Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Två veckor kvar…

2014-05-21 av

Klockan är snart halv tio på kvällen och jag har ringt upp Anders Tengner. Kollade för säkerhets skull upp på Facebook att han var online, så att han inte hade gått och lagt sig (man vet ju aldrig, jag själv blev hånad av en över dubbelt så gammal herre för någon vecka sedan för att jag hade gått och lagt mig klockan 20:30.
”Men för fäen Josefine – klockan är ju halv nio?!”
”Jamen…jag är trött.”
”Åh, herregud!”).
Som tur var störde jag inte Anders i något viktigare än en deckare på Netflix.

Inte helt oväntat börjar vi prata om Sweden Rock Festival.
Anders ska vara konferencier på festivalen tillsammans med bland annat Mattias Lindeblad och Melker Becker (fantastiska programledarduon från programmet Rundgång (parantes nummer två: ni måste klicka på den länken. Sällan man ser sådan genuin mansvänskap på TV; hjälpa varandra ned från höga stup liksom – helt  fantastiskt!)) samt profilen Ronny Svensson (finns ingen man som kan bära upp hawaii-skjortor som honom (parantes nummer två igen: här kan ni se ett utav de mest stolta ögonblicken i min instagram-karriär; när Ronny matar min gode vän och radiokollega Stefan med chailatte-glass. STORT.)).
I telefon med Anders försökte jag övertala honom att klämma in ett hej dundrande-födelsedagstal för mig uppe på någon av SRF-scenerna den 7 juni då jag fyller år, och därmed få hela festivalen att utropa ett jävlaranamma ”Hurra!” för mig.
Har så fruktansvärt höga förväntningar nu att jag nästan mår lite illa.

Blogg21

Sweden Rock.
Alla kommer vara där.

Fotograferna kommer vara där; de som jag stått i samma fotodike tillsammans med de senaste tre åren som jag varit ”en av dem” i diket. Vi kommer att nicka till varandra för att visa. Visa att vi känner igen varandra från tidigare festivaler. Sweden Rock, Metaltown, Way Out West. Vi känner igen varandra, men att vi ändå inte känner varandra. Vi kommer inte krama om varandra och kommer heller inte att säga ”Tjena hur är läget?”, men det gör inget – det är helt okej. I fotodiket är det full koncentration på helt andra grejer, fokus på utmaningen att få den perfekta bilden.

Festivalpolarna kommer vara där; de där som jag bara träffar under fyra intensiva dagar nere i Sölvesborg samma tid varje år, och sedan aldrig hör någonting mer från under de andra dagarna på året. Framför scenen, kravallstaketet är det us against the world – det är bara vi som förstår grejen, alla andra är bortom denna värld.
När festivalen är slut kommer vi inte ens ihåg vad den andre hette. I telefonlistan finns hundrafyra ”Var är du?”-sms från någon Jalle H eller ”Mr. Jagger” eller andra ”smarta” och ”roliga”  smeknamn på någon man inte har en blekaste aning om vad hen hette på riktigt. Om exakt ett år igen kommer sms-konversationen fyllas på till tvåhundraåtta ”Var är du?”-sms.

Han kommer vara där; han som kysste mig och direkt efteråt sa att jag bara Måste åka till Sweden Rock iår, för att han så gärna ville vara med mig där.
Det var då det. Nu har vi inte setts eller pratat på tre månader. Och det där ögonblicket då vi råkar springa på varandra på festivalområdet om två veckor, det kommer att vara stelt och jobbigt. ”Hej…”, ”Oj, hej..”. Sedan kommer vi gå åt olika håll med en konstig känsla i magen
– för att bara några minuter senare fortsätta festivalen på varsitt håll med våra olika kompisgäng som om ingenting hade hänt.

MC-killen kommer vara där; han som pratade om framtiden han ville dela med mig. Fårfarm på Gotland, två hundar och en stor herrgård. ”Vill du inte det? Låter inte det fantastiskt? Jag orkar inte vara den här ”värstingkillen” som åker MC hela tiden. Jag vill ju ha en familj du vet. En gård, massor av djur…”.
”Jo, det låter jättefint.” sa jag och förstod att han var väldigt full, men att det säkerligen låg någon viss sanning i det han sa, men jag valde att inte ta det till mig alltför mycket. Istället tog jag en klunk av min cider som jag hade fått av honom. Jag precis hade blivit 18 och inte hade börjat dricka öl för att jag tyckte att det var äckligt. Cider och drinkar fick det bli där och då.
Någon kvart senare hade han somnat med fötterna utanför tältet och därmed inte dragit igen dragkedjan, vilket gjorde att jag kunde smyga ut ur tältet och gå obemärkt därifrån. Det var sent, Axl Rose hade precis klivit på Festival Stage en bit därifrån, över en timme försenad, och tjöt fram Sympathy for the Devil. Skrattade inombords hur fruktansvärt illa det lät och började istället gå mot strömmen och mot husvagnen jag delade med fyra stycken andra det här året på festivalen för att gå och lägga mig.

