Göteborg Nonstop - Lite mer än paddanbåtar

Annons

Fotbollens sista proletärer: IFK Göteborg på åttiotalet

2011-03-23 av ozelot

Det finns en historia som väntat på mig.
Den har legat i bakhuvudet och skavt, i form av post-it lappar på datorn, i form av en liten sten i en sko och några emejl som jag pliktskyldigt märkt med en stjärna men inte riktigt vågat ta itu med. Det handlar om sport, det handlar om politik och det handlar framför allt om drömmar.
Drömmar är ett förmak till hjärtat.

1982. Jag var nästan ett barn. Det var året ett helt fotbollslag sipprade in i mitt lilla hjärta och jag kunde vagga mig själv till sömns genom att ta ut laguppställningar till ett fotbollslag. Bytte ut någon, bytte tillbaka, men annars var laget så gott som intakt varje gång.
Tommy Holmgren. Dan Corneliusson. Gud.

Blåvitt var väl ett allmänt begrepp, alla visste väl vilka blåvitt var. Det yvdes över någon som hette Ralf Edström.
Men för mig började historien 1982, då det började talas om ett lag som gick långt i Europa.
Jag satt i en bil på väg från Härjedalen och Blåvitt spelade på bortaplan mot Valencia.
Jag satt klistrad vid radiohögtalaren och skulle ha kvävt min spädbarnsbror med en kudde om ingen ansvarstagande förälder trätt emellan.

Frank Arnesen
pratades det mycket om då, han var dansk, och grym.
Han spelade i Valencia och blev senare talangchef i Chelsea. Torbjörn Nilsson spelade ett tag i Kaiserslautern, blev kock, startade en misslyckad restaurang och harvar med damlag.
Men 1982 och några år efter fanns det förmodligen ingen annan fotbollspelare i Europa som var bättre än ”Totte”.

IFK Göteborg anno 1982 är inget man kan beskriva i logiska termer. Var man där så blev man ovillkorligt fast. Det var kollektivet, det var känslan av att kämpa hårt och det fortfarande lönade sig.
Det var en trogen arbetare i form av Tord Holmgren som satte ett fult mål mot Hamburg i hällregn på ett Ullevi i övertid,
medan sorlet från helgpapporna redan höll på att dö ut i riktning mot bilarna.
Jag satt där, kvar, iskall, blöt och jävlig, men jag satt där. Bredvid min styvfar. Och jublet bröt lös.
Det förstår väl alla att jag inte direkt kan hålla på något annat lag efter det?

De var så säkra på att vinna ändå, de tyska proffsen. Skakade på axlarna på väg ut mot spelarbussen.
Hans Peter Bruegel. Hulken. Horst Hrubesh. Slaktarsonen. Skruvade bananinlägg.
Heltidsproffs mot amatörer. De. Hade. Fel.

Glenn Hysén åkte in och ut i startelvan det året. Mot slutet blev han ordinarie. Glenn Strömberg var en lovande pingisspelare från Lerkil.
Glenn Schiller? Glenn Holm? Alla hette faktiskt Glenn i Göteborg på den tiden.

Ingen hade något att sätta emot mot elektrikerna, brandmännen och truckförarna från Göteborg, Sweden.
Ett lag som bara några veckor innan balanserade på gränsen till tvångsinlösen och konkurs och som var tvungen att städsla Leif Loket Olsson som lagledare för att han ändå hade råd att lösa ut flygbiljetten.
Jag tror inte ens de blev svenska mästare det året, men vann Uefa-Cupen de gjorde de.
De gjorde det igen sen med.

Jag har fällt Ruben Svensson. Faktum är att han brukar – om jag inte missminner mig – fortfarande ställa upp i improviserade fotbollsmatcher med gänget från Red Lion.
Tror han hänger rätt ofta där.
I alla fall: På Sannaplan hade han i alla fall steget kvar, härförarblicken.
Jag var en idog fotbollsarbetare, men jag fällde honom. Ett hederligt krokeben.
Han reste sig: ”det är frispark”.
Okej. Jag sa inte emot, hoppades nog mest att jag inte skadat något i hans långa gamla ben.
IFK Göteborg är många berättelser.

