Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Nyhetstorka? Högsäsong för kreativa nattredaktörer

2016-06-23 av ozelot

Silly Season ni vet: Egentligen ett uttryck för att när inget händer får ju redaktörer trolla med knäna. Vi talar förstås om nyhetstorka, den lite nyktra och tråkiga svenska benämningen. En betydligt mustigare polsk variant finns: sezon ogórkowy, gurksäsongen, eftersom nyhetstorkan inföll samtidigt som gurkorna skördades. Det preussiska arvet smittade även Tyskland där samma uttryck används. Saure-Gurken-Zeit, inlagda gurkor-säsongen.

”Han blev nästan påkörd vid ett övergångsställe” med bild och allt på den nästan drabbade. Eller ”Ko på Vägen”.
”Bortsprungen hund sprang hem – och bort igen”. Eller låt Göteborgarna ”Döpa den nya byggnaden”
Ni känner igen det, även om den klassiska månadslånga sommartorkan inte längre infinner sig.
Världen tar inte semester på samma sätt längre, Trump säger konstiga saker, EM pågår och OS närmar sig.

Den klassiska ”nyheten” som brukar inleda sommaren är ju klassikern ”Hittade spetsade pålar vid badplats” med bild på den icke-drabbade. Sveriges Radios Medierna skärskådade myten, som snarare baserar sig på dålig källkritik hos journalisten.

En annan ”nyhet” som dock har viss substans är: ”Ha koll på dina barn på stranden”. Eller arga insändaren: ”Mamman kollade bara på sin smarta mobiltelefon medan barnen sprang vind för våg.
Mer läsning: ”Barn drunknar tyst

Midsommar närmar sig? Då sitter den där som en smäck: ”Vin till sillen”.
Midsommarvädret? Här är mest solchanser.. Eller dagen efter? Stökigt på Smögen.
Fullt med engångsgrillar i Azaleadalen? ”Jag fick en chock när jag kom dit”.

Kommer bossen hit? Jajjemän, det här ”Vill Bruce ha” på bordet och så en bild på Mannerström.
1200

Myggplågan i nedre Dalälven känner vi ju såklart igen. Här är störst chans att få TBE eller Borrelia på Västkusten likaså.
Grilla? Gärna det, kom bara ihåg att Flintasteken är vanlig drygmarinerad grisskinka.
Och jag har själv trillat dit och skrivit spaltmeter om köttindustri.

Godis vill man ju ha på lördag, tycker lilla Alma 6. Men det var ju bara laktritsbitar i Gott och Blandat-påsen…

gott mrn inte blandat.

Med sommarregnen – och nyhetstorkan – kommer även de spanska skogssniglarna. Eller som det heter på ren svenska: Mördarsniglarna!
Så här blir du av med dem, läsarna kommer med sina egna tips. Men vad säger experten?

Mot sommarens slut blir det ju som bekant kräftpremiär. Konsumentpanelen testar, ett mycket tacksamt uppslag i fyrfärg, ut på löpsedeln och redaktören kan pusta ut.
Kanske kan man rent av koka själv? Eller med pikant ”Cajunkryddning”. Faktaruta: Detta är Cajun. Språk, betydelse och geografisk utbredning. Notera den eldiga sängkammarblicken hos denne hemmakock.

serveras_kraftor

Way Out West närmar sig. Men varför kan inte Rune få gå sin vanliga promenadväg?
”Dunka dunka”. ”Flamingorna blir rädda!”. ”Luger betalar nästan ingen hyra alls”. GT testar festivalmaten: Här är bästa festivalmaten på Way out West. Och Smålandsrullen då? Ja den blir kvar!! *Pustar ut*

760

VARJEDAGDRICK440_WEBB
På semestern dricker vi mer? Ja det händer nog, erkänn! Rubriken kan klistras in på varje Metro-löpsedel sedan 1995.
”Så påverkas vi av semestersupandet”. Är du lådvinsalkoholist?

Eller den här? Så återanvänder du din innerpåse till boxen. Det är jag på bilden. Skål!

boxen

Bossen é klar! Spelar hela Tunnel of Love!

