 timmar i staden.
Att målgruppen är en hipp craigslist-läsande medelklasspublik råder ingen tvekan om vilket också speglar perspektivet: Avenyn nämns till exempel inte i andra sammanhang än att den kantas av kulturella institutioner som Konstmuséet och Röhsska. För en stillsam öl i grannskapet flyr man till parallellgatan och Tre små rum – fd kaféet vars profil numer är bättre hantverksöl – bland annat från svenska mikrobryggerier.
På nöjesfronten får långgatorna beröm för sin ungdomliga och ”kreativa atmosfär”, medan en bättre ”after work” tillbringas på Clarion Post Hotel och en chosefri men oklanderlig middag intages på Puta Madre i lätt ögonbrynshöjande miljö. Man betonar även stadens kulinariska framtoning – och lyfter inte orättvist fram senaste Michelinkrogen Thörnströms som exempel.
Artikelns anslag ligger i Göteborgs transformation från arbetarstad till kreativt center där specifikt musiklivet frodas men även lokala modeentrepenörer; plus en alternativ konstscen som här får illustreras av Röda Sten. Jag gissar att att det är graffitin skribenten har i åtanke, men jag protesterar inte vilt mot tipset: Röda Sten borde besökas av alla city-hoppers på blixtvisit. Både för miljön som för kulturlivet.
Visst är guiden aningen tendentiös men i stora drag rätt korrekt: Hittar man till Magasinsgatan med omnejd kan man shoppa utan att göra bort sig och på Andra Långgatan kan man dricka öl. Att sedan Göteborg inte begåvats med något verkligt måste-alternativ på nattklubbsfronten är dock sorgligt men signifikativt varför det inte ens nämns i artikeln.
Det kan femtillstånd-ivrarna (inklusive undertecknad) ägna en smula eftertanke åt.
En mer heltäckande guide på svenska här
