Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Esoterisk upplevelse på The Docks under Way Out West: Honningbarna & Graveyard

2013-08-10 av

Vi tog oss till The Docks med en liten söt båt från Lilla Bommen för att se Graveyard. Fotografen gick på knäna efter att i princip hängt på låset varje dag under festivalen – så hon skickades hem till varm Oboy och limpsmörgåsar. Det hade kunnat se ut så här, använd er fantasi.

choko

Graveyard har ju andra sidan setts ett antal gånger, men det har inte The Docks. I wonder why, det är väl nåt i upplägget som visserligen är väldigt ambitiöst men sällan kanske något för inbitna andralånggatantrampare. Så nu när alla långhåriga män äntrade kajen uppstod en mindre kulturkrock mellan de bofasta – en stackars förvirrad skara i rosa skjortor som förmodligen helt undgått att det var konserter och undrade vad för farsot som just drabbat dem – och de invaderande hunnerna som spyddes ut ur skeppens innandöme.

the docks

Vi var lite nyfikna på hur The Docks fungerade som konsertlokal. Väldigt avlångt skulle jag vilja säga. Med sitt lilla podi till scen (förmodligen nån slags vip-platta) är det inte alls anpassat för konserter, såg man nämligen ingenting förutom huvudskulten på Graveyard-korgossarna där framme.

Vi klättrade upp på en liten upphöjd platta som gav en åtminstone ledsyn, där satt några människor kring ett bord i fåtöljer och en lyxig ishink med Budweiser. De ville absolut inte ha sällskap i sin oerhört upphöjda exklusivitet, utan en febril verksamhet utbryter bland dessa Partille-stekare med säljjobb på Elgiganten att påkalla vakternas uppmärksamhet.

Graveyard2

Så här såg det väl ut på ett hum innan de ganska besvärade vakterna tvingades avhysa oss tre-fyra barbarer som bara försökte se lite av konserten.
Men som sagt – Graveyard spelar ju lite hela tiden, och var – Graveyard. De är bra.

Kvällens riktiga överraskning var dock Honningbarna som uppträdde innan finalakten, då det fortfarande fanns plats frsmför dcen..
Honningbarna är något så fräckt som en norsk punkgrupp från Kristiansand. Vi hade inte hört en enda låt innan förutom den som fanns länkad på Way Out Wests hemsida. Vi förstod inte ett enda ord de sa, knappt så vi lyckades urskilja låtarna från varandra, men jävlar vad de öste.

Blev en femma direkt.

//Ozelot

Förspel med Olle

2013-08-08 av

olleTjuvstartade Way Out West lite med att se Olle Ljungström på Liseberg. Det var en helt okej konsert, man får ingen magisk stämning med en publik där hälften har gröna kaninöron på huvudet, är 10 år och inte får ha egna tändare. Men Olle höll ihop det hyggligt i låtarna även om just kittet mellan dem – mellansnacken och diverse exter – ibland utmanade hållfasthetens gränser.
Spontana dödsföraktande nummer, som att lyfta upp mikrofonstativet och låtsas som att det var en enorm penis fick mig dock mer oroad över att armen (han ser lite skör ut, har väl ingen elitfysik direkt) skulle gå av än jag förberedde mig på någon moralpanik från några Kamratpostenreportrar..

Sällskapet som är i mediakretsar började få sms ungefär mitt i konserten från visst kvällstidningshåll:
”var det ”skandal”, har du bilder? Var han packad?”
Resultatet av den offensiven har du här.
Vad jag alltmer börjar hata den tidningen.

Det var ingen skandal, det var bara Olle – inte ”Så mycket bättre-stjärnan”.

Nu börjar Way Out West på riktigt. Det gäller att spara på krafterna, så jag masar mig väl dit lagom till Alabama Shakes som går på vid 17:40

// Ozelot

Smack! Intervju med Tigers of the Temple inför Stay Out West-spelningen

2013-08-07 av

tigersMastodontsläppen till Way Out West trummade in ända in i målfinishen. Håkan Hellström, Omar Souleyman och Giorgio Moroder i all ära, men ett band som inte ens släppt sitt första album än (kommer!) kan mycket väl bli en av festivalens verkliga pärlor. Vi tog ett snack med Patrik Gustafsson från Tigers of the Temple.

Jag gjorde en intervju med er 2011, det var ärligt talat en ganska kass intervju. Men problemet är att det är rätt svårt att ställa frågor när man ärligt talat inte vet särskilt mycket om ett band utan bara har hört några spår som finns ute, och ni finns ju inte på wikipedia direkt. Om du fick formulera något som skulle stå på Wikipedia på några rader, vad skulle det stå då?
– Det skulle stå: Tigers of the Temple – Smooth by day, Rock by night…

Då öppnar sig ju genast locket till kunskapens källa! Perfekt! Det som finns på Spotify är från 2011, vad har ni haft på gång sedan dess?

-Ja, Ep:n som finns på spotify är gammal skåpmat numera, men gammal skåpmat kan smakar bra. Vi spelade in den själva i replokalen. Tanken var mest att få ut något och spela live. Väcka alla.
– Det finns två nya låtar, ”Cabin” och ”Whatever Starves The Heart” på Soundcloud. Dessa två låtar går i linje med vad vi vill med ”tigers”. Vi har hittat en plattform där vi trivs bra vilket märks tydligt när vi skriver låtar – det går smidigt och snabbt. Efter sommaren ska vi in i studion och spela in ett album. Vi ska faktiskt åka och kolla på en studio i morgon. Färdiga och halvfärdiga låtar finns till 10 album, minst.

Way Out West är ju inte kattskit att spela på direkt. Hur glada blev ni på en skala när det blev klart? Blir det karriärens höjdpunkt eller? Hur skiljer sig festivalspelningar från vanliga klubb- och arenagig, som på Wembley etc? Vilket är roligast?
– Det ska bli kul att spela på Way Out West, Sveriges bästa festival! Det blir vår första spelning med Oscar Brask som nyligen anslutit sig till bandet. Han är perfekt för oss. Känns som ett bra tillfälle att få spela upp allt nytt vi har jobbat med senaste året. Vi är väldigt stolta över låtarna och hoppas att i alla fall någon annan fattar grejen. Karriärens höjdpunkt? Både ja och nej. Nya plattan blir karriärens höjdpunkt.
– Annars gillar jag alla sorters live-spelningar. Festivalspelingar har sina fördelar, klubbspelningar har sina. Men vi får ju både och på WOW, festival-spelning och Pustervik. Smack!!

Det är ju mycket snack om demokrati etc just nu, i Egypten, Syrien etc. Är ni ett demokratiskt band? Gör ni låtarna ihop etc?
– Vi är löjligt demokratiska. Någon spelar upp en idé, sen kör vi bara! Det luktar diktatur om någon börjar härja på andras territorium, då smäller det direkt.”Tigers” blir tigers när alla får göra sin grej.


Trummisar brukar ju inte vara några stora tänkare direkt, Mickey Dee liksom.. Men Phil Collins och Dave Grohl är ju iofs andra trummisar som det gått rätt bra för på egen hand, vem är din favorittrummis?

– Jag gillar massa trummisar, jag kan nörda iväg ganska rejält när det gäller alla instrument. Tänker inte blotta mig dock. Du förstår säkert…

Som trummis sitter man ju mest bakom bandet och tittar på de andras ryggar. Å andra sidan ser man ju deras moves rätt bra. Vem har tuffast scenmoves i Tigers?
– Martin är helt klart den vackraste scenmänniskan i bandet, i landet t.o.m. Han utmanar jättarna globalt.

Tycker du att det är viktigt att ett band tar ansvar för hur de ser ut och för sig på scenen, eller är det helt oviktigt?
– Jag gillar när band ser helt obrydda ut! Äh, klart det är kul när folk är fina på olika sett. Men i detta avseendet är det helt oviktigt, så klart.

Du spelade skivor en del ute förr, har inte sett dig så mycket på den fronten på sistone tror jag. Vad har hänt?

– Jag och Kristofer Åström spelade lite skivor ihop och drack lyxdrinkar i ölform ett tag. Vi tröttade väl lite på det. Sen kom det annat i vägen för oss båda: Vi passade på att bli pappor, typ samtidigt. Helt klart roligare!

Jag gissar att ett artist-armband på WOW kan vara rätt najs ändå. Finns det något under övriga festivalen som du ser fram emot lite extra?
– Jag ska försöka hinna se så mycket som möjligt. Massa fina band! Jag ser fram emot Public Enemy, trots att jag har dålig koll på hur dom låter 2013. Kan ju bara låta bra! Neil Young så klart, bäst! Phosphorescent, Goat, Tame Impala… ja, det finns mycket att hinna med.

Planer i höst?
– I höst spelar vi in ett album, som typ är redo för den röda knappen. Det ska bli kul. Jag älskar studion-häng.

Tigers of the Temple spelar på Stay Out West och Pustervik på lördag kl 00:45. Hela schemat här.

Tigers of the Temple är:

Martin Hansen
Oscar Brask
Patrik Gustafsson
Simon Mellergårdh
Danijel Kasunic
Mikael Lundgren

// Ozelot

Festivalarmband laddade med teknik på Way Out West

2013-08-06 av

wowreg-topGlöm det flätade festivalarmbandet i textil eller det hårda i plast som man klipper av med en befrielse efter sista konserten ebbat ut, med en blek rand på handloven och en svampinfektion rikare. Nu lanserar Way Our West ett speciellt armband med ett unikt microchip som förenklar identifieringen vid in och utpassering.

Tekniken heter RFID – mer kort och koncist Radio Frequency Identification – och är utvecklat av Intellitix som är världsledande på den här typen av lösningar.

RFID skall dels erbjuda ett mer säkert system för att motverka bedrägeri och svarta börshandel (gissar jag) men även via partners som Spotify och Sony Mobile kunna ge festivalbesökaren möjlighet att samverka med andra via sociala medier.
Det sista förutsätter dock frivillig registrering, och från festivalledningens håll betonar man att det inte handlar om om kartläggning à la NSA.

Hur det hela utvecklar sig får vi kanske anledning att återkomma till.

Mer om detta här.

Omar Souleyman vägrades visum till Sverige: Nu sätter Luger press – Och bjuder in honom till WOW

2013-08-04 av

OMAR-SOULEYMAN-01Den världsberömde artisten Omar Souleyman skulle ha uppträtt på Stockholm Music & Arts i helgen. Med den saken blev det dock ingenting: Svenska konsulatet i Damaskus vägrade nämligen ge honom visum. Varför? Risken för att han skulle söka uppehållstillstånd i Sverige bedömdes som alldeles för stor. Omar Souleyman är nämligen liksom medlemmarna i hans band från Syrien, och Sverige låter inga syrianer besöka landet för tillfället.

Luger har varit mycket kritiska mot hanteringen och uttalat sig bland annat Sveriges Radio:
– Det verkar inte som någon på konsulatet verkar ha insett vem han är och det verkar vara det stora problemet så efter diverse kontakter har vi försökt stöta på och förklara för dem eftersom det är helt, helt galet att han inte ska få komma till Sverige
, säger Niklas Herrström, bandbokare på Luger.

Från Lugers sida är det uppenbart att Omar Souleyman fallit offer för en fyrkantig regeltolkning, och att det är uppenbart att Omar Souleyman är en turnerande professionell artist som inte har för avsikt att fly till Sverige.
Det verkar vara en korrekt analys erfar jag: Han ger ut skivor via bolag i USA, att turnera är hans levebröd, och senare i höst spelar han i såväl Reykavik, Paris och i Los Angeles.
Att bandet och Omar istället skulle söka asyl i Sverige ter sig långsökt.

Luger sätter press: Bjuder in Omar till Way Out West

Att Omar Souleyman nekats inresetillstånd till något land har aldrig hänt enligt Omar själv – något Sverige nu på ett något osmickrande sätt lyckats bli först med.
Men nu sätter Luger extra press på Svenska konsulatet i Syrien genom att bjuda in honom till Way Out West.
Så här skriver man i ett pressmeddelande:

Misstag kan begås, felbedömningar kan göras. Men man kan även korrigera sina misstag, ändra sig och göra det rätta. Nu ger vi svenska myndigheter chansen till just detta. Omar Souleyman har en plats på Way Out West i Slottsskogen nästa vecka. Omar har redan sagt att han givetvis kommer om han blir insläppt. Vi säger – välkommen Omar! Och till svenska myndigheter säger vi, varsågoda, en andra chans.

Om ni själva vill kontakta ambassaden i Damaskus och ge uttryck för er syn, mejla ambassaden.damaskus@gov.se

// Ozelot

Giorgio Moroder @ Way Out West Daytime Sessions #Daft Punk Edition

2013-07-30 av

giorgio_poolWay Out West Daytime Session är ett relativt nytt koncept i Sverige introducerat bl.a på Trädgården i Stockholm där det blev succé. Kl 12:00 på fredagen pluggas så mycket elkraft in att det kunnat driva en mindre småstad ett helt år, och på scen står ingen mindre än legenden Giorgio Moroder som betytt minst lika mycket för den elektroniska musiken som Kraftwerk.

Sessionen bär sigillet Daft Punk edition, och på deras album Random Access Memories medverkar just Moroder. Det här konceptet är till för dig som sätter dansen i första rummet, men det kommer också finnas vegetarisk brunch och en och annan Bloody Mary.

Giorgio Moroder har skrivit låter med och till ett otal världsartister – bl.a Donna Summer, Blondie och David Bowie – men är ett mycket aktat namn även i egen regi. Han har skrivit filmmusik till klassiker som American Gigolo och Midnight Express.

Way Out West 2013: Intervju med Niklas Lundell från Luger

2013-07-23 av ozelot

way_out_west2Way Out West är bredare än någonsin, med fokus på såväl musik, film och konst och antal spelställen under Stay Out West är fler än någonsin. Miljöengagemanget har funnits där hela tiden, och i fjol blev man som första festival helt vegetarisk. Vi pratade med Lugers Niklas Lundell om årets upplaga, om att ha samarbetspartners och om att ta och ge kritik.

Okej, den första obligatoriska frågan. Årets upplaga av Way Out West börjar sätta sig. Men kan vi förvänta oss någon stor bokning till?
– Det kommer några godbitar till. Den som kan sin Way Out West vet att det tenderar att droppa på ända in i slutminuterna. Men de allra allra största är presenterade vid det här laget.