Mina förebilder kommer vara där; programledare och journalister som jag sett upp till så länge. Och vi kommer prata, hälsa och fråga ”Hur är läget? Är det bra? Vad kul att höra! Har du sett något bra? Jaha, åh vad roligt! Ja, visst var det fantastiskt! Ser fram emot Black Sabbath ikväll…”. Och sedan kommer de gå upp på scenen och presentera alla artisterna och banden
– och jag kommer klappa händerna minst lika högt och mycket åt dem  som åt huvudbanden
– för att jag tycker om dem så mycket och ser upp till dem.

Läderarmbandsmakaren kommer vara där; stå på ”sin” plats han har haft i alla år sen jag var där för första gången 2007, han som jag köpt mina tiotal olika läderarmband med bandloggor på. Han kommer att känna igen mig och fråga samma fråga som han har gjort alla år jag varit där: ”Är du här och fotograferar eller?”, sedan ska jag kämpa under alla de där fyra dagarna med att försöka få en bra bild på honom och hans långa hår och skägg. En bild som inte är suddig, med en jobbig arm för ansiktet eller gömd bakom någon annan snubbe i samma merchstånd. En dag ska jag lyckas.

Alla mina vänner kommer att vara där,
och de som ännu inte är det kommer att bli det där nere.

SwedenRock32


”Sen är det något annat konstigt band som ska headline:a…nåt på V.” berättar Anders i telefon.

”Asså? Men är det inte bara Alice…Sabbath…och Billy?”
”Näej, Billy ska inte headline:a.”
”Inte?!”
”Nej, det är nå’ himla…nåt på V. Voi…vie vie…voi voi…ve…”
”Hahaha! Vah?!”
”Jamen de hette något sånt. Aldrig hört talas om!”
”Låter franskt tycker jag.”
”Näej! Nu vet jag – VOLBEAT HETTE DE!”

Ungefär där skrattar jag ihjäl mig,
och avrundar samtalet med världens bredaste smile och längtar ännu med till den 4 juni.
Voi voi till Sweden Rock.
Heavy Metal in the Night!

Precis som förra året kommer jag att blogga om festivalen, banden, artisterna, människorna, tälten, husvagnarna, baja-majorna, musiken, maten, ölen, vädret, kramarna, handskakningarna, hur många ”var är du?” sms som skickats
och vad som händer nere på världens absolut bästa festival
– Sweden Rock Festival 2014. Hej och hå – låt oss gå.

Puss och kram, fred och kärlek!
Med vänlig hälsning Josefine.

En viktig röst tystnar när TV4 lägger ner lokalnyheterna

2014-04-09 av ozelot

bildlänkHela mitt nyhetsflöde på Facebook fylls plötsligt av personliga jobbansökningar. Det de har gemensamt att de är författade av personer som jobbar på TV4 Nyheter i Göteborg. Somliga kryddade med bitande ironi, men det som lyser igenom är chock och inte minst oro inför framtiden.
Nu på morgonen har nämligen samtliga lokal-tv redaktioner på TV4 fått beskedet att de skall läggas ned, via bildlänk från VD Casten Almqvist som med iskall röst levererar beskedet.

Rent konkret handlar det om att 140 av 165 personer som tidigare arbetat med lokalnyheter i hela landet kommer att få sparken, om nu förhandlingarna med facket går igenom.
Men det lär de göra. Det finns liksom inte så mycket att sätta emot.
TV4 upphör alltså helt med att leverera lokala nyhetssändningar.
Casten förklarar att mediebranschen befinner sig i en omfattande strukturomvandling.
Det ligger nog någonting i det, då reklamintäkterna från bl.a västsvenska företag som sett TV4s just lokala nyheter som ett viktigt incitament för reklamköp, sedan något år hamnar i ett helt annat bolag än det som producerar själva nyheterna.