2016-02-17 av

bruce-springsteen-160223-660x380v2

Ingen nyhet direkt kanske för er som följt löpande rapportering och spekulationer. Leif Mannerström himself gick ju ut och sa: Tobbe e klar”. Eller Bossen då han alltid ser till att beställa skaldjursbuffé hos Leffe när han är stan. Bruce Springsteen & The E Street Band kommer till Ullevi den 25 juni, där han upprepar det nya formatkonceptet ”göra ett helt klassiskt album live.”.
Men å andra sidan ett jävligt bra album: hela dubbelplattan The River. Men fler låtar kommer också spelas.

Biljetterna släpps till försäljning den 25 februari, klockan 09.00 på Ticnet. De kommer att ta slut, var så säker.

Snart släpps nya biljetter till Håkan Hellström på Ullevi

2015-11-13 av ozelot

Tillhör du de som gick miste om en biljett till Håkan Hellström sommaren 2016 4:e och 5:e juni? Pass på, för någon dag sedan tillkännagavs att Live Nation släpper fler biljetter med start fredag den 13:e kl 09:00. Så sätt på kaffet och starta igång datorn, ty nu är det skarpt läge alltså, länk till biljettköp hittar du här bland annat.

Det rör sig om flera tusen biljetter per konserttillfälle som släpps denna omgång, men räkna med en strykande åtgång även nu.

Foto: Josefine Larsson

Foto: Josefine Larsson

”Nu är han större än Springsteen” Extrakonsert med Hellström på Ullevi

2015-10-17 av ozelot

Foto: Josefine Larsson

Foto: Josefine Larsson

Jo, jag kan se rubrikerna framför mig i Grönköpings-Posten, specialbilagor med låttexter och gamla recensioner som man får vada genom på väg till entrén. Om man vill gå alltså, jag ids inte. Men många ville, 95.000 stod i kö när biljetterna släpptes och så stort är inte Ullevi. Men trösten är nära: Det blir en extrakonsert.

Den koncisa kungörelsen från Ticnet lyder så här:
”Efter en enorm efterfrågan och stort tryck vid biljettsläppet kan vi nu konstatera att konserten snabbt sålde slut. Och att vi nu adderar ytterligare en konsert dagen efter, söndagen den 5 juni 2016”.


Själv tyckte jag det var en större nyhet att Håkan spelade vänsterback i division 5 laget FC Linné

Woah Dad: Håkan Hellström till Ullevi 2016

2015-10-14 av

håkan
Göteborg fick inte Cortex-spelningen, med skiv- och produktionsbolaget Woah Dah som arrangör. Den avbokningen omges av mystik, men nu får vi ett ordentligt plåster på såren: Håkan Hellström kommer nämligen till Ullevi lördagen den 4 juni 2016, nästan två år efter den bejublade spelningen 2014 som förevigades på livealbumet Håkan Boma Ye’ och gick rakt upp på listorna.

Albumet gavs ut av just Woah Dad och frågan är väl om man verkligen kan reducera etiketten, som är en del av Telegram, till enbart ett skivbolag. I själva verket har de sina fingrar i lite av varje, vilket kanske inte förvånar om man vet att personer som Joel Borg, Isse Samie och Klas Lunding står bakom. Inga småkillar i sammanhanget direkt so nöjer sig med att skruva några knappar.

Så här säger Håkan själv i ett pressmeddelande:

”Japp, jag måste ju försöka igen medan solen står i zenit. Ni som var där sist -varmt välkomna tillbaka. Och ni som inte var där -hjärtligt välkomna ni också. Ullevi blir den enda spelningen för mig nästa sommar, men det är ju inte en jätteblygsam plats, så det räcker nog för hela året. Vi hörs snart! Peace n luv!” – Håkan Hellström

Överhuvudtaget togs många redaktioner på sängen när pressmeddelandet tickade in i morse och även om många hunnit rapportera känns det som det gått väldigt fort med både pressmaterial och info. Undvika läcka?
Nåväl, bråttom är det för redan lördag 17 oktober släpps biljetterna.

Biljetterna kostar 400-625 kr + serviceavgift och säljs via www.Ticnet.se, 0771-170 70 70, Got Event Biljett, 031 – 81 10 20 samt Scandinaviums biljettkassa under lördagen den 17/10 från kl 12.00.