Några stora namn finns ju, som Neil Young och Alicia Keyes etc men ändå en bit kvar till föregående års nivåer?
– Det där tror jag är sjukt subjektivt. Det finns säkert de som tycker året är starkare än förra och förra starkare än året dessförinnan. Men inget år är det andra likt och vi försöker nog inte att jämföra så utan titta mer på line-upens interna struktur, om man säger så.


Har man någon särskild taktik för hur man går ut med namnen? Händer det att man har en artist klar sedan länge, men väntar till mycket sent för att bygga intresset?

– Det där är ganska olika faktiskt. Ibland vill eller behöver man gå ut med det pang bom direkt, ibland väljer man att sitta och trycka på det ett tag.
– Ibland är det taktik, ibland slump och ibland är det bara ett måste.


Hur går biljettförsäljningen i år?

– Tack bra. I nivå med senaste åren.

Från början var väl WOW ganska mycket en ”gitarr, trummor och sång” festival med pitchfork-stämpel, men det känns som om det blir mer och mer fokus på hip hop, elektronika och dans. Särskilt gäller detta årets festival tycker jag. Hur har ni resonerat här? Är det en medveten omnischning?
– De har nischat om Pitchfork och vi följde blint efter, haha! Nej men det kan väl ligga nåt i det. Men det är väl i och för ganska rejält mycket gitarr-band i år också va?
– Men ja, vi har pratat om det men återigen tänker inte så mycket i genrer. Vi tycker det är en stark line-up där det finns mycket av allt.

Många festivaler har ju gått under, med kanske lite av den ”dyra gitarrgubbar-stämpeln”. Med stora dyra artister etc? Kommer den typen av festivaler få svårt att överleva?
– Förstår inte frågan. Har de festivalerna som gått under haft ”dyra gitarrgubbar-stämpeln”? Håller nog inte med i så fall. Tror det handlar om att ha tydlig och stark identitet, ett koncept och en linje som kan röra sig o kännas trovärdigt oavsett om det handlar om rock eller rnb.

Ni står på ganska många ben, bland annat har ni ett stort filmprogram, men ni har också väldigt många kommersiella samarbetspartners. Allt från Sony till SJ osv. Finns det någon risk att WOW börjar kännas lite ”krängigt”? Ja menar, spela i HM-ägda Weekdaybutiker?

– Vi har många ben ja; med film, musik, konst, mat och så vidare. När festival är som bäst har den många ansikten. Det ska inte blandas ihop med att vi har sponsorer och kommersiella partners.
– Tror att många ser uppsidor i det [kommersiella samarbetspartners] och om inte annat är det ett tillfälle att komma i kontakt och skapa dialog kring det. Ser inget ”krängigt” som något dåligt så länge det görs på ett bra och schysst sätt och med syfte att förbättra upplevelsen för besökarna.

Ni har samarbete med Weekday även i framtagningen av funktionärskläder: (t-shirt och hood) som skall vara ekologiskt framtagen, detta gäller även egen merchandise. Men ställer ni även krav på bandens produkter som säljs på området?
– Banden liksom vi och publiken är måna om hållbara och reko produktionsvillkor, men det är inte vi som beställer eller tar fram deras kläder. Vad som i övrigt säljs på festivalen har krav på sig beträffande bl.a ekologiska aspekter.

Går ni själva (i luger) omkring med ekologiska kläder från sponsorerna eller får ni ha på er vad ni vill?

– Vi får ha på oss vad vi vill såklart – kom hit och titta bara! Det är en brokig skara..
Men vi är nog hyfsat genuint intresserade av detta allihopa.

Ni var ju första stora festivalen med enbart vegetarisk mat vilket ni såklart fortsätter med. Är det betydligt svårare att koordinera än att göra som alla andra, sälja burgare etc? Ställer det några särskilda krav?

– Ja det kan krävas lite mer jobb, fortfarande. Att få tag på råvaror och att hitta aktörer som fattar och gör nåt bra av det. Men utslaget är det bara positivt.

Sålde ni lika mycket mat då?

– Beror lite på hur man räknar men i ren volym sålde vi mer mat förra året än åren innan.

GT gjorde ju sin beryktade köttbullekupp? Jag antar att GT inte stod särskilt högt i kurs efter det tilltaget.. Hur förbannade blev ni? Kommer de ha svårt att få ackrediteringar i år? Boisen blev ju av med av med sin förra året..?

– Hon och resten av GT fick dem [ackrediteringarna] åter efter ett tag. Men äh, förbannade vet jag inte men det var ju ett riktigt lågvattenmärke.
– De får såklart ackrediteringar om de har för avsikt utföra ett journalistiskt arbete.

Är ni lite snarstuckna om press etc är lite småspydiga?

– Alltså verkligen inte! Verkar det så är det trist.
– Men såhär; bara spydighet är ju bara oskönt men journalistik som granskar, ifrågasätter eller kritiserar är – från djupet av vårt WOW-hjärta – bara bra. Sen har det väl funnits ett par enstaka tillfällen då det tenderar att inte var så sakligt eller lite sensationslystet. Men det finns ibland en rädsla för när någon höjer rösten tillbaka mot media. Men det är väl inte värre än så, tycker inte man kan kalla det ”snarstucket”.

Ekotänket har vi nämnt vad gäller kläder och mat. Hur gör ni med alla transporter till och från? Har ni krav på bilarna? Logistik och samordning med leveranser, taxikörningar etc?

– Lite olika beroende på vilka transporter det gäller. Publiken uppmanas åka tåg till Göteborg och cykel alternativt kollektivt i stan (vi har inte nån parkering på festivalen). Man får rabatt på tågen och cykelparkering finns på plats.
– Leveranser av mat och dryck samordnas, Riggen med scen/ljud/ljus kommer samlat. Sedan skall interna transporter ska vara miljöfordon, och vår personal åker tåg och buss etc. Transporter är lite av ett fokusområde för vårt hållbarhetsarbete.

En del gnäller ju på att delar av Slottsskogen är avstängd, i år längre än vanligt har jag sett nån uppgift om.
– Det stämmer inte alls. Vi har kortat tiden då parken är avstängd. Det var inför förra året som vi började stänga av väsentligt senare och samma tid gäller i år.
– Vi har respekt för att Slottsskogen är en allmän plats och i ligger varmt om göteborgarens hjärta och gör allt för att hålla tiden nere och åverkan minimal.

Sliter inte festivalen hårt på parken då?

– Svaret angående slitage är att vi de flesta år inte sliter nämnvärt på parken, inte på ett sätt att parkchefen bedömer att den klarar det i alla fall.
– Sen tillför Way Out West mycket till parken också, om inte annat i rent monetär form. För varje år har pengarna gått till olika ändamål; trädplantering, lekpark, konst etc. Vi är stolta över att få vara här och vi hoppas göteborgarna också kan vara det.

Titt som tätt dyker det upp diskussioner om volontärjobbare som jobbar gratis under ofta ganska långa pass. Går det inte att genomföra en festival där alla får betalt? Hur många volontärer har ni ungefär totalt? Hur stor är hela arbetsstyrkan?

– Vi har inte upplevt så mycket kritik hos oss, tvärtom. Man är volontär frivilligt. Man får mat, t-shirt och minst en dag som besökare på festivalen och för många är det en rolig och lärorik erfarenhet som i vissa fall kan vara början på en karriär.
– Klart det skulle gå att genomföra en festival med enbart ”traditionell” arbetskraft, men jag är inte så säker på att det är till fördel för någon part.

Det finns ju vissa utbildningar i event etc. Har du någon åsikt om dessa? Har ni någonsin anställt någon därifrån?
– Vi har anställt flera från såna utbildningar. Jag tycker det är en toppenbra väg in!

Sist men inte minst; tre grejer du absolut inte kommer missa i år?
– Stina Nordenstams konst, Arrancini och Filmtältet.
Eller…
Beach House, Kendrick Lamar och Tame Impala.

// Ozelot

Weekday blir ny Stay Out West-scen för nybokade artister

2013-07-02 av

yastWay Out Wests kommersiella partnerprogram är omfattande, det är uppenbart för alla som företagit sig promenaden från entrén till konsertområdet. Nu fördjupas samarbetet med H&M-ägda klädkedjan Weekday. Weekdays paradbutik på Kungsgatan blir nämligen skådeplats för en ny scen inom Stay Out West och därmed fyra nya artister: El Perro del mar, Mack Beats, Stay Positive och Yast. Sedan tidigare är det klart att Weekday står för Way Out Wests klädprogram med ekologiskt hållbar profil.

Way Out West – En filmfestival

2013-06-19 av ozelot

sc3_frontWay Out West har en tydlig ambition att vara en portal för upplevelser, och inte bara en musikfestival med sedvanlig repertoar av öltält, klubbscener och – vegetariska – hamburgare. Således har man genom åren bjudit in såväl konstnärer och haft ett omfattande filmprogram. Många filmer har svensk premiär för en svensk publik – i år toppat med världspremiären för Snabba Cash: Livet Deluxe.

Repertoaren omfattar såväl spelfilm som dokumentärer – och spänner över hela spektrat från mångmiljonproduktioner till hemmabyggen.
I maj släpptes tiotalet filmer, däribland nya svenska dokumentärer om graffitikonstnären NUG och artisten Henric de la Cour samt spelfilmen Before Midnight av Richard Linklater.

Nyss släpptes en hög till som gör Way Out West till en av Sveriges största filmfestivaler:

A BAND CALLED DEATH (Dokumentär, USA 2013) – Nordisk premiär
Regi: Mark Christopher Covino & Jeff Howlett
THE EAST (Spelfilm, USA 2013) – Svensk premiär
Regi: Zal Batmanglij
SNABBA CASH: LIVET DELUXE (Spelfilm, Sverige 2013) – Världspremiär
Regi: Jens Jonsson
MADE OF STONE: THE STONE ROSES (Dokumentär, UK 2013) – Nordisk premiär
Regi: Shane Meadows
MITT LIV MED LIBERACE (Spelfilm, USA 2013) – Nordisk premiär
Regi: Steven Soderbergh
DOLLHOUSE (Spelfilm, Irland 2012)
Regi: Kirsten Sheridan
GRANDMASTER (Spelfilm, Kina 2013) – Nordisk premiär
Regi: Wong Kar-Wai
KISS OF THE DAMNED (Spelfilm, USA 2012)
Regi: Xan Cassavetes
20 FEET FROM STARDOM (Dokumentär, USA 2013) – Nordisk premiär
Regi: Morgan Neville
REINCARNATED: SNOOP LION (Dokumentär, USA/Jamaica 2012) – Nordisk premiär
Regi: Andy Capper
FLEX IS KINGS – (Dokumentär, USA 2013) – Special screening
Regi: Deidre Schoo & Michael Beach Nichols
REVOLUTION (Dokumentär, Kanada 2013) – Nordisk premiär
Regi: Rob Stewart
SECOND CLASS (Dokumentär, Sverige/Litauen 2012)
Regi: Marta Dauliute & Elisabeth Marjanovic Cronvall
ALIAS (Dokumentär, Kanada 2013 – Europapremiär)
Regi: Michelle Latimer

KORTFILMER 2013

ATLANTIC AVENUE (USA/Frankrike 2013) 13 min
Regi: Laure de Clermont-Tonnerre
FUCKING TØS (Danmark 2012) 12 min
Regi: Kira Richards Hansen

CLOSE YOUR EYES (USA 2013) 14 min
Regi: Sonia Malfa
THE CAPSULE (GREKLAND 2012) 35 min
Regi: Athina Rachel Tsangari

Hela programmet här

Hållbar Way Out West? Vi synar löftet i sömmarna

2013-06-10 av

Weekday_WOW_2För andra året i rad serverar Way Out West enbart vegetarisk mat i sina restauranger. Men man låter inte engagemanget sluta med det, utan lovar i år att kläder till funktionärer och merchandise kommer vara framtaget i ekologiskt material – i detta fallet bomull som odlats utan bekämpningsmedel och konstgödning. Vi bestämde oss för att syna löftet i sömmarna.

Det är samarbetetspartnern Weekdays som tagit fram årets funktionärskläder som består av T-shirt och hoodies.
När det gäller merchandise, så gäller den hållbara linjen egenframtagen merchandise – alltså inte externa partners eller bandmerch. Men bland de egna produkterna finns såväl T-shirts, Zip-hoods, tank-tops och tröjor. Samt en del andra produkter, enligt Weekdays informationsansvarige Karin Hagman.

Men tidigare år har ju funktionärer efter festivalens slut fått byta in sin Crew-tshirt mot en souvenir-tisha. Hur hållbart är egentligen det? Får de behålla kläderna i år?
– Man behåller den T-shirt man fått. Om man vill återvinna så kan man vända sig till våra butiker, fortsätter Karin.

Varifrån kommer den ekologiska bomullen ifrån? Har ni koll på hela ledet här? Hur mycket dyrare är det att använda ekologiska material idag?

– All ekologiskt odlad bomull kräver alltid certifikat, enligt noggranna standarder. Angående kostnadsbilden kan vi tyvärr inte svara på det då det är konfidentiell information.

Hur är det med eventuella kemikalier som ingår när man trycker på plaggen?

– Det som vi trycker själva har vi all info om innehåll och gjort tester på, så de är helt OK. I övrig produktion har vi mycket restriktiva krav på kemikalieinnehåll för våra leverantörer.

Du som är funktionär i år får alltså behålla kläderna på efter utcheckning. I alla fall t-shirten.
Och för dig som vill köpa med en souvenir i år – välj gärna festivalens egna produkter.

Ozelot

Söndagssläpp till Way Out West

2013-06-09 av

bgIkväll släpptes ännu ett gäng nya artister till Way Out West. En redan ramstark grund med givna biljettsäljare som Neil Young, The Knife och Beach House kom under söndagskvällen några till, som kanske lockar en lite smalare men medveten publik. Bland annat utlöste nya brittiska dj-stjärnskottet Maya Jane Coles glädjetjut på sociala medier bland folk som brukar känna till sånt.

Nya artister till WOW

Kim Cesarion
Merchandise
Tommy Trash
Maya Jane Coles
VAZ
Say Lou Lou
Jenny Hval

Ligga sked med musiken: Göteborg nonstop till Sweden Rock och Metaltown

2013-05-16 av

josefineGöteborg nonstop har för första gången representation på årets Sweden Rock och Metaltown. Väldigt ohipster, lite läskigt men samtidigt spännande. Vi tog ett snack med vår utsände – Josefine Larsson – som är rutinerad i gamet.