Den förste april är det premiär för filmen Fotbollens sista proletärer
En film om kockarna, rörmokarna och fritidsledarna i IFK Göteborg på åttiotalet.


Regi: Carl Pontus Hjorthén och Martin Jönsson
Producent: Kalle Gustafsson Jerneholm
Musik: Ian Person (The Soundtrack of our Lives)
Längd: ca 80 min


Bio Roy
Nypremiär söndag 21/8 18:30
Måndag 16:00 – Innan matchen mot Gefle
Tom 1/9

Kommentarer på Fotbollens sista proletärer: IFK Göteborg på åttiotalet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Bloggar

Bloggarna är våra skribenters mer personliga uttryck.

Chawki

Uppdaterad 2020-09-03

  Hej alla läsare, ni vet redan att jag bestämde mig för att ta en paus från mitt skrivande av krönikor och annat här på GÖTEBORG NONSTOP eftersom jag ska genomgå en cellgiftsbehandling närmsta halvåret och behöver spara mina krafter till det äventyret. Nu har senaste veckan varit så udda…

Läs Chawkis blogg...

Nina

Uppdaterad 2018-04-01

Du stillnar död i min snömun, så lik en katatonisk lem, en urtagen av barmhärtighet sederad. Ett sovande trapphus, ett bortglömt dike, rännsten. Eldhärjad och bar rör jag mig mot tornet. Det lossas och lassas, besviket hänger brösten, vissnade, torra. Jag är tre dagar sen, allt skall brinna. Det som…

Läs Ninas blogg...

Tuores

Uppdaterad 2020-03-17

Gud talade till mig genom denna gren, under denna gren talar jag till Dig. Vid Din sida nära havet anar jag skepp som lyfter. Vid Din sida nära havet känner jag skepp som kommer. Det står en brygga av guld på min jord, där väntar jag på Dig. Den bleka…

Läs Tuoress blogg...

Stefan Falck

Uppdaterad 2020-05-22

Dr Bosanders lyckliga memoarer i pastellblått Det va en solig eftermiddag i mitten av maj Det började jummo vräfa zutonkel in das operahouse. En smal strimma av sol sken på levnadsexperten Barbarellas  ljuva lår och Dr Bosander spanade genom tystnaden i lägenheten efter ett skepp som tar sig genom tidsåldrarna…

Läs Falcks blogg...

Primadonnan

Uppdaterad 2020-11-08

  Vi sitter i salongen och det är nästan fullt på Göteborgs Dramatiska Teater och ljuset släcks ner. Jämte mig sitter Johannes Nyholm och hans kompisar ( som känner Linda Spåman). Det blir mörkt och med penna och papper såg jag inte mkt av vad jag skrev. In på scenen…

Läs Primadonnans blogg...

Johnny Larsson

Uppdaterad 2020-02-28

Här kommer några rader om Brötz den 19 februari. i första set så äntrar Ferdinand Bergström från Oslo scenen för att spela solo på gitarr  och det gör han på ett briljant vis, han är tekniskt driven och snabb i fingrarna  men det känns aldrig som ett onödigt uppvisningsspel utan…

Läs Larssons blogg...

KakaDua

Uppdaterad 2019-03-08

När politikerna i riksdagen gick i biologisk kohort och började dela ut skattepengar till aktiemarknaden utan omvägar genom det nya pensionsystemet och vi alla fick oranga kuvert då var det så att jag försökte hålla fast lite det gamla genom att delegera det jag kunde tillbaka till staten genom räntepapprena…

Läs mollers blogg...

Wheeler

Uppdaterad 2018-02-23

På Folkteaterns facebooksida går det att läsa i en kort intervju hur Pelle Ossler tycker tystnaden är det bästa ljudet. Det är just i den tystnad som kommer efter en ton som ger just den tonen sin karaktär. Utan tystnad blir tonen en konstant företeelse, något oändligt som aldrig tar…

Läs Wheelers blogg...

ozelot

Uppdaterad 2017-03-22

När jag var i Maryland. Och fortfarande bara ett frö till den jag skulle. Skolbuss, cigarettglöd från de svartas uthus. Bilar som passerar genom prärier i hög hastighet. Jag genade ibland genom en majsåker. Genade mycket på den tiden. Jag visste. Även i dag vet jag. Att den varelse som låg…

Läs ozelots blogg...