Bäste Bruce Springsteen

2013-05-02 av
Foto: Christer Hedberg

Bruce Springsteen på Ullevi 2012. Foto: Christer Hedberg

Bästa Bruce. Det är många saker som skiljer oss åt. Du är född i slutet av 40-talet, jag i början av 90-talet. Du är från New Jersey, jag är från Göteborg. Du är musiker, jag är student. Men det finns vissa saker som kopplar oss samman. Vi har båda drömt om att se världen. Vi har ungefär samma frisyr (även om ditt hår är krulligt och mitt rakt). Och vi har båda haft drömmar om att stå på en scen, sjunga starka kärlekslåtar och ta emot folket jubel. Vi kan ungefär lika många ackord. Vi är båda lika inför Musiken.

Därför blev jag förvånad när du för några månader sedan fick frågan av ditt skivbolag att göra tre konserter i Sverige. De hävdade att biljetterna skulle sälja slut, att vi från Göteborg trots att du så hänsynslöst övergav ditt kära Ullevi fortfarande stod för allt det fina du sagt om vår kära stad. Och du svarade:

Det kanske är dags att hitta nya ställen i Sverige att få fem getingar i betyg den första kvällen och sex getingar andra kvällen. Det finns alltid människor som fortfarande inte upptäckt mig och min storhet.

Intressant ordval: Inte upptäckt mig. För det är precis det som alla har gjort. Alla vi som bor i Sverige vet vem du är och älskar dig. Vi älskar dig särskilt mycket i Göteborg och det gäller tills motsatser har bevisats. När blir Stockholm någonsin som Göteborg? När kommer stockholmarna förstå det som vi här i Göteborg alltid vetat om? Hur många trasiga betongpelare kommer det att krävas?

Jag skriver till dig med en enkel önskan, Bruce Springsteen. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det. Du har ju aldrig varit främmande för lite skruvade idéer (jag minns fortfarande när du delade ut lappar inför konserten som sa till oss att inte applådera eftersom det störde ditt känsliga nummer på scen).

I 24 timmar lånar vi varandras kroppar. Först går jag in i din kropp för att fatta känslan av hur det är att leva som världskänd i ett så grått land som Sverige. Sen lånar du mitt skinn för att förstå att när du kommer ut på gatan, ombord på spårvagnen, in i köpcentrumet och hör dina låtar, i vår iPhone eller i köpcentrats sönderspelade högtalare, när vi hör dig berätta om din draft notice innan liveversionen av The River så väcker det minnen till liv. Andra konserter, andra biljettköer, andra allsångskörer. Och nej, vi behöver inte gå så långt tillbaka som ’85 eller 87′. Det räcker med att tänka på Ullevi 2010 för att vår gemensamma kropp plötsligt minns.

Att vara 17 år och springa för fulla muggar in till scenen i ena kortändan, vårt gemensamma hemland. Vi springer mot kravallstaketet, med en flickvän eller kollega eller vän som grymtar och skrattar åt ditt beteendes hand i vår. Att ha varit nervös hela dagen för att inte komma längst fram. Tio gånger har vi kontrollerat att biljetterna ligger i rätt innerficka. Alla medelålders konsulter släpps in genom spärrarna. Men vi stoppas. Och vi tänker: Det kanske var slumpen. Att vara tjugoett år och inte ens ha råd att gå på konserten för du valt en annan stad. Det kanske var vår dialekt. Det kanske var våra ordvitsar.

Att vara rädd för att vårt samhälle håller på att fördärvas, att vår kärlek aldrig kommer växa sig tillräckligt stark igen för att du valt bort oss. Vi säger:
”Kom tillbaka, så kommer allt vara förlåtet.”

”Varför då?”
”För att stockholmarna inte älskar dig på samma sätt.”
”Älskar du mig?”
”Alla här älskar dig.”

För det är precis så vår kärlek fungerar. Den är en del av vår själ, vår historia, vår dna. Den finns alltid här, alltid i mig, i oss, i Göteborg.

Att vara tio år och höra Born to Run för första gången.

Att vara tolv och höra våra föräldrar berätta att de var där och hoppade sönder betongpelarna den där mäktiga gången.

Att vara femton och se dokumentären om hur Darkness on the Edge of Town gjordes för första gången.

Att vara sjutton och överlycklig för att du faktiskt fått tag i biljetter.

Att vara tjugo och ha fått biljetter till den gyllene cirkeln. Och vi försöker spela normala, vi anstränger oss för att använda maximalt oexalterat kroppsspråk. Normal-mode på, Bruce.