Du åker på Sweden Rock i Sölvesborg i år för bl.a Göteborg nonstop. Är det första gången du är där? Något bestående minne?

– Det är femte gången jag besöker festivalen. Första gången var 2007, också första gången jag var på festival överhuvudtaget. Jag var 15, åkte på min födelsedag och hade fått en videokamera i födelsedagspresent!
Alla dessa fem Sweden Rock-år har jag firat min födelsedag där nere.

Har du något bestående minne därifrån?
– Åkte dit för att se husgudarna Aerosmith, men det jag minns mest var inte deras spelning, utan att…

– ALLA var så snälla! Oerhört vänliga! Vad rock’n roll det lät..

Men det var inga problem att få åka då? Dina föräldrar litade på dig?

– Näej näej, hela Larsson-klanen (syrran, morsan och jag) var med. Vi åker alltid ihop. I år åker jag dock själv.

Rätt roligt och kanske ovanligt att ha med morsan ändå, har ni samma musiksmak?

– Oh ja! Hon har lärt mig aaallt om musik. Nu lär vi henne om Graveyard, Horisont, Spiders och så vidare. Höhö.

Kretsloppet
– Precis!

De senaste åren har du haft fotoupprag, eller?

– Nä, men kameran har alltid hängt med. Det är ju mitt stora intresse, utöver musiken då. Sänder ju (musik)radio i Radio 88 Partille, och jobbar extra på Alingsås Tidning som reporter och fotograf.

Okej, det blir första året ”på riktigt” då, med ackreditering. Har du nån kul fotoanekdot?

– Det var nog när jag kl tre på natten – efter ett kyligt nattpass som funktionär på Way Out West 2012 – då jag surfade runt på Facebook lite. Hamnade på Justin Hawkins i The Darkness sida och upptäckte att han lagt upp en av mina bilder från Sweden Rock tidigare på sommaren. Bam, och så var den där!
Började lipa. Fan vad kul det var! Har för mig att jag tog den på min födelsedag.

Men du aldrig i kontakt med dem eller nåt, över rättigheter eller så, haha? Du blev bara glad?

– Nä, jag hörde inte av mig eller så – jag var så exalterad och överlycklig bara!

Hur är det med boendet och så på Sweden Rock jämfört med andra festivaler? Bor du i tält?
– Jag har varit på en del festivaler, men aldrig sovit i tält. I år bor vi i vänners stuga en liten bit från festivalområdet. Tidigare vandrarhem och ibland finare hotell. Ser det helst som en semestertur istället för…en utomlandstripp.

”Vi”? Du åker inte helt ensam då?
– Mamma bor faktisk med mig första natten. Hon kör.

Privatchaufför alltså?
Precis!

Är det några särskilda akter som lockar dig i år mer än andra?
– Witchcraft och Spiders. Men mest intresserad är jag av folket, fansen, folklivet

Du skall på Metaltown senare i sommar? Skiljer sig fansen åt något eller är det ungefär samma klick människor som drar runt?

– Jag har bara besökt Metaltown två gånger. Det känns som det är mer genuina fans på SRF då den ligger lite mer avsides och inte lika lättillgängligt, vilket gör det spännande. Metaltown är stadsfestival, mer bekvämt.
– Folk är lite snyggare i håret och luktar bättre, sådär haha. Nu har jag ju inte varit på galoppbanan där det är nu. Det kanske luktar häst?

Känns ändå som Metaltown har några kul grejer i år som även en icke-banger som jag skulle gilla. Motörhead är ju ändå speciella, sedan Turbonegro, Graveyard och såna akter. Kanske är mer av ”cityrock” nuförtiden. Har ”hårdrock” fått en uppsving nu när tom folk i sotarmössor gillar det?

– Svårt. Tja…jag vet inte. Samtidigt så känner jag att jag inte riktigt vet vad hårdrock är egentligen. Det finns så många genrer hit och dit nu. Vad är hårdrock?
– Men jo, nog är det mer accepterat idag. Hårdrockare är inte knarkare för alla längre.

Och så slåss de nästan aldrig, är bra gäster. Dvs dricker sina femton öl tills de inte får beställa längre, och lommar sen snällt hem och somnar i sked med basförstärkaren.

– Men så är det ju med hipsters, poppare och fan hans moster också. Det är inte specifikt för just hårdrockare liksom.

Fast det känns som om bangers är mer lojala med sin musikform, att hipsters och annat oknytt går ut lika mycket för att dansa och ragga, typ..
– Jaaaaaa!!!! Absoluuut!

Det var så jag menade
– Bra menande!

Men ingen risk att någon hamnar i sked med dig då på Sweden Rock eller Metaltown? Du är ”lojal med musiken”?

– Haha! Jag ska krama om allt och alla på hela festivalområdet.

Låter som ett bra slutord

Vem är det du sitter med på bilden nedan? James Hetfield?

– Hahaha!! Ralf Gyllenhammar.

Jaha. Det får duga.

ralf

// Ozelot

WWDIS sommarfest 9-10 juni

2013-04-29 av ozelot

sommarLuger och WWDIS spar inte på krutet till i augusti utan levererar några av de mest intressanta banden just nu redan i juni. Det blir en tvådagarsfestival i både Stockholm och Göteborg 9-10 juni på Pustervik och Trädgårn. Biljetterna släpps 30 april 10:00.

Progremmet:

DEATH FROM ABOVE 1979 (CAN)
I BREAK HORSES (SWE)
KING KHAN & THE SHRINES (CAN/GER)
DEAD SKELETONS (IS)
MOON DUO (US)
FIDLAR (US)
WHITE FENCE (US)
PARQUET COURTS (US)
TWO GALLANTS (US)
ICEAGE (DK)
M. LAMAR (US)
GOAT DJ SET
SIC ALPS (US)
GUITAR WOLF (JAP)
SAMLING (SWE)
HOLOGRAMS (SWE)
ALUK TODOLO (FR)
MF/MB/ (SWE)
WESTKUST (SWE)

WWDIS Sommarfest på Pustervik & Trädgårn

9-10 juni i Stockholm och Göteborg
Mer info här

Spelista på Spotify här
Biljetter släpps på Ticnet 30 april kl 10.

Vad hände i Göteborg 2012 – Året enligt Göteborg nonstop

2013-01-04 av ozelot

2012 har sagt sitt, vi ställde året mot väggen och frågade vad det var som egentligen hände. Vad diskuterade vi under året, vilka var de viktigaste personerna och roligaste nyheterna? Precis som föregående år tolkar Göteborg nonstops Ozelot året som gick och avkunnar sin dom över det mesta och bästa.

Debatt är ett favoritämne för nonstop. Vad diskuterade vi egentligen mest under året.
– Året inleddes starkt av Bengt Ohlsson som ifrågasatte kulturvänstern, och fortsatte med med hen-diskussionen och folk var jättearga på varandra, GW tog heder och ära av bl.a Göran Lambertz på bästa sändningstid. När det lackade mot jul diskuterade vi vita kränkta män beväpnade med järnrör. Men framförallt diskuterade vi rasismen och dess frivilliga och ofrivilliga symboler. I slutändan var allt Carl Bildts fel.

Jag trodde att allt var Göteborg nonstops fel?

– Nja, vi försökte nog vara snälla, men hamnade naturligtvis i blåsväder.
Internationella Kvinnodagen, uppmärksammades lite blygt, men invändningen om hur kvinnor gestaltades i marknadsföringsmaterialet föll inte i god jord. Kommenterar man utseende som man i någon form så innebär det själv att man objektifierar.
– Efter det kom det mycket att handla omFemdebatten, som gjorde Göteborg till åtlöje i Sverige. Ett förslag om tre-stängning på krogen slutade med en halvmesyr till kompromiss. Krögarna var inte nöjda, gästerna var inte nöjda, inte ens politikerna själva var nöjda. Kanske det t.om var lagvidrigt?

…och mer?

– Sopattacken under Andra Långdagen! Svarta rubriker i tidningarna, men arrangörerna drog öronen åt sig och skyllde på kommunen.
Sedan komTuttrevolutionen till Göteborg. Göteborg nonstop försvarade naturligtvis tösernas rätt att bada topless på Valhallabadet, och tog det till högsta ort.
– Förbundet ”Allt åt alla” arrangerade Överklassafari till Saltsjöbaden och vållade stort rabalder. Bussarna utsattes bla för äggkastning, och överklasskörer som triumferande visade upp sina mobiltelefoner och skrek: ”iphone, iphone! ”Givetvis ville inte Göteborgarna vara sämre utan startade en egen variant
Stenaterminalens vara eller inte vara utlöste stor debatt. Yimby var en av de ledande aktörerna. Göteborg nonstop försökte medla.
Dj-debatten om kvinnlig diskriminering inom dj-skrået rasade väl egentligen som värst förra året. Men skam den som ger sig. Genusfotografen kritiserade på sin blogg stereotyper inom bildjournalistiken. Fakturerades sedermera för påstådd bildstöld. Vi gräver inte mer oss mer i denna juridiska teknikalitet..

Vad hände inom kultur- och nöjesgöteborg då? Något att skriva hem om?

– Inom konstvärlden hände väl inte jättemycket. Inga konstbiennaler eller dylikt och inga anmärkningsvärda nyetableringar. Urban Artroom öppnade sitt galleri för gatukonst på Friggagatan. Övriga Gallerirockader finns. Yoga Center på Bangatan hade några grejer, en del roligare än andra. När utställningen Svart Ljus sattes upp på Borås Konstmuseum belyste det trots namnet en viktigt epok inom Göteborgs kulturliv – och lyfte fram de konstnärliga mångsysslarna i kretsen kring skivbolaget Radium. Efterfesten på Svenska Grammofonstudion var minnesvärd.
Phil Collins ger en av årets mest uppmärksammade konstutställningar vid Röda Stens konsthall. Chitra Ganesh-utställningen på Konsthallen rönte stor uppmärksamhet. En populärkulturell häxbrygd som välkomnades av etablissemanget. På Stadsmuseet sätter utställningen Gapahuk fokus på stadens välfärdsfrågor på ett smart sätt.

Övrig kultur då?

Göteborgs Internationella Filmfestival förstås, den går inte att komma ifrån. Den magnifika invigningen på Clarion Post Hotel var nog den enda gången göteborgs luggslitna kulturarbetare fick gå dit.
En annan lite udda festival är Banff Mountain Film Festival på Deaken.
Play – The Famous Swedish Project var ett av de intressantare teaterprojekten under 2012.
Och just ja, sedan var det ju Strindberg-året också. Något som förvånansvärt få göteborgsinstitutioner lyft fram. Stadsbiblioteket ställde fram en snurra böcker, det var allt.
– Sedan bör uppmärksammas attPecha Kucha fortsätter sin verksamhet. En av Göteborgs viktigaste plattformar för diskussion och debatt, trots att det bara är en i taget som talar. Bokmässan äger rum, som vanligt. Göteborg nonstop tar pulsen på branschens villkor med sedvanlig precision.
Göteborgs Dans- och Teaterfestival firar 10 år, och Gamla arbetarescenen Aftonstjärnan får ny lyster med pratshow. Kulturnatta är inte längre en så nattlig företeelse.

Vem är årets kulturpersonlighet nummer ett 2012?

Ted Hesselbom avgår från Röhsska Museet, så han får det på sin samlade gärning. Å andra sidan utannonseras att han istället blir marknadschef på Kulturförvaltningen, så vi lär nog återse honom i andra sammanhang. I januari skriver han på sociala medier att besöksantalet under hans tid ökat från 65.000 besökare till det tredubbla. Kritiken till trots: Han har rätt.

Vad händer i mediavärlden då? Vad Göteborg anbelangar?
– Framför allt kan man väl säga att samhällsjournalistiken mer och mer koncentreras till Stockholm medan Göteborgspressen ter sig provinsiell, defensiv och räddhågsen. Man förmår inte se mycket längre än vägtullarna. Samtidigt har vi en sjuttio- och 80-talistgeneration som tror att allt skall komma serverat, framför allt att det skall vara gratis och bojkottar GP ”för att de tycker att den är dålig” fast det egentligen handlar om att de är lata och snåla..

Okej.. Men vad händer mer konkret?
Peter Hjörne aviserar sin avgång som chefredaktör. Senare tillkännager man att mångårige medarbetaren Cecilia Krönlein tillträder på chansen. De som klagar på gubbväldet inom mediabranschen kan sannerligen inte klaga på att cheferna är män. Lex Sveriges Radio, SVT, GT, GP, TV4, Aftonbladet, Sydsvenskan, Nöjesguider, Djungeltrummor…
– Som till exempel Frida Boisen (fd Aveny-redaktör) som blir ny chefredaktör på stadens enda kvällstidning. Förhoppningen är stor att GT nu får den uppfräschning som krävs, även internt ser man positivt på föryngringen, framförallt eftersom den tidigare chefredaktören var så impopulär..
– I själva verket händer inte mycket förutom diverse populistiska utspel som köttbullekupp under Way Out West (tämligen misslyckat ur pr-hänseende då fler blev sura än brydde sig) och egna ”folkomröstningar”. I slutet av Oktober observerades Boisen på Park Lane tillsammans med tf nyhetschefen Markus Hankins – som en gång startade blåvitt-bloggen Baraben – och spekulationerna tilltog. Tydligen var kvällen lyckad, och dagen efter tillkännages att Hankins fått fast tjänst som chef.

Några stora mediedrev vi minns?

– Kanalchefen stoppade en intervju med journalisten Linn Ohlsson för programmet Kaliber. Linn Olsson var inbegripen i en segdragen anställningstvist med SR. Debatten pågick i alla medier. I den lite mindre skalan nominerades Göteborg Nonstop till ett pris. Debatten därefter skulle vi nog vilja säga att vi minns Tidskriften Camino – ett ekologiskt livsstilsmagasin med säte i Göteborg – fyller fem år.

Årets mediahändelse i Göteborg?

MEG – Skandinaviens bredaste mediamässa för första gången på Svenska Mässan. Okej, årets mediahändelse är kanske att ta i, men att föreläsare från hela världen trängs med teknikfolk och korrar från lokalbladet är ändå noterbart.

Händelser i övrigt då? Har det hänt något på riktigt?