Själva TV4 gör nämligen stadigt en miljard kronor i vinst, men Nyhetsbolaget – som levererar själva nyheterna – utgör en avskild del som kostar pengar.
Det är det som är lite knivigt med mediabranschen. Gärna höja annonsintäkterna, ha snabbast nyheter, få klick, locka till debatt etc.
Det här med lönekostnader är en trist bit som man gärna vill slippa.

”Vi lägger i dag närmare hälften av våra nyhetsresurser på lokal-tv, det är inte hållbart framöver”, sammanfattar Casten Almqvist i ett pressmeddelande.
Nej, hållbarhet och lokalt perspektiv som annars ligger så mycket i tiden gäller tydligen inte alls mediebranschen.

Vi kan således förvänta oss fler nyhetsinslag där ”experter” med södermalmsbrytning kommenterar någon tarvlig skottlossning på öppen gata i Göteborg. Eller nån spårvagn som gått av och skenat rakt in i stadshuset?
Kanske rent av en annan journalist som en gång bott i Göteborg?
”Janne, bodde inte du i Göteborg någon gång på sjuttiotalet? Och Hasse på sporten, han har väl varit på Ullevi i alla fall!”

Vad som blir kvar i Göteborg är fem stycken reportrar. De kommer att leverera nyheter till riksnyheterna.
Det kallas på corporate-svenska ”att man förstärker riksredaktionen med 25 fasta inrikesreportrar”.
Men fem lokala reportrar är ingen redaktion.
Någon nyhetsvärdering kommer inte göras från Göteborg, utan reportrarna kommenderas direkt från centralredaktionen i Stockholm.
Som förmodligen sitter och läser på twitter att nåt hänt i Göteborg, vad vet jag.
Vad jag däremot vet är att medievärlden blir ÄNNU mer Stockholmsfixerad.

Trösterika ord från Casten Almqvist är att TV4 fortsätter den lokala satsningen på TV4 Play.
Som är helt värdelöst och snudd på omöjligt att överblicka, och som dessutom kostar pengar för att slippa de ideliga reklaminslagen.
Nämn en enda god anledning att gå in där när vi redan betalar för SVT i licensavgifter, kan se nyheterna både på TV (ni vet en sån, riktig) och på en väl fungerande och mångfaldigt prisbelönt SVT Play-tjänst.

De lokala vädersändningarna fortsätter som tidigare, försöker Casten.
Liksom de lokala trafiksändningarna i Stockholm, enligt pressmeddelandet.
Vad skönt tänker jag, att Stockholmare även fortsatt kan få veta att det är trafikstockning på ringleden, och att jag kan få veta sånt jag redan kunnat konstatera med en blick på Iphonen eller – hör och häpna – titta ut genom fönstret!
Jag gissar att man från ledningshåll förutspår att t.ex SIBA och andra lokala storföretag nu kommer att stå i kö för att köpa reklam vid det ”lokala” väderinslaget!

Tidigare har jag varit frustrerad över våra lokala dagstidningar lidit av en generande provinsialism och avsaknad av publicistisk ambition. Nu skall Göteborgarna dessutom behöva lida av sämre lokalbevakning?
För där har faktiskt TV4 varit bra, med ett lite annat tilltal än SVT:s Västnytt, men ändå ett tilltal.
Särskilt starka är de i Göteborgs norra förorter, en ofta mindre ekonomiskt bemedlad tittarkrets som ej prenumererar på morgontidningar utan är hänvisade till Metro.
Men de är nog inte särskilt ekonomiskt intressanta för Bonnier.

Mest av allt just nu tänker jag dock på många bekanta, som jag träffat på i olika sammanhang, tagit en öl med, gått på sport med, hängt på Way Out West tillsammans med.
Som klockan 9 i morse fick veta att de inte har ett jobb att gå till efter midsommar.

Fans: Möt Joakim Fransson (Green Day)

2013-07-09 av

greenday2Så här i festivaltider blir det ju lite fokus på musik, och när dagspressen tapetserar upp sina bandreportage tänkte vi att istället för att rikta uppmärksamhet mot ”fansen”. I denna reportageserie frågar vi ut ett riktigt fan om deras förhållandet till favoritbandet. Först ut är Joakim Fransson, semesterledig nyhetschef på TV4 Göteborg.