Andas som vanligt. Närma dig det där biljettkontoret där det står vart du skall spela. Titta efter som att du egentligen inte bryr dig särskilt mycket. Men bokarna betraktar dig och någonstans, långt här inne, djupt i vår gemensamma kropp, finns nog en skamfylld njutning av att inte få gå på konserten, att få en förklaring till hur det känns för alla dem som aldrig kunnat se dig live, hur de verkar förtvivlade, varför de använder överdrivet mycket versaler i olika internetforum.

Att gå in på forumen igen och känna igen dig i historierna nu, att förstå vad de menar, att höra historierna om klagan av att bo långt ute i ödemarken dit idolen aldrig kommer.

Och hela tiden en kamp inombords. En röst säger: Han har ingen jävla rätt att utelämna Göteborg från turnéplanen. Han får för i helvete inte skita i sin favoritstad på jordklotet. Han är förbjuden att inte spela Twist and Shout tills våra handflator brinner.

Med den andra rösten säger: Tänk om det är vårt fel. Vi sjöng nog för högt. Vi hade turnétröjor från ’97 på oss. Vi kavlade inte upp skjortan tillräckligt. Vi sjöng fel i The Rising. Vi råkade påminna dig om att det här lilla landet har fler städer. Vi var yngre. Allt skulle såklart förändras när vi blev äldre.

Och vår gemensamma kropp växte, Bruce Springsteen. Vi slutade campa utanför arenan, vi ersatte turnétröjan med skjorta, vi köpte sittplats. Vi slutade le mot varandra när vi trummade introt till Candys Room på bordsskivan och började leta efter underliggande meningar på Tunnel of Love-plattan. En dag stod vi utanför biljettkassan vid Pustervik och skrev en anteckning i ett kollegieblock (för en dag kanske vi skulle behöva återge den dagen då allt förändrades). Plötsligt kom det fram någon på vår högra sida, en bred man kaffefläckar på skjortan: ”Jag fick dem!” Han visade gula tänder när han log och tryckte upp två biljetter i vårt ansikte. Men det stod inte Ullevi på dem. Det stod Friends Arena.

Tydligen hade du bytt stad. Tydligen trodde du att Stockholm kunde leva upp till allt vad Göteborg är. I tjugo minuter stod jag där inne på biljettkontoret. Förvirrad. Fast ändå helt på det klara över vad som hänt. För hela tiden kom det in nya människor och köpte biljetter. Människor som hade tid och råd att åka till Stockholm.
Som tyckte det skulle bli roligt att få resa en bit. Som nöjde sig med tillvarons tillstånd.

Och jag önskar du hade varit med mig på biljettkontoret, Bruce Springsteen. Men du var inte det.
Jag satt där ensam. Och jag mötte alla förbipasserande blickar och försökte signalera att det inte gjorde så mycket att du övergivit din favoritstad, att jag förstod att du ville bryta ny mark, att vi redan fått vår del av kakan.
Men det är svårt att se glad ut när drömmar krossas.

Och det är omöjligt att vara en del av gemenskapen när Huvudstaden ständigt förutsätter att den har något alls att sätta emot.

Efter tjugo minuter går vi ut ifrån biljettkontoret, inga biljetter, ingen extra spelning i Göteborg i slutet på turnén.
I stället: ”Kanske nästa turné.”
Och vår bedrövade kropp lämnade platsen och vår hjärna tänkte: ”Jag borde skriva om det här.”
Men våra fingrar visste att det inte skulle ske.
För våra upplevelser, Bruce Springsteen, är ingenting i jämförelse med det som händer andra, vår kropp har sett dig live innan, vår kropp har stått längst fram och hoppat efter plektrum förut, vår verklighet är ombonade kuddrum i jämförelse med det som händer de på riktigt maktlösa, resurslösa, biljettlösa.
Vi kommer ha chansen igen. Vi skulle till och med kunna se dig i Köpenhamn.

Och i vetskapen om att andra har det mycket värre så valde vi tystnad i stället för ord och dagarna gick och istället för att flytta konserterna till sitt rätta hem började man prata om hur akustiken på Friends Arena skulle förbättras.
Arkitekter kallades in och ändringar gjordes. Ett visst bokningsbolag sa att ”naturligtvis skulle konserten vara genomförbar, annars hade vi aldrig planerat den där från början”.
Landets centralisering. Storstadens järngrepp.
Alla gjorde bara sina jobb. Bokarna, artisterna, biljettförsäljarna, folket.