– En bomb detonerar utanför Gamle Port, som får stänga en vecka. Trots spekulationer om maffiauppgörelser och att ägaren är bulvan går inget att bekräfta klart. World Aids Day uppmärksammar att AIDS ”firar” trettio år. Under hösten uppmärksammas Jonas Gardells SVT-serie ”Torka aldrig tårar utan handskar” stort.
– En tjuvåkning på spårvagnen utlöste stort rabalder på sociala medier, Västtrafik var hårt tillbakapressade i opinionen och utlöste snart amnesti för tjuvåkare under någon vecka.
– Göteborgarna Martin Schibbye och Johan Persson får slutligen komma hem från sitt ofrivilliga äventyr. Bortrövandet av Anna, 9 år i Örgryte engagerade många människor. Missing People får stor uppmärksamhet efter lyckade insatser under året. Gärningsmannen kan gripas.

Om staden Göteborg då? Inga nya uppmärksammade byggnader, broar som byggts etc?

– Inga broar eller byggnader som byggts direkt värt att nämna. Däremot snackas det mycket, som vanligt, men man kommer aldrig till skott. Till exempel snackades det om att den nya Göta Älvbron skulle heta Golden Glenn
– Sedan fick Göteborg i och med årsskiftet äntligen en ny stadsarkitekt: Björn Siesjö. Ganska raskt började han orera om stadsboulevarder och hur trevligt andra långgatan är, vilket smekte göteborgare medhårs. Sedan naglade han fast en av de stora problemen med bostadsbyggande:
”Hundra procent tillgängligt för rörelsehindrade är … talibanism och ger minskad rörlighet för unga och obemedlade. En sorts tillgänglighet ställs mot en annan. Vi behöver optimera det bättre”
, vilket väckte ont blod hos somliga..
Saluhallen återinvigs på Kungstorget. Eller ja, har det inte varit smygöppet hela tiden? Kvarteren i Södra Gårda kommer allt närmare en rivning, enligt GP. Men motståndet mobiliserar sig, och debatten sätter fingret på några ömma punkter hos de styrande. Skall man inte själv få välja boendestandard och få adekvat hyra? Och är det tillåtet för ett kommunalt bostadsbolag att låta fastigheter förfalla i syfte att driva igenom rivning?

Vad var årets största händelse?

En förrymd bisvärm räddas av Urban Artrooms Victor Byhr.
Alex Wasim heter en misslyckad stå-uppkomiker. Eller är allt bara en PR-kupp? Efter ett gig på Parken åkte han i alla fall på stryk av en uppretad åhörare.

Vad är det viktigaste som hänt inom kläder och mode då?

– TT och Budweiser.

Hur menar du nu?
– Okej, Smirnoff Ice då.
– Men okej Klädoteket öppnar, där man mot medlemskap à 150 kr för tre månader får låna kläder. Ett sätt att sätta fokus på minskad konsumtionshets och ekologiskt modetänk. Sjätte upplagan av Fresh Fish i Mars – en mässa för nya oetablerade modedesigners.
– Göteborgarna älskar sönder sina loppmarknader. Majornaloppisen tvingar hipsters med designbarnvagnarna ur huse, andra återkommande evenemang som blivit etablerade är a la london – en designmarknad för icke-etablerade designers. Men testamentet är dystert. Anrika biopalatset Palladium rivs ut. Vad istället? Jo ännu en identitetslös shoppinggalleria.. Öppnar under september.

Sportåret 2012? Vad säger vi om det?
Zlatan. Boken om honom fick nästan Augustpris, årets mål, årets fotbollspelare, årets övergång. Numer finns även ordet Zlatanera som jag ej riktigt ännu förstått vad det betyder.
EM i fotboll äger rum. Nostalgin efter svunna mästerskap blir svår. Häcken gör succé, GAIS degraderas till Superettan och IFK Göteborg gör trots storsatsning ingen supporter glad. Svart Ruta konstaterar att det här med fotbollsintresse aldrig kommer att få henne gift.
OS i London äger rum. Till mångas närsynta intresse. Högt som lågt.

Musik då. Några uppmärksammade evenemang?

– Bland de roligaste ”happeningsen” som inviger musikåret i januari är ju annars P3 Guld. Alla stockholmsbrudar på Way Out West som vi då ser i fiskarstövlar återkommer nu – i balklänning.
– Tidigt på året blir det klart att Clandestinofestivalen fick miljonvinst från lotteri – tre miljoner i stöd från Svenska Postkodlotteriet. Verksamheten är nu tryggad för ett tag framöver.
Strulputten Pete Doherty ställde in sin spelning. Otippat…
Därefter:Art Garfunkel ställer in konserter i Göteborg och Malmö.
Picknickfestivalen är ett återkommande festivalinslag med gör-det-själv-med-toner tänk. Göteborg.HBTQ-festivalen hålls igen, men aviserar under hösten att de byter namn till West Pride. Som i ett led att locka internationella besökare, bland annat…
– Sedan har vi goda initiativet Knarrholmsfestivalen som äger rum för andra gången. Kärleken är stark, men kritik reses också. Tredje gången gillt för arrangörerna att bli lite proffsigare i år och får ihop all logistik.
MTV World Stage kom till Götaplatsen. Men mest handlade det till slut om fjortisar som funderade på hur de skulle smuggla in petflaskor med vin på konsertområdet Madonna kom till stan. För sent.


Något mer du kommer att tänka på?

Bruce Springsteen river ner byxorna på alla manliga musikjournalister, menar somliga. Göteborg nonstop dras inte med i psykosen.
Sedan har vi såklart Way Out West som ännu en gång trots visst gnäll säljer slut på biljetterna. Kraftwerk är det stora huvudnumret, Bobby Womack och Ornette Coleman m.fl ställer in vilket gör just den dagen lite såsig. Festivalen lanserar en helt vegetarisk meny på hela festivalområdet.. Är det bra? GT blev inte alltför poppis med sitt tilltag.
– Hårdrocksbandet Graveyard säljer ut Pustervik två gånger om, till Jojomens förtjusning.

Årets bästa musik?

– Årets musik som alltid det här.

Göteborg är ju ett starkt matfäste. Hur såg det ut på den kulinariska fronten?

Dubbel Dubbel Kolibri öppnar vid Esperantoplatsen och blir snart en favorit, särskilt under sommaren då uteserveringen lockar med stadstypisk utsikt. Enoteca Maglia blir en favorit på Mariaplan tillsammans med Tapas-baren och visar än mer att stan inte bara är Avenyn.
Basement lades ned, Göteborg fick en Michelinstjärna mindre då Sjömagasinet tappat sin i samband med ägarbytet. I lokalerna öppnade en.. *trumvirvel* tapasrestaurang..
– Sedan har vi ju även Clarion Post Hotel som med en bakficka till Norda Bar hyllar den den japanska råmaten: Restaurang vRÅ Göteborg nonstop var på och smakade på smeten.

På Klubb och nöjesfronten då? Intet nytt?
– Nja. Mest är det väl det gamla gardet som tuffar på i maklig takt. Men vissa tecken på föryngrig finns trots allt. Estelle var en ny busig klubb på Locatelli under sommaren. Styrkt av de nyvunna erfarenheterna ryckte kretsen bakom även upp Jazzhuset ur torsdagskomat efter V med klubben Kokomo. Sedan är det väl Svartfesterna, där Loftet i Gamlestan kan nämnas. Men nu är de väl inte så svarta längre. Techno och house-kollektiven förstås.
– Gänget bakom Tip the Velvet gör en kulturgärning med sina Burlesque-fester. Synd att inte alla vågar gå.
Clooneys öppnade i Gamle Ports lokaler och blir de unga vackras vattenhål. I november öppnar de även en livescen en trappa upp. Men By Haart som ligger bakom känns redan etablerade.
– Sedan har vi ju klubben på Röda Sten som tas över av klanen Shakarchi och därmed får en stabil ägare med intresse och ork. Den illa omtyckta vaktpersonalen byts ut. Daniel Klamborn, krögare med Publik och Lokal på sitt samvete, tar över som VD för Storan, som ägs av Stureplansgruppen.
Kristallfoajén öppnar med rysk pompa under mars, Storköket under sommaren och lagom till vintern Restaurang Gropen. Ett nytt nöjespalats har fötts.
– Institutionen Stars ’n’ bars stänger efter en lång period av förfall. Svea (fd. Deja Vu och Klara) som har samma ägare lägger också ner. Så småningom om aviseras att ägarfamiljen bakom Linnéterassen (även Ölstugan Tullen) tar över. Jerntorgets brygghus öppnar så småningom. Men mest efterlängtat var attPustervik öppnar på nytt och alla (nästan) är välkomna.

Årets klubbarrangör?

– Priset Egen-Spårvagn-med-namnskylt går till Christian Pallin. Hur orkar karln? Koloni gör en kulturgärning. Samarbeten med Konsthallen och Valand utöver den vanliga verksamheten tyder på förmåga att tänka utanför boxen.

Sist men inte minst, vem blir årets Göteborgare?

Hannes Råstam utan tvekan! Fascinerande personlighet som efter en framgångsrik musikerkarriär som basist med bl.a Hoola Bandoola Band vid fyrtio års ålder sadlar om till journalist. Med gränsen till manisk detaljbesatthet ger han Osmo Vallo upprättelse, får incestdömde Ulf friad, skärskådar Göteborgskravallerna och får på sin dödsbädd Thomas Quick friad. Den största rättsskandalen i Sveriges historia och han avslöjar den mer eller mindre egenhändigt. Respekt.

2012, del 2: ”…och där satt jag på bajamajan medan Kraftwerk dunkade mig både under- över- bak- och framifrån!”

2012-12-27 av

Då var vi inne på del 2 på den här årskrönikan i bilder.
När jag har tittat tillbaka i mitt bildarkiv (föreställ er nu hur jag kliver in i en walking closet som ser ut som den där bokaffären i Harry Potter, fast istället för kläder och skor är det bara massor av stora böcker och pärmar med fotografier i…) är jag så jädrans glad att jag tagit så mycket bilder (även om jag ibland blir skitförbannad och irriterad på mig själv också när hårddisken hänger sig pga överbelastning…). Kameran följer med mig vart jag än går. Den ligger alltid i väskan, oavsett om jag ska handla lite mat på ICA Maxi eller gå på festival. Till en början tyckte några av mina polare att det var konstigt, de kände sig besvärade då det visste ”Amäh nu kommer den där kameran fram igen…”.
Men efter att ha bloggat ganska så länge och intensivt för www.jsvin.blogspot.com där jag visade upp alla bilder så började de fatta grejen tror jag; att det faktiskt är kul att se tillbaka då den simplaste lunchen på det där sunkiga sushihaket, eller dansen framför gatumusikantbandet som var så jäkla bra, fast man inte kommer ihåg vad de hette. Typ…
Klyshigt, oh så klyshigt – men bilder säger mer än tusen ord. Det bara är så.

Juli

Sweden Rock Festival var över, men inte sommaren. Den här glassen såg så fin ut på bilden vid kassan, men när jag beställde denna regnbågshippiepeaceandlove-glass var den ganska trist. Inte så god heller. Men… det var ju sommar och då ska man äta glass!

På tal om mat, jag blev bjuden på en fest. Knytkalas. Robin var där och bjöd på hackkorv. Han har snackat så mycket om den där hackkorven och hur ”fantastisk” den är, men när han berättat vad den innehåller har jag alltid tyckt han varit helt dum i huvudet. Men, nu hade jag ju den här korven rakt under näsan på festen och kunde inte säga nej, dessutom var den ju så fint dekorerad med tårtljus och hela köret…
Så, jag testa den och…
…kommer nog aldrig göra det igen.

Men Robin var glad ändå, han fick äta upp mina rester. Hannah hjälpte också till.

En annan kväll  spelade Ms. Henrik på Henriksberg. Han är göörbra, så om ni får chansen någon gång så tycker jag att ni ska kolla på’na. Vad han gör för musik vet jag inte riktigt. Psykedelisk electropop med för mycket rouge och lila läppstift, eh-he?

En, en endaste gång var jag ute och plockade blåbär iår. Jag är besviken på mig själv. Det är inte likt mig. Tidigare år har syrran och jag stuckit ut mest hela dagarna med vår bärbara högtalare, satt oss där uppe vid kyrkogården bland de fetaste blåbären och lyssnat på Black Sabbath och Bo Hansson medan söndagsbönerna läses upp i kyrkan någon meter bort.
Men…det var då det. U-hu.

Augusti

Det är sensommar och jag skiftar hårfärg. Fick en kommentar att det var mycket bättre än det ”morotsgröna” jag hade tidigare.
Jag skulle bli hjärtligt tacksam om någon där ute förklarar för mig vad morotsgrön är för färg.

Jag hänger vid CD-centralen och köper massa skivor mest hela dagarna. Personalen började känna igen mig ganska snart då jag började gå dit ganska ofta för sisådär två-tre år sedan…
”Jaha, då var det dags igen… Vad blir det idag då?”

Passade på att träffa lite vänner jag inte träffat på länge, som t ex Joacim. Han är en utav mina bästa vänner, även om vi ses sisådär någon gång i halvåret eller så. Lite roligt när man tänker tillbaka, vi lärde känna varandra på Helgon (häh, ja… om någon kommer ihåg) för snart fem år sedan.

Jag ansökte om fotopass till Alice Cooper’s spelning på Liseberg. Tillsammans med 20 andra fotografer stod jag nere i diket och plåtade  världens bästaste Alice. Fascineras över att hans röst knappt förändrats sedan de första plattorna från 69-70 ungefär. För övrigt så var det här första spelningen jag reagerade på att ”Oj…han ser ju nästan…gammal ut!”. Men, det är la inte så konstigt – menchen är ju 65 bast och har inte levt med solhälsningar och grönkålsdrinkar varje morgon.

Hey ho, let’s go!

Bara någon dag efter Alice Cooper så började jag jobba som funktionär på Way Out West. Jag hade aldrig tidigare varit funktionär och inte heller besökt den där omtalade festivalen i Slottsskogen. Har alltid tänkt att det är nog ingenting för mig. Inga band som jag riktigt klickat med och stadsfestival…näe, vettefaen.
Men nu, mina vänner – jag tar tillbaka allting jag sagt, för Way Out West var skämmestamejfaen ett minne för livet.

Vi hade fantastiskt fint väder den första dagen. Så mycket människor överallt och hela Göteborg var en enda stor fest. Jag måste sett helt konstig ut när jag närmade mig Slottsskogen. Jag bara stod och gapade. Med utsvängda jeans, The Darkness turnétröja från 2003 och kameran runt halsen var jag helt uppslukad. Helt tagen. Vädret, musiken, människorna…wow.

Jag hängde med Stefan, världens finaste (och med snyggaste smilet ever) radiokollega, som på något vis gjorde att jag kom in på backstage-området.
Gick fram till Elsa Billgren och sa att hon var bra. Har nog aldrig stammat så mycket i hela mitt liv, då var jag mindre nervös jag hängde med Andy McCoy från Hanoi Rocks i hotellfoajen under Peace and Love-festivalen 2007.

En kväll fick jag syn på ett gäng som pekade på mig i öltältet. Av någon anledning trodde jag att den ena av dem var Ozelot och gick därför fram för att säga hej. Ganska intressant med tanke på att det här var tiden innan jag började blogga för Göteborg Nonstop. Men, jag menar…han har man ju alltid känt på något sätt, utan att ha träffat människan. 
Självklart var det ju inte han. Jag kommer nu inte ihåg vad någon av dem hette, men vi hade ganska mycket att prata om i det där tältet ändå. Efter en stund tackade jag för mig…

…och gick iväg för att kolla på Black Keys. Jädrans vad mycket folk det var framför scenen. Alla dansade, sjöng och svängde som faen.

Jag träffade Molly också. Eller Molly som inte heter Molly, men han försöker vara svår och hemlig.
Han bor egentligen i Berlin, cyklar mest överallt och är därmed stolt över sina fantastiska vad- och lårmuskler.
Sen så hörde jag inte så mycket vad han sa då han hade gapat och öst så mycket under Refuseds gig och åt på en giant hamburgare. Men det var fint ändå.
Efter denna bilden togs skiljdes vi åt och har inte setts sedan dess.

Jag gick tillbaka till Way Out West och jobbade mitt sista och sena pass bakom scenen. Satt vid ett kravallstaket, vaktade och släppte in och ut medverkande band och artister fram till kl 02:00. Jag stod tillsammans med en tjej som pratade, pratade och pratade hur mycket som helst. Faen vad gó hon var. Kommer dessvärre inte ihåg vad hon hette.

Då vi var två vid det där kravallstaketet kunde jag springa iväg på bajamaja en kort stund. När jag väl kommer in och sätter mig på toa hör, och framförallt KÄNNER jag världens intro.
The Robots. Kvällens sista akt skulle avsluta festivalen
…och där satt jag på bajamajan medan Kraftwerk dunkade mig både under- över- bak- och framifrån! Tacka gud i himlen att jag satt där och inte vid staketet, för det där var skita på sig-upplevelse.

Plötsligt tog allt slut.
”Ja, men då…kan ni gå hem nu. Tack för i år!” kom en vakt fram och sa till mig och min funkiskompis.
Fefstivalen hade stängt igen. Helt tomt på folk, men fullt med tomflaskor, kvarglömda tygpåsar (this was the tygpåsfestival number one alltså!) och halvuppätna falafelrullar över hela området. Bara det var en upplevelse att se. Det var kallt, men jag kände mig ändå varm inombords.
Faen vad glad jag var.
Tack Way out West! 

Augustimånad avslutades med att det tog slut mellan mig och pojkvän. Stängde in mig lite och var ledsen ett tag.
Som tur var hade jag kattungar som kom och healade och tröstade mig om kvällarna.

September

Slutade va ledsen och började istället jobba på allvar på en konstutställning under Konstanten i byn.

Jag hade utställningen i ett gammalt 1800-talshus på min systers gård. Det här var andra året jag hade utställning i det huset. Bland verken hittade vi alltifrån kattungar till Justin Hawkins.
Hur det gick? Fantastiskt. Fantastiskt bra.

Det blev höstigare ute. Inte alls någo’ vidare tempratur för att gå barbent och kortärmat…

…istället blev det på med paraflax och halsduken. Slängde ut en kontaktannons på Facebook om att jag sökte lite sällskap en mörk lördagkväll i Göteborg. Räddaren-i nöden Emelie kom och underhöll mig.

Andra dagar hängde jag på radiostationen och lyssnade, pratade, spelade och diskuterade musik i flera timmar. Världens konstigaste och skönaste kollegor. Vem den där Steve är vettefaen, men de andra  två är Johanna och Stefan. Puss och kram.

Jag hälsade också på min syster ett par gånger i hennes torp. Vi styrde upp sådana där klassiska ”ost och vin”-kvällar, lyssnade på Tom Jones och skrattade tills vi dog i magen.  På mornarna stod hon och diskade och gjorde starka hälsodrinkar med ingefära och gröna blad. Jag satt vid köksbordet och bakom humlen och åt det jag förmodligen ätit mest utav på hela det här året…

…nämligen müsli med massor av nötter, russin och andra torkade frukter. Mitt russinberoende var känt redan förra året, men i år har jag nog slagit alla rekord. Det blir två-tre paket i veckan utan vidare, vilket blir 1-1,5 kg.
Tja, det är väl bättre än…heh…typ…chips?

Oktober

Jag fick följa med Rolf Hilton som jobbar som ljudtekniker på Sveriges Radio under en inspelning av Musikguiden i P3 Live Session. Det är sanslöst hus stort det är där inne. Så många korridorer, dörrar, radiobås, studios, kulisser…shit on the pitt.

Jag fick även chansen att intervjua Timo Räisänen, som då var kvällens artist i programmet. Vi pratade om skillnaden mellan att vara folklig och folkkär och olika typer av nervositet.

Den här månaden började jag också sända webbtv i Alingsås. Ett program som hette Kolla Kolla på Event & Ungdomsmusikcafé som hade öppet varannan onsdag. Jag var programledare och intervjuade oetablerade band och artister kring Alingsås. Det blev väldigt mycket livemusik, kaffe och bullar.

Att sända webbtv var något helt nytt för mig. Självklart var det superkul, då jag jag gillar att prata, träffa och intervjua nya människor och framför allt musik. Det är något jag gärna gör igen!

Jag hängde en hel del på L’Assassino. Spelade skivor varannan helg och träffade nya och gamla vänner. Dessutom har de jädrans god mat nu när de uppdaterat menyn. Här ovan har jag raggat upp Kristian (eller ”Krilleee!”) och Nils (men jag kallar honom för Nisse), två vänner från Alingsås.

En annan gång drog jag med mig syster Louie. Den här var våran romantiska middag innan vi promenerade vidare bort till Jazzhuset för att se…

Transwagon, som tyvärr inte finns längre. R.I.P – ni fattar inte hur bra ni var, och fortfarande är.

Syster Louie blev supermegaallanintresserad av öl på allvar och bokade plats på både ölvandring och ölbryggning. Jag följde med på vandringen och vi fick promenera omkring i fina göteborg, provsmaka massa goda ölsorter och träffa lite nytt folk. Jag har skrivit om ölvandringen här på Göteborg Nonstop. Ni kan läsa mer om den kvällen här!

Den 27 oktober anordnade min radiokollega Willy Beatle Day på Valand i Göteborg för att fira att det var 50 år sedan Beatles hade sin första hit Love Me Do. Det var helt slutsålt på Valand och jag stod i ett eget stånd och representerade Radio 88. Senare på kvällen blev det massor av livemusik från bl a Pepperland, Jimmie Rudolfsson, The Beatles och många fler. Jag spelade skivor med Stefan och Ulf Dohlsten från radion och minglade och vimmlade runt bland besökarna. Fast, det som var mest fantastiskt var att höra WHEN I’M 64 på VALAND. Fatta grejen! Helt crazy.

November 

Jag har gjort flera jobb för Alingsås Tidning, bland annat följde jag min polare Adam och hans gäng från AMTS, Alingsås musik och teatersällskap. Jag hängde med bakom kulisserna och kollade hur det gick för med inför den stora premiären av sin musikalshow med musik från bl a We Will Rock You, Mamma Mia, Shrek mfl. Superduktiga och oerhört musikaliska allihopa!

Det har även blivit en hel del jobb för Radio 88. Intervjuer med bl a Thomas Järvheden, Mikael Wiehe mfl. Sena kvällar med sista bussen eller tidiga mornar med tidigaste bussen fram och tillbaka, en del väntan och förberedeser med research och skrivafrågor-stunder.

En fredagkväll träffade jag en gammal skolkamrat från förr på bussen in mot stan. Jag spelade en del trummor på den tiden, men eftersom var så Jim himla mycket bättre än mig sparkade han alltid bort mig från trumsetet och tog över. Slutade med att jag fick stå bakom mikrofonen och han slå på pukorna.
Denna fredagkväll följde jag med upp till han och hans kompisars replokal i Alingsås. Jag fick inte trumma. Precis som förr är det ju hans roll. Istället inspekterade jag deras replokal och lämnade avtryck med mitt visitkort.
”Josefine was here!”

Under ett Kolla Kolla-avsnitt intervjuade jag Jon, som spelar i ett band som heter Mindghost. Intervjun gick bra, sen dess har vi hängt en del och pratat massor av onödiga men oh så intressanta saker om allt och ingenting.
För övrigt så har han någon pudelblandras hund som ser ut som den här…grejen i filmen Never Ending Story.

Det är Kristian (”Kriiilleee!”) som äger ”Let the korvcup begin!”-griffeltavlan. Jag har bidragit med ”Fred och kärlek”- och ”Krilleeeee!”-citatet.
Kristian är så lätt och skön att vara med. Man kan va ful och snygg, ledsen och glad – han är alltid samma snälla Kristian. Dessutom köper han fina ostfrallor med lemoncurd och kör gott kaffe på kaspelkaffemaskin till en när man sover över. Fint ska det va!

December

Fin snö kommer och täcker hela byn.

Anton! He’s the Bowie-nörd number one. Också en såndär människa som man ”Jamen det är klart att vi ska ses snart!”, så tar det sisådär veckor och månader och det är på håret att det blir av. Men i december lyckades vi styra upp inte ett, utan TVÅ möte där vi pratade om att skriva om glada grejer istället för att spela Thåström- och Kent-svår. Nästa gång vi ses skulle han göra sockerkaka till mig, och med tanke på hur ofta vi säger att vi ska ses så kommer det väl ta…ett halvår?

I Göteborg var det helt just mest överallt, och för en liten kort stund lyckades jag andas in atmosfären och känna en gnutta julkänsla jag med.

Louie och jag blev medbjudna av vår vän Carl-Johan på Julsoaré Göteborgs psykoterapiinstitut. Gemensamma vänner till oss hade hyrt lokalen för att anordna festen med bubbel och liveband. Samma kväll bestämde jag mig för att skaffa en band och börja spela blues.

Och sedan blev det julafton. Jag tog på mig den finaste pepparkaksdräkten för 49:- på ICA Maxis barnavdelning. Hos oss får man minsann vara hur mycket pepparkaka man vill!

December är förvisso inte slut ännu, men jag tycker ändå jag fått visat väldigt mycket fint och bra från det senaste halvåret att väljer att nöja mig såhär. Den här nyårsaftonen ska jag jobba, därför tänker jag passa på att träffa massa människor dagarna innan måndagen och fira mini-nyår.

Jag ser fram emot 2013. Redan nu är det massor av bokade möten i kalendern. Det är flytt, jag ska börja plugga, gå på gala och massor av konserter, anordna fler fotoutställningar och…
Åh, det kommer bli bra, så jädrans bra. Skitbra.

Puss och kram, fred och kärlek!
Mvh Josefine 

Vernissage: Ollio på Galleri Magnus Winström

2012-08-17 av ozelot

Jonathan Josefsson aka Ollio är en upptagen man. Förra helgen medverkade han i Art of the Streets graffitiutställning på Way Out West, han har även gjort det grafiska skyltprogrammet till Kulturkalaset. Originalmålningarna till det senare ställs ikväll ut på Galleri Magnus Winström.

Galleri Magnus Winström (Andra Långgatan/Nordhemsgatan)
Vernissage Jonathan Josefsson
Fredag 18-22

Köttdebatten – en förlängning av den moderna tidens religion, vetenskapen

2012-08-16 av Goteborg Nonstop

Det debatteras flitigt kring köttätandet och inte minst sedan Way out West valde att endast serverade vegetariskt. Debatten står främst mellan de två lägren ”BBQ is my religion” & ”jag- är-en-bättre-människa-för-jag-är-vegan”. Själv tillhör jag inte någon av dessa och är extremt less på de båda. Likt mig hamnar Ozelot mellan dessa ytterligheter men vår mening skiljs åt, då han äter kött och jag är vegetarian. Detta inlägg är reflektioner kring hans tidigare inlägg ”Därför äter jag kött”, ”Veggiemenyn på Way Out West – Hur miljösmart är den egentligen?” & ”Matkrig på Way Out West: Medier blev portade”.

För det första är det omöjligt att inte diskutera etik när det debatteras om liv. I tillägg är en människa aldrig fri från värderingar. Du som läste ordet etik och tror att du vet hur detta inlägg kommer behandla frågan, tror fel.

Vad är då etik? Till skillnad från vetenskapen diskuterar etiken hur något bör vara och det finns inget rätt eller fel. Vi lever i en tid där vi förlitar vårt agerande på vetenskapens fakta, dessvärre har vetenskapen inget med etiken att göra, då den för århundranden avsagt sig denna dimension. Därför kan man undra, varför vi hyllar vetenskapen så? Att svara på hur något är (uppfattas av de fem sinnena) är inte särskilt svårt med rätt kunskap och teknik. När vi däremot börjar diskutera hur något bör vara står vetenskapen handfallen. Vem skall vi då fråga? Det är bara att ta en titt i spegeln.

Åter till köttdebatten. Här kan inte FNs rapporter eller Naturvårdsverkets utsagor hjälpa dig. Om du letar fakta som stödjer just din ståndpunkt så finner du det enkelt. Det är så denna debatt ter sig, faktakrig. Därför är diskusionen om det är rätt eller fel att äta kött döfödd och trist så länge etiken inte diskuteras. Det är också anledningen till varför jag så sällan ger mig in i dessa typer av debatter, då svaret på mina frågor besvaras med ”vi har alltid ätit kött”. Vilket mitt följande svar blir, det har alltid funnits tidelag och nekrofili.

Alltså det handlar om att ifrågasätta normer och beteenden. Siffrorna visar att vi äter allt mer kött, en ökning på 41 % sedan 1990. Ökningen tycks drivas av det billiga priset. För att undvika idioti är det dags att diskutera vilket kött som konsumeras och vilka djur vi äter. Den debatten är värd att diskutera, här är jag och Ozelot överens. Varför kan vi inte äta djur som vi har en personlig relation med? Varför äter vi inte hela djuret? Att tro att kosten är sund för att det ligger en köttbit på tallriken är lika dumt som veganen som tror den kan leva på pasta och jordnötter.

Den genomsnittliga svensken lägger ca 12 % av inkomsten på mat, vilket är betydligt mindre än många andra länder. Varför får mat inte kosta? För att det ska finnas mer pengar till övrig konsumtion? Måste en ”köttätare” äta kött fyra gånger per dag?

Efter debatterna kan vi tydligt konstatera, det finns de som vill äta kött och de som inte vill äta kött. Sedan har vi de där mitt emellan, som låter sambon rensa kycklingen eller blundar hårt när en slakt visas på Tv:n.

För det andra är det oavsett vart du står svårt att agera miljövänligt och det finns alltid fel att finna, det är strukturernas förtjänst. Strukturer som endast kan förändras av påtryckningar från exempelvis en festival. Att GT sedan delar ut kött utanför Way out West och festivalen besvarar detta med att dra in diverse ack-pass, visar hur absurd denna debatt ter sig, på sandlådenivå.

Att den ena skall säga till den andra vad den skall göra är lönlöst. Däremot kan det diskuteras hur valet skall praktiseras och på vems bekostnad, återigen är det inget vetenskapen kan besvara. Det är detta som skiljer människan och de andra djuren åt, självmedvetenheten och förmågan att göra etiska val.

Vi som kräver en mer radikal miljöpolitik kan skriva på här

Matkrig på Way Out West: Medier blev portade

2012-08-14 av

Handen på hjärtat är det väl ganska sällan som GT är en nagel i ögat numer. För utom möjligen nu i helgen, då en reporter på GT genomförde en köttbullekupp under Way Out West. Aktionen kallades för Kötthjälpen och genomfördes utanför själva området. Det uppskattades inte av festivalledningen, som omedelbart kontrade med indragen ackreditering för (bland annat?) GT:s chefredaktör Frida Boisen.

Boisen
och Lugers Joel Borg lägger ut var sin sida av historien till Dagens Media, som bitvis är rätt komisk, även nu inte Borg skriver under på detta:
– Nej, det handlar mer om att de borde ta ansvar och visa respekt för vårt ställningstagande, uppger han i samma artikel.

Personligen tycker jag GT:s aktion var tafflig och uddlös. Jag tycker att initiativet med ett helt vegetariskt Way Out West skall respekteras – och uppmuntras. Vilket jag även gjort. Däremot anser jag att det är ytterst kontraproduktivt att agera kollektivt mot ett helt nyhetsorgan via indragen ackreditering för en isolerad aktion som dessutom skedde utanför området.

Faktum är att jag vet att det inte var enda gången under åretsWay Out West som journalister – med förmodat kritisk hållning – fick indragen ackreditering. Det drabbade även Uppdrag Gransknings reporter – som enligt egen utsaga var där för att granska just matsatsningen.
Nu ställer jag lite frågande till hur just detta rek skulle gått till väga – att leta gelatin i godissnören hos godisvagnarna känns som billiga poäng för en redaktion av UG:s dignitet, som under salige Hannes Råstams dagar ägnade sig åt betydligt viktigare saker.

Handen på hjärtan tror jag inte ens på uppdraget – det kan lika gärna varit en förevändning att snika åt sig ett gratispass: Mer aparta publikationer än UG som genom åren känt sig föranledda att ha extra musikbevakning under dessa dagar i Slottskogen, och då påfallande ofta i baren på Vip-området.

Så nej jag skrattar egentligen bara lite åt Uppdrag Gransknings skjutjärnsreporter som minsann fick gå och köpa sig en biljett. Men om Luger blivit så styva i korken att de tror att det är hållbar utveckling att kväsa all form av kritik genom rena diktaturfasoner – ja då är det illa.

Nu kanske man inte skall dra för stora växlar på detta: Det har varit en lång och på det hela taget mycket väl genomförd festival, och en och annan lapsus får man ha överseende med och föra till överarbetad-kontot. Men vi får verkligen inte hoppas att helt relevant kritik av t.ex miljöperspektivet – eller för all del lite gnäll över dyr öl och mat – leder till att vissa publikationer blir portade i framtiden.

Borg framför miljöperspektivet som främsta argument för att att festivalen i år valt en vegetarisk profil och då får man räkna med att bli ifrågasatt för just hur miljösmart just högprocessade sojaprodukter är, eller det faktum att många av råvarorna skeppats lång väg innan de hamnat på papptallriken.
Och ja, jag vet. Man måste börja någonstans. Men man måste också vara beredd på att frågor kan komma.

Alla är överens om att miljöfrågorna borde vara allra högst på agendan rent globalt, och Way Out West lyfter den. Mycket bra.
Men samtidigt tillhör delar av den vegoförespråkande communityn till de mest sekteristiska som finns.
De kan liksom inte acceptera att det finns fullt rationella argument för att även 2012 försvara måttlig konsumtion av kött – och hävda att det faktiskt även kan vara klimatsmart: Förutsatt att vi radikalt ändrar produktionssätten.
Istället får man samma uppläxning till livs som klippt från baksidan av ett Hälsans Kök-paket.

Den här texten är dock inte till för att diskutera Way Out Wests vegetariska satsning. Alla eventuella kommentarer på det hänvisas hit. Den är heller inte till för att diskutera köttkonsumtion kontra veganism. Den diskussionen är gammal här på Göteborg nonstop och vill man hudflänga mig och mina argument görs det med fördel i denna texten.
Vi förbehåller oss rätten att styra diskussionen till rätt plats, för att den skall bli så översiktligt som möjligt. Däremot utestänger vi den INTE. (Vill man däremot diskutera GT:s tilltag, samt Lugers åtgärd går det dock fint.)

Det hoppas jag inte Way Out West gör heller i framtiden. Det vore binda ris åt sin egen rygg.

Ozelot

First Aid Kit: Fredag på Way Out West

2012-08-10 av

Jag skall inte säga att jag förvånad, däremot väldigt imponerad. Över att systrarna Söderberg lyckades med det inget annan artist lyckats med under 2012:s upplaga av Way Out West. Att fullständigt ena en publik. För gnäll har hörts här och var, hur det där stora bandet med det stora sigillet saknades. Med facit i hand så behövdes det inte. First Aid Kit lockade årets största publik, och på väg genom folkhavet och mot presscentret såg jag inte en enda människa som inte log.

Vissa artister har bara den egenskapen: Genom styrkan i låtmaterial, närvaro på scen, ett direkt tilltal som viskar dig i örat tränger de ända in.
Att de sedan levererar kongenitalt lekfulla tolkningar av andra artister är bara en av många bonusar. Att de dansar runt som påskkärringar på speed och hamrar på instrumenten som om de vore leksaker i ett hobbyrum är en annan.

Klara och Johanna söderberg är bara inne på sitt andra album med sitter redan på ett låtmaterial som skulle göra äldre kollegor bittra av avund. Men det går inte, går inte att vara missunnsam mot den här duon. Patti Smith får tårar i ögonen och stenar pressar fram ett leende.

Solen tittade fram över Flamingo, jag stod i skuggan av stora ekar på området som sett åtskilliga hundra år: Jag inte fullt så många. Men som ögonvittne till hundratalet konserter under de sex åren som Way Out West pålitligt levererat gjorde den här mig riktigt glad.

På området, mellan mig och scenen rann en liten konstgjord dräneringsbäck som mötte tvehågsenhet vid passagen. I alla fall till en början: Till sist började folk hjälpa varandra. Sträckte ut stödjande händer, langade väskor och andra pinaler.
Till sist kom alla över, och First Aid kit hade alla på sin sida.


Rätt fint att vara människa.

// Ozelot

Way Out West i flykten: Torsdagen

2012-08-10 av

Thurston Moore är en alldeles underbar man. De som stod längst fram vid scenkanten fick uppleva hans ständiga små hyss med gitarren vars sökande krautgitarrbröl prövar varje hålighet. Ett tight band backar upp, det låter som man vill att Thurston Moore skall göra även utan Sonic Youth. Det är inget nytt under solen, men det behöver det inte heller vara: Det var fan han som uppfann genren.

Deportees har verkligen växt flera nummer med sitt senaste album. Arenakostymen med bara en blå himmel som scentak känns inte det minsta för stor. Tyvärr skaver den inte det minsta, ingenstans faktiskt. Peder Stenberg sjunger så fint och vi tycker att vi kan gå till ölområdet och avnjuta det hela på ännu större avstånd.

De la Soul kan rocka en publik. Efter ett tag tycker jag att precis det enda de kan är att rocka en publik. Orkar fan inte stå där med armarna i luften och leka träd som nåt jävla dagisbarn, bara för att hylla några föredettingars ego. Typisk utfyllnadsakt.
Det tar några låtar innan Florence Kerr sätter igång sin maskin. Det låter lalligt och trevligt, lite franska nya vågen draperat i musik. Ingen dansar, några lämnar folkhavet redan efter några låtar. Det kunde jag också gjort, men jag hade tålamod. Det lönade sig till sist.

Vis erfarenheten av gångna klubbprogram inom ramen för Stay Out West kände vi oss nödgade att försaka både Black Keys och Hot Chip, och till tonerna av ett majestätiskt Refused – suck vad bra det lät – gick vi genom ett ödsligt Linnéstaden mot Pustervik i sökandet efter Sugarman. Historien om den latinoättade folksångaren Rodriguez i skuggan av Mr Zimmerman är bara för gripande för att inte ta chansen att uppleva på nära håll.
Bowerbirds lockade också, men istället blev det en kvintett från Australien som golvade i alla fall mig: The Boy & Bear hade fyllt övervåningen till bristningsgränsen och det var väl egentligen succé redan innan det börjat. Göteborgarna har en tendens att älska sönder den här sortens vokalburna folkpop med harmonier i gränslandet mellan Fleet Foxes och Mumford & Sons men klarar sig bra i eget namn. Produktionen är inte stor – enbart ett fullängdsalbum har släppts – och några lekfulla covers där bl.a Neil Youngs Heart of Gold stack ut och visade vad det här bandet är kapabla till.
Någonting sade mig att Boy & Bear bara är i början på en mycket lång och framgångsrik saga.

Så stod han där, till sist, inför en en smått underdånig publik som inte tycks gjort något annat än älskat denne Sixto Diaz Rodriguez sedan sjuttiotalet och genom hela diasporan. En tunn trasig sorgfågel i för stor hatt står plötsligt mitt i rampljuset och bärs fram av den välvilliga publiken – och av förstående och ibland överseende medmusikanter verkar det. Det är ofta de får rycka in och rätta till en tonart här och där, vilket väl är helt i sin ordning. Vi har sett både större och yngre legender än så gå vilse på scenen, och jag undrar om om han är lite full eller bara överväldigad?
Men låtarna är fina, och jag står kvar en bra stund innan det blir alltför uppenbart varför han hamnade i skuggan av Bob Dylan.

// Ozelot

Way Out West 2012: Bring it on

2012-08-09 av

Nyinstallerad i presscentret, samma lite frågande, nyfikna men samtidigt markerande uttryck alltid: Vilka jobbar du för nu, vad skall du se i år, jaha jaha, hur fungerar Wi-fi på området (ett gissel för livebloggarna) och vad är lösenordet? Tunga tunga kameror går störst och först. Allt är precis som det skall, kaffet är vidbränt (ur pumptermos detta året – vad hände med den automatiska espressomaskinen?) men jag har roffat åt mig en kaka och två Fanta. Det blir säkert bra det här.

De flesrta är nog tidigt för Thurston Moore, det skall inses. Han går på 16:30, i själva verket redan i tisdags under ett litet förspel på Woody West – men då med en lite mer experimentell akt som jag dessutom missade. Idag förväntar vi oss lite mer vinkelrakt låtsnickeri av en av indievärldens äldsta (f.-58) gitarrpojkvänner.

Deportees lockar en smula med av fjolårets starkaste album Islands & shores. Men frågan är om de lockar mig bort från Thurston, eller om jag väntar in De La Soul som tillhör hip-hopens verkliga högadel. Faktum är att jag faktiskt såg dem en gång live för 20 år sedan, i Baltimore, ditsläpad av min värdbror och det var nog inte mycket jag fattade.
Ändring ikväll?

Florence & the Machine
? Check. Det måste jag ju såklart se – förklaringar överflödiga – men sen då?
Den eviga frågan, även om Stay Out West utökat sin kapacitet som alltid brukar det ändå sluta med att man står där med plattnäsa.
Så ikväll skippar jag nog faktiskt Hot Chip och styr mot Pustervik. Det hade varit fantastiskt att för en gångs skull faktiskt lyckas komma in på en klubbspelning. Dessutom: En akt som Rodriguez låter lite för intressant för att åtminstone inte ge ett ordentligt försök?

På återseende, vi återkommer när vi kan och bandbredden medger.


// Ozelot

Veggiemenyn på Way Out West – Hur miljösmart är den egentligen?

2012-08-09 av

Igår gick Luger ut med nyheten att Way Out West skulle bli en helt vegetarisk festival. Skälet är att arrangörerna identifierat maten som en av de delar av festivalen som ger störst miljöpåverkan. Riktigt hur man kommit fram till detta vet jag inte riktigt – att just köttet vara eller inte vara är centralt håller jag helt enkelt inte med om – men jag uppmuntrar att man detta fokuserar på en viktig fråga, samtidigt som man kniper några säkert välkomna goodwillpoäng: Sånt här brukar citeras internationellt.

Så vad är det då vi får oss till livs under festivalen? Vi tittar på menyn.

BBQ Burgare med cheddarost, coleslaw, bifftomat, lök och durummjöl. Till detta serveras man chips
.
– Tja, burgare är väl burgare. Inte lär den vara lika god som den av äkta kött, men okejdå. Det hela serveras i bröd av durum – som alltså måste importeras från Sydeuropa då det ej går att odla rationellt här. Till det nyttiga chips som sannolikt friterats i jättenyttig olja med inget energispill alls i processen.

Kryddstark Chilli
: Soyafärs (som är närodlad och lågprocessad) och olika (inhemskt odlade?) bönor, i naturen vilt växande basmatiris, färsk tortilla (på majsbröd), koriander och youghurt (från ko?)
– Kommentar: Hmm…Skulle inte fokus vara på närodlat enligt Mats Nordström (Wasa Allés) filosofi?

Pasta al Funghi:
Krämig pasta med kantarell- och karljohanssvamp, färskriven parmesan och persilja.
– Okej. Men knappast något för GI-folket.

Grillspett på Tzay
med grekisk fetaostsallad, kalamatioliver, bulgur & tzatsiki.
– Ännu mer högprocessad sojabaserad färs. Hade varit miljövänligare att gå upp till djurgårdarna och tugga av en kanins öra. Till detta massa animaliska mjölkprodukter. Undrar dock var korna och fåren gick omkring och fes.

Nudelsallad:
Kall nudelsallad med något chillimangogrejs, vårrullar, samosas (friterad deg) och sesambroccoli..
-En jävla massa deg helt enkelt, trots att en mycket större del av befolkningen är glutenintoleranta än överkänsliga för laktos, och går över till veganism i tron att det hjälper mot magbesvären..

Durban Curry
: Kryddstark grönsaksgryta med linser och bönor, cous-coussallad och harissayoghurt.
– Ännu mer närodlat, enligt Nordströms maxim.

Jag ställer mig lite tveksam till hur ekologiskt och miljösmart denna meny är, eller om det i själva verket bara är ett spel för gallerierna. Men jag går dit med öppet sinne, vem vet, kanske får jag några upplysande svar.

Priserna framgår ej i den matsedel som finns i WoW-Appen.

// Ozelot

Way Out West goes Veggie

2012-08-08 av Goteborg Nonstop

Idag blev det offentligt Way out West kommer endast servera vegetarisk mat. Ståndpunkten är tydlig, att man vill ta miljöansvaret på allvar.

På de sociala medierna haglar det av förbannelser men likväl lyckorus. Vissa påstår att de aldrig ens skulle köpt sin biljett om det var offentligt tidigare och andra menar att detta är ett resultat av Way out West som meckat för hipsters.

Oavsett är det enligt mig, förbannat vackert!

Art of the Streets: Graffiti i världsklass på Way Out West

2012-08-06 av

Tack vare en ganska polariserad graffitidebatt de senaste åren mellan ordningsväsen, politiker å ena sidan och förespråkare å andra har gatukonstens uttryck kanoniserats och undan för undan sugits upp av en anorektisk konstscen som lockats av dess kontrastfyllda och medvetet effektsökande (men ofta plågsamt idéfattiga) bildspråk. Förespråkare och utövare som Jonathan ”Ollio” Josefsson, med bakgrund i graffitimåleriet har dock höjt verkshöjden åtskilligt, och blandar spraymåleriets signum med andra utrycksmetoder – mest känd på senare år är kanske hans tuftade mattkonst.

Tillsammans med konstnärer som Ekta, och expressiva målare som Mikael ’Dallas’ Dalnäs har fötts en livskraftig Göteborgsscen med inte sällan Galleri Magnus Winström som samlingsplats. I undervegetationen finns galleri Urban Artroom med lite lägre trösklar och drivna utövare som t.ex Semio.

I samband med Way Out West med start torsdag 9 augusti invigs en uppvisningsvägg i Slottskogen där tre av Göteborgs främsta graffitikonstnärer kommer kampera ihop tillsammans med tre internationella akter.
Målarna som kommer till Art of the Streets är:

OLLIO (GBG)
Jonathan ”Ollio” Josefsson är av Göteborgs mest folkkära bildkonstnärer. Han har rötterna i graffitikulturen och har varit aktiv sedan 90-talet. Har en magisterexamen i textilkonst från HDK och har bland annat ställt ut på Kungsbacka konsthall och tagit fram den grafiska profilen för Göteborgs Kulturkalas 2012. Ollio gästade Art of the Streets redan 2010 som en av de medverkande konstnärerna. I år gör han ett återbesök när Art of the Streets tar plats på Way Out West.

SCEB (GBG)

Camilla ”SCEB” Boström är konstnär och designer bosatt i Göteborg. Utbildad inom design och konfektion i Borås och har gått designhögskolan HDK i Göteborg där hon avslutade med magisterexamen. Gör stora experimentella målningar med spray och akrylfärg. Just nu är hon aktuell med en utställning på Alingsås Konsthall.

ACTE (GBG)

Linus ”Acte” Hellberg är 32 år och en klassisk graffitimålare från Göteborg. Han arbetar som grafisk designer på en av Sveriges största reklambyråer.

ASHES57 (UK)

Delphine ”Ashes57” Ettinger inledde sin bana som grafisk designer och har varit verksam i London, Los Angeles och New York. Hennes passion för illustration och typografi skiner igenom i hennes arbeten och hon har samarbetat med gatukonstnamn som Obey och jobbat som art director. När dubstepgenren slog igenom i mitten av 2000-talet blev hon en självklar del av scenen och har gjort illustrationer till skivbolag som Deep Medi, Swamp 81 och DMZ.

POSE (US)

Som en av Chicagos största och internationellt mest erkända graffitikonstnärer började Pose sin konstnärliga bana under Chicago-graffitins gyllene era. Nu 20 år senare är han fortfarande lika aktuell med graffiti och gatukonst vid sidan om kommersiella projekt och komplex konst. Hans verk har synts i mängder av magasin, böcker och filmer. Nu i sommar har han varit i Melbourne i Australien och gjort en publik konstinstallation.

BATES (DK)

Danske målaren Bates är en internationellt erkänd graffitikonstnär som varit aktiv ända sedan 1984 och har nått legendstatus inom graffitiscenen. Hans verk finns att beskåda över hela världen och han förekommer flitigt i böcker om graffiti. Förutom att måla på väggar och duk har han även gjort design åt en mängd olika företag.


Art of the Streets på Way out West
9-11 augusti 2012


// Ozelot

Spelchemat till Way Out West klart: Men ingen Bobby Womack

2012-08-02 av

Nu är hela spelschemat för Way Out West klart. Redan på torsdag kickar konserterna igång i gröngräset med akter som Florence & the Machine, Black Keys och Hot Chip, fortsätter på fredagen med Bon Iver och Blur som headliners för att slutligen krönas med en majestätisk spelning med Kraftwerk på lördagen. Stay Out West, å andra sidan fortsätter en bra bit in på måndagen.

Från central ort meddelas dock att Bobby Womack ställer in sin spelning då han ännu inte återhämtat sig helt från sin lunginflammation. Dock kommer han att bli helt återställd, lugnar läkarna. Istället får vi trösta oss med hip hop legendarerna De La Soul.
Vi kan nog förlikas med det.

Nytt för i år att du byter in din biljett mot armband på plats i Slottsskogen. Du behöver alltså inte ta vägen om Centralstationen i år.

Festivalpass 1895kr + serviceavgift.
[18-årsgräns. Gäller alla 3 dagar i Slottsskogen. Gäller även till Stay Out West i mån av plats]

Festivalpass Ungdom 1595kr +serviceavgift.
[13-årsgräns. Gäller alla 3 dagar i Slottsskogen. Gäller även till de klubbar på Stay Out West med 13-årsgräns i mån av plats.]

Endagsbiljetter (tors, fre eller lördag) 950 kr + serviceavgift.

18-årsgräns. Gäller en dag i Slottsskogen. Gäller även till Stay Out West i mån av plats samma dag.

Endagsbiljetter Ungdom (tors, fre eller lördag) 850 kr + serviceavgift.
13-17 år. Gäller en dag i Slottsskogen. Gäller även till de klubbar på Stay Out West med 13-årsgräns i mån av plats samma dag.

// Ozelot

Daughn Gibson: Obskyr electrocountry med ikonpotential

2012-07-10 av

En av vårens mest egensinniga debuter i den lite felsittande americana-kostymen står Philadelphiasonen Daughn Gibson för. Albumet All Hell har plockats av Pitchfork och sedemera nästlat sig in på Sonics bästa listor vilket ter sig synnerligen välförtjänt, och tankarna går till Kurt Viles publika genombrott under 2011.
Likt Vile kan Daughn Gibson knappast beskyllas för att göra särskilt svängig musik, tonen är istället mörk och monoton med svepande pianoslingor och underfundiga elektroniska loopar.

Dauhns mäktiga croonerröst breder ut sig över ett ljudlandskap uppspänt någonstans mellan Nick Caves Murder Ballads, Johnny Cash drogdelirier och Depeche Modes mörkaste 90-tal: Ja, jag menar det. Jag hör verkligen mycket brittisk New Wave och Synth i All Hell.

Bakom artistnamnet Daugn Gibson döljer sig Josh Martin, en 31-årig före detta långtradarchaufför som fortfarande arbetar som rekryterare på ett speditionsföretag i Pennsylvania. Låtarna var från början inte alls avsedda för en större allmänhet än Martins egna sovrum, och skulle troligen slutat i en binär kyrkogård på en hårdisk, om det inte vore för Matt Korvette på labeln White Leader fick höra några spår. Det tog inte lång tid innan han kastade sig på telefonen, vilket vi nog får vara tacksamma för idag ty Daughn Gibson är alldeles för bra för att ruttna bort på något automatkaffebesudlat skrivbord i Carlisle, PA.

Vem plockar honom till Sverige först? Luger? Woody West? WAY OUT WEST!!?
Han är i Polen i Augusti…

Lyssna på Daugn Gibson här
Eller på Spotify

//Ozelot

Moderskeppet har landat: Kraftwerk till Way Out West

2012-07-04 av

Så nu är det klart. Det är alltså tyska synthpionjärerna i Kraftwerk som blir den tungt vägande anledningen till att lägga 2000 spänn på Way Out West i år. Ty även om man med visst fog kan säga att den varierande konstellationen med Ralph Hütter och Florian Schneider som nav har sin kreativa storhetstid bakom sig – en beskrivning som känns igen även när det gäller några av årets andra toppnamn – så är Kraftwerks musikaliska testamente ovärderligt: Till vilket genrer som hip hop, house och techno har en enorm tacksamhetsskuld.

Ena grundaren Schneider lämnade bandet 2009 med motiveringen att han tröttnat på turnélivet, vilket dock inte hindrat Kraftwerk att genomföra spektakulära konserter som den på MoMa i New York i våras. Bandets starka audiovisuella legering blir en viktig markör för Way Out West som sedan några år – ibland lite ängsligt skall erkännas – sökt alibi hos såväl bild, performance- och filmkonsten.

Jag ser hursomhelst fram emot en mäktig avslutningsakt på Way Out West 2012, med 20.000 i publiken som gisslan i en 3D-beslöjad musikalisk kuvös: Moderskeppet har landat.

// Ozelot

Frida Hyvönen till Way Out West

2012-04-26 av

Med sin sirliga undersökande stämma och eklektiska melodier har Frida Hyvönen mejslat ut ett helt eget musikaliskt universum. Jag kan faktiskt inte komma på något som låter lika hugget ur urskog på denna sidan Pj Harveys Let England Shake, och tredje studioalbumet To The Soul lär ta storslam på galor om inte bara tonårspojkar sms-röstar. Stämningsansökningar gentemot P3 Guld och Grammisjuryn lär nämligen strömma in annars, Björnligor och Kapten Bröd får ursäkta. I väntan på det där vansinnigt tunga namnet blir nyss klara bokningen till Way Out West i alla fall ett välkommet tillskott.

Dubbelkonserten på Nefertiti i mitten av maj är i vilket fall som helst slutsålt så in i helvete.

Idag offentligjordes även Ane Brun (No) samt John Maus (US) & Purity Ring (Can).

Klara artister just nu:
Way Out West
Blur
The Black Keys
Refused
Bon Iver
Florence +The Machine
Hot Chip
Feist
Frank Ocean
OFWGKTA
Miike Snow
First Aid Kit
Mark Lanegan
Thurston Moore
Wilco
Ane Brun
St. Vincent
Billy Bragg
Jonathan Richman
Frida Hyvönen
Asap Rocky
The Field
Deportees
The Afghan Whigs
Yelawolf
The War On Drugs
Oberhofer
The Concept

Stay Out West
Mazzy Star
Factory Floor
King Krule
Madeon
Mazzy Star
John Maus
King Krule
Kindness
Purity Ring
Iceage
Madeon
Django Django
Josh T Pearson
Bob Mould plays Copper Blue
Haim
Korallreven
Papa M
Iceage
Milagres
Solander
Lune
Swamp81 (Loefah, Boddika, Mickey Pearce plus Chunky)
Numbers (Jackmaster, Deadboy , Redinho, Spencer and Oneman)

// Ozelot

Blur klara för Way Out West

2012-02-22 av

Foto: www.guardian.co.uk

Luger gjorde just klart med ytterligare en tolvtaggare till årets Way Out West. I dagarna mottog brittiska Blur ett hederspris på Brit Awards och mer än 20 år efter debuten får de äran att avsluta Sommar-OS i London. Medlemmarna har via olika sidoprojekt alltid hållit sig aktuella och nu gör de alltså en unik spelning i Slottskogen i Augusti.
Vi har naturligtvis sökt Damon Albarn för en längre intervju men han har än så länge avböjt, men hälsar ändå Göteborg Nonstops läsare extra välkomna via sin pressagent.

Klara artister just nu:

Blur
The Black Keys
Refused
Bon Iver
Florence +The Machine
Feist
First Aid Kit
Thurston Moore
St. Vincent
Billy Bragg
Azealia Banks
Asap Rocky
Deportees
Yelawolf
The War On Drugs

Stay Out West
King Krule
Iceage

WEB
www.wayoutwest.se

SPOTIFY
http://spoti.fi/A4awC

Way Out West växer: Tre dagar i gräset

2012-01-21 av

Man skulle kanske kunnat förväntat sig ett flygplan med textbanner, en jätterubrik eller åtminstone en presskonferens. Istället kom ett litet meddelande smygande på mejlen en arla lördagsförmiddag då snön fullständigt vräker ner och festivalsommaren känns väldigt långt borta. Way Out West utökar till tre dagar.

Torsdag, fredag och lördag är det alltså som gäller i Slottskogen framöver och beslutet känns ju ganska logiskt med ett allt med späckat program och en med en festivalkostym som har råd att läggas ut en bit till. Ty det är inte längre bara svenska festivaler man konkurrerar med utan utländska lika mycket – som till exempel Öyafestivalen i Oslo.
Eller konkurrerar är kanske fel ord så omdirigeringen av turnétourer i Augusti till Oslo-Göteborg – som inte ligger alltför långt från varandra ändå – har gynnat dem båda och artistlistan är rätt snarlik.

Vad detta kan tänkas innebära för en de två senaste åren fullsatt festival återstår att se. Priset ligger på 1895 kr, och huruvida det blir några endagarsbiljetter eller ej är inte hundra procent spikat. Ej heller om det blir några förändringar av festivalområdet.

Way Out West 9-11 augusti

Refused
Feist
Bon Iver
First Aid Kit
Billy Bragg
Azealia Banks
Asap Rocky
Yelawolf
The War On Drugs

Stay Out West

King Krule
Iceage

SPOTIFY

Lyssna på alla klara artister: http://spoti.fi/A4awCt

// Ozelot

Fler illustrationer av Lucas Svensson

Billy Bragg klar för Way Out West

2012-01-18 av

Vilket band kommer egentligen handla högst upp med de maffigaste bokstäverna när allt är spikat? Tja, det blir nog inte Billy Bragg i alla fall. Men den gamle hjälten bryr sig nog inte om sådana futiliteter och kulturvänstern älskar honom ändå. Idag blev han klar för Way Out West tillsammans med Iceage.

Way Out West
Refused
Feist
Bon Iver
Billy Bragg
Azealia Banks
Asap Rocky
Yelawolf
The War On Drugs

Stay Out West

Iceage

SPOTIFY
Lyssna på alla klara artister: http://spoti.fi/A4awCt

Hjälp Way Out West bli bättre – vinn priser

2011-11-13 av

Med hjälp av sina lojala fans kammade Way Out West som bekant hem priset som “Most Innovative Festival” i MTV O Music Awards i hård konkurrens med amerikanska jättar som Lollapalooza och Coachella. Men nu vill man bli ännu bättre, och du kan hjälpa till. Föreslå hur festivalen kan utvecklas vidare och tävla om tjusiga musik-boxar från bland annat Fela Kuti, Bad Brains och Radiohead.

Deltar gör du genom att klicka här

Rösta på Way Out West i MTV O Music Awards: Vinn resa till Los Angeles

2011-09-29 av ozelot

Way Out West är nominerade i MTV O Music Awards i kategorin ”Most Innovative Festival”
I motiveringen lyfter man fram festivalens starka närvaro inom sociala medier samt den populära och användarvänliga festivalappen. Som enda skandinaviska festival tävlar man mot klassiska festivaler som Coachella och Lollapalooza liksom nyare förmågorna Pitchfork Music Festival och iTunes Festival.

Fina samarbeten med musiktjänster såsom Spotify nämns, liksom faktumet att Way Out West lyckades få till Youtube-fenomenet iamamiwhoami’s första liveframträdande någonsin.
Deltar du i omröstningen har du chans att vinna en resa och boende till prisgalan i Los Angeles samt andra priser som lottas ut varje vecka.

MTV O Music Awards är en ny gala som syftar till att belöna ”best art, creativity, personality and technology of music into the digital space”. Första galan hölls i Las Vegas och vinnarna inkluderade Lady Gaga (Most Innovative Artist) och Kanye West (Best Tweet med “I hate when I’m on a flight and I wake up with a water bottle next to me like oh great now I gotta be responsible for this water bottle”).
Den 31 oktober hålls en prisutdelning i Los Angeles och kategorierna är bland annat Best Web-Born Artist, Digital Genius Award och Best Music Forum.

Omröstningen pågår fram till 24 oktober och du kan rösta på Way Out West flera gånger om dagen. Varje gång du röstar får du poäng och alla som under omröstningen skrapar ihop minst 250 poäng (du får poäng varje gång du röstar + bonuspoäng ifall du delar din röst på Facebook eller Twitter) är med i MTV:s tävling om resa, boende och biljetter till galan.

Dessutom har vi arrangerat en bonustävling. Varje fredag med start 7 oktober lottar vi ut lite schyssta priser bland alla som har fått minst 600 poäng.
Dessutom kommer de tre personer som fått mest poäng när omröstningen avslutas att kunna vinna DEN HEMLIGA LÅDAN (värde cirka 5000 kr)”

Klicka HÄR för instruktioner om hur du deltar i både fredagstävling och tävling om DEN HEMLIGA LÅDAN.

Välgörenhetsauktion från Way Out West

2011-08-24 av

Under Way Out West genomfördes en massiv kampanj tillsammans med Svenska FN-förbundet till förmån för de svältande på Afrikas horn. Nu startar andra delen av det samarbetet, då hugade spekulanter får möjlighet att lägga bud på föremål som donerats av artister från bland annat årets upplaga. Bland de som bidragit i år finns Robyn, Pulp och Kanye West.

Konsertproduktionsjätten Live Nation bidrar med föremål från bl.a Iron Maiden och Depeche Mode. De första buden har redan trillat in vid skrivande stund. Vad sägs t.ex om en gitarr signerad av bl.a Britta Persson för endast 300 kr?

Alla auktionerna här

Caroline Falkholt på Göteborgs Konstmuseum

2011-08-16 av ozelot

Caroline Falkholt är kanske mest känd för sin graffittikonst i offentliga miljöer, och medverkade senast under Way Out West då hon tillsammans med gatukonstnären Magnus Gustafsson – mer känd som Nug – målade live samtidigt som ljudsatta bildinstallationer projicerades.
Onsdag 17 augusti är det premiär för hennes ljudperformance Materialutmattning


Materialutmattning på Göteborgs Konstmuseum

Carolina Falkholt
Vernissage 17 augusti kl 18.00-19.00
OBS! Kom i tid! Inget insläpp efter kl 18.15.
15 juni – 28 augusti

Konstnären Carolina Falkholt (f 1977) har med sin bakgrund i graffiti, performance och elektronika utvecklat en arbetsmetod som på ett särpräglat sätt involverar bild, musik och rumsligheter i ett kreativt och dynamiskt flöde. I den aktuella utställningen Materialutmattning i Stenasalen blandar Carolina Falkholt nya arbeten med omkonfigurerade verk från tidigare projekt. Presentationen innehåller en ny platsspecifik väggmålning med skulpturala element, storskaliga målningar på formskurna linoleummattor.

Bildextra från Way Out West

2011-08-15 av

Lite blandade bilder från Way Out West.

Heinekens DJ-tält var väl ett inte alltför lyckat koncept.Heikentält

Patrik Sjöberg spelade för tomma öron.

Säkert! var desto mer uppskattat.

Något hände visst här igår

Fick du ingen biljett? Tja livet går vidare:

Det här var utstyrseln no 1 för tjejer: Shorts och gummistövlar. Fastän det inte regnade en droppe

Livet går vidare även utanför VIP-serveringen

Men seriöst, vad letar du efter ”där”?

Vem vare som kasta?

Se alla bilder här

Jayhawks: Ja tack.

2011-08-13 av

Det finns sämre sätt att inleda en festivallördag än bredbent americanarock i Jayhawks tappning. En årgång som bara blir bättre för varje år och som inte inte ängsligt tittar sig i spegeln i jakt på avslöjande rynkor. Fantastiska Two Angels inleder ett pärlband av should-be evergreens där superhiten Blue och Happy ever after står ut. I gräset ligger ansikten ur pustervik-all stars de senaste 10 åren och pustar ut och kan se fram emot en ganska trevlig afton.

Förgrundsfiguren Mark Olson har beträtt pristin göteborgsmark vid ett flertal tillfällen genom åren. Via diverse solo-stereo projektet med före detta hustrun Victoria Williams som med åren alltmer labil sidekick, hennes MS-sjukdom tog med tiden ut sin rätt, och självmedicineringen av cannabis medförde en del märkliga utspel på scen som fick resten av bandet att komma ur takt.
Med Jayhawks i ryggen har Olson en trygg ryggrad och sjunger bättre någonsin. Det spelar ingen roll att den lila konfettin i gräset påminner om en kanske objektivt större musikhändelse i går.
Jayhawks behöver inte bevisa något.

Rester av ett Purple Rain

2011-08-13 av

Solen gassar framför Flamingo och Jayhawks gubbar sig på scen. Inte alls dåligt men fjärran från 53-åringen som regerade här igår kväll.

Allt som är kvar är några rester på golvet.

20110813-035233.jpg

Starstruck: En fredag på Way Out West

2011-08-13 av ozelot

Att vara på Way Out West och dessutom vara ägare till ett sådant där lite speciellare armband innebär en genväg till Söder och Bromma, fast via en liten gångstig bakom ett staket som leder till Villa Belparc. För det är den här gången på året då hela Stockholms medieelit tycker att det är värt att ackreditera sig och Way Out West är det ballaste som finns. På presstoan träffade jag en gammal klasskamrat från gymnasiet. Vem han var utsänd för? Cosmopolitan.
Det skall bli intressant att följa Cosmopolitans bevakning från Way Out West 2011.

Det utspelar sig alltid några dråpliga scener på VIP området. Att t.ex Leif Pagrotsky försöker beställa en öl men knappt syns över bardisken – en disciplin där Patrik Sjöberg har betydligt större framgång. Han sträckte sig nämligen över Leif Pagrotsky och tog sin öl.
Så visst några kända ansikten får man alltid se och det kan ju vara kul. Fast helt ärligt är de flesta kända bara för att de stått vid en bardisk någon annanstans i stan. Bakom baren.

Har man väl satt sig med en sippat i sig den första klunken iskall Gin & Tonic vid ett lite skrangligt trädgårdsbord och hör musiken från Linnéscenen rulla in över en stora dammen i full algblomning är det lätt att glömma varför man är där. Då är det lätt att skylla på det faktum att den utlovade internetuppkopplingen var lite sisådär under kvällen, och att jag när jag till exempel skulle skriva om The Hives och deras radhuspunk så kunde jag inte ens googla på om de släppt någon ny skiva de senaste sju åren.
Men lite pliktskyldigt kan jag väl rapportera att de spelade som miljonärer, såg coola ut och Howling Pelle var så där rock n roll spattig med höga luftsparkar som man är van vid. En kompetent show som påminner ett vevpositiv som levererar var man än ställer upp det. Allsång på Skansen hade funkat precis lika bra.

Jenny Wilson är ett kraftfält. Jag stod lite för långt bort, lite för långt ut i periferin och det var lite för mycket sol och fint väder för att jag helt skulle sugas in i magin. En vän stod längre in, under tältskuggan och berättade att hon hade börjat gråta, så starkt var det. Jag skriver under på det, var inte exakt där själv men jag förfalskar min egen namnteckning på ren intuition.

Fleet Foxes är Fleet Foxes, någon annan får skriva om dem. Robyn är ett enda medley av hits och ror hem det även i år, dock börjar det bli dags att komma med något nytt. Thåström sjunger som en gråvarg som fastnat i ett taggtrådsstängsel. Kvinnor får kåtslag framme vid scenkanten och får bäras ut, medelålders rockkritiker i kavaj och rock-tischa utspnd till bristningsgränsen skickar ut efterlysning på sina bästa klichéer.
Men så kommer Prince. Alla som trodde att Prince skulle vara en klyscha får skämmas.
Jag skäms lite.

Man kan ju publicera en låtlista, det är ju ett sätt att bygga upp en text. Vilka som var bra, vilka som var sämre. Vilka av de sex extra extranumren som var bäst. Att han rappade med Kanye West, att han inleder med en mäktig 1999, tjuvkopplar en kongenialisk Little red Corvette och drar iväg.
Jag bara stod där och gapade och tänkte att jag hade transponerats till en annan dimension.
En parallell verklighet.

För oavsett om man växt upp med eller ens haft Prince skivor är det helt ofrånkomligt att den här mannen har byggt sitt alldeles egna musikaliska universum.
Han han vara en tvärhand hög, men han har gjort det. En self made man, uppe där med Bob Dylan, Jacko och de andra. Och för mig som aldrig riktigt fattat grejen faller allt helt plötsligt på plats.
Pure Genius. Och jag är stolt att kunna säga att jag var där och bar vittnesbörd.

Jag hade kunnat betala mycket pengar för den bilden dock:

En bekant som jobbade backstage hade helt plötsligt passerats av en udda figur: hon tittade upp och såg vem det var.
Prince på en liten cykel, iförd en vit cape som fladdrade i vinden.

Några snabba reflektioner

2011-08-12 av

Det har varit lite sådär som det oftast är på festival. En stund tappade jag bort mina vänner, min mobiltelefon och mina solglasögon på samma gång.
Allt dök plötsligt upp på samma gång dock. Så allt frid och fröjd igen.

Jag har sett 20 minuter Christian Kjellvander, 20 minuter Jenny Wilson, en kvart av Fleet Foxes och hela Robyns konsert. Sammantaget väldigt bra upplevelser.

Samtidigt kan vi konstatera att efter kanske en timmas köande får idag den genomsnittlige festivalbesökaren 33 cl öl för 50 spänn. Förut har det väl åtminstone varit en halvliter som serverats?
Dessutom är det trångt i Slottsskogen just nu. Väldigt trångt.

Om drygt en timma går PrinceFlamingo. Gissa hur trångt det kommer att bli där?

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-02-11

Det är så lätt att glömma bort hur mkt man får av andra människor. Hur vi sår frön i varann. Hur vi skapar varann genom att se varann och bekräfta sidor i varann som vi inte hade upptäckt på egen hand. Hur vi planterar in kunskap i varann på ett…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2019-08-10

Känner du Mr Happy? Har du stött på honom någon gång i natten klädd i sina ruttna strumpor och stora ljuva golfkeps på väg mot unika kickar som dammsugarblues och havrefras. Ost vill ut i skogen springa en mil med en påse Ahlgrens bilar i kepsen Om man kunde få…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-01-12

Galleri Kosmos hos Falck/Traneus kan tyvärr inte lämna ut portkoden. Öppet alltid. Stenklevsgatan.

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-02-17

    En ny CAPISSO har jag hittat!  Jag gick på PONTUS TORSTENSSONS vernissage efter Bosse Winbergs begravning & blev lite lättare till sinnes på Bengans. Jag satte mig jämte två tyska tjejer och väntade på Nikke Ström som också skulle dit. Flickorna tyckte att tavlorna va trevliga, de hade aldrig…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-11

I kvällens första set inleder saxofonkvartetten Phones 4 med att röra sig i en stor cirkel i rummet de stöter ut varsitt ljud åt gången det är långt  mellan tonerna och vandringen pågår länge. Det finns en spänning i ljud som flyttar sig. Till slut så samlas gruppen på scenen…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...