Hej Jocke. Du lär ha ett alldeles särskilt förhållande till Green Day. Hur började det? Hur blev du hooked?
– Jag jobbade ju med nöje på kvällstidning när ”Dookie” kom och knockades av ”Basketcase”. Jag tyckte inte om vart rockmusiken var på väg vid den tiden med all grunge och artister som såg ut som publiken. Å andra sidan hade hårdrocken gått åt skogen också med all hårsprej och spandex. Så det var lätt att återvända till den punkmusik jag vuxit upp med samtidigt som jag lyssnade mycket på hiphop under den tiden…

Hur många gånger har du sett med dem egentligen? Det har varit lite flängande i sommar?
– Jag räknar till sju konserter inklusive sommarens tre.


Green Day minns ju jag egentligen mest från genombrottsplattan Dookie från 1994, när singlarna varvades flitigt på MTV. Är det en vanlig föreställning bland icke-Green Day fans tror du? Att de inte gjort mycket mer än så?

– Jag tror snarare att många av dagens fans tror att deras andra genombrott med ”American Idiot” 2004 var deras första storhetstid. Den plattan var ju deras stora comeback efter att det gått aningen sämre för varje platta de släppte efter ”Dookie”. American Idiot toppade Billboard och tog väl hem allt vad man kunde vinna i prisväg.

Vad är det som rullar mest hemma – gamla Green Day eller senare dagars?

– Före konserterna nu i sommar så lyssnade jag nog nästan uteslutande på de tre senaste plattorna ”Uno!”, ”Dos!” och ”Tré!”. Men under resorna till och från gigen så blev det allt möjligt ur hela katalogen.
– Annars är det är nog lite en humörfråga. Tidiga plattorna är ju hederlig treackordspunk. ”American Idiot” och ”21th Century Breakdown” är rockoperor och de tre nya plattorna drar mer åt Beatles och annat i klangfärgerna…

Håller de fortfarande på scen? De är ju inte purunga längre?
– De två senaste turnéerna har de varit bättre än någonsin. Tré är lite lönnfet men annars verkar de vara i otroligt bra form. De har jobbat med samma tre scenmusiker i tio år nu så det är ett jävligt tajt band.

Punk (nåja) är ju en scen som förenar generationer i Gbg lite, med både en äldre publik som växte upp på 80-talet till klassiska band som Attentat, Asta Kask, Ebba osv, men även nya band som drar stor publik med scener som Showdown, Slacker, WWDIS etc. Har du koll på det lokala utbudet?
– Tack vare grabben som ju lirar har jag faktiskt sett en del nya göteborgsband de senaste åren. Han lirar ju mest på ungdomsgårdar och Henriksberg etc så då får man ju verkligen se nästa generation. Kan tipsa dig om ett band som heter Sista Dansen (fd Linus Kuhlin & Sista Dansen) som jag spår en ljus framtid!

Favoritband utöver Green Day? Nu som då?
– När det gäller svensk punk så var det ju Ebba, Attentat, Asta och sånt som var stort då. Men sätter jag på svensk punk i dag så blir det snarare Troublemakers och Syster Ingrid. Internationellt är jag ett stort fan av Rancid, Foo Fighters, Ramones och Clash…
– Dessutom lyssnar jag fortfarande på både gammal glamrock som Bowie, Kiss, etc och klassisk hårdrock som Thin Lizzy, AC/DC, Whitesnake, Metallica, mm.


Du har lirat själv förstår jag. Instrument? Höjdpunkten i musikkarrären?

– Hehe, det blev både gitarr och bas i olika konstellationer… Höjdpunkten var väl att vi nästan blev signade av Sonet (dom tog Treat i stället) och en liten turnésväng i Tyskland.

Treat ja..Sämst bandnamn du medverkat i?

– Ett av de första band jag spelade med var kraftigt synthinfluerade och hette Passage – det namnet tyckte jag var ostigt redan då…

Din son lirar också förstår jag? Nåt band du vill pusha lite för här månne?
– Ja, varför inte?! Hateful Jane heter de. Riktigt lovande…

Vilken typ av konserbesökare är du? Längst fram vid räcket, vid öltältet eller på behörigt avstånd, med foten stampande takten lite lojt med korslagda armar (rockjournalistposen)?

– Är det band jag verkligen tycker om så öser jag. På Green Day, Metallica eller Foo Fighters hittar du mig längst fram. Jag hade en period med ålderskris efter recensionsåren (där jag ju satt och jobbade samtidigt) då jag fortsatte att köpa sittplatsbiljetter eftersom jag tyckte att jag var för gammal för att stå och ösa på planen. Men det tröttnade jag på – nu är det alltid ståplats som gäller!