Och här avbryter ni och säger: Men hur svårt är det att förstå? Alla måste ju anpassa sig till Huvudstaden. Och vi svarar: Men tänk om staden inte borde vara huvudstad?

Och ni säger: Allt handlar om popularitet och ni är faktiskt inte så ”goa” som ni påstår. Och vi svarar: Hur kommer det sig att ni alltid mår bättre när ni kommer till Göteborg, men aldrig förstår att ta vara på det?

Och ni säger: Men hur ska vi kunna lägga en spelning i Göteborg när det går att tjäna mycket mer pengar på den i Stockholm? Och vi skrapar fötterna i marken och harklar oss, för om vi ska vara helt ärliga så har vi inget klockrent svar på det.
Men vi vet att banden mellan artist och publik aldrig kan bli så starka som de kan bli på Ullevi, för vi har sett det med egna ögon och här får du nog, Bruce Springsteen, du försöker lämna vår gemensamma kropp, du tycker precis som läsarna att det har begåtts ett misstag här, för du kommer ihåg kärleken nu, pengarna är ingenting mot den kärleken, den villkorslösa kärleken som infinner sig några timmar i vårnatten, och du har rätt, du kan inte spela hos oss varje dag eller vecka eller månad, du måste till andra städer också, vi förstår det, det finns inget att göra trots att du sett alla plakaten och hört applåderna och skriken så måste du lämna oss ibland.

Alla vet vad som händer annars. Du måste hålla igång elden. Det är okej.
Men du är alltid välkommen tillbaka, käre Bruce, det skall du veta. Glöm aldrig vad vi åstadkom tillsammans en gång. Glöm aldrig vår kärlek. Och jag skriver ”vår”, för vi är alla en del av denna helhet, det som gör en Ullevispelning så magisk, denna kärlek är vi alla ingredienser i.
Glöm aldrig att vi väntar på dig.

Vi ses nästa gång.

Anton Ahlström är en 21-årig språkstuderande från Göteborg. Han ger ut sin debutroman ”Atlantbreven” till vintern.

Här festade Bruce Springsteen inatt: Hela guiden

2012-07-28 av

Vid tvåtiden på fredagseftermiddagen sitter jag en bilkö på väg in i Tingstadstunneln. Vad händer? Det är ju semestertider, solen steker på motorhuvarna men även på salta klippor tänker jag. Så ser jag något stort, vitt och blemmigt i mitt vänstra synfält. Jaha, en medelålders man som moonar genom bilrutefönstret, under applåder från medpassagerarna: Jaha, Springsteen igen alltså, musikbranschens svar på en Speedway-tävling i ditt vardagsrum.

För visst är det så. Bruce Springsteen är väldigt bra, om det inte vore för alla fansen. För du kan ta Bruce Springsteen från folkfesten, men du kan inte ta folkfesten från Bruce Springsteen.
Faktum är att The Bruce avnjutes bäst från ett öppet bilfönster eller helt nedsläckt rum.
De som städade utanför Ullevi i morse håller nog med, men returburksamlarna kunde börsintroduceras.

Men visst, vi gjorde som alla andra, visa av erfarenhet av vad öl på plastglas kostar i förhållande till APK: Vi tänkte att ”vi kunde ju sätta oss lite på gräset utanför, och dricka lite vin innan”.
Det handlade ju såklart om att ”grunda”, ty att gå på folkfest utan att vara salongsberusad är ju som att gå på barnkalas i latex-suit och gag-ball.
Men oj, där satt ju redan någon, på vår lilla gräsplätt! Typ 20.000 personer hade fått samma originella idé.
Granngänget hade åkt ner från Värmland, de hade inte ens biljett. Efter ett tag fick vi smakprov på vilka strömningar som rådde i underklädesmodet för medelålders herrar i just Värmland.

Redan där känner jag att jag är trött på Bruce Springsteen redan innan det börjat. Inte nog med att pressen tapetserat väggarna med Bruce i veckor och återvunnit gångna års extrabilagor.
Nu är bossen här. Här åt bossen. Här festar bossen loss på punkfestival.
Här lyssnar du på Bruce Springsteen gratis – om du har tur kan du se storbildsskärmen med kikare.

På vägen in i arenan stoppar jag två småflaskor Jägermeister i kalsongerna – en gåva från det värmländska sällskapet. Det visar sig vara helt onödigt: man hade kunnat smuggla in ett granatgevär, säkerheten är större på en division-ett match mellan Öis och Qviding.
Inträdet på arenan – särskilt ståplats – är mäktigt: publikrekordet är samlat och det känns nästan som alla väntade på att vårt sällskap skulle göra Bruce-familjen komplett.
En i sällskapet blev särskilt drabbad, tog några glädjeskutt över gräset och började klappa igång publiken: sedan gick det upp för mig – han är före detta friidrottsstjärna och har tävlat här otaliga Finnkamper.

Vi hinner med att köpa två öl var i baren – bra att ha så man står sig. Sedan kör Bruce igång, två låtar utan att det triggar igenkänningsmekanismerna – var säkert låtar från de senaste albumen. Sedan kommer Cover me och foten studsar igång lite.
Rocksjournalistposen: Kavaj, jeans, händerna i fickorna och en fot som lever ett stillsamt eget liv. Sedan kommer en sömntablett till: anonyma Something in the Night (Darkness at the Edge of Town) sällan spelas live (vilket finns anledning till) men som nu plötsligt skall dammas av inför världens mest lojala konsertpublik:
Bruce hade kunnat spela Mora Träsk och kommit undan med betygsfyror.

Många drar sig dock åt barerna och 200 meter bort kan man höra någon smälla igen toalocket på en bajamaja lite bryskt. Folk hyssjar ilsket.
Snart kommer det väl igång? Elleh?

Jag köper en öl till, sänker en stjärtinpregnerad jäger och tänker att det säkert är mig fel på. Det är ju folkfest, bredvid dansar en mamma lite med sin ca 10-årige son.
Bruce Springsteen är det alls inget fel på, levererar en oklanderlig liveshow som han aldrig gjort annat och det har han inte heller.
Studsar om kring på scenen som en tjackad väckelsepredikant.
Pratar svenska (”jöööteborg..) och bandet spelar så tajt de kan för sina säkert ganska furstliga löner. Men kan han inte spela hitsen istället? Eller något från Greetings åtminstone?
De senaste skivorna är bättre än något Ulf Lundell någonsin gjort – visst – men det är inte lika bra som de skivor han gjorde för ca 15-20 år sedan.

Sedan kommer ett pärlband av mindre klassiker som Working on the Highway (Mora Träsk), Johnny 99 och Darlington County innan det mynnar ut i en delfinal som faktiskt är från 2002 och en av kvällens bästa nummer: Waiting on a Sunny Day. Med den alltmer purpurblå sommarhimlen som tak känns det som att tjuvbada naken i grannens pool med en första flickvän. Bröstet fylls av förväntan – nu händer det!
Fast egentligen inte förrän under extranumren.

Innan dess är det bara sådär perfekt. Bruce stelopererade leende sådär 62-årigt vitalt, den där rösten som skulle kunna göra en kristen på ett mellansnack. Bandet som är lika precist muskulöst som en tysk precisionsmotor: Och i mellanvästern lägger sig bilfabrikerna platt.
Men nånstans önskar jag att Bruce kunde börja knarka, eller åtminstone dricka lite?
Inte rusa runt som en flåshurtig ekorre och vara så jävla humanistisk hela tiden.

Längtar efter min Springsteen, den i mitt nedsläckta rum, med tårar i ögonen. En joint på en tom parkeringsplats på Staten Island, Mary Mary Queen of Arkansas ur ett nedvevat bilfönster.
Jag längtade aldrig efter ett aeorobicspass med en farbror som drar upp 20-åringar med kåtslag ur publiken.

Jag såg Springsteen live första gången 1985, nyss tonårig slavade jag i en kiosk för att köpa biljetten. Sedan har jag sett honom vid ytterligare två tillfällen, och livemusik är egentligen bara bra på gränsen till genombrott och kanske någon gång av ren nostalgi innan gubben trillar av pinn.
Av döma av showen vi fick den här kvällen finns det inget som tyder på att han inte kommer göra 10 Ullevikonserter till.

Bruce Springsteen har vant sig att vakna till sorlet från fansen utanför hotellet, utan publiken är han ingen. Utan publiken rasar många av de nyare låtarna till marken som fuskbyggen och moderna replikor av svunna framgångssagor.
Jag är inte säker på att det alltid är ett hälsosamt beroende.

// Ozelot

Nya biljetter till Big 4

2011-05-30 av Goteborg Nonstop

Biljetterna tog slut snabbare än bjudöl i en hipsterbutik när det stod klart att Big 4 stannar till på Ullevi den 3 juli.
Efter litet vridande och vändande på ritningarna av arenan har Live nation nu kommit fram till att det nog finns lite stjärterum kvar och därmed några ytterligare sköna tusen att locka ur den hårdrockstörstande medelåldern.

Imorgon, kl. 9.00 prick, släpps ytterligare 900 biljetter. Samtliga är sittplatser vid sidan av scenen. Well, Dave Mustaine har ändå gubbat till sig och funkar förmodligen precis lika bra i profil…

Biljetterna säljs via LiveNation.se, Got Event biljett, Scandinavium och Ticnets ombud.
De går inte att köpa eller hämta ut hos ATG-ombud
Pris: 480 kr

Ännu en färg till Ullevipaletten

2010-02-15 av Goteborg Nonstop

Efter en helg där rykten och erfaranden fyllde våra tidningar bekräftades det nu på förmiddagen. Green Day kommer alltså till Ullevi.. Jag må vara konspiratoriskt lagd, och lätt naiv, men upplägget på bandsläppen denna vinter ger en ful eftersmak.

I förra veckan basunerades det ut att Pink kommer till Ullevi den 23 juli, biljetterna släpptes i fredags. Rusningen var inte enorm, men enligt arrangören ungefär enligt plan.
Idag bekräftas då att Green Day kommer redan 5 juni. Biljetterna släpps på måndag. Åldersgränsen är satt till 13 år

Jag skulle gissa att många av dom som betalade surt för Pink i fredags jublar idag och ställer klockan på fem-i-nio på måndag för att hänga på ticnet-luren igen. Frågan är hur rusningen sett ut då om konserterna presenterats i omvänd ordning?

Mammon vs. konsertbesökarna 2-0

Kan Pink fylla Ullevi???

2010-02-09 av Goteborg Nonstop

Beats me. Men till sommaren kommer hon ialla fall. 23 juli är planen att hon skall köra ”en något intimare” version av en Ullevi-mastodont-konsert.

Enligt Live Nation som släppte nyheten i förmiddags skall scenen placeras framför den ena långsidan så att avståndet inte blir så långt till publiken längst bak. Klokt, tror jag, av andra anledningar än just den. Samtidigt slipper man ju bortföklara ekande tomma läktare om biljettförsäljningen inte rikitgt räcker till. Raderna bakom scenen är det ju knappast någon som kräver att man skall fylla.

Det som kommer till Ullevi är en bearbetad version av Pink´s tidigare Funhouse Tour. Nu under namnet The Funhouse Summer Carnival Tour, en som namnet antyder karnevalsinspirerad show.

Special guests på Ullevi är Takida.
Biljetterna kostar mellan 450 – 625 kronor exklusive serviceavgift och släpps den 12 februari klockan 09.00.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2019-08-17

Hade tänkt kolla in Jarl Hammarbergs utställning på galleri i Haga. Men kom inte längre än till den gröna soffan i mitt sovrum. Man håller på med det ena å det andra för att hålla sin mentala och fysiska hälsa så länge man är här. Ett projekt som bidrar till…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2019-08-18

Det stilla höstregnet som faller utanför fönstret vet inte om att jag är så omanlig som jag är det bedömer mig inte ibland så ynklige fege mesen Stefan Falck som alltid leker riktig man och hjälte och rockpoet Johan Lindqvist ÄR inte rocknroll, fattar inte va bra rocknroll är hyllar…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2019-08-21

Det kändes som att sommaren tog slut när Lotta hade sista repetitionen. Det va inte så varmt men ändå lagom. Hon kom med sina jeans och en brandgul blues med kort ärm, fram till scenen och småpratade med publiken. TV- värdinnan sprang också runt och pratade med folk. De va…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2019-08-18

Nu är jag tillbaka igen med några rader om en kontemplationsvernissage i lördags 17 Augusti på Galleri i PS i Haga. I februari i år avled Jarl Hammarberg – författaren, bildkonstnären och esperantisten. Han arbetade in i det sista och denna uställning består av stora collage abstrakta och innehållsrika ibland…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...