- ”Det är så kallt ute  så jag… står i ett hörn på andra sidan. Titta åt höger. Nej, höger sa jag!” säger Erik Toresson, trummis i Tyred Eyes, som försöker få mig att titta åt rätt håll där jag står vilsen och bortkommen på Chapmans Torg i Majorna. Vi pratar i telefon med varandra och jag tycks titta åt alla möjliga håll förutom just Eriks. Till slut så ser jag honom. Känner mig lite dum, men Erik verkar inte bry sig om det. När jag kommer fram skakar vi hand och promenerar sedan vidare ner till deras replokal nere vid Kajskjul.

Med byggställningar i trappan blir det lite av en hinderbana att ta sig upp till högsta våningen där deras replokal ligger.

”Tja, det är lite stökigt men…” säger Erik ursäktande innan han öppnar dörren in till bandets egna lilla bo.

Kanske är det bara jag själv, men på något vis ska en replokal ska vara lite ruffig och bösig. Det ska kännas att det pågår något kreativt där inne. Och ja, i Tyred Eyes fall så är det precis så det känns när man äntrar rummet.

Vi sätter oss i soffgruppen i ena hörnet av rummet. De föser undan de oöppnade salladsburkarna från pizzerian där bandet beställt dagens lunch ifrån. Små vita kaffekoppar med 50- 60-talsrutor kommer fram på det låga träbordet och vi slår oss ner.

Erik undslipper sig några stön av mättnad från soffan och sätter sig till rätta.

Jag tänkte börja med att fråga… hur mår ni idag?
- Vi mår väl…bra? Jo, ja. Ganska bra, svarar sångerskan och gitarristen Johanna Hellqvist och tittar på sina bandkamrater.
- Asbra! Det var en go morgon! svarar trummisen Joel Bjurbo som sitter halvt i skräddarställning i fåtöljen bredvid.
- Vi sticker ju på turné imorgon, så vi ska snart ha vårt sista rep innan vi åker. Det har inte varit lätt då folk varit sjuka, jag bor i Stockholm och sånt där, förklarar sångaren och gitarristen Martin Toresson.

Hur fungerar det distansförhållandet?
- Det funkar väldigt bra tycker jag. Jag åker ju väldigt mycket tåg, men jag uppskattar det.
- Gör du?! frågar brodern Erik från andra änden av soffan.
- Ja, det ligger lätt på min topp fem! Jag upplever den ”inre resan”. Lyssnar på väldigt mycket podcast och sånt där. Lugn vagn är ju att föredra, men jag har hamnat bredvid några riktiga sluskar. Uuuh!

Martin berättar en resehiststoria som får oss andra att jämra oss av äckel i soffan. Om ni är intresserade av att höra storyn själva kan ni alltid haffa tag i Martin under någon av bandens turnédatum. I den här intervjun fick det inte plats. Men nu fokuserar vi istället på gruppen Tyred Eyes och dess musik.

Det var när bröderna Erik och Martin Toresson flyttade från Falun och in till Göteborg som Tyred Eyes såg ljuset för första gången. I ett gammalt källarförrådet på Tredje långgatan började de skriva låtar och repade mycket och intensivt tillsammans.
Ganska snart fick de kontakt med Per Stålberg, sångare och gitarrist i gruppen Divionson of Laura Lee. De bjöds in till att spela in ett par demos i hans studio i Majorna. Bröderna åkte därpå på turné och spelade runtom i landet.

Men, efter två år ute på vägarna kände de båda att det var dags att utveckla Tyred Eyes och dess musik. De fick upp ögonen (och öronen) för Johanna Hellqvist, som då spelade gitarr och sjöng i en rad olika punkband i stan. Bröderna slog sig ihop med Johanna och duon Tyred Eyes sound blev renare och sången delades upp mellan Martin och Johanna

Ett album spelades in tillsammans med Per Stålberg och Olle Björk i Welfare Sounds Studio. Resultatet blev ‘The Piercing Stare the Thousand Lies‘ och släpptes på Göteborgsbolaget Alleycat Records. Det hela följdes upp med både Sverigespelningar samt en längre Europaturné.

Ni har precis släppt EP’n Ghost. Kan ni berätta något om den? Hur har inspelningen varit?
- Det har gått bra, lite tumult kanske. Förra trummisen slutade och då visste vi inte riktigt vad vi skulle göra, berättar Erik. De som hade studion sa att vi skulle spela in något fort för att inte tappa peppen. Så, vi fick låna en trummis under inspelningen. Joel, som trummar med oss nu, kom in i augusti 2012.

Det var efter att bandet hade sett en spelning på Joels förra band, Death by Armborst, på Kajskjul som de fick syn på Joel för första gången. Hans trumspel imponerade.
- Jag sa till de andra ”Hörrni, vad tror vi om han då?” och nickade åt Joel, berättar Martin.
- Det här jag fan inte hört! säger Joel och skiner upp lite från sin fåtölj i ena hörnet.

De höll kontakten, Marin och Joel. En måndag i augusti fick  Joel ett samtal från Martin som frågade om han kunde tänka sig vara med på en spelning på West Coast Riots efterfest på Röda Sten.
- Du ringde på en måndag, spelningen var på en torsdag och du sa ”Kom igen! Du får 1000:- spänn!”. Så gjorde jag ett par gig med er och sen…var jag fast.

Nu ska jag ställa den här klassiska arbetsintervjunfråga: berätta lite om er själva. Vilka är Tyred Eyes?
- Jag tycker…vi står med ena foten i Göta Älv och den andra foten i…

*väldigt lång tystnad*

- …i någon annan stad som har bra musik, säger Erik självbelåtet.

Okay! Men vad lyssnar ni själva på för musik? Jag har hört en sorglig skröna att band och artister inte lyssnar på musik på fritiden.
- Jag tror man behöver lyssna på annan musik för att bli inspirerad, säger Joel.
- Ja, precis. Men nu lyssnar man på ett annat sätt på både produktionen och låtskrivandet än vad man gjorde förr. Förr var det mer ”Det här var en bra låt!”, och nu är det ”Det här var bra, men varför var den det? Jo, det här ackordet, de hade byggt upp den så och gjort så i produktionen…” och så vidare. När jag lyssnar på musik så blir det, just nu, <strong>Wilco, Black Rebel Motorcykle Club och Pelle Ossler. I Tyred Eyes så skriver alla fyra i bandet låtar. Och bara för att jag lyssnar på Ossler så skriver jag ju inte Ossler-låtar, men däremot har man ju influenser och snappar upp det man tycker är bra och sorterar bort det som är mindre bra, förklarar Erik.

Inför den här Europaturnén, vad har ni för tankar kring resan?
- Det ska bli kul! Vi börjar med Tyskland. De är väldigt trevliga och roliga där borta. De är sådana som går på spelningar mitt i veckan. De är liksom bra på att gå på band som de aldrig har hört talas om. De röjer väldigt mycket, trots att det är måndag. Gästvänliga också. Du kan liksom sova på soffan hos nån syrras pojkväns systers… ah, det spelar ingen roll. Sen ska vi ju till Frankrike, berättar Johanna och lämnar över frågan till Erik.
- Det var kul i Frankrike sist! Trots att… vi gjort våra två absolut sämsta spelningar där. Paris var ju tråkigt för då fick vi bara spela fem låtar innan de drog ur elen. Arga fransmän.
- Vi avslutar i Österrike. Där har vi aldrig spelat förr. Dit kommer massa vänner till min bror vet jag, de är galna skejtare! säger Joel.

Den 5 april har ni releasefest för ert album. Vad kan vi förvänta oss av spelningen? 
- Vi är precis hemkomna från vår europaturné då, som förhoppningsvis är en bra grej. Då har vi repat ihop ett riktigt tight set och tänker verkligen…leverera. Vi hoppas även på att att ha ett gäng extra musiker uppe på scenen med blås och klaviatur. Tror det kan bli riktigt grymt! berättar Erik.

Innan jag lämnar bandet för sista förberedelserna innan morgondagens tidiga avfärd från hemmaplan börjar vi prata om deras val av musik i turnébussen. Lyckligtvis verkar det inte som den där tråkiga skrönan om att musiker inte lyssnar på musik stämmer in på medlemmarna i Tyred Eyes.
- Sånt där är jävligt viktigt! Nu ska du få höra, såhär är reglerna! säger Erik och sätter sig upp i soffan och förklarar med ett allvarligt pekfinger uppe under hela genomgången.
- Man ska göra tre blandskivor per person; en party/pepp-platta, en med lugna/softisch/fönster/påväg-låtar och ett klassisk album från cd-samlartiden. Vi gör såhär varje gång vi ska åka iväg. Ny resa – nya låtar.
- Men jag har ju tagit med en låt vi haft förr, säger Martin.
- Men det får du inte göra! ryter Johanna. Erik fortsätter att förklara:
- Vi får inte lyssna på några andra skivor. Då blir det anarki! Ordning och reda är det som gäller.

Trots de stränga lagar och reglerna verkar det som Erik tar kommandot och gör lite som han själv känner för.

- Man vill ju göra en bra skiva att åka till. Det är viktigt hur man satt ihop plattan med rätt låtordning. Sen har jag gjort en snygg crossfade i garageband så att låtarna sitter snyggt ihop med varandra. Och så har jag spelat lite själv och, berättar Erik och ser stolt och glad ut när han får berätta om sitt engagemang han lagt på sina blandplattor. Synd bara att de andra i bandet inte är lika förtjusta.
- Näe?! Men så kan du ju inte göra! säger Joel och pekar på Erik som flinar förnöjt.
- Haha, jo! Och sista spåret på min lugna skiva är ett mellansnack från en artist.

Vad har ni gjort av alla skivor från tidigare turnéer? 
- …bra fråga. Vart är de? frågar Martin och tittar på de andra i bandet. Ingen vågar riktigt svara.
- Jomen de är väl…någonstans.

Missa inte releasefesten!

Club Slacker och Woody West presenterar
Tyred Eyes + Daniel Gilbert
Pustervik, fredag den 5 april kl 21:00

Ladda, tagga och förbered dig inför vårens skönaste releasefest!
Lyssna på Tyred Eyes här och se senaste videoinspelningen här.

// Jojomen