Öl och sånt, det hör ju ibland till. För inte kan man väl se en rock/punkkonsert spik nykter eller?

– Jag ser gärna konserter nykter. Känns onödigt att kröka bort något man sett fram emot i ett halvår. Men sedan finns det ju andra konserter som man går på mer för grejen. Några pilsner på en Iron Maiden- eller Europekonsert kan ju vara trevligt.

Vad käkar man till då på festivalen? Gissar att det blir mycket biodynamisk tofusallad för dig a la Way Out West..hehe?
– Försöker däremot inte att äta på arenor eller festivalområden efter en grym matförgiftning i Hultsfred tidigt 90-tal. Å WOW skulle jag aldrig sätta min fot på med mindre än att Green Day spelar. Å knappt ens då…

Bästa fem inlyssningslåtarna till Green Day?
– Jag väljer fem ”rökare” men hade kanske valt fem helt andra låtar en annan dag…
Welcome To Paradise
Holiday
Minority
Jesus Of Suburbia
Nice Guys Finish Last

Vad skall du göra under semestern?
– Tre Green Day-konserter i lika många länder åt upp det mesta av semesterkassan så det blir nog mest dagsutflykter och odlingslotten resten av sommaren. Men Green Day i Bilbao till helgen hade inte suttit fel..

Joel Alme signerar ny skiva på Bengans + minikonsert

2010-01-19 av ozelot

När Joel Almes debutplatta Master of Ceremonies kom blev det så hyllat att man kunde tro att Antony Hegarty spelade för hemlösa i nordstan.
Och mitt i hajpen spred han dessutom syrliga citat omkring sig i pressen där han sågade etablerade kollegor till höger och vänster (tror han gav sig på Jens Lekman av alla..!?).

Så när jag slutligen skulle se honom spela på en akustisk sättning på någon HBT-fest på världskulturmuséet (man fick gratis kondomer också) var det som att jag VILLE tycka illa om honom och såga det jag hörde jäms fotknölarna. Det tog ungefär två minuter in i första låten till jag insåg: Nä, det går fan inte..
För det var bra.
När han sedan gjorde nya inmarschlåten till Blåvitt rös jag och fick tårar i ögonen..

Nu har Joel kammat sig, skaffat fru och unge på väg men ett minst lika romantiskt och känsloladdat album landar på skivdiskarna nu på tisdag 19 januari.
Den förlorade göteborgssonen återvänder till hemstaden och Bengans skivhandel i Majorna för att dra några låtar och signera nya skivan som får namnet Waiting for the Bells.
Nej vi kan inte vänta.

Samtidigt smygöppnar Bengans (sveriges kanske enda kvarvarande skivbutik med självaktning) sin rea och du måste fan vara höftopererad eller uppvisa lapp från målsman för att inte ta dig till Stigbergstorget.

Bengans skivhandel
Tisdag den 19 januari kl 17:30
Hållplats: Stigbergstorget

Här uppträder han och intervjuas i TV4 nyhetsmorgon, där han pratar om skivan, musiken, livet och blåvitt bl.a. Dessutom kommer han dyka upp i lokalfyran i samband med släppet och det lobbas just nu för att han kommer att bära en viss halsduk..

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-11-17

Slöar i sängen och lyssnar på Per Svenssons PSYCHEDELIC SOUNDS som släpps den 30 November. En obekymrad härligt sonkad samling låtar. Tex FREE SPIRIT som luffar på i ett skönt söndagstempo med rader som LOVE IS BURNING INSIDE/ WELCOME BACK IT´S SUMMERTIME. Gitarrerna , trummorna och orgeln kränger hit och…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-10-08

Snus istället för mus? Nej, för sjutton gubbar, nej Mellan två berömda pipsug på Götaälvbron stod en lycklig gnu och fes Jag älskar Lundell även om jag har tröttnat på hans musik Jag rökte en vild giraff igår utanför den halvslutna dynamocentralen med två ton salta tablettaskar runt ögonen

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-11-17

3 Avocado 1 halv burk röd tångkaviar 1 halv burk svart tångkaviar Hackad rödlök Havregrädde Droppa i citron 1-2 tsk En liten korv tartex Blanda alltihop till en goja.Det skulle bli en sås men det blev ingen sås,det blev en GOJA. Ätes på midsommar eller jul.